237/2001

Om någon som dömts till frihetsstraff i Danmark, Island, Norge eller Sverige genom att fly till Finland eller på något annat sätt i Finland drar sig undan verkställigheten eller fortsatt verkställighet av påföljden, får en anhållningsberättigad tjänsteman ta den dömde i förvar för att säkra verkställigheten, om den stat där påföljden bestämts begär detta. En myndighet i staten i fråga får göra en sådan framställning direkt till en anhållningsberättigad tjänsteman. Tingsrätten på den ort där den dömde förvaras samt den behöriga åklagaren och justitieministeriet skall utan dröjsmål underrättas om att den dömde tagits i förvar.

Sedan tingsrätten fått meddelande om att någon tagits i förvar, skall den skyndsamt ta upp ärendet till behandling i den ordning som är föreskriven för behandling av häktningsyrkanden och besluta om huruvida åtgärden skall förbli i kraft. Tingsrätten skall genast underrätta justitieministeriet om sitt beslut.

Om tagande och hållande i förvar gäller i tillämpliga delar vad som bestäms om häktning och rannsakningsfängelse i tvångsmedelslagen (450/1987) och i lagen om rannsakningsfängelse (615/1974).

Om justitieministeriet anser att det föreligger hinder mot att verkställa en påföljd, skall ministeriet förordna att den som tagits i förvar skall friges omedelbart. Den som tagits i förvar skall också friges om justitieministeriet inte har mottagit någon begäran om verkställighet och därtill hörande handlingar inom 40 dagar från det att personen togs i förvar. Den som tagits i förvar skall friges senast då den sammanräknade tiden för frihetsberövandet i Finland och i den stat där påföljden har bestämts motsvarar den tid som den dömde skulle ha varit berövad friheten om verkställigheten av påföljden hade skett i den främmande staten.

Den tid som motsvarar frihetsberövandet skall i enlighet med 3 kap. 11 § strafflagen (39/1889) avräknas från den påföljd som skall verkställas.

Den dömde kan meddelas reseförbud i stället för att tas i förvar. Om reseförbudet gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om reseförbud i tvångsmedelslagen och bestämmelserna om tagande i förvar i denna lag.

Domstolen skall förordna en advokat att biträda den dömde vid rättegång om tagande i förvar eller om meddelande av reseförbud, utom när detta är uppenbart onödigt. Till biträde skall förordnas en advokat som den dömde själv föreslår eller, om den dömde inte föreslår någon advokat, någon annan för uppdraget lämplig advokat.

Justitieministeriet betalar av statens medel på grundval av räkning en skälig ersättning för uppdraget till advokaten.