Lag om ändring av strafflagen
- Type of statute
- Lag
- Date of Issue
- Original publication
- Booklet 58/1999 (Published 5.5.1999)
Text of original statute
No amendments or corrections will be made to the texts of the original statutes. These will appear in the updated statutes and the corrections will also appear in the PDF versions of the Statutes of Finland.
I enlighet med riksdagens beslut
upphävs i strafflagen av den 19 december 1889 ( 39/1889 ) 2 kap. 4, 4 a―4 c och 5 §, dessa lagrum sådana de lyder, 4 § i lagarna 650/1976, 67/1983 och 697/1991, 4 a och 4 b § i nämnda lag 650/1976, 4 c § i lag 1082/1989 och 5 § i nämnda lag 650/1986, och
fogas till lagen ett nytt 2 a kap. som följer:
2 a kap.Om böter, förvandlingsstraff och ordningsbot
Böter
1 §Antalet dagsböter
Böter döms ut i dagsböter, så att minimiantalet är en dagsbot och maximiantalet är 120 dagsböter.
Om minimum och maximum för ett gemensamt bötesstraff bestäms i 7 kap.
För bötesstraff kan av särskilda skäl i lag bestämmas ett särskilt minimum eller maximum inom de gränser som anges i 1 mom.
Ett sådant särskilt minimum eller maximum för bötesstraff som har bestämts före den 1 juni 1969 tillämpas inte.
2 §Dagsbotens belopp
Dagsbotsbeloppet skall fastställas så att det är skäligt i förhållande till den bötfälldes betalningsförmåga.
Som ett skäligt dagsbotsbelopp skall anses en sextiondedel av den bötfälldes genomsnittliga månadsinkomst, från vilken har avdragits de skatter och avgifter som bestäms genom förordning samt ett fast baskonsumtionsavdrag. Dagsbotsbeloppet kan sänkas på grund av den bötfälldes försörjningsplikt och höjas på grund av hans förmögenhet.
Till grund för månadsinkomsten och förmögenheten skall i första hand läggas den bötfälldes inkomst och förmögenhet enligt den senast verkställda beskattningen. Om den bötfälldes inkomster och förmögenhet inte på ett tillförlitligt sätt kan utredas på basis av beskattningsuppgifterna eller om de väsentligt har förändrats efter den senast verkställda beskattningen, kan de beräknas enligt andra tillgängliga utredningar.
Dagsboten bestäms i domstol enligt de uppgifter som gäller under rättegången och i strafforderförfarande enligt de uppgifter som gäller när straffanspråket framställs. Åklagaren bestämmer dock böterna enligt de uppgifter som gäller när straffordern utfärdas, om det har framkommit att betalningsförmågan hos den som mottagit straffanspråket har förändrats väsentligt jämfört med de uppgifter som gällde då anspråket framställdes.
Genom förordning bestäms närmare hur den genomsnittliga månadsinkomsten skall beräknas och hur dagsbotsbeloppet skall avrundas, samt om baskonsumtionsavdragets belopp, om beaktande av försörjningsplikt och förmögenhet och om dagsbotens minimibelopp.
3 §Det totala bötesbeloppet
Det totala bötesbeloppet är antalet dagsböter multiplicerat med dagsbotsbeloppet.
Genom förordning kan bestämmas att det totala bötesbelopp som bestäms för vissa brott skall höjas så att det blir lika stort som den största ordningsbot som bestäms för ett likartat brott.
Förvandlingsstraff
4 §Bestämmande av förvandlingsstraff
För en bötfälld hos vilken böter inte har kunnat drivas in, skall i stället för de obetalda böterna bestämmas fängelse som förvandlingsstraff. Ett obetalt vite som inte har kunnat drivas in skall förvandlas till fängelse.
5 §Förvandlingsstraffets längd
Förvandlingsstraff för böter bestäms så att två obetalda dagsböter motsvarar en dags fängelse. Om ett ojämnt antal dagsböter skall förvandlas, förvandlas en dagsbot inte. Om endast en del av en dagsbot har betalts, anses dagsboten vara obetald.
Då förvandlingsstraff bestäms för ett i visst belopp utdömt vite, motsvarar varje fullt belopp av hundra mark en dags fängelse.
Förvandlingsstraffets längd är dock minst fyra och högst 90 dagar.
För böter som skall förvandlas samtidigt bestäms endast ett förvandlingsstraff på det sätt som anges i 3 mom. Vite jämställs härvid med böter.
Domstolen kan på de grunder som nämns i 6 § 1 mom. eller 7 § bestämma att förvandlingsstraffet skall vara kortare än vad som anges i denna paragraf, dock minst fyra dagar.
6 §Eftergift i fråga om förvandlingsstraff för böter eller delar av böter
Domstolen kan avstå från att bestämma ett förvandlingsstraff, om
det brott som har föranlett böterna, med hänsyn till brottets menlighet, skall anses vara ringa bedömt som en helhet,
det brott som har föranlett böterna har begåtts innan gärningsmannen hade fyllt 18 år, eller
förvandlingsstraffet skall anses oskäligt eller oändamålsenligt med hänsyn till den bötfälldes personliga förhållanden, de övriga följder som brottet har medfört för honom, social- och hälsovårdsväsendets åtgärder eller andra omständigheter.
När domstolen bestämmer ett förvandlingsstraff för ett gemensamt bötesstraff skall den bedöma vilken andel de böter som inte får förvandlas till fängelse har i det gemensamma straffet och inte förvandla denna del till fängelse.
Den del av böterna med vilken det totala bötesbeloppet har höjts med stöd av 3 § 2 mom. förvandlas inte till fängelse.
7 §Eftergift i fråga om förvandlingsstraff för vite
Domstolen kan avstå från att bestämma ett förvandlingsstraff som skall dömas ut i stället för ett obetalt vite, om
huvudförpliktelsen helt eller delvis har uppfyllts, eller
förvandlingsstraffet skall anses oskäligt eller oändamålsenligt med hänsyn till den förpliktigades personliga förhållanden, de övriga följder som han har åsamkats genom att huvudförpliktelsen inte har uppfyllts eller andra omständigheter.
Ordningsbot
8 §Ordningsbot
Ordningsbot är ett till beloppet fast förmögenhetsstraff som är lindrigare än böter.
Ordningsboten får vara högst 1 000 mark. Om beloppet av ordningsboten för olika förseelser bestäms genom förordning.
Obetald ordningsbot får inte förvandlas till fängelse.
9 §Ordningsbotsförseelser
Ordningsbot kan i enlighet med 2―4 mom. bestämmas som påföljd för en förseelse som hör under allmänt åtal, när det strängaste föreskrivna straffet är böter eller fängelse i högst sex månader.
Ordningsbot kan bestämmas som påföljd för ringa brott mot vägtrafiklagen (267/1981) eller sådana bestämmelser som utfärdats med stöd av den och som gäller
gående
förare av motorlösa fordon
motordrivna fordons eller släpfordons konstruktion, utrustning, skick eller handlingar som skall medföras vid körning av motordrivna fordon, störande och onödig körning av motordrivna fordon, persontransport, användning av förarens eller passagerarens personliga skyddsutrustning, övriga trafikregler som gäller för föraren eller påbud, förbud eller begränsningar som anges med trafikanordning,
överskridande av den högsta tillåtna hastigheten med ett motordrivet fordon, eller
besiktning och anmälan för registrering av fordon.
Ordningsbot kan också bestämmas som påföljd för ringa överträdelse av nedskräpningsförbudet enligt avfallslagen (1072/1993).
Om de förseelser som nämns i 2 och 3 mom. bestäms närmare genom förordning.
10 §Föreläggande av ordningsbot
Ordningsbot föreläggs av en polisman eller någon annan tjänsteman som utför i lag föreskriven övervakning.
Ordningsbot får inte föreläggas, om
förseelsen har varit ägnad att föranleda annan fara eller olägenhet än sådan som skall anses vara ringa,
den som begått förseelsen genom sitt förfarande har visat likgiltighet för förbud eller påbud i lag, eller
det är uppenbart att målsäganden med anledning av förseelsen kommer att framställa begäran om åtal till åklagaren eller polisen eller lägga fram ett skadeståndsyrkande.
Om föreläggande av ordningsbot bestäms i lagen om ordningsbotsförfarande (66/1983).
11 §Ordningsbot för olika förseelser
Om ordningsbot samtidigt skall föreläggas för två eller flera förseelser, föreläggs ordningsboten för den förseelse för vilken den strängaste ordningsboten är föreskriven.
För ordningsbot och bötesstraff eller fängelsestraff på viss tid får inte bestämmas ett gemensamt straff.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.
RP 74/1998
LaUB 25/1998
RSv 274/1998
Helsingfors den 30 april 1999
Republikens President MARTTI AHTISAARIJustitieminister Johannes Koskinen