1229/1997

För tryggande av en stabil verksamhet för depositionsbankerna kan en depositionsbank höra till en säkerhetsfond.

En depositionsbank som hör till en säkerhetsfond kan utträda ur fonden genom att skriftligen meddela fondens styrelse detta. Utträdet träder i kraft efter utgången av det kalenderår som följer på det då anmälan gjordes.

Har till en bank som utträtt ur en säkerhetsfond under det år då utträdet skedde eller under de fem omedelbart föregående kalenderåren betalts understöd ur fonden, skall banken på yrkande av fonden och på det sätt som bestäms i fondens stadgar återbetala understödet till fonden.

Ministeriet fastställer stadgarna för en säkerhetsfond och ändringar i dem.

I stadgarna skall anges

En säkerhetsfond sköts av en delegation som utses av de depositionsbanker som hör till fonden och av en styrelse som delegationen utser.

Om en säkerhetsfond har beviljats stödlån eller annat stöd som avses i lagen om statens säkerhetsfond (379/1992) eller motsvarande stöd på grundval av fullmakter i statsbudgeten, har ministeriet rätt att till delegationen och styrelsen utse en medlem som företräder staten.

En säkerhetsfonds delegation kan bestämma att de depositionsbanker som hör till fonden varje år skall betala en garantiavgift som är tillräcklig för tryggande av fondens förpliktelser.

Garantiavgiften skall basera sig på de risker som depositionsbanken tar i sin verksamhet. Grunden för beräkning av garantiavgiften skall vara densamma för alla banker som hör till säkerhetsfonden. I fråga om depositionsbanker som har olika samfundsform kan grunderna för beräkning av avgiften dock skilja sig från varandra. Depositionsbanker som har olika samfundsform får dock inte utan grundad anledning försättas i olika ställning sinsemellan vid bestämmandet av beräkningsgrunden. De garantiavgifter som uppbärs till fonden varje år kan uppgå till högst 0,5 procent av de sammanräknade senast fastställda balansomslutningarna för de banker som hör till fonden.

Om en säkerhetsfond har beviljats stödlån eller annat stöd som avses i lagen om statens säkerhetsfond eller motsvarande stöd på grundval av fullmakter i statsbudgeten och om återbetalningen av stödet förutsätter en avgift som är högre än 0,5 procent, kan garantiavgifterna höjas till högst en procent av de ovan nämnda sammanräknade balansomslutningarna. Finansinspektionen kan bestämma att avgiften skall höjas, om den anser att den garantiavgift som delegationen har fastställt inte räcker till för att säkerhetsfondens förpliktelser skall kunna uppfyllas.

Säkerhetsfondens styrelse kan för viss tid befria en depositionsbank från skyldigheten att betala garantiavgift.

En depositionsbank som hör till en säkerhetsfond har inte rätt att kräva att dess andel i fonden skall avskiljas för den själv eller att överlåta andelen till någon annan. Andelen får inte räknas som bankens medel.

Understödslån eller understöd av en säkerhetsfonds medel kan beviljas en depositionsbank som hör till fonden och som har råkat i sådana ekonomiska svårigheter att det för tryggande av dess verksamhet är nödvändigt att understödslån eller understöd beviljas. En säkerhetsfond kan också ställa garanti för lån som tas upp av en depositionsbank som hör till fonden. Med tillstånd av finansinspektionen kan en säkerhetsfond även teckna ett kapitallån enligt 38 § som banken emitterat. Om en säkerhetsfond har ett stödlån med stöd av lagen om statens säkerhetsfond eller om staten eller Statens säkerhetsfond har ställt garanti för ett lån som en säkerhetsfond har tagit upp kan understödslån, understöd eller garantier beviljas samt kapitallån tecknas endast i den omfattning som ministeriet godkänner.

En säkerhetsfond får, när den fattar stödbeslut enligt 1 mom., inte utan grundad anledning försätta depositionsbanker som hör till fonden i en olikvärdig ställning sinsemellan. Varje stödbeslut skall grunda sig på noggrann utredning av det ekonomiska läget hos den bank som skall understödas.

En säkerhetsfond kan besluta om överlåtelse av fondens medel till Statens säkerhetsfond att enligt 1 § lagen om statens säkerhetsfond användas för att stöda en finsk depositionsbank.

Om en sådan bank som avses i 1 mom. fusioneras med en annan bank, kan understödslån eller understöd ges också den mottagande banken.

Om en säkerhetsfond har beviljats sådant stödlån som avses i 1 mom. skall samtycke av ministeriet inhämtas för att understödslån eller understöd skall kunna beviljas en bank av dessa lånemedel.

Delegationen för en säkerhetsfond har på förslag av styrelsen rätt att helt eller delvis avstå från att återkräva ett understödslån, om återkravet är oskäligt mot den depositionsbank som har fått lånet. Säkerhetsfondens delegation och styrelse skall, när de fattar beslut om att ett understödslån inte skall återkrävas, iaktta vad som bestäms i 61 § 2 mom. Om säkerhetsfonden har beviljats sådant stödlån som avses i 61 § 1 mom. skall samtycke till avstående från återkrav inhämtas hos ministeriet.

Om en depositionsbank som av en säkerhetsfond har fått lån försätts i likvidation eller konkurs, får för återbetalning av understödslån endast användas medel som återstår när bankens övriga förbindelser har fullgjorts.

En säkerhetsfond får inte ta upp lån för sin verksamhet, om inte ministeriet av särskilda skäl beviljar tillstånd för detta.

En säkerhetsfonds medel skall investeras på ett säkert sätt som tryggar fondens likviditet.

För tryggande av deponenternas tillgodohavanden hos depositionsbankerna skall depositionsbankerna höra till insättningsgarantifonden.

En depositionsbank skall meddela insättningsgarantifonden och finansinspektionen på vilket sätt deponenternas tillgodohavanden hos bankens filialer utomlands är tryggade.

Ministeriet fastställer stadgarna för insättningsgarantifonden och ändringarna i dem.

I stadgarna skall anges

Dessutom skall i stadgarna i fråga om ett utländskt kreditinstituts filial i Finland bestämmas om antagande som medlem i insättningsgarantifonden samt om uteslutande ur fonden och om utträde ur fonden, om grunderna för anslutningsavgiften till fonden och om grunderna för fondens ersättningsskyldighet.

Insättningsgarantifonden sköts av en delegation som utses av de banker som hör till fonden och av de utländska kreditinstitut som är medlemmar samt av en styrelse som delegationen utser. Av styrelsemedlemmarna skall åtminstone en företräda filialerna till de utländska kreditinstitut som är medlemmar av insättningsgarantifonden.

Depositionsbankerna och i Finland belägna filialer till de utländska kreditinstitut som är medlemmar av insättningsgarantifonden skall varje år till fonden betala en garantiavgift för tryggande av deponenternas tillgodohavanden.

En depositionsbanks garantiavgift består av en fast avgift och en avgift som grundar sig på bankens konsoliderade soliditet. Den fasta avgiften är 0,05 procent av det sammanlagda beloppet av de depositioner i banken som ersätts enligt 65 j § 1 och 2 mom. Den avgift som grundar sig på soliditeten är 0,125 procent av det tal som fås då förhållandet mellan det sammanlagda belopp av konsoliderade egna medel som krävs för täckning av de konsoliderade risker som beräknats enligt 9 kap. och det sammanlagda beloppet av konsoliderade egna medel, beräknat enligt 9 kap., multipliceras med det sammanlagda beloppet av de depositioner i banken som ersätts enligt 65 j § 1 och 2 mom. Den på soliditeten grundade avgiften är dock högst 0,25 procent av nämnda depositioner.

De depositionsbanker som hör till sammanslutningen av andelsbanker betraktas när garantiavgiften beräknas som en enda depositionsbank. För de bankers del som hör till sammanslutningen av andelsbanker betalas garantiavgiften till insättningsgarantifonden av sammanslutningens centralinstitut. Den garantiavgift som centralinstitutet betalar fördelas att betalas av dess medlemskreditinstitut, beräknad enligt 9 kap. medlemskreditinstitutens soliditet. Med finansinspektionens tillstånd kan garantiavgiften också fördelas på annat sätt.

Det sammanlagda belopp av depositioner och det belopp av egna medel som avses i 1 mom. bestäms på basis av det fastställda bokslutet för den räkenskapsperiod som föregår betalningen av garantiavgiften.

Garantiavgiften för en i Finland belägen filial till ett utländskt kreditinstitut som har fått koncession i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är medlem av insättningsgarantifonden bestäms enligt 65 d §. Grund för filialens garantiavgift är dock det sammanlagda beloppet av sådana depositioner i filialen som ersätts enligt 7 a § lagen om utländska kreditinstituts och finansiella instituts verksamhet i Finland (1608/1993). När den avgift som grundar sig på soliditeten beräknas hänförs till det sammanlagda belopp av egna medel som krävs för täckning av det utländska kreditinstitutets risker de poster som enligt bestämmelserna i det utländska kreditinstitutets hemstat får hänföras till de ifrågavarande posterna.

Garantiavgiften för en i Finland belägen filial till ett utländskt kreditinstitut som har fått koncession i någon annan stat än en som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är medlem av insättningsgarantifonden är 0,05 procent av det sammanlagda beloppet av depositioner i filialen.

Det sammanlagda belopp av depositioner som avses i 1 och 2 mom. samt det belopp av egna medel som avses i 1 mom. bestäms på basis av det fastställda bokslutet för den räkenskapsperiod som föregår betalningen av garantiavgiften.

När insättningsgarantifondens nettoförmögenhet, som beräknats såsom skillnaden mellan tillgångarna och skulderna, uppgår till minst två procent av det sammanlagda beloppet av de depositioner i depositionsbankerna som ersätts enligt 65 j § 1 och 2 mom., är garantiavgiften en tredjedel av den garantiavgift om vilken bestäms i 65 d och 65 e §.

Om insättningsgarantifonden i enlighet med 65 n § har tvingats ta upp lån för sin verksamhet, kan finansinspektionen bestämma att den garantiavgift om vilken föreskrivs i 1 mom., 65 d § och 65 e § 1 mom. skall höjas så att den är högst 1,5 procent av det sammanlagda beloppet av de i 65 d § och 65 e § 1 mom. avsedda depositioner som ersätts, eller högst 0,25 procent av det sammanlagda beloppet av depositioner i en sådan filial som avses i 65 e § 2 mom., till dess att insättningsgarantifonden har återbetalt det ovan nämnda lånet.

Insättningsgarantifondens delegation kan bestämma att uppbörden av garantiavgiften avbryts, om den såsom skillnaden mellan insättningsgarantifondens tillgångar och skulder beräknade nettoförmögenheten utgör minst tio hundradedelar av det sammanlagda belopp av depositioner i depositionsbankerna som ersätts enligt 65 j § 1 och 2 mom.

En depositionsbank som hör till insättningsgarantifonden har inte rätt att kräva att dess andel i fonden skall avskiljas för banken själv eller att överlåta den till någon annan. Andelen får inte räknas som bankens medel.

Om en depositionsbank inte i enlighet med depositionsavtalet och denna lag har betalt en deponents förfallna och ostridiga fordringar som finns i depositionsbanken på ett sådant konto som avses i 50 §, kan deponenten anmäla saken till finansinspektionen.

Finansinspektionen skall inom 21 dagar efter en sådan anmälan som avses i 1 mom. eller efter att den på annat vis har fått kännedom om saken besluta huruvida insättningsgarantifonden skall betala bankdeponenternas i 65 j § 1―3 mom. avsedda fordringar. En förutsättning för att betalningsskyldighet skall föreläggas är att den fordran som avses i 1 mom. enligt erhållen utredning härom har lämnats obetald på grund av bankens betalningssvårigheter eller andra ekonomiska svårigheter och att svårigheterna enligt finansinspektionens bedömning inte är tillfälliga.

Finansinspektionen skall vid bedömningen av om de svårigheter som avses i 2 mom. är tillfälliga eller inte beakta det solidariska ansvaret enligt 65 j §.

Finansinspektionen skall underrätta insättningsgarantifonden, depositionsbankens säkerhetsfond, depositionsbanken och ministeriet om beslut enligt 2 mom. Om banken har filialer utomlands, skall dessutom tillsynsmyndigheten och skyddssystemet i den stat där filialen är belägen underrättas om beslutet.

För verkställande av finansinspektionens i 2 mom. avsedda beslut skall depositionsbanken tillställa insättningsgarantifonden upplysningar om deponenterna och deras i 65 j § 1―3 mom. avsedda fordringar. Dessa upplysningar får insättningsgarantifonden inte ge till andra än till sådana myndigheter som enligt 94 § har rätt att få upplysningar som skall hemlighållas.

Av insättningsgarantifondens medel ersätts en deponents depositionsbanksfordringar på konton som avses i 50 § eller som är föremål för betalningsförmedling och ännu inte har bokförts på kontona, dock högst till ett belopp av 150 000 finska mark.

En deponents fordringar på en depositionsbanks filial inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ersätts av den finska insättningsgarantifondens medel upp till det belopp som skulle ersättas enligt skyddssystemet i den stat där filialen är belägen, dock högst till ett belopp av 150 000 finska mark.

Utan hinder av vad som i 1 mom. bestäms om ersättningens maximibelopp, betalas deponentens fordran till sitt fulla belopp av insättningsgarantifondens medel, om deponenten på ett tillförlitligt sätt visar att fordran grundar sig på medel som han har fått vid försäljning av en bostad som varit i hans eget bruk och att dessa medel används för anskaffning av en ny bostad för hans eget bruk. Detta moment tillämpas endast på sådana medel som har deponerats på en depositionsbanks konto högst sex månader före finansinspektionens i 65 i § 2 mom. avsedda beslut.

Insättningsgarantifonden ersätter dock inte sådana fordringar som innehas av andra kreditinstitut eller andra finansiella institut eller poster som skall räknas till depositionsbankens egna medel enligt 73 och 74 §. Fonden ersätter inte heller fordringar som baserar sig på medel som erhållits genom brott som avses i 32 kap. strafflagen. Om förundersökning eller rättegång som gäller ovan nämnda brott pågår, kan insättningsgarantifonden skjuta fram betalningen av ersättningen tills domstolens beslut har vunnit laga kraft.

Om insättningsgarantifonden redan tidigare har ersatt en deponents fordringar så som avses i 1―3 mom., ersätter fonden deponentens fordringar på samma depositionsbank endast till den del fordringarna grundar sig på medel som har deponerats i banken efter att den ersättning som avses i detta moment har betalts ut.

Vid tillämpningen av denna paragraf betraktas depositionsbanker som på basis av lag, avtal eller något annat arrangemang helt eller delvis ansvarar för varandras skulder eller förbindelser som en enda bank. Utan hinder av vad som föreskrivs ovan tillämpas detta moment inte på depositionsbanker som enligt 56 § 1 mom. har meddelat att de utträder ur en säkerhetsfond. Detta moment tillämpas dock på en bank till vilken efter att anmälan om utträde har gjorts betalas sådant stöd som avses i 61 §. Finansinspektionen skall underrättas om ett sådant avtal eller annat arrangemang som avses ovan.

För insättningsgarantifonden uppkommer en fordran på depositionsbanken i fråga om sådana fordringar enligt 1―3 mom. som fonden ersatt. Om den ränta som skall betalas på fordran bestäms i insättningsgarantifondens stadgar.

Insättningsgarantifonden skall betala deponenterna de fordringar som avses i 65 j § 1―3 mom. i finska mark inom tre månader efter finansinspektionens beslut enligt 65 i §. Om depositionsbanken har försatts i likvidation före det beslut som avses i 65 i §, räknas tidsfristen enligt detta moment från beslutet om likvidation.

Finansinspektionen kan sammanlagt tre gånger bevilja insättningsgarantifonden ytterligare tid om högst tre månader åt gången för betalningen av deponenternas fordringar. En förutsättning för att ytterligare tid för betalningen skall beviljas är att insättningsgarantifondens behov av mera tid baserar sig på exceptionella omständigheter och särskilda skäl.

Om insättningsgarantifonden inte inom den tid som bestäms i denna paragraf har ersatt en deponent för en fordran som avses i 65 j § 1―3 mom., uppkommer för deponenten en fordran som deponenten har rätt att hos domstol driva in hos insättningsgarantifonden.

Insättningsgarantifonden skall underrätta depositionsbankens deponenter om beslut enligt 65 i §. Insättningsgarantifonden skall också genom en offentlig kungörelse meddela vilka åtgärder deponenterna skall vidta för att trygga sina fordringar. Kungörelsen skall dessutom publiceras på landets officiella språk i de största dagstidningarna inom depositionsbankens verksamhetsområde.

Depositionsbanken skall ge sina deponenter uppgifter om hur insättningsgarantifonden skyddar deras tillgodohavanden eller om motsvarande annat skydd samt om ändringar i tidigare uppgifter.

Depositionsbanken skall ge de uppgifter som avses i 1 mom. även på de officiella språken i de länder där utlandsfilialerna är belägna.

Insättningsgarantifonden kan på det sätt som föreskrivs i stadgarna ta upp lån för sin verksamhet, om dess egna medel inte räcker till för betalningen av de ersättningar som avses i detta kapitel. I insättningsgarantifondens stadgar skall tas in en bestämmelse om skyldighet för de depositionsbanker som hör till fonden att bevilja insättningsgarantifonden lån för uppfyllande av fondens förpliktelser.

Insättningsgarantifondens medel skall investeras på ett säkert och effektivt sätt som tryggar fondens likviditet och så att principen om riskspridning iakttas. Avkastningen på investeringarna läggs till insättningsgarantifondens kapital.

Fondens medel får inte placeras i aktier eller andelar i en depositionsbank som hör till fonden eller i ett samfund som hör till samma konsolideringsgrupp som en sådan bank, och inte heller i andra värdepapper som emitterats av en bank som hör till fonden eller av ett samfund som hör till samma konsolideringsgrupp som en sådan bank eller av bankens säkerhetsfond. Fondens medel får inte heller på annat sätt placeras i en depositionsbank som hör till fonden eller i ett samfund som hör till samma konsolideringsgrupp som en sådan bank eller i bankens säkerhetsfond. Vad som i detta moment föreskrivs om depositionsbanker gäller också ett utländskt kreditinstitut som är medlem av insättningsgarantifonden och ett samfund som hör till samma konsolideringsgrupp som det.

Insättningsgarantifondens likviditet skall vara tillräckligt tryggad med hänsyn till fondens verksamhet.

När ministeriet med stöd av 12 § fattar beslut om återkallande av en depositionsbanks koncession kan ministeriet samtidigt bestämma att deponenternas fordringar skall betalas av insättningsgarantifondens medel.

Depositionsbanken får inte i sin marknadsföring använda uppgifter om det skydd som insättningsgarantifonden garanterar för depositionerna eller om annat motsvarande skydd eller om säkerhetsfondsskyddet på ett sätt som äventyrar stabiliteten på finansmarknaden eller deponenternas förtroende.

Depositionsbanken får i sin marknadsföring endast använda uppgifter om det skydd som insättningsgarantifonden garanterar för depositionerna eller om annat motsvarande skydd eller om det egna säkerhetsfondsskyddet.

En depositionsbank får inte påverka en kund så att denne gör en deposition i en annan depositionsbank. Dylik förmedling av depositioner får inte heller ordnas tillsammans med en annan depositionsbank eller via eller med hjälp av bankens centralorganisation eller något annat motsvarande samfund eller på något annat sätt.