Statsrådets förordning om ändring av äktenskapsförordningen
- Type of statute
- Förordning
- Date of Issue
- Original publication
- Booklet 22/2002 (Published 27.2.2002)
Text of original statute
Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.
I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från justitieministeriet,
ändras i äktenskapsförordningen av den 6 november 1987 ( 820/1987 ) 2―4 § och 14 § 1 mom., dessa lagrum sådana de lyder, 2 § delvis ändrad i förordning 832/1999, 3 § i sistnämnda förordning, 4 § i förordning 134/1997 och 14 § 1 mom. i förordning 392/1994, samt
fogas till förordningen en ny 5 § i stället för den 5 § som upphävts genom förordning 134/1997 samt nya 5 a―5c §, en ny 11 a § och en ny 18 a § som följer:
2 §
Om sådana uppgifter om den förlovade som behövs vid hindersprövning inte finns i befolkningsdatasystemet, skall den förlovade till den som prövar hinder mot äktenskap lämna ett av en främmande stats behöriga myndighet utfärdat intyg för prövning av hinder mot det äktenskap som skall ingås.
Om den förlovade visar att sådan utredning som avses i 1 mom. inte kan erhållas, kan den som prövar hinder mot äktenskap, om den andra av de förlovade samtycker till det, pröva hinder mot äktenskap på grundval av någon annan skriftlig utredning som kan anses vara tillförlitlig. Den som prövar hinder mot äktenskap kan vid behov inhämta utrikesministeriets eller utlänningsverkets utlåtande om sådana omständigheter som påverkar utredningens tillförlitlighet och tillräcklighet samt huruvida det går att få uppgifter som behövs för hindersprövningen från den främmande staten i fråga.
3 §
Om en förlovads rätt att ingå äktenskap är beroende av att äktenskapet är tillåtet enligt en främmande stats lag, skall den förlovade till den som prövar hinder mot äktenskap lämna ett av den främmande statens behöriga myndighet utfärdat intyg över att den förlovade inte lever i äktenskap och att det inte enligt den statens lag finns hinder mot det äktenskap som skall ingås.
I stället för det intyg som nämns i 1 mom. kan den i 1 mom. avsedda förlovade till den som prövar hinder mot äktenskap lämna
1) ett av den främmande statens behöriga myndighet utfärdat intyg över vad som föreskrivs i den främmande statens lag angående förutsättningar för och hinder mot äktenskap,
2) ett i 2 § 1 mom. avsett intyg.
Ett intyg som avses i 2 mom. 1 punkten behövs dock inte, om den som prövar hinder mot äktenskap vet att det enligt den främmande statens lag inte finns hinder mot äktenskapet.
Om det av det intyg som avses i 2 mom. 1 punkten framgår att det för äktenskap krävs tillstånd av en myndighet, någon annan persons samtycke, avvittring av egendomen efter ett tidigare äktenskap, iakttagande av bestämmelser om väntetid eller något annat motsvarande, skall också en utredning över att ett sådant krav har uppfyllts läggas fram.
4 §
Om den som prövar hinder mot äktenskap med stöd av 108 § 3 mom. äktenskapslagen anser att hinder mot äktenskap kan prövas enligt finsk lag, tillämpas 2 § på den utredning som en förlovad skall lämna till den som prövar hinder mot äktenskap.
5 §
Ett intyg som avses i 2 § 1 mom. och 3 § är i kraft i fyra månader från att det utfärdades, om inte någon annan giltighetstid angetts i intyget.
Är intyget utfärdat på ett språk som den som prövar hinder mot äktenskap inte är skyldig att förstå, kan han kräva att en officiellt bestyrkt översättning fogas till intyget.
Om inte annat följer av en överenskommelse med en främmande stat, skall på det intyg som avses i 1 mom. finnas ett bevis av en diplomatisk eller konsulär tjänsteman i Finlands eller den främmande statens tjänst om att intyget har utfärdats av en behörig myndighet. Ett bevis behövs dock inte, om den som prövar hinder mot äktenskap vet att handlingen utfärdats av en behörig myndighet eller om det är fråga om ett i 3 § 1 mom. eller 2 mom. 1 punkten avsett intyg som utfärdats av den främmande statens i Finland verksamma diplomatiska eller konsulära tjänsteman.
5 a §
Om en förlovads rätt att ingå äktenskap är beroende av att äktenskapet är tillåtet enligt en främmande stats lag, skall den förlovade lämna den som prövar hinder mot äktenskap
en skriftlig försäkran om att det varken enligt äktenskapslagen eller enligt den främmande statens lag finns några hinder mot det äktenskap som skall ingås, och
en i 12 § 2 mom. äktenskapslagen avsedd anmälan.
5 b §
Den som begär ett intyg som avses i 111 § äktenskapslagen skall lämna den som prövar hinder mot äktenskap en sådan försäkran och en sådan anmälan som avses i 12 § äktenskapslagen.
5 c §
Vid begäran om hindersprövning, skall den som prövar hinder mot äktenskap lämna de förlovade en skriftlig redogörelse för äktenskapets rättsliga verkningar.
2 kap.Vigsel
11 a §
Bestämmelserna i 10 och 11 § tillämpas också på den som med stöd av ett i 112 § äktenskapslagen avsett tillstånd har förrättat en vigsel i en främmande stat.
3 kap.Särskilda stadganden
14 §
Domstolen skall till rättsregistercentralen sända meddelande om följande handlingar som domstolen registrerat:
yrkande som avses i 35 § 4 mom. äktenskapslagen om att ingendera maken skall ha giftorätt i den andra makens egendom,
äktenskapsförord som avses i 43 § 2 mom., 131 § 3 mom. och 135 § 3 mom. äktenskapslagen,
avvittringshandling som avses i 105 § äktenskapslagen,
boskillnadsdomar som avses i 4 § 3 mom. lagen angående införande av äktenskapslagen,
i 130 § äktenskapslagen avsett avtal mellan makar om vilken lag som skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden.
18 a §
Utrikesministeriet och undervisningsministeriet skall göra en anmälan till befolkningsregistercentralen om vigselrätt som har beviljats med stöd av 112 eller 113 § äktenskapslagen. I anmälan skall uppges
1) namnet på den person som beviljats vigselrätt, dennes personbeteckning eller födelsetid, tjänsteställning, yrke eller uppgift samt stationeringsort,
2) eventuella villkor för eller begränsningar i vigselrätten,
3) datum för beslutet om vigselrätt samt beslutets innehåll och giltighetstid.
Om undervisningsministeriet har beslutat att vigselrätten är ansluten till en viss tjänst, befattning eller uppgift, skall i anmälan i stället för vad som föreskrivs i 1 mom. 1 punkten uppges
1) namnet på den myndighet eller det samfund som har beviljats vigselrätt samt myndighetens eller samfundets hemort,
2) den tjänst, befattning eller uppgift som vigselrätten är ansluten till.
Angående återkallande av vigselrätt skall anmälas på samma sätt.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2002.
Helsingfors den 21 februari 2002
Justitieminister Johannes KoskinenLagstiftningsråd Markku Helin