210/1997

I denna förordning stadgas om lufttransport av farliga ämnen

Denna förordning tillämpas dock inte på transporter som avses i 1 mom. 2 punkten, om inte något annat följer av internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

Vid lufttransport av farliga ämnen iakttas, med de reservationer som Finland har gjort, de tekniska bestämmelser som Internationella civila luftfartsorganisationen med stöd av konventionen angående internationell civil luftfart (FördrS 11/1949) har publicerat som standarder (ICAO-TI) så som därom stadgas i denna förordning och Luftfartsverket bestämmer.

Uppgifter om de standarder som avses i 1 mom. ges av Luftfartsverket.

De farliga ämnena indelas i följande farlighetsklasser:

Klass 1 Explosiva varor

Klass 2 Gaser

Klass 3 Brandfarliga vätskor

Klass 4.1 Brandfarliga fasta ämnen

Klass 4.2 Självantändande ämnen

Klass 4.3 Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten

Klass 5.1 Oxiderande ämnen

Klass 5.2 Organiska peroxider

Klass 6.1 Giftiga ämnen

Klass 6.2 Smittfarliga ämnen

Klass 7 Radioaktiva ämnen

Klass 8 Frätande ämnen

Klass 9 Andra farliga ämnen och föremål

Närmare bestämmelser och anvisningar om klassificeringen av farliga ämnen ges i ICAO-TI och vid behov i beslut av Luftfartsverket.

I de fall som Luftfartsverket bestämmer klassificeras ämnet eller godkänns klassificeringen av säkerhetsteknikcentralen eller strålsäkerhetscentralen. Myndigheten kan kräva att avsändaren visar upp resultaten av de tester som utförts för att utreda klassifikationen.

Om en sådan utländsk behörig myndighet som avses i ICAO-TI har utfört eller godkänt en klassificering, får klassificeringen användas också i Finland.

Passagerare eller besättningsmedlemmar får inte medföra farliga ämnen ombord på luftfartyg i sitt resgods eller i övrigt, om inte Luftfartsverket bestämmer något annat i frå- ga om vissa farliga ämnen.

Transportören skall säkerställa att passagerarna på det sätt som Luftfartsverket bestämmer informeras om vilka ämnen det är förbjudet att transportera med luftfartyg.

Ämnen vilkas lufttransport är förbjuden under alla förhållanden, enligt ICAO-TI och bestämmelser som Luftfartsverket vid behov utfärdar, får inte alls sändas eller transporteras med luftfartyg.

Ämnen vilkas lufttransport med passagerar- eller fraktluftfartyg enligt ICAO-TI och bestämmelser som Luftfartsverket vid behov utfärdar är förbjuden utan sådant undantag som beviljats av en behörig myndighet får inte sändas eller transporteras med nämnda luftfartyg, om inte undantag enligt 20 § har beviljats.

Transportören skall säkerställa att avsändaren på det sätt som Luftfartsverket bestämmer informeras om bestämmelserna om transport av farliga ämnen.

Innan en avsändare överlämnar ett farligt ämne för transport som flygfrakt, skall avsändaren förvissa sig om att lufttransport av ämnet inte är förbjuden samt om att transportören har fått transportdokumenten och övriga i ICAO-TI avsedda handlingar, om vilka Luftfartsverket vid behov kan utfärda närmare bestämmelser.

I transportdokumenten skall antecknas det farliga ämnets benämning, farlighetsklass, mängd, antal kollin och förpackningens beskaffenhet. Vidare skall eventuella FN-numret, förpackningsgruppen och sekundära risker antecknas samt de övriga uppgifter som följer av stadganden och bestämmelser. I transportdokumenten skall också ingå en av avsändaren undertecknad försäkran att de farliga ämnena har klassificerats, förpackats och märkts korrekt samt att de är i gott transportskick.

Avsändaren skall ge sin personal tillräckliga instruktioner med vilkas hjälp den förmår sköta sina uppgifter i anslutning till transport av farliga ämnen.

Förutom skyldigheterna i 1-3 mom. skall avsändaren iaktta vad som i övrigt åläggs honom i stadganden och bestämmelser.

Transportören skall iaktta bestämmelserna i ICAO-TI vid godkännande av farliga ämnen för transport, vid tillfällig lagring och lastning av farliga ämnen, vid iakttagande av kollinas och containrarnas skick samt vid informering och instruerande av den personal som transportören har i sin tjänst samt av andra. Transportörens drifthandbok skall innehålla tillräckliga instruktioner med vilkas hjälp personalen förmår sköta sina uppgifter i anslutning till transport av farliga ämnen. Enligt en bestämmelse av Luftfartsverket kan transportören dock av särskilda skäl i vissa fall befrias från att för inhemska transporters vidkommande iaktta sådana skyldigheter som avses i detta moment och specificeras i bestämmelsen.

Förutom skyldigheterna enligt 1 mom. skall transportören iaktta vad som i övrigt åläggs honom i stadganden och bestämmelser.

Farliga ämnen skall för transport förpackas i förpackningar eller tankar som avses i denna förordning och i de bestämmelser som Luftfartsverket utfärdar vid behov och som överensstämmer med ICAO-TI.

Förpackningar och tankar som används för transport skall vara hållbara och också i övrigt lämpa sig för transport av det ämne som de innehåller. Förpackningarnas och tankarnas konstruktion och förslutning skall vara sådan att ingen del av innehållet under normala transportförhållanden kan läcka vid förändringar i temperatur, fuktighet eller tryck eller genom vibration. Tankar och förpackningar för transport av vätskor skall utan att läcka tåla det tryck som avses i ICAO-TI. De delar av förpackningen och tanken som kommer i direkt beröring med de farliga ämnena skall vara sådana att de tål både de kemiska verkningarna och andra verkningar av det farliga ämne som transporteras.

Förpackningens eller tankens material och konstruktion skall uppfylla kraven i ICAO-TI.

Innerförpackningar som innehåller farliga ämnen skall placeras i ytterförpackningar och fastgöras vid dem eller förses med stötdämpande material så, att de under normala transportförhållanden inte går sönder, läcker eller förskjuts. Stötdämpande och vid behov använda absorberande material får inte reagera på ett farligt sätt med innehållet.

Om förpackningen eller tanken återanvänds, skall alla behövliga åtgärder vidtas för förhindrande av att det nya innehållet förorenas. En förpackning eller tank får inte återanvändas, om den inte har kontrollerats och konstaterats vara fri från korrosion och andra skador.

Tömda, ej rengjorda förpackningar och tankar skall vara förslutna på samma sätt och vara lika täta som fyllda förpackningar och tankar.

Om ett kolli innehåller flera farliga ämnen, skall det förses med märkningar och varningsetiketter som gäller vart och ett farligt ämne.

Kollin som innehåller tömda, ej rengjorda förpackningar skall förses med likadana märkningar och varningsetiketter som fyllda förpackningar.

Ett kolli får förpackas i ett separat extra ytteremballage, som dock inte får strida mot bestämmelserna om förpackning av det ämne som transporteras. Det extra ytteremballaget skall vara försett med de märkningar och varningsetiketter som kollit enligt bestämmelserna skall vara försett med.

Om det krävs att en förpackning som används vid lufttransport skall vara typgodkänd enligt ICAO-TI, skall den så som Luftfartsverket vid behov närmare bestämmer vara godkänd av säkerhetsteknikcentralen eller av en inrättning som centralen har bemyndigat eller av någon annan behörig myndighet som avses i ICAO-TI eller av en inrättning som ovan avsedda behöriga myndighet har bemyndigat.

Förpackningstyperna skall testas i enlighet med ICAO-TI vid ett laboratorium som sä- kerhetsteknikcentralen har godkänt.

Tankarna skall vara godkända av säkerhetsteknikcentralen eller en inrättning som den har bemyndigat eller av någon annan behörig myndighet som avses i ICAO-TI.

I fråga om förpackningar och tankar för radioaktiva ämnen är strålsäkerhetscentralen behörig myndighet i stället för säkerhetsteknikcentralen.

Tryckkärl som en i ICAO-TI avsedd utländsk behörig myndighet har godkänt och tillbehör till dessa får användas också i Finland.

Lufttransporter av farliga ämnen övervakas av Luftfartsverket, tullverket, polismyndigheterna och gränsbevakningsväsendet inom respektive myndighets behörighetsområde. Stadganden om transporter som sker under övervakning av försvarsmakten finns i lagen om transport av farliga ämnen.

Andra behöriga myndigheter är Luftfartsverket, säkerhetsteknikcentralen, strålsäkerhetscentralen och gentekniknämnden så som därom närmare stadgas i denna förordning och så som Luftfartsverket närmare bestämmer.

Avsändaren, transportören och mottagaren är skyldiga att underrätta säkerhetsteknikcentralen eller strålsäkerhetscentralen, beroende på vilkendera myndighetens behörighetsområde typgodkännandet av förpackningen hör till, när en typgodkänd förpacknings konstruktion har gått sönder under normala transportförhållanden. Likaså skall strålsäkerhetscentralen underrättas när en tank för transport av radioaktiva ämnen har gått sönder och säkerhetsteknikcentralen underrättas när andra tankar har gått sönder.

Säkerhetsteknikcentralen och strålsäkerhetscentralen har rätt att vid behov, och i synnerhet om en förpackning eller tank orsakar skada eller medför fara när den går sönder, låta ett laboratorium som säkerhetsteknikcentralen eller strålsäkerhetscentralen bestämmer testa en serietillverkad förpackning eller tank för att säkerställa att den uppfyller de krav som ställs på förpacknings- eller tanktypen i fråga.

Säkerhetsteknikcentralen och strålsäkerhetscentralen för register över de förpackningar som har typgodkänts i Finland.

Transportörer, speditörer, de som hanterar fraktgods eller förflyttar passagerare eller fraktgods för transportörernas räkning, de som utför säkerhetsövervakning i fråga om passagerare eller fraktgods samt avsändare skall ge alla hos dem anställda personer som har att göra med lufttransport av farliga ämnen grundläggande och regelbundet återkommande utbildning angående farliga ämnen i enlighet med ICAO-TI och på det sätt som Luftfartsverket vid behov bestämmer.

Utbildningsprogrammet vid sådan utbildning som uppfyller kraven i 1 mom. och är avsedd för personer i transportörens tjänst skall vara godkänt av Luftfartsverket, om inte Luftfartsverket bestämmer något annat.

Då det är fråga om brådskande räddningsuppgifter får undantag göras från stadgandena i denna förordning och från de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, om iakttagandet av stadgandena och bestämmelserna skulle försvåra räddningsverksamheten.

Transportören skall underrätta Luftfartsverket om olyckshändelser och tillbud som inträffat vid transport av farliga ämnen.

Luftfartsverket kan vid behov utfärda närmare föreskrifter och anvisningar om de anmälningar som avses i 1 mom. samt om de andra anmälningar som behövs på grund av olyckshändelser eller tillbud.

Säkerhetsteknikcentralen kan, i fråga om förpackningar och tankar som används vid transport av andra än radioaktiva ämnen, i enskilda fall på ansökan och på de villkor som den anser nödvändiga bevilja undantag från de bestämmelser som utfärdats med stöd av denna förordning.

Strålsäkerhetscentralen kan i fråga om transport av radioaktiva ämnen i enskilda fall på ansökan och på de villkor som den anser nödvändiga bevilja undantag från de bestämmelser som utfärdats med stöd av denna förordning.

Luftfartsverket kan i andra fall än de som avses i 1 och 2 mom. i enskilda fall på ansökan bevilja tillstånd att avvika från stadgandena i denna förordning och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Undantag enligt 1-3 mom. kan beviljas endast om det finns särskilt tvingande skäl till avvikelse och om iakttagandet av stadgandena eller bestämmelserna medför avsevärd olägenhet. Beviljande av undantag förutsätter dessutom att den säkerhet som krävs kan uppnås på något annat sätt och att beviljandet av undantag är förenligt med allmänt intresse.

Luftfartsverket meddelar närmare föreskrifter och anvisningar om tillämpningen av denna förordning. Dessutom kan verket utfärda bestämmelser om andra skyldigheter som ankommer på olika parter vid transport av farliga ämnen än de som avses i lag och i denna förordning.

Säkerhetsteknikcentralen, strålsäkerhetscentralen, gentekniknämnden, det miniscerium till vars verksamhetsområde polisföscaltningen hör, tullverket och gränsbevascingsväsendet kan vid behov meddela anviscingar om frågor som enligt denna förorscing och med stöd av den utfärdade bestäscelser hör till respektive organs behörighetscmråde.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1997.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.