898/2017

Om ett betalkonto är tillgängligt via ett datanät, ska den tjänsteleverantör som förvaltar betalkontot tillåta betalaren att initiera en betalningstransaktion via en leverantör av betalningsinitieringstjänster. Den kontoförvaltande tjänsteleverantören ska tillåta leverantören av betalningsinitieringstjänster att utnyttja de förfaranden för stark kundautentisering som den kontoförvaltande tjänsteleverantören tillhandahåller betaltjänstanvändaren på det sätt som förutsätts i denna lag.

Leverantörer av betalningsinitieringstjänster ska

Leverantörer av betalningsinitieringstjänster får inte

En kontoförvaltande tjänsteleverantör som av en betalare som använder betalningsinitieringstjänster får ett uttryckligt samtycke till att betalningstransaktionen genomförs i enlighet med 38 §, ska

En kontoförvaltande tjänsteleverantör får neka en leverantör av betalningsinitieringstjänster tillgång till ett betalkonto, om tjänsteleverantören kan visa att det finns grundad anledning till att tillgång nekas och detta har samband med att leverantören av betalningsinitieringstjänster har använt betalkontot på ett obehörigt eller bedrägligt sätt. Den kontoförvaltande tjänsteleverantören ska på avtalat sätt informera betalaren om att tillgång till betalkontot har nekats och om grunderna för detta, om inte tillhandahållandet av sådan information hindras av motiverade säkerhetsskäl eller förbjuds någon annanstans i lag. Informationen ska, om möjligt, ges innan tillgång nekas och senast direkt därefter. Tillgång till betalkontot ska medges när det inte längre finns grunder för nekad tillgång.

Ett betalningsuppdrag anses ha tagits emot när betalarens tjänsteleverantör har tagit emot det. Betalarens konto får inte debiteras innan betalningsuppdraget har tagits emot.

Om en betalningstransaktion initieras via en leverantör av betalningsinitieringstjänster, får betalaren inte återkalla betalningsuppdraget efter det att samtycke till att betalningsuppdraget initieras har getts till leverantören av betalningsinitieringstjänster. Om en betalningstransaktion initieras av eller via betalningsmottagaren, får betalaren inte återkalla betalningsuppdraget efter det att uppdraget har överförts eller betalarens samtycke till att transaktionen genomförs har getts till betalningsmottagaren. Ett betalningsuppdrag som gäller direktdebitering kan betalaren dock återkalla senast den sista bankdagen före den dag då medlen enligt avtal ska debiteras.

Efter den tidpunkt som avses i 1–3 mom. får betalningsuppdraget återkallas endast om betaltjänstanvändaren och tjänsteleverantörerna i fråga avtalar om det. I de fall som avses i 3 mom. krävs det dessutom att betalningsmottagaren samtycker till att uppdraget återkallas.

Om tjänsteleverantören vägrar genomföra ett betalningsuppdrag eller initiera en betalningstransaktion, ska leverantören underrätta betaltjänstanvändaren om sin vägran, grunden för vägran och förfarandet för att avhjälpa det fel eller den brist som lett till vägran, om inte underrättelse har förbjudits någon annanstans i lag.

Underrättelsen ska snarast möjligt tillhandahållas betaltjänstanvändaren eller hållas tillgänglig för användaren på avtalat sätt. Underrättelsen ska lämnas inom tidsfristen för genomförande av betalningsuppdraget.

Parterna kan i ramavtalet avtala om att tjänsteleverantören har rätt att ta ut en avgift för underrättelsen, om leverantören har haft grundad anledning till vägran. De avgifter som tas ut ska vara rimliga och får inte överskrida tjänsteleverantörens faktiska kostnader.

Betalaren och betalningsmottagaren ansvarar för de avgifter som deras respektive tjänsteleverantör tar ut för genomförande av betalningstransaktioner.

Betalningsmottagaren får inte ta ut avgift för användning av sådana betalningsinstrument vars förmedlingsavgifter regleras i kapitel II i förordningen om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner eller för betaltjänster på vilka Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009, nedan Sepa-förordningen , ska tillämpas.

Om det är fråga om en kortbaserad betalningstransaktion som initieras av eller via betalningsmottagaren och där det exakta beloppet inte är känt vid den tidpunkt då betalaren ger sitt samtycke till genomförandet av betalningstransaktionen, kan betalarens tjänsteleverantör spärra medel på betalarens betalkonto endast om betalaren har gett sitt samtycke med angivande av det exakta belopp som ska spärras.

Betalarens tjänsteleverantör ska frigöra de i 1 mom. avsedda spärrade medlen på betalarens betalkonto utan onödigt dröjsmål efter mottagandet av information om betalningstransaktionens exakta belopp till den del de spärrade medlen överskrider det exakta beloppet och de spärrade medlen i sin helhet senast omedelbart efter att betalningsuppdraget har tagits emot.

En tjänsteleverantör som utfärdar kortbaserade betalningsinstrument kan begära att en kontoförvaltande tjänsteleverantör bekräftar om det belopp som behövs för genomförande av en kortbaserad betalningstransaktion är tillgängligt på betalarens betalkonto, om

Den kontoförvaltande tjänsteleverantören ska ge den bekräftelse som avses i 1 mom. omedelbart, om

Den kontoförvaltande tjänsteleverantören får inte i samband med bekräftelsen spärra medel på betalarens betalkonto. Den kontoförvaltande tjänsteleverantören ska på betalarens begäran meddela betalaren identiteten på den tjänsteleverantör som utfärdar kortbaserade betalningsinstrument samt den bekräftelse som getts.

Bekräftelsen får inte lagras eller användas för andra syften än för genomförande av den kortbaserade betalningstransaktionen.

Betalningsmottagarens tjänsteleverantör ska betala betalningstransaktionens belopp till betalningsmottagarens betalkonto omedelbart efter att beloppet har krediterats leverantörens konto. Om mottagaren inte har något betalkonto som förvaltas av leverantören, ska betalningsmottagarens tjänsteleverantör inom samma tid ställa betalningstransaktionens belopp till betalningsmottagarens förfogande.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas dock inte, om betalningsmottagarens tjänsteleverantör vid betalningstransaktionen gör en valutakonvertering där åtminstone en av valutorna är en annan valuta än valutan i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Innehavaren av ett betalningsinstrument ska använda detta i enlighet med villkoren för beviljande och användning. Innehavaren ska i synnerhet vidta skäliga åtgärder för att skydda betalningsinstrumentet och tillhörande personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter. Villkoren för beviljande och användning av betalningsinstrumentet får inte vara ogrundade, oskäliga eller diskriminerande.

Innehavarens skyldighet att skydda betalningsinstrumentet och tillhörande personliga säkerhetsbehörighetuppgifter inträder när han eller hon tar emot dem.

Tjänsteleverantören ska för sin del se till att betalningsinstrumentets personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter inte är tillgängliga för andra än innehavaren av betalningsinstrumentet.

Tjänsteleverantören ska se till att innehavaren av ett betalningsinstrument när som helst avgiftsfritt kan underrätta tjänsteleverantören eller någon annan som tjänsteleverantören utsett om att betalningsinstrumentet har förlorats, orättmätigt innehas av någon annan eller används obehörigen.

I de fall som avses i 1 mom. får tjänsteleverantören ta ut avgift av innehavaren av ett betalningsinstrument endast för kostnader som direkt beror på att betalningsinstrumentet ersätts med ett nytt.

Tjänsteleverantören får inte hindra betalningsmottagaren från att av betalaren begära en avgift vid användning av ett visst betalningsinstrument, från att erbjuda en nedsättning på grund av att ett betalningsinstrument används eller från att på något annat sätt styra betalaren att använda ett visst betalningsinstrument.

Den avgift som betalningsmottagaren tar ut för användning av ett betalningsinstrument ska vara rimlig och får inte överskrida betalningsmottagarens faktiska kostnader. Bestämmelser om förbud mot att ta ut avgift för användning av vissa betalningsinstrument finns i 46 § 2 mom.

En betaltjänstanvändare som har ingått avtal om ett betalningsinstrument med en tjänsteleverantör ansvarar för användningen av ett betalningsinstrument som har förlorats eller orättmätigt innehas av någon annan eller för annan obehörig användning av betalningsinstrumentet endast om den obehöriga användningen beror på att betaltjänstanvändaren eller någon annan innehavare av betalningsinstrumentet

I de fall som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten är betaltjänstanvändarens ansvar för obehörig användning av betalningsinstrumentet högst 50 euro. Denna begränsning tillämpas dock inte om betaltjänstanvändaren eller någon annan innehavare av betalningsinstrumentet har handlat avsiktligt eller grovt vårdslöst.

Betaltjänstanvändaren ansvarar inte för obehörig användning av betalningsinstrumentet

Trots 3 mom. är betaltjänstanvändaren ansvarig för obehörig användning av ett betalningsinstrument, om användaren eller någon annan innehavare av betalningsinstrumentet avsiktligt har lämnat en oriktig anmälan eller annars handlat bedrägligt.

Om en betalningstransaktion har genomförts obehörigen och om inte något annat följer av 62 § ska tjänsteleverantören till den kund vars medel har använts för att genomföra transaktionen omedelbart och senast följande bankdag efter det att tjänsteleverantören har noterat eller underrättats om transaktionen återbetala transaktionens belopp till kunden eller återställa det debiterade betalkontots kontoställning till vad den skulle ha varit om debiteringen inte hade ägt rum.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte om tjänsteleverantören har grundad anledning att misstänka en avsiktlig felaktig underrättelse eller något annat sådant bedrägligt förfarande och tjänsteleverantören skriftligt informerar Finansinspektionen om detta och om orsakerna till misstanken.

Valuteringsdagen för kreditering av betalkontot ska vara senast den dag då den obehöriga transaktionens belopp debiterades.

Om en betalningstransaktion har initierats via en leverantör av betalningsinitieringstjänster, föreligger återbetalningsskyldighet enligt denna paragraf för den tjänsteleverantör som förvaltar betalkontot i fråga. Bestämmelser om den kontoförvaltande tjänsteleverantörens rätt till återkrav gentemot leverantören av betalningsinitieringstjänster finns i 74 §.

Om en betalningstransaktion som initierats av betalaren inte har genomförts eller om den har genomförts felaktigt, ska betalarens tjänsteleverantör utan onödigt dröjsmål återbetala betalningstransaktionens belopp till betalaren eller återställa det debiterade betalkontots kontoställning till vad den skulle ha varit om debiteringen inte hade ägt rum. Valuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto ska vara senast den dag då transaktionens belopp debiterades.

Om en betalningstransaktion har initierats via en leverantör av betalningsinitieringstjänster, föreligger återbetalningsskyldighet för den tjänsteleverantör som förvaltar betalarens betalkonto. Bestämmelser om den kontoförvaltande tjänsteleverantörens rätt till återkrav gentemot leverantören av betalningsinitieringstjänster finns i 74 §.

Återbetalningsskyldighet föreligger dock inte om betalarens tjänsteleverantör kan styrka att betalningsmottagarens tjänsteleverantör har tagit emot betalningstransaktionens belopp inom den tidsfrist som avses i 47 §. Betalningsmottagarens tjänsteleverantör ska i dessa fall omedelbart betala betalningstransaktionens belopp till betalningsmottagarens betalkonto eller, om betalningsmottagaren inte använder något betalkonto, ställa betalningstransaktionens belopp till betalningsmottagarens förfogande. Valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens betalkonto ska vara senast den dag som skulle ha varit valuteringsdag om transaktionen hade genomförts korrekt.

Om en betalningstransaktion har genomförts sent, ska betalningsmottagarens tjänsteleverantör på begäran av betalarens tjänsteleverantör som handlar på betalarens vägnar se till att valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens betalkonto är senast den dag som skulle ha varit valuteringsdag om transaktionen hade genomförts korrekt.

Om en betalningstransaktion som initierats av eller via betalningsmottagaren inte har genomförts eller om den har genomförts felaktigt, ska betalarens tjänsteleverantör utan onödigt dröjsmål återbetala betalningstransaktionens belopp till betalaren eller återställa det debiterade betalkontots kontoställning till vad den skulle ha varit om debiteringen inte hade ägt rum. Valuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto ska vara senast den dag då transaktionens belopp debiterades.

Återbetalningsskyldighet föreligger dock inte, om

Om en betalningstransaktion genomförs sent ska valuteringsdagen för betalningsmottagarens tjänsteleverantörs betalning på betalningsmottagarens betalkonto vara senast den dag som skulle ha varit valuteringsdag om transaktionen hade genomförts korrekt.

Om en betalningstransaktion inte har genomförts eller om den har genomförts felaktigt eller sent, har betaltjänstanvändaren rätt till återbetalning från tjänsteleverantören av de avgifter som tagits ut hos användaren för transaktionen. Dessutom har betaltjänstanvändaren rätt att av tjänsteleverantören få ersättning för ränta som betaltjänstanvändaren blir tvungen att betala till följd av att transaktionen inte genomförts eller genomförts felaktigt eller sent.

Tjänsteleverantören är inte ansvarig enligt 64–67 § för en betalningstransaktion som inte genomförts eller som genomförts felaktigt, om detta beror på att den unika identifikationskod som lämnats av betaltjänstanvändaren är felaktig.

Betalarens tjänstleverantör ska dock i det fall som avses i 1 mom. vidta skäliga åtgärder för att återvinna de medel som den felaktigt genomförda betalningstransaktionen avsåg. Betalningsmottagarens tjänsteleverantör ska ge betalarens tjänsteleverantör all information som är relevant för återvinning av medlen och även i övrigt samarbeta med denne i syfte att återvinna medlen.

Om det inte är möjligt att återvinna medlen, ska betalarens tjänsteleverantör på betalarens skriftliga begäran lämna betalaren all tillgänglig information som är relevant för denne.

Om så har avtalats i ramavtalet får tjänsteleverantören ta ut en avgift hos betaltjänstanvändaren för återvinningen av de medel som transaktionen avsåg. De avgifter som tas ut ska vara rimliga och får inte överskrida tjänsteleverantörens faktiska kostnader.

Betaltjänstanvändaren har rätt att av tjänsteleverantören få återbetalning av betalningstransaktionens belopp eller annan kompensation på det sätt som föreskrivs i detta kapitel, bara om användaren underrättar tjänsteleverantören om en obehörig, icke genomförd, felaktigt genomförd eller sent genomförd betalningstransaktion utan onödigt dröjsmål efter att han eller hon upptäckt den och senast 13 månader efter det att betalningstransaktionens belopp debiterats eller krediterats betalkontot. Den sistnämnda tidsfristen tillämpas dock inte om tjänsteleverantören inte har informerat betaltjänstanvändaren om betalningstransaktionen på det sätt som föreskrivs i 2 kap.

Om en betaltjänstanvändare nekar till att ha gett sitt samtycke till att en betalningstransaktion genomförs, ska användarens tjänsteleverantör kunna styrka att samtycket har getts på avtalat sätt. Om betaltjänstanvändaren hävdar att betalningstransaktionen inte har genomförts på behörigt sätt, ska tjänsteleverantören kunna styrka att betalningstransaktionen har registrerats och kontoförts korrekt och inte påverkats av ett tekniskt fel eller någon annan bristfällighet.

Om en betalningstransaktion har initierats via en leverantör av betalningsinitieringstjänster, ska bevisbördan för de omständigheter som avses i 1 mom. ligga på leverantören av betalningsinitieringstjänster i fråga om dennes egna prestationer och för att den tjänsteleverantör som förvaltar betalarens betalkonto har tagit emot betalningsuppdraget.

Den omständigheten att tjänsteleverantören kan styrka att samtycke till att betalningstransaktionen genomförs har getts med betalningsinstrumentet är inte nödvändigtvis tillräckligt för att visa att innehavaren av instrumentet har gett sitt samtycke till transaktionen, handlat bedrägligt eller avsiktligen eller av grov vårdslöshet försummat sina skyldigheter enligt 53 och 54 §.

Om en tjänsteleverantör med stöd av 63–65 eller 67 § har blivit ansvarig inför betaltjänstanvändaren för en obehörig betalningstransaktion eller ett fel som beror på en annan tjänsteleverantör eller förmedlare som är delaktig i genomförandet av betalningstransaktionen, har tjänsteleverantören rätt att få den återbetalning eller kompensation som denne betalat av tjänsteleverantören eller förmedlaren i fråga.

Om betalningsmottagaren eller dennes tjänsteleverantör försummar sin skyldighet att sörja för stark kundautentisering av betalaren, ska betalningsmottagaren eller dennes tjänsteleverantör ersätta skada som en obehörig betalningstransaktion förorsakat betalarens tjänsteleverantör.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. begränsar inte tjänsteleverantörens övriga rättigheter enligt lag eller avtal.

Om betalningsinstrumentet för låga belopp till sina egenskaper är sådant att användarens identitet inte framgår vid användningen, eller om tjänsteleverantören av andra orsaker i anslutning till betalningsinstrumentets egenskaper inte kan styrka att innehavaren av instrumentet har gett sitt samtycke till genomförandet av betalningstransaktionen, kan parterna avtala att 62 § 1 och 2 mom. och 3 mom. 1–3 punkten samt 63 och 72 § inte ska tillämpas på avtalet om det betalningsinstrumentet.

Betalarens tjänsteleverantör ska på betalarens begäran till denne återbetala hela beloppet av en betalningstransaktion som initierats av eller via en betalningsmottagare, om beloppet av betalningstransaktionen

Valuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto ska vara senast den dag då beloppet i fråga debiterades.

Om det är fråga om sådan direktdebitering som avses i artikel 1 i Sepa-förordningen har betalaren rätt till återbetalning även när de villkor som anges i 1 mom. inte uppfylls.

Betalaren och dennes tjänsteleverantör kan trots vad som föreskrivs i 1 och 3 mom. komma överens i ramavtalet om att betalaren vid direktdebitering inte har rätt till återbetalning, om betalaren har gett sitt samtycke till att betalningstransaktionen genomförs till sin tjänsteleverantör och tjänsteleverantören eller betalningsmottagaren på avtalat sätt har underrättat betalaren om debiteringen minst fyra veckor före förfallodagen.

Om ett betalkonto är tillgängligt via ett datanät, ska den tjänsteleverantör som förvaltar betalkontot tillåta betaltjänstanvändaren att använda kontoinformatonstjänster. Den kontoförvaltande tjänsteleverantören ska tillåta leverantören av kontoinformationstjänster att utnyttja de förfaranden för stark kundautentisering som den kontoförvaltande tjänsteleverantören tillhandahåller betaltjänstanvändaren på det sätt som förutsätts i denna lag.

Den kontoförvaltande tjänsteleverantören ska behandla begäranden om information som överförts via en leverantör av kontoinformationstjänster på ett jämlikt sätt i förhållande till andra sådana begäranden.

Leverantörer av kontoinformationstjänster får endast tillhandahålla tjänster som betaltjänstanvändaren uttryckligen har samtyckt till.

Leverantörer av kontoinformationstjänster har endast rätt till information på namngivna betalkonton och om tillhörande betalningstransaktioner och får inte använda, ha tillgång till eller lagra uppgifter för några andra ändamål än för att tillhandahålla en kontoinformationstjänst på betaltjänstanvändarens uttryckliga begäran. Leverantörer av kontoinformationstjänster får inte begära känsliga betalningsuppgifter som är kopplade till betalkontona.

Leverantörer av kontoinformationstjänster ska

En tjänsteleverantör som förvaltar ett betalkonto får neka en leverantör av kontoinformationstjänster tillgång till ett betalkonto, om tjänsteleverantören kan visa att det finns grundad anledning till att tillgång nekas och detta har samband med att leverantören av kontoinformationstjänster har använt betalkontot på ett obehörigt eller bedrägligt sätt. Den kontoförvaltande tjänsteleverantören ska på avtalat sätt informera betalaren om att tillgång till betalkontot har nekats och om grunderna för detta, om inte tillhandahållandet av sådan information hindras av motiverade säkerhetsskäl eller förbjuds någon annanstans i lag. Informationen ska, om möjligt, ges innan tillgång nekas och senast omedelbart därefter. Tillgång till betalkontot ska medges när det inte längre finns grunder för nekad tillgång.

Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av denna lag när tjänsteleverantören är ett i 4 § 2–5 mom. i lagen om Finansinspektionen avsett tillsynsobjekt eller en i 5 § i den lagen avsedd annan finansmarknadsaktör. Också konsumentombudsmannen övervakar efterlevnaden av lagen när betaltjänstanvändaren är en konsument.

Tjänsteleverantören ska använda stark kundautentisering, om betalaren

Om betalaren initierar en elektronisk betalningstransaktion via ett medel för distanskommunikation, ska tjänsteleverantören använda stark kundautentisering som kopplas till betalningstransaktionens belopp och betalningsmottagaren på det sätt som avses i artikel 97.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, nedan betaltjänstdirektivet .

Tjänsteleverantören ska genom tillräckliga säkerhetsåtgärder sörja för att konfidentialiteten och integriteten för de personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter som används vid stark kundautentisering skyddas.

Den starka kundautentisering som avses i 1 och 2 mom. samt de säkerhetsåtgärder som avses i 3 mom. ska uppfylla de närmare krav som anges i kommissionens tekniska standarder för tillsyn som utfärdas med stöd av artikel 98 i betaltjänstdirektivet.

Avvikelse kan göras från skyldigheten i denna paragraf om att använda stark kundautentisering samt att skydda konfidentialitet och integritet i fråga om de personliga säkerhetsbehörighetsuppgifterna, om det föreskrivs så i kommissionens tekniska standarder för tillsyn som utfärdas med stöd av artikel 98 i betaltjänstdirektivet.

Tjänsteleverantören ska i kontakter med andra tjänsteleverantörer, betalare och betalningsmottagare iaktta gemensamma och säkra öppna kommunikationsstandarder i fråga om autentisering, identifiering, underrättelser, lämnande av information och genomförande av säkerhetsåtgärder. Krav som gäller kommunikationsstandarder ingår i kommissionens tekniska standarder för tillsyn som utfärdas med stöd av artikel 98 i betaltjänstdirektivet.

Tjänsteleverantörer får endast med betaltjänstanvändarens uttryckliga samtycke behandla sådana personuppgifter som behövs för tillhandahållande av betaltjänsterna.

Tjänsteleverantörer ska ha effektiva förfaranden för att behandla betaltjänstanvändares klagomål som gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna lag. Om parterna inte kommer överens om att använda något annat språk, ska finska eller svenska användas i förfarandet eller, om betaltjänsten tillhandahålls någon annanstans än i Finland, det officiella språket i den staten.

Tjänsteleverantören ska besvara klagomålet på papper, om inte parterna har kommit överens om att svaret ges på något annat varaktigt sätt. I svaret ska tjänsteleverantören ta ställning till alla punkter som förs fram i klagomålet och sända svaret till betaltjänstanvändaren inom 15 bankdagar från det att klagomålet togs emot. Om svaret av exceptionella skäl som är oberoende av tjänsteleverantören inte kan lämnas inom 15 bankdagar, ska tjänsteleverantören ge betaltjänstanvändaren ett preliminärt svar med skäl till förseningen av svaret och med angivande av en tidsfrist inom vilken betaltjänstanvändaren ska få det slutliga svaret. Det slutliga svaret ska i alla händelser sändas till betaltjänstanvändaren inom 35 bankdagar från det att klagomålet togs emot.

Utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 8 b § i konsumentskyddslagen ska tjänsteleverantören i sina affärslokaler informera om minst ett sådant tvistlösningsorgan som har anmälts till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 20.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning) och som är behörigt att behandla tvistemål som gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna lag mellan näringsidkare och konsumenter.

Betalningsmottagarnas tjänsteleverantörer ska se till att enskilda meningsskiljaktigheter mellan betalningsmottagarna och deras tjänsteleverantörer om tillämpningen av förordningen om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner kan hänskjutas till ett oavhängigt organ som ger rekommendationer. Organets stadgar ska trygga en opartisk, sakkunnig, öppen, effektiv och rättvis behandling av meningsskiljaktigheter.

Tjänsteleverantören ska meddela Finansinspektionen det i 1 mom. avsedda organets namn och kontaktuppgifter. På begäran av Finansinspektionen ska tjänsteleverantören lämna Finansinspektionen organets stadgar och annan av Finansinspektionen angiven utredning som behövs för tillsynen över efterlevnaden av 1 mom.

Tjänsteleverantörer ska göra den i betaltjänstdirektivet avsedda broschyren om konsumenternas rättigheter som kommissionen utarbetat åtkomlig på ett lättillgängligt sätt på sin webbplats, om en sådan finns, och på papper i sina affärslokaler. Dessutom ska broschyren vara åtkomlig på ett lättillgängligt sätt på de myndigheters webbplatser som avses i 83 §. Informationen i broschyren ska med hjälp av alternativa medel göras tillgänglig också för personer med funktionsnedsättning.