635/1993

Vid tillämpning av lagen om förhindrande av vattnens förorening, förorsakad av fartyg (300/79), nedan fartygsavfallslagen, och denna förordning avses med

Denna förordning tillämpas på alla fartyg, om inte något annat stadgas nedan.

Denna förordning tillämpas inte på försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets fartyg, om de inte används i allmän trafik för transport av passagerare eller last.

Utsläpp av olja eller oljehaltig blandning i vattnet från fartyg är förbjudet inom finskt vattenområde.

Utsläpp av olja eller oljehaltig blandning i vattnet från finska fartyg är förbjudet även utanför finskt vattenområde, med undantag för vad som bestäms i Marpol 73/78-konventionen.

Finska oljetankfartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 150 och andra finska fartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 400 skall ha sådana anordningar, konstruktioner och arrangemang för förebyggande av oljeutsläpp som uppfyller kraven i Marpol 73/78-konventionen.

På andra än i 1 mom. nämnda finska fartyg skall det på ett sätt som godkänts av sjöfartsstyrelsen säkerställas att olja som runnit ned på fartygets botten inte släpps ut i strid med fartygsavfallslagen eller denna förordning.

Det är förbjudet att på finska fartyg föra olja i tankar för om kollisionsskottet.

Utsläpp som avses i 3 § får inte innehålla sådana kemikalier eller andra ämnen som tillsatts i avsikt att kringgå de begränsningar av utsläpp som ingår i fartygsavfallslagen och i denna förordning samt i de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem.

Finska oljetankfartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 150 och andra finska fartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 400 skall ha en sådan beredskapsplan för oljeskador som överensstämmer med sjöfartsstyrelsens bestämmelser.

På insjöområden får tung brännolja inte transporteras i oljetankfartygs lasttankar.

Ett oljetankfartyg som trafikerar ett insjöområde får inte transportera olja av något slag i lasttankar som gränsar till fartygets botten eller bordläggning.

Ett oljetankfartyg skall ha oljebommar som åtminstone motsvarar fartygets tredubbla längd samt pumpanordningar för uppsamling av utflödad olja, om fartyget transporterar beständig olja i sina lasttankar i inrikestrafik. Ett oljetankfartyg som trafikerar ett insjöområde skall ha oljebommar som åtminstone motsvarar fartygets tredubbla längd även i det fall att det i sina lasttankar transporterar annan olja än beständig olja.

På finska oljetankfartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 150 samt på andra finska fartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 400, skall antingen befälhavaren själv, eller under hans tillsyn, någon annan person som hör till befälet föra oljedagbok enligt ett av sjöfartsstyrelsen fastställt formulär.

En behörig myndighet och, när fartyget ligger i utländsk hamn, en behörig myndighet i utlandet har rätt att granska oljedagboken och på begäran få ett av befälhavaren styrkt utdrag ur den. Åtgärder som en myndighet företar med stöd av detta moment skall genomföras så snabbt som möjligt och utan att fartyget fördröjs.

Oljedagboken skall hållas på en plats där den är lätt tillgänglig för granskning, och den skall sparas under en tid av tre år efter att den sista anteckningen har gjorts i den.

I fråga om fasta och flytande plattformar som nyttjas för utforskning och utvinning av havsbottnens mineraltillgångar samt därmed förknippad verksamhet utanför kusten, gäller i tillämpliga delar vad som i 3-5 och 8 §§ stadgas om fartyg vilkas bruttodräktighetstal är minst 400 och vilka inte är oljetankfartyg. Det är dock förbjudet att släppa ut olja eller oljehaltiga blandningar, om oljehalten utan utspädning överstiger 15 miljondelar.

Observerar befälhavaren på ett finskt fartyg i inre finska farvatten eller någon annanstans olja på vattnet i en så stor mängd att med hänsyn till väderleks- och andra förhållanden risk för oljeskada föreligger, skall han anmäla sin iakttagelse till en behörig finsk myndighet eller utanför finskt territorium till myndigheterna i den närmaste kuststaten. Gör någon som hör till fartygets manskap eller befäl motsvarande iakttagelse, är han skyldig att anmäla saken till fartygets befälhavare.

Befälhavaren behöver dock inte göra den anmälan som avses i 1 mom., om det är uppenbart att myndigheterna redan fått vetskap om händelsen.

Vad som stadgas i 1 och 2 mom. gäller i tillämpliga delar även andra skadliga ämnen än olja.

Förorsakas av fartyget utsläpp av ett skadligt ämne i strid med stadgandena i denna förordning eller en situation som avses i 11 § i fartygsavfallslagen, skall fartygets befälhavare ofördröjligen underrätta en behörig finsk myndighet om fartyget, dess tillstånd, position, last och händelsens art. Utanför finskt territorium skall ett motsvarande meddelande ges till myndigheterna i närmaste kuststat på det sätt som bestäms i protokoll I till Marpol 73/78-konventionen.

Om befälhavaren är förhindrad att göra en anmälan enligt 1 mom., skall fartygets ägare, befraktare, användare eller trafikidkare eller deras ombud ta på sig ansvaret för befälhavarens anmälningsskyldighet.

Farliga flytande ämnen är de ämnen, indelade i kategorierna A, B, C och D, som ingår i den kemikalieförteckning som gäller enligt Marpol 73/78-konventionen.

När det är fråga om transport av ett farligt flytande ämne som inte har hänförts till någon av de kategorier som nämns i 1 mom., avgör sjöfartsstyrelsen på ansökan av avlastare interimistiskt kategoriseringen av ämnet efter att ha hört miljöministeriet.

Finska kemikalietankfartyg som transporterar ämnen av kategori A, B eller C skall uppfylla de krav som i Marpol 73/78-konventionen ställs på kemikalietankfartyg.

Det är förbjudet att släppa ut farliga flytande ämnen i vattnet, med de undantag som anges i Marpol 73/78-konventionen.

På fartyg som transporterar ett farligt flytande ämne som hör till kategori A, B, C eller D skall befälhavaren själv eller, under hans tillsyn, någon annan som hör till befälet föra lastdagbok enligt ett av sjöfartsstyrelsen fastställt formulär.

En behörig myndighet och, när fartyget ligger i hamn utomlands, en behörig utländsk myndighet har rätt att granska lastdagboken och på begäran få ett av befälhavaren styrkt utdrag ur den. Åtgärder som företas av en myndighet med stöd av detta moment skall genomföras så snabbt som möjligt och utan att fartyget i onödan fördröjs.

Lastdagboken skall hållas på en plats där den är lätt tillgänglig för granskning, och sparas under en tid av tre år efter det att den sista anteckningen har gjorts i den.

På fartyg som transporterar farliga flytande ämnen i bulk skall det finnas en sådan handbok över fartygets användning, utrustning och konstruktion, som uppfyller bestämmelserna i Marpol 73/78-konventionen.

Fartygets befälhavare ansvarar för att farliga flytande ämnen lossas, tankar och rörledningar rengörs, tvättvatten töms och anteckningar i lastdagboken görs i enlighet med Marpol 73/78-konventionen samt denna förordning och med stöd av den utfärdade bestämmelser.

I hamnar där farliga flytande ämnen som hör till kategori A, B, C eller D lastas eller lossas skall det finnas av sjöfartsstyrelsen bemyndigade inspektörer med uppgift att se till att lastningen och lossningen av last som hör till olika kategorier, rengöringen av tankarna och rörledningarna, anteckningarna i lastdagboken och övriga därmed jämförbara åtgärder görs i enlighet med denna förordning och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Fartygets agent skall underrätta sjöfartsstyrelsens distriktsförvaltning om lossning i hamn av ett ämne som hör till kategori A, B eller C. Anmälan skall göras i god tid, om möjligt minst 48 timmar före den avsedda lossningen.

Det är förbjudet att släppa ut toalettavfallsvatten i vattnet från finska fartyg inom Östersjön, med följande undantag:

Förbudet i 22 § 1 mom. fartygsavfallslagen mot utsläpp i vattnet av obehandlat toalettavfallsvatten från fartyg på finskt vattenområde gäller inte

På fartyg som tömmer toalettavfallsvattnet i en mottagningsanläggning skall tömningsröret vara försett med en av sjöfartsstyrelsen föreskriven fläns eller koppling.

Det är förbjudet att släppa ut fast avfall i vattnet från finska fartyg eller från fasta eller flytande plattformar som används för utforskning eller utvinning av havsbottnens mineraltillgångar eller för därmed förknippad verksamhet utanför kusten.

Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. får från fartyg släppas ut matrester så långt från närmaste land som möjligt, dock på minst 12 sjömils avstånd från närmaste land.

Från fasta eller flytande plattformar och från fartyg som befinner sig på högst 500 meters avstånd från en dylik plattform, får matrester släppas ut i vattnet endast om utsläppet sker på mer än 12 sjömils avstånd från närmaste land och matresterna har finfördelats på det sätt som sjöfartsstyrelsen föreskriver.

Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. får utanför de specialområden som anges i bilaga V till Marpol 73/78-konventionen fast avfall släppas ut i vattnet från fartyg enligt bestämmelserna i den nämnda bilagan.

Om skadliga ämnen som är underkastade olika bestämmelser om utsläpp blandas med varandra, skall de strängaste stadgandena iakttas.

Om de besiktningar som skall utföras och de certifikat som skall utfärdas enligt fartygsavfallslagen samt denna förordning och bestämmelser med stöd av den stadgas särskilt.

Om arvoden och avgifter för de kontroll- och tillsynsåtgärder som avses i denna förordning stadgas särskilt.

Trafikministeriet meddelar närmare föreskrifter och anvisningar om tillämpningen av denna förordning.

Sjöfartsstyrelsen kan efter att ha hört vatten- och miljöstyrelsen i frågor som gäller undantag från stadgandena om utsläppsförbud och utsläppsbegränsningar, i enskilda fall medge undantag från stadgandena i denna förordning, om ett iakttagande av stadgandena skulle föranleda oskäligt besvär eller oskäliga kostnader och vore obefogat med hänsyn till att risken för skada är obetydlig.