Lag om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
Language versions
- Type of statute
- Lag
- Date of Issue
- Date of publication
- Statutes of Finland
- Författningstext
Text of original statute
No amendments or corrections will be made to the texts of the original statutes. These will appear in the updated statutes and the corrections will also appear in the PDF versions of the Statutes of Finland.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ( 1290/2002 ) 1 kap. 5 § 1 mom. 10 punkten, 2 a kap. 9 § 1 mom. och 10 §, 10 kap. 6 § 2 mom. och 14 kap. 3 a §, sådana de lyder, 1 kap. 5 § 1 mom. 10 punkten och 10 kap. 6 § 2 mom. i lag 918/2012, 2 a kap. 9 § 1 mom. och 10 § i lag 288/2012 och 14 kap. 3 a § i lagarna 1217/2005 och 918/2012, som följer:
1 kap.Allmänna bestämmelser
5 §Definitioner
I denna lag avses med
sysselsättningsplan en plan enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice som arbets- och näringsbyrån utarbetat tillsammans med arbetssökanden och en sektorsövergripande sysselsättningsplan enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014),
2 a kap.Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda
9 §Uteblivande från ett möte där en sysselsättningsplan utarbetas
En arbetssökande som uteblir från ett möte där en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den ska utarbetas eller revideras har inte rätt till arbetslöshetsförmåner under de 15 dagar som följer efter uteblivandet från mötet. Rätten till förmånen fås dock tillbaka tidigast den dag då en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den har utarbetats eller reviderats, om inte dröjsmålet med utarbetandet eller revideringen av planen beror på en myndighet som är med och utarbetar eller reviderar planen.
10 §Vägran att utarbeta sysselsättningsplan
Om en arbetssökande utan giltig orsak vägrar att utarbeta eller revidera en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den eller genom något annat förfarande än det som avses i 9 § orsakar att planen inte kan utarbetas eller revideras, har han eller hon inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 30 dagar efter vägran. Rätten till förmånen fås dock tillbaka tidigast den dag då en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den har utarbetats eller reviderats, om inte dröjsmålet med utarbetandet eller revideringen av planen beror på en myndighet som är med och utarbetar eller reviderar planen.
10 kap.Bestämmelser om förmåner som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service
6 §Kostnadsersättning
En mottagare av arbetslöshetsförmån som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas nio euro i kostnadsersättning för varje dag som den arbetslöse deltar i verksamhet enligt sysselsättningsplanen eller den aktiveringsplan som avses i 5 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.
14 kap.Särskilda bestämmelser
3 a §Finansieringen av arbetsmarknadsstödet
Arbetsmarknadsstödet och den därtill anslutna barnförhöjningen finansieras
med statens medel till utgången av den betalningsperiod under vilken det till personen på grundval av arbetslöshet har betalats arbetsmarknadsstöd för sammanlagt 300 dagar,
till hälften med statens medel och till hälften med medel från hemkommunen för den som får arbetsmarknadsstöd, för arbetslöshetstid efter den betalningsperiod som avses i 1 mom. till utgången av den betalningsperiod, under vilken arbetsmarknadsstöd har betalats till personen på grundval av arbetslöshet för sammanlagt 1 000 dagar, och
för arbetslöshetstid efter den betalningsperiod som avses i 2 punkten så att hemkommunen för den som får arbetsmarknadsstöd svarar för 70 procent och staten för 30 procent av finansieringen av det arbetsmarknadsstöd som betalats för att trygga försörjningen för en arbetslös arbetssökande.
De 300 utbetalningsdagarna för arbetsmarknadsstöd börjar räknas från början efter det att personen på nytt blivit berättigad till arbetsmarknadsstöd efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret och maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen gått ut. Det arbetsmarknadsstöd och den därtill anslutna barnförhöjning, den förhöjningsdel enligt 7 kap. 4 § och det resebidrag enligt 7 kap. 3 § som betalats ut för tiden för sysselsättningsfrämjande service finansieras dock alltid med statsmedel, och arbetsmarknadsstöd som betalats ut för den tiden räknas inte in i de 300 utbetalningsdagarna för arbetsmarknadsstöd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
Till de dagar för vilka arbetsmarknadsstöd betalas och vilka inverkar på det finansieringsansvar som staten och hemkommunen för den som får arbetsmarknadsstöd har och som avses i denna lag räknas också de dagar för vilka det före lagens ikraftträdande på grundval av arbetslöshet har betalats arbetsmarknadsstöd till stödmottagaren. Till de dagar för vilka arbetsmarknadsstöd betalas och vilka avses i denna lag räknas dessutom de dagar för vilka stödmottagaren har fått arbetsmarknadsstöd före den 1 januari 2006. Som arbetsmarknadsstöd som betalats på grundval av arbetslöshet betraktas också arbetsmarknadsstöd som före den 1 januari 2006 betalats för tiden för sådan arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001).
Bestämmelserna i 14 kap. 3 a § i denna lag tillämpas på de betalningsperioder för vilka Folkpensionsanstalten efter lagens ikraftträdande har betalat arbetsmarknadsstöd till stödmottagaren.
RP 183/2014
ShUU 14/2014
FvUU 28/2014
GrUU 41/2014
AjUB 12/2014
RSv 227/2014
Helsingfors den 30 december 2014
Republikens PresidentSAULI NIINISTÖArbetsministerLauri Ihalainen