Handels- och industriministeriets förordning om grunderna för den ersättning som skall betalas till den som producerar ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster
- Type of statute
- Förordning
- Date of Issue
- Updated statute
- 1204/2000
- Original publication
- Booklet 171/2000 (Published 28.12.2000)
Text of original statute
Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.
I enlighet med handels- och industriministeriets beslut föreskrivs med stöd av 4 § lagen den 4 augusti 2000 om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning (713/2000):
1 §Tillämpningsområde
I denna förordning bestäms om den grundersättning och tilläggsersättning som av statens medel skall betalas till en producent av ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster, vilken har ingått avtal med länsstyrelsen, för ändamålsenlig produktion av dessa tjänster samt om grunderna för dessa ersättningar.
De kostnader som förorsakas av att ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster produceras ersätts inom gränserna för det anslag som har reserverats för detta syfte i statsbudgeten.
2 §Utbetalning av ersättningar
Konsumentverket betalar ut ersättning till en kommun som producerar ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster. Till en annan tjänsteproducent betalas ersättningen av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen tillställer Konsumentverket en kopia av det avtal som har ingåtts med tjänsteproducenten inom utgången av januari.
Ersättningarna betalas ut senast den 15 mars i en rat.
3 §Grundersättning
Den grundersättning som skall betalas för produktion av ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster är 3,44 mark per år och invånare i verksamhetsområdet.
Som invånarantal beaktas kommunens invånarantal enligt 18 § befolkningsdatalagen (507/1993) vid ingången av det år som föregår det år då grundersättningen betalas ut.
4 §Tilläggsersättning
Det markbelopp som kan användas för betalning av tilläggsersättning utgör skillnaden mellan anslaget i statsbudgeten och det sammanlagda beloppet av grundersättningen som har beräknats enligt 3 §. Av tilläggsersättningen allokeras 100 000 mark till både Södra Finlands län och Västra Finlands län. Resten av tilläggsersättningen delas mellan länen så att varje län får en lika stor del, dock så att Ålands läns andel är en fjärdedel av de övriga länens andel.
En tjänsteproducent kan betalas tilläggsersättning utgående från länsstyrelsens behovsprövning, ifall detta förutsätts för att tillgången på tjänster skall kunna garanteras. Grunder för tilläggsersättningen är bl.a. rådgivningsområdets omfattning och de specifika kostnader som förorsakas av de ärenden gällande ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning som är anhängiga. Om beloppet av tilläggsersättningen överenskoms i det avtal som skall ingås med tjänsteproducenten.
5 §Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001 och den gäller tills vidare.
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.
Helsingfors den 21 december 2000
Minister Kimmo SasiÖverinspektör Ulla Karhu