1711/1995

En idkare av verksamhet som medför risk för förorening av luften ( verksamhetsidkare ) skall i mån av möjlighet se till att förorening av luften förebyggs och i detta syfte ha tillräcklig kännedom om verksamhetens miljökonsekvenser.

Vid bedömning av skyldigheten enligt 1 mom. skall beaktas egenskaperna hos det område där verksamhetens effekt visar sig, verksamhetens miljökonsekvenser, betydelsen med tanke på luftvården av åtgärder som är avsedda att förebygga förorening av luften samt de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för dylika åtgärder.

Kommunen skall vidta nödvändiga åtgärder eller meddela föreskrifter om begränsning av trafiken eller av utsläpp för att förebygga förorening av luften eller för att förbättra luftkvaliteten, om gränsvärdena för luftkvaliteten enligt de allmänna föreskrifter som avses i 9 § 1 mom. 1 punkten inte kan nås.

De föreskrifter som avses i 1 mom. meddelas dock av den regionala miljöcentralen, om de gäller fler än en kommuns område eller någon annan kommun än den kommuns område för vilken det är nödvändigt att de luftförbättrande föreskrifterna meddelas.

Myndigheterna skall när de utför sina uppgifter i mån av möjlighet beakta luftvården och i detta syfte hålla kontakt med miljöministeriet, den regionala miljöcentralen och de kommunala myndigheter som har hand om luftvårdsuppgifterna.

Om skyldigheten för en tillståndspliktig verksamhetsidkare att förebygga förorening av luften stadgas i 4 kap.

Statsrådet kan vid sitt allmänna sammanträde, med beaktande samtidigt av bästa tillgängliga teknik, meddela sådana allmänna anvisningar och föreskrifter som behövs för att förebygga fara eller men för hälsan eller annan avsevärd förorening av luften och som gäller

Statsrådet kan dessutom meddela allmänna anvisningar och föreskrifter om andra omständigheter som kan jämställas med punkterna i 1 mom. samt om andra åtgärder som behövs för att minska utsläppen, om anvisningarna eller föreskrifterna är nödvändiga för genomförande av Finlands internationella förpliktelser.

Anvisningarna och föreskrifterna kan också vara olika för skilda områden eller för skilda verksamhetsområden inom industrin.

Statsrådet kan vid sitt allmänna sammanträde meddela sådana allmänna anvisningar och föreskrifter som behövs för att skydda atmosfären och som gäller begränsning av eller förbud mot framställning, import, export, överlåtelse och användning av ämnen, fabrikat eller produkter.

Miljöministeriet kan

Miljöministeriet kan bevilja sådana undantag från rådets förordning (EG) nr 3093/94 om ämnen som bryter ned ozonskiktet som avses i artiklarna 3 och 4 i förordningen.

För sådan i förordning närmare reglerad verksamhet som medför risk för förorening av luften eller för väsentlig ändring av dylik verksamhet krävs tillstånd ( lufttillstånd ).

Miljöministeriet kan av särskilda skäl i ett enskilt fall bestämma att lufttillstånd skall sökas för verksamhet som medför risk för förorening av luften, även om i förordning inte stadgas om skyldighet att ansöka om tillstånd.

Den regionala miljöcentralen är tillståndsmyndighet i de ärenden som avses i 1 mom.

Verksamhet om vilken bestämts att tillstånd skall sökas får inledas och redan påbörjad verksamhet fortsättas tills tillståndsärendet har avgjorts och beslutet vunnit laga kraft.

Ansökningar om lufttillstånd skall behandlas enligt lagen om miljötillståndsförfarande.

Lufttillstånd beviljas, med beaktande av de tillståndsbestämmelser som meddelas med stöd av 15 §, om

Miljötillståndsmyndigheten skall, när den fattar beslut om ansökan om lufttillstånd, beakta de allmänna anvisningar som statsrådet meddelat med stöd av 9 och 9 a §§.

I lufttillståndet utfärdas, med beaktande av villkoren enligt 14 §, nödvändiga tillståndsbestämmelser om begränsning av utsläpp, om andra skyddsåtgärder som gäller utsläpp samt om tillsyn och kontroll.

I lufttillståndet utfärdas också tillståndsbestämmelser om vilka åtgärder som skall vidtas om störningar uppkommer i reningsutrustningen.

När tillståndsbestämmelser utfärdas skall de omständigheter som nämns i 7 § 2 mom. beaktas.

En tillståndsbestämmelse som avviker från sådana gemensamma föreskrifter som meddelats med stöd av 9 och 9 a §§ kan endast vara strängare än den allmänna föreskriften. En dylik tillståndsbestämmelse kan endast utfärdas för att de villkor för beviljande av tillstånd som nämns i 14 § 1 mom. 2 punkten skall uppfyllas.

En allmän föreskrift som statsrådet meddelat med stöd av 9 och 9 a §§ ersätter en tillståndsbestämmelse i tillståndsbeslutet, om den allmänna föreskriften är strängare än tillståndsbestämmelsen.

Lufttillstånd beviljas antingen tillsvidare eller, av särskilda skäl, för viss tid.

I ett tillståndsbeslut om vilket bestämts att det gäller tillsvidare skall föreskrivas när ansökan senast skall göras för översyn av de tillståndsbestämmelser som avses i 15 § och vilken utredning som då skall företes, om en sådan föreskrift inte skall anses vara uppenbart onödig. Om sökanden inte har gjort ny ansökan inom utsatt tid, kan tillståndsmyndigheten bestämma att tillståndet skall förfalla.

Den regionala miljöcentralen kan ålägga två eller flera verksamhetsidkare att gemensamt organisera den kontroll av luftkvaliteten som avses i 15 § 1 mom. Samtidigt skall vid behov bestämmas om fördelningen av de kostnader som kontrollen medför.

Utan hinder av 15 b § kan lufttillståndet på initiativ av den myndighet som beviljat tillståndet ändras, om de förhållanden som rådde då det gavs har förändrats väsentligt eller om det visar sig att de risker eller men som verksamheten medför är väsentligt större än väntat, eller om grunderna för tillståndet senare på något annat sätt konstateras ha varit väsentligt annorlunda än vad som förutsattes då tillståndet beviljades. Tillståndet kan också ändras om detta är nödvändigt för genomförande av en på behörigt sätt angiven bestämmelse i en internationell förpliktelse för Finland. Vid ändring av tillståndet skall i tillämpliga delar förfaras på samma sätt som vid beviljandet av tillstånd.

Den myndighet som har beviljat lufttillståndet kan återkalla tillståndet för viss tid eller helt och hållet, om det har förekommit sådana brott mot stadganden eller bestämmelser att verksamheten medför väsentlig fara eller väsentligt men för hälsan eller miljön.

Utan hinder av de tillståndsbestämmelser som avses i 15 § kan en verksamhetsidkare under en kort tid pröva en råvara eller ett bränsle, en framställnings- eller förbränningsmetod eller reningsutrustning för utredande av denna verksamhets effekter eller användbarhet eller någon annan med dessa jämställbar omständighet. Försöket skall i god tid, dock senast en månad innan det inleds, anmälas till tillståndsmyndigheten. Denna kan för att förebygga förorening av luften meddela föreskrifter och anvisningar om hur försöket skall verkställas eller förbjuda försöket.

Miljöministeriet, den regionala miljöcentralen, de kommunala myndigheter som har hand om luftvårdsuppgifterna och tullverket har rätt att av verksamhetsidkaren och av andra som har förpliktelser enligt denna lag eller stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den få de upplysningar som behövs för övervakningen av att lagen och de med stöd av den utfärdade stadgandena och bestämmelserna iakttas.

Miljöministeriet, den regionala miljöcentralen, de kommunala myndigheter som har hand om luftvårdsuppgifterna och tullverket samt de tjänstemän och tjänsteinnehavare som dessa myndigheter utser har rätt att för fullgörandet av de uppgifter som stadgas i denna lag utföra inspektioner och undersökningar i anslutning därtill.

Miljöministeriet, den regionala miljöcentralen och de kommunala myndigheter som har hand om luftvårdsuppgifterna har rätt att kontrollera effekterna av verksamhet som medför risk för förorening av luften och luftkvaliteten också på något annat ställe än på ett område som tillhör verksamhetsidkaren, förutsatt att detta inte orsakar områdets ägare eller innehavare nämnvärt men. Områdets ägare eller innehavare skall i förväg underrättas om att kontrollen inleds. Uppstår meningsskiljaktigheter om huruvida förutsättningar för kontrollen finns, kan ärendet hänskjutas till den regionala miljöcentralen.

Den regionala miljöcentralen kan på ansökan bevilja en verksamhetsidkare tillstånd att kontrollera effekterna av verksamhet som medför risk för förorening av luften och luftkvaliteten på annans område, om markens ägare eller innehavare inte frivilligt har samtyckt härtill.

Det är förbjudet att skada eller att utan grund flytta på eller avlägsna apparatur för mätning av luftkvaliteten eller andra undersökningsredskap och att annars störa användningen av dylik utrustning.

Miljöministeriet, den regionala miljöcentralen och de kommunala myndigheterna som har hand om luftvårdsuppgifterna har rätt att med stöd av en inspektion som den utfört meddela enskilda förbud och föreskrifter som är nödvändiga för att förebygga plötslig avsevärd förorening av luften.

Om föreskrifter och begränsningar som gäller verksamhet för vilken beviljats lufttillstånd stadgas i 4 kap.

Om någon vidtar åtgärder som strider mot denna lag eller mot stadganden eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, eller försummar en förpliktelse som följer av denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser, kan miljöministeriet, den regionala miljöcentralen och de kommunala myndigheterna som har hand om luftvårdsuppgifterna förelägga honom att inom en viss tid rätta till det som han orättmätigt har gjort eller försummat. Innan beslutet fattas skall myndigheten ge den som beslutet gäller tillfälle att bli hörd.

Myndigheten kan förena ett föreläggande enligt 1 mom. med vite eller hot om att verksamheten avbryts helt eller delvis eller att myndigheten låter utföra det som parten lämnat ogjort på hans bekostnad.

I ärenden som gäller vite samt hot om tvångsutförande och avbrytande skall i övrigt tillämpas viteslagen (1113/90).

Den som har lidit skada har rätt att göra ett ärende som gäller föreläggande, vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande enligt 22 § anhängigt vid en myndighet som avses i 22 §, om avsikten med anhängiggörandet är att förebygga förorening av luften. Samma rätt har kommunen för förebyggande av luftförorening inom dess område.

En registrerad förening vars huvudsakliga syfte enligt stadgarna är att främja miljövården, en hälsosam eller trivsam livsmiljö eller annars en hållbar utveckling har inom sitt verksamhetsområde likaså rätt att anhängiggöra ett annat ärende enligt 1 mom. än ett sådant som är av ringa betydelse.

Den som på något annat sätt än det som avses i 1 mom. uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar en skyldighet som ålagts honom enligt 7 a §, 9 § 1 mom. 2-7 punkten eller 9 § 2 mom., 9 a, 10, 15-17, 17 b eller 21 a § eller enligt rådets förordning (EG) nr 3093/94 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, skall för luftvårdsförseelse dömas till böter.

Till straff för brott mot den tystnadsplikt som stadgas i 31 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen, om inte gärningen skall bestraffas enligt 40 kap. 5 § strafflagen eller strängare straff för den stadgas på något annat ställe i lag.

Ändring i lufttillstånd enligt 11 § samt i sådana beslut enligt 16-17 a §§ som gäller lufttillstånd och i beslut enligt 17 b § söks så som stadgas i lagen om miljötillståndsförfarande.

Över beslut som miljöministeriet meddelat med stöd av 12 § får inte anföras särskilda besvär.

Ändring i andra beslut av en kommunal myndighet än sådana som avses i 1 mom. söks hos länsrätten genom besvär. Härvid skall förfaras så som lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) stadgar.

Ändring i andra beslut av en regional miljöcentral än sådana som avses i 1 och 2 mom. söks hos högsta förvaltningsdomstolen så som lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden stadgar.

I beslut som fattats med stöd av 19, 20 och 21 a §§ samt 22 § 1 och 2 mom. kan bestämmas att beslutet skall följas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Finlands miljöcentral för ett dataregister över luftvården , i vilket antecknas uppgifter som behövs med tanke på planerings-, övervaknings- och forskningsuppgifter inom luftvården. Närmare stadganden om registret utfärdas genom förordning.

Om det genom förordning stadgas att tillstånd skall sökas för sådan verksamhet för vilken enligt tidigare gällande stadganden inte har krävts anmälan eller tillstånd skall, om verksamheten har inletts eller åtgärder som är väsentliga för inledandet av den har vidtagits, genom förordning samtidigt stadgas om den tid inom vilken tillstånd skall sökas. Denna tid skall vara minst ett år från det att förordningen trätt i kraft.