17–18/2013

Artikel 1Personer som omfattas av avtalet

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats eller dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom, skatter på sammanlagda beloppet av företags lönebetalningar samt skatter på värdestegring.

3. De för nuvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Finland:

1) de statliga inkomstskatterna;

2) inkomstskatten för samfund;

3) kommunalskatten;

4) källskatten på ränteinkomst; och

5) källskatten på begränsat skattskyldig;

(nedan "finsk skatt").

b) i Marocko:

1) den allmänna inkomstskatten;

2) inkomstskatten för bolag;

(nedan "marockansk skatt").

4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" åsyftar Finland eller Marocko alltefter som sammanhanget kräver;

b) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överenskommelse med folkrätten äger utöva Finlands rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag samt vattnen därpå;

c) "Marocko" åsyftar Konungariket Marocko samt, då det används i geografisk betydelse:

1) Konungariket Marockos territorium, dess territorialhav, och

2) havzonen utanför territorialhavet, som inbegriper havsbottnen och i dennas underlag (kontinentalsockel) samt ekonomisk zon, inom vilka Marocko i överensstämmelse med folkrätten utöver Marockos suveräna rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar;

d) "skatt" åsyftar finsk skatt eller marockansk skatt, alltefter som sammanhanget kräver;

e) "person" inbegriper fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning;

f) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

g) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

h) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

i) "medborgare", beträffande en avtalsslutande stat, åsyftar:

1) fysisk person, som har medborgarskap (la nationalité eller la citoyenneté) i denna avtalsslutande stat;

2) juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i denna avtalsslutande stat;

j) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Finland finansministeriet, dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet;

2) i Marocko finansministern eller hans vederbörligt befullmäktigade ombud eller representant;

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tidpunkt, anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat.

Artikel 4Person med hemvist i en avtalsslutande stat

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skatteskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, plats för registrering eller annan liknande omständighet, och inbegriper också denna stat och politisk underavdelning, offentligrättsligt samfund eller lokal myndighet i denna stat. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skatteskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses den ha hemvist endast i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.

Artikel 5Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad;

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utforskning eller utvinning av naturtillgångar.

g) försäljningsställe; och

h) lagerutrymmen som upplåtits till en person för att användas för upplagring av andra personers varor.

3. Uttrycket "fast driftställe" innefattar även:

a) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet, eller övervakningsverksamhet i samband därmed, men endast om verksamheten pågår över sex månader;

b) anskaffning av tjänster, häri inbegripna konsulttjänster, av ett företag genom arbetstagare eller annan personal som anställts av företaget för detta ändamål, men endast om detta slag av verksamhet pågår (i samma eller därtill anknutet projekt) i avtalsslutande statens område under en tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt överstiger två månader under en tolvmånadersperiod.

c) affärsverksamhet som bedrivs genom att anskaffa tjänster eller arrangemang i samband därmed eller genom att uthyra apparater eller anordningar som används eller som är avsedda för att användas i utforskning, utnyttjande eller utvinning av mineralolja i denna stat under en tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt överstiger trettio (30) dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under skatteåret i fråga.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användning av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)−e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 7 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag − utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 − ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som − om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet − inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. Utan hinder av de föregående bestämmelserna i denna artikel anses försäkringsföretag i en avtalsslutande stat, med undantag för återförsäkring, ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten om företaget uppbär premier inom denna andra stats område eller försäkrar risker där genom person som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 7 tillämpas.

7. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. När en sådan representant bedriver verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande för detta företag och villkor som har överenskommits eller föreskrivits i handelsförbindelser eller finansiella förbindelser mellan representanten och företaget inte motsvarar sådana villkor som skulle ha använts mellan oberoende parter, anses han emellertid inte såsom sådan oberoende representant som avses i detta stycke.

8. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid byggnad, tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång; skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

5. Om innehav av aktier, andelar eller andra rättigheter i bolag eller annan juridisk person med hemvist i en avtalsslutande stat berättigar ägaren av aktierna, andelarna eller rättigheterna att besitta bolaget eller juridisk person tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

Artikel 7Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig:

a) till det fasta driftstället; eller

b) till försäljning i den andra staten, som inbegriper samma eller liknande varor som de varor som säljs från det fasta driftstället; eller

c) till annan rörelse i denna andra stat, som är av samma eller liknande slag, som den rörelse som bedrivs i det fasta driftstället.

Bestämmelserna i punkterna b) och c) tillämpas inte om företaget bevisar att liknande försäljning eller verksamhet som avses i dessa punkter inte har samband med det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för de avdragsgilla utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Avdrag medges emellertid inte för belopp som det fasta driftstället betalat till företagets huvudkontor eller annat företaget tillhörigt kontor (om beloppen utgör annat än ersättning för faktiska kostnader) i form av royalty, avgift eller annan liknande ersättning för nyttjandet av patent eller annan rättighet, eller i form av ersättning för särskilda tjänster eller för företagsledning eller, utom i fråga om bankföretag, i form av ränta på medel som lånats ut till det fasta driftstället. På samma sätt beaktas vid bestämmandet av fast driftställes inkomst inte likadana belopp som det fasta driftstället debiterat från företagets huvudkontor eller annat företaget tillhörigt kontor.

4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar bestämmelserna i stycke 2 inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel.

Artikel 8Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning. Om denna stat enligt sin lagstiftning inte kan beskatta hela inkomsten skall inkomsten beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har hemvist.

2. Om sjöfartsföretag har sin verkliga ledning ombord på ett fartyg, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där fartyget har sin hemmahamn, eller om det inte har hemmahamn, där fartygets användare har sitt hemvist.

3. Vid tillämpningen av denna artikel inbegriper inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik bland annat inkomst som förvärvas genom användning eller uthyrning av container, om sådan inkomst framstår som accessorisk i jämförelse med inkomst på vilken bestämmelserna i stycke 1 tillämpas.

4. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller internationell driftsorganisation.

Artikel 9Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

3. Bestämmelserna i stycke 2 tillämpas inte i fall av bedrägeri, avsiktlig underlägenhet eller oaktsamhet.

Artikel 10Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får skatten inte överstiga:

a) 7 procent av dividendens bruttobelopp, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är ett bolag som direkt innehar minst 25 procent av kapitalet i det bolag som betalar dividenden;

b) 10 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna bestämmer sinsemellan om sättet för genomförandet av denna begränsning.

Detta stycke berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

3. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier, vinstandelsbevis eller -rättigheter, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

6. Om ett bolag med hemvist i Finland har ett fast driftställe i Marocko, får Marocko, utan hinder av andra bestämmelser i detta avtal, på inkomst som beskattas på grund av artikel 7 stycke 1 påföra skatt som innehålls vid källan när denna inkomst sätts till förfogande av det finska huvudkontoret. Den på detta sätt innehållna skatten får emellertid inte överstiga 7 procent av det inkomstbelopp varav marockansk inkomstskatt för bolag har avdragits.

Artikel 11Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av räntan är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelser i stycke 2,

a) räntan som härrör från Marocko, beskattas endast i Finland, om räntan betalas till:

1) Finska staten;

2) Finlands Bank (centralbanken);

3) Fonden för industriellt samarbete Ab (FINNFUND), så länge som staten innehar majoriteten av Finnfunds kapital och lånen beviljas med koncessionell ränta och lånetid;

b) räntan som härrör från Finland, beskattas endast i Marocko, om räntan betalas till:

1) Staten Marocko;

2) Bank Al Maghreb (centralbanken);

3) ett finansinstitut, så länge som staten eller lokala myndigheter äger majoriteten av detta instituts kapital och lånen beviljas med koncessionell ränta och lånetid;

c) räntan som härrör från en avtalsslutande stat, beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, om:

1) mottagaren av räntan har hemvist i denna andra stat, och

2) mottagaren är ett företag i denna andra stat och den verklige innehavaren av förmånen av räntan, och

3) räntan betalas på grund av koncessionella lån eller krediter, eller på grund av beviljad och offentligt garanterad eller försäkrad kredit, eller på grund av lån eller kredit som har fått en offentlig borgen, och i enlighet med internationellt godtagna instruktioner om offentligt understödda exportkrediter.

4. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med:

a) det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen,

b) rörelsen som avses i artikel 7 stycke 1 punkt c).

I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala räntan uppkommit, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel alla ersättningar som betalas:

a) för nyttjandet eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm samt film eller band för televisions- eller radiosändning eller utsändning genom satellit, kabel, optisk kabel eller annan liknande i utsändningar för allmänheten använd teknologi, magnetband, disketter eller laserskivor samt programvara (software);

b) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemlig recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell, agrikulturell eller vetenskaplig utrustning, eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell, agrikulturell eller vetenskaplig natur (know-how);

c) för tekniskt bistånd eller sådana prestationer av service eller personal som är andra än de som avses i artiklarna 14 och 15 i detta avtal.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med:

a) det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen,

b) rörelsen som avses i artikel 7 stycke 1 punkt c).

I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royaltyn anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

3. Vinst, som förvärvas på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat, där företaget har sin verkliga ledning. Om denna stat enligt sin lagstiftning inte kan beskatta hela inkomsten skall inkomsten beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

4. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller andra andelar i bolag vars tillgångar till mer än hälften, direkt eller indirekt, består av fast egendom som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 14Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat. Denna inkomst får emellertid beskattas även i den andra avtalsslutande staten i följande fall:

a) Om han i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står i hans förfogande för att utöva verksamheten; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till denna stadigvarande anordning beskattas i denna andra stat; eller

b) Om han vistas i den andra avtalsslutande staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt överstiger 183 dagar eller längre under en tolvmånadersperiod, som börjar eller slutar under skatteåret i fråga; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till hans verksamhet i denna andra stat beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under skatteåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar; samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

Artikel 16Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller i förvaltningsråd, eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av underhållningsartist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som underhållningsartist eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller underhållningsartisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållningsartisten eller sportutövaren bedriver verksamheten.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte på inkomst som förvärvas genom verksamhet bedriven i en avtalsslutande stat av en underhållningsartist eller idrotts- eller sportutövare, om besöket i denna stat helt eller huvudsakligen finansieras med allmänna medel av den andra avtalsslutande staten, dess politiska underavdelning eller lokala myndighet.

Artikel 18Pensioner, livränta och socialskyddsersättningar

1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning på grund av tidigare anställning, som betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

2. Pensioner, livränta och andra periodiska eller tillfälliga ersättningar, som en avtalsslutande stat eller dess politiska avdelning betalar för att ansvara för kostnader av olyckor av vilka personalen har drabbats beskattas endast i denna stat.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, får pension och andra ersättningar, som betalas enligt socialskyddslagstiftning i en avtalsslutande stat, eller livränta, som härrör från en stat, beskattas i denna stat.

4. Med uttrycket "livränta" (rente viagère) förstås i denna artikel ett fastställt belopp som betalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under en angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde (annat än arbete som utförts).

Artikel 19Offentlig tjänst

1. a) Lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, eller underavdelnings, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16, 17 och 18 tillämpas på lön och annan liknande ersättning och på pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter.

Artikel 20Studerande och pratikanter

Studerande eller pratikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

Artikel 21Forskare

1. Person som ankommit i en avtalsslutande stat på inbjudan av denna stat, ett universitet, en undervisningsanstalt eller annan kulturell anstalt utan vinstsyfte, för en tidsperiod som inte överstiger två år, uteslutande för att utföra vetenskaplig forskning (däri inbegripet tillfällig undervisning i samband med denna forskning) i denna anstalt, och som har eller omedelbart före denna vistelse hade hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas inte i den förstnämnda staten för ersättning som han erhåller från denna verksamhet, under förutsättning att ersättningen härrör från en källa i denna andra stat.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på ersättning som förvärvas genom forskningsarbete som inte utförs för allmänt intresse utan huvudsakligen för att fullfölja privat intresse som nyttjar en eller flera enskilda personer.

Artikel 22Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

3. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 i denna artikel, får inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal och som härrör från den andra staten, beskattas också i denna andra stat.

Artikel 23Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Marocko undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

Om person med hemvist i Marocko förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Finland, skall Marocko från denna persons skatt på inkomst avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i Finland. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den marockanska inkomstskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Finland.

2. Om inte bestämmelserna i finsk lagstiftning om undanröjande av internationell dubbelbeskattning föranleder annat (vilket inte skall påverka den allmänna princip som anges här), undanröjs dubbelbeskattning i Finland på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Marocko, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, från denna persons finska skatt avräkna ett belopp motsvarande den marockanska skatt som betalats enligt marockansk lagstiftning och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma inkomst som den på vilken den finska skatten beräknas.

b) Utan hinder av bestämmelserna i punkt a) dividend från bolag med hemvist i Marocko till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

3. Om inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i denna stat, får denna stat likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

Artikel 24Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden, särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Statslösa personer med hemvist i en avtalsslutande stat skall inte i någondera avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i staten i fråga under samma förhållanden, särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastade.

3. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

4. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke 1, artikel 11 stycke 7 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten .

5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

6. Bestämmelserna i denna artikel skall under inga omständigheter tolka på så sätt att de skulle förhindra Marocko uppbära den skatt som avses i artikel 10 stycke 6.

7. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 25Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot detta avtal. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte regleras i avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra, också inom en kommission som består av dem själva eller representanter för dem i syfte att träffa överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken.

Artikel 26Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits i dessa staters interna lagstiftning och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som nämns i den första satsen eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i stycke 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 27Handräckning vid indrivning

1. De avtalsslutande staterna förbinder sig att ömsesidigt lämna varandra handräckning vid indrivning, enligt reglerna i deras lagstiftning och bestämmelser, av skatter som omfattas av detta avtal samt till dem anslutna skattehöjningar, skattetillägg, dröjsmålsersättningar, räntor och därmed samhörande kostnader, när dessa belopp är indrivbara enligt lagstiftningen och bestämmelserna i den stat som gjort framställningen. Denna handräckning omfattar också säkringsåtgärderna.

2. Vid framställning som görs i detta syfte skall fogas de handlingar som enligt lagstiftningen i den stat som gör framställningen erfordras för fastställande av att de belopp som är föremål för handräckningen är indrivbara.

3. När dessa handlingar inkommit sker delgivning samt åtgärder för indrivning och uppbörd i den stat, till vilken framställningen riktats, enligt lagstiftningen rörande indrivning och uppbörd av dess egna skatter.

4. Den fordring som motsvarar den skatt som är föremål för indrivning anses inte som prioriterad fordring i den stat till vilken framställningen riktats.

Artikel 28Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.

Artikel 29Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra skriftligt och på diplomatisk väg att de lagstadgade förfarandena för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts.

2. Avtalet träder i kraft trettionde dagen efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i punkt 1 och dess bestämmelser tillämpas:

a) i Marocko:

1) I fråga om skatter som innehålls vid källan, på belopp som betalas eller gottskrivs den 1 januari det år som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter, varje skatteår eller beskattningsperiod som börjar den 1 januari det år som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

b) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Bestämmelserna i avtalet mellan Republiken Finlands regering och Konungariket Marockos regering för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, som undertecknats i Rabat den 25 juni 1973 (nedan "1973 års avtal") upphör att vara tillämpliga beträffande skatter på vilka detta avtal tillämpas enligt bestämmelserna i stycke 2. 1973 års avtal upphör att gälla vid den sista tidpunkt då det enligt föregående bestämmelser i denna artikel är tillämpligt.

4. Bestämmelserna i artikel 23 stycke 3 i 1973 års avtal fortsätter utan hinder av bestämmelserna i föregående styckena 2 och 3 att vara tillämpliga för de fem första år som följer närmast efter det då detta avtal träder i kraft enligt förutnämnda stycken.

Artikel 30Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan

uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt:

a) i Marocko:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på belopp som betalas eller gottskrivs den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år som anmälts i underrättelsen eller senare; och

2) i fråga om övriga skatter, varje skatteår eller beskattningsperiod som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år som anmälts i underrättelsen eller senare.

b) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare; och

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade av deras regeringar, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Helsingfors den 7 april 2006 i två exemplar på finska, svenska, arabiska och franska språken, vilka alla texter äger lika vitsord. I fall av meningsskiljaktighet om tolkning är den franskspråkiga texten avgörande.