Go to front page
Statute Book of Finland

199/1995

Statute Book of Finland

Statutes published in the Statute Book of Finland as text and as PDF facsimiles

Förordning om ändring av förordningen om allmänna vägar

Type of statute
Förordning
Date of Issue

Text of original statute

Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.

På föredragning av trafikministern

upphävs i förordningen den 30 december 1957 om allmänna vägar ( 482/57 ) 44 § 2 mom. samt 61 och 62 §§, av dessa lagrum 44 § 2 mom. sådant det lyder i förordning av den 29 december 1967 (648/67), samt

ändras 2 § 4 mom., 6 § 1 mom., 8, 12 och 14 §§, 17 § 2 mom., 18 och 33 §§, 34 § 2 och 3 mom., 35, 41-43 och 45 §§ samt 63 § 3 mom., av dessa lagrum 2 § 4 mom. och 42 § sådana de lyder i förordning av den 16 april 1971 (284/71), 6 § 1 mom. och 8 § sådana de lyder i förordning av den 9 augusti 1963 (405/63), 12 § sådan den lyder delvis ändrad genom förordning av den 30 januari 1981 (115/81) samt 41, 43 och 45 §§ sådana de lyder i förordning av den 29 december 1967, som följer:

2 §


Är det av behovet påkallat att en väg eller en del därav, när det inte sker i samband med byggande av vägen, förklaras för motorväg, motortrafikled eller för någon annan körväg avsedd endast för samfärdsel av visst slag, för gångstig eller särskild vinterväg eller någon här nämnd väg för väg av annat slag, beslutar trafikministeriet därom på framställning av vägverkets centralförvaltning. Innan framställning görs skall de vilkas rätt eller fördel saken berör ges möjlighet att bli hörda i saken i den ordning som stadgas om vägplan samt inhämtas utlåtande av den regionala miljöcentralen, förbundet på landskapsnivå och kommunen. Beslutet i ärendet skall bringas till allmän kännedom i den ordning som stadgas om kungörelse av vägplan.

6 §

Vägverket skall inhämta utlåtande om framställningen hos den regionala miljöcentralen och hos förbundet på landskapsnivå. Har kommunen inte gjort framställningen eller avgett sitt utlåtande i ärendet skall kommunen höras. Vägverket skall vid behov inhämta utlåtande om framställningen också av andra myndigheter och organisationer som berörs av den.


8 §

Har framställningen inte förfallit på det sätt som stadgas i 6 § 2 mom., kan vägverkets centralförvaltning, sedan utlåtanden av den regionala miljöcentralen, förbundet på landskapsnivå och kommunen samt eventuell annan nödvändig utredning inkommit, förordna att en vägplan skall göras upp för den väg som framställningen avser.

Finner vägverkets centralförvaltning att den i framställningen avsedda vägen inte skulle ha de förutsättningar som anges i 7 eller 8 §§ lagen om allmänna vägar eller att ekonomiska möjligheter att genomföra vägföretaget vid förevarande tidpunkt eller i övrigt uppenbarligen inte föreligger, kan vägverkets centralförvaltning förordna att undersökningen med anledning av framställningen skall framskjutas till en senare tidpunkt eller besluta att framställningen skall förfalla. Har såväl kommunen som förbundet på landskapsnivå förordat en framställning om anläggande av bygdeväg, skall vägverkets centralförvaltning underställa trafikministeriet beslutet om att framställningen skall förfalla.

Finner vägverkets centralförvaltning, om skäl enligt stadgandena i 2 mom. anses föreligga att låta en framställning om anläggning av landsväg förfalla, att det dock är möjligt att den i framställningen avsedda vägen skulle ha i 8 § lagen om allmänna vägar stadgade förutsättningar att tjäna som bygdeväg, kan vägverkets centralförvaltning vid behov behandla framställningen som ett ärende gällande anläggning av bygdeväg.

12 §

Planeringen av en väg skall vid behov genomföras i samarbete med kommunen, övriga trafikmyndigheter samt miljö- och planläggningsmyndigheterna. Om frågor som gäller planeringen av vägen skall vid behov rådgöras med andra myndigheter vilkas verksamhetsområde vägbygget berör.

14 §

Om en vägplan skall inhämtas utlåtande av de regionala miljöcentralerna, förbunden på landskapsnivå och kommunerna samt möjlighet ges dem vilkas rätt eller fördel berörs av planen att framställa anmärkningar med anledning av den.

Kommunen skall, innan utlåtande avges, i det syfte som avses i 1 mom. hålla planen framlagd för allmänheten under en tid av 14 dagar. Anmärkningar mot planen skall riktas till vägverket och inlämnas till kommunstyrelsen inom sju dagar efter det att planen varit framlagd under ovan nämnda tid. Om framläggande av planen samt om sättet och tiden för framställande av anmärkningar skall kommunen kungöra på egen bekostnad i den ordning i vilken kommunala tillkännagivanden bringas till allmänhetens kännedom i kommunen.

Kommunen skall sända sitt utlåtande om vägplanen och mot planen framställda anmärkningar samt inlämnade anmärkningsskrifter till vägverket.

17 §


En vägplan för vägförbättring fastställs av vägverkets centralförvaltning. Är likväl den regionala miljöcentralen eller förbundet på landskapsnivå, eller då det gäller bygdeväg den regionala miljöcentralen, förbundet på landskapsnivå eller kommunen, i väsentliga punkter av annan mening beträffande vägplanen än vägverkets centralförvaltning, eller kommer vägens sträckning i samband med förbättringen att ändras så att huvuddelen av den gamla vägen måste bibehållas som allmän väg, skall planen underställas ministeriet. Av särskilda skäl kan en förbättringsplan även i andra fall av vägverkets centralförvaltning underställas ministeriet.

18 §

Meddelande om fastställelse av vägplan skall av vägdistriktet tillställas förbundet på landskapsnivå, den regionala miljöcentralen, kommunen samt, om ärendets beskaffenhet det kräver, även andra myndigheter. Vid behov skall en kopia av vägplanen bifogas meddelandet.

Vägdistriktet skall underrätta dem som framställt anmärkning med anledning av planen och vilkas adress är känd om fastställelse av vägplanen samtidigt som beslutet bringas till allmän kännedom i enlighet med 106 § lagen om allmänna vägar.

Handlingarna som gäller fastställelse av vägplan förvaras hos vägverkets centralförvaltning.

33 §

Ansökan om inrättande av biområde, vilken skall göras hos den regionala miljöcentralen, skall innefatta utredning om det ändamål för vilket biområdet behövs. Till ansökan skall fogas en karta i två exemplar över det område som behövs som biområde och i den skall uppges ägarna till området samt de som har nyttjande- eller servitutsrätt eller annan därmed jämförlig särskild rätt till området. Gäller ansökan ett särskilt för väghållningen nödvändigt byggnadsområde skall, såvida överenskommelse om överlåtelse av området inte har träffats, därutöver läggas fram utredning om på vilka villkor lämpliga områden för ifrågavarande ändamål genom frivilligt avtal kan erhållas på orten.

Med anledning av ansökan skall den regionala miljöcentralen höra dem vilkas rätt berörs av den.

34 §


I ett beslut som gäller i 1 mom. nämnd rätt att ta väghållningsämne kan den regionala miljöcentralen förordna att en begränsad del av täkten skall stå till väghållarens uteslutande förfogande till dess att den fastställda mängden väghållningsämne tagits. Väghållaren skall vid behov avskilja en dylik del av en täkt med hjälp av stängsel eller på något annat tydligt skönjbart sätt.

Har den regionala miljöcentralen stiftat rätt att begagna enskild väg, skall den se till att anteckning om detta görs i fastighetsregistret.

35 §

Ett ärende som gäller ändring av bygdeväg till landsväg eller landsväg till bygdeväg samt om indragning av allmän väg kan anhängiggöras av vägverkets centralförvaltning eller av kommunen. Kommunen skall ge in sin framställning till vägverkets centralförvaltning. Denna skall innan framställning görs inhämta utlåtande i ärendet av förbundet på landskapsnivå samt höra kommunen, om den inte har gjort framställningen eller förenat sig om denna.

41 §

Innan trafikministeriet utfärdar ett beslut som avses i 52 § 2 mom. lagen om allmänna vägar skall kommunen höras.

42 §

Angående anslutningsplan som avses i 50 § lagen om allmänna vägar gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om vägplan i 11-13 §§.

Om en anslutningsplan som nämns i 50 § lagen om allmänna vägar skall godkännas i samband med byggande av allmän väg, skall i sagda lagrum förutsatt behandling om möjligt ske samtidigt med handläggningen av vägplanen. Om stadgandena i 14 § 2 mom. följs vid behandlingen av vägplanen, skall handlingarna hållas framlagda för allmänheten på samma plats som vägplanen. I annat fall skall anslutningsplanen och handlingarna gällande denna delges den som saken gäller personligen eller hållas framlagda för allmänheten.

43 §

Om vägverkets centralförvaltning förbinder anslutning av enskilda vägar till en allmän väg eller en del därav, skall av beslutet framgå vilka anslutningar som är tillåtna. Likaså skall i ett beslut genom vilket användning av en anslutning förbjuds om möjligt anvisas den anslutning som ersätter den förbjudna anslutningen.

Av anslutningsplanen skall i fråga om en enskild väg som regleringen gäller framgå läge, bredd och vid behov konstruktion samt vägens anslutning till allmän väg. Till anslutningsplanen skall vid behov fogas beräkning över kostnaderna för genomförande av planen.

45 §

Väghållningsmyndighetens beslut som avses i 52 § lagen om allmänna vägar fattas och anvisningar meddelas av vägdistriktet.

63 §


En företrädare för kommunen skall ges möjlighet att närvara vid synen, och förslag till ny ändpunkt för den allmänna vägen skall framläggas av syneförrättaren. Efter att vägdistriktet har inhämtat utlåtande av kommunen fastställer den regionala miljöcentralen en ny ändpunkt för den allmänna vägen att gälla från ingången av följande kalenderår.


Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1995.

Helsingfors den 17 februari 1995

Republikens PresidentMARTTI AHTISAARI Trafikminister Ole Norrback

Top of page