1475/2015

Denna förordning innehåller bestämmelser om vissa av Kommunikationsverkets avgiftsbelagda prestationer och om grunderna för avgifterna samt om de fasta avgifter som tas ut för Kommunikationsverkets offentligrättsliga prestationer.

Avgiftsbelagda offentligrättsliga prestationer enligt 6 § 2 mom. i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992), för vilka Kommunikationsverket tar ut de fasta avgifter som anges i 6 och 7 § i denna förordning är

1) rätt att använda ett kommunikationsnäts nummerkod eller abonnentnummer,

2) beviljande eller förnyande av ett domännamn för ett informationsnät,

3) registrering och förnyad registrering av ett domännamn för ett informationsnät.

Sådana offentligrättsliga prestationer för vilka det inte tas ut en fast avgift och för vilka Kommunikationsverket tar ut en avgift enligt självkostnadsvärdet är

1) ackreditering av informationssäkerheten i informationssystem som behandlar klassificerad information,

2) bedömning av krypteringsprodukter,

3) certifiering av informationssäkerheten i sådana produkter som används vid hantering av säkerhetsklassificerat material,

4) bedömning av informationssäkerheten i myndigheternas informationssystem och datakommunikation och bedömning av lokalernas informationssäkerhet i anslutning till det samt utfärdande av intyg,

5) åtgärder i anslutning till godkännandet av bedömningsorgan för informationssäkerhet,

6) utredning om säkerheten i informationssystem och datakommunikation som begärs av finansministeriet,

7) bedömning som gäller elektromagnetisk diffus strålning.

Prestationer enligt 7 § i lagen om grunderna för avgifter till staten som Kommunikationsverket prissätter på företagsekonomiska grunder, är

1) behörighetsexamen inom amatörradiokommunikation,

2) självvald radioamatöridentifiering,

3) trycksaker som hör till sådan informationsverksamhet som orsakar större än ringa kostnader,

4) utbildning som hör till sådan informationsverksamhet som orsakar större än ringa kostnader,

5) sändande av sådant dokument för vilket kostnaderna inte ingår i avgifterna för någon annan prestation som är avgiftsbelagd i enlighet med denna förordning,

6) andra prestationer av Kommunikationsverket vilka grundar sig på uppdrag.

Kommunikationsverket beslutar med beaktande av vad som föreskrivs i 34 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) om de avgifter som tas ut för att ta fram uppgifter enligt 2 mom. samt för att lämna ut uppgifter enligt 3 mom. i den paragrafen i form av kopior och utskrifter.

Kommunikationsverket kan ta ut ett pris som motsvarar självkostnadsvärdet för en prestation vid tillhandahållande av sådana tjänster som avses i 1 § 3 mom. i statsrådets förordning om kommunikationsförvaltningen (60/2004), när Kommunikationsverket har sådan faktisk ensamrätt att producera dessa tjänster som avses i 7 § 2 mom. i lagen om grunderna för avgifter till staten. Övriga tjänster som avses i 1 § 3 mom. i statsrådets förordning om kommunikationsförvaltningen prissätts på företagsekonomiska grunder.

Kommunikationsverket tar av den som inlett ett ärende som gäller en sådan prestation som avses i 3 § ut en avgift som baserar sig på den tid som har använts på åtgärden. I avgift tas för varje arbetstimme ut 103 euro. En avgift tas också ut för en sådan väsentlig prestation som hänför sig till efterhandstillsynen över en prestation.

Den som inlett ett ärende är dessutom skyldig att till Kommunikationsverket betala de resekostnader som orsakas av en bedömning som sker utomlands. Den som inlett ett ärende har rätt att få en uppskattning av kostnaderna av Kommunikationsverket innan beställningen görs.

När Kommunikationsverket kommer överens om att sköta en viss uppgift för en annan utsedd säkerhetsmyndighets räkning på det sätt som föreskrivs i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet (588/2004), tas en avgift för skötseln av uppdraget ut enligt 1 mom. och för resekostnaderna för skötseln av ett sådant uppdrag utomlands enligt 2 mom.

Den avgift som teleföretag och andra företag som får ett nummer eller prefix och vilka avses i 296 § i informationssamhällsbalken (917/2014) ska betala till Kommunikationsverket uppgår årligen till

Den avgift för abonnentnummer som avses i 1 mom. 1 punkten tas ut på basis av antalet anslutningar till teleföretagets nät på uttagsårets första dag. I anslutningsantalet inkluderas även de abonnentnummer som används enbart i inkommande eller utgående samtalsriktning.

Avgift för servicenummer tas inte ut för allmänt nödnummer eller motsvarande allmännyttiga servicenummer som är gemensamma för teleföretagen.

Numreringsavgifterna faktureras årligen i fyra poster för tiden från och med den 1 januari till och med den 31 mars, från och med den 1 april till och med den 30 juni, från och med den 1 juli till och med den 30 september samt från och med den 1 oktober till och med den 31 december. Avgifterna för kortmeddelandeservicenummer faktureras årligen i två poster för tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni samt från och med den 1 juli till och med den 31 december.

För beslut om beviljande och förnyande av domännamn enligt lagen om domännamn (228/2003) tas följande domännamnsavgifter ut:

1) 12 euro för beviljande och förnyande för ett år,

2) 33 euro för beviljande och förnyande för tre år,

3) 50 euro för beviljande och förnyande för fem år.

För ett elektroniskt intyg som ges med stöd av 17 § 1 mom. 7 punkten i lagen om domännamn tas det ut en intygsavgift på 5 euro, och för andra än elektroniska intyg tas det ut en intygsavgift på 10 euro.

För registrering och förnyad registrering av domännamn enligt informationssamhällsbalken tas följande domännamnsavgifter ut:

1) 12 euro för registrering och förnyad registrering för ett år,

2) 33 euro för registrering och förnyad registrering för tre år,

3) 50 euro för registrering och förnyad registrering för fem år.

För ett elektroniskt intyg som ges med stöd av 171 § 1 mom. 6 punkten i informationssamhällsbalken tas det ut en intygsavgift på 5 euro, och för andra än elektroniska intyg tas det ut en intygsavgift på 10 euro.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016 och är i kraft till och med den 31 december 2018.

Förordningens 2 § 1 mom. 2 punkt och 7 § 1 och 2 mom. tillämpas till och med den 4 september 2016. Förordningens 2 § 1 mom. 3 punkt och 7 § 3 och 4 mom. tillämpas från och med den 5 september 2016.