248/2013

I denna förordning avses med

När farliga ämnen transporteras som styckegods på fartyg tillämpas IMDG- och INF-koderna på det sätt som bestäms i denna förordning. I sådana fall som avses i 4 § 2 mom., 4 a §, 9 § 3 mom. och 12 § 1 mom. kan dock på transport på ro-ro-fartyg i Östersjön i stället för IMDG-koden tillämpas motsvarande bestämmelser i den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR; FördrS 23/1979) eller motsvarande bestämmelser om internationella järnvägstransporter av farligt gods (RID) som ingår i bihang C till konventionen om internationell järnvägstrafik (COTIF; FördrS 52/2006).

Uppgifter om IMDG- och INF-koderna lämnas av Trafiksäkerhetsverket.

De farliga ämnena indelas i följande klasser:

Om IMDG-koden förutsätter att den behöriga myndigheten klassificerar ämnet eller godkänner klassificering av ämnet, ankommer denna uppgift i Finland för de radioaktiva ämnenas vidkommande på Strålsäkerhetscentralen och för de övriga ämnenas vidkommande på Säkerhets- och kemikalieverket. Myndigheten kan kräva att avlastaren eller avsändaren visar upp resultaten av de tester som behövs för att utreda klassificeringen.

Om en utländsk behörig myndighet som avses i IMDG-koden eller en behörig myndighet i landskapet Åland har utfört eller godkänt klassificeringen av ämnet, får klassificeringen användas också i Finland.

Bestämmelser om påvisande av att förpackningar och tankar som används vid transport av farliga ämnen stämmer överens med kraven finns i statsrådets förordning om påvisande av att förpackningar, tankar och bulkcontainrar avsedda för transport av farliga ämnen stämmer överens med kraven (1008/2011).

För transport av farliga ämnen får även användas förpackningar eller tankar som är godkända av en utländsk behörig myndighet som avses i IMDG-koden eller en behörig myndighet i landskapet Åland eller av en inrättning som en sådan myndighet har bemyndigat.

En sådan framställare och senare återförsäljare av förpackningar som avses i kapitlen 6.1, 6.3, 6.4, 6.5 och 6.6 i IMDG-koden ska lämna uppgifter om de förfaringssätt som ska iakttas samt ge typ- och måttbeskrivningar för förslutare och andra nödvändiga komponenter, så att det kan fastställas att den förpackning som erbjuds för transporten uppfyller föreskrivna krav.

Avlastaren, avsändaren, transportören och mottagaren är skyldiga att vid transport av radioaktiva ämnen underrätta Strålsäkerhetscentralen och vid transport av andra farliga ämnen underrätta Säkerhets- och kemikalieverket när konstruktionen på en förpackning eller tank som är godkänd eller i övrigt har påvisats stämma överens med kraven har gått sönder under normala transportförhållanden.

Säkerhets- och kemikalieverket samt Strålsäkerhetscentralen har rätt att vid behov, och i synnerhet om en förpackning orsakar skada eller medför fara när den går sönder, låta ett laboratorium som Säkerhets- och kemikalieverket eller Strålsäkerhetscentralen bestämmer testa en serietillverkad förpackning för att säkerställa att den uppfyller de krav som ställs på förpackningstypen i fråga.

Strålsäkerhetscentralen för register över förpackningar och tankar som är avsedda för transport av radioaktiva ämnen och som har typgodkänts eller vilkas typ på annat sätt har påvisats stämma överens med kraven. Säkerhets- och kemikalieverket för register över förpackningar och tankar som är avsedda för transport av andra farliga ämnen.

Den som transporterar radioaktiva ämnen ska ha ett sådant strålskyddsprogram som avses i punkt 1.5.2 i IMDG-koden. Av programmet ska framgå vilka åtgärder som ska vidtas i syfte att förhindra och begränsa strålningsexponering förorsakad av transport av radioaktiva ämnen. Dessa åtgärder ska ställas i relation till storleken av och sannolikheten för strålningsexponering. Strålskyddsprogrammet ska lämnas till Strålsäkerhetscentralen för kännedom innan transportverksamheten inleds.

För att säkerställa att funktionerna motsvarar kraven ska verksamhetsutövaren för tillämpning i sin verksamhet utarbeta ett kvalitetssäkringsprogram som avses i punkt 1.5.3 i IMDG-koden för

Ett kvalitetssäkringsprogram enligt 2 mom. ska grunda sig på sådana krav som Strålsäkerhetscentralen anser vara godtagbara.   Kvalitetssäkringsprogrammet ska på Strålsäkerhetscentralens begäran hållas tillgängligt för centralen.

Bestämmelser om avlastarens anmälningsskyldighet finns i 22 c § i lagen om fartygstrafikservice (623/2005).

Om inte något annat föreskrivs i lagen om transport av farliga ämnen eller med stöd av den, är den behöriga myndighet som avses i IMDG-koden Trafiksäkerhetsverket i fråga om transport av farliga ämnen som styckegods på fartyg. Dessutom är Strålsäkerhetscentralen behörig myndighet i fråga om transport av radioaktiva ämnen som styckegods på fartyg.

Institutet för hälsa och välfärd kan utfärda nationella krav eller begränsningar i fråga om biologiska produkter som avses i punkt 2.6.3.3 i IMDG-koden.

Besiktningsorganet ska underrätta Säkerhets- och kemikalieverket om typgodkännande av förpackningar eller tankar avsedda för transport av farliga ämnen eller annat motsvarande påvisande av att de stämmer överens med kraven.

Vid brådskande räddningsuppgifter får undantag göras från bestämmelserna i denna förordning, om iakttagandet av bestämmelserna försvårar räddningsverksamheten.