635/1993

I denna förordning avses med

Denna förordning tillämpas på alla fartyg, om inte något annat stadgas nedan.

Denna förordning tillämpas inte på försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets fartyg, om de inte används i allmän trafik för transport av passagerare eller last.

Denna förordning tillämpas inte på utsläpp som avses i artikel 2 stycke 3 punkt b.ii i Marpol 73/78-konventionen. (12.5.2005/292)

Förbudet i 10 § 1 mom. fartygsavfallslagen mot utsläpp i vattnet av oljehaltig blandning från fartyg gäller på finskt territorialvatten inte utsläpp i vattnet av sådant slagvatten som har behandlats på det sätt som anges i bilaga I till Marpol 73/78-konventionen, om fartyget är på minst fyra sjömils avstånd från närmaste land.

Det är förbjudet att släppa ut olja eller oljehaltig blandning i vattnet i Finlands ekonomiska zon och från finska fartyg även utanför finskt vattenområde och Finlands ekonomiska zon, med undantag för vad som bestäms i Marpol 73/78-konventionen. (2.12.2004/1074)

Finska oljetankfartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 150 och andra finska fartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 400 skall ha sådana anordningar, konstruktioner och arrangemang för förebyggande av oljeutsläpp som uppfyller kraven i Marpol 73/78-konventionen.

På andra än i 1 mom. nämnda finska fartyg skall det på ett sätt som godkänts av sjöfartsstyrelsen säkerställas att olja som runnit ned på fartygets botten inte släpps ut i strid med fartygsavfallslagen eller denna förordning.

Det är förbjudet att på finska fartyg föra olja i tankar för om kollisionsskottet.

Utsläpp som avses i 3 § får inte innehålla sådana kemikalier eller andra ämnen som tillsatts i avsikt att kringgå de begränsningar av utsläpp som ingår i fartygsavfallslagen och i denna förordning samt i de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem.

Finska oljetankfartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 150 och andra finska fartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 400 skall ha en sådan beredskapsplan för oljeskador som överensstämmer med sjöfartsstyrelsens bestämmelser.

På insjöområden får tung brännolja inte transporteras i oljetankfartygs lasttankar.

Ett oljetankfartyg som trafikerar ett insjöområde får inte transportera olja av något slag i lasttankar som gränsar till fartygets botten eller bordläggning.

Ett oljetankfartyg skall ha oljebommar som åtminstone motsvarar fartygets tredubbla längd samt pumpanordningar för uppsamling av utflödad olja, om fartyget transporterar beständig olja i sina lasttankar i inrikestrafik. Ett oljetankfartyg som trafikerar ett insjöområde skall ha oljebommar som åtminstone motsvarar fartygets tredubbla längd även i det fall att det i sina lasttankar transporterar annan olja än beständig olja.

På finska oljetankfartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 150 samt på andra finska fartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 400, skall antingen befälhavaren själv, eller under hans tillsyn, någon annan person som hör till befälet föra oljedagbok enligt ett av sjöfartsstyrelsen fastställt formulär.

En behörig myndighet och, när fartyget ligger i utländsk hamn, en behörig myndighet i utlandet har rätt att granska oljedagboken och på begäran få ett av befälhavaren styrkt utdrag ur den. Åtgärder som en myndighet företar med stöd av detta moment skall genomföras så snabbt som möjligt och utan att fartyget fördröjs.

Oljedagboken skall hållas på en plats där den är lätt tillgänglig för granskning, och den skall sparas under en tid av tre år efter att den sista anteckningen har gjorts i den.

I fråga om fasta och flytande plattformar som nyttjas för utforskning och utvinning av havsbottnens mineraltillgångar samt därmed förknippad verksamhet utanför kusten, gäller i tillämpliga delar vad som i 3-5 och 8 §§ stadgas om fartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 400 och vilka inte är oljetankfartyg. Det är dock förbjudet att släppa ut olja eller oljehaltiga blandningar, om oljehalten utan utspädning överstiger 15 miljondelar.

Observerar befälhavaren på ett finskt fartyg i inre finska farvatten eller någon annanstans olja på vattnet i en så stor mängd att med hänsyn till väderleks- och andra förhållanden risk för oljeskada föreligger, skall han anmäla sin iakttagelse till en behörig finsk myndighet eller utanför finskt territorium till myndigheterna i den närmaste kuststaten. Gör någon som hör till fartygets manskap eller befäl motsvarande iakttagelse, är han skyldig att anmäla saken till fartygets befälhavare.

Befälhavaren behöver dock inte göra den anmälan som avses i 1 mom., om det är uppenbart att myndigheterna redan fått vetskap om händelsen.

Vad som stadgas i 1 och 2 mom. gäller i tillämpliga delar även andra skadliga ämnen än olja.

11 § har upphävts genom F 17.5.2000/435 .

Farliga flytande ämnen är de ämnen, indelade i kategorierna A, B, C och D, som ingår i den kemikalieförteckning som gäller enligt Marpol 73/78-konventionen.

När det är fråga om transport av ett farligt flytande ämne som inte har hänförts till någon av de kategorier som nämns i 1 mom., avgör sjöfartsstyrelsen på ansökan av avlastare interimistiskt kategoriseringen av ämnet efter att ha hört miljöministeriet.

Finska kemikalietankfartyg som transporterar ämnen av kategori A, B eller C skall uppfylla de krav som i Marpol 73/78-konventionen ställs på kemikalietankfartyg.

Det är förbjudet att släppa ut farliga flytande ämnen i vattnet, med de undantag som anges i Marpol 73/78-konventionen.

På fartyg som transporterar ett farligt flytande ämne som hör till kategori A, B, C eller D skall befälhavaren själv eller, under hans tillsyn, någon annan som hör till befälet föra lastdagbok enligt ett av sjöfartsstyrelsen fastställt formulär.

En behörig myndighet och, när fartyget ligger i hamn utomlands, en behörig utländsk myndighet har rätt att granska lastdagboken och på begäran få ett av befälhavaren styrkt utdrag ur den. Åtgärder som företas av en myndighet med stöd av detta moment skall genomföras så snabbt som möjligt och utan att fartyget i onödan fördröjs.

Lastdagboken skall hållas på en plats där den är lätt tillgänglig för granskning, och sparas under en tid av tre år efter det att den sista anteckningen har gjorts i den.

På fartyg som transporterar farliga flytande ämnen i bulk skall det finnas en sådan handbok över fartygets användning, utrustning och konstruktion, som uppfyller bestämmelserna i Marpol 73/78-konventionen.

Fartygets befälhavare ansvarar för att farliga flytande ämnen lossas, tankar och rörledningar rengörs, tvättvatten töms och anteckningar i lastdagboken görs i enlighet med Marpol 73/78-konventionen samt denna förordning och med stöd av den utfärdade bestämmelser.

I hamnar där farliga flytande ämnen som hör till kategori A, B, C eller D lastas eller lossas skall det finnas av sjöfartsstyrelsen bemyndigade inspektörer med uppgift att se till att lastningen och lossningen av last som hör till olika kategorier, rengöringen av tankarna och rörledningarna, anteckningarna i lastdagboken och övriga därmed jämförbara åtgärder görs i enlighet med denna förordning och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Fartygets agent skall underrätta sjöfartsstyrelsens distriktsförvaltning om lossning i hamn av ett ämne som hör till kategori A, B eller C. Anmälan skall göras i god tid, om möjligt minst 48 timmar före den avsedda lossningen.

Finska kemikalietankfartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 150 skall ha en sådan beredskapsplan för kemikalieskador som överensstämmer med sjöfartsverkets bestämmelser.

Det är förbjudet att släppa ut toalettavfallsvatten i vattnet på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon och från finska fartyg också annorstädes, med följande undantag:

19 § har upphävts genom F 17.5.2000/435 .

På fartyg som tömmer toalettavfallsvattnet i en mottagningsanläggning skall tömningsröret vara försett med en av sjöfartsstyrelsen föreskriven fläns eller koppling.

Det är förbjudet att släppa ut fast avfall i vattnet från finska fartyg eller från fasta eller flytande plattformar som används för utforskning eller utvinning av havsbottnens mineraltillgångar eller för därmed förknippad verksamhet utanför kusten.

Utan hinder av vad som föreskrivs i 1 mom. får från fartyg i Finlands ekonomiska zon och från finska fartyg även utanför finskt vattenområde och Finlands ekonomiska zon släppas ut matavfall så långt från närmaste land som möjligt, dock på minst 12 sjömils avstånd från närmaste land. (2.12.2004/1074)

Från fasta eller flytande plattformar och från fartyg som befinner sig på högst 500 meters avstånd från en dylik plattform, får matrester släppas ut i vattnet endast om utsläppet sker på mer än 12 sjömils avstånd från närmaste land och matresterna har finfördelats på det sätt som sjöfartsstyrelsen föreskriver.

Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. får utanför de specialområden som anges i bilaga V till Marpol 73/78-konventionen fast avfall släppas ut i vattnet från fartyg enligt bestämmelserna i den nämnda bilagan.

På ett finskt fartyg i utrikesfart vars bruttodräktighetstal är minst 400 eller som får transportera minst 15 personer skall antingen befälhavaren eller under befälhavarens tillsyn någon annan i befälet föra avfallsdagbok i enlighet med ett av sjöfartsverket fastställt formulär.

Avfallsdagboken skall bevaras på ett sådant ställe att den är lätt tillgänglig för inspektion. Dagboken skall förvaras tre år efter den sista anteckningen i dagboken.

Ett fartygs dieselmotor med en uteffekt som överstiger 130 kW skall uppfylla kraven i bilaga VI (FördrS 33/2005) till Marpol 73/78-konventionen. Kraven tillämpas dock inte på fartygs dieseldrivna nödmotorer, motorer installerade i livbåtar eller andra anordningar och annan utrustning som används endast i nödsituationer.

Svavelhalten i brännolja som används på fartyg får inte överskrida 4,5 viktprocent.

Brännolja som används på fartyg skall dessutom uppfylla kraven i bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen.

Då finska fartyg framförs i Östersjöområdet och på andra sådana kontrollområden för svaveloxidutsläpp som avses i bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen samt då utländska fartyg framförs på Östersjön på finskt vattenområde eller i Finlands ekonomiska zon

Då ett avgasreningssystem eller en annan teknisk metod används på ett fartyg som för finsk flagg, skall utsläppen från fartyget övervakas genom kontinuerliga mätningar.

Svavelhalten i bränslen som används på passagerarfartyg som under finsk flagg går i reguljär trafik till eller från gemenskapshamnar får uppgå till högst 1,5 viktprocent.

Svavelhalten i marin dieselolja som släpps ut på marknaden i Finland får uppgå till högst 1,5 viktprocent.

De krav som i 21 d och 21 e § anges i fråga om svavelhalten i bränslen tillämpas ändå inte på bränslen avsedda för forskning och testning eller på bränslen som används ombord på fartyg som använder godkänt avgasreningssystem eller någon annan godkänd teknisk metod i enlighet med 21 c § 3 mom. 2 eller 3 punkten och 4 mom. i denna förordning.

Sjöfartsverket kan för högst 18 månader bevilja tillstånd att på ett fartyg göra försök med nya metoder som kan minska utsläppen. Tillstånd skall sökas minst sex månader innan försöken inleds.

Under försöken behöver fartyget inte använda de bränslen som anges i 21 c–21 f §, om följande villkor uppfylls:

Resultaten av försöken skall lämnas till Sjöfartsverket inom tre månader efter det att försöken avslutats. Sjöfartsverket skall underrätta Europeiska gemenskapernas kommission om resultaten och lägga fram dem offentligt inom sex månader efter det att försöken avslutats.

Fartyg vars bruttodräktighet uttrycks genom minst talet 400 skall ha ett sådant överlåtelsebevis för bränsle, utfärdat av en bränsleleverantör, som överensstämmer med bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen. Av överlåtelsebeviset för bränsle skall framgå de uppgifter som ingår i bihang V till bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen. Överlåtelsebeviset skall åtföljas av ett prov över bränsle enligt bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen.

Överlåtelsebeviset för bränsle skall finnas ombord på fartyget på en plats som är lätt åtkomlig för inspektion. Det skall förvaras i tre år efter det att brännoljan har levererats ombord. Det prov över levererat bränsle som fogats till överlåtelsebeviset skall förvaras på fartyget tills brännoljan är huvudsakligen förbrukad, dock minst i 12 månader.

Sjöfartsverket skall senast den 30 juni varje år lämna Europeiska gemenskapernas kommission en rapport enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/33/EG om ändring av direktiv 1999/32/EG vad gäller svavelhalten i marina bränslen.

Avfallsförbränningsugnar på fartyg skall uppfylla kraven i bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen.

Förbränning av följande ämnen är förbjuden i Finlands ekonomiska zon och på finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon:

I 21 b § avsedda dieselmotorer och i 21 c § 3 mom. 2 och 3 punkten avsedda anordningar och system skall på finska fartyg vara godkända enligt bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen av Sjöfartsverket eller av godkända klassificeringssällskap som bemyndigats av Sjöfartsverket samt på fartyg som för flagg tillhörande någon främmande stat godkända enligt bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen av administrationen i fartygets flaggstat.

I 21 e § avsedda avfallsförbränningsugnar skall på finska fartyg vara godkända enligt förordningen om marin utrustning (925/1998) och på fartyg som för flagg tillhörande någon annan medlemsstat i Europeiska unionen enligt rådets direktiv 96/98/EG om marin utrustning samt på fartyg som för flagg tillhörande någon annan främmande stat godkända av administrationen i fartygets flaggstat enligt bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen.

Som referensmetod vid fastställandet av den högsta tillåtna svavelhalten i de marina bränslen som avses i denna förordning skall ISO-metod 8754 (1992) och PrEN ISO 14596 tillämpas. Om resultaten av dessa metoder skiljer sig från varandra skall PrEN ISO 14596 tillämpas.

Tillverkare, försäljare och importörer av bränslen skall årligen göra upp en redogörelse över mängderna av de i denna förordning avsedda bränslen som släppts ut på marknaden i Finland under föregående kalenderår och över bränslenas svavelhalt. Redogörelsen skall tillställas Sjöfartsverket senast den 1 mars året efter det år redogörelsen gäller.

Om skadliga ämnen som är underkastade olika bestämmelser om utsläpp blandas med varandra, skall de strängaste stadgandena iakttas.

Om de besiktningar som skall utföras och de certifikat som skall utfärdas enligt fartygsavfallslagen samt denna förordning och bestämmelser med stöd av den stadgas särskilt.

Om arvoden och avgifter för de kontroll- och tillsynsåtgärder som avses i denna förordning stadgas särskilt.

25 § har upphävts genom F 17.5.2000/435 .

Sjöfartsstyrelsen kan efter att ha hört vatten- och miljöstyrelsen i frågor som gäller undantag från stadgandena om utsläppsförbud och utsläppsbegränsningar, i enskilda fall medge undantag från stadgandena i denna förordning, om ett iakttagande av stadgandena skulle föranleda oskäligt besvär eller oskäliga kostnader och vore obefogat med hänsyn till att risken för skada är obetydlig.

Om förhindrande av havsförorening som förorsakas av fartyg i Antarktis (området söder om 60° sydlig bredd) föreskrivs i lagen (28/1998) och förordningen (122/1998) om skydd för miljön i Antarktis.

Förorsakas av fartyget utsläpp i vattnet av ett skadligt ämne i strid med bestämmelserna i denna förordning eller en situation som avses i 11 § fartygsavfallslagen, skall fartygets befälhavare utan dröjsmål underrätta en behörig finsk myndighet om fartyget, dess tillstånd, position, last och händelsens art.

I fråga om ett fartyg vars längd är minst 15 meter är befälhavaren skyldig att underrätta en behörig finsk myndighet om de omständigheter som nämns i 1 mom. även i situationer där utsläpp inte har ägt rum men risk för utsläpp föreligger, såsom situationer där fartyget har lidit skada, fartygets last har förskjutits eller fartygets maskineri eller utrustning har skadats på ett sätt som försämrar en säker navigering.

Utanför finskt vattenområde skall ett motsvarande meddelande ges till myndigheterna i närmaste kuststat på det sätt som bestäms i protokoll I till Marpol 73/78-konventionen.

Om fartygets befälhavare är förhindrad att göra en anmälan som avses ovan, skall fartygets ägare, befraktare, användare eller trafikidkare eller deras ombud ta på sig ansvaret för befälhavarens anmälningsskyldighet.

Ett finskt fartyg, som anlöper en hamn i Östersjöområdet, och ett utländskt fartyg som anlöper en hamn inom finskt territorium skall, innan fartyget lämnar hamnen, till de uppsamlingsanläggningar för avfall som finns i hamnen avlämna allt sådant avfall från fartyget samt allt sådant lastavfall som enligt Marpol 73/78-konventionen och konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (FördrS 2/2000) inte får släppas ut i havet i Östersjöområdet.

Små mängder avfall som fartyget har i sina avfallsbehållare eller avfallstankar behöver dock inte avlämnas till uppsamlingsanläggningar för avfall.

Ett fartyg behöver inte avlämna avfallet på det sätt som bestäms i 1 mom., om detta av orsaker som inte beror på fartyget skulle medföra onödigt dröjsmål för fartyget, förutsatt att fartyget har tillräckligt med separata upplagringsutrymmen för allt det avfall från fartyget som har uppstått och allt det avfall från fartyget som kommer att uppstå under den kommande färden.

Sjöfartsverket kan på ansökan medge undantag från den obligatoriska avlämningen av avfall från fartyget samt av lastavfall i fråga om ett fartyg som är i reguljär trafik så att det upprepat går i trafik enligt en tidtabell eller på en på förhand fastställd resrutt mellan angivna hamnar och minst en gång på två veckor anlöper den finska hamn som ligger vid resrutten och för vilken fartyget ansöker om undantag avseende den obligatoriska avlämningen. För att undantag skall kunna medges krävs dessutom att fartyget har ingått ett avfallshanteringsavtal med ett seriöst företag i avfallshanteringsbranschen eller med en hamn. Sjöfartsverket skall på det sätt som närmare framgår av beslutet om undantag tillställas en utredning om att fartyget i huvudsak använder tjänster enligt avfallshanteringsavtalet. (14.6.2007/690)

Ett fartyg som anlöper en hamn inom finskt territorium skall i enlighet med ett av sjöfartsverket fastställt formulär avge en anmälan om avfall från fartyget samt om lastavfall till anlöpningshamnen. Anmälan skall avges minst 24 timmar före ankomsten eller omedelbart vid avfärden från den föregående hamnen, om färdtiden understiger 24 timmar. Om fartygets slutliga anlöpningshamn blir klar först när mindre än 24 timmar återstår före ankomsten till hamnen, skall anmälan avges omedelbart då den slutliga anlöpningshamnen är klar.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte fiskefartyg, inte heller fritidsbåtar som tar högst 12 passagerare. (18.12.2003/1167)

Sjöfartsverket kan på ansökan medge undantag från anmälningsskyldigheten avseende avfall från fartyget samt lastavfall i fråga om ett fartyg som är i reguljär trafik så att det upprepat går i trafik enligt en tidtabell eller på en på förhand fastställd resrutt mellan angivna hamnar och minst en gång på två veckor anlöper den finska hamn som ligger vid resrutten och för vilken fartyget ansöker om undantag avseende anmälan om fartygsavfall. För att undantag skall kunna medges krävs dessutom att fartyget har ingått ett avfallshanteringsavtal med ett seriöst företag i avfallshanteringsbranschen eller med en hamn. Sjöfartsverket skall på det sätt som närmare framgår av beslutet om undantag tillställas en utredning om att fartyget i huvudsak använder tjänster enligt avfallshanteringsavtalet. (14.6.2007/690)

Hamnens avfallshanteringsplan skall omfatta alla typer av fartygsgenererat avfall från fartyg som normalt anlöper hamnen. Planen skall utarbetas med hänsyn till hamnens storlek och med hänsyn till den typ av fartyg som anlöper hamnen.

Hamnens avfallshanteringsplan skall omfatta följande:

Planen bör dessutom omfatta följande information:

Den som upprätthåller hamnen skall på lämpligt sätt informera dem som använder hamnen om följande:

Denna förordning träder i kraft den 6 juli 1993.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 16 september 1983 om förhindrande av vattnens förorening, förorsakad av fartyg (746/83) , jämte ändringar.

I fråga om fartyg som är i trafik den 4 april 1993 skall 6 § i denna fördning tillämpas från och med den 4 april 1995.