1275/2023

Jordbrukaren kan på en gård med svin välja följande åtgärder:

Minimikravet för djurartsspecifika åtgärder som gäller ersättning för djurens välbefinnande är att 8 § 1 mom., 20 § 1–3 mom., 21 § 1 och 2 mom., 23 §, 34 § 1 mom. samt 36 och 37 § i lagen om djurvälfärd (693/2023) iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om djurvälfärd samt 5 § 1 mom. och 13 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 7 § 1 mom. och 38 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd samt 4 § 1 mom. och 11 § i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av förhållandena för kalvar ska genomföras i fråga om alla under sex månader gamla nötkreatur på gården. Kalvar ska ha en välströad och mjuk liggplats med fast golv. Avvanda kalvar som är minst en månad gamla ska hållas i gruppboxar, om inte avskiljande från gruppen är befogat av veterinärmedicinska skäl eller på grund av aggressivt beteende hos djuren. I gruppboxar ska det finnas ett utrymme på 2,25 kvadratmeter per kalv. Om en kalv är med sin moder ska det finnas ett utrymme på tio kvadratmeter. Denna yta får inbegripa liggutrymmen, kalvgömmor för kalvar och gödselgångar.

På gården ska det för kalvarna finnas fryst råmjölk, råmjölkspulver eller kompletteringsfoder som innehåller råmjölk eller immunglobulin från nötkreatur. Råmjölkens kvalitet ska mätas före frysningen. Det ska föras journal över den frysta råmjölkens kvalitet. Kalven ska få mjölken eller mjölkersättningen genom att suga på juvret eller på en napp under hela drickperioden.

Miniminivån för åtgärden är att 121 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 7 § och 12 § 3 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 1 mom. och 121 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 4 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 35 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd samt 17 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 35 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd samt 17 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 17 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om djurvälfärd samt 6 § 1 mom. och 15 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 122 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd samt 3 § 2 mom., 9 § och 16 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 122 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd samt 3 § 2 mom., 9 § och 16 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av förhållandena för suggor och gyltor ska genomföras i fråga om alla suggor och gyltor på gården. Suggorna och gyltorna ska hållas i lösdriftsstall eller gruppboxar. Gyltan eller suggan får hållas i en insemineringshäck i högst åtta dagar i samband med inseminering. Det ska föras journal över användningen av häcken.

Det ska finnas minst 2,25 kvadratmeter öppen totalgolvyta per djur utanför utfodringshäckarna. Av detta utrymme ska minst 1,3 kvadratmeter per djur ha fast golv. Liggplatsen ska vara försedd med strö eller så ska djuren ha ohindrad tillgång till hö eller halm. Högst 600 millimeter långa bogseparatorer betraktas inte som sådana häckar som avses i denna paragraf.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 122 § 1 och 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 3 § 2 mom. och 4 § 4 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 14 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd samt 14 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av svin iakttas.

Den åtgärd som gäller smärtlindring vid kastrering ska genomföras i fråga om alla smågrisar av hankön på gården. För fortsatt behandling av smärta till följd av kastrering ska smärtstillande medel ges dagen efter kastreringen. Gården ska för kastreringen av smågrisar av hankön ha en vård- och medicineringsplan, som en veterinär gör upp i samband med överlåtelse av läkemedel. Jordbrukaren ska anteckna syftet med och användningen av läkemedlen samt förfarandet vid kastrering av smågrisar av hankön.

Miniminivån för åtgärden är att 16 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om djurvälfärd, 7 § och 12 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av får samt 7 § och 11 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av getter iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 3 mom. i lagen om djurvälfärd, 3 § 3 mom., 4 § 1 och 3 mom., 5 § 1 mom., 13 § 2 mom. och 15 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av får samt 3 § 3 mom., 4 § 1 mom., 5 § 1 och 3 mom. och 12 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av getter iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 33 § 2 mom. och 35 § 1 mom. i lagen om djurvälfärd, 8 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av får samt 8 § 2 mom. i statsrådets förordning om skydd av getter iakttas.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om djurvälfärd, 9 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av höns samt 10 § 1 mom. i statsrådets förordning om skydd av broilrar iakttas.

Den åtgärd som gäller förbättrande av förhållandena för fjäderfä ska genomföras i fråga om alla broilrar, kalkoner, värphönor och värphönors mödrar på gården. För att främja fjäderfänas välbefinnande ska jordbrukaren hela tiden sörja för

I uppfödningsanläggningen ska det finnas stimulerande föremål, nivåer, ramper eller sittpinnar för alla fåglar.

Jordbrukaren ska journalföra vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra förhållandena och vilka stimulanser gården använder.

I halvårsrapporterna över broilerslaktpartier får procentandelen slaktkroppar som kasserats på grund av ödem inte överstiga en procent, och resultatet av bedömningen av hudinflammation på trampdynorna ska ligga under 30 poäng. Om resultatet av bedömningen av hudinflammation på trampdynorna ligger under 25 poäng, beaktas inte andelen slaktkroppar som kasserats på grund av ödem.

Vid köttkontroll av kalkoner ska procentandelen hela slaktkroppar som kasserats på grund av luftsäcksinflammation ligga under två procent per halvår.

Den veckospecifika ammoniakhalten i hönseriets luft ska vara under 18 ppm i ett golvhönseri. Ammoniakhalten i hönseriets luft ska registreras.

Miniminivån för åtgärden är att 35 § 1 mom. och 86 § 2 mom. i lagen om djurvälfärd, 3 § 3 mom., 4 § 1, 2 och 6 mom. och 16 § i statsrådets förordning om skydd av broilrar, 4 § 1–3 mom. i statsrådets förordning om skydd av kalkoner samt 4 § 1 mom., 12 § 4–6 mom., 13 § 1 och 2 mom. och 14 § i statsrådets förordning om skydd av höns iakttas.

Ersättningen för djurens välbefinnande i fråga om fjäderfä och svin betalas i en post. För den åtgärd som gäller smärtlindring vid kastrering betalas ersättning för djurens välbefinnande utifrån det genomsnittliga antalet suggor.

Ersättning för djurens välbefinnande kan betalas årligen per djurenhet för djur som berättigar till ersättning enligt följande: