Lag om ändring av lagen om skatt på arv och gåva
- Type of statute
- Lag
- Date of Issue
- Original publication
- Booklet 147/1995 (Published 14.12.1995)
Text of original statute
Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 12 juli 1940 om skatt på arv och gåva ( 378/40 ) 4 §, 9 § 2 mom., 11 § 1 mom., 12-14 §§, 16 § 1 mom. 2 punkten, 18 och 19 §§, 20 § 2 mom. och 28 § 2 mom., av dessa lagrum 11 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 15 juni 1984 (463/84), 12, 13 och 14 §§ sådana de lyder i lag av den 22 november 1985 (876/85), 16 § 1 mom. 2 punkten och 28 § 2 mom. sådana de lyder i lag av den 29 april 1994 (318/94), 19 § sådan den lyder ändrad genom lag av den 16 mars 1979 (318/79) samt genom de nämnda lagarna av den 22 november 1985 och den 29 april 1994 samt
fogas till 11 §, sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag av den 15 juni 1984, ett nytt 3 mom. samt till lagen nya 7 a, 7 b, 18 a, 28 a och 33 a §§ som följer:
4 §
Arvsskatt skall betalas
för egendom som erhållits genom arv eller testamente, om arvlåtaren eller arvingen eller testamentstagaren vid dödstillfället var bosatt i Finland, samt
för sådan fast egendom i Finland som erhållits genom arv eller testamente samt för aktier eller andelar i samfund vars tillgångar till mer än 50 procent utgörs av fast egendom i Finland.
Från arvsskatten på sådan annan än i 1 mom. 2 punkten nämnd egendom som en i Finland bosatt person erhåller avräknas beloppet av skatt som i en främmande stat betalts för samma arv eller samma förvärv genom testamente (avräkning för utländsk skatt) . Avräkningen får inte överstiga ett belopp som svarar mot en lika stor del av arvsskatten som värdet av den egendom som erhållits från en främmande stat utgör av värdet av den egendom som i Finland utgör underlag för arvsskatten.
En person anses vara bosatt i Finland om han har sitt egentliga bo och hemvist här.
Om egendom genom arv eller testamente tillfaller en person som i Finland tjänstgör vid en främmande stats diplomatiska beskickning eller en därmed jämställbar beskickning eller vid ett konsulat som förestås av en utsänd konsul eller i Finland vid Förenta Nationerna, något av dess fackorgan eller Internationella atomenergiorganet eller är medlem av en ovan nämnd persons familj eller enskilda tjänstepersonal, och han inte är finsk medborgare, är han skyldig att betala arvsskatt endast för egendom som avses i 1 mom. 2 punkten.
7 a §
Arvsskatt skall även betalas för sådan ersättning på grund av försäkring som med anledning av arvlåtarens död med stöd av personförsäkring erläggs till dödsboet eller förmånstagaren, samt för sådant under motsvarande förhållanden erlagt, med försäkringsersättning jämförbart ekonomiskt stöd som betalas av staten, en kommun eller något annat offentligrättsligt samfund eller en pensionsanstalt. Försäkringsersättning eller ekonomiskt stöd, till den del ersättningen eller stödet är skattepliktig inkomst vid inkomstbeskattningen, är dock befriade från arvsskatt.
Sådana försäkringsersättningar och sådant med försäkringsersättning jämförbart ekonomiskt stöd som avses i 1 mom. är befriade från arvsskatt till den del som den försäkringsersättning och det ekonomiska stöd som varje förmånstagare eller arvinge erhåller på grund av samma dödsfall är högst 200 000 mark. Om förmånstagaren är efterlevande make, betraktas som skattefri del hälften eller dock minst 200 000 mark av det sammanlagda beloppet av de försäkringsersättningar och det ekonomiska stöd som den efterlevande maken erhållit med stöd av förmånstagarförordnande.
7 b §
Arvsskatt skall inte betalas för normalt bohag som varit i arvlåtarens eller dennes familjs bruk till den del bohagets värde är högst 20 000 mark.
9 §
Från värdet av egendom i dödsbo får avdras skäliga kostnader för den avlidnes begravning samt för boets upptecknande och för anskaffande och resande av gravvård samt skulderna, till vilka även räknas från dödsboet utgående skatter och avgifter som hänför sig till arvlåtarens livstid. Arvsskatt får likväl inte avdras.
11 §
De som får andel ur dödsbo hänförs till tre skatteklasser:
I. arvlåtarens make, barn, makes barn, adoptivbarn, fader, moder, adoptivföräldrar och bröstarvinge till hans barn eller adoptivbarn samt arvlåtarens trolovade som erhåller bidrag som avses i 8 kap. 2 § ärvdabalken,
II. arvlåtarens broder, syster, halvbroder eller halvsyster samt avkomling till hans broder, syster, halvbroder eller halvsyster samt
III. annan släkting eller utomstående.
Tillämpas stadgandena om makar i 7 § 3 mom. inkomstskattelagen (1535/92) på arvlåtaren och en person, som har levat med arvlåtaren under äktenskapsliknande förhållanden, vid beskattningen för dödsåret, hänförs den som levt med arvlåtaren till I skatteklassen.
12 §
Från skattepliktig arvsandel får
arvlåtares make och den som stadgandena om makar tillämpas på enligt 11 § 3 mom. avdra 40 000 mark ( makeavdrag ),
sådant barn eller adoptivbarn till arvlåtaren eller sådan bröstarvige till dem som vid skattskyldighetens inträde inte hade fyllt aderton år avdra 20 000 mark ( minderårighetsavdrag ).
13 §
Om en arvsandel eller den enligt 12 § beräknade återstoden därav inte uppgår till 20 000 mark, är den befriad från skatt.
14 §
Arvsskatten betalas
i I skatteklassen enligt följande skala:
Den beskattningsbara andelens värde mk | Konstant skattetal vid andelens nedre gräns mk | Skatte-% för den överstigande delen |
20 000-100 000 | 500 | 10 |
100 000-300 000 | 8 500 | 13 |
300 000- | 34 500 | 16 |
i II skatteklassen med beloppen enligt skalan fördubblade; och
i III skatteklassen med beloppen enligt skalan tredubblade.
16 §
Vid verkställandet av arvsbeskattning skall till boets tillgångar läggas
annan gåva som arvinge eller testamentstagare har erhållit av arvlåtaren under de tre senaste åren före hans död och som inte med stöd av 19 § 1 eller 2 punkten är befriade från gåvoskatt.
18 §
Gåvoskatt skall betalas då egendom såsom gåva övergår till någon annan
om gåvogivaren eller gåvotagaren vid gåvotillfället var bosatt i Finland, och
för fast egendom i Finland samt för aktier eller andelar i samfund vars tillgångar till mer än 50 procent utgörs av fast egendom i Finland.
Från gåvoskatten på sådan annan än i 1 mom. 2 punkten avsedd egendom som en i Finland bosatt person erhållit avräknas beloppet av skatt som i en främmande stat betalts för samma gåva ( avräkning för utländsk skatt ). Avräkningen får inte överstiga ett belopp som svarar mot en lika stor del av gåvoskatten som värdet av den egendom som erhållits från en främmande stat utgör av värdet av den egendom som i Finland utgör underlag för gåvoskatten.
Om det av villkoren i ett köpe- eller bytesavtal framgår att det överenskomna vederlaget utgör högst tre fjärdedelar av det gängse priset, anses skillnaden mellan det gängse priset och vederlaget som gåva.
En person anses vara bosatt i Finland om han har sitt egentliga bo och hemvist här.
Om egendom genom gåva tillfaller en person som i Finland tjänstgör vid en främmande stats diplomatiska beskickning eller en därmed jämförbar beskickning eller vid ett konsulat som förestås av en utsänd konsul eller i Finland vid Förenta Nationerna, något av dess fackorgan eller Internationella atomenergiorganet eller är medlem av en ovan nämnd persons familj eller enskilda tjänstepersonal, och han inte är finsk medborgare, är han skyldig att betala gåvoskatt endast för egendom som avses i 1 mom. 2 punkten.
18 a §
Som gåva anses även försäkringsersättningar som med stöd av förmånstagarförordnande erhållits utan vederlag ur en försäkring. Sådana försäkringsersättningar är dock befriade från gåvoskatt till den del deras sammanlagda belopp under en tid av tre år är högst 50 000 mark.
En försäkringsersättning anses dock inte som gåva, till den del den vid inkomstbeskattningen är skattepliktig inkomst för förmånstagaren.
19 §
Gåvoskatt betalas inte för
normalt bohag som är avsett för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk, till den del gåvans värde inte överstiger 20 000 mark,
sådant som någon använt för annans uppfostran eller utbildning eller till annans underhåll eller annars gett annan för dessa ändamål i sådan form att gåvotagaren inte har möjlighet att använda det bortgivna beloppet till andra ändamål eller för
annan gåva vars värde understiger 20 000 mark, dock så att om gåvotagaren inom tre år av samma givare får flera sådana gåvor, skall för dessa betalas skatt när deras sammanlagda värde stiger till minst det nämnda beloppet.
20 §
Har gåvotagaren under loppet av tre år före skattskyldighetens inträde av samma givare erhållit en eller flera beskattningsbara gåvor, skall även dessa beaktas när skatten bestäms. Från skatten skall dock avräknas den gåvoskatt som redan betalts för tidigare gåvor.
28 §
I bouppteckningsinstrumentet skall också nämnas om en arvinge eller en testamentstagare givits sådan egendom som enligt 16 § skall beaktas vid fastställandet av arvsskatten, liksom även egendomens beskaffenhet och värde. Dessutom skall i bouppteckningsinstrumentet nämnas mottagarna och beloppen av de förmåner som avses i 7 a §.
28 a §
Försäkringsbolag och annan utbetalare av förmåner som avses i 7 a eller 18 a § skall lämna uppgift om förmånerna till länsskatteverket i den avlidnes eller gåvotagarens hemkommun. Skattestyrelsen meddelar närmare föreskrifter om tidpunkten när och sättet för hur uppgiften skall lämnas samt om uppgiftens innehåll.
33 a §
Har ett avtal om arvsskifte, en överlåtelse eller någon annan rättshandling som inverkar på arvs- eller gåvobeskattningen givits ett rättsligt innehåll eller en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, eller har någon annan åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att undgå arvs- eller gåvoskatt, skall vid arvs- eller gåvobeskattningen förfaras enligt sakens egentliga natur eller syfte.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Lagen tillämpas på sådana fall då skattskyldigheten har inträtt efter att lagen trätt i kraft.
Vid tillämpningen av 16 § 1 mom. 2 punkten, 19 § 3 punkten och 20 § 2 mom. beaktas inte gåvor som givits före den 1 januari 1994.
RP 68/95
StaUB 30/95
RSv 107/95
Helsingfors den 8 december 1995
Republikens President MARTTI AHTISAARI Minister Arja Alho