358/1993

Den finska marken delas i etthundra penni.

Lagliga betalningsmedel är de sedlar och metallmynt som har satts i omlopp enligt denna lag.

Markens externa värde bestäms på grundval av kurserna på valutorna i Europeiska gemenskapernas medlemsstater.

Statsrådet fastställer på framställning av Finlands Bank beräkningsgrunderna för markens externa värde och gränserna för dess variationsområde. Beslut om en sådan framställning fattas av riksdagens bankfullmäktige på förslag av direktionen för Finlands Bank.

Finlands Bank skall se till att markens externa värde håller sig inom gränserna för variationsområdet. Om en allvarlig störning inträffar på valutamarknaden, har Finlands Bank dock rätt att tillfälligt avvika från gränserna för variationsområdet. Statsrådet kan på framställning av Finlands Bank bibehålla den na rätt såsom gällande tills vidare. Dessa ärenden skall så snart som möjligt hänskjutas till statsrådet enligt 1 mom.

Statsrådet kan också på eget initiativ med beaktande av läget på penning- och valutamarknaden återkalla rätten att tills vidare avvika från gränserna för variationsområdet. Innan beslut fattas skall statsrådet begära utlåtande av Finlands Bank. Om rätten återkallas skall Finlands Bank göra framställning till statsrådet om nya gränser för variationsområdet eller börja iaktta de gränser för variationsområdet som statsrådet senast fastställt. Utlåtande skall ges och framställning göras i den ordning som stadgas i 1 mom.

Statsrådet skall handlägga de ärenden som avses i 4 § i brådskande ordning enligt vad som stadgas genom förordning. Finlands Banks framställningar skall antingen godkännas utan ändringar eller förkastas. Ärendena skall hållas hemliga tills statsrådets beslut har fattats.

Finlands Bank har ensamrätt till sedelutgivning.

Om sedlarnas nominella värde och egenskaper beslutar Finlands Bank.

Staten har ensamrätt att låta prägla metallmynt för sin egen räkning.

Om metallmyntens nominella värde och egenskaper beslutar finansministeriet efter att ha begärt utlåtande av Finlands Bank.

Finansministeriet skall vid behov besluta om avrundning av betalningarnas pennibelopp.

Metallmynt präglas i den mängd som Finlands Bank uppger vara behövlig i penningrörelsen. Mynten sätts i omlopp av Finlands Bank. Finansministeriet överlåter mynten till nominellt värde till Finlands Bank för att sättas i omlopp.

Finlands Bank och finansministeriet kan komma överens om det förfarande som skall tillämpas när metallmynt sätts i omlopp.

Finlands Bank skall ta emot sedlar och metallmynt i obegränsad mängd. Andra är inte skyldiga att i en betalning ta emot flera metallmynt än femtio stycken.

Pengar som är avsevärt skadade får inte användas som betalningsmedel och behöver inte godkännas som betalning.

Finlands Bank är skyldig att ta emot en söndrig sedel till dess nominella värde, om mer än hälften av sedeln finns kvar i ett stycke. I övriga fall beslutar Finlands Bank om sedeln skall tas emot och om för den skall betalas det nominella värdet eller mindre.

Finlands Bank är skyldig att ta emot ett skadat metallmynt, om dess äkthet med säkerhet kan fastställas.

Staten ansvarar för inlösen av till Finlands Bank returnerade metallmynt till deras nominella värde.

Finlands Bank får meddela banker och andra penninginstitut samt motsvarande samfund föreskrifter och anvisningar om sedel- och mynthanteringen.

Finlands Bank kan i fråga om sedlar och finansministeriet i fråga om metallmynt besluta att de skall upphöra att vara lagliga betalningsmedel.

Finlands Bank är dock under tio års tid efter att ett beslut enligt 1 mom. har trätt i kraft skyldig att lösa in de sedlar och metallmynt som inte längre är lagliga betalningsmedel till deras nominella värde.

Staten är på motsvarande sätt under ett års tid från utgången av den tid som anges i 2 mom. skyldig att lösa in de metallmynt som Finlands Bank har löst in enligt nämnda lagrum.

De beslut av Finlands Bank och finansministeriet som avses i 6 § 2 mom., 7 § 2 mom., 8 § och 14 § 1 mom. publiceras i Finlands författningssamling. Ett beslut som avses i 14 § 1 mom. skall publiceras minst sex månader innan beslutet träder i kraft, om inte annat följer av särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1993.

Genom denna lag upphävs

Förordningen den 13 november 1992 om handläggning i statsrådet av ärenden angående markens externa värde (998/92), som givits med stöd av den i 16 § 2 mom. 1 punkten nämnda upphävda myntlagen, och statsrådets beslut av den 7 juni 1991 om markens externa värde (882/91), som utfärdats med stöd av samma lag, jämte ändringar gäller fortfarande utan hinder av denna lag.

På samma sätt gäller fortfarande den rätt som statsrådet den 13 november 1992 tills vidare bibehållit för Finlands Bank att avvika från gränserna för variationsområdet för markens externa värde.

Förordningen den 12 april 1991 om metallmynt (676/91), som givits med stöd av den upphävda myntlagen träder med senare ändringar utan hinder av 16 § 2 mom. i kraft så som stadgas i förordningens 11 §.

Sedlar och metallmynt som är lagliga betalningsmedel enligt de stadganden som utfärdats innan denna lag trätt i kraft är fortfarande lagliga betalningsmedel tills annat bestäms med stöd av 14 § 1 mom.

En mark enligt stadganden som trätt i kraft före 1963 motsvarar en penni enligt denna lag. På motsvarande sätt är sedlar och metallmynt enligt stadganden som trätt i kraft före 1963 till sitt nominella värde en hundradedel av betalningsmedel enligt denna lag.

Vid tillämpningen av 2 mom. iakttas fortfarande den i 16 § 2 mom. 2 punkten upphävda lagen om införande av myntlagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den, om inte något annat följer av gällande stadganden eller bestämmelser.