342/2008

Säkerheten vid användning av kärnenergi ska hållas på en så hög nivå som det praktiskt är möjligt. Främjandet av säkerheten ska ske genom åtgärder som med beaktande av erfarenheterna av anläggningens drift, resultaten av säkerhetsforskningen samt den vetenskapliga och tekniska utvecklingen kan anses motiverade.

Säkerheten i en kärnanläggning ska säkerställas genom flera på varandra följande skyddsmekanismer som är oberoende av varandra ( principen om djupförsvar ). Denna princip ska utsträckas till att omfatta både den funktionella och den strukturella säkerheten i anläggningen.

Utsläpp av radioaktiva ämnen som härrör från användningen av kärnenergi ska begränsas i enlighet med vad som föreskrivs i 2 § 2 punkten i strålskyddslagen (592/1991). Bestämmelser om maximivärdena för den strålexponering som härstammar från en kärnanläggning eller annan användning av kärnenergi och som en enskild individ i befolkningen utsätts för utfärdas genom förordning av statsrådet.

Gränsvärdena för utsläppen av radioaktiva ämnen från en kärnanläggning så att de maximivärden som anges i förordning av statsrådet inte överskrids, fastställs av Strålsäkerhetscentralen. Övervakningen av utsläppen av radioaktiva ämnen ska ordnas så att det på ett tillförlitligt sätt går att konstatera att de gränsvärden som avses i denna paragraf har iakttagits.

Vid planeringen av en kärnanläggning ska hänsyn tas till att det finns beredskap för eventuella driftstörningar och olyckor. Ju allvarligare följder en olycka skulle kunna ha för människor, miljön eller egendom, desto mindre ska sannolikheten vara för att en olycka inträffar.

Det primära målet är att förebygga olyckor. Nödvändiga åtgärder på det praktiska planet ska vidtas för olyckshantering och lindring av följderna av olyckor.

Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om maximivärdena för strålexponeringen vilka ska utgöra grunden för säkerhetsplaneringen med tanke på eventuella driftstörningar och olyckor.

Det ska visas på ett tillförlitligt sätt att de krav som gäller säkerheten i en kärnanläggning blir uppfyllda.

En anläggnings säkerhet ska bedömas som helhet med regelbundna intervall.

Säkerheten ska ha företräde när kärnanläggningar uppförs och drivs.

Innehavaren av ett sådant tillstånd att uppföra kärnanläggning som avses i 5 kap. svarar för att kärnanläggningen uppförs i enlighet med säkerhetskraven.

Innehavaren av ett sådant tillstånd att driva kärnanläggning som avses i 5 kap. svarar för att kärnanläggningen drivs i enlighet med säkerhetskraven.

En kärnanläggnings skick och erfarenheter av driften ska följas upp och utvärderas systematiskt.

När en kärnanläggning planeras ska beredskap skapas för nedläggning av anläggningen. En nedläggningsplan ska hållas uppdaterad i enlighet med vad som föreskrivs i 28 §.

När driften av en kärnanläggning har upphört, ska anläggningen läggas ner i enlighet med en plan som godkänts av Strålsäkerhetscentralen. Nedmonteringen av anläggningen och andra åtgärder som syftar till nedläggning av anläggningen får inte skjutas upp utan grund.

En kärnanläggning ska ha utrymmen, aggregat och andra arrangemang för en säker hantering och upplagring av de kärnämnen som behövs vid anläggningen och det kärnavfall som uppstår där.

Kärnavfallet ska hanteras på ett sådant sätt att ingen sådan exponering för strålning uppstår efter slutförvaringen som överskrider den nivå som godkänns vid tidpunkten för genomförande av slutförvaringen.

Placeringen av kärnavfall i slutförvar på ett sätt som är avsett att bli bestående ska planeras på ett sätt som främjar säkerheten och så att säkerställandet av långtidssäkerheten inte kräver övervakning av slutförvaret.

Planerna för kärnavfallshantering ska uppdateras så som föreskrivs i 28 §.

Innehavaren av ett tillstånd att använda kärnenergi ( tillståndshavaren ) ska ha tillräckligt med yrkeskunnig personal som är lämpad för sina uppgifter.

Endast en person som Strålsäkerhetscentralen godkänt för uppgiften får arbeta som reaktoroperatör i en kärnanläggnings kontrollrum.

Tillståndshavaren ska utse de personer som ska ansvara för beredskapsarrangemangen, skyddsarrangemangen och kärnmaterialtillsynen vid anläggningen. Till nämnda uppgifter kan utses endast den som Strålsäkerhetscentralen särskilt godkänt för respektive uppgift.

Tillståndshavaren ska se till att de personer som avses ovan vid utförandet av sina uppgifter är i en sådan ställning att de har tillräckliga befogenheter och faktiska möjligheter att bära det ansvar som ålagts dem.

I ledningssystemet för en kärnanläggning ska särskild hänsyn tas till vilken inverkan ledningens och personalens uppfattningar om och inställning till säkerhet har på upprätthållandet och utvecklandet av säkerheten samt till att förfarandena är systematiska och till att de regelbundet utvärderas och förbättras.

Tillståndshavaren ska utse en ansvarig föreståndare och en ställföreträdare för honom eller henne

Till ansvarig föreståndare kan utses en person som gett sitt samtycke till uppgiften och som Strålsäkerhetscentralen har godkänt för den. Den person som föreslagits som ansvarig föreståndare ska uppges för godkännande vid ansökan om tillstånd enligt 5 kap.

Den ansvarige föreståndaren har till uppgift att se till att bestämmelserna, tillståndsvillkoren och de föreskrifter som Strålsäkerhetscentralen meddelat i fråga om säkerheten vid användning av kärnenergi, skydds- och beredskapsarrangemang och tillsynen över kärnämnen iakttas.

Tillståndshavaren ska se till att den ansvarige föreståndaren vid utförandet av sina uppgifter är i en sådan ställning att han eller hon har tillräckliga befogenheter och faktiska möjligheter att bära det ansvar som ålagts honom eller henne.

Strålsäkerhetscentralen kan återkalla godkännandet av en ansvarig föreståndare, om föreståndaren försummar de uppgifter som avses i 3 mom. och tillståndshavaren inte lägger fram förslag om byte av ansvarig föreståndare. Innan ett beslut fattas ska Strålsäkerhetscentralen höra både den ansvarige föreståndaren och tillståndshavaren.

De bestämmelser som gäller en ansvarig föreståndare tillämpas även på dennes ställföreträdare.

Skyddsarrangemangen kring användningen av kärnenergi ska basera sig på hotbilder som riktar sig mot användningen av kärnenergi och på analyser av skyddsbehovet.

En kärnanläggning ska ha säkerhetspersonal som utbildats för planering och verkställande av skyddsarrangemang ( säkerhetsorganisation ). Det ska finnas säkerhetspersonal för att skydda transporter och lagring av kärnämnen och kärnavfall.

Uppgifterna och utbildningskraven för säkerhetsorganisationen och säkerhetspersonalen ska fastställas. Säkerhetsorganisationen och säkerhetspersonalen ska ha sådana redskap och anordningar för övervakning och kommunikation, sådan skyddsutrustning och sådana maktmedelsredskap som uppgifterna förutsätter.

Maktmedelredskapen ska ställas i relation till hotbilderna och skyddsbehoven så att de lämpar sig för sitt ändamål.

Den personal som arbetar i en kärnanläggning samt andra som har ärende till anläggningsområdet bör på tillbörligt sätt underrättas om åtgärder som hör till den regelbundna säkerhetskontrollen vid kärnanläggningen.

Den som hör till säkerhetsorganisationen för en kärnanläggning får utföra säkerhetskontroller av de personer som arbetar vid kärnanläggningen och andra personer som har ärende till anläggningsområdet genom att med hjälp av en metalldetektor eller annan liknande teknisk anordning kontrollera att personerna i fråga inte bär på sig ett föremål eller ämne genom vilket säkerheten eller ordningen kan äventyras eller som kan användas för att skada egendom. En person eller sakerna får vid behov granskas även på annat lämpligt sätt. De föremål eller ämnen som fråntagits någon i samband med kontrollen ska utan dröjsmål överlämnas till polisen eller, om inga hinder enligt lag finns, återlämnas till personen när han eller hon avlägsnar sig från området.

För att säkerställa säkerheten i en kärnanläggning är de som arbetar vid kärnanläggningen eller som har ärende till anläggningsområdet skyldiga att på begäran av en person som hör till säkerhetsorganisationen genomgå prov för att konstatera om de intagit alkohol eller något annat rusmedel. Provet utförs på det sätt som föreskrivs i 6 kap. 3 § i tvångsmedelslagen (450/1987). Bestämmelser om arbetstagares skyldighet att lämna intyg över narkotikatest finns i lagen om integritetsskydd i arbetslivet (759/2004).

Den som vägrar genomgå kontroll enligt 1 mom. eller prov enligt 2 mom. för att konstatera eventuellt intag av alkohol eller annat rusmedel eller är rusmedelspåverkad kan avlägsnas från anläggningsområdet.

Närmare bestämmelser om säkerhetsorganisationens beredskap för bekämpning av eventuell lagstridig verksamhet finns i kärnanläggningens säkerhetsreglemente som fastställs av Strålsäkerhetscentralen efter det att centralen har hört inrikesministeriet och den delegation som avses i 56 § 3 mom.

I säkerhetsreglementet ska anges åtminstone

Bestämmelser om de grundläggande krav som ställs på säkerhetspersonalens utbildning utfärdas genom förordning av statsrådet. I säkerhetsreglementet bestäms om specialutbildning med beaktande särskilt av den skicklighet som krävs i användningen av utrustning och maktmedelsredskap och hur denna skicklighet påvisas.

I sin uppgift enligt 7 l och 7 m § att säkerställa säkerheten har säkerhetspersonalen rätt att använda maktmedel i den mån det behövs och kan anses försvarligt i syfte att avvärja ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning, att vägra någon tillträde till eller avlägsna någon från platsen, att hindra någon från att fly, att gripa någon, att visitera en gripen person, att frånta någon ett föremål eller ämne samt att avlägsna ett hinder. Användningen av maktmedel enligt denna lag ska inskränkas till de av kärnanläggningens områden dit tillträdet är begränsat och övervakat och, vid skydd av transporter och lagring av kärnmaterial och kärnavfall, till direkta hot mot dessa funktioner. Den som gripits och de föremål och ämnen som eventuellt fråntagits honom eller henne ska utan dröjsmål överlämnas till polisen.

Frågan om huruvida maktmedlen är försvarliga ska bedömas med beaktande av hur viktigt och brådskande behovet av skydd är, hur farligt motståndet är, vilka resurser som står till förfogande samt övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen.

Säkerhetspersonalen ska ha fått utbildning i grunderna för legitimiteten i att använda maktmedel och iakttagandet av dessa grunder i praktiska situationer.

I 27 § i polislagen (493/1995) finns bestämmelser om rätten för en person som tillfälligt bistår en polisman att använda maktmedel.

Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen (39/1889).

Planeringen av beredskapsarrangemangen vid användning av kärnenergi ska basera sig på analyser av störnings- och olyckssituationer samt på eventuella följder av dessa analyser.

Vid planeringen av beredskapsarrangemangen vid en kärnanläggning ska skapas beredskap inför eventuella utsläpp av betydande mängder radioaktiva ämnen.

Kärnanläggningen ska ha personal som är utbildad för planeringen av beredskapsarrangemang och för beredskapssituationer ( beredskapsorganisation ). Beredskapsorganisationens uppgifter ska fastställas och de som ingår i beredskapsorganisationen ska ha sådana utrymmen, sådan utrustning och sådana kommunikationssystem som uppgifterna förutsätter.

Beredskapsarrangemangen ska anpassas till de räddnings- och beredskapsplaner som uppgjorts av myndigheter med beaktande av vad som föreskrivs i 9 § 2 mom. i räddningslagen (468/2003).

Genom förordning av statsrådet utfärdas allmänna säkerhetsföreskrifter som är avsedda att precisera bestämmelserna i detta kapitel när det gäller

De säkerhetsföreskrifter som gäller säkerheten och beredskapsarrangemangen vid kärnkraftverk kan i tillämpliga delar genom förordning av statsrådet utsträckas att omfatta även andra kärnanläggningar med kärnreaktor.

När det gäller skyddsarrangemang ska i föreskrifterna särskilt anges när ledningsansvaret vid bekämpningen av lagstridig verksamhet som riktar sig mot användningen av kärnenergi övergår från tillståndshavaren till polismyndigheten i fråga. När det gäller beredskapsarrangemang ska i föreskrifterna särskilt anges tidpunkten då ledningsansvaret i räddningssituationer inom anläggningsområdet övergår till räddningsmyndigheten i fråga.

Strålsäkerhetscentralen ska utarbeta förslag till allmänna säkerhetsföreskrifter enligt 1 mom. Genom förordning av statsrådet föreskrivs om vem Strålsäkerhetscentralen ska höra innan förslaget läggs fram.

Strålsäkerhetscentralen ska uppställa detaljerade säkerhetskrav för uppnående av den säkerhetsnivå som avses i denna lag.

Strålsäkerhetscentralen ska arrangera säkerhetskraven efter de olika delområdena i säkerheten vid användning av kärnenergi och publicera dem i Strålsäkerhetscentralens föreskriftssamling.

Strålsäkerhetscentralens säkerhetskrav är förpliktande för tillståndshavaren, dock så att tillståndshavaren har rätt att föreslå ett förfarande eller en lösning av annat slag för att kraven ska uppfyllas. Om tillståndshavaren på ett övertygande sätt påvisar att den säkerhetsnivå som avses i denna lag kan uppnås genom det föreslagna förfarandet eller den föreslagna lösningen, kan Strålsäkerhetscentralen godkänna förfarandet eller lösningen.

Tillstånd behövs dock inte för forsknings- och utvecklingsverksamhet enligt 2 § 2 mom. 2 punkten. I stället för ansökan om tillstånd ska verksamhetsidkaren årligen göra en anmälan till Strålsäkerhetscentralen. Närmare bestämmelser om anmälan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Kärnanläggningar med stor allmän betydelse är följande i 3 § 5 punkten nämnda kärnanläggningar:

Förrän riksdagen fattat beslut i ärendet får sökanden inte vidta sådana i förordning av statsrådet angivna åtgärder som på grund av sin ekonomiska betydelse kan försvåra riksdagens och statsrådets möjligheter att avgöra ärendet enligt fri prövning.

Tillstånd för sådan verksamhet som avses i 2 § 2 mom. 1 punkten och i 22 § 2 mom. beviljas av arbets- och näringsministeriet på ansökan. Tillstånd för sådan verksamhet som avses i 2 § 1 mom. 3―6 punkten beviljas av Strålsäkerhetscentralen på ansökan.

Närmare bestämmelser om ansökan om tillstånd enligt detta kapitel, om tillståndsförfaranden samt om anmälningar och andra åtgärder som eventuellt krävs efter ett tillståndsbeslut utfärdas genom förordning av statsrådet.

Andra än i 1 mom. avsedda samfund eller myndigheter kan av särskilda skäl beviljas tillstånd att

Tillstånd för innehav, användning, transport eller införsel av kärnämne eller kärnavfall samt till utförsel av kärnavfall kan i ett ärende som ansluter sig till en tillsynsuppgift även beviljas en sådan internationell organisation eller utländsk myndighet som har till uppgift att sörja för den tillsyn som förutsätts i internationella avtal på kärnenergiområdet som förpliktar Finland.

Tillstånd till uppförande av annan än i 18 § nämnd kärnanläggning kan beviljas, om

Tillstånd att driva kärnanläggning kan beviljas efter det tillstånd att uppföra anläggningen har beviljats och om

Tillstånd för verksamhet som avses i 2 § 1 mom. 2―6 punkten och i 2 § 2 mom. 1 punkten kan, när verksamheten förutsätter det, beviljas om

Då en kärnanläggning som avses ovan endast tillfälligt används på finskt territorium är arbets- och näringsministeriet tillståndsbeviljande myndighet. Denna lag ska också annars tillämpas på samma sätt som på verksamhet som avses i 2 § 1 mom. 2―6 punkten och 2 § 2 mom. 1 punkten.

Över ansökan om tillstånd ska utlåtande begäras av Strålsäkerhetscentralen och miljöministeriet, om inte detta på grund av verksamhetens natur är uppenbart onödigt. Om ansökan gäller sådan utförsel som avses i 2 § eller ingående av avtal som avses i 2 § 2 mom. 1 punkten eller tillfällig användning av en i 22 § nämnd kärnanläggning på finskt territorium, ska dessutom utrikesministeriets utlåtande över ansökan inhämtas, om detta inte är uppenbart onödigt.

I ett tillstånd ska upptas de tillståndsvillkor som behövs för genomförandet av de allmänna principer som nämns i 2 kap. och för uppfyllandet av säkerhetskraven enligt denna lag.

Den myndighet som beviljat tillstånd skall återkalla tillståndet helt eller till vissa delar, om de i denna lag stadgade allmänna principerna för användningen av kärnenergi på ett väsentligt sätt äventyras till exempel på grund av att

Arbets- och näringsministeriet eller Strålsäkerhetscentralen, om denna beviljat tillstånd för verksamhet som medför kärnavfall, ska efter att vid behov ha hört miljöministeriet besluta om de principer enligt vilka den i 9 § 3 mom. nämnda ombesörjningsskyldigheten ska fullgöras. I detta syfte ska den avfallshanteringsskyldige förete en plan för kärnavfallshanteringen för den som beviljat tillstånd.

Planen för kärnavfallshanteringen ska läggas fram regelbundet med tre års intervall så länge den tillståndspliktiga verksamheten pågår, om inte något annat bestäms i tillståndsvillkoren. I planen ska det också ingå en generell plan för de följande sex åren. Om inte något annat bestäms i tillståndsvillkoren, ska dessutom en plan för nedläggning av kärnanläggningen regelbundet med sex års intervall läggas fram så länge den tillståndspliktiga verksamheten pågår.

Närmare bestämmelser om utredningar som ska ingå i planerna och om tillställandet av handlingar utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbets- och näringsministeriet eller Strålsäkerhetscentralen, om denna beviljat tillstånd för verksamhet som medför kärnavfall, ska bestämma att ombesörjningsskyldigheten upphört, när

En kärnanläggning har lagts ner när Strålsäkerhetscentralen har konstaterat att de resterande mängder av radioaktiva ämnen som finns kvar i byggnaderna och jordmånen inom anläggningsområdet överensstämmer med de krav som ställs med stöd av denna lag.

Fonden har en direktion som utses av statsrådet för tre kalenderår i sänder. Närmare bestämmelser om fondens uppgifter och förvaltning utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om ansvarsbeloppet vid slutet av ett kalenderår avviker betydligt från ansvarsbeloppet vid slutet av det föregående kalenderåret vilket har fastställts enligt 44 § 1 mom., kan en del av denna ändring av ansvarsbeloppet lämnas obeaktad när fonderingsmålet för de två år som följer på kalenderåret i fråga fastställs.

Arbets- och näringsministeriet fastställer varje avfallshanteringsskyldigs ansvarsbelopp för det löpande kalenderåret i slutet av kalenderåret samt fattar beslut om ansvarsbeloppet för de två följande åren. Ministeriet fastställer samtidigt fonderingsmålet för de tre följande åren. Ministeriet kan avvika från tidtabellen ovan, om det finns grundad anledning till det.

Den avfallshanteringsskyldige ska till staten överlämna säkerheter som uppfyller villkoren enligt 45 § innan verksamhet vid vilken uppkommer avfall inleds och annars alltid före utgången av juni månad så att det sammanlagda beloppet av de säkerheter som staten då innehar motsvarar skillnaden mellan ansvarsbeloppet i slutet av kalenderåret och fonderingsmålet.

Till den del den avfallshanteringsskyldige inte inom föreskriven tid till fonden betalt den i 1 mom. nämnda återstående fordringen, ska ett motsvarande belopp av de säkerheter som den avfallshanteringsskyldige med stöd av 44 § överlåtit till staten förvandlas till pengar och medlen läggas till täckningsandelen. På yrkande av ett försäkringsbolag eller en bank som avses i 45 § 1 mom. 1 eller 2 punkten och som ställt sådan säkerhet ska fonden låna ut de medel som erhållits för säkerheten till försäkringsbolaget eller banken på viss tid mot en i 52 § 4 mom. nämnd ränta och mot skuldebrev som utfärdats av banken eller försäkringsbolaget samt annars på de villkor som bestäms av fonden, om arbets- och näringsministeriet anser att en sådan förbindelse säkerställer att medlen fås i bruk.

Skyldigheten enligt 1 mom. uppfylls genom att till Statens kärnavfallshanteringsfond årligen betalas en avgift, vars storlek är 240 euro för varje megawatt av den nominella termiska effekt som har anmälts i tillståndet eller för varje megawatt av den största termiska effekt som har anmälts i principbeslutet eller, om tillstånd att uppföra en anläggning har sökts med stöd av principbeslutet, för varje megawatt av den nominella termiska effekt som har anmälts i tillståndsansökan. Genom förordning av statsrådet kan detta eurobelopp också sänkas.

Vardera av de särskilda förmögenheterna kan delas ut för finansiering av forskningsverksamhet till den del den inte har bundits genom sådana beslut om finansiering av forskningsprojekt som avses i 53 d § 1 mom. och när i den inte ingår fordringar som uppstått för fonden. Om medel som bundits genom beslut om finansiering blir oanvända till följd av ändrade projektkostnader eller av andra motsvarande skäl, kan medlen i fråga användas det följande året för finansiering av forskningsverksamhet.

De forskningsprojekt som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten ska vara vetenskapligt högtstående och resultaten av dem ska kunna publiceras. De projekt som finansieras får inte vara sådana forskningsprojekt som har en direkt anknytning till i denna lag avsedd tillsyn över användningen av kärnenergi, behandling av tillstånd eller beredning av material i anslutning till ansökan om tillstånd.

Arbets- och näringsministeriet gör en framställning till fonden om utdelning av de medel som avses i 53 d § 1 mom. för finansiering av projekt. Ministeriet ska innan det gör sin framställning begära ett utlåtande om framställningen av Strålsäkerhetscentralen.

För de uppgifter som nämns i 1 mom. ska Strålsäkerhetscentralen särskilt

För handläggning av ärenden som gäller skyddsarrangemangen vid användning av kärnenergi finns i anslutning till Strålsäkerhetscentralen en delegation som tillsätts av statsrådet.

Närmare bestämmelser om de delegationer som avses i denna paragraf utfärdas genom förordning av statsrådet.

Angående planeringen av markanvändningen i fråga om ett område som är avsett att utgöra förläggningsplats för en kärnanläggning gäller vad som föreskrivs någon annanstans i lag. Innan detaljplan utarbetas för det område som är avsett att utgöra förläggningsplats och före godkännandet av en sådan plan där området har reserverats för uppförande av en kärnanläggning ska Strålsäkerhetscentralens utlåtande inhämtas.

I fråga om uppförande av en kärnanläggning gäller vad som föreskrivs någon annanstans i lag. Utan hinder av ovanstående har Strålsäkerhetscentralen rätt att i den omfattning dess tillsynsuppgift enligt 55 § 1 mom. kräver det, och efter att i förekommande fall ha hört andra myndigheter, utfärda sådana närmare föreskrifter om byggande som följer av särskilda krav i de allmänna principer som nämns i 6 och 7 § och av internationella konventionsförpliktelser mot spridningen av kärnvapen som är bindande för Finland.

Om skyddet av arbetet förutsätter att de särskilda kraven på säkerhet vid användning av kärnenergi beaktas, ankommer det på Strålsäkerhetscentralen att meddela behövliga föreskrifter och övervaka att de iakttas.

Strålsäkerhetscentralen anger vilka kärntekniska tryckbärande anordningar som är av mindre betydelse med tanke på säkerheten och vars tillverkare och provningsorgan inte behöver godkännande för uppgiften enligt 1 mom. För dessa tryckbärande anordningar ska Strålsäkerhetscentralen fastställa krav på tillverkarnas och provningsorgans kompetens. Tillståndshavaren ska kunna påvisa att kraven uppfylls.

För den övervakning som förutsätts i denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser samt i de internationella avtal på kärnenergiområdet som är förpliktande för Finland har strålsäkerhetscentralen rätt att

Vad som bestäms ovan ska även tillämpas om bristen eller missförhållandet är en följd av underlåtenhet att iaktta andra bestämmelser i denna lag eller bestämmelser, föreskrifter eller tillståndsvillkor som meddelats med stöd av den. Bestämmelser om behörig myndighet i här nämnda fall utfärdas genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen kan, efter att ha hört tillståndshavaren, avbryta verksamheten eller begränsa den, om en brist eller ett missförhållande som avses i 64 eller 65 § medför omedelbar fara eller det annars finns motiverad anledning att misstänka att verksamheten medför sådan fara. Verksamheten kan avbrytas eller begränsas till dess att orsaken till förordnandet inte längre finns. Strålsäkerhetscentralen har samma rätt, om tillsynen enligt denna lag annars inte kan genomföras eller om tillståndshavaren låter bli att följa de föreskrifter som Strålsäkerhetscentralen meddelat och som baserar sig på denna lag eller på bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller om tillståndshavaren inte har fullgjort sina skyldigheter enligt atomansvarighetslagen.

Behörig polismyndighet har befogenhet att på begäran av arbets- och näringsministeriet eller Strålsäkerhetscentralen företa husrannsakan eller kroppsvisitation för att eftersöka

Om malmer som innehåller uran eller torium eller kärnämnen som tillståndshavaren har i sin besittning, med stöd av Euratomfördraget ska fråntas tillståndshavaren eller om sanktioner som gäller tillståndshavaren och som har utfärdats med stöd av kapitel VII i nämnda fördrag ska verkställas och tillståndshavaren inte har iakttagit de bestämmelser som getts om verkställighet, ska polismyndigheten på begäran av den behöriga myndigheten i Finland vid behov ge handräckning för att ovan nämnda åtgärder ska kunna vidtas. Vid behov ska husrannsakan eller kroppsvisitation företas på begäran av den behöriga myndigheten för att de ovan nämnda ämnena ska kunna hittas och tas i förvar av myndigheten.

Med anledning av ett i 44 kap. 10 § 1 mom. 1 punkten strafflagen avsett brott som gäller användning av kärnenergi utan tillstånd skall

Allmänna åklagaren får inte väcka åtal för brott som nämns i 69 § förrän han eller hon i ärendet har inhämtat Strålsäkerhetscentralens utlåtande. Om ett brott som avses i 44 kap. 10 § i strafflagen har begåtts i en sådan verksamhet som övervakas av arbets- och näringsministeriet, ska utlåtande inhämtas av arbets- och näringsministeriet.

Ändring i annat än i 1 mom. nämnt beslut som fattats av statsrådet, arbets- och näringsministeriet eller Strålsäkerhetscentralen söks i den ordning som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996), om inte annat följer av Euratomfördraget.

Ändring i Statens kärnavfallsfonds beslut om fastställande av avgift som fattats med stöd av 53 a § 2 mom. och 53 b § 2 mom. samt i beslut om återbetalning av medel som fattats med stöd av 53 e § 4 mom. samt i beslut om återkrav av finansiering som fattats med stöd av 53 e § 3 mom. söks i den ordning som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. På ett beslut om finansiering av projekt som fonden fattat med stöd av 53 d § tillämpas bestämmelserna i 34 och 35 § i statsunderstödslagen. Innan beslut fattas i ett ärende som gäller rättelseyrkande eller bemötande avges i ett besvärsärende ska fonden begära ett utlåtande i ärendet av arbets- och näringsministeriet.

Beslut som meddelats med stöd av 42 §, 43 § 2 eller 3 mom., 44 eller 47 §, 49 § 1 mom., 52 § 1―3 eller 5 mom., 53 a § 2 mom., 53 b § 2 mom., 63 § 1 mom. 5 punkten och 66 eller 68 § samt beslut som meddelats med stöd av 65 §, om så har bestämts i beslutet, kan verkställas trots att ändring sökts.

Genom förordning av statsrådet kan föreskrivas att verksamhet för vilken med stöd av 2 § 3 mom. tillstånd inte krävs ska anmälas skriftligen till arbets- och näringsministeriet eller Strålsäkerhetscentralen.

Vad som i denna lag bestäms om tillståndshavarens skyldigheter och en myndighets övervaknings- och tvångsmedel med avseende på tillståndshavaren tillämpas även på den som förfar i strid med förbudet i 8 § 1 mom. eller den som bedriver forsknings- och utvecklingsverksamhet enligt 2 § 2 mom. 2 punkten.

Bestämmelser om de avgiftsbelagda myndighetsprestationer som avses i denna lag finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Den som i samband med verksamhet som avses i denna lag fått uppgifter som ingår i sådant informationsmaterial som avses i 2 § 1 mom. 5 punkten, får inte röja uppgifterna för utomstående. Tystnadsplikten omfattar även uppgifter om planer som gäller i 7 § nämnda skyddsarrangemang och material som uppkommit vid beredningen av dem samt uppgifter om handlingar som utarbetats med stöd av planerna, om röjande av dessa uppgifter för utomstående kan äventyra avsikten med skyddsarrangemangen.

Om ämnen, föremål eller informationsmaterial som nämns i 2 § 1 mom. 3―6 punkten påträffas och ägaren eller innehavaren till dem inte går att finna, tillhör de staten.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om