822/2010

Vid skötseln och användningen av skog ska utöver denna lag iakttas vad som bestäms i 1, 4, 5 och 13―16 § i lagen om fornminnen (295/1963), i 5 a, 9, 29―35, 39, 42, 47―49, 55, 56 och 57 a § samt 10 kap. i naturvårdslagen eller i någon annan lag. Bestämmelser om inrättande av naturskyddsområden, införlivning av områden med naturskyddsområden och fridlysning av naturminnesmärken finns i naturvårdslagen.

Om skogsbruksmark som enligt en anmälan ska tas i annat bruk inte har tagits i sådant bruk inom tre år från att avverkning eller någon annan åtgärd avslutats, tillämpas denna lag på området och på avverkningen eller på åtgärden av annat slag.

Jord- och skogsbruksministeriet utarbetar ett nationellt skogsprogram i samarbete med andra ministerier, företrädare för skogssektorn och andra nödvändiga intressenter. Ett mål för programmet är att öka medborgarnas välbefinnande genom att skogarna utnyttjas på ett mångsidigt sätt med iakttagande av principerna för hållbar utveckling. Ministeriet övervakar genomförandet av programmet och ser över programmet vid behov.

Varje skogscentral utarbetar ett regionalt skogsprogram för sitt verksamhetsområde och övervakar dess genomförande. När programmet utarbetas ska skogscentralen samarbeta med företrädare för skogsbruket i området och med andra nödvändiga intressenter. Programmet ses över vid behov. Programmet innehåller allmänna mål för främjandet av en hållbar skötsel och användning av skogarna, mål för de åtgärder som avses i lagstiftningen om finansiering av ett hållbart skogsbruk och för finansieringen av åtgärderna samt allmänna mål för utvecklandet av skogsbruket i området. Uppgifter som kan identifiera enskilda skogsfastigheter tas inte in i programmet.

Närmare bestämmelser om innehållet i, utarbetandet av, tidsfrister för och översyn av regionala skogsprogram samt om bedömningen av programmens verkningar utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om övervakningen av regionala skogsprogram kan vid behov utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Med skogsbruksplan avses en flerårig och uppdaterad plan för skötseln och användningen av samt virkesreserven och tillståndet i en skogsägares skogar på en eller flera skogsfastigheter. De åtgärder som ingår i planen får inte strida mot de bestämmelser om skötsel och användning av skogar som gäller vid den tidpunkt då planen görs upp.

En skogsbruksplan som uppfyller kraven i 1 mom. är en sådan plan som avses i 31 § i lagen om samfällda skogar (109/2003), 10 § 1 mom. 1 punkten i lagen om skogsvårdsföreningar (534/1998), 117 § i kyrkoordningen för ortodoxa kyrkan (174/2007) och 15 kap. 8 a § i kyrkoordningen (1055/1993).

Närmare bestämmelser om uppdatering, innehåll och översyn i fråga om skogsbruksplanen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Beståndsvårdande avverkning ska utföras på ett sätt som främjar det bestånd som kvarstår på området. Avverkningen ska utföras så att ett utvecklingsdugligt och tillräckligt trädbestånd kvarstår på avverkningsområdet.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om mängden träd som ska lämnas kvar och trädbeståndets kvalitet vid beståndsvårdande avverkning i olika delar av landet och på olika växtplatser med beaktande av de utvecklingsdugliga trädslagens egenskaper.

Förnyelseavverkning ska utföras på ett sådant sätt att nya trädbestånd kan åstadkommas. Förnyelseavverkning får utföras när trädbeståndet har uppnått en tillräcklig grovlek eller ålder eller om särskilda skäl annars talar för det. Förnyelseavverkningen får utföras så att naturlig förnyelse eftersträvas, om området utifrån trädbeståndet, marken och ytvegetationen enligt en förhandsbedömning har tillräckliga förutsättningar för att naturligt plantmaterial ska bildas.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de krav som gäller trädbeståndets grovlek och ålder och som är en förutsättning för förnyelseavverkning och om de krav som gäller trädbeståndets kvalitet och trädens mängd samt andra motsvarande krav i olika delar av landet och på olika växtplatser med beaktande av de utvecklingsdugliga trädslagens egenskaper. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om med trädbeståndets dåliga tillväxt eller dess särskilda användning förknippade eller andra motsvarande särskilda skäl som talar för att förnyelseavverkning ska utföras innan trädbeståndet har uppnått tillräcklig grovlek eller ålder.

Avverkningen och de åtgärder som vidtas i samband med den ska utföras så att skador undviks på det trädbestånd som kvarstår på avverkningsområdet och trädbestånd som växer utanför området. Dessutom ska man undvika att orsaka sådana skador i terrängen som försvagar trädbeståndets växtförhållanden.

Efter förnyelseavverkning ska ett i ekonomiskt hänseende utvecklingsdugligt plantbestånd åstadkommas på området. Detta har åstadkommits då de utvecklingsdugliga trädens medellängd är 1,3 meter och deras utveckling inte är omedelbart hotad av annan vegetation.

Åtgärderna för anläggande av plantbestånd ska slutföras inom tre år från det att förnyelseavverkningen avslutades. En förnyelseavverkning betraktas som avslutad när avverkningen är så långt framskriden att en sådan öppning som kräver skogsförnyelse har uppkommit på hygget eller det inte längre finns ett utvecklingsdugligt trädbestånd enligt 5 § 1 mom. på avverkningsområdet.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om grunderna för bedömning av ett i ekonomiskt hänseende utvecklingsdugligt plantbestånd, åtgärder för att åstadkomma återväxt som är att betrakta som rimliga vid bedömningen av om den skyldighet som avses i 1 mom. ska upphöra, de åtgärder för anläggande av plantbestånd och vård som avses i 2 och 3 mom. och tidsfrister för att genomföra naturlig skogsförnyelse samt mängden skogsförnyelsematerial och materialets kvalitet.

Ett plantbestånd som avses i 8 § 1 mom. får anläggas med sådana frön eller plantor av tall, gran, vårtbjörk, glasbjörk och asp som till sitt ursprung och sina övriga egenskaper lämpar sig för förhållandena på förnyelseområdet. Plantbestånd kan också anläggas med andra trädslag som hör till Finlands naturliga flora och med hybridasp och sibirisk lärk, om det finns särskilda skäl för det och om trädslagets frön eller plantor till sitt ursprung och sina övriga egenskaper lämpar sig för förhållandena på området.

Om ett plantbestånd av trädslag som inte hör till Finlands naturliga flora anläggs, ska den som är skyldig att se till att återväxt åstadkoms ge en tillräcklig redogörelse i den anmälan om användning av skog som avses i 14 § för trädslagens utvecklingsduglighet och ursprungets lämplighet för förhållandena på förnyelseområdet.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om andra trädslag som hör till Finlands naturliga flora än de som nämns i 1 mom., olika trädslags lämplighet i olika delar av landet och på olika växtplatser, hur lämpliga andra trädslag som hör till Finlands naturliga flora än de som nämns i 1 mom. och hybridasp och sibirisk lärk är för anläggande av plantbestånd och om förutsättningarna för särskild användning av dessa trädslag. Genom förordning av statsrådet utfärdas vid behov närmare bestämmelser om skogsodling av trädslag som inte hör till Finlands naturliga flora.

Närmare bestämmelser om de livsmiljöer som avses i 2 mom. utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet utfärdas också närmare bestämmelser om grunderna för behandling av livsmiljöerna och om regional tillämpning av den skyldighet som avses i 3 mom. med hänsyn till behovet av att trygga dessa livsmiljöer i olika delar av landet.

Tillstånd får dock inte beviljas, om det för åtgärden har beviljats eller beviljas miljöstöd som avses i lagstiftningen om finansiering av ett hållbart skogsbruk eller ett tillräckligt stöd av statsmedel på andra grunder.

För de inskränkningar i att ta virke till husbehov som avses i 2 mom. ska markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet betalas en ersättning som motsvarar trädbeståndets avverkningsvärde. Ersättning betalas inte till Forststyrelsen eller någon annan innehavare av statlig jordegendom. Skogscentralen beviljar ersättning på ansökan. För en enskild markägare som avses i lagstiftningen om finansiering av ett hållbart skogsbruk utarbetar skogscentralen på dennes begäran och avgiftsfritt en sådan avverknings- och förnyelseplan som krävs för skyddsskogsområdet.

Om skogens bevarande till skydd för bosättning eller odling på för vindar synnerligen utsatta holmar och stränder vid havet eller insjöar eller på höjder och branter eller för förebyggande av jordskred kräver större inskränkningar i skogens användning än vad 5, 5 a, 5 b, 6, 8 och 8 a § föreskriver, kan jord- och skogsbruksministeriet besluta att små områden som är mest utsatta med tanke på skogens bevarande och dess skyddsverkan ska bildas till skyddsområden och i sitt beslut ta in föreskrifter om den skogsanvändning som är tillåten på skyddsområdena och som behövs för att skogen ska bevaras. Innan beslutet fattas ska de markägare och instanser som nämns i 12 § 1 mom. höras.

Markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet ska till skogscentralen lämna in en anmälan ( anmälan om användning av skog ) om en planerad avverkning och om förnyelsesättet vid förnyelseavverkning samt om annan behandling av livsmiljöer som avses i 10 §. Anmälan ska göras minst 14 dagar och högst 2 år innan avverkningen inleds eller någon annan åtgärd vidtas. Anmälan ska göras skriftligen. Anmälan anses ha blivit inlämnad till skogscentralen då den har inkommit till något av skogscentralens verksamhetsställen eller när den eller motsvarande uppgifter har getts in till någon av skogscentralens anställda.

Anmälan om användning av skog behöver dock inte göras i fråga om följande avverkningar om de inte, frånsett sådan avverkning som nämns i 2 punkten, omfattar en livsmiljö som avses i 10 § 3 mom.:

Skogscentralen kan på ansökan bevilja undantag från den tidsfrist som anges i 1 mom.

Närmare bestämmelser om avverkning av klena trädbestånd utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas bestämmelser om anmälan om behandling av livsmiljöer som avses i 10 § och om andra uppgifter som ska meddelas i anmälan om användning av skog.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i anmälan om anläggande av plantbestånd.

Närmare bestämmelser om säkerhetsförfarandet utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

ska, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för skogsförseelse dömas till böter.

Den som behandlar skog i strid med bestämmelserna i 5, 5 a eller 5 b §, 10 § 3 mom. eller 12 § 1 eller 2 mom., bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av dem eller föreskrifter som utfärdats med stöd av 13 § eller försummar en skyldighet att åstadkomma återväxt är skyldig att undanröja verkningarna av den lagstridiga åtgärden eller att, i den mån detta är möjligt till skäliga kostnader, återställa situationen eller att fullgöra sin förnyelseskyldighet i enlighet med 8 §.

Polismyndigheten är skyldig att vid behov ge handräckning i ärenden som gäller verkställigheten av denna lag och tillsynen över att lagen iakttas.

Om skogscentralen har sannolika skäl att misstänka att en gärning eller försummelse som avses i 18 § har skett, ska den anmäla detta till polisen för förundersökning. Anmälan behöver dock inte göras, om gärningen eller försummelsen med hänsyn till omständigheterna är ringa och det allmänna intresset inte kräver en närmare utredning av ärendet.

Skogscentralerna utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag.

Jord- och skogsbruksministeriet får meddela skogscentralerna närmare föreskrifter om tillsynen över efterlevnaden av denna lag.

När det gäller områden som ska planläggas eller som har planlagts ska skogscentralen samarbeta i tillräcklig utsträckning med kommunerna för att samordna målen för denna lag med målen för markanvändnings- och bygglagen.