766/2020

De som bedriver punktskattepliktig verksamhet och som enligt lag ska registrera sig som skattskyldiga, stödmottagare eller småskaliga tillverkare ska göra en registreringsanmälan till Skatteförvaltningen. Registreringsanmälan ska göras innan den verksamhet som kräver registrering inleds, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller i respektive lag om punktskatt eller accis.

Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål underrättas om ändringar i de anmälda uppgifterna och om att den verksamhet som kräver registrering upphör.

En anmälan enligt 1 och 2 mom. ska göras elektroniskt. Skatteförvaltningen kan dock av särskilda skäl godkänna att anmälan görs på något annat sätt än elektroniskt.

Bestämmelser om påföljd för försummelse av skyldigheter enligt denna paragraf finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Skatteförvaltningen antecknar den som registrerat sig som skattskyldig i registret från och med den tidpunkt då den punktskattepliktiga verksamheten inleds, och stödmottagaren eller en småskalig tillverkare från och med den tidpunkt då rätten till stöd uppkommer.

Skatteförvaltningen gör ändringar i registreringen eller avregistrerar den skattskyldige, stödmottagaren eller den småskaliga tillverkaren från och med den tidpunkt då den verksamhet som är en förutsättning för registrering har förändrats eller upphört.

Skatteförvaltningen ska meddela den som saken gäller ett beslut i ett ärende som gäller registrering.

På delgivning av beslut tillämpas vad som föreskrivs i 56 och 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. På stödmottagare och småskaliga tillverkare tillämpas då vad som föreskrivs om skattskyldiga.

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om registreringsförfarandet.

Vad som i lagen om skatteuppbörd föreskrivs om återbäring och skattskyldig som mottagare av återbäring tillämpas också på sådan återbetalning som avses i denna lag eller i respektive lag om punktskatt eller accis och som grundar sig på ansökan samt på den som ansöker om sådan återbetalning.

Bestämmelser om användning och återbetalning av säkerhet som avses i 53, 74, 78 och 80 § i denna lag finns i 16 § i lagen om skatteuppbörd.

På påföljder vid dröjsmål med betalning av punktskatt som uppbärs av Tullen i enlighet med 3 § 1 mom. tillämpas lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). Vid tillämpningen av 3 § 3 mom. i den lagen beräknas skattetillägget dock för den tidsperiod för vilken ränta enligt artikel 114.2 i tullkodexen beräknas.

På punktskatt som återbetalas betalas krediteringsränta, om punktskatten återbetalas på basis av en rättelsedeklaration, en ansökan eller ändringssökande eller på basis av ett beslut om påförande av skatt eller ett beslut om rättelse till den skattskyldiges fördel. På beloppet av en säkerhet som återbetalas betalas inte krediteringsränta, om det inte är fråga om säkerhet som avses i 53, 74, 78 eller 80 § och som till någon del har använts för betalning av skatter. Bestämmelser om beräkning av krediteringsränta finns i 37 och 38 § i lagen om skatteuppbörd.

Vad som föreskrivs i denna paragraf tillämpas även om beskattningen i övrigt verkställs enligt bestämmelserna om tull. Räntan på den punktskatt som återbetalas beräknas dock från den tidpunkt som avses i 93 § 3 mom. i tullagen.

En godkänd upplagshavare eller registrerad mottagare får under ett uppskovsförfarande ta emot punktskattepliktiga produkter genom direkt leverans, om produkterna har avsänts från ett skatteupplag i en annan medlemsstat eller från en importplats i en annan medlemsstat eller i Finland.

En godkänd upplagshavare och en registrerad mottagare ska registrera sig som användare av direkt leverans. På registreringen tillämpas vad som i 5 kap. föreskrivs om registrering som skattskyldig. Skatteförvaltningen kan av övervakningsskäl begränsa eller förbjuda användningen av direkt leverans.

En godkänd upplagshavare och en registrerad mottagare är skyldiga att lämna en mottagningsrapport enligt 64 § 1 mom. i fråga om de produkter som tagits emot genom direkt leverans.

Flyttningen av punktskattepliktiga produkter under ett uppskovsförfarande ska i situationer som avses i 51 § 1 mom. 1 och 2 punkten påbörjas när de punktskattepliktiga produkterna lämnar skatteupplaget och i de situationer som avses i 51 § 1 mom. 3 punkten när produkterna övergår till fri omsättning enligt artikel 201 i tullkodexen.

Det datoriserade systemet används inte vid flyttning av andra än harmoniserade punktskattepliktiga produkter och på flyttningen tillämpas inte bestämmelserna i 53, 58–65, 67, 68 och 70 §. Om dessa produkter under ett uppskovsförfarande flyttas mellan skatteupplag på finskt territorium ska det förenklade förfarandet enligt 66 § iakttas.

Om andra än harmoniserade punktskattepliktiga produkter förs in från ett område utanför unionen, ska den godkände upplagshavaren eller den registrerade mottagaren i tulldeklarationen om övergång till fri omsättning anteckna numret på det skatteupplag till vilket produkterna flyttas och importpartiets referensnummer.

Bestämmelser om påföljden för försummelse av skyldigheterna enligt 54, 58, 59, 62–64, 66–68 och 71 § finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Punktskatt uppbärs inte på produkter som frisläppts för konsumtion i en annan medlemsstat och som en privatperson förvärvar för eget bruk och själv transporterar till Finland.

Vid bedömningen av om de produkter som en privatperson för med sig till Finland ska anses vara avsedda för eget bruk eller för användning i kommersiellt syfte eller i annan näringsverksamhet beaktas innehavarens kommersiella status och skäl för att inneha produkterna, den plats där produkterna finns och det använda transportsättet, dokument som hänför sig till produkterna, produkternas beskaffenhet och kvantitet samt andra därmed jämförbara relevanta omständigheter.

Vid bedömningen enligt 2 mom. anses produkterna vara avsedda för användning i kommersiellt syfte, om inte privatpersonen gör sannolikt att produkterna kommer till eget bruk, när produkternas kvantitet överstiger

En privatperson som förvärvar produkter på annat sätt än enligt 1 mom. är skyldig att betala skatt på produkterna i enlighet med de grunder och kvantiteter som föreskrivs i respektive lagar om punktskatt eller accis. Privatpersonen ska då dessutom iaktta de bestämmelser i denna lag som gäller beskattning och övervakning av produkter som levereras i kommersiellt syfte.

Trots det som föreskrivs ovan i denna paragraf ska en privatperson som för eget bruk för med sig bränsle till Finland från en annan medlemsstat betala punktskatt och försörjningsberedskapsavgift på bränslet i enlighet med lagen om punktskatt på flytande bränslen, om det är fråga om

I de situationer som avses i 5 mom. ska en privatperson dessutom iaktta de bestämmelser i denna lag som gäller beskattning och övervakning av produkter som levereras i kommersiellt syfte.

Om en privatperson på något annat sätt än enligt 72 § eller genom distansförsäljning från en annan medlemsstat för eget bruk förvärvar punktskattepliktiga produkter som transporteras till Finland av en annan privatperson eller av en yrkesmässig näringsidkare, är den privatperson som förvärvat produkterna skattskyldig. Också den som deltagit i transporten och den som innehar produkterna i Finland blir tillsammans med den privatperson som förvärvat produkterna solidariskt ansvariga för betalning av skatten.

Punktskatt ska betalas enligt de bestämmelser som gäller den dag då produkterna levereras eller produkter som är avsedda för leverans innehas i Finland.

En privatperson som avses i 1 mom. ska innan transporten av produkterna påbörjas till Skatteförvaltningen anmäla de produkter som avsänds från den andra medlemsstaten till Finland och ställa säkerhet för betalning av punktskatterna.

Vad som i 3 mom. föreskrivs om ställande av säkerhet tillämpas dock inte när andra produkter än harmoniserade punktskattepliktiga produkter flyttas mellan Finland och en annan medlemsstat.

Den som i sådana fall som avses i 75 § 1 mom. flyttar produkter mellan Finland och en annan medlemsstat eller inom Finland så att produkterna transporteras via en annan medlemsstats territorium ska förse produkterna med ett sådant ledsagardokument som avses i kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 om förenklade ledsagardokument vid flyttning inom gemenskapen av punktskattepliktiga varor som redan har frisläppts för konsumtion i den avsändande medlemsstaten och som innehåller det i 58 § 1 mom. avsedda elektroniska administrativa dokumentets relevanta uppgifter.

Den skattskyldige ska innan transporten av produkterna påbörjas till Skatteförvaltningen anmäla de produkter som avsänds från den andra medlemsstaten till Finland och ställa säkerhet för betalning av punktskatterna.

Bestämmelserna i 1 mom. och bestämmelserna om ställande av säkerhet i 2 mom. tillämpas dock inte när andra produkter än harmoniserade punktskattepliktiga produkter flyttas mellan Finland och en annan medlemsstat.

Bestämmelser om ett förfarande som ersätter ett i 1 mom. avsett ledsagardokument och som ska tillämpas när produkter som frisläppts för konsumtion regelbundet flyttas mellan Finland och en annan medlemsstat får utfärdas genom förordning av statsrådet. En förutsättning är att det i den andra medlemsstaten finns ömsesidiga bestämmelser eller föreskrifter om tillämpning av ett motsvarande förenklat förfarande.

En distansförsäljare som inte har någon skatterepresentant i Finland ska innan produkter avsänds från en annan medlemsstat till Finland anmäla produkterna till Skatteförvaltningen och ställa säkerhet för betalning av punktskatterna.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om ställande av säkerhet tillämpas dock inte när andra produkter än harmoniserade punktskattepliktiga produkter flyttas till Finland från en annan medlemsstat.

Punktskatt uppbärs inte i Finland om punktskattepliktiga produkter som frisläppts för konsumtion fullständigt har förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade under transporten från en annan medlemsstat till Finland. Detta förutsätter att produkterna

Produkterna anses fullständigt ha förstörts eller oåterkalleligen ha gått förlorade om de inte kan användas som punktskattepliktiga produkter.

Om punktskattepliktiga produkter fullständigt har förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade i Finland eller om förstöringen eller förlusten av produkterna upptäcks i Finland, ska den påvisas på ett sätt som den behöriga myndigheten godkänt. Om produkterna fullständigt har förstörts eller gått förlorade och förstöringen eller förlusten av produkterna upptäcks i en annan medlemsstat, ska den påvisas på ett sätt som den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga godkänt.

Den säkerhet som ställts enligt 28 § 2 mom., 78 § 2 mom. eller 80 § 1 mom. ska frisläppas.

Om en oegentlighet har begåtts i Finland i samband med flyttning av produkter som frisläppts för konsumtion i en annan medlemsstat, ska punktskatt uppbäras på produkterna i Finland.

Punktskatt ska också uppbäras i Finland om det inte går att avgöra var oegentligheten begåtts, men den upptäcks i Finland. Om det likväl inom tre år från den dag då de för konsumtion frisläppta punktskattepliktiga produkterna förvärvades, fastställs i vilken medlemsstat oegentligheten faktiskt begåtts, ska punktskatt uppbäras i den medlemsstaten.

Punktskatten ska betalas av den som ställt säkerhet för betalning av skatten enligt 28 § 2 mom., 78 § 2 mom. eller 80 § 1 mom. och av den som medverkat i oegentligheten.

I denna paragraf avses med oegentlighet en situation där det förfarande som avses i 78 § inte har iakttagits under flyttning av de punktskattepliktiga produkter som avses i 75 § 1 mom. eller 79 § 1 mom. och flyttningen eller en del av flyttningen av de punktskattepliktiga produkterna på grund av detta inte avslutats i enlighet med vad som föreskrivs.

Vad som i 11–20, 32 och 33 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skatteperiod, sista inlämningsdag för skattedeklaration och betalning av skatt för skatteperioden tillämpas inte, om

Skyldighet att betala skatt uppkommer

Tidsfristen enligt 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ beräknas från utgången av det kalenderår under vilket skyldigheten att betala skatt uppkom.

Bestämmelser om påföljden för försummelse av skyldigheterna enligt 72, 74, 78 och 80 § finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

En godkänd upplagshavare har rätt att på ansökan som återbetalning få den punktskatt som upplagshavaren har betalat på produkter som återförts till skatteupplaget. Återbetalning kan emellertid inte fås i fråga om sådana produkter som fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade på grund av att de blivit gamla eller avdunstat eller av någon jämförbar orsak som har samband med deras egenskaper.

En godkänd upplagshavare och en registrerad mottagare har rätt att på ansökan som återbetalning få den punktskatt som de har betalat på produkter som frisläppts för konsumtion och som fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade till följd av en oförutsedd händelse eller force majeure. Återbetalning kan emellertid inte fås om produkterna har förstörts på grund av sin beskaffenhet. En förutsättning för återbetalning är dessutom att produkterna bevisligen har förstörts fullständigt eller oåterkalleligen gått förlorade. De produkter som återbetalningen av betald skatt gäller ska förstöras under den behöriga myndighetens övervakning eller annars på ett sätt som den godkänt.

Återbetalning enligt 83 § kan sökas för en period av en kalendermånad eller ett kalenderår. Återbetalning ska sökas hos Skatteförvaltningen inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket rätten till återbetalning uppkom.

På återbetalning tillämpas i övrigt vad som föreskrivs om punktskatt i denna lag, respektive lagar om punktskatt eller accis, lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och i någon annan lag. På återbetalning och på den som ansöker om återbetalning tillämpas vad som i lagen om skatteuppbörd föreskrivs om återbäring och skattskyldig när den skattskyldige är mottagare av återbäring. På den som ansöker om återbetalning tillämpas dessutom vad som föreskrivs om skattskyldiga i 5, 6, 8, 9, 21, 24, 37, 38, 40–42, 45–48 och 50 §, 52 § 1 och 4 mom. samt i 54–56, 59, 61, 66, 68, 70, 71, 73 och 80 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

På beloppet av den överskjutande återbetalningen ska dröjsmålsränta betalas från dagen efter den dag då återbetalningen gjordes.

Om det i samband med ansökan om återbetalning lämnas bristfälliga eller felaktiga uppgifter, tillämpas vad som i 37 och 38 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skatteförhöjning.

Tidsfristen enligt 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ beräknas från utgången av det kalenderår som omfattar den period som beslutet om återbetalning gäller.

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om förfarandet för ansökan om återbetalning.

Tullen får utföra granskningar för att övervaka att denna lag och respektive lagar om punktskatt eller accis följs. Även företrädare för andra myndigheter får närvara vid granskningen. Bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen (434/2003) ska iakttas i tillämpliga delar vid granskningen.

Den skattskyldige ska på begäran för Tullen för granskning förete sitt bokföringsmaterial, uppgifter om sitt bokföringssystem och dess kopplingar till andra system, uppgifter om interna övervakningssystem och andra för beskattningen behövliga uppgifter i begärd form. Om det material som ska granskas har förvarats i ett maskinläsbart datamedium, ska den skattskyldige på begäran ta fram materialet i läsbar skriftlig form eller i en allmänt använd lagringsform. Den skattskyldige ska också visa den som utför granskningen sitt upplag och sina övriga lokaler och utrymmen, förutsatt att de inte används för boende av permanent natur, samt ställa behövliga lokaler, utrymmen och anordningar till förfogande för granskningen och även i övrigt bistå vid granskningen.

Den som utför granskningen har rätt att föra bort material som ska granskas eller kopior av materialet från det ställe där den skattskyldige har dem i sin besittning för granskning någon annanstans, om det är möjligt utan att den skattskyldige orsakas oskälig olägenhet. Materialet ska återlämnas så snart det inte längre behövs för granskningen.

Vad som ovan i denna paragraf föreskrivs om skattskyldiga gäller i tillämpliga delar också representanter för skattskyldigas filialer i Finland och den som med stöd av denna lag eller respektive lagar om punktskatt eller accis har förvärvat punktskattepliktiga produkter skattefritt.

Var och en ska trots sekretessbestämmelserna på begäran ge Tullen uppgifter om inköp, innehav, flyttningar, försäljningar och tillverkning av punktskattepliktiga produkter.

För att övervaka att denna lag och respektive lagar om punktskatt eller accis följs eller om det behövs för beskattningen har Tullen rätt

Utrymmen som används för boende av permanent natur får dock inte granskas.

Även företrädare för andra myndigheter får närvara vid granskning som avses i 1 mom. Bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen ska iakttas i tillämpliga delar vid granskningen.

Skatteförvaltningen ska meddela den som är skyldig att lämna uppgifter ett beslut, om denne vägrar att lämna de uppgifter som avses i 1 mom. eller de produktprover som avses i 2 mom. och som Skatteförvaltningen uppmanat den uppgiftsskyldige att lämna. På delgivning av beslut till den uppgiftsskyldige tillämpas vad som i 56 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om delgivning till den skattskyldige. Bestämmelser om påföljd för försummelse av uppgiftsskyldigheten finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Den som är skyldig att lämna uppgifter och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut av Skatteförvaltningen som gäller försummelseavgift enligt den paragrafen. På ändringssökandet tillämpas vad som föreskrivs i 62 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Bestämmelser om påföljd för försummelse av anmälningsskyldigheten enligt 1 mom. i fråga om stöd som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Stödmottagaren och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut av Skatteförvaltningen som gäller försummelseavgift enligt den paragrafen. På ändringssökandet tillämpas vad som föreskrivs i 62 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

När ett företag beviljas stöd enligt 98 a § som skatteåterbäring, ska företaget i ansökan om skatteåterbäring ange de uppgifter som avses i 3 mom. i den paragrafen. Om det är fråga om annat stöd än sådant som betalas som skatteåterbäring på ansökan, ska företaget registrera sig som stödmottagare med iakttagande av vad som föreskrivs i 5 kap. och lämna uppgifterna i samband med registreringen.

Stödmottagaren ska utan dröjsmål underrätta Skatteförvaltningen, om de uppgifter som avses i 98 a § 3 mom. har ändrats eller om företaget råkat i sådana ekonomiska svårigheter som avses i artikel 2.18 i den förordning som nämns i 98 a § 1 mom.

Uppgifterna förs in i Skatteförvaltningens register. I registret kan det göras anteckningar också om andra omständigheter som inverkar på stödet. Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas för beviljande av och övervakning av stöd och offentliggörande av uppgifter samt om förfarandet för anmälan av uppgifter.

På skattestöd tillämpas vad som föreskrivs om stöd i lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd (300/2001).

Om den som har levererat produkter för skattefritt ändamål eller skattefritt förvärvat produkter med stöd av denna lag eller respektive lagar om punktskatt eller accis, inte vid en granskning i efterhand kan visa att produkterna har levererats eller använts för skattefritt ändamål, ska punktskatt betalas på produkterna med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Den som enligt 96 eller 98 § i denna lag eller 24 eller 30 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ är skyldig att visa och ge den behöriga myndigheten uppgifter om punktbeskattningen eller bistå vid granskning ska vidta dessa åtgärder på egen bekostnad.

Ändring i ett beslut om omhändertagande som Skatteförvaltningen fattat får sökas med iakttagande av vad som föreskrivs i 62 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut om omhändertagande som Tullen har fattat finns i 13 kap. i tullagen.

Omprövning av Tullens förhandsavgörande får inte begäras, utan avgörandet får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. I övrigt tillämpas på ändringssökande i förvaltningsdomstol vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Rättsbevakaren enligt 107 § har rätt att söka ändring på statens vägnar. Omprövning av ett beslut att inte meddela förhandsavgörande får dock inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär.

Bestämmelser om sökande av ändring i Skatteförvaltningens förhandsavgörande finns i 10 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Om Tullen har uppburit punktskatten, kan den på ansökan sänka eller helt och hållet slopa betald eller påförd punktskatt, skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta eller ränta med anledning av uppskov. Lättnad kan beviljas, om

Tullen kan ställa upp villkor för lättnaden för att det ska vara möjligt att övervaka att förutsättningarna för lättnaden uppfylls.

Tullen kan på grund av exceptionella omständigheter som är oberoende av sökanden eller på grund av väsentligt nedsatt skattebetalningsförmåga eller av andra särskilda skäl på ansökan bevilja uppskov med betalning av skatt. Uppskovet beviljas på villkor att säkerhet till ett belopp motsvarande uppskovsbeloppet ställs för betalningen. Uppskov kan emellertid beviljas utan krav på säkerhet, om det belopp som ska betalas är ringa eller uppskovstiden är kort eller av andra särskilda skäl. På det skattebelopp för vilket uppskov har beviljats tas det ut ränta, på vars belopp 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta tillämpas. Uppskov kan dock beviljas utan ränta, om det vore uppenbart oskäligt att ta ut ränta.

Finansministeriet kan överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende som behandlas vid Tullen.

Omprövning av ett beslut som meddelats med stöd av denna paragraf får inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär.

I ärenden som hör till Tullens behörighet bevakas statens rätt av tullombudet. Beslut i ett ärende som hör till Tullens behörighet delges tullombudet så att tullombudet ges tillfälle att ta del av beslutet och de handlingar som ligger till grund för det.

Bestämmelser om bevakning av statens rätt i ärenden som hör till Skatteförvaltningens behörighet finns i 5 kap. i lagen om Skatteförvaltningen. Bestämmelser om delgivning av beslut med Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt finns i 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.