316/2004

Ett kreditinstituts filial i Finland kan höra till den insättningsgarantifond som avses i 6 a kap. kreditinstitutslagen för att komplettera sin hemstats skydd i fråga om deponenternas tillgodohavanden, om filialen tar emot depositioner från allmänheten och skyddet i dess hemstat inte kan anses vara lika täckande som insättningsgarantifondens skydd enligt ovan nämnda lag. Det sammanlagda beloppet av skyddet i det utländska kreditinstitutets hemstat och insättningsgarantifondens skydd kan dock vara högst 25 000 euro. Utan hinder av vad som ovan i detta moment bestäms om ersättningens maximibelopp, ersätts sådana medel som avses i 65 j § 3 mom. kreditinstitutslagen till sitt fulla belopp.

Om den miniminivå för skydd för deponenternas fordringar, som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, på grundval av fördraget om anslutning till Europeiska unionen inte tillämpas i ett kreditinstituts hemstat, skall ett kreditinstitut som erhållit koncession i den berörda medlemsstaten ansöka om medlemskap i insättningsgarantifonden för en filial som skall inrättas i Finland för täckande av skillnaden mellan nivån för skyddet för deponenternas fordringar i kreditinstitutets hemstat och den miniminivå för ersättning som anges i direktivet. På ansökan om medlemskap och på skyldigheter till följd av medlemskapet tillämpas vad som föreskrivs i 2―6 mom. Medlemskap behöver inte sökas, om den miniminivå för skydd för deponenternas fordringar som anges i direktivet, i enlighet med villkoren i anslutningsfördraget, täcks genom systemet för garanti av insättningar i kreditinstitutets hemstat och en utredning om detta ingår i den underrättelse som avses i 5 §.