693/1976

I denna lag föreskrivs det om åtgärder för att förebygga att någon börjar använda tobaksprodukter, främja att människor slutar använda sådana produkter och skydda befolkningen mot att utsättas för tobaksrök.

Syftet med lagen är att användningen av tobaksprodukter, som innehåller för människor giftiga ämnen och orsakar beroende, ska upphöra.

I denna lag avses med

Utöver vad i denna lag stadgas skall:

Denna lag tillämpas inte på tobakssurrogat som betraktas som läkemedelspreparat eller som gifter.

Genom förordning av statsrådet kan bestämmelser utfärdas om för hälsan farliga och menliga ämnen som en tobaksprodukt eller ett rökdon inte får innehålla och som inte får uppstå när tobaksprodukten röks.

Brandegenskaperna hos cigaretter ska fylla tillräckliga brandsäkerhetskrav när det gäller självsläckande. Närmare bestämmelser om brandsäkerhetskraven utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. (19.12.2008/984)

Beträffande andra än i 1 mom. avsedda för hälsan farliga eller menliga ämnen som en tobaksprodukt innehåller eller som uppstår vid rökning därav bestäms deras högsta tillåtna halter genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet så som verkställigheten av Europeiska unionens rättsakter förutsätter. (7.11.2014/916)

Den som tillverkar eller importerar tobaksprodukter och rökdon svarar för undersökning av halterna av de i 5 § avsedda ämnena i tobaksprodukter som är avsedda för försäljning eller annan överlåtelse i näringsverksamhet, för fastställande av brandsäkerhetskraven, för verifieringen av att märkningen på förpackningarna är korrekt och för kvalitetskontroll av produkterna och rökdonen.

Den som tillverkar eller importerar cigaretter ska se till att halterna av tjära, nikotin och kolmonoxid som uppstår vid rökning av en cigarett har mätts och att exaktheten av informationen om tjära och nikotin på förpackningarna har verifierats innan produkten överlåts till minutförsäljning. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de metoder som ska tillämpas vid mätningen, verifieringen och fastställandet.

Ett provningslaboratorium som utför i 6 § 2 mom. avsedda tester, verifieringar eller fastställanden ska vara godkänt av och övervakas av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. Tillstånds- och tillsynsverket för en förteckning över godkända laboratorier.

Ansökan om godkännande av ett provningslaboratorium ska lämnas till tillstånds- och tillsynsverket. Verket godkänner ett laboratorium, om laboratoriet till sin ansökan fogar ett intyg över att Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet ( Ackrediteringstjänsten FINAS ) har konstaterat att laboratoriet uppfyller de internationella kompetenskraven för provningslaboratorier och att de testmetoder som avses i 6 § 2 mom. hör till dess kompetensområde. (7.11.2014/916)

Endast en myndighet kan godkännas som provningslaboratorium. Ett provningslaboratorium som är verksamt i anslutning till en importör eller tillverkare av tobaksprodukter kan dock godkännas för att utföra testning eller verifiering av egna produkter. Brandsäkerhetskraven kan också fastställas av ett annat ackrediterat forskningslaboratorium.

Ett provningslaboratorium anses utan särskilt beslut vara godkänt om laboratoriet eller importören eller tillverkaren av tobaksprodukten till tillstånds- och tillsynsverket lämnar ett intyg över att en myndighet i en annan medlemsstat har godkänt provningslaboratoriet och anger grunderna för godkännandet av laboratoriet och testmetoderna.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan avbryta verksamheten vid ett laboratorium för viss tid eller återkalla godkännandet av ett laboratorium om

Tillstånds- och tillsynsverket kan för viss tid avbryta verksamheten vid ett provningslaboratorium också om det i en fråga som är väsentlig för verksamheten har grundad anledning att ifrågasätta riktigheten i uppgifterna om laboratoriet eller behörigheten i laboratoriets verksamhet och anmärkningar eller varningar som laboratoriet har fått inte har lett till att bristerna har åtgärdats.

Provningslaboratoriet ska anmäla förändringar som gäller villkoren för godkännandet till tillstånds- och tillsynsverket.

Närmare bestämmelser om provningslaboratorierna och godkännandet av dem, den ackreditering som är ett villkor för godkännandet, genomförandet av övervakningen samt de anmälningar som ska göras till tillstånds- och tillsynsverket utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Genom förordning av ministeriet kan det också utfärdas bestämmelser om de anmälningar i fråga om provningslaboratorier som ska göras till Europeiska kommissionen.

Den som tillverkar eller importerar tobaksprodukter ska en gång om året lämna Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de i 1 mom. 1 och 2 punkten avsedda förteckningarnas uppläggning, den utredning om ingredienserna som ska fogas till förteckningarna, toxikologiska och andra uppgifter samt inlämnandet av förteckningarna till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och Europeiska kommissionen. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas dessutom närmare bestämmelser om lämnandet av i 1 mom. 3 punkten avsedda uppgifter till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården sörjer för att konsumenterna informeras om de uppgifter som nämns i 1 mom. 1 och 2 punkten.

Tobaksprodukter får i näringsverksamhet säljas eller på annat sätt överlåtas endast i sådana minutförsäljningsförpackningar som avses i denna paragraf och i 7 a § 1 och 2 mom. Förpackningarna ska innehålla minst 30 gram rulltobak, 20 cigaretter eller 10 cigariller. Cigarrer kan säljas även separat. Cigarrer som säljs separat ska vara försedda med behöriga anteckningar.

Tobaksprodukter får inte, med undantag för cigarrer, säljas i minutförsäljningsförpackningar som innehåller mindre förpackningar eller som kan delas upp i mindre förpackningar.

Den som tillverkar eller importerar tobaksprodukter ska innan de säljs eller på annat sätt överlåts i näringsverksamhet förse minutförsäljningsförpackningarna för tobaksprodukter med

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan det föreskrivas om den i 1 och 3 mom. avsedda märkningens storlek, placering, text, bilder, alternering, inramning och hur den i övrigt ska anges.

Angående de uppgifter på minutförsäljningsförpackningar för tobaksprodukter som hänför sig till påförande av punktskatt gäller särskilda bestämmelser.

Bestämmelsen i 3 mom. om användningen av finska och svenska i märkningen gäller inte tobaksprodukter eller rökdon som exporteras, inte heller försäljning av tobaksprodukter eller rökdon för försäljning på fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik eller försäljning av tobaksprodukter eller rökdon i en butik för skattefria varor på ett sådant fartyg eller en flygplats.

Texter, namn, varumärken och figurativa märken eller andra märken som ger intrycket att en viss tobaksprodukt är mindre skadlig än andra får inte användas på tobaksprodukters förpackningar. Vad som bestäms i detta moment gäller dock inte förpackningar för tobaksprodukter som exporteras till länder utanför Europeiska unionen. (7.11.2014/916)

På minutförsäljningsförpackningar för tobaksprodukter får det inte finnas text som hävdar att produkten är brandsäker eller som ger intrycket att produkten är ofarlig eller säkrare än andra motsvarande produkter.

Vad som i 1 och 2 mom. bestäms om tobaksprodukters förpackningar gäller också framläggandet av produkterna på försäljningsplatser samt sådana produktuppgifter som avses i 8 § 3 mom.

I Finland får det inte utöver 200 cigaretter, 50 cigarrer, 100 cigariller och 250 gram pip- och cigarettobak för eget bruk föras in tobaksprodukter med en text som avviker från vad som föreskrivs i 7 § 3 mom.

Reklam och indirekt reklam som gäller tobaksprodukter är förbjuden. Såsom indirekt reklam betraktas i synnerhet främjande av försäljningen av tobaksprodukter i samband med reklam för någon annan nyttighet på så sätt att ett etablerat kännetecken för en tobaksprodukt oförändrat eller ändrat så att det ändå kan igenkännas används som kännetecken för nyttigheten eller att man annars associerar till en bestämd tobaksprodukt. Vad som ovan bestäms om tobaksprodukter gäller även tobak, tobakssurrogat, tobaksimitationer och rökdon. Vad som ovan bestäms om reklam gäller även tobakssponsring och annan säljfrämjande verksamhet.

Vad som bestäms i 1 mom. ska dock inte tillämpas på reklam i en sådan publikation som har tryckts och publicerats utanför Europeiska unionen och som inte i första hand är avsedd för Europeiska unionens marknad och vars huvudsakliga syfte inte är att göra reklam för tobak, tobaksprodukter, tobakssurrogat, tobaksimitationer eller rökdon.

Tillverkaren eller importören av tobak, tobaksprodukter, tobakssurrogat, tobaksimitationer och rökdon kan trots bestämmelserna i 1 mom. vid marknadsföringen av en produkt lämna dem som deltar i försäljningen uppgifter om produktens pris, sammansättning, egenskaper och tillverkning samt andra motsvarande produktuppgifter. Närmare bestämmelser om innehållet i produktuppgifterna kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tobaksprodukter och deras varumärken får inte hållas synliga vid detaljförsäljning av tobak, tobaksprodukter, tobakssurrogat, tobaksimitationer eller rökdon.

Trots 1 mom. får tobaksprodukter och deras varumärken hållas synliga på sådana försäljningsställen med egen ingång som huvudsakligen säljer tobaksprodukter eller rökdon och där varken de tobaksprodukter som säljs eller deras varumärken kan ses utanför försäljningsstället.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller inte försäljning av i det momentet avsedda produkter på fartyg i internationell sjöfart.

En detaljförsäljare av tobaksprodukter får på begäran av den som köper tobaksprodukter visa honom eller henne en tryckt varukatalog med bilder på förpackningarna till de tobaksprodukter som finns till detaljförsäljning på försäljningsstället. Detaljförsäljaren får också på begäran av köparen ge honom eller henne en tryckt förteckning över tobaksprodukterna och deras priser. Närmare bestämmelser om varukatalogens och förteckningens innehåll och utformning utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Vad som i 1 mom. bestäms om tryckt varukatalog och förteckning gäller också varukataloger och förteckningar över tobak, tobakssurrogat, tobaksimitationer och rökdon, om tobak, tobakssurrogat, tobaksimitationer och rökdon inte får hållas synliga vid detaljförsäljning enligt 8 a § 1 mom.

Anknytning av tobak, tobaksprodukt, tobakssurrogat, tobaksimitation och rökdon till försäljning eller överlåtelse av andra produkter eller till utförande av tjänster är förbjuden.

Tobaksprodukter får inte säljas eller på annat sätt överlåtas till den som inte har fyllt 18 år.

Personer som säljer tobaksprodukter ska ha fyllt 18 år. Den som inte har fyllt 18 år får dock sälja tobaksprodukter, om försäljningen sker under övervakning av en person som har fyllt 18 år.

Rökdon får inte i näringsverksamhet säljas eller på annat sätt överlåtas till den som inte har fyllt 18 år.

En näringsidkare som säljer tobaksprodukter eller rökdon ska på egen bekostnad göra upp och genomföra en plan för egenkontroll för att förbuden enligt 1 och 3 mom. ska iakttas. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om uppgörandet av planen för egenkontroll samt föreskrivs om planens innehåll och genomförande.

Det är förbjudet att importera, sälja eller på annat sätt överlåta tobak som är avsedd för oralt bruk. Importförbudet gäller också anskaffning och mottagande av sådan tobak per post eller på annat motsvarande sätt från länder utanför Finland. En privatperson får dock för personligt bruk som resgods föra in högst 30 dosor tobak som är avsedd för oralt bruk, förutsatt att en dosa innehåller högst 50 gram sådan tobak.

Det importförbud som avses i 1 mom. gäller inte produkter i stängda försäljningslokaler eller lager ombord på fartyg och luftfartyg i internationell trafik.

Det är förbjudet att sälja tobaksprodukter från automat.

Det är förbjudet att sälja tobaksprodukter på tullauktion och på platser som nämns i 12 § 1 mom. 1 och 2 punkten.

Tobaksprodukter får säljas eller på annat sätt överlåtas endast om den kommun där försäljningsplatsen ligger har beviljat ett detaljhandelstillstånd. Den som säljer tobaksprodukter ska kunna fortlöpande övervaka köpsituationen. Detaljhandelstillstånd kan beviljas för viss tid när verksamheten till sin karaktär är tidsbegränsad. Tillstånd för viss tid kan beviljas för högst ett år.

Kommunen beviljar på skriftlig ansökan ett detaljhandelstillstånd åt en viss försäljningsplats för försäljning av tobaksprodukter i näringsverksamhet, om sökanden har lagt fram en godtagbar plan för egenkontroll av försäljningen av tobaksprodukter och en redogörelse som uppfyller bestämmelserna för placeringen av tobaksprodukter och rökdon vid försäljningsdisken och kan bevisa att tillräckliga arrangemang för kontroll av försäljningen kan upprätthållas. Tillstånd för försäljning av tobaksprodukter i kommunikationsmedel meddelas av hemkommunen för den som ansöker om tillstånd.

Ansökan om försäljningstillstånd ska innehålla

4 mom. har upphävts genom L 20.8.2010/698 . (20.8.2010/698)

Försäljningstillståndet ska hållas framlagt för kunderna vid försäljningsdisken.

Innehavaren av ett detaljhandelstillstånd ska underrätta kommunen om de uppgifter som angetts i tillståndsansökan ändras samt om försäljningen upphör. Kommunen ska underrätta Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården om tillstånd som beviljas eller återkallas, om förseelser vid försäljning samt om försäljning som upphör.

Närmare bestämmelser om innehållet i tillståndsansökan och om framläggandet av tillståndet vid försäljningsdisken kan utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och kommunerna ska när det gäller tillstånd inom detaljhandeln med tobaksprodukter för behandling, övervakning och statistikföring av tillståndsärenden som avses i denna lag föra ett register över näringsidkare som har beviljats eller ansökt om tillstånd enligt denna lag. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården svarar för att tillståndsregistrets datasystem fungerar.

Följande uppgifter ska registreras:

Om den näringsidkare som avses ovan i 2 mom. är en fysisk person, gäller för rätten till insyn och rättande av fel vad som bestäms i personuppgiftslagen. Med avvikelse från vad som bestäms i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) kan tillståndshavarens namn, tillståndsnummer och för allmänt bruk avsedda adress- och kontaktuppgifter i registret som sådana offentliggöras. Uppgifter om näringsidkaren förvaras i registret i fem år efter att försäljningen upphört eller detaljhandelstillståndet återkallats.

I partihandel får tobaksprodukter säljas utan detaljhandelstillstånd endast till andra partiaffärer för återförsäljning och till innehavare av ett i 10 b § avsett detaljhandelstillstånd.

Den som inte har fyllt 18 år får inte föra in eller inneha tobaksprodukter.

Tobaksrök i omgivningen är ett karcinogen. För skydd mot tobaksrök i arbete gäller vad som bestäms i denna lag och i arbetarskyddslagstiftningen.

Tobaksrökning är förbjuden

Om en näringsidkare tillåter tobaksrökning i sin förplägnadsrörelses serveringsutrymme utomhus eller inom något annat utomhusområde som är i hans besittning, ska han se till att tobaksrök inte sprider sig till förplägnadsrörelsens lokaler genom öppna fönster, dörrar eller andra öppningar eller via ventilationen.

Ett bostadsaktiebolag eller en annan bostadssammanslutning kan förbjuda tobaksrökning på gemensamma utomhusområden i närheten av byggnadens friskluftsintag, på lekområden för barn och på gemensamma balkonger som innehas av bolaget eller sammanslutningen.

Innehavare av sådana lokaler och allmänna kommunikationsmedel och arrangörer av sådana offentliga tillställningar som avses i 12 § 1 mom. 3–6 punkten kan dock tillåta tobaksrökning i ett för ändamålet reserverat rum eller i en del av lokalen eller utrymmet, under förutsättning att tobaksrök inte kan sprida sig till de utrymmen där tobaksrökning är förbjuden. För tobaksrökning får dock inte ett särskilt rum eller annat utrymme ordnas i anslutning till en lokal som främst används av personer som inte har fyllt 18 år.

Rökning får också tillåtas i högst ett av tio inkvarteringsrum för gäster på hotell eller andra inkvarteringsrörelser. Oberoende av antalet rum får tobaksrökning dock tillåtas i tre inkvarteringsrum. I detta fall ska det ses till att de anställda inte utsätts för tobaksrök när de arbetar i dessa rum.

Tobaksrökning kan dessutom tillåtas i restauranger och andra förplägnadsrörelser på fartyg i internationell sjöfart när serveringsutrymmet är mindre än 50 m ² . Av ett serveringsutrymme som är större får högst 50 procent reserveras för rökare. Tobaksrök får då inte sprida sig till det område där tobaksrökning är förbjuden. De restaurangutrymmen i samma restauranghelhet som är öppna samtidigt betraktas som en och samma restaurang. Med serveringsutrymme avses utrymme reserverat för intagande av mat och dryck som serveras där.

En arbetsgivare är skyldig att, efter att ha avtalat med de anställda eller med deras representant, förbjuda tobaksrökning eller begränsa den så att de anställda inte ofrivilligt utsätts för tobaksrök i sådana arbetsutrymmen på arbetsplatsen där tobaksrökning inte är förbjuden enligt 12 § 1 mom. 5 punkten.

Vad som i 12 § 1 mom. 5 punkten och i 4 mom. i denna paragraf föreskrivs om förbjudande och begränsning av tobaksrökning i gemensamma utrymmen, för allmänheten avsedda lokaler och arbetsutrymmen på arbetsplatser tillämpas inte på ett arbetsutrymme i en anställds eller en näringsidkares eller annan yrkesutövares hem, eller på ett annat arbetsutrymme som används endast av medlemmarna i samma familj och av andra som bor i samma hushåll.

Innehavare av sådana lokaler eller utomhusområden och arrangörer av sådana offentliga tillställningar som avses i 12 § och innehavare av utrymmen som reserverats för tobaksrökning enligt 1–3 mom. ska sätta upp anslag som informerar om rökförbudet och om utrymmen som reserverats för tobaksrökning, om det inte är fråga om fysiska personers hem. Närmare bestämmelser om anslaget och dess placering kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om någon röker i ett allmänt kommunikationsmedel, en lokal eller på ett utomhusområde där rökning enligt 12 eller 13 § är förbjuden och trots uppmaning inte slutar röka, får innehavaren av kommunikationsmedlet eller trafikpersonalen, arrangören av en offentlig tillställning eller innehavaren av lokalen eller utomhusområdet eller deras representant avlägsna honom från kommunikationsmedlet, lokalen eller utomhusområdet, om det inte kan anses oskäligt att han avlägsnas.

Tobaksrökning i restaurangers eller andra förplägnadsrörelsers lokaler kan tillåtas endast i separata rökrum som godkänts för tobaksrökning. Tobaksrök får i så fall inte sprida sig till det område där tobaksrökning är förbjuden. Det är förbjudet att servera och inta mat och dryck i rökrum.

Det är förbjudet att utföra arbete i rökrum, med undantag av nödvändigt arbete som utförs av brand- och räddningsväsendet eller av ordnings- och säkerhetsskäl. Det är tillåtet att städa i rökrum först efter det att rummet vädrats noggrant, med beaktande av vad som särskilt föreskrivs om arbetstagares arbetarskydd.

Rökrummet skall vara av skälig storlek i förhållande till serveringsområdet eller antalet kundplatser i restaurangen eller förplägnadsrörelsen av annat slag. I fråga om byggande och underhåll av rökrum samt reparations- och ändringsarbeten gäller vad som bestäms i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och med stöd av den.

Näringsidkaren skall uppgöra en plan för egenkontroll där det framgår hur man säkerställer att rökrummet är ändamålsenligt och hur förhållandena och ordningen i rökrummet kan övervakas utanför rökrummet.

Närmare bestämmelser om rökrummets minsta eller största yta eller om rummets yta i förhållande till serveringsområdet eller antalet kundplatser i restaurangen eller förplägnadsrörelsen av annat slag kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närmare bestämmelser om byggnadstekniska krav på konstruktioner och ändamålsenlighet samt om uppgörande av, innehållet i och genomförandet av den i 2 mom. avsedda plan för egenkontroll som fordras av näringsidkaren kan utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Arbetarskyddsmyndigheten, den kommunala tillsynsmyndigheten enligt 14 a § och vid behov polisen ska underrätta den i 41 och 42 § i alkohollagen (1143/1994) avsedda tillståndsmyndigheten om brott mot bestämmelserna om rökrum samt byggnadstillsynsmyndigheten om brott mot bestämmelser och föreskrifter om byggande och underhåll eller reparations- och ändringsarbeten när det gäller rökrum. Tillståndsmyndigheten enligt alkohollagen ska underrätta arbetarskyddsmyndigheten och den kommunala tillsynsmyndigheten om brott mot bestämmelserna om rökrum och tobaksrökning utomhus som den observerar. Arbetarskyddsmyndigheten och den kommunala tillsynsmyndigheten enligt 14 a § i denna lag ska underrätta varandra om brott mot de bestämmelser och föreskrifter som avses ovan.

Den allmänna ledningen och styrningen av att denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser iakttas ankommer på social- och hälsovårdsministeriet, och övervakningen och styrningen av övervakningen på Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården styr regionförvaltningsverken och kommunerna i deras skötsel av de uppgifter som med stöd av denna lag ankommer på dem. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården övervakar iakttagandet av bestämmelserna i 5, 6, 6 a–6 c, 7, 7 a, 8 och 9 § om sammansättning och kvalitetsövervakning av, provningslaboratorier för samt försäljning av och reklam för tobaksprodukter. Ackrediteringstjänsten FINAS bistår i den övervakning av provningslaboratoriernas och testmetodernas kompetenskrav som ankommer på Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. Ackrediteringstjänsten FINAS har i denna uppgift samma rättigheter som en övervakningsmyndighet har enligt 28 §. (7.11.2014/916)

För styrningen och samordnandet av den tillsyn som regleras i denna lag ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården utarbeta ett riksprogram för övervakningen av tobakslagen ( tillsynsprogram ). Tillsynsprogrammet ska åtminstone innehålla följande:

Tillsynsprogrammet ska ses över vid behov, dock minst vart tredje år. Tillsynsprogrammet enligt denna lag utgör en del av det riksomfattande programmet för tillsyn över miljö- och hälsoskyddet, vilket också omfattar de andra riksomfattande tillsynsprogram som regleras i annan lagstiftning om miljö- och hälsoskydd.

Närmare bestämmelser om utarbetandet av det riksomfattande tillsynsprogrammet och om dess innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet.

Inom sitt verksamhetsområde styr regionförvaltningsverket kommunerna i verkställigheten av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den samt bedömer och utvärderar dessutom de kommunala tillsynsplaner enligt 14 a § som gäller övervakningen av tobakslagen.

Kommunen övervakar inom sitt område att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas. Inom kommunens område sköts uppgifterna enligt denna lag av ett organ som utses av kommunen. Kommunfullmäktige kan besluta att organet kan överföra behörighet på en tjänsteinnehavare som lyder under det. Organet har dock inte rätt att överföra sin behörighet i fråga om godkännandet av den tillsynsplan som avses i 3 mom. på en underlydande tjänsteinnehavare.

En kommun kan med en annan kommun eller en samkommun komma överens om att en uppgift som enligt denna lag ska skötas av kommunen eller en myndighet i kommunen anförtros en annan kommuns eller samkommuns tjänsteinnehavare som sköter uppgiften under tjänsteansvar. En samkommun kan ingå ett avtal som avses ovan med en annan samkommun, om medlemskommunerna i samkommunen har gett sitt samtycke. På verksamhet som en kommun ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) , om inte något annat bestäms genom lag. (29.12.2009/1731)

Kommunen skall för regelbunden tillsyn utarbeta och godkänna en plan för övervakningen av tobakslagen ( kommunal tillsynsplan ) så att tillsynen är av hög kvalitet och regelbunden samt förebygger sanitära olägenheter. Tillsynsplanen skall åtminstone innehålla följande:

Den kommunala tillsynsplanen skall beakta det riksomfattande tillsynsprogrammet enligt 14 §. Tillsynsplanen skall ses över vid behov, dock minst vart tredje år.

Närmare bestämmelser om innehållet i tillsynsplanerna, de kontroller som ingår i tillsynsplanerna, kontrollfrekvensen för tillsynsobjekten, provtagning och utvärdering av tillsynsplanerna utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om inte något annat bestäms i denna lag övervakar arbetarskyddsmyndigheterna att bestämmelserna i 12 § 1 mom. 5 punkten och 13 § 4 mom. om förbud mot och begränsning av tobaksrökning iakttas på arbetsplatserna, enligt vad som bestäms i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006) .

Tullen övervakar att de begränsningar av införseln som avses i 7 b § i denna lag och de förbud mot införsel som avses i 10 a § 1 mom. och 11 § i denna lag iakttas.

Polisen övervakar att 12 § 1 mom. 4, 5 och 8 punkten iakttas.

För avgivande av utlåtanden och tagande av initiativ i principiella och vittsyftande frågor som gäller inskränkande av tobaksrökning kan social- och hälsovårdsministeriet bistås av en delegation. (3.8.1992/768)

Om delegationen bestämmes närmare av statsrådet.

16 § har upphävts genom L 9.4.1999/487 .

Kommunen ska på eget initiativ eller på basis av gjorda anmälningar förrätta inspektioner av lagrings- och försäljningsplatser för tobaksprodukter samt övervaka hur tobaksprodukter och rökdon säljs och hålls synligt framlagda vid försäljningsdisken, egenkontrollen av försäljningen av tobaksprodukter och rökdon, reklam och annan säljfrämjande verksamhet som gäller tobaksprodukter och rökdon samt iakttagandet av rökförbud och rökrestriktioner inom sitt verksamhetsområde.

Om det i samband med en inspektion eller på annat sätt konstateras att det förekommer verksamhet som strider mot bestämmelserna, ska kommunen förbjuda denna verksamhet. Kommunen kan också anmäla detta

Om reklam görs för tobaksprodukter, tobakssurrogat, tobaksimitationer eller rökdon eller om försäljningen av dem annars främjas på ett sätt som strider mot 7 a § 3 mom. eller 8 eller 9 §, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården förbjuda den som beställt eller utfört reklamen eller den säljfrämjande åtgärden samt anställda hos dem att fortsätta och upprepa förfarandet som strider mot bestämmelserna.

Tillstånds- och tillsynsverket kan förbjuda den som tillverkar eller importerar tobaksprodukter eller rökdon eller någon annan näringsidkare att i näringsverksamhet sälja eller på annat sätt överlåta en produkt,

Också då tillstånds- och tillsynsverket prövar förutsättningarna för att godkänna ett provningslaboratorium eller för att återkalla ett godkännande kan det utfärda ett i 2 mom. avsett försäljningsförbud, om verket har grundad anledning att ifrågasätta riktigheten i uppgifterna om laboratoriet eller behörigheten i laboratoriets verksamhet. När verket förordnar om försäljningsförbud ska det ta hänsyn till om den som tillverkar eller importerar tobaksprodukterna och rökdonen för att uppfylla förpliktelserna i denna lag har möjlighet att anlita något annat godkänt provningslaboratorium under den tid saken behandlas.

Tillstånds- och tillsynsverket kan förplikta en tillverkare eller importör som avses i 2 mom. att inom den tid som verket bestämmer dra bort tobaksprodukten eller rökdonet från marknaden.

Tillstånds- och tillsynsverket ska besluta att återkalla försäljningsförbudet eller skyldigheten att dra bort produkten från marknaden omedelbart efter att det inte längre finns någon grund enligt denna lag att ha kvar förordnandet.

Om det på grund av omfattningen eller betydelsen av ett förfarande som strider mot de föreskrifter som avses i 18 § 1 och 2 mom. är nödvändigt att snabbt hindra att förfarandet fortsätts eller upprepas, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården meddela ett temporärt förbud innan ärendet avgörs slutligt. Ett förordnande om temporärt förbud träder i kraft genast och kan återkallas innan ärendet avgörs slutligt.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan när det fattar beslut om ett förbud enligt 18 § 1 och 2 mom. eller 19 § eller om en i 18 § 4 mom. avsedd bortdragning från marknaden förplikta den som förbudet eller föreläggandet gäller att inom utsatt tid och på det sätt som verket bestämmer vidta en rättelseåtgärd, om detta ska anses nödvändigt på grund av de uppenbara olägenheter som det mot bestämmelserna stridande förfarandet orsakar.

Tillstånds- och tillsynsverket eller en kommun kan förena ett förbud som verket eller kommunen utfärdar med stöd av bestämmelserna i denna lag med vite eller hot om att en åtgärd som inte vidtagits inom utsatt tid utförs på den försumliges bekostnad. På vite och hot om tvångsutförande tillämpas vad som bestäms om detta i viteslagen (1113/1990) , om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Beslut om förbud eller förordnanden om temporärt förbud som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården har meddelat på grund av reklam eller annan säljfrämjande verksamhet i strid med 7 a § 3 mom. eller 8 eller 9 § eller på grund av att en tobaksprodukts minutförsäljningsförpackning strider mot 7 § 1–3 mom. eller 7 a § 1 eller 2 mom. samt vite eller hot om tvångsutförande som verket förelagt i samband med dessa får inte överklagas genom besvär.

Ett beslut om att förena ett förbud med vite eller hot om tvångsutförande som kommunen har fattat i ett ärende som avses i 1 mom. får inte överklagas genom besvär. Den som har förelagts vitet eller hotet om tvångsutförande kan genom en ansökan föra ärendet till tillstånds- och tillsynsverket inom 14 dagar från delfåendet av anvisningarna. En part som har meddelats ett beslut av tillstånds- och tillsynsverket kan föra ärendet till marknadsdomstolen så som anges i 3 mom.

Den som av tillstånds- och tillsynsverket har meddelats ett i 1 mom. avsett beslut om förbud eller förordnande om temporärt förbud eller förelagts vite eller hot om tvångsutförande, kan genom en ansökan föra ärendet till marknadsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet eller förordnandet.

Marknadsdomstolen dömer ut vite som kommunen eller tillstånds- och tillsynsverket har förelagt och fattar beslut om verkställighet av hot om tvångsutförande i ärenden som avses i 1 mom., på ansökan av den som har förelagt vitet eller hotet om tvångsutförande.

Förvaltningsdomstolen dömer ut vite som tillstånds- och tillsynsverket eller kommunen har förelagt den som handlat i strid med 5, 6 eller 6 a–6 c § samt som kommunen förelagt den som handlat i strid med 10, 10 a eller 12 § eller 13 § 1–3 eller 6 mom. och fattar beslut om verkställighet av hot om tvångsutförande, på ansökan av den som förelagt vitet eller hotet om tvångsutförande.

Den som bryter mot ett i denna lag avsett förbud eller åläggande som har förenats med vite behöver inte dömas till straff för samma gärning.

Institutet för hälsa och välfärd ska följa upp och undersöka vilka effekter åtgärder enligt denna lag och ändringar i tobaksprodukternas minutförsäljningspriser har på hur allmän tobaksrökning är samt utföra och stödja forsknings-, uppföljnings- och utvecklingsarbete för minskning av de faror och men för hälsan som tobaksrökningen vållar.

Institutet för hälsa och välfärd och regionförvaltningsverket i samarbete med institutet ska

Kommunen svarar för den lokala verksamheten för inskränkande av tobaksrökning.

Kommunerna skall sörja för att i 23 § avsett material i behövlig mängd finns tillgängligt för medborgarorganisationerna och läroanstalterna inom dess verksamhetsområde samt även för andra som behöver sådant material.

Den som tillverkar eller importerar tobaksprodukter svarar för kostnaderna för undersökning av sådana ämnen i tobaksprodukterna som vållar fara och men för hälsan samt för kostnaderna för kvalitetskontroll av tobaksprodukterna.

Den som tillverkar eller importerar tobaksprodukter svarar även för kostnaderna för en i 18 § 4 mom. avsedd bortdragning av en tobaksprodukt från marknaden.

När en statlig myndighet behandlar ett ärende enligt denna lag kan den ta ut en avgift som fastställs i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) . Närmare bestämmelser om avgifterna utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Kommunen ska hos en näringsidkare ta ut en avgift enligt en av kommunen godkänd taxa för kontroller och provtagning som ingår i den kommunala tillsynsplanen enligt 14 a § 3 mom., med undantag för övervakningen av försäljningen av tobaksprodukter. Dessutom ska kommunen hos verksamhetsutövaren ta ut en avgift för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter som meddelats med stöd av en kontroll som ingår i den kommunala tillsynsplanen enligt 14 a § 3 mom., när föreskrifterna har meddelats med anledning av att bestämmelserna i denna lag inte har följts.

Kommunen ska hos den som ansöker om tillstånd att sälja tobaksprodukter ta ut en avgift för försäljningstillståndet enligt den taxa som kommunen godkänt. Dessutom ska kommunen hos innehavaren av ett försäljningstillstånd ta ut en årlig övervakningsavgift för varje försäljningsdisk enligt den taxa som kommunen fastställt, för övervakning av försäljningen och åtgärder i samband med övervakningen.

Kommunen ska bestämma avgifterna för sina prestationer så att beloppet motsvarar högst kostnaderna för att producera prestationen.

Staten ersätter de kostnader kommunen orsakas av utförandet av sådana kontroller, provtagningar, undersökningar och utredningar inom tobakstillsynen som enligt denna lag hör till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens uppgifter och som verket har styrt till kommunen. (12.6.2009/412)

Avgifter enligt denna lag får drivas in utan dom eller beslut i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) .

Om den avgift som fastställts för en åtgärd inte har betalts på förfallodagen, får på det belopp som inte betalats i tid tas ut årlig dröjsmålsränta högst enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) . Förfallodagen kan infalla tidigast två veckor efter att den tjänst för vilken avgiften bestämts har tillhandahållits. I stället för dröjsmålsränta kan myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift på fem euro om beloppet av dröjsmålsräntan blir mindre än detta.

26 § har upphävts genom L 23.10.1992/953 .

27 § har upphävts genom L 15.5.2009/334 .

En myndighet som avses i 14 och 14 a § har för övervakningen av att denna lag samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas rätt att

(19.12.2008/984)

Rätten att få information gäller också sådana uppgifter om privat affärs- eller yrkeshemlighet som behövs för tillsynen.

Utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) kan sådana uppgifter om affärs- eller yrkeshemlighet som erhållits vid övervakningen av att denna lag iakttas eller vid utförande av uppgifter i anslutning till övervakningen lämnas ut till

Lämnas i 1 mom. 2 och 3 punkten avsedda prov, uppgifter, utredningar, handlingar och annat material inte inom utsatt tid, kan en myndighet som avses i 14 och 14 a § förplikta vederbörande att vid vite lämna dem. Vitet döms ut av förvaltningsdomstolen på ansökan av en myndighet som avses i 14 och 14 a §. Vite får dock inte föreläggas om det finns skäl att misstänka en part för brott och det begärda materialet har anknytning till det ärende som är föremål för misstanke om brott. (19.12.2008/984)

Den kommunala tillsynsmyndigheten samt regionförvaltningsverket är skyldiga att på begäran utan ersättning tillställa Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården de övriga uppgifter om kontroller, kontrollåtgärder, kontrollpersonal, avgifter samt tillsyn som behövs för styrningen, uppföljningen, rapporteringen och statistiken i fråga om tillsynen enligt denna lag.

Tillsynsmyndigheterna ska lämna de uppgifter som avses i 1 mom. på det sätt som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården bestämmer.

Närmare bestämmelser om tillsynsmyndigheternas anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ovan i 28 § avsedda uppgifter och utredningar kan bringas till den i 15 § nämnda delegationens kännedom.

30 § har upphävts genom L 21.5.1999/681 .

En myndighet som avses i 14 och 14 a § har rätt att av andra myndigheter få handräckning för övervakning av att denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas och för verkställande av beslut.

Den som gör reklam för tobak, tobaksprodukter, tobakssurrogat, tobaksimitationer eller rökdon eller på annat sätt främjar försäljningen av dessa eller annars handlar i strid med 7 a § 3 mom. eller 8, 8 a eller 9 §, ska för förseelse vid marknadsföring av tobak dömas till böter. Detta gäller den som beställt eller utfört reklamen, den säljfrämjande åtgärden eller någon annan åtgärd samt anställda hos dem.

Den som gör reklam för tobak, tobaksprodukter, tobakssurrogat, tobaksimitationer eller rökdon eller på annat sätt främjar försäljningen av dessa eller annars handlar i strid med 7 a § 3 mom. eller 8 eller 9 § så att förfarandet också som helhet bedömt ska anses vara grovt på grund av det sätt på vilket det genomförts, målgruppens ålder eller storlek eller den ekonomiska nytta som förfarandet medfört, ska för brott vid marknadsföring av tobak dömas till böter eller fängelse i högst två år. Detta gäller den som beställt eller utfört reklamen, den säljfrämjande åtgärden eller någon annan åtgärd samt anställda hos dem.

Innan åtal väcks i ett ärende som gäller förseelse eller brott vid marknadsföring av tobak enligt 31 och 31 a § ska åklagaren bereda Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården tillfälle att ge ett utlåtande, och domstolen ska vid behandlingen av ett sådant ärende bereda tillstånds- och tillsynsverket möjlighet att höras.

Den som

ska för brott vid försäljning av tobak dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som i näringsverksamhet säljer eller på annat sätt överlåter tobaksprodukter som inte har testats i ett i enlighet med 6 a § godkänt provningslaboratorium eller om vilka det inte har lämnats sådana uppgifter som avses i 6 c § eller vars märkningar på försäljningsförpackningarna inte överensstämmer med 7 § 1–3 mom. eller 7 a § 1 och 2 mom., ska för försäljning av produkter som strider mot tobakslagen dömas till böter.

Den som i landet för in tobaksprodukter i strid med 7 b eller 11 § eller tobak som är avsedd för oralt bruk i strid med 10 a § 1 mom. ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för tobaksproduktförseelse dömas till böter. (20.8.2010/698)

En anhållningsberättigad tjänsteman får bevisligen förstöra eller låta förstöra en sådan tobaksprodukt jämte omslag som kan tas i beslag, om det finns skäl att anta att den kommer att förklaras förverkad med stöd av 1 mom., och den inte har något nämnvärt försäljningsvärde.

Den som trots påminnelse från innehavaren av ett allmänt kommunikationsmedel, en lokal eller ett utomhusområde, från innehavarens representant, från tillsynsmyndigheten eller från arrangören av eller en ordningsman vid en offentlig tillställning fortsätter att röka i en lokal eller utomhus på ställen där tobaksrökning är förbjuden enligt 12 §, skall för rökningsförseelse dömas till böter.

Den som innehar en lokal, ett utomhusområde eller ett allmänt kommunikationsmedel eller dennes representant eller den som arrangerar offentliga tillställningar och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

skall, om inte försummelsen skall kan anses vara ringa och om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot skyddsåtgärder enligt tobakslagen dömas till böter.

Kommunen kan utan ersättning återkalla ett i 10 b § avsett detaljhandelstillstånd för viss tid, minst en vecka och högst för sex månader, om innehavaren av detaljhandelstillståndet, trots att kommunen eller en annan tillsynsmyndighet gett en skriftlig anmärkning eller varning eller trots ett påfört bötesstraff

Kommunen kan utan ersättning återkalla ett i 10 b § avsett detaljhandelstillstånd permanent, om en skriftlig anmärkning eller varning inte har lett till att de missförhållanden inom verksamheten som avses i 1 mom. inte har avlägsnats och lagöverträdelsen upprepas eller är uppsåtlig eller den också bedömd som en helhet är grov.

Kommunen kan utan ersättning återkalla ett försäljningstillstånd permanent, om en i 10 b § avsedd innehavare av ett försäljningstillstånd på försäljningsplatsen säljer, förvarar eller låter förvara tobaksprodukter som enligt 10 a § inte får importeras, säljas eller på annat sätt överlåtas eller som strider mot 7 eller 7 a §.

Ett detaljhandelstillstånd som har återkallats permanent kan på ansökan beviljas på nytt tidigast ett år efter återkallandet.

Polisen ska till den kommun som beviljat försäljningstillståndet meddela alla förseelser vid försäljning som anmälts till polisen och sina åtgärder i frågan.

34 § har upphävts genom L 19.12.2008/984 .

Ett beslut som fattats med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996) , om inte något annat följer av 3 mom. eller 21 §.

Förvaltningsdomstolens beslut i ärenden som avses i 6 b och 17 §, i ärenden som gäller förbud enligt 5 § som avses i 18 § 2 mom. 1 punkten samt i ärenden som avses i 18 § 2 mom. 2–4 punkten, 18 § 3–5 mom. och 19, 20 och 33 a § får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ändring i beslut som gäller tillsynsplaner enligt 14 a § 3 mom. och taxor enligt 25 a § får sökas på det sätt som anges i kommunallagen (410/2015) .

I denna lag avsedda beslut av förvaltningsmyndigheter kan verkställas även om de överklagas. Besvärsinstanserna har dock rätt att förbjuda eller avbryta beslutets verkställighet högst till dess överklagandet avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut.

Ärenden som gäller meddelande av förbud enlig denna lag kan upptas till ny behandling, om det av synnerliga skäl finns grundad anledning till det.

Närmare stadganden om verkställighet och tillämpning av denna lag samt om frågor rörande tobaks, dess surrogats, tobaksprodukts och rökdons ursprung, art, framställningssätt, sammansättning, kvalitet och övriga på hälsan inverkande omständigheter utfärdas genom förordning.

37 § har upphävts genom L 8.12.1994/1148 .