1672/2009

Syftet med denna lag är att förhindra miljöförstöring som orsakas av normal drift av fartyg genom förbud mot utsläpp av skadliga ämnen till luft och vatten eller genom begränsningar av utsläpp av sådana ämnen. Dessutom reglerar lagen hur avfall från normal drift av fartyg ska tas emot i hamn.

Lagen innehåller dels bestämmelser om det nationella verkställandet av de bestämmelser om förhindrande av miljöförstöring orsakad av normal drift av fartyg som följer av de internationella förpliktelser som är bindande för Finland och Europeiska unionens rättsakter, dels andra bestämmelser om förhindrande av miljöförstöring som normal drift av fartyg ger upphov till.

När det gäller fartyg innehåller lagen nationella bestämmelser om precisering och komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG, samt bestämmelser om det nationella genomförandet av den i Hongkong den 15 maj 2009 ingångna internationella Hongkongkonventionen om säker och miljöriktig fartygsåtervinning, nedan Hongkongkonventionen . Denna lag innehåller dessutom nationella bestämmelser om precisering och komplettering av bestämmelserna om sjötransport i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel och om upphävande av direktiv 2014/94/EU.

I denna lag avses med

Denna lag tillämpas på fartyg som färdas på finskt vattenområde eller i den ekonomiska zonen. Bestämmelser om undantag från lagens tillämpning på insjöområdet och i inrikes fart finns nedan i denna lag.

På finska fartyg tillämpas denna lag också utanför finskt vattenområde och den ekonomiska zonen.

Bestämmelserna i 9 och 10 kap. tillämpas på mottagning av avfall som genereras vid normal drift av fartyg. Efter det att sådant avfall överförts från fartyget till land tillämpas avfallslagen på avfallet.

Bestämmelserna i 9 och 10 kap. tillämpas inte på

Denna lag tillämpas inte på sådant utsläpp av skadliga ämnen enligt artikel 2.3 b ii i MARPOL-konventionen som direkt orsakas av utforskning, utvinning eller därmed förenad, icke landbaserad bearbetning av havsbottnens mineraltillgångar.

Denna lag tillämpas på polisens, Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets fartyg, om inget annat följer av deras särskilda konstruktion eller funktion.

Denna lag tillämpas dock undantagslöst på polisens, Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets fartyg, om de regelbundet används i allmän trafik för transport av passagerare eller last.

Trots vad som föreskrivs i denna lag ska bestämmelserna i internationella avtal om den rättsliga ställningen för fartyg eller krigsfartyg som tillhör främmande stat följas.

Utsläpp av skadliga ämnen och luftförorenande ämnen från fartyg till luft och vatten är förbjudet enligt vad som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den och i Europeiska gemenskapens rättsakter.

Om skadliga ämnen som olika bestämmelser om utsläpp ska tillämpas på blandas med varandra gäller de strängaste bestämmelserna.

På förhindrande av miljöförstöring från flytande plattformar med permanent fast förbindelse till stranden tillämpas miljöskyddslagen (527/2014) och avfallslagen. (27.6.2014/535)

Med flytande plattform med permanent fast förbindelse till stranden avses sådant fartyg som är avsett för boende, restaurangverksamhet, rekreation eller arbete som har fast förbindelse av bestående karaktär till stranden, såsom vattenledning, avlopp, elkabel eller fast landgång och en fast förankrad flytande plattform avsedd för rekreation.

Följande platser och områden betraktas som i 2 § 46 punkten avsedda platser och områden vars konstruktioner och tjänster samt besökarantal och avfallsmängder är små:

Närmare bestämmelser om när platser och områden som avses i 1 mom. 7 punkten betraktas som platser och områden vars konstruktioner och tjänster samt besökarantal och avfallsmängder är små får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utsläpp till vatten av olja eller oljehaltig blandning från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde och i den ekonomiska zonen och från finska fartyg även utanför territorialvattnen och den ekonomiska zonen i enlighet med vad som föreskrivs i bilaga I till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland samt i Europeiska unionens rättsakter.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. är det förbjudet att till vatten släppa ut oljehaltig blandning från fartygets maskinrum via filtreringsanläggningen för slagvatten på insjöområdet eller i territorialvattnen inom en zon på högst fyra sjömils avstånd från närmaste land.

Utsläppsförbudet och utsläppsbegränsningen enligt 1 och 2 mom. gäller även utsläpp till vatten på finskt vattenområde och i den ekonomiska zonen av kolväten som har med olja eller oljehaltiga blandningar jämförbara egenskaper och av andra skadliga ämnen som används på likartat sätt på fartyget. Utsläppsförbudet och utsläppsbegränsningen gäller dock inte utsläpp från utländska fartyg till vatten i den ekonomiska zonen av kolväten som har med olja eller oljehaltiga blandningar jämförbara egenskaper eller av andra skadliga ämnen som används på likartat sätt på fartyget.

Inga tillsatser av vatten, kemikalier eller andra ämnen får göras i oljeutsläpp i syfte att kringgå utsläppsbegränsningar.

Bestämmelserna i 1 § gäller emellertid inte utsläpp av olja eller oljehaltig blandning till vatten om

Bestämmelserna i 1 mom. 2 punkten gäller inte när det har varit redarens eller fartygsbefälhavarens avsikt att orsaka skada eller denne handlat vårdslöst och medveten om att skada sannolikt skulle följa.

Varje fartyg med en bruttodräktighet av 400 eller mera ska i maskinrummet ha sådana anordningar, konstruktioner och arrangemang för förhindrande av oljeutsläpp som uppfyller kraven i bilaga I till MARPOL-konventionen. Transport- och kommunikationsverket får på skriftlig ansökan bevilja undantag från kraven enligt detta moment i enlighet med bilaga I till MARPOL-konventionen.

Finska fartyg vars längd är minst 24 meter och bruttodräktighet mindre än 400 ska ha antingen en tank för insamling av slagvatten eller anordningar som motsvarar de modeller Transport- och kommunikationsverket har godkänt och som garanterar att utflödet har ett oljeinnehåll som utan utspädning inte överskrider 15 miljondelar.

Transport- och kommunikationsverket kan på de villkor som anges i bilaga I till MARPOL-konventionen besluta om andra än i 1 eller 2 mom. avsedda anordningars, konstruktioners eller arrangemangs likvärdighet med de anordningar som avses i 1 eller 2 mom., om de är lika effektiva som de anordningar, konstruktioner eller arrangemang som avses i 1 eller 2 mom.

Det är förbjudet att på finska fartyg föra olja i tankar för om kollisionsskottet.

Oljetankfartygens konstruktion och anordningar ska motsvara kraven i bilaga I till MARPOL-konventionen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 417/2002 om ett påskyndat införande av krav på dubbelskrov eller likvärdig konstruktion för oljetankfartyg med enkelskrov och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2978/94 jämte ändringar.

Transport- och kommunikationsverket får meddela föreskrifter om likvärdighet och på skriftlig ansökan bevilja undantag från kraven enligt 1 mom. i enlighet med bilaga I till MARPOL-konventionen.

Oljetankfartyg vars bruttodräktighet är minst 150 och andra fartyg vars bruttodräktighet är minst 400 ska ha en beredskapsplan för oljeförorening i enlighet med bilaga I till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap godkänner den beredskapsplan som avses i 1 mom. för ett finskt fartyg.

På oljetankfartyg vars bruttodräktighet är minst 150 ska fartygets befälhavare eller, under befälhavarens tillsyn, någon annan person som hör till befälet föra oljedagbok.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska på oljetankfartyg vars bruttodräktighet är minst 150 och på andra fartyg vars bruttodräktighet är minst 400 fartygets befälhavare eller, under befälhavarens tillsyn, någon annan person som hör till befälet föra oljedagbok över maskinutrymmena.

Transport- och kommunikationsverket ska fastställa formuläret för oljedagboken i enlighet med bilaga I till MARPOL-konventionen. Transport- och kommunikationsverket ska utarbeta ett formulär för oljedagboken för oljetankfartyg med en bruttodräktighet under 150 i enlighet med bilaga I till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket och, när ett finskt fartyg ligger i utländsk hamn, en behörig myndighet i utlandet har rätt att granska oljedagboken och på begäran få ett av befälhavaren styrkt utdrag ur den. Åtgärder som Transport- och kommunikationsverket vidtar med stöd av detta moment ska genomföras så snabbt som möjligt och utan att fartyget fördröjs i onödan.

Oljedagboken ska hållas på en plats där den är lätt tillgänglig för granskning, och den ska sparas i tre år efter det att den sista anteckningen har gjorts i den.

Oljetankfartyg i internationell fart vars bruttodräktighet är minst 150 och andra fartyg i internationell fart vars bruttodräktighet är minst 400 ska i fråga om konstruktion och anordningar uppfylla vad som föreskrivs i bilaga I till MARPOL-konventionen. Som ett bevis på detta ska fartyget ha ett internationellt oljeskyddscertifikat ( IOPP-certifikat ).

För obemannade pråmar som inte är självgående kan i enlighet med MARPOL-konventionen i stället för IOPP-certifikat utfärdas dispenscertifikat för sådana pråmar.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap utfärdar på skriftlig ansökan IOPP-certifikat för finska fartyg eller dispenscertifikat för obemannade pråmar som inte är självgående enligt formuläret i bilaga I till MARPOL-konventionen. Transport- och kommunikationsverket får utfärda IOPP-certifikat för utländska fartyg på begäran av fartygets flaggstat. Certifikat samt dispenscertifikat för obemannade pråmar som inte är självgående utfärdas för viss tid och för högst fem år åt gången.

Det är förbjudet att på ett oljetankfartyg som trafikerar insjöområdet transportera

På de i bilaga I till MARPOL-konventionen avsedda fasta och flytande plattformar som används för utforskning och utvinning av havsbottnens mineraltillgångar och för därmed förknippad bearbetning utanför kusten och på andra plattformar ska följande tillämpas:

Genom förordning av statsrådet får det i syfte att verkställa bilaga I till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Finlands övriga internationella förpliktelser samt Europeiska unionens rättsakter, i fråga om territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i fråga om områden utanför dessa utfärdas närmare bestämmelser om de utsläppsbegränsningar som gäller oljehaltiga blandningars hantering, egenskaper och ursprung samt användningen av fartyg, borrplattformar och andra plattformar.

Transport- och kommunikationsverket får i syfte att verkställa bilaga I till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Europeiska unionens rättsakter meddela tekniska föreskrifter i fråga om territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i fråga om områden utanför dessa om följande:

De närmare bestämmelser som avses i 1 mom. och de tekniska föreskrifter som avses i 2 mom. får utsträckas att också gälla fartyg som färdas på insjöområdet och fartyg i inrikes fart.

Bestämmelserna i det här kapitlet tillämpas på överföringar av skadliga ämnen som transporteras som last, av gods i fast form i bulk som är skadligt för den marina miljön sådant det definieras i bihang I till bilaga V i MARPOL-konventionen och av farligt gods i fast form i bulk sådant det definieras i kapitel VII del A-1 regel 7 i bilagan till SOLAS-konventionen samt på leveranser av marina bränslen, av gas eller andra bränslen med låg flampunkt som används som bränsle som avses i den internationella koden om säkerhet för fartyg som använder gas eller andra bränslen med låg flampunkt och av biodrivmedel från ett fartyg till ett annat.

Bestämmelserna i det här kapitlet tillämpas inte på sådana i 1 mom. avsedda överföringar eller leveranser som behövs för att trygga fartygs säkerhet eller rädda människoliv till sjöss, eller när överföringarna eller leveranserna utförs för att avvärja vissa föroreningstillbud i syfte att minska skadan av miljöförorening.

Bestämmelserna i det här kapitlet tillämpas inte på överföringar eller leveranser som utförs av Försvarsmaktens eller Gränsbevakningsväsendets fartyg.

I 1 § avsedda överföringar av last och leveranser av bränsle får endast utföras i hamnområden samt inom särskilda utsedda områden på finskt vattenområde och i den ekonomiska zonen.

För att upprätthålla skyddet av den marina miljön utser Transport- och kommunikationsverket efter förhandlingar med Försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet, Finlands miljöcentral, Fortsstyrelsen, Tullen, Trafikledsverket, räddningsmyndigheten vid det lokala räddningsväsendet och leverantören av fartygstrafikservice de områden som avses i 1 mom. samt för och publicerar en förteckning över dessa. Innan områdena utses ska berörda intressentgrupper höras.

Transport- och kommunikationsverket kan av särskilda skäl och efter att ha hört de myndigheter som nämns i 2 mom. bevilja undantag från bestämmelserna i 1 mom.

Oljetankfartyg vars bruttodräktighet är minst 150 och som används för överföringar av oljelast ( STS-operation ) mellan oljetankfartyg till sjöss ska ha en plan för överföring av oljelast ( STS-plan ) som uppfyller kraven i bilaga I till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap godkänner STS-planen för ett finskt fartyg.

Ett fartyg som deltar i en överföring eller leverans som avses ovan i 1 §, dock inte i STS-operationen, ska beskriva anvisningarna för ifrågavarande överföring eller leverans i lasthanteringsmanualen.

Fartygets trafikidkare, ägare, agent eller befälhavare ska underrätta

Anmälan enligt i 1 mom. ska göras i god tid och minst 48 timmar före den planerade överföringen eller leveransen.

I anmälan enligt 1 mom. om i 1 § avsedda överföringar av laster och avfall och leveranser av bränsle ska det ingå närmare uppgifter som föreskrivs genom en med stöd av 7 § utfärdad förordning av statsrådet.

Om alla de uppgifter som avses i 3 mom. undantagsvis inte finns tillgängliga minst 48 timmar före en planerad överföring eller leverans, ska det fartyg som lossar lasten minst 48 timmar före den planerade överföringen eller leveransen underrätta de aktörer som nämns i 1 mom. på det sätt som avses i det momentet om avsikten att utföra den. De i 3 mom. avsedda uppgifterna ska lämnas till de ovannämnda aktörerna så snart som möjligt. Om uppgifterna om överföringen eller leveransen ändras innan den planerade överföringen eller leveransen utförs, ska detta omedelbart anmälas på det sätt som avses i 1 mom. och de uppdaterade uppgifterna bifogas till anmälan.

Tullen och leverantören av fartygstrafikservice ska omedelbart förmedla informationen om den anmälan som avses i 1 mom. till Transport- och kommunikationsverket och till de andra myndigheter som nämns i 2 § 2 mom. På anmälan tillämpas dessutom 22 a § i lagen om fartygstrafikservice när det är fråga om överföring och leverans på finskt vattenområde, och på STS-operationer inom den ekonomiska zonen tillämpas vad som i den lagen föreskrivs om leverantören av fartygstrafikservice.

Transport- och kommunikationsverket kan av särskilda skäl som hänför sig till skyddet av den marina miljön eller fartygstrafiksäkerheten förbjuda en planerad enskild överföring eller leverans som avses i 1 §.

För varje fartyg som används för överföring eller leverans som avses i 1 § ska det finns en person som har det övergripande tillsynsansvaret för överföringen eller leveransen.

Den person som har det övergripande tillsynsansvaret för STS-operationer ska ha i bilaga I till MARPOL-konventionen fastställd behörighet att utföra alla de uppgifter som STS-operationerna omfattar.

Trafikidkaren på eller ägaren av det fartyg som tar emot överföringar och leveranser som avses i 1 § svarar för de kostnader som orsakats Gränsbevakningsväsendet och räddningsmyndigheten vid det lokala räddningsväsendet för de beredskapsåtgärder som utförs i samband med överföringen eller leveransen.

För att verkställa detta kapitel, bilaga I till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Finlands övriga internationella förpliktelser samt Europeiska unionens rättsakter får det genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om

Transport- och kommunikationsverket får i fråga om tillämpningen av detta kapitel, bilaga I till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Europeiska unionens rättsakter meddela tekniska föreskrifter om

De närmare bestämmelser som avses i 1 mom. och de tekniska föreskrifter som avses i 2 mom. får utsträckas att också gälla fartyg som färdas på insjöområden och fartyg i inrikes fart.

För brott mot förbudet i 2 kap. 1 § mot utsläpp av olja eller oljehaltig blandning eller med dessa till sina egenskaper jämförbara kolväten och andra skadliga ämnen som används på likartat sätt på fartyg i finska vattenområden eller i den ekonomiska zonen påförs en påföljdsavgift ( oljeutsläppsavgift ), om inte omfattningen och verkningarna av utsläppet ska betraktas som ringa. För brott mot utsläppsförbudet som begås av utländska fartyg i genomfart i den ekonomiska zonen påförs dock oljeutsläppsavgift endast om utsläppet medför omfattande skada eller risk för omfattande skada på den finska kusten eller därmed sammanhängande intressen eller på naturtillgångar i Finlands territorialhav eller den ekonomiska zonen.

Oljeutsläppsavgiften påförs den fysiska eller juridiska person som vid tidpunkten för överträdelsen är fartygets ägare eller redare. Oljeutsläppsavgiften får inte påföras fartygets ägare, om denne påvisar att en redare har använt fartyget i ägarens ställe vid tidpunkten för överträdelsen.

I ett partrederi ansvarar redarna solidariskt för oljeutsläppsavgiften.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på polisens, Tullens, Försvarsmaktens eller Gränsbevakningsväsendets fartyg.

Oljeutsläppsavgiften bestäms utifrån utsläppets omfattning och fartygets bruttodräktighet enligt den avgiftstabell som utgör bilaga 1 till lagen.

Oljeutsläppsavgift behöver inte påföras eller avgiften kan nedsättas, om den avgiftsskyldige visar att det skulle vara uppenbart oskäligt att påföra avgiften med hänvisning till en sådan nöd- eller olyckssituation där undantagsbestämmelserna i 2 kap. 2 § inte är tillämpliga eller till någon annan orsak som kan jämställas med en sådan.

Oljeutsläppsavgift kan inte påföras den som genom en lagakraftvunnen dom har dömts till straff för oljeutsläppet i fråga.

Den myndighet som påfört oljeutsläppsavgiften ska på ansökan undanröja avgiften, om den som har påförts avgiften senare döms till straff för samma oljeutsläpp.

Oljeutsläppsavgiften påförs av gränsbevakningsväsendet. Vid gränsbevakningsväsendet fattas beslut om saken av kommendören eller biträdande kommendören för en sjöbevakningssektion eller av chefen för sjöbyrån vid sektionen.

Oljeutsläppsavgiften ska betalas till staten.

För påförande av oljeutsläppsavgift kan behövliga åtgärder enligt detta kapitel och 12 kap. 11–13 § vidtas för att utreda saken. (26.11.2010/1005)

Gränsbevakningsväsendet får stoppa ett fartyg på de villkor som anges i 12 kap. 11 och 12 § också om detta är motiverat för att säkra en avgiftsfordran. Beslutet om att stoppa fartyget får av grundad anledning fattas före avgiftsbeslutet. Som villkor för att fartyget ska få fortsätta sin färd kan uppställas att det hos gränsbevakningsväsendet ställs en tillräcklig penningsäkerhet för fullgörandet av en eventuell avgiftsskyldighet. I fråga om deponering av säkerheten gäller lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931) . Säkerheten ska återställas till den som ställt säkerheten när det inte längre finns skäl att hålla kvar den. (26.11.2010/1005)

Ett beslut om att stoppa ett fartyg och ett beslut om ställande av säkerhet ska iakttas även om det överklagats. Om säkerhet har ställts för betalning av oljeutsläppsavgiften eller om det annars inte längre finns några skäl att hålla kvar fartyget, ska föreläggandet att stoppa fartyget omedelbart återtas. Ett beslut om att stoppa ett fartyg gäller i högst 14 dagar från det att beslutet meddelades.

Ett utländskt fartygs flaggstat ska utan dröjsmål underrättas om villkor som ställts för att fartyget ska få fortsätta sin färd.

Fartygets ägare eller redare ska ges tillfälle att avge sin förklaring inom en med hänsyn till ärendets art tillräckligt lång tid före avgiftsbeslutet.

Om det annars finns risk för att syftet med ett beslut enligt 6 § 2 mom. äventyras, får ärendet avgöras utan att den berörda parten hörs.

Fartygets befälhavare företräder den avgiftsskyldige i ärenden som gäller oljeutsläppsavgiften.

En myndighet ska ge gränsbevakningsväsendet sådan handräckning som behövs för utförandet av en uppgift avseende oljeutsläppsavgiften och som myndigheten är behörig att ge.

Om utlämnandet av uppgifter inte skadar utredningen av ärendet, har förundersökningsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) rätt att till gränsbevakningsväsendet lämna ut sådana uppgifter som kommit fram i samband med förundersökningen av ett olagligt oljeutsläpp och som kan vara av betydelse för ett beslut om att påföra oljeutsläppsavgift för samma oljeutsläpp.

Den avgiftsskyldige har rätt att överklaga ett beslut om oljeutsläppsavgift och ett beslut enligt 6 § 2 mom. genom besvär hos sjörättsdomstolen vid Helsingfors tingsrätt.

Sjörättsdomstolen är beslutför i den sammansättning som avses i 21 kap. 1 § 3 mom. i sjölagen (674/1994) .

Besvär ska anföras skriftligen inom 30 dagar efter det att beslutet med besvärsanvisning har delgetts den avgiftsskyldige. Besvärsskriften tillställs gränsbevakningsväsendet.

Gränsbevakningsväsendet ska utan dröjsmål sända besvärsskriften till Helsingfors tingsrätts kansli och bifoga kopior av handlingarna i ärendet och sitt eget utlåtande. När handlingarna sänds till tingsrätten ska det uppges när besvärsskriften har anlänt.

Besvären blir anhängiga vid sjörättsdomstolen när de handlingar som avses i 2 mom. anländer till domstolens kansli. Domstolen ska utan dröjsmål informera den ändringssökande och gränsbevakningsväsendet om tid och plats för behandlingen och om följderna av den ändringssökandes utevaro.

En ändringssökande som inom föreskriven tid har gett in besvärsskriften direkt till den behöriga domstolen förlorar inte sin talan.

Sjörättsdomstolen ska på grundval av besvären och annan utredning i ärendet pröva om det har funnits förutsättningar för att påföra oljeutsläppsavgiften. I fråga om behandlingen av ärendet gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om rättegång i brottmål.

När ärendet behandlas i sjörättsdomstolen ska gränsbevakningsväsendet bevisa de nödvändiga omständigheter som har legat till grund för påförandet av oljeutsläppsavgiften. Sjörättsdomstolen ska se till att ärendet blir grundligt behandlat.

Den som har fattat beslutet eller en tjänsteman som företräder denne ska närvara i sjörättsdomstolen när besvären behandlas. Den som söker ändring har rätt att närvara i sjörättsdomstolen. Ärendet kan prövas och avgöras trots den ändringssökandes utevaro

Ändring i sjörättsdomstolens avgörande får sökas hos hovrätten genom besvär i enlighet med vad som föreskrivs i rättegångsbalken. I sådana beslut av sjörättsdomstolen som gäller stoppande av fartyg och ställande av säkerhet får ändring inte sökas genom besvär.

I fråga om behandlingen av besvärsärendet i hovrätten och sökande av ändring hos högsta domstolen gäller i tillämpliga delar 26 och 30 kap. i rättegångsbalken. När hovrätten behandlar ett besvärsärende ska gränsbevakningsväsendet ges tillfälle att bli hört med anledning av besvären och vid behov lägga fram utredning.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att i syfte att upprätthålla en enhetlig rättspraxis överklaga avgöranden som sjörättsdomstolen och hovrätten träffar enligt denna lag, om domstolen eller rätten har ändrat eller upphävt dess beslut.

Oljeutsläppsavgift får inte längre påföras när tre år har förflutit från utsläppet.

15 § har upphävts genom L 30.12.2024/1116 .

Oljeutsläppsavgiften ska betalas inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

På en oljeutsläppsavgift som har förfallit till betalning och som inte har betalats senast på förfallodagen tas dröjsmålsränta ut enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) .

Rättsregistercentralen sköter verkställigheten av beslut om oljeutsläppsavgift.

Gränsbevakningsväsendet och domstolen ska underrätta Rättsregistercentralen om sina beslut. Rättsregistercentralen ska också underrättas om ett beslut genom vilket en oljeutsläppsavgift har nedsatts eller undanröjts.

På transport av skadliga flytande ämnen i klasserna X, Y och Z vilka avses i regel 6 i bilaga II till MARPOL-konventionen ska bestämmelserna i den bilagan tillämpas. (29.6.2021/669)

Om ett flytande ämne inte hör till klass X, Y eller Z, ska det klassificeras i enlighet med bilaga II så att förfarandena vid dess transport kan bedömas.

Transport- och kommunikationsverket kan i enskilda fall på skriftlig ansökan bevilja undantag som gäller klassificeringen av ett skadligt flytande ämne när ämnet i fråga transporteras i inrikes fart, förutsatt att ett iakttagande av klassificeringsbestämmelserna skulle leda till oskälig svårighet eller oskäliga kostnader och dessutom skulle vara obefogat med hänsyn till den risk för miljöskada det orsakar.

Utsläpp till vatten av skadliga flytande ämnen från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon och från finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon i enlighet med vad som föreskrivs i bilaga II till MARPOL 73/78, Helsingforskonventionen, andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland eller Europeiska gemenskapens rättsakter.

2 mom. har upphävts genom L 5.5.2017/275 . (5.5.2017/275)

Bestämmelserna i 2 § gäller inte utsläpp av skadliga flytande ämnen till vatten, om

Bestämmelserna i 1 mom. 2 punkten gäller inte när det har varit redarens eller fartygsbefälhavarens avsikt att orsaka skada eller denne handlat vårdslöst och medveten om att skada sannolikt skulle följa.

Kemikalietankfartyg som transporterar skadliga flytande ämnen i klasserna X, Y och Z enligt 1 § ska uppfylla kraven på kemikalietankfartyg enligt bilaga II till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap godkänner fartygsspecifika effektivitetstest av finska kemikalietankfartygs pump- och rörledningsanordningar i enlighet med bilaga II till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket får bevilja dispens och på skriftlig ansökan bevilja undantag när det gäller kraven enligt 1 mom. samt bestämma om likvärdighet på det sätt som föreskrivs i bilaga II till MARPOL-konventionen.

Kemikalietankfartyg med en bruttodräktighet på minst 150 ska ha en sådan beredskapsplan för marin förorening med skadliga flytande ämnen som uppfyller vad som föreskrivs i bilaga II till MARPOL-konventionen. (29.6.2021/669)

En plan enligt 1 mom. får kombineras med den beredskapsplan för oljeförorening som avses i 2 kap. 5 § till en fartygsplan för nödåtgärder vid marin förorening.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap godkänner beredskapsplanerna enligt 1 och 2 mom. när det gäller ett finskt fartyg.

Befälhavaren eller, under dennes tillsyn, någon annan person som hör till befälet ska på ett kemikalietankfartyg föra en lasthanteringsmanual om länsning och rengöring av fartyget på det sätt som föreskrivs i bilaga II till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap godkänner ett finskt fartygs lasthanteringsmanual på skriftlig ansökan, förutsatt att den uppfyller kraven i bilaga II till MARPOL-konventionen.

Befälhavaren eller, under dennes tillsyn, någon annan person som hör till befälet ska på ett kemikalietankfartyg föra lastdagbok över driftåtgärder som gäller lasten och misstag som sker vid utsläpp av lasten på det sätt som föreskrivs i bilaga II till MARPOL-konventionen. (29.6.2021/669)

Transport- och kommunikationsverket och, när fartyget ligger i utländsk hamn, en behörig myndighet i utlandet har rätt att granska lastdagboken och på begäran få ett av befälhavaren styrkt utdrag ur den. Åtgärder som Transport- och kommunikationsverket vidtar med stöd av detta moment ska utföras så snabbt som möjligt och utan att fartyget fördröjs i onödan.

Lastdagboken ska hållas på en plats där den är lätt tillgänglig för granskning, och den ska sparas i tre år efter det att den sista anteckningen har gjorts i den.

Transport- och kommunikationsverket ska fastställa formuläret för lastdagboken.

Ett kemikalietankfartyg ska ha certifikat på att det uppfyller kraven enligt Internationella sjöfartsorganisationens regler för sjötransport av farliga flytande kemikalier eller enligt organisationens regler för transport av kemikalier i bulk.

Ett kemikalietankfartyg ska ha certifikat på att det uppfyller alla krav på fartyg av typ 3 enligt Internationella sjöfartsorganisationens internationella kemikaliebulkkod, med undantag av kravet på lasttankarnas placering, på det sätt som föreskrivs i bilaga II till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap ska till ett finskt fartyg på skriftlig ansökan utfärda ett certifikat som avses i 1 och 2 mom., förutsatt att fartyget i fråga uppfyller kraven i bilaga II till MARPOL-konventionen. Transport- och kommunikationsverket får utfärda certifikat till ett utländskt fartyg på begäran av fartygets flaggstat. Certifikat utfärdas för viss tid och för högst fem år åt gången.

Ett kemikalietankfartygs befälhavare ansvarar för att skadliga flytande ämnen lossas, tankar och rörledningar rengörs, tvättvatten töms och anteckningar i lastdagboken görs i enlighet med bestämmelserna i bilaga II till MARPOL-konventionen och Helsingforskonventionen.

I hamnar där skadliga flytande ämnen lastas eller lossas ska det finnas av Transport- och kommunikationsverket bemyndigade inspektörer som kontrollerar att lastningen och lossningen av last som hör till olika klasser, rengöringen av tankarna och rörledningarna, anteckningarna i lastdagboken och övriga därmed jämförbara åtgärder utförs i enlighet med denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den och i enlighet med bilaga II till MARPOL-konventionen och Helsingforskonventionen. Fartygets trafikidkare eller ägare ska stå för kostnaderna för kontrollerna.

Fartygets agent ska underrätta Transport- och kommunikationsverket om lossning i hamn av ett skadligt flytande ämne som hör till klass X eller Y enligt kemikalieförteckningen i MARPOL-konventionen. Anmälan ska göras i god tid, om möjligt minst 48 timmar före den avsedda lossningen.

På tankspolning och ventilation av lastrummen i fartyg tillämpas bestämmelserna i bilaga II till MARPOL-konventionen. Transport- och kommunikationsverket kan bevilja dispens från tankspolning och utfärda bestämmelser om ventilation av lastrester i enlighet med den bilagan.

Genom förordning av statsrådet får det i syfte att verkställa bilaga II till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Finlands övriga internationella förpliktelser samt Europeiska unionens rättsakter utfärdas närmare bestämmelser i territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i områden utanför dessa om följande:

Transport- och kommunikationsverket får i syfte att verkställa bilaga II till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Europeiska unionens rättsakter meddela tekniska föreskrifter i fråga om territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i fråga om områden utanför dessa om

De bestämmelser som avses i 1 mom. och de tekniska föreskrifter som avses i 2 mom. får utsträckas att också gälla fartyg som färdas på insjöområdet och fartyg i inrikes fart.

Utsläpp till vatten av obehandlat eller behandlat toalettavfall från fartyg är förbjudet på finskt insjöområde och i den ekonomiska zonen och från finska fartyg även utanför territorialvattnen och den ekonomiska zonen i enlighet med vad som föreskrivs i bilaga IV till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen, andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland eller Europeiska unionens rättsakter. På territorialvattnen är det förbjudet att släppa ut obehandlat och behandlat avloppsvatten till vatten från fartyg vars bruttodräktighet är minst 400, eller från mindre fartyg än detta som får ta minst 15 personer. (30.12.2024/1116)

Utsläpp till vatten av obehandlat eller behandlat toalettavfall från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde och i den ekonomiska zonen och från finska fartyg även utanför territorialvattnen och den ekonomiska zonen i enlighet med vad som föreskrivs i bilaga IV till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen, andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland eller Europeiska unionens rättsakter.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap godkänner för finska fartygs del den i enlighet med Internationella sjöfartsorganisationens anvisningar uträknade fartygsspecifika utsläppshastigheten med vilken obehandlat toalettavfall får släppas ut i vattnet från fartyget på ett avstånd av mer än 12 sjömil från närmaste land i enlighet med bilaga IV till MARPOL-konventionen.

Utsläpp till vatten av gråvatten är förbjudet på territorialvattnen från fartyg vars bruttodräktighet är minst 400, eller från mindre fartyg än detta som tar minst 15 personer och vars skrovlängd är mer än 24 meter.

Utsläppsförbudet enligt 1 mom. tillämpas inte på sådana fartyg som byggts före 1990 och som producerar isbrytartjänster för Trafikledsverket på basis av ett avtal eller ett statsfördrag.

Ett fartyg som avses i 1 mom. ska före ankomsten från en annan stats territorium till Finlands territorialvatten genom anteckningar i fartygets maskindagbok eller någon annan dagbok för fartyget kunna påvisa att fartygets överbordventil vid ankomsten till Finlands territorialvatten har stängts senast vid territorialvattengränsen, om inte utsläpp av gråvatten har varit tillåtet enligt 2 §. På fartyg i inrikes fart ska överbordventilen vara stängd under hela sjöresan när fartyget trafikerar finskt vattenområde. I en situation där ett fartyg har lämnat gråvatten i en hamn, ska dessutom i fartygets maskindagbok eller någon annan dagbok för fartyget antecknas när och i vilken finsk hamn gråvatten har lämnats samt mängden gråvatten som lämnats i hamnen.

Bestämmelserna i 1 och 1 a § gäller inte utsläpp av toalettavfall eller gråvatten till vatten, om

Bestämmelserna i 1 § gäller inte utsläpp till vatten av toalettavfall, om

Fartyg vars bruttodräktighet är minst 400 eller som tar fler än 15 personer samt varje passagerarfartyg ska uppfylla kraven i bilaga IV till MARPOL-konventionen.

Med undantag för fritidsbåtar ska finska fartyg som är försedda med toalett, även om fartygen inte uppfyller de kriterier som anges i 1 mom., uppfylla kraven i bilaga IV till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap godkänner på skriftlig ansökan ett finskt fartygs reningsverk för toalettavfall eller ett fartygs system för finfördelning och desinficering av toalettavfall, förutsatt att de uppfyller kraven i Europeiska unionens rättsakter och i bilaga IV till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare tekniska föreskrifter i fråga om konstruktionen av och andra egenskaper hos uppsamlingstankar för avloppsvatten på fartyg som trafikerar territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också områden utanför territorialvattnen och den ekonomiska zonen.

Fritidsbåtar med toalett ska utrustas med toalettanordningar för toalettavfall i enlighet med regel 5 i bilaga IV till Helsingforskonventionen så att fartyget i funktion har en uppsamlingstank eller behandlingsanläggning för toalettavfall som uppfyller vad som föreskrivs i MARPOL-konventionen. Vattenklosetterna på fritidsbåtar ska vara kopplade till uppsamlingstanken eller behandlingsanläggningen.

Fartyg i internationell fart vars bruttodräktighet är minst 400 eller som får ta fler än 15 personer samt varje passagerarfartyg i internationell fart ska ha ett internationellt föroreningsskyddscertifikat för toalettavfall ( ISPP-certifikat ) i enlighet med bilaga IV till MARPOL-konventionen.

Obemannade pråmar som inte är självgående kan i enlighet med MARPOL-konventionen i stället för ISPP-certifikat beviljas dispenscertifikat för sådana pråmar.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap ska på skriftlig ansökan utfärda ISPP-certifikat för finska fartyg eller dispenscertifikat för obemannade pråmar som inte är självgående enligt formuläret i bilaga IV till MARPOL-konventionen, förutsatt att fartyget uppfyller kraven i den bilagan. Transport- och kommunikationsverket får utfärda ISPP-certifikat för utländska fartyg på begäran av fartygets flaggstat. Certifikat samt dispenscertifikat för obemannade pråmar som inte är självgående är i kraft viss tid och högst fem år åt gången.

Transport- och kommunikationsverket får på skriftlig ansökan i fråga om finskt vattenområde bevilja undantag under de förutsättningar som nämns i bilaga IV till Helsingforskonventionen från sådant förbud och sådan begränsning som gäller utsläpp till vatten av obehandlat toalettavfall och toalettanordningars överensstämmelse med kraven. Undantaget får inte strida mot Finlands internationella förpliktelser eller Europeiska gemenskapens rättsakter och dessutom ska undantaget vara av ringa betydelse för vattenskyddet.

Utöver vad som krävs i 1 mom. krävs det för beviljande av undantag att

1) det rör sig om en fritidsbåt eller något annat fartyg vars bruttodräktighet är mindre än 400 eller ett fartyg som tar högst 15 passagerare,

2) fartyget har byggts före den 1 januari 2000, och

3) det är tekniskt svårt att installera den utrustning som behövs för att följa utsläppsförbudet eller de kostnader som installeringen medför är oskäligt stora sett till fartygets värde.

Transport- och kommunikationsverket ska informera kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö om beslut enligt denna paragraf.

Genom förordning av statsrådet får det i syfte att verkställa bilaga IV till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Finlands övriga internationella förpliktelser samt Europeiska unionens rättsakter utfärdas närmare bestämmelser i fråga om territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i fråga om områden utanför dessa om följande:

(29.6.2021/669)

De närmare bestämmelser som avses i 1 mom. får utsträckas att också gälla fartyg som färdas på insjöområdet eller i inrikes fart.

Utsläpp till vatten av fast avfall från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde och i den ekonomiska zonen och från finska fartyg även utanför territorialvattnen och den ekonomiska zonen i enlighet med vad som föreskrivs i bilaga V till MARPOL-konventionen, i Helsingforskonventionen eller i andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland eller i Europeiska unionens rättsakter.

Transport- och kommunikationsverket får i enlighet med bilaga V till MARPOL-konventionen typgodkänna sådana anordningar för sönderdelning av fast avfall vars användning medger tillämpning av de lindrigare bestämmelser om kvittblivning av fast avfall i vattnet som avses i bilaga V till MARPOL-konventionen.

Bestämmelserna i 1 § tillämpas inte på

Kraven enligt reglerna 4 och 6 i bilaga V till MARPOL-konventionen om att fartyg ska vara under gång ska inte tillämpas på avlägsnande av matavfall, om det är klart att förvaring av detta matavfall ombord på fartyget utgör en omedelbar hälsorisk för människor som är ombord på fartyget. (29.6.2021/669)

Avlägsnande eller oavsiktlig förlust enligt 1 mom. ska antecknas i fartygets avfallsdagbok eller i dess avfallsdagbok för inrikes fart. (30.12.2024/1116)

Avlägsnande eller oavsiktlig förlust enligt 1 mom. ska antecknas i fartygets avfallsdagbok eller, i fråga om ett fartyg vars bruttodräktighet är mindre än 400, i fartygets skeppsdagbok.

Transport- och kommunikationsverket ska underrättas om oavsiktliga förluster eller avlägsnande av fiskeredskap på finskt vattenområde eller i Finlands ekonomiska zon, samt i fråga om finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten eller ekonomiska zon, som orsakar betydande fara för den marina miljön eller för sjöfarten. När förlusten eller avlägsnandet sker på ett finskt fartyg på vatten som hör till en annan kuststats jurisdiktion, ska också kuststaten i fråga underrättas.

Ett fartyg med en längd av minst 12 meter ska på synligt ställe ha en sådan i bilaga V till MARPOL-konventionen avsedd skylt som anger att fartyget följer kraven enligt reglerna 3–6 i den bilagan i fråga om behandling av fast avfall. Skylten ska avfattas på fartygets arbetsspråk och när det gäller internationella resor även på antingen engelska, franska eller spanska.

Fartyg vars bruttodräktighet är minst 100, fartyg certifierade för transport av minst 15 personer samt fasta och flytande plattformar ska ha en i bilaga V till MARPOL-konventionen avsedd avfallshanteringsplan om minskning och behandling av fast avfall. Planen ska vara avfattad på fartygets arbetsspråk. Besättningen ska följa avfallshanteringsplanen.

På ett finskt fartyg som har en bruttodräktighet av minst 100 eller som får ta minst 15 personer, på ett utländskt fartyg i internationell fart som anlöper en hamn i Finland och som har en bruttodräktighet av minst 100 eller som får ta minst 15 personer samt på en fast eller flytande plattform ska antingen befälhavaren, eller under befälhavarens tillsyn någon annan i befälet, föra avfallsdagbok över det fasta avfallet. På fartyg i inrikes fart som har en bruttodräktighet av minst 100 eller som får ta minst 15 personer kan i stället för avfallsdagbok föras avfallsdagbok för inrikes fart, som kan utgöra en del av fartygets dagbok. (30.12.2024/1116)

På ett finskt fartyg eller ett utländskt fartyg i internationell fart som anlöper en hamn i Finland och som har en bruttodräktighet på minst 400 eller har registrerats för transport av minst 15 personer samt på fasta eller flytande plattformar ska antingen befälhavaren eller under befälhavarens tillsyn någon annan i befälet föra avfallsdagbok över det fasta avfallet.

Avfallsdagboken och avfallsdagboken för inrikes fart ska bevaras på ett sådant ställe att de är lätt tillgängliga för inspektion, och de ska sparas i två år efter den sista anteckningen i dagboken. (30.12.2024/1116)

Transport- och kommunikationsverket har rätt att granska avfallsdagboken och avfallsdagboken för inrikes fart och på begäran få ett av fartygets befälhavare styrkt utdrag ur den. När fartyget ligger i utländsk hamn eller i en offshore-terminal har en behörig myndighet i utlandet rätt att granska avfallsdagboken och på begäran få ett av befälhavaren styrkt utdrag ur den. Åtgärder som Transport- och kommunikationsverket vidtar med stöd av detta moment ska utföras så snabbt som möjligt och utan att fartyget fördröjs i onödan. (30.12.2024/1116)

Transport- och kommunikationsverket och, när fartyget ligger i utländsk hamn eller i en offshore-terminal, en behörig myndighet i utlandet har rätt att granska avfallsdagboken och på begäran få ett av befälhavaren styrkt utdrag ur den. Detsamma gäller för dagböcker i fråga om fartyg vars bruttodräktighet är mindre än 400. Åtgärder som Transport- och kommunikationsverket vidtar med stöd av detta moment ska utföras så snabbt som möjligt och utan att fartyget fördröjs i onödan.

Transport- och kommunikationsverket ska fastställa formuläret för avfallsdagboken i enlighet med bilaga V till MARPOL-konventionen. (29.6.2021/669)

Transport- och kommunikationsverket får på skriftlig ansökan, i enlighet med bilaga V till MARPOL-konventionen i enskilda fall bevilja undantag från kravet att föra avfallsdagbok. (29.6.2021/669)

Genom förordning av statsrådet får det i syfte att verkställa bilaga V till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Finlands övriga internationella förpliktelser samt Europeiska unionens rättsakter utfärdas närmare bestämmelser om de utsläppsförbud och utsläppsbegränsningar som avses i 1 § i fråga om territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i fråga om områden utanför dessa.

Transport- och kommunikationsverket får i syfte att verkställa bilaga V till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Europeiska unionens rättsakter meddela tekniska föreskrifter i fråga om territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i fråga om områden utanför dessa om följande:

(30.12.2024/1116)

De närmare bestämmelser som avses i 1 mom. och de tekniska föreskrifter som avses i 2 mom. får utsträckas att också gälla fartyg som färdas på insjöområdet och fartyg i inrikes fart.

Utsläpp av luftförorenande ämnen från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde och i den ekonomiska zonen och från finska fartyg även utanför territorialvattnen och den ekonomiska zonen på det sätt som föreskrivs i bilaga VI till MARPOL-konventionen, i Helsingforskonventionen eller i andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland eller i Europeiska unionens rättsakter.

Utsläpp av flyktiga organiska föreningar från olje- och kemikalietankfartyg får i enlighet med 15 § förbjudas eller begränsas i hamnar inom finskt territorium enligt bilaga VI till MARPOL-konventionen eller Finlands övriga internationella förpliktelser eller Europeiska unionens rättsakter.

I fråga om begränsningar och förbud som gäller ozonnedbrytande ämnen som används på fartyg föreskrivs i miljöskyddslagen och i bestämmelser och föreskrifter som utfärdas med stöd av den, om det inte finns bestämmelser om saken i Europeiska gemenskapens rättsakter.

De utsläppsförbud och utsläppsbegränsningar som avses i detta kapitel tillämpas inte på

Fartygets dieselmotor och dess avgasreningssystem och avgasreningsmetoder ska uppfylla kraven i Europeiska unionens rättsakter. Om dieselmotorns uteffekt överstiger 130 kilowatt, ska avgasrensningssystemet och avgasrensningsmetoderna också uppfylla kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket och ett godkänt klassificeringssällskap som verket bemyndigat ska på skriftlig ansökan godkänna finska fartygs dieselmotorer och deras avgasreningssystem och avgasreningsmetoder, förutsatt att de uppfyller kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket får bestämma om likvärdighet utifrån vissa anordningars, materials, utrustningars eller apparaters effekt och på skriftlig ansökan i enskilda fall bevilja undantag i enlighet med bilaga VI till MARPOL-konventionen och Europeiska unionens rättsakter.

Fartyg i internationell trafik vars bruttodräktighet är minst 400 ska ha ett internationellt luftskyddscertifikat ( IAPP-certifikat ) som anger att fartyget uppfyller kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Obemannade pråmar som inte är självgående kan i enlighet med MARPOL-konventionen i stället för IAPP-certifikat beviljas dispenscertifikat för sådana pråmar.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap ska på skriftlig ansökan utfärda IAPP-certifikat för finska fartyg eller dispenscertifikat för obemannade pråmar som inte är självgående enligt formuläret i bilaga VI till MARPOL-konventionen, förutsatt att fartyget uppfyller kraven i den bilagan. Transport- och kommunikationsverket får utfärda IAPP-certifikat för utländska fartyg på begäran av fartygets flaggstat. Certifikat samt dispenscertifikat för obemannade pråmar som inte är självgående är i kraft viss tid och högst fem år åt gången.

I ett fartygs maskindagbok ska de uppgifter som krävs i regel 13 i bilaga VI till MARPOL-konventionen antecknas i fråga om dieselmotorer som har ett certifikat enligt vilket dieselmotorn uppfyller utsläppsbestämmelserna för både nivå II och III i bilaga VI till MARPOL-konventionen för en minimering av kväveoxidutsläppen såväl när fartyget anländer till eller lämnar ett med regel 13 i bilaga VI till MARPOL-konventionen överensstämmande kontrollområde för nivå III för en minimering av kväveoxidutsläppen som när en dieselmotors on/off-läge för nivå II eller III för en minimering av kväveoxidutsläppen ändras inom ett sådant område.

Marina bränslen ska uppfylla kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen och i Europeiska unionens rättsakter. (29.6.2021/669)

De krav som avses i 1 mom. ska emellertid inte tillämpas på bränslen avsedda för forskning och testning eller på bränslen som används ombord på fartyg som använder i 9 a § avsedd utsläppsminskningsmetod som uppfyller kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen och i Europeiska unionens rättsakter. (29.6.2021/669)

Om det inte varit möjligt för ett fartyg att anskaffa marint bränsle som uppfyller kraven i 1 mom., ska fartygsbefälhavaren eller någon som denne befullmäktigat underrätta en behörig myndighet i fartygets flaggstat och en behörig myndighet i destinationshamnen om saken. I fråga om finska fartyg och finska hamnar är Transport- och kommunikationsverket den behöriga myndigheten.

Transport- och kommunikationsverket ska meddela Europeiska kommissionen och Internationella sjöfartsorganisationen om fall där fartyg som anlöpt en finsk hamn har lagt fram bevis för att marint bränsle som uppfyller kraven i 1 mom. inte har funnits att tillgå.

Marina bränslens överensstämmelse med kraven ska bestämmas med metoder som uppfyller kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen, andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland och Europeiska unionens rättsakter.

Fartyg i internationell fart vars bruttodräktighet är minst 400 ska ha ett sådant överlåtelsebevis för bränsle utfärdat av en bränsleleverantör som stämmer överens med bilaga VI till MARPOL-konventionen. Överlåtelsebeviset ska åtföljas av ett prov på bränslet. Beviset och provet ska förvaras på fartyget i enlighet med bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Åtgärder som gäller bränsle ska antecknas i fartygets skeppsdagbok och oljedagbok i enlighet med bilaga VI till MARPOL-konventionen och Europeiska unionens rättsakter.

I stället för bränsle som uppfyller kraven i 7 § 1 mom. kan på fartyg användas en utsläppsminskningsmetod, med hjälp av vilken fartygets svaveldioxidutsläpp i sin helhet och ständigt fås att minska till minst motsvarande nivå på vilken de skulle vara, om bränsle som uppfyller kraven i 7 § 1 mom. användes på fartyget.

De utsläppsminskningsmetoder som används på finska fartyg godkänns genom iakttagande av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/802 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen. (29.6.2021/669)

Det är förbjudet att i territorialvattnen släppa ut orenat tvättvatten som använts i avgasreningssystem.

Det är förbjudet att i territorialvattnen släppa ut renat tvättvatten och rester som separerats från tvättvatten som använts i avgasreningssystem.

Försök med nya utsläppsminskningsmetoder ska uppfylla kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen och i Europeiska unionens rättsakter. (29.6.2021/669)

Transport- och kommunikationsverket beviljar på skriftlig ansökan tillstånd för försök, om de krav som avses i 1 mom. är uppfyllda. Tillstånd får beviljas för högst 18 månader.

Resultaten av försöken ska lämnas till Transport- och kommunikationsverket, som ska lägga fram dem offentligt inom sex månader från det att försöken avslutades.

Förbränning ombord på ett fartyg av avfall som uppstår vid fartygets normala drift är förbjuden på finskt vattenområde.

Förbränning av avfall som uppstår vid ett fartygs normala drift är i den ekonomiska zonen och på finska fartyg också utanför den ekonomiska zonen tillåten endast i fartygets avfallsförbränningsugn. Bestämmelser om de ämnen vars förbränning på fartyg är förbjuden i den ekonomiska zonen och på finska fartyg även utanför den ekonomiska zonen finns i bilaga VI till MARPOL-konventionen och i Europeiska unionens rättsakter.

Ett fartygs avfallsförbränningsugn ska uppfylla kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Sådana leverantörer av marina bränslen som levererar marina bränslen i Finland ska underrätta Transport- och kommunikationsverket om att de utövar sådan verksamhet.

Leverantörer av marina bränslen ska lämna ett fartyg i internationell fart ett överlåtelsebevis för bränsle i enlighet med bestämmelserna i bilaga VI till MARPOL-konventionen och i Europeiska unionens rättsakter. Beviset ska åtföljas av ett förseglat bränsleprov som tagits i enlighet med den bilagan och som en företrädare för det mottagande fartyget har undertecknat. Leverantören av det marina bränslet ska spara en kopia av överlåtelsebeviset för bränsle i minst tre år från det att beviset utfärdades.

Tullen ska övervaka att marina bränslen som från Finland levereras till fartyg uppfyller kraven i fråga om svavelhalt. Övervakningen ska genomföras genom att ett representativt antal prov tas på bränslelager och distributionsstationer för bränsle. Tullen analyserar proven och rapporterar resultatet till Transport- och kommunikationsverket.

Transport- och kommunikationsverket ska övervaka att de krav som gäller på fartyg befintliga bränslen som är avsedda att bli använda eller är i användning följs i enlighet med bestämmelserna i bilaga VI till MARPOL-konventionen och i Europeiska unionens rättsakter.

Utöver vad som föreskrivs i 12 § ovan om övervakning av marina bränslen inom sjöfarten övervakar Tullen att kraven på svavelhalt i bränslen som används inom sjöfarten iakttas genom att ta prov i samband med bränsleleveranser som utförs av sådana i Finland registrerade leverantörer och som minst tre gånger under de senaste 12 månaderna påvisats leverera bränsle som inte överensstämmer med specificeringen på överlåtelsebeviset för bränsle. Tullen analyserar proven och rapporterar resultaten till Transport- och kommunikationsverket.

Bränsleleverantörer som avses i 1 mom. ska underrätta Tullen om varje bränsleleverans till fartyg minst 24 timmar före den planerade leveransen.

Bestämmelser om Gränsbevakningsväsendets handräckning till Tullen finns i 77 § i gränsbevakningslagen (578/2005) .

Bränsleleverantörer som avses i 1 mom. ska ersätta myndigheternas kostnader för provtagningen och analyseringen.

Tillverkare, försäljare och importörer av marina bränslen är skyldiga att ge Transport- och kommunikationsverket information om tillgången till och kvaliteten på de marina bränslen som släppts ut på marknaden i Finland. Den rapporteringen ska ske i enlighet med bilaga VI till MARPOL-konventionen och Europeiska unionens rättsakter.

Transport- och kommunikationsverket ska föra ett allmänt tillgängligt register över lokala leverantörer av marina bränslen.

Transport- och kommunikationsverket ska rapportera om marina bränslen till Europeiska kommissionen och till Internationella sjöfartsorganisationen samt svara för informationsutbytet om marina bränslen i enlighet med bilaga VI till MARPOL-konventionen och Europeiska unionens rättsakter.

Miljöministeriet får på skriftlig ansökan bevilja temporära undantag från de krav på bränslekvalitet som följer av detta kapitel. Undantagen ska då beviljas i enlighet med de grunder som anges i bilaga VI till MARPOL-konventionen och i Europeiska unionens rättsakter. Ett undantag får gälla i högst sex månader åt gången.

14 a § har upphävts genom L 30.12.2024/1116 .

14 b § har upphävts genom L 30.12.2024/1116 .

Genom förordning av statsrådet får det i syfte att verkställa bilaga VI till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen, Finlands övriga internationella förpliktelser och Europeiska unionens rättsakter utfärdas närmare bestämmelser i fråga om finskt vattenområde och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i fråga om områden utanför territorialvattnen och den ekonomiska zonen om följande:

Genom förordning av statsrådet utfärdas även bestämmelser om till vilken myndighet de i 1 mom. 10 punkten avsedda uppgifterna ska lämnas.

Transport- och kommunikationsverket får i syfte att verkställa bilaga VI till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Europeiska unionens rättsakter meddela tekniska föreskrifter i fråga om territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i fråga om områden utanför territorialvattnen och den ekonomiska zonen om

De närmare bestämmelser som avses i 1 mom. och de tekniska föreskrifter som avses i 2 mom. får utsträckas att också gälla fartyg som färdas på insjöområdet och fartyg i inrikes fart.

För varje nytt fartyg ska värdet på det uppnådda designindexet för energieffektiviteten beräknas i enlighet med kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Värdet på nya fartygs uppnådda designindex för energieffektiviteten ska uppfylla kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

För varje fartyg ska det uppnådda energieffektivitetsindexet för existerande fartyg beräknas i enlighet med kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Värdet på det uppnådda energieffektivitetsindexet för existerande fartyg ska uppfylla kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Fartyg vars bruttodräktighet är minst 400 ska ha en fartygsspecifik plan för energieffektivitetshantering ( SEEMP-plan ) enligt bilaga VI till MARPOL-konventionen. Planen kan utgöra en del av fartygets säkerhetsledningssystem.

SEEMP-planen för ett fartyg vars bruttodräktighet är minst 5 000 ska innehålla en beskrivning i enlighet med bilaga VI till MARPOL-konventionen av den metod som används för att samla in uppgifter om bränsleförbrukning, och en beskrivning av de förfaranden som används för att rapportera uppgifterna till den behöriga myndigheten eller ett erkänt klassificeringssällskap.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap ska på ansökan se till att SEEMP-planerna för fartyg som avses i 2 mom. uppfyller kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen och ge fartyget en bekräftelse på överensstämmelsen med kraven. Bekräftelsen ska förvaras på fartyget.

SEEMP-planen för ett fartyg vars bruttodräktighet är minst 5 000 ska genomgå granskning och auditering med beaktande av Internationella sjöfartsorganisationens anvisningar.

Fartyg vars bruttodräktighet är minst 5 000 ska samla in de uppgifter som ska lämnas till Internationella sjöfartsorganisationens databas över fartygs bränsleförbrukning på det sätt som anges i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Fartyg som avses i 3 § 1 mom. ska sammanställa uppgifterna om bränsleförbrukningen och ge in dem till Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap i enlighet med bilaga VI till MARPOL-konventionen. Dessa uppgifter ska

Ett fartyg ska på begäran till Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap ge in de specificerade uppgifter som ligger till grund för de uppgifter som sänds till databasen över fartygs bränsleförbrukning och i andra situationer än de som avses i 2 mom. 2 punkten hålla uppgifterna lätt tillgängliga i minst tolv månader från utgången av det berörda kalenderåret på det sätt som anges i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Uppgifterna om ett fartygs bränsleförbrukning ska verifieras.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap ska lämna de verifierade uppgifterna till Internationella sjöfartsorganisationens databas över fartygs bränsleförbrukning. Transport- och kommunikationsverket ska se till att de verifierade uppgifterna om ett fartygs bränsleförbrukning lämnas till Internationella sjöfartsorganisationen senast en månad efter utfärdande av en försäkran om överensstämmelse för fartyget på det sätt som anges i bilaga VI till MARPOL-konventionen.

För fartyg vars bruttodräktighet är minst 5 000 ska kalenderårsvis beräknas den uppnådda operativa koldioxidintensitetindikatorn som avses i bilaga VI till MARPOL-konventionen och fastställas fartygets operativa koldioxidintensitetsklassificering i enlighet med bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Den koldioxidintensitetindikator för ett kalenderår som avses i 1 mom. ska anmälas till Transport- och kommunikationsverket eller till ett av Transport- och kommunikationsverket godkänt klassificeringssällskap före utgången av mars följande kalenderår.

Ett fartyg som klassificerats på nivå D enligt bilaga VI i MARPOL-konventionen under tre på varandra följande år eller som klassificerats på nivå E ska utarbeta en plan med korrigerande åtgärder för att uppnå den i nämnda bilaga avsedda årliga operativa koldioxidintensitetindikator som krävs, revidera fartygets SEEMP-plan med anledning av planen och genomföra de korrigerande åtgärderna enligt den reviderade SEEMP-planen i enlighet med bilaga VI till MARPOL-konventionen.

Fartyg i internationell fart vars bruttodräktighet är minst 400 ska ha ett internationellt energieffektivitetscertifikat ( IEE-certifikat ) enligt bilaga VI till MARPOL-konventionen, enligt vilket fartyget uppfyller bestämmelserna i den bilagan.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap utfärdar på skriftlig ansökan IEE-certifikat för finska fartyg förutsatt att fartyget uppfyller kraven i bilaga VI till MARPOL-konventionen. Transport- och kommunikationsverket får utfärda IEE-certifikat för utländska fartyg på begäran av fartygets flaggstat. Certifikat utfärdas för viss tid och för högst fem år åt gången.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap ska på ansökan utfärda en försäkran om överensstämmelse enligt bilaga IV till MARPOL-konventionen för fartyget efter att ha mottagit uppgifterna om bränsleförbrukning och fartygets uppnådda årliga operativa koldioxidintensitetsklassificering, förutsatt att fartyget uppfyller de krav enligt den bilagan som gäller uppgifter om bränsleförbrukning och operativ koldioxidintensitetsklassificering, och förutsatt att uppgifterna har rapporterats i enlighet med den bilagan.

En försäkran om överensstämmelse ska utfärdas

Transport- och kommunikationsverket beslutar om undantag enligt regel 19 i bilaga VI till MARPOL-konventionen i fråga om kraven på fartygs energieffektivitet.

Förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport tillämpas inte på den energi som fartyg använder fram till den 31 december 2029 på resor som trafikeras av andra passagerarfartyg än kryssningspassagerarfartyg mellan en anlöpshamn som omfattas av Finlands jurisdiktion och en annan sådan i artikel 3.10 i nämnda förordning avsedd anlöpshamn som omfattas av Finlands jurisdiktion som är belägen på en ö med färre än 200 000 varaktigt bosatta, eller när dessa fartyg befinner sig i en anlöpshamn på en sådan ö.

Hamninnehavaren ska säkerställa att fartyg tillhandahålls landströmsförsörjning i hamnen i enlighet med artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel och om upphävande av direktiv 2014/94/EU.

Efter att ha mottagit den information om anslutning till landströmsförsörjning som avses i artikel 6.8 första stycket i förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport, ska hamninnehavaren bekräfta för fartyget huruvida anslutning till landströmsförsörjning finns tillgänglig.

Hamninnehavaren ska utan onödigt dröjsmål bestämma och i den databas som avses i artikel 19 i den förordningen föra in uppgifter om

På den som sköter uppgifter enligt 1 och 2 mom. tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Genom förordning av statsrådet får det i syfte att verkställa bilaga VI till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen, Finlands övriga internationella förpliktelser och Europeiska unionens rättsakter utfärdas närmare bestämmelser i fråga om finskt vattenområde och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i fråga om områden utanför territorialvattnen och den ekonomiska zonen om följande:

Transport- och kommunikationsverket får i syfte att verkställa bilaga VI till MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen eller Europeiska unionens rättsakter meddela tekniska föreskrifter i fråga om territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också i fråga om områden utanför territorialvattnen och den ekonomiska zonen om

Ett i artikel 3.13 i förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport avsett företag vars fartygs växthusgasintensitet enligt artikel 4 i den förordningen eller överensstämmelsesaldot för delmålet för förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung enligt artikel 5 i den förordningen uppvisar ett underskott så att värdet understiger 0 den 1 juni den kontrollperiod som avses i artikel 3.42 i den förordningen, ska påföras en påföljdsavgift ( avgift på grund av växthusgasintensitet ). På beräkningen av överensstämmelsesaldot tillämpas formlerna i bilaga 2 till denna lag.

Ett i artikel 3.13 i förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport avsett företag vars fartyg under rapporteringsperioden gör minst ett regelvidrigt hamnanlöp som inte uppfyller kraven i artikel 6 i den förordningen, ska påföras en påföljdsavgift ( avgift för försummelse av skyldigheten att använda landströmsförsörjning ).

De påföljdsavgifter som avses i 1 och 2 § påförs av Transport- och kommunikationsverket.

Påföljdsavgift får inte påföras, om mer än tre år har förflutit från överträdelsen eller försummelsen.

På beloppet av avgiften på grund av växthusgasintensitet tillämpas formlerna i tabellen i bilaga 2. Om ett fartyg har ett överensstämmelseunderskott under två på varandra följande rapporteringsperioder eller mer, ska detta belopp multipliceras med 1 + (n -1)/10, där n är det antal på varandra följande rapporteringsperioder för vilka företaget är föremål för en påföljdsavgift enligt 1 eller 2 § för det fartyget. Om ett fartyg inte har något hamnanlöp i unionen under rapporteringsperioden och det har lånat ett förskott på överensstämmelseöverskottet under den föregående rapporteringsperioden, multipliceras påföljdsavgiftens belopp med 1,1.

Beloppet av avgiften för försummelse av skyldigheten att använda landströmsförsörjning fås genom att 1,5 euro multipliceras med fartygets fastställda totala elbehov i hamn och med det totala antalet timmar avrundat uppåt till närmaste hela timme som fartyget tillbringat i hamn i strid med de krav som anges i artikel 6 i förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport.

De ovannämnda påföljdsavgifterna ska betalas till staten.

Bestämmelser om verkställighet av de påföljdsavgifter som avses i 1 och 2 § finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002) .

De påföljdsavgifter som avses i 1 och 2 § preskriberas fem år efter det att det lagakraftvunna avgörandet om påföljdsavgiften meddelades.

Transport- och kommunikationsverket publicerar rapporter om användningen av intäkter som inflyter från de avgifter som avses i 1 och 2 § eller av motsvarande finansiella värde i enlighet med artikel 23.11 i förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport.

Bestämmelser om förbud att använda skadliga påväxthindrande system ( antifoulingsystem ) som används för att skydda fartyg finns i TBT-förordningen. Förbudet gäller fartyg som för en EG-medlemsstats flagg och fartyg som för annan flagg och som anlöper en hamn eller offshore-terminal i en EG-medlemsstat.

Det är förbjudet att använda skadliga påväxthindrande system som används för att skydda fartyg på fartyg som för en annan AFS-konventionsparts flagg. Förbudet gäller inom insjöområdet, Finlands territorialvatten och Finlands ekonomiska zon och, när det gäller finska fartyg, också utanför dessa områden på det sätt som föreskrivs i AFS-konventionen.

Transport- och kommunikationsverket är mottagande myndighet när det gäller AFS-försäkran i fråga om ett finskt fartyg.

Transport- och kommunikationsverket ansvarar för att Internationella sjöfartsorganisationen tillställs de uppgifter som AFS-konventionen kräver. Finlands miljöcentral ska se till att Transport- och kommunikationsverket får uppgifter om påväxthindrande system som godkänts eller förbjudits eller vars användning begränsats genom nationell lagstiftning.

Barlastvattenkonventionen och bestämmelserna om barlastvatten i detta kapitel tillämpas inte på

Det är förbjudet att från fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för barlastvattenkonventionen släppa ut obehandlat barlastvatten och sediment i vattnet på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon och från finska fartyg också utanför Finlands territorialvatten och ekonomiska zon, enligt vad som bestäms i barlastvattenkonventionen och föreskrivs i denna lag.

Vad som bestäms i 5 § gäller inte utsläpp av obehandlat barlastvatten och sediment om

Transport- och kommunikationsverket meddelar varningar i enlighet med regel C-2 i bilagan till barlastvattenkonventionen till sjöfarare och till berörda kuststater om områden där fartyg inte ska ta in barlastvatten.

Vad som i 6 § 1–3 punkten bestäms om utsläpp av obehandlat barlastvatten och sediment i undantagssituationer gäller även intag av barlastvatten i områden för vilka en varning i enlighet med 1 mom. har utfärdats.

Barlastvattnet i sådana fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för barlastvattenkonventionen ska hanteras och skiftas i enlighet med barlastvattenkonventionen.

Systemen för hantering av fartygs barlastvatten ska uppfylla kraven i Europeiska unionens rättsakter och i barlastvattenkonventionen.

Transport- och kommunikationsverket eller ett av det bemyndigat erkänt klassificeringssällskap godkänner på skriftlig ansökan system för hantering av barlastvatten i finländska fartyg, om systemen uppfyller kraven i Europeiska unionens rättsakter och i barlastvattenkonventionen.

Transport- och kommunikationsverket får bestämma om likvärdighet utifrån vissa anordningars, materials, utrustningars eller apparaters effekt i enlighet med Europeiska unionens rättsakter och barlastvattenkonventionen.

Försök med ny teknik för hantering av barlastvatten ska uppfylla kraven i barlastvattenkonventionen och i de riktlinjer som Internationella sjöfartsorganisationen utfärdat i saken.

Transport- och kommunikationsverket beviljar på skriftlig ansökan tillstånd för försök, om de krav som avses i 1 mom. är uppfyllda. Om ett fartyg, innan normerna om kvaliteten på barlastvatten i regel D-2 i bilagan till barlastvattenkonventionen har trätt i kraft för fartygets del, deltar i ett av Transport- och kommunikationsverket godkänt program för testning och bedömning av lovande teknologier för hantering av barlastvatten, ska normerna i regel D-2 börja tillämpas på fartyget först fem år från det att fartyget annars hade varit skyldigt att börja följa normerna.

Om ett fartyg, när normerna om kvaliteten på barlastvatten i regel D-2 i bilagan till barlastvattenkonventionen redan har trätt i kraft för fartygets del, deltar i ett sådant av Transport- och kommunikationsverket godkänt program för testning och bedömning av lovande teknologier för hantering av barlastvatten där det finns förutsättningar för att uppnå en teknologi som uppfyller högre krav än vad som avses i normerna i regel D-2, ska normerna i regel D-2 inte tillämpas på fartyget under den femårsperiod som följer på installationen av teknologin i fråga i fartyget.

Fartyg som omfattas av barlastvattenkonventionen ska ha en i barlastvattenkonventionen avsedd barlastvattenhanteringsplan.

Finska fartygs barlastvattenhanteringsplaner godkänns av Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap.

Fartyg som omfattas av barlastvattenkonventionen ska ha en i barlastvattenkonventionen avsedd barlastvattendagbok.

Transport- och kommunikationsverket har rätt att inspektera barlastvattendagboken och på begäran få ett av fartygets befälhavare bestyrkt utdrag ur den. Åtgärder som Transport- och kommunikationsverket vidtar med stöd av detta moment ska utföras så snabbt som möjligt utan att förorsaka fartyget otillbörlig försening.

Fartyg i internationell fart som har en bruttodräktighet på minst 400 och omfattas av barlastvattenkonventionen, med undantag av flytande plattformar och andra flytande enheter som avses i regel E-1 i bilagan till barlastvattenkonventionen, ska ha ett i barlastvattenkonventionen avsett certifikat.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap utfärdar barlastvattencertifikat till finska fartyg på skriftlig ansökan, om fartyget uppfyller kraven i barlastvattenkonventionen. Transport- och kommunikationsverket får också utfärda certifikat till utländska fartyg på begäran av fartygets flaggstat.

Certifikat utfärdas för viss tid och för högst fem år åt gången.

Transport- och kommunikationsverket kan på skriftlig ansökan bevilja en fartygsspecifik dispens från skyldigheten enligt 8 § att hantera och skifta barlastvatten på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon, om dispensen inte försämrar eller skadar miljön, människors hälsa, egendom eller naturresurser.

Dispens kan beviljas fartyg som rör sig mellan vissa hamnar eller platser. En ytterligare förutsättning för beviljande av dispens är att fartyget inte blandar barlastvatten eller sediment annat än mellan hamnar eller platser som fastställs i dispensen.

Till ansökan ska det fogas en tillräckligt utförlig bedömning av de risker som dispensen kan orsaka miljön, människors hälsa, egendom och naturresurser. När riskbedömningen tas fram ska Internationella sjöfartsorganisationens och Östersjökommissionens riktlinjer i frågan iakttas. Transport- och kommunikationsverket kan begära utlåtande av riskbedömningarna från Finlands miljöcentral.

För att kunna lösa de problem som eventuellt konstateras ska Transport- och kommunikationsverket höra de stater som dispensen kan påverka negativt.

Dispensen får gälla i högst fem år. För att kunna förvissa sig om att förutsättningarna för dispens fortfarande är uppfyllda har Transport- och kommunikationsverket rätt att utföra en inspektion under dispensens giltighetstid. Om det vid inspektionen eller annars konstateras att förutsättningarna för dispens inte längre uppfylls, kan Transport- och kommunikationsverket återkalla dispensen.

Dispensen börjar gälla först efter det att Transport- och kommunikationsverket har meddelat Internationella sjöfartsorganisationen att dispens beviljats och relevanta uppgifter har tillkännagetts parterna i barlastvattenkonventionen.

En anteckning om dispensen ska göras i den barlastvattenhanteringsplan som avses i 11 § och i den barlastvattendagbok som avses i 12 §.

Transport- och kommunikationsverket svarar för att uppgifter i enlighet med barlastvattenkonventionen sänds till Internationella sjöfartsorganisationen.

Genom förordning av statsrådet får det i syfte att verkställa barlastvattenkonventionen, i fråga om finskt vattenområde och Finlands ekonomiska zon och, när det gäller finländska fartyg, också i fråga om områden utanför Finlands territorialvatten och Finlands ekonomiska zon, utfärdas närmare bestämmelser om

Transport- och kommunikationsverket får i syfte att verkställa barlastvattenkonventionen, i fråga om Finlands territorialvatten och Finlands ekonomiska zon och, när det gäller finländska fartyg, också i fråga om områden utanför Finlands territorialvatten och Finlands ekonomiska zon, meddela tekniska föreskrifter om

I Finland är Transport- och kommunikationsverket den ansvariga myndighet som avses i artikel 3.1.9 i fartygsåtervinningsförordningen. Transport- och kommunikationsverket svarar också för de uppgifter som enligt Hongkongkonventionen ankommer på administrationen och gäller fartyg under finsk flagg.

I Finland är Transport- och kommunikationsverket den ansvariga myndighet som avses i artikel 3.1.9 i fartygsåtervinningsförordningen.

Fartyg i internationell fart som seglar under finsk flagg och som omfattas av tillämpningsområdet för Hongkongkonventionen ska ha ett internationellt inventeringsintyg avseende farliga material i enlighet med Hongkongkonventionen.

Ett fartyg som avses i 1 mom. ska, innan nedmontering påbörjas, utöver vad som föreskrivs i fartygsåtervinningsförordningen ha ett internationellt återvinningsintyg enligt Hongkongkonventionen.

Transport- och kommunikationsverket eller ett erkänt klassificeringssällskap utfärdar på skriftlig ansökan de intyg som avses i 1 och 2 mom. till finska fartyg i enlighet med formulären i Hongkongkonventionen. Intygen utfärdas under förutsättning att fartyget uppfyller kraven i Hongkongkonventionen. Transport- och kommunikationsverket eller ett av verket befullmäktigat klassificeringssällskap kan utfärda intyg också för ett utländskt fartyg på begäran av fartygets flaggstat.

Intygen utfärdas för viss tid. Inventeringsintyg avseende farliga material utfärdas för högst fem år åt gången. Ett internationellt återvinningsintyg utfärdas för högst tre månader åt gången.

Återvinningsintyg och motsvarande intyg enligt fartygsåtervinningsförordningen ska sändas till regionförvaltningsverket för kännedom.

Transport- och kommunikationsverket ansvarar för att den information som fartygsåtervinningsförordningen förutsätter ges in till Europeiska kommissionen.

Transport- och kommunikationsverket ska på begäran av den behöriga myndigheten i den stat där fartygsåtervinningsanläggningen är belägen sända myndigheten information som avses i artikel 7.4 i fartygsåtervinningsförordningen.

För att ett fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för Hongkongkonventionen ska kunna nedmonteras i Finland ska dess ägare säkerställa att fartyget har de intyg som avses i 2 § 1 och 2 mom. och att fartyget uppfyller kraven i regel 8 i bilagan till Hongkongkonventionen.

Transport- och kommunikationsverket meddelar föreskrifter om inom vilken tidsfrist fartygsägaren ska lämna Transport- och kommunikationsverket en i artikel 6.1 b i fartygsåtervinningsförordningen avsedd anmälan om sin avsikt att återvinna fartyget på en eller flera specifika fartygsåtervinningsanläggningar.

Ett fartyg i inrikes fart vars bruttodräktighet är minst 500 ska innan det nedmonteras ha en förteckning över farliga material enligt artikel 5 i fartygsåtervinningsförordningen.

Transport- och kommunikationsverket svarar för att rapporter enligt artikel 21 i fartygsåtervinningsförordningen lämnas till Europeiska kommissionen.

Transport- och kommunikationsverket svarar i enlighet med artikel 12 i Hongkongkonventionen för att följande uppgifter lämnas till Internationella sjöfartsorganisationen

1) uppgifter om erkända klassificeringssällskap och utsedda inspektörer,

2) uppgifter om fartyg som seglar under finsk flagg och för vilka ett internationellt återvinningsintyg har utfärdats, samt

3) uppgifter om överträdelser av skyldigheterna enligt Hongkongkonventionen i fråga om fartyg och om åtgärder som vidtagits gentemot fartyg i anslutning till verkställigheten av skyldigheterna enligt Hongkongkonventionen.

Transport- och kommunikationsverket får meddela föreskrifter om inom vilken tidsfrist fartygsägaren ska lämna Transport- och kommunikationsverket en i artikel 6.1 b i fartygsåtervinningsförordningen avsedd anmälan om sin avsikt att återvinna fartyget på en eller flera specifika fartygsåtervinningsanläggningar.

Hamninnehavaren ska se till att det i hamnen finns tillräckliga mottagningsanordningar som har kapacitet att ta emot avfallet från fartyg som normalt använder hamnen, med beaktande av

Hamninnehavaren ska se till att hamnen har separata mottagningsanordningar för åtminstone följande avfall:

För anskaffning och användning av mottagningsanordningarna för sådana skadliga flytande ämnen som avses i 2 mom. 2 punkten samt för transport och behandling av avfall och blandningar svarar importören eller annan mottagare eller exportören eller annan avsändare av det ämne som ska transporteras.

Vad som i 2 mom. föreskrivs om mottagningsanordningar för avfall gäller inte hamnar som enbart betjänar passagerarfartyg i inrikes fart med en dödvikt som understiger 1 350 ton.

Hamninnehavaren ska säkerställa att mottagningsanordningarna i hamn fungerar klanderfritt och att anordningar som är ur funktion repareras utan dröjsmål.

Hamninnehavaren ska ordna behövlig utbildning för hamnpersonalen, så att de förvärvar och upprätthåller väsentlig och uppdaterad kunskap för sina uppgifter. Vid utbildningen ska det särskilt tas hänsyn till eventuell hantering av farliga ämnen i hamnen. (3.2.2023/159)

Hamninnehavaren ska se till att det i hamnar där det utförs fartygsreparationer ( reparationshamn ) utöver de mottagningsanordningar som avses i 1 § finns tillräckliga mottagningsanordningar för

Vad som föreskrivs i 1 § 2 mom. om mottagningsanordningar för avfall gäller inte hamnar som huvudsakligen används av fiskefartyg som avses i 1 kap. 2 § 22 punkten ( fiskehamn ).

Vad som föreskrivs i 1 § 2 mom. om mottagningsanordningar för avfall gäller inte småbåtshamnar.

Småbåtshamninnehavaren ska se till att småbåtshamnen har tillräckliga separata mottagningsanordningar åtminstone för toalettavfall och blandat kommunalt avfall.

Innehavaren av en småbåtshamn där båtarna huvudsakligen är förtöjda längre än tre nätter ska dock se till att småbåtshamnen har tillräckliga separata mottagningsanordningar för åtminstone följande avfall:

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 och 3 mom. och i 1 § 1 mom. får innehavaren av en småbåtshamn ordna mottagningen av avfall genom att avtala om användarrätt av en mottagningsanordning som finns i närområdet på rimligt avstånd. I ett sådant fall ska småbåtshamnen tillhandahålla för hamnanvändarna lätt tillgänglig information om arrangemanget i fråga och mottagningsanordningens läge och öppettider. Vid dimensionering av avfallsmottagningen i småbåtshamnar ska även hamnanvändare från andra småbåtshamnar beaktas.

Hamninnehavaren ska göra upp en avfallshanteringsplan för hamnen för att ordna hanteringen av fartygsgenererat avfall.

Hamnens avfallshanteringsplan ska beskriva mottagningen, insamlingen, lagringen, behandlingen och återvinningen av avfall från fartyg samt övrig avfallshantering. Avfallshanteringsplanen ska dessutom beskriva belopp och beräkningsgrunder för de avgifter som tas ut hos fartygen. Avfallshanteringsplanen ska beskriva de säkerhetsåtgärder som ska vidtas vid avfallshanteringen av avfall från fartyg om dessa inte har beskrivits i någon annan plan för hamnverksamheten som godkänts av behöriga myndigheter. Vid utarbetandet av hamnens avfallshanteringsplan ska hamnens storlek och beskaffenhet samt de typer av fartyg som anlöper hamnen beaktas.

Om småbåtshamnen har ett i 4 § 3 mom. avsett avtal om användarrätt till en mottagningsanordning ska innehållet i det avtalet beskrivas i hamnens avfallshanteringsplan.

Hamnen kan göra upp en gemensam avfallshanteringsplan med en hamn som är belägen på samma geografiska område. I avfallshanteringsplanen ska behovet och tillgången till mottagningsanordningarna fastställas separat för vardera hamnen.

När avfallshanteringsplanen har godkänts ska hamnen iaktta den. Dessutom ska åtgärder som behövs för genomförandet av avfallshanteringen och mottagningsanordningarnas skick övervakas, observerade brister avhjälpas utan dröjsmål och avfallshanteringsverksamheten kontinuerligt utvecklas.

Avfallshanteringsplanen för en hamn ska läggas fram för bedömning och godkännande för den närings-, trafik- och miljöcentral inom vars verksamhetsområde hamnen är belägen. Avfallshanteringsplanen för en småbåtshamn och en sådan fiskehamn där den årliga lossade fångsten understiger 20 000 kilogram ska dock läggas fram för bedömning och godkännande hos miljövårdsmyndigheten i den kommun där hamnen är belägen.

Hamninnehavaren ska uppdatera avfallshanteringsplanen och lägga fram den för bedömning och godkännande för den enligt 1 mom. behöriga myndigheten med högst fem års mellanrum. Dessutom ska avfallsplanen uppdateras och läggas fram för bedömning och godkännande för den behöriga myndigheten om det sker en betydande förändring i hamnens verksamhet eller i kvaliteten, kvantiteten eller hanteringen av det avfall som avlämnas i hamnen.

En hamns avfallshanteringsplan ska godkännas om avfallsmottagningen och mottagningsanordningarna uppfyller kraven i detta kapitel och 10 kap. och i de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem.

Den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen eller den kommunala miljövårdsmyndigheten kan i samband med godkännandet av avfallshanteringsplanen meddela föreskrifter om behövliga mottagningsanordningar och om på vilka språk informationen till dem som ansvarar för avfallshanteringen på fartyg som använder hamnen och deras företrädare ska lämnas samt om andra frågor om det behövs för genomförandet av planen.

När en hamns avfallshanteringsplan har godkänts ska närings-, trafik- och miljöcentralen eller den kommunala miljövårdsmyndigheten föra in en anteckning om planen i datasystemet för miljövårdsinformation enligt 222 § i miljöskyddslagen. (30.12.2024/1116)

Innan hamninnehavaren lägger fram hamnens avfallshanteringsplan för närings-, trafik- och miljöcentralen eller den kommunala miljövårdsmyndigheten för godkännande, ska hamninnehavaren ge de innehavare och användare av fartyg som använder hamnen och deras företrädare, behöriga myndigheter samt andra som kan beröras av planen tillfälle att uttrycka sin åsikt om avfallshanteringsplanen eller en ändring av den. Utkastet till avfallshanteringsplan ska, innan det läggs fram för godkännande, under minst 14 dagar medan hamnen är i funktion hållas tillgängligt på hamninnehavarens verksamhetsställe och på något annat ändamålsenligt sätt. Hamninnehavaren ska på sin anslagstavla, på elektronisk väg, per brev eller på något annat lämpligt sätt informera dem som använder hamnen och andra berörda att utkastet finns tillgängligt.

Hamninnehavaren ska lämna dem som ansvarar för avfallshanteringen på fartyg som använder hamnen och deras företrädare följande uppdaterade uppgifter om avfallshanteringen i hamnen elektroniskt så att hamnens samtliga viktiga användargrupper får denna information:

En hamninnehavare, som registrerats i systemet för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice, ska dessutom rapportera de uppgifter som avses i 2 mom. till det i övervakningsdirektivet avsedda systemet för informationsutbyte inom sjöfarten.

Mottagningen av sådant fartygsgenererat avfall som avses i 1 § ska ordnas så att fartygen eller andra parter som deltar i avlämning eller mottagning av avfall inte orsakas onödigt dröjsmål.

Fartygets trafikidkare eller ägare eller någon annan som deltagit i avlämning eller mottagning av avfall har rätt till ersättning för skador som orsakats denne av onödigt dröjsmål enligt vad som föreskrivs i skadeståndslagen. (30.12.2024/1116)

Transport- och kommunikationsverket ska underrätta Internationella sjöfartsorganisationen om påstådda brister i mottagningsanordningarna för avfall i en finländsk hamn i enlighet med vad som föreskrivs i fartygsavfallsdirektivet, om det gäller sådana påstådda brister som rapporterats av en annan medlemsstat av Internationella sjöfartsorganisationen. Transport- och kommunikationsverket ska rapportera påstådda brister i mottagningsanordningarna för avfall i hamnar utanför Finland till hamnstatens myndigheter och till Internationella sjöfartsorganisationen i enlighet med vad som föreskrivs i fartygsavfallsdirektivet.

Naturresursinstitutet ska samla in uppgifter om volymen av och mängden avfall som samlas i håvfångstredskap under fiskeinsatser och rapportera uppgifterna till Europeiska kommissionen.

Genom förordning av statsrådet får det i syfte att verkställa MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen och Finlands övriga internationella förpliktelser samt Europeiska unionens rättsakter och denna lag utfärdas närmare bestämmelser om följande:

Finska fartyg som anlöper en hamn i Östersjöområdet eller inom Europeiska unionen och fartyg som inte är finska och som anlöper en hamn inom finskt territorium ska, innan de lämnar hamnen, till de mottagningsanordningar för avfall som finns i hamnen avlämna allt sitt fartygsgenererade avfall i enlighet med de lossningsbestämmelser som grundar sig på MARPOL-konventionen.

Om det inte finns någon mottagningsanordning i en småbåtshamn, ska avfallet från en fritidsbåt avlämnas till den mottagningsanordning i fråga om vilken hamninnehavaren i enlighet med 9 kap. 4 § 4 mom. avtalat om användning.

Med avvikelse från 1 mom. kan fartyget fortsätta sin färd till nästa anlöpshamn utan att avlämna avfall om

Trots vad som föreskrivs i 3 mom. får Transport- och kommunikationsverket kräva att allt avfall ombord på fartyget ska avlämnas i hamn innan fartyget lämnar hamnen, om det på grundval av tillgänglig information inte kan fastställas att fartygets nästa anlöpshamn har tillräckliga mottagningsanordningar, eller om nästa anlöpshamn är okänd.

Fartygets befälhavare ansvarar för att de skyldigheter som föreskrivs i detta kapitel eller med stöd av det iakttas på fartyget.

När ett fartyg som omfattas av övervakningsdirektivet anlöper en hamn inom finskt territorium ska befälhavaren eller en person som bemyndigats av befälhavaren lämna innehavaren av anlöpshamnen en förhandsanmälan om avfall från fartyget enligt bilaga 2 till fartygsavfallsdirektivet via det system för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice. Anmälan ska lämnas minst 24 timmar före ankomsten, eller omedelbart vid avfärden från den föregående hamnen, om färdtiden understiger 24 timmar. Om fartygets slutliga anlöpshamn blir klar först när mindre än 24 timmar återstår före ankomsten till den hamnen, ska anmälan lämnas omedelbart då kännedom fås om vilken den slutliga anlöpshamnen är. Informationen ska bevaras ombord i elektroniskt format åtminstone till nästa anlöpshamn och ska på begäran uppvisas för behöriga myndigheter i en EU-medlemsstat.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte fartyg som endast vistas på hamnens ankarplatser eller fartyg som används för hamntjänster som avses i förordningen om hamntjänster.

Operatören av mottagningsanordningen i den hamn där avfallet avlämnats ska fylla i och lämna fartygets befälhavare avfallsavlämningskvittot utan onödigt dröjsmål. Kvittot ska innefatta uppgifter som räknas upp i bilaga 3 till fartygsavfallsdirektivet.

Kravet enligt 1 mom. tillämpas dock inte på hamnar som endast kan ta emot fartyg med en dödvikt på mindre än 1 350 ton och som har obemannade mottagningsanordningar. I samband med godkännandet av avfallshanteringsplanen ska hamnen meddela huruvida planen uppfyller förutsättningarna för undantag. Då ska den myndighet som godkänner hamnens avfallshanteringsplan meddela hamnens namn och position via SafeSeaNet-systemet som avses i 1 kap 2 §. Uppgifterna meddelas dock endast för de hamnar som anlöps av fartyg som omfattas av övervakningsdirektivet.

Befälhavaren på ett fartyg som omfattas av övervakningsdirektivet eller någon som denne bemyndigat för uppgiften ska före avgång eller så snart avfallsavlämningskvittot har mottagits rapportera informationen på kvittot genom det system för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice. Informationen på avfallsavlämningskvittot ska ombord på fartyg som omfattas av övervakningsdirektivet finnas tillgänglig i minst två år tillsammans med tillämplig oljedagbok, lastdagbok eller avfallsdagbok eller avfallshanteringsplan, och ska på begäran läggas fram för den behöriga myndigheten i en EU-medlemsstat.

Vad som föreskrivs i 1 och 3 mom. tillämpas inte på fartyg som används i hamntjänster som avses i förordningen om hamntjänster.

Hamninnehavaren ska ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för avfallshanteringen av alla fartyg som anlöper hamnen, oavsett om fartyget lämnar avfall i hamnen eller inte eller hur mycket avfall fartyget avlämnar i hamnen. Avgifterna ska täcka de indirekta administrativa kostnaderna och hanteringen av följande fartygsavfall:

Avgift tas dock ut på grundval av den avlämnade avfallstypen och avfallsmängden

Avgifterna ska vara rimliga och grundas på kostnader som orsakas av tillgängliga anordningar i hamnen och på tjänster som hamnen tillhandahåller. Hamninnehavaren ska meddela belopp och beräkningsgrund för avgiften som tas ut av fartyget. Avgifterna får differentieras

På avgifterna ska det beviljas nedsättning om det är fråga om fartyg som är i drift inom närsjöfart eller om fartyget använder anordningar, metoder eller sådant bränsle av hög kvalitet som gör att den avfallsmängd som fartyget avlämnar i land är mindre än vanligt eller att avfallet kan återvinnas.

Avgifterna kan ingå i den hamnavgift som tas ut för fartygen eller i annan avgift som tas ut för nyttjanderätt till hamnen.

Avgift enligt 1 mom. tas inte ut hos de fartyg som Transport- och kommunikationsverket med stöd av 5 § har befriat från obligatorisk avlämning av avfall från fartyg, för fartyg som används i hamntjänster som avses i förordningen om hamntjänster eller för fartyg som endast vistas på hamnens ankarplatser.

Transport- och kommunikationsverket kan på skriftlig ansökan medge fartyg befrielse från den obligatoriska avlämningen av avfall från fartyg, från anmälan av avfall från fartyg och lastrester som avses i 2 § och befrielse från avgifter som tas ut för avfall från fartyg som avses i 4 § vid finska hamnar som ligger längs dess rutt. För att befrielse ska kunna medges krävs det att

Befrielse beviljas för viss tid och för högst fem år åt gången.

Transport- och kommunikationsverket ska tillhandahålla fartyget som medges befrielse enligt 1 mom. ett intyg om undantag enligt bilaga 5 till fartygsavfallsdirektivet. Transport- och kommunikationsverket ska underrätta de berörda hamnarna som ligger på fartygets rutt och övriga hamnar om befrielsen. Transport- och kommunikationsverket ska även meddela uppgifterna i intyget om undantag genom systemet för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice.

Trots den beviljade befrielsen får ett fartyg inte fortsätta till nästa anlöpshamn om det inte finns tillräcklig särskild lagringskapacitet för allt avfall som har genererats och som kommer att genereras under fartygets planerade resa fram till nästa anlöpshamn.

Genom förordning av statsrådet får det i syfte att verkställa MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen, Finlands övriga internationella förpliktelser och Europeiska unionens rättsakter utfärdas närmare bestämmelser om följande:

Om olja har kommit ut i vattnet från ett fartyg eller om fara för oljeläckage hotar då ett fartyg stöter på grund eller kolliderar, får maskinfel eller något annat haveri inträffar, ska fartygets befälhavare omedelbart anmäla oljeskadan eller faran för en sådan till den behöriga sjöräddningscentralen, sjöräddningsundercentralen, nödcentralen eller leverantören av fartygstrafikservice. Befälhavare för finska fartyg ska underrätta den närmaste kuststatens myndigheter om oljeskador och fara för oljeskada utanför finskt vattenområde och Finland ekonomiska zon. Befälhavaren ska dessutom vidta sådana omedelbara bekämpningsåtgärder som han eller hon skäligen kan förutsättas vidta.

Observerar befälhavaren på ett finskt fartyg på finskt vattenområde eller den ekonomiska zonen olja på vattnet i en så stor mängd att det med hänsyn till väderleken och andra förhållanden föreligger risk för oljeskada, ska befälhavaren anmäla sin iakttagelse till den behöriga sjöräddningscentralen, sjöräddningsundercentralen, nödcentralen eller leverantören av fartygstrafikservice eller, utanför finskt vattenområde eller den ekonomiska zonen, till myndigheterna i den närmaste kuststaten. Gör någon som hör till fartygets besättning eller befäl motsvarande iakttagelse, är denne skyldig att anmäla saken till fartygets befälhavare. (29.6.2021/669)

Fartygets befälhavare behöver ändå inte göra en anmälan enligt 2 mom., om det är uppenbart att de myndigheter som nämns i det momentet redan har fått information om det inträffade.

Om ett fartyg på finskt vattenområde eller i Finlands ekonomiska zon orsakar utsläpp till vatten av ett annat skadligt ämne än olja, ska fartygets befälhavare utan dröjsmål underrätta den behöriga sjöräddningscentralen, sjöräddningsundercentralen, nödcentralen eller leverantören av fartygstrafikservice om fartyget, dess tillstånd, position och last och om händelsens art och dessutom vidta sådana omedelbara bekämpningsåtgärder som han eller hon skäligen kan förutsättas vidta.

I fråga om ett fartyg vars längd är minst 15 meter är befälhavaren skyldig att underrätta den behöriga sjöräddningscentralen, sjöräddningsundercentralen, nödcentralen eller leverantören av fartygstrafikservice om de omständigheter som avses i 1 mom. även i situationer där utsläpp inte har ägt rum, men risk för utsläpp föreligger. Detta gäller när fartyget har lidit skada, fartygets last har förskjutits eller fartygets maskineri eller utrustning har skadats på ett sätt som försämrar förutsättningarna för en säker navigering.

Utanför finskt vattenområde och Finlands ekonomiska zon ska befälhavaren på ett finskt fartyg göra anmälan som avses i 1 och 2 mom. till myndigheterna i närmaste kuststat.

Om fartygets befälhavare är förhindrad att göra en anmälan som avses i denna paragraf, ska fartygets ägare, befraktare, användare eller trafikidkare eller deras ombud ta på sig ansvaret för befälhavarens anmälningsskyldighet.

Genom förordning av statsrådet får det i syfte att verkställa MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen, Finlands övriga internationella förpliktelser och Europeiska unionens rättsakter utfärdas närmare bestämmelser i fråga om territorialvattnen och den ekonomiska zonen och, när det gäller finska fartyg, också utanför dessa områden om följande:

(29.6.2021/669)

De närmare bestämmelser som avses i 1 mom. kan utsträckas att också gälla fartyg som färdas på insjöområdet eller i inrikes fart.

Tillsynsmyndigheter enligt denna lag är Transport- och kommunikationsverket, närings-, trafik- och miljöcentralerna, de kommunala miljövårdsmyndigheterna, Gränsbevakningsväsendet, Tullen och polisen. (29.6.2021/669)

Kommunikationsministeriet och miljöministeriet ska inom respektive förvaltningsområde sörja för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av verksamheten enligt denna lag.

Transport- och kommunikationsverket ska utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag och med stöd av utfärdade bestämmelser och föreskrifter i den mån bestämmelserna och föreskrifterna gäller

(29.6.2021/669)

Transport- och kommunikationsverket ska även utöva annan tillsyn över iakttagande av denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter, om inte annat bestäms någon annanstans i denna lag.

Transport- och kommunikationsverket är ledande tillsynsmyndighet när det gäller tillsynen över efterlevnaden på insjöområdet av bestämmelserna i denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter om utsläpp till vatten från fartyg.

Behörig myndighet enligt MRV-förordningen och förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport är Transport- och kommunikationsverket. (30.12.2024/1116)

3 § har upphävts genom L 28.12.2018/1357 . (28.12.2018/1357)

Närings-, trafik- och miljöcentralerna ska inom sina respektive verksamhetsområden utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter till den del de gäller

Tillsynsuppgiften gäller särskilt sådana hamnar för handelssjöfart som måste ha miljötillstånd enligt miljöskyddslagen.

Den kommunala miljövårdsmyndigheten ska särskilt utöva tillsyn över småbåtshamnarnas avfallshantering och mottagningen av avfall från fritidsbåtar.

Gränsbevakningsväsendet är ledande tillsynsmyndighet vid tillsynen över efterlevnaden i territorialvattnen och i den ekonomiska zonen av vad som i denna lag föreskrivs och med stöd av den föreskrivs och bestäms om utsläpp till vatten från fartyg, med undantag för förbudet mot utsläpp av gråvatten enligt 5 kap 1 a § och förbudet mot utsläpp av tvättvatten och rester från avgasreningssystem enligt 7 kap. 9 b §. (30.12.2024/1116)

Gränsbevakningsväsendet deltar i enlighet med bestämmelserna i 11 och 12 § i territorialvattnen och den ekonomiska zonen i tillsynen över utsläpp till luft från fartyg och skadliga påväxthindrande system, utsläpp av barlastvatten och sediment från fartyg samt över förbudet mot utsläpp av gråvatten enligt 5 kap. 1 a § och förbudet mot utsläpp av tvättvatten och rester som separerats från avgasreningssystem enligt 7 kap. 9 b §. (30.12.2024/1116)

Gränsbevakningsväsendet övervakar i samband med övervakningen av sjötrafiken på territorialvattnen och den ekonomiska zonen skyldigheten enligt 10 kap. 1 § för fartyg utanför övervakningsdirektivets tillämpningsområde att avlämna avfall från fartyg i hamn. (29.6.2021/669)

Tullen ska utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag och de bestämmelser som utfärdats och föreskrifter som meddelats med stöd av den, till den del dessa gäller kvaliteten på bränsle som släpps ut på marknaden i Finland.

Polisen ska utöva tillsyn över efterlevnaden på insjöområdet och i territorialvattnen av vad som i denna lag föreskrivs och med stöd av den föreskrivs och bestäms om utsläpp till vatten från fartyg, med undantag för förbudet mot utsläpp av gråvatten enligt 5 kap 1 a § och förbudet mot utsläpp av tvättvatten och rester från avgasreningssystem enligt 7 kap. 9 b §. (30.12.2024/1116)

Polisen deltar på insjöområdet och i territorialvattnen i tillsynen över utsläpp till luft från fartyg och över skadliga påväxthindrande system samt över utsläpp av barlastvatten och sediment från fartyg samt över förbudet mot utsläpp av gråvatten enligt 5 kap. 1 a § och förbudet mot utsläpp av tvättvatten och rester som separerats från avgasreningssystem enligt 7 kap. 9 b § i enlighet med bestämmelserna i 11 och 12 §. (30.12.2024/1116)

Polisen övervakar i samband med övervakningen av sjötrafiken på insjövattnen och territorialvattnen skyldigheten enligt 10 kap. 1 § för fartyg utanför övervakningsdirektivets tillämpningsområde att avlämna avfall från fartyg i hamn. (29.6.2021/669)

Nationellt ackrediteringsorgan enligt MRV-förordningen och förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport är Ackrediteringstjänsten FINAS.

När tillsynsmyndigheterna utför uppgifter enligt denna lag ska Meteorologiska institutet, Finlands miljöcentral, försvarsmakten och regionförvaltningsverket inom respektive behörighet ge dem den handräckning de behöver.

Bestämmelser om handräckning när det gäller oljeutsläppsavgift finns i 3 kap. 8 §.

Bestämmelser om tillsynen över fartygs konstruktion, utrustning, anordningar, rutiner och arrangemang ombord och därtill ansluten inspektion och om andra åtgärder på finskt vattenområde och, när det gäller finska fartyg, också utanför finskt vattenområde finns i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (370/1995) .

Transport- och kommunikationsverket, Gränsbevakningsväsendet och polisen har rätt att i syfte att utreda utsläpp, förekomsten av skadliga påväxthindrande system samt barlastvatten och sediment som släppts ut i vattnet i strid med barlastvattenkonventionen eller denna lag förrätta inspektioner på finska fartyg och ta prover för att utreda ursprunget till olja, andra skadliga ämnen eller barlastvatten och sediment och dess sammansättning, som observerats i vattnet samt för att utreda kvaliteten på det bränsle som används på fartyget och ursprunget till andra utsläpp från fartyget till luften. Detsamma gäller utländska fartyg som ligger i hamn eller till ankars på finskt vattenområde eller färdas på finskt vattenområde. Bestämmelser om åtgärder mot utländska fartyg som färdas på Finlands territorialhav finns i 12 §.

Transport- och kommunikationsverket samt Gränsbevakningsväsendet och polisen får stoppa ett fartyg när det ligger i hamn eller till ankars på finskt vattenområde, om utredandet av utsläpp, förekomsten av skadliga påväxthindrande system eller barlastvatten och sediment som släppts ut i vattnet i strid med barlastvattenkonventionen eller denna lag kräver det eller om det finns grundad anledning att anta att fartygets färd av någon annan orsak än en sådan som har samband med fartygets konstruktion, utrustning, anordningar, rutiner eller arrangemang ombord är förknippad med en omedelbar risk för miljöförorening eller spridning av invasiva främmande arter. Samma rätt har de när det gäller finska fartyg som färdas på finskt vattenområde eller utanför detta och utländska fartyg som färdas på finskt vattenområde. Bestämmelser om åtgärder mot utländska fartyg som färdas på Finlands territorialhav finns i 12 §.

De åtgärder som avses i 1 och 2 mom. gäller med beaktande av 1 kap. 4 § endast i tillämpliga delar Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets fartyg.

Rätten att inspektera gäller dock inte lokaler och utrymmen som används för boende av permanent natur.

När det finns grundad anledning att anta att ett utländskt fartyg som framförs på Finlands territorialhav har förorsakat utsläpp, använt ett skadligt påväxthindrande system eller släppt ut barlastvatten eller sediment i vattnet i strid med barlastvattenkonventionen eller denna lag när fartyget befunnit sig på Finlands territorialhav, får Transport- och kommunikationsverket samt Gränsbevakningsväsendet och polisen vidta alla de åtgärder som avses i 11 § 1 och 2 mom.

När det finns grundad anledning att anta att denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den har överträtts i Finlands ekonomiska zon från ett utländskt fartyg som framförs på Finlands territorialhav eller i den ekonomiska zonen, har Transport- och kommunikationsverket samt Gränsbevakningsväsendet och polisen rätt att avkräva fartyget information om dess identitet och registreringshamn, senaste och nästa anlöpshamn och annan information för att fastställa om en överträdelse har ägt rum.

I de fall som avses i 2 mom. får Transport- och kommunikationsverket samt Gränsbevakningsväsendet och polisen inspektera fartyget, om överträdelsen av de bestämmelser som avses i det momentet leder till omfattande utsläpp som medför eller riskerar medföra betydande förorening av den marina miljön, och fartyget har vägrat lämna information eller den information som lämnats av fartyget uppenbarligen inte överensstämmer med den faktiska situationen och inspektionen i övrigt är påkallad av omständigheterna.

Transport- och kommunikationsverket samt Gränsbevakningsväsendet och polisen får stoppa ett utländskt fartyg som framförs på Finlands territorialhav eller i Finlands ekonomiska zon, om det är uppenbart att det från fartyget i den ekonomiska zonen har begåtts en överträdelse av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den, så att det leder till ett utsläpp som medför omfattande skada eller risk för omfattande skada på den finska kusten eller därmed sammanhängande intressen eller på naturtillgångarna i territorialhavet eller den ekonomiska zonen.

På de villkor som anges i 2–4 mom. kan sådana åtgärder som avses i de momenten vidtas även mot ett sådant utländskt fartyg som framförs i Finlands ekonomiska zon från vilket man misstänker att det på Finlands territorialhav har begåtts överträdelse av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Rätten att inspektera gäller dock inte lokaler och utrymmen som används för boende av permanent natur.

Transport- och kommunikationsverket ska neka tillträde till finska hamnar för fartyg som fått en utvisningsorder enligt artikel 25 i förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport och som inte för finsk flagg.

Transport- och kommunikationsverket ska besluta att ett fartyg som för finsk flagg och som uppehåller sig i en finsk hamn ska kvarhållas, om fartyget under två eller flera på varandra följande rapporteringsperioder underlåter att fullgöra skyldigheten att inneha ett giltigt dokument om överensstämmelse enligt artikel 24 i förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport, och om andra åtgärder för kontroll av efterlevnad inte har kunnat säkerställa efterlevnaden av skyldigheten. Transport- och kommunikationsverket ska också kvarhålla ett fartyg som för finsk flagg och som hör till ett rederi som med stöd av artikel 25 i den förordningen har fått en utvisningsorder i en annan medlemsstat. Transport- och kommunikationsverket ska omedelbart undanröja ett beslut om kvarhållande när ett sådant dokument om överensstämmelse som avses ovan har utfärdats för fartyget. Ett beslut om kvarhållande ska inte påverka tillämpningen av internationella sjörättsliga regler för fartyg i nöd.

Transport- och kommunikationsverket har rätt att få tillträde till ett område, en lokal eller ett annat sådant utrymme till vilket tillträde är behövligt med tanke på den tillsyn av skyldigheter i fråga om tillhandahållande av landströmsförsörjning i hamn som avses i 7 a kap. 10 §, och att där utföra inspektioner och vidta andra åtgärder som tillsynen kräver.

Inspektionsrätten omfattar dock inte utrymmen som används för boende av permanent natur.

Transport- och kommunikationsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för skötseln av tillsynsuppgifterna i fråga om skyldigheten att tillhandahålla landströmsförsörjning av de hamninnehavare om vars skyldigheter det föreskrivs i 7 a kap. 10 § eller i Europeiska unionens rättsakter som gäller den verksamhet som avses i den paragrafen.

De åtgärder som avses i 11 och 12 § ska vidtas så att fartyget inte orsakas onödigt dröjsmål.

En inspektion av ett utländskt fartyg ska begränsas till en granskning av certifikat och andra handlingar som fartyget enligt internationella överenskommelser som är bindande för Finland ska medföra, eller av andra liknande handlingar som fartyget medför. En närmare inspektion av fartyget får äga rum först efter en sådan granskning och även då endast om det finns grundad anledning att anta att fartygets eller dess utrustnings skick väsentligt avviker från uppgifterna i handlingarna, eller innehållet i handlingarna inte är tillräckligt för att bekräfta eller verifiera en misstänkt överträdelse av bestämmelserna eller fartyget inte medför sådana giltiga certifikat eller handlingar som krävs.

Även om undersökningarna i enlighet med 11 och 12 § visar att det från ett utländskt fartyg har begåtts överträdelse av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den ska fartyget utan dröjsmål tillåtas fortsätta sin färd.

Om den marina miljön utsätts för oskäligt stor skaderisk av att ett fartyg som enligt 12 § 4 mom. stoppats i Finlands ekonomiska zon tillåts fortsätta sin färd, får Transport- och kommunikationsverket förbjuda fartygets fortsatta färd eller som villkor för den fortsatta färden ställa att fartyget anlöper närmaste lämpliga reparationsvarv. Fartygets flaggstat ska utan dröjsmål underrättas om beslut genom vilket fartygets fortsatta färd förbjudits eller gjorts beroende av villkor.

Vid inspektion och stoppande av ett utländskt fartyg och vid driftsinskränkningar för ett sådant fartyg gäller dessutom bestämmelserna i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten.

Om det är uppenbart att det från ett fartyg inom Finlands territorialvatten eller ekonomiska zon har begåtts en överträdelse av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den så att den finska kusten eller därmed sammanhängande intressen eller naturtillgångarna i territorialhavet eller den ekonomiska zonen orsakas omfattande skada eller risk för omfattande skada, kan det som villkor för fartygets fortsatta färd uppställas att det ska ställas tillräcklig säkerhet för fartyget när det gäller att uppfylla eventuell ersättningsskyldighet.

Beslut om säkerheten och om säkerhetens storlek fattas av inrikesministeriet. Beslutet får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) . Beslutet ska följas även om det överklagas. Förvaltningsdomstolens beslut får inte överklagas genom besvär. För deponering av säkerheten gäller vad som föreskrivs i lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet. Säkerheten ska återställas till den som ställt den när det inte längre finns skäl att kvarhålla den.

Ett utländskt fartygs flaggstat ska utan dröjsmål underrättas om villkor som ställts för fartygets fortsatta färd.

Transport- och kommunikationsverket, närings-, trafik- och miljöcentralerna, de kommunala miljövårdsmyndigheterna och Tullen får i ärenden inom sin respektive behörighet enligt denna lag

Transport- och kommunikationsverket, närings-, trafik- och miljöcentralerna, de kommunala miljövårdsmyndigheterna och Tullen får förena ett förbud eller föreläggande som de meddelat med stöd av denna lag med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande.

Om det finns tydliga bevis på att ett fartyg inte fullgjort sin skyldighet att avlämna fartygsavfall eller lastrester i hamn, ska Transport- och kommunikationsverket stoppa fartyget eller, om fartygets nästa anlöpshamn finns i en annan stat, göra en anmälan till den behöriga tillsynsmyndigheten i enlighet fartygsavfallsdirektivet.

Om Gränsbevakningsväsendet eller Transport- och kommunikationsverket observerar att ett fartyg släppt ut olja eller skadliga flytande ämnen inom finskt vattenområde, inom den ekonomiska zonen eller på öppet hav, ska myndigheten i fråga anmäla utsläppet till fartygets nästa anlöpshamn och fartygets flaggstat och framföra begäran till fartygets flaggstat om att vidta åtgärder med anledning av utsläppet såsom föreskrivs i direktivet om fartygsavfallsbrott. (29.6.2021/669)

Transport- och kommunikationsverket ska vart tredje år lämna en rapport till Europeiska kommissionen om hur Finlands behöriga myndigheter har tillämpat direktivet om fartygsavfallsbrott.

Närmare bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets, närings-, trafik- och miljöcentralernas, Gränsbevakningsväsendets, Tullens och polisens uppgifter som tillsynsmyndigheter och om arbetsfördelningen mellan dessa myndigheter får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om avgifter för myndighetsprestationer och myndigheters kontrollåtgärder enligt denna lag finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) . Grunderna för avgiften till kommunen anges i en taxa som kommunen godkänt. För myndighetsuppgifter som närings-, trafik- och miljöcentralen ska sköta enligt 9 kap. 6 § kan det tas ut avgifter i enlighet med grunder som ska motsvara de grunder som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten. (29.6.2021/669)

Den som beställer en inspektion ska betala en utsedd inspektör ett arvode för åtgärder som grundar sig på denna lag eller på bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller för handlingar som utfärdas på basis av åtgärderna. Arvodets storlek bestäms med tillämpning av vad lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg (1686/2009) föreskriver om arvodet för en utsedd besiktningsman och skeppsmätare. Närmare bestämmelser om arvodets storlek utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utsedda inspektörer har rätt att av beställaren få ersättning för sina resekostnader och dagtraktamente enligt statens gällande resereglemente. Om fartyget inte är förtöjt i hamn ska inspektören transporteras till fartyget. Alternativt har inspektören rätt till ersättning för transportkostnaderna.

De avgifter, arvoden och kostnader som avses i denna paragraf får tas ut hos den betalningsskyldige i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) .

På inspektörer utsedda av Transport- och kommunikationsverket ska i fråga om behörighetsvillkor samt beviljande och återkallande av utnämningsbrev tillämpas bestämmelser om utsedd besiktningsman i lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg. Närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren för utsedda inspektörer utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid fullgörandet av sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i denna lag ska utsedda inspektörer följa bestämmelserna i förvaltningslagen (434/2003) , språklagen (423/2003) , lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Fartygets tekniska dokumentation ska dock på fartyget ges på det språk som denna dokumentation utarbetas på.

På inspektörer utsedda av Transport- och kommunikationsverket tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar vid utförandet av uppgifter som avses i denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Transport- och kommunikationsverket kan på sin webbplats offentliggöra namnet på och kontaktuppgifterna till en inspektör samt dennes verksamhetsområde. Av webbplatsen ska framgå vilken uppgift inspektören har rätt att sköta. (30.12.2024/1116)

Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på anställda hos erkända klassificeringssällskap när de utför offentliga förvaltningsuppgifter enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns det i skadeståndslagen.

Bestämmelser om straff för miljöförstöring som har skett i strid med denna lag eller med föreskrifter eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den finns i 48 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889) , såvida det inte har skett från utländskt fartyg genom oaktsamhet.

Den som på något annat sätt än det som avses i 1 mom. uppsåtligen eller av oaktsamhet handlar i strid med

ska, om inte gärningen är ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för miljöskyddsförseelse i sjöfart dömas till böter.

Den som bryter mot en skyldighet eller ett förbud som utfärdats med stöd av denna lag och förenats med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande kan inte dömas till straff enligt 2 mom. för samma gärning.

Till straff för ett förfarande som är belagt med straff enligt 2 mom. döms den mot vars förpliktelser gärningen eller försummelsen strider. Vid bedömningen av detta ska man beakta dennes ställning, arten och omfattningen av hans eller hennes uppgifter och befogenheter samt även i övrigt hans eller hennes andel i att den lagstridiga situationen uppkommit eller fortgått.

För miljöskyddsförseelse i sjöfart döms även en fartygsägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar en sådan skyldighet enligt artiklarna 5 och 12 i fartygsåtervinningsförordningen eller 8 a kap. 4 § i denna lag som gäller förteckningar över farliga material eller en sådan skyldighet enligt 8 a kap. 2 § 1 eller 2 mom. som gäller intyg, och en i 7 kap. 11 a § avsedd leverantör av marina bränslen som uppsåtligen eller av oaktsamhet har levererat bränsle som inte motsvarar den specifikation som meddelats i det i den paragrafen avsedda överlåtelsebeviset för bränsle, eller som levererat ett bränsleprov som inte tagits på det sätt som föreskrivs i den paragrafen. (30.12.2024/1116)

När ett förfarande enligt 12 kap. 11 och 12 § tillämpas i fråga om ett utländskt fartyg ska Transport- och kommunikationsverket utan dröjsmål underrätta fartygets flaggstat om detta. Om det är fråga om en gärning som begåtts på finskt vattenområde, lämnas underrättelse endast om de omständigheter som har samband med rättegång.

Vid undersökning av en sådan i 3 § avsedd gärning som är straffbar enligt 48 kap. 1–4 § i strafflagen och för vilken det enligt strafflagens 48 kap. 10 § får dömas endast till böter, bestäms rätten att använda tvångsmedel enligt straffskalorna i 48 kap. 1–4 § i strafflagen.

Trots vad som föreskrivs i 1 kap. i strafflagen ska finsk lag tillämpas på överträdelser av de bestämmelser som avses i 3 § 2 mom. även när gärningen har begåtts från ett utländskt fartyg i Finlands ekonomiska zon.

Har en i 3 § avsedd gärning begåtts från ett utländskt fartyg medan det befinner sig i Finlands ekonomiska zon, får brottmålet inte prövas i Finland utan riksåklagarens åtalsförordnande, om det inte är fråga om något av de fall som avses i 1 kap. 12 § 2 mom. i strafflagen.

Om det utländska fartyget inte har anlöpt en finsk hamn frivilligt eller inte har ankrat frivilligt på finskt vattenområde, får åtal väckas för en gärning som avses i 2 mom. endast om utsläppet lett till omfattande skada eller risk för omfattande skada på den finska kusten eller därmed sammanhängande intressen eller på naturtillgångarna i Finlands territorialhav eller ekonomiska zon.

Åtal får inte väckas för en gärning som avses i 2 mom., om fartygets flaggstat vidtar rättsliga åtgärder för bestämmande av straff inom sex månader från det att förundersökningen har inletts i Finland. När de rättsliga förfaranden som inletts av flaggstaten har slutförts, ska förfarandet i Finland avslutas.

Åtal för en gärning som avses i 2 mom. får väckas oberoende av 4 mom., om gärningen inneburit omfattande skada för Finland som kuststat eller om fartygets flaggstat upprepade gånger har underlåtit att beakta sin skyldighet att effektivt verkställa sådana åligganden som gäller överträdelser av internationella överenskommelser om förhindrande av havsförorening som gjorts från fartyg under dess flagg.

En part får begära omprövning hos Transport- och kommunikationsverket i fråga om följande beslut:

Begäran om omprövning ska göras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet eller påförandet av avgiften.

Transport- och kommunikationsverket ska avgöra en i denna paragraf avsedd begäran om omprövning inom två månader från det att begäran blev anhängig. Om beslutet utgör ett hinder för normal drift av fartyget ska beslut med anledning av en begäran om omprövning emellertid meddelas inom 14 dagar från det att begäran blev anhängig.

På omprövningsförfarandet tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i förvaltningslagen.

Andra beslut än sådana som avses i 3 kap. 5 §, i 12 kap. 14 § och i 7 § i detta kapitel får överklagas genom besvär. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. (30.12.2024/1116)

Om Transport- och kommunikationsverket inte har meddelat beslut med anledning av en begäran om omprövning inom den tid som anges i 7 § 3 mom. i detta kapitel ska tiden för anförande av besvär räknas från utgången av den tidsfrist som avses i det momentet.

Om beslutet utgör ett hinder för normal drift av fartyget ska besvären behandlas skyndsamt.

Behandling av en begäran om omprövning eller ändringssökande förhindrar inte verkställighet av ett beslut som meddelats med stöd av denna lag, om inte den myndighet som behandlar begäran om omprövning eller besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Behörig domstol i ett mål där denna lag ska tillämpas och som rör ett visst fartyg eller förorening av miljön som påstås vara orsakad av fartyget är den tingsrätt ( sjörättsdomstol ) som avses i 21 kap. 1 § i sjölagen och inom vars domkrets den tilldragelse som orsakat rättegången har inträffat. Har tilldragelsen inträffat när fartyget varit på resa, kan målet anhängiggöras även vid den sjörättsdomstol inom vars domkrets fartygets första anlöpshamn finns.

Då en gärning som avses i 3 § i detta kapitel har skett i Finlands ekonomiska zon ska brottmål behandlas vid en sjörättsdomstol. Behörig sjörättsdomstol är den vars domkrets är närmast den ort där brottet med tillämpning av 4 kap. 1 § 1 och 2 mom. i lagen om rättegång i brottmål (689/1997) kan anses ha begåtts. Vid tillämpningen av denna paragraf anses gränserna för sjörättsdomstolarnas domkretsar fortsätta från territorialvattnets yttre gräns till den ekonomiska zonens yttre gräns utan att ändra riktning.

Då en gärning som avses i 3 § i detta kapitel har skett utanför finskt territorium och någon annanstans än i Finlands ekonomiska zon ska brottmål handläggas vid Helsingfors tingsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Genom denna lag upphävs lagen av den 16 mars 1979 om förhindrande av miljöförorening från fartyg (300/1979) jämte ändringar.

Följande förordningar fortsätter dock att vara i kraft:

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Sådana tidsbegränsade certifikat, likvärdigheter, dispenser och andra tillstånd som beviljats med stöd av den lag som var i kraft när denna lag trädde i kraft ska gälla i enlighet med denna lag fram till utgången av giltighetstiden.