645/2003

Förundersökning behöver inte göras med anledning av ett brott som inte kan förutses medföra strängare straff än böter och som i sin helhet skall anses vara uppenbart obetydligt, om målsäganden inte har några anspråk i saken.

Om en myndighet i enlighet med vad som bestäms i någon annan lag avstår från åtgärder för att ställa den skyldige under åtal för brott, görs förundersökning endast av särskilda skäl.

Åklagaren kan på framställning av undersökningsledaren bestämma att förundersökning inte skall göras eller att den skall avslutas, om åklagaren med stöd av 1 kap. 7 eller 8 § lagen om rättegång i brottmål (689/1997) eller något annat motsvarande lagrum skulle låta bli att väcka åtal och något viktigt allmänt eller enskilt intresse inte kräver att åtal väcks.

Vid förundersökning utreds

Om det under förundersökningen framgår att det inte längre finns anledning att misstänka någon som vid förhör eller annars har underrättats om att han eller hon misstänks för brott men förundersökningen inte kan avslutas helt och hållet på det sätt som anges i 43 §, avslutas förundersökningen för denna persons del.

Var och en som antas kunna bidra till utredningen av ett brott eller vars närvaro vid en förundersökningsåtgärd annars är nödvändig för utredningen av brottet, är skyldig att på kallelse infinna sig till förundersökning inom det härads område där han eller hon vistas.

Den som påträffas på en brottsplats eller i dess omedelbara närhet skall på uppmaning av en polisman stanna kvar på platsen eller omedelbart infinna sig på någon annan plats inom samma härads område, om det för utredningen av saken är nödvändigt att personen genast hörs. Om han eller hon utan godtagbar orsak vägrar att iaktta uppmaningen eller om det på grund av personens uppträdande är sannolikt att han eller hon inte kommer att iaktta den, får polismannen hindra personen från att avlägsna sig från platsen eller gripa personen och föra honom eller henne med sig för att höras.

Den som avlägsnar sig från brottsplatsen får gripas för att en uppmaning enligt 1 mom. skall kunna ges, om omständigheterna är sådana att uppmaningen inte kan tillkännages personen på något annat sätt och utredningen av saken annars skulle äventyras.

Den som förhörs skall vara personligen närvarande vid förhöret.

En part får dock avge sin utsaga genom förmedling av ett ombud, per telefon eller med hjälp av något annat medium för dataöverföring, om utredaren anser att detta kan ske utan olägenhet och att det inte äventyrar undersökningens tillförlitlighet. Under samma förutsättningar får ett vittne förhöras per telefon eller med hjälp av något annat medium för dataöverföring. Beträffande den som misstänks för brott är en ytterligare förutsättning att saken är av ringa betydelse och att den misstänkte inte bestrider att anmälan om brott är riktig, eller att det är fråga om en mindre komplettering av ett tidigare förhör. Av förhörsprotokollet skall framgå till vilka delar utsagan eller berättelsen har avgivits genom förmedling av ombud, per telefon eller med hjälp av något annat medium för dataöverföring.

Av en part skall tas emot skriftliga utredningar som parten vill komplettera sin förhörsberättelse med. Av särskilda skäl får sådana utredningar tas emot också av ett vittne vid förhöret.

Förhör får inte hållas mellan klockan 22 och 7, utom

Den som förhörs skall ges tillfälle till regelbundna måltider och tillräcklig vila.

Om det är uppenbart att ett vittne känner till någon omständighet som är av vikt för att skuldfrågan skall kunna utredas eller för att vinningen av ett brott skall kunna spåras och återtas, och om vittnet vägrar att röja denna omständighet trots att han eller hon har skyldighet eller enligt 27 § 2 mom. rätt att göra detta, hålls vittnesförhöret på undersökningsledarens begäran inför domstol.

Den som förhörs skall före förhöret underrättas om sin ställning vid förundersökningen. En misstänkt skall samtidigt underrättas om vilket brott han eller hon misstänks för.

På begäran av den som förhörs skall ett trovärdigt vittne som är ojävigt enligt 17 kap. 43 § rättegångsbalken vara närvarande vid förhöret. Utredaren kan också på eget initiativ tillkalla ett vittne. Om förhöret inte kan uppskjutas utan att undersökningen äventyras, får det trots begäran av den som skall förhöras hållas utan vittne. En misstänkt som är yngre än 18 år får dock inte förhöras utan vittne, utom om den misstänktes biträde eller lagliga företrädare eller en företrädare för socialnämnden är närvarande.

Om den som förhörs inte har fyllt 15 år har vårdnadshavaren, intressebevakaren eller någon annan laglig företrädare rätt att vara närvarande vid förhöret.

Om en omyndig som har fyllt 15 år hörs som målsägande eller misstänkt, har vårdnadshavaren, intressebevakaren eller någon annan laglig företrädare för den omyndige rätt att vara närvarande vid förhöret, ifall en sådan person enligt 12 kap. 1 eller 2 § rättegångsbalken vid rättegång som gäller det brott som undersöks skulle få föra talan i stället för eller vid sidan av den omyndige.

Utredaren kan förbjuda en sådan företrädare för den omyndige som avses i 1 eller 2 mom. att vara närvarande vid förhöret, om personen misstänks för det brott som undersöks.

De företrädare för den omyndige som har rätt att vara närvarande skall på förhand underrättas om förhöret, om detta kan ske utan svårighet. Åtminstone en av dem skall ges tillfälle att vara närvarande vid förhöret, utom om det för utredningen av brottet är nödvändigt att omedelbart förhöra den omyndige. Den omyndiges företrädare skall i sådant fall så snabbt som möjligt underrättas om förhöret.

En målsägande eller ett vittne kan åläggas att för att identifiera en person som är misstänkt för brott delta i en konfrontation där förutom den misstänkte som skall identifieras också jämförelsepersoner är närvarande ( konfrontation ).

Konfrontationen skall ordnas så att resultatet av den är så tillförlitligt som möjligt. Som jämförelsepersoner får inte användas personer vilkas utseende avviker från den misstänktes så att konfrontationens tillförlitlighet minskar. Vid konfrontation skall antalet jämförelsepersoner vara minst fem.

Om andra personers, såsom ett biträdes, rätt att vara närvarande vid konfrontation gäller vad som bestäms om förhör.

Vid konfrontation skall föras protokoll, och åtgärden skall dessutom videobandas eller lagras genom någon annan jämförbar bildupptagning.

Närmare bestämmelser om konfrontation utfärdas genom förordning av statsrådet.

En utomstående kan åläggas att delta i en konfrontation såsom jämförelseperson endast om det med beaktande av brottets art är viktigt för att saken skall kunna utredas. Den utomstående kan likväl vägra att delta i konfrontationen om deltagandet skulle medföra avsevärd olägenhet för honom eller henne.

En utomstående som har deltagit i en konfrontation har rätt till en skälig ersättning för detta. Om ersättningens belopp bestäms genom förordning av inrikesministeriet.

Vad som i 38 a § bestäms om konfrontation gäller i tillämpliga delar också identifiering där fotografier eller andra bildupptagningar används.

Förhör med målsägande och vittnen skall videobandas eller lagras genom någon annan jämförbar bild- och ljudupptagning, om avsikten är att förhörsberättelsen skall användas som bevis vid rättegång och den förhörde på grund av sin unga ålder eller störningar i de psykiska funktionerna sannolikt inte kan höras personligen där utan att förorsakas men. Vid förhöret skall beaktas de särskilda krav som den förhördes utvecklingsnivå ställer på förhörsmetoderna, antalet personer som deltar i förhöret och de övriga förhållandena under förhöret. Undersökningsledaren kan bestämma att också någon annan än förundersökningsmyndigheten får ställa frågorna till den förhörde under förhörsledarens uppsikt. Den misstänkte skall ges möjlighet att ställa frågor till den förhörde. Om den misstänkte ber om det får hans eller hennes frågor också framställas av ett ombud eller biträde. Förhörsledaren kan emellertid bestämma att frågorna skall ställas genom förhörsledarens förmedling.

Efter att förundersökningen blivit klar skall saken överlämnas till åklagaren för åtalsprövning eller för utfärdande av strafforder.

Förundersökningen avslutas dock utan att saken överlämnas till åklagaren för prövning, om

Förundersökningsmyndigheten kan i det fall som avses i 2 mom. 2 punkten ge den som gjort sig skyldig till brottet en muntlig eller skriftlig anmärkning.

I enkla och klara ärenden får summarisk förundersökning göras, om gärningen enligt allmän straffpraxis inte kan förutses medföra strängare straff än böter. Med anledning av ett brott som en polisman misstänks ha begått får summarisk förundersökning dock göras endast om ärendet behandlas som ett ordningsbotsärende eller i strafforderförfarande.

Vid summarisk förundersökning finns ingen undersökningsledare. I förhörsberättelsen antecknas endast huvudinnehållet i den förhördes utsaga, vilken kan tas in i någon annan handling än ett förhörsprotokoll.

Biträde i ett enskilt fall får inte den vara som

När det har beslutats att förundersökning inte skall göras eller att förundersökningen skall avslutas på basis av 4 § 3 mom., 9 § 2 mom. eller 43 § 2 mom. eller att förundersökningen skall avbrytas, skall undersökningsledaren se till att målsägandena och de som har förhörts såsom parter vid förundersökningen omedelbart underrättas om beslutet, om detta inte skall anses vara onödigt.