Statsrådets förordning om ändring av statsrådets förordning om förhindrande av miljöförorening från fartyg
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Ursprunglig publikation
- Häfte 106/2006 (Publicerad 8.8.2006)
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från kommunikationsministeriet,
ändras i förordningen av den 28 juni 1993 om förhindrande av miljöförorening från fartyg ( 635/1993 ) 5 a kap. sådant det lyder i statsrådets förordning 292/2005, samt
fogas till 1 §, sådan den lyder i förordning 1167/2003, nya 2 a-, 3 a- och 6―9 punkter som följer:
1 §Definitioner
I denna förordning avses med
passagerarfartyg fartyg som tar fler än 12 passagerare och där med passagerare avses alla personer med undantag av befälhavaren, medlemmarna i besättningen eller andra personer som i någon egenskap är anställda eller sysselsatta ombord för fartygets behov, och barn som inte fyllt ett år,
reguljär trafik en serie överfarter av ett passagerarfartyg mellan två eller fler hamnar eller en serie resor från och till samma hamn utan anlöpande av mellanliggande hamnar, antingen enligt en offentliggjord tidtabell eller så reguljärt eller frekvent att de kan sägas motsvara en fast tidtabell,
marina bränslen alla petroleumbaserade flytande bränslen som används eller som är avsedda att användas ombord på ett fartyg, inbegripet de bränslen som anges i definitionen i standarden ISO 8217,
marin dieselolja alla marina bränslen vars viskositet eller densitet faller inom ramen för de gränsvärden för viskositet eller densitet som fastställs för DMB- och DMC-typer i tabell I i standarden ISO 8217,
utsläppande på marknaden att var som helst inom områden som omfattas av Finlands jurisdiktion mot betalning eller gratis för tredjeman tillhandahålla marina bränslen eller göra dem tillgängliga för förbränning ombord, dock inte att tillhandahålla marina bränslen eller göra dem tillgängliga för export i ett fartygs lasttankar,
reningsmetoder ett godkänt avgasreningssystem eller annan teknisk metod.
5 a kap.Förhindrande av luftförorening från fartyg
21 b §Minskande av kväveoxidutsläpp
Ett fartygs dieselmotor med en uteffekt som överstiger 130 kW skall uppfylla kraven i bilaga VI (FördrS 33/2005) till Marpol 73/78-konventionen. Kraven tillämpas dock inte på fartygs dieseldrivna nödmotorer, motorer installerade i livbåtar eller andra anordningar och annan utrustning som används endast i nödsituationer.
21 c §Minskande av svaveloxidutsläpp
Svavelhalten i brännolja som används på fartyg får inte överskrida 4,5 viktprocent.
Brännolja som används på fartyg skall dessutom uppfylla kraven i bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen.
Då finska fartyg framförs i Östersjöområdet och på andra sådana kontrollområden för svaveloxidutsläpp som avses i bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen samt då utländska fartyg framförs på Östersjön på finskt vattenområde eller i Finlands ekonomiska zon
får svavelhalten i den brännolja som används på fartyg uppgå till högst 1,5 viktprocent, eller
skall på fartyg användas sådant avgasreningssystem, med hjälp av vilket fartygets svaveloxidutsläpp, medräknat svaveloxidutsläpp från både huvud- och hjälpmaskiner, är sammanlagt högst 6,0 g SOx/kWh räknat i svaveldioxid (SO2), eller
skall på fartyg användas något annat godkänt tekniskt system som kan påvisas minska svaveloxidutsläppen till 6,0 g SOx/kWh eller en mindre mängd.
Då ett avgasreningssystem eller en annan teknisk metod används på ett fartyg som för finsk flagg, skall utsläppen från fartyget övervakas genom kontinuerliga mätningar.
21 d §Svavelhalten i bränslen som används på passagerarfartyg i reguljär trafik till eller från gemenskapshamnar
Svavelhalten i bränslen som används på passagerarfartyg som under finsk flagg går i reguljär trafik till eller från gemenskapshamnar får uppgå till högst 1,5 viktprocent.
21 e §Den maximala svavelhalten i marin dieselolja
Svavelhalten i marin dieselolja som släpps ut på marknaden i Finland får uppgå till högst 1,5 viktprocent.
21 f §Undantag från kraven i fråga om svavelhalt
De krav som i 21 d och 21 e § anges i fråga om svavelhalten i bränslen tillämpas ändå inte på bränslen avsedda för forskning och testning eller på bränslen som används ombord på fartyg som använder godkänt avgasreningssystem eller någon annan godkänd teknisk metod i enlighet med 21 c § 3 mom. 2 eller 3 punkten och 4 mom. i denna förordning.
21 g §Försök med nya reningsmetoder
Sjöfartsverket kan för högst 18 månader bevilja tillstånd att på ett fartyg göra försök med nya metoder som kan minska utsläppen. Tillstånd skall sökas minst sex månader innan försöken inleds.
Under försöken behöver fartyget inte använda de bränslen som anges i 21 c―21 f §, om följande villkor uppfylls:
avgasutsläppen från fartyget övervakas genom kontinuerlig mätning med manipulationssäker utrustning,
de avfall som orsakas av reningsmetoderna behandlas med adekvata metoder för hantering av avfall,
försökens inverkan på den marina miljön, särskilt på ekosystemen i skyddade hamnar och flodmynningar, utvärderas, och
de berörda fartygen uppnår utsläppsminskningar som åtminstone motsvarar de gränsvärden för svavel i bränsle som anges i 21 c § 3 mom. eller 21 d och 21 e §.
Resultaten av försöken skall lämnas till Sjöfartsverket inom tre månader efter det att försöken avslutats. Sjöfartsverket skall underrätta Europeiska gemenskapernas kommission om resultaten och lägga fram dem offentligt inom sex månader efter det att försöken avslutats.
21 h §Överlåtelsebevis för bränsle och prov över bränsle
Fartyg vars bruttodräktighet uttrycks genom minst talet 400 skall ha ett sådant överlåtelsebevis för bränsle, utfärdat av en bränsleleverantör, som överensstämmer med bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen. Av överlåtelsebeviset för bränsle skall framgå de uppgifter som ingår i bihang V till bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen. Överlåtelsebeviset skall åtföljas av ett prov över bränsle enligt bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen.
Överlåtelsebeviset för bränsle skall finnas ombord på fartyget på en plats som är lätt åtkomlig för inspektion. Det skall förvaras i tre år efter det att brännoljan har levererats ombord. Det prov över levererat bränsle som fogats till överlåtelsebeviset skall förvaras på fartyget tills brännoljan är huvudsakligen förbrukad, dock minst i 12 månader.
Sjöfartsverket skall senast den 30 juni varje år lämna Europeiska gemenskapernas kommission en rapport enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/33/EG om ändring av direktiv 1999/32/EG vad gäller svavelhalten i marina bränslen.
21 i §Avfallsförbränning på fartyg
Avfallsförbränningsugnar på fartyg skall uppfylla kraven i bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen.
Förbränning av följande ämnen är förbjuden i Finlands ekonomiska zon och på finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon:
rester och tillhörande förorenat förpackningsmaterial av last som nämns i bilagorna I, II och III till Marpol 73/78-konventionen,
polyklorinerade bifenyler (PCB),
i bilaga V till Marpol 73/78-konventionen definierat avfall som innehåller mera tungmetaller än enbart spår av dem och
oljeprodukter som innehåller halogenföreningar.
21 j §Godkännande
I 21 b § avsedda dieselmotorer och i 21 c § 3 mom. 2 och 3 punkten avsedda anordningar och system skall på finska fartyg vara godkända enligt bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen av Sjöfartsverket eller av godkända klassificeringssällskap som bemyndigats av Sjöfartsverket samt på fartyg som för flagg tillhörande någon främmande stat godkända enligt bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen av administrationen i fartygets flaggstat.
I 21 e § avsedda avfallsförbränningsugnar skall på finska fartyg vara godkända enligt förordningen om marin utrustning (925/1998) och på fartyg som för flagg tillhörande någon annan medlemsstat i Europeiska unionen enligt rådets direktiv 96/98/EG om marin utrustning samt på fartyg som för flagg tillhörande någon annan främmande stat godkända av administrationen i fartygets flaggstat enligt bilaga VI till Marpol 73/78-konventionen.
21 k §Bestämningsmetoder
Som referensmetod vid fastställandet av den högsta tillåtna svavelhalten i de marina bränslen som avses i denna förordning skall ISO-metod 8754 (1992) och PrEN ISO 14596 tillämpas. Om resultaten av dessa metoder skiljer sig från varandra skall PrEN ISO 14596 tillämpas.
21 l §Redogörelse
Tillverkare, försäljare och importörer av bränslen skall årligen göra upp en redogörelse över mängderna av de i denna förordning avsedda bränslen som släppts ut på marknaden i Finland under föregående kalenderår och över bränslenas svavelhalt. Redogörelsen skall tillställas Sjöfartsverket senast den 1 mars året efter det år redogörelsen gäller.
Denna förordning träder i kraft den 11 augusti 2006.
Bestämmelserna i 21 c § 3 mom. i förordningen tillämpas på Nordsjön från och med den 11 augusti 2007.
Tillverkare, försäljare och importörer av bränslen skall första gången göra upp en redogörelse enligt 21 l § för kalenderåret 2006.
Europaparlamentets och rådets direktiv 33/2005/EG (32005L0033); EGT nr L 191, 22.7.2005, s. 59
Helsingfors den 3 augusti 2006
Kommunikationsminister Susanna HuovinenRegeringsråd Kaija Suvanto