Go to front page
Statute Book of Finland

1020/2000

Statute Book of Finland

Statutes published in the Statute Book of Finland as text and as PDF facsimiles

Statsrådets förordning om ändring av förordningen om finansiering av hållbart skogsbruk

Type of statute
Förordning
Date of Issue
Original publication
Booklet 141/2000 (Published 5.12.2000)

Text of original statute

Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.

I enlighet med statsrådet beslut, fattat på föredragning från jord- och skogsbruksministeriet,

ändras i förordningen den 30 december 1996 om finansiering av hållbart skogsbruk ( 1311/1996 ) 3―5 §, av dessa lagrum 4 § sådan den lyder i förordning 1415/1997 och 5 § sådan den lyder delvis ändrad i sist nämnda förordning, som följer:

3 §Skogsförnyelse som stöds

Stöd kan användas för skogsförnyelse, om

1)

rotprisvärdet för det trädbestånd som växer på området och det trädbestånd som har avverkats där under tre års tid innan förnyelseåtgärden vidtas inom den första finansieringszonen är högst två gånger och inom den andra finansieringszonen högst två och en halv gånger de genomsnittliga förnyelsekostnader som jord- och skogsbruksministeriet årligen fastställer, och det är fråga om ett enhetligt område som är större än en genomsnittlig förnyelseyta,

2)

rotprisvärdet för det trädbestånd som växer på området och det trädbestånd som har avverkats där under tre års tid innan förnyelseåtgärden vidtas inom den tredje finansieringszonen är högst tre gånger de genomsnittliga förnyelsekostnader som avses i 1 punkten,

3)

området är trädlöst från förut eller det annars inte enligt lagen om enskilda skogar (412/1967) åligger markägaren att förnya skogen eller enligt 8 § skogslagen att åstadkomma återväxt och området av naturen är lämpligt för skogsodling,

4)

ett plantbestånd som uppkommit till följd av skogsförnyelse har förstörts av någon orsak som inte beror på markägaren, eller

5)

en stormskada, en snöskada eller någon annan förödelse i naturen som inte beror på markägaren förutsätter att området beskogas genom odling.

4 §Stödzoner

För bestämmande av det stöd som beviljas för verkställighetskostnader indelas landet kommunvis i tre stödzoner så att

1)

till den första zonen hör kommunerna inom Tavastlands-Nylands, Kymmene och Södra Savolax skogscentralers områden, från Kustens skogscentral Borgå, Ekenäs, Esbo, Grankulla, Hangö, Helsingfors, Ingå, Karis, Kimito, Kyrkslätt, Lappträsk, Liljendal, Lovisa, Pargas, Pojo, Sibbo, Sjundeå, Strömfors och Vanda, från Sydvästra Finlands, Birkalands, Mellersta Finlands, Norra Savolax och Norra Karelens skogscentralers område de kommuner som inte hör till den andra zonen,

2)

till den andra zonen hör från Kustens skogscentrals område de kommuner som inte hör till den första zonen, från Sydvästra Finlands skogscentral Gustavs, Honkajoki, Jämijärvi, Kankaanpää, Karvia, Merimasku, Rimito, Sastmola, Siikainen, Tövsala och Velkua, från Birkalands skogscentral Kihniö och Parkano, från Mellersta Finlands skogscentral Karstula, Kinnula, Kivijärvi, Kyyjärvi, Pihtipudas och Pylkönmäki, från Norra Savolax skogscentral Kiuruvesi, Rautavaara, Sonkajärvi och Vieremä samt från Norra Karelens skogscentral Ilomants, Juuka, Lieksa, Nurmes, Polvijärvi och Valtimo, kommunerna inom Södra Österbottens och Kainuu skogscentralers områden och från Norra Österbottens skogscentrals område de kommuner som inte hör till den tredje zonen, samt

3)

till den tredje zonen hör från Norra Österbottens skogscentral Kuusamo, Pudasjärvi och Taivalkoski samt kommunerna inom Lapplands skogscentrals område.

5 §Storleken av stöd som beviljas för verkställighetskostnader

Det stöd som beviljas för verkställighetskostnader är för vård av ungskog och hyggesbränning i den första zonen 50 procent, i den andra zonen 60 procent och i den tredje zonen 70 procent av nämnda kostnader. För skogsvitaliseringsgödsling och iståndsättningsdikning uppgår motsvarande stöd till 40, 55 och 65 procent. För byggande av skogsväg uppgår motsvarande stöd till 20, 30 och 40 procent, dock så att för grundlig förbättring av en väg uppgår motsvarande stöd till 40, 50 och 60 procent. För skogsförnyelse uppgår motsvarande stöd till 20, 35 och 55 procent, i den tredje zonen dock till 70 procent då rotprisvärdet enligt 3 § 2 punkten är högst två gånger förnyelsekostnaderna.

Stödet för vård av ungskog som verkställs som sysselsättningsarbeten uppgår i den första zonen till 60 procent, i den andra zonen till 70 procent och i den tredje zonen till 80 procent av verkställighetskostnaderna.

När stöd som avses i 1 mom. beviljas för en åtgärd på en fastighet som inte har en aktuell skogsbruksplan enligt 36 § förordningen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral (93/1996), är det beviljade stödets storlek det i 1 mom. nämnda stödet, minskat med tio procentenheter. Av en aktuell skogsbruksplan förutsätts att den alltjämt är i kraft.


Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001.

Förordningen kan tillämpas på sådana arbeten som inte har påbörjats då förordningen träder i kraft, men i fråga om vilka finansieringsbeslutet har fattats innan denna förordning träder i kraft.

Helsingfors den 30 november 2000

Jord- och skogsbruksminister Kalevi HemiläÖverinspektör Marja Hilska-Aaltonen

Top of page