1059/1993

Detta beslut gäller naturgasrörsystem och förbrukningsapparater som avses i naturgasförordningen (1058/93) samt tillsättning av luktämne i naturgas.

Naturgasrörsystem och därtill anslutna förbrukningsapparater skall planeras, placeras, byggas, monteras och utrustas så att de kan användas, underhållas, besiktas och övervakas på ett betryggande sätt. Bestämmelserna i detta beslut skall iakttas också då rörsystemet ändras eller repareras.

Det område där ett naturgasrörsystem byggs skall delas in i klasser, om rörsystemets största tillåtna drifttryck är minst 16 bar. I definitionen av områdesklasserna skall den planerade utvecklingen i området beaktas.

En områdesklass definieras på basis av boningstätheten eller kvaliteten på de separata anläggningar som finns i området.

Boningstätheten beräknas för ett område med en längd om 1 600 m och bredd om 400 m (200 m på vardera sidan om rörsystemets mittlinje).

Som lägenheter anses vid beräkningen av boningstätheten utöver egentliga boningslägenheter också lägenheter som är avsedda för annan fortgående mänsklig vistelse, som byråer, affärslägenheter eller andra rum där människor vistas en längre tid. Lägenheterna kan finnas i en eller flera byggnader.

Till områdesklass 1 hör de områden vilkas beräknade boningstäthet är högst 10 lägenheter.

Till områdesklass 2 hör de områden vilkas beräknade boningstäthet är mer än 10 men högst 45 lägenheter.

Till områdesklass 3 hör de områden vilkas beräknade boningstäthet är mer än 45 lägenheter. Dessutom anses till områdesklass 3 höra ett område på vilket finns eller på vilket enligt prognoserna kommer att finnas:

Områdesklass 2 slutar 200 m från den yttersta byggnaden på det område för vilket boningstätheten som bestämmer områdesklassen har beräknats.

Områdesklass 3 slutar 200 m från den yttersta byggnaden på det område eller från kanten av det separata avgränsade område för vilket boningstätheten eller personantalet som bestämmer områdesklassen har beräknats.

Vid dimensioneringen av naturgasrörsystemet skall de kontinuerliga eller momentana krafter beaktas som är av betydelse med tanke på dimensioneringen av rörsystemet.

Den säkerhetskoefficient som skall användas vid dimensioneringen av rörsystemet bestäms så att för ett område i områdesklass 3 används den största och för ett område i områdesklass 1 den minsta säkerhetskoefficienten.

Som planeringstryck för naturgasrörsystemet skall väljas minst ett lika stort tryck som det största tryck som röret utsätts för i driftsförhållandena. Planeringstrycket för rör och rördelar av stål skall alltid vara minst 10 bar.

Som planeringstemperatur bör användas den högsta eller lägsta temperatur som rörsystemet kan bli utsatt för under driften. För ett rör som skall monteras under jorden och sänkas i vatten är den lägsta planeringstemperaturen -10 °C och för ett rör som går ovan jord utomhus -40 °C.

Ett naturgasrörsystem bör placeras på tillräckligt avstånd från utomstående anläggningar. Då skyddsavstånden definieras, delas de utomstående anläggningarna in i grupp A och B.

Till grupp A hör allmänna byggnader som är avsedda för samling: inkvarteringslägenheter (hotell, sjukhus, åldringshem), samlingslägenheter (skola, biograf, stormarket), boningslägenheter (höghus) och dagvårdslägenheter. Dessutom hör till grupp A en sådan anläggning där explosiva varor tillverkas, upplagras eller används samt där farliga kemikalier hanteras industriellt eller upplagras.

Till grupp B hör boningslägenheter (egnahemshus, radhus), arbetsplatslägenheter eller andra byggnader än sådana som är avsedda för boendeändamål och där människor regelbundet vistas samt ett separat, avgränsat område.

Rörsystemets skyddsavstånd till olika anläggningar, då gas inte leds genom röret till denna anläggning, skall vara minst enligt tabell 1. Avståndet i tabellen avser det kortaste vågräta avståndet mellan anläggningen och rörsystemet.

Tabell 1. Skyddsavståndet till byggnader, separata avgränsade områden och andra specialanläggningar

Skyddsavståndet mellan en tryckstegringsstation och en tryckreducerings-, linjeavstängningsventil- och renskolvstation i anslutning till transportrörsystemet skall vara minst enligt tabell 2. Skyddsavståndet mäts på tryckstegrings- och tryckreduceringsstationen från skyddsbyggnaden och på ventil- och renskolvstationen från den yttersta ventilen eller renskolvfållan.

Tabell 2. Skyddsavståndet från byggnader, separata avgränsade områden och andra specialanläggningar

En tryckstegringsstation samt en tryckreducerings-, linjeavstängningsventil- och renskolvstation som hör till transportrörsystemet skall omgärdas av minst ett 2,4 meter högt stängsel, om de inte är belägna på ett område som annars är inhägnat.

Byggnadsdelarna i tryckreduceringsstationens byggnad skall till sin brandbeständighet huvudsakligen vara obrännbara. Tryckreduceringsrummet skall utrustas med ett lätt tak utan mellantak. Till tryckreduceringsrummet skall finnas en ingång direkt utifrån.

Tryckreduceringsrummets luftkonditionering skall ordnas så att eventuellt läckande naturgas inte samlas inomhus.

I inloppsröret för gas i tryckreduceringsstationen skall monteras en huvudavstängningsventil på 10-15 meters avstånd från tryckreduceringsstationens byggnad.

Tryckreduceringsstationens tryckreglerings- och alarmsystem skall byggas så att trycket i apparaturen och utloppsrörsystemet i tryckreduceringsstationen inte överskrider det största tillåtna trycket. I alarmsystemet bör finnas två av varandra oberoende anordningar som garanterar säkerheten.

Tryckreduceringsrummet skall vara utrustat med en gasläckagedetektor som kontinuerligt meddelar om läckande gas och slår larm i kontrollrummet.

Utanför tryckreduceringsstationens byggnad skall monteras signallampor som får information från gasläckagedetektorn och meddelar om eventuell gasfara.

I transportrörsystemet för naturgas skall finnas linjeavstängningsventiler så att gasmängden i varje del av rörsystemet som är utsatt för tryck tryggt och inom en rimlig tid kan tömmas. Utblåsningssystemet skall byggas så att det inte stör driften av de anordningar som hör till rörsystemet eller deras verksamhet.

Avståndet mellan linjeavstängningsventilerna bestäms enligt områdesklassen. På ett område som hör till områdesklass 1 är det största tillåtna avståndet mellan linjeavstängningsventilerna 30 km, på ett område som hör till områdesklass 2 är det 15 km och på ett område i områdesklass 3 är det 6 km.

Distributionsrörsystemen skall utrustas med de linjeavstängningsventiler som driften, underhållet och driftssäkerheten förutsätter så att gasmängden i varje del av rörsystemet som är utsatt för tryck tryggt och inom en rimlig tid kan tömmas.

I distributions- och driftsrörsystemen skall det finnas avstängningsventiler åtminstone i sådan omfattning att tillflödet av naturgas enkelt kan stängas av i varje driftsanläggning (huvudavstängningsventil). Huvudavstängningsventilen skall utmärkas klart med en plåt som visar ventilens bruksändamål.

Före varje driftsanläggning skall en avstängningsventil placeras på så sätt att det är möjligt att lösgöra driftsanläggningen från rörsystemet utan att rörsystemet behöver tömmas på gas.

Om gasmängden i ett driftsrörsystem inomhus är mycket stor, bör driftsrörsystemet utrustas med sådana anordningar med hjälp av vilka rörsystemet enkelt kan tömmas på en säker plats.

Distributions- och driftsrörsystemen skall vid behov utrustas med tryckreduceringsaggregat som lämpar sig för bruksändamålet med hjälp av vilka naturgasens tryck kan minskas och regleras då gastrycket eller gasmängden varierar.

Tryckreduceringsaggregaten skall placeras, byggas och skyddas så att upprätthållandet av dem inte förorsakar fara eller olägenhet för driftssäkerheten.

Före ett tryckreduceringsaggregat skall det finnas en avstängningsventil i ett inloppsrör för gas. Tryckreduceringsaggregat skall förses med sådana styr-, regler- och alarmanordningar att gastrycket inte överskrider det största tillåtna drifttrycket i tryckreduceringsaggregatet och i det gasrör som utgår från detta. Om gasens inloppstryck är högst 4 bar, behövs minst en alarmanordning och om gasens inloppstryck är över 4 men under 16 bar, krävs minst två anordningar som oberoende av varandra garanterar säkerheten.

Om det är möjligt att hålla tryckreduceringsaggregaten ur drift sådana tidsperioder då mängden läckande gas från regler- och alarmanordningarna kan leda till att trycket stiger över det tillåtna värdet, skall tryckreduceringsaggregatet också utrustas med en anordning som förhindrar att trycket stiger så högt att det leder till en osäker situation. Eventuella utblåsningsrör bör leda utomhus.

Naturgasrörsystem utanför byggnader skall i allmänhet byggas under jorden. Ett naturgasrörsystem får inte placeras under byggnader med undantag av införingen av röret. Ett naturgasrörsystem får också byggas ovan jord i områden och på ställen där ett underjordiskt rörsystem kan skadas till följd av markens kvalitet eller rörelser eller där det är tekniskt svårt att bygga ett underjordiskt rörsystem. På ett fabriksområde får rörsystem också byggas ovan jord.

Rörsystemets minsta täckningsdjup är en meter. På ett stads- och byggnadsplaneområde är det minsta täckningsdjupet 0,8 meter då rörsystemets största tillåtna drifttryck är högst 4 bar. Det minsta täckningsdjupet skall ökas om någon utomstående påfrestning eller markanvändningen ovan röret förutsätter detta. I specialanläggningar kan det minsta täckningsdjupet minskas, om säkerhetsnivån trots detta kan bibehållas.

Naturgasrörsystemets avstånd till en trafikled eller ett tungt trafikerat område bör vara tillräckligt för att förhindra att rörsystemet skadas p.g.a. belastningar som trafikleden förorsakar rörsystemet. Då ett naturgasrörsystem måste placeras inne i exceptionellt belastade konstruktioner, skall de extra påfrestningarna av detta på naturgasrörsystemet beaktas med hjäp av skyddskonstruktioner eller skyddsrör. Då skyddskonstruktioner används skall det beaktas att markens rörelser eller skyddskonstruktionerna inte får medföra någon avsevärd påfrestning för naturgasrörsystemet.

Utrustningar som sträcker sig till markytan bör byggas så att tjäle, rörelser i marken eller trafikbelastning inte förorsakar skadliga påfrestningar för rörsystemet.

Ett naturgasrörsystem som är beläget ovan jord skall skyddas på sådana ställen där det på grund av trafiken eller av något annat skäl kan skadas mekaniskt. Om utrustningen till ett underjordiskt rörsystem sträcker sig ovan markytan, skall den inhägnas eller skyddas på annat sätt.

I genomföringar och punkter där olika konstruktionsdelar har belastningar som är oberoende av varandra, bör skarvställena göras flexibla. I olika konstruktioners genomföringar bör naturgasröret utrustas med skyddsrör eller motsvarande förstärkning.

Naturgasrörsystem får inte placeras inne i hålkonstruktioner, rökkanaler, luftkonditionerings- eller ventilationskanaler och inte heller i hiss- eller varutransportschakt.

Den olägenhet byggandet av ett underjordiskt rörsystem medför för omgivningen skall vara så liten som möjligt. Ett gasrör får inte monteras i sådan markgrund som innehåller ämnen som är skadliga för röret. Underjordiska gasrörsystem av stål skall korrosionsskyddas.

Rör, rördelar och rörutrustning skall hanteras så att de inte skadas under byggnadstiden. Dessutom skall rören och rördelarna skyddas så att smuts inte kan tränga in i dem.

Runt röret får under den första igenfyllningen, som bör sträcka sig minst 300 mm ovan om rörets eller dess skyddsrörs övre yta, inte finnas stenar med mera än 32 mm i diameter och inte heller krossat stenämne, frusna jordkokor eller ämnen som kemiskt skadar röret. På bottnen i ett schakt som gjorts i en klippa eller ett stenröse, under röret, bör efter tätningen finnas ett minst 150 mm tjockt stenfritt jordlager.

Den slutliga igenfyllningen sträcker sig från det översta skiktet av den första igenfyllningen till markytan. Igenfyllningen kan göras maskinellt med användning av uppgrävd jord. Slutfyllningen får dock inte innehålla stenar och block på mer än 200 mm och inte heller stubbar eller ris.

Då ett rörsystem går under en trafikled, skall det skyddas så att dess ytbeläggning inte skadas.

I underjordiska korsningar skall avståndet vågrätt och lodrätt mellan naturgasrörsystemet och andra underjordiska konstruktioner, såsom lednings- och rörlinjer, vara sådant att driften av samt reparations- och underhållsarbetena på de olika konstruktionerna möjliggörs utan att övriga konstruktioner skadas.

I underjordiska monteringar i samma riktning är minimiavståndet 1,0 meter och i korsningar 0,5 meter, då naturgasrörsystemets drifttryck är högre än 4 bar.

Minimiavstånden är de som nämns i 2 mom. också då naturgasrörsystemens drifttryck är högst 4 bar vid monteringar av dem i samma riktning och i korsningar med ett underjordiskt tryckfritt avlopp, täckdikningsrör eller någon annan motsvarande konstruktion.

Av särskilda skäl får de ovan nämnda minimiavstånden underskridas, om motsvarande skyddsnivå kan bibehållas. Minimiavstånden skall dock alltid vara minst hälften av ovan nämnda värden.

Minimiavståndet från rörsystem, vilkas drifttryck är högst 4 bar, till ett underjordiskt rör med tryck, en kabel eller motsvarande konstruktion som går i samma riktning som gasröret, skall alltid vara minst 0,2 meter och i korsningar med ifrågavarande konstruktioner minst 0,1 meter.

De handlingar och besiktningsprotokoll som uppkommer under byggnadstiden sammanställs till en övervakningsbok. I övervakningsboken skall finnas en innehållsförteckning, en utredning över uppföljningen av byggandet samt de handlingar som kommer i fråga enligt följande:

Till övervakningsboken fogas ett skriftligt intyg som monteringsföretagets ansvariga person har undertecknat över att rörsystemet har byggts i enlighet med stadgandena och bestämmelserna.

De konstruktionsmaterial som används i naturgasrörsystem skall vara mekaniskt tillräckligt hållfasta och tåla de tryck och temperaturer som rörsystemet vid sedvanlig drift kan bli utsatt för.

De naturgasrör och rördelar som är belägna ovan jorden skall vara av metall.

Plaströr får endast användas för underjordiska monteringar och det maximala drifttrycket får vara högst 4 bar.

I tillbehören får som konstruktionsdelar, skarvstycken och tätningar också användas andra konstruktionsmaterial, dock förutsatt att tillbehöret är avsett för naturgas och att de nämnda delarna hör till själva tillbehöret.

Konstruktionsmaterial skall märkas på ett beständigt sätt så att sambandet mellan konstruktionsmaterialet och materialintyget kan konstateras på basis av märkningen.

För märkning av standardiserade rör, rördelar, ventiler, flänsar, skruvar och muttrar räcker dock sådana bokstavs- och nummerbeteckningar på basis av vilka det använda materialet kan identifieras och över vilka tillverkaren vid behov kan utfärda materialintyg.

Då konstruktionsmaterial delas i samband med montering av naturgasrörsystem, skall delarna utmärkas så, att deras samband med materialintyget framgår.

I samband med monteringen skall det sörjas för att märkningarna överflyttas på behörigt sätt.

Vid montering av naturgasrörsystem skall tillses att olika konstruktionsmaterial inte kan blandas.

Konstruktionsmaterial får inte användas, om det under monteringen eller vid utförda prov visar sig olämpligt eller om i det konstateras fel som försämrar rörsystemets hållfasthet.

Fel som finns i konstruktionsmaterialet eller som uppstår i samband med monteringen av rörsystemet får repareras endast med samtycke av byggherren eller av en av byggherren befullmäktigad sakkunnig samt av den besiktningsman som utfört konstruktionsbesiktningen. Reparationerna far inte äventyra rörsystemets hållfasthet.

Vid montering av naturgasrör får användas antingen svetsade eller skarvfria stålrör som är avsedda för drift under tryck. Konstruktionsmaterialet skall till sin hållfasthet, formförändringsförmåga och uthållighet vara lämpligt för monterings- och driftförhållandena. Konstruktionsmaterialet bör vara av tätad stålkvalitet.

Vid montering av naturgasrör får användas skarvfria rör och rördelar som har tillverkats av medelhård eller hård polyeten. Konstruktionsmaterialet i plaströr och i delar till dessa skall vara avsett för naturgasdrift.

Vid montering av naturgasrör får kopparrör endast användas i monteringar ovan jorden och inomhus. Rörens drifttryck får vara högst 200 mbar.

Naturgasrör och rördelar skall fogas samman på så sätt att skarvstyckena inte försvagar rörets mekaniska hållfasthet. Rörens och rördelarnas samt tillbehörens förband skall vara täta till sin konstruktion och lämpa sig för ifrågavarande driftsändamål. Skarvstyckena får inte försvaga rörsystemets och dess delars samt tillbehörens korrosionsskydd. De konstruktionsmaterial som använts för att stöda rörsystemet och dess tillbehör får inte förorsaka röret eller tillbehören elkemisk korrosion.

Svetsningen skall göras på ett tekniskt ändamålsenligt sätt och slutresultatet skall ha en allmänt godtagbar teknisk nivå.

Besiktningar som inte förstör materialet skall göras med de godkända metoder som allmänt är i bruk.

Besiktningsmannen bör få en utredning över metodproven på svetsförbanden och över svetsningstillsatsämnena, en förteckning över svetsarna samt en utredning av deras behörighet.

Transportrörsystemets alla svetsförband och de svetsförband i distributions- och driftsrörsystem av stål där drifttrycket är minst 16 bar besiktas med en 100 % radiografisk metod. Med den radiografiska metoden skall 10 procent av svetsförbanden i de rörsystem besiktas där drifttrycket är minst 4 bar eller där drifttrycket är minst 1 bar och rörets diameter minst DN 100.

Om svetsförbandet inte kan besiktas radiografiskt får fotograferingen ersättas med något annat besiktningsförfarande som inte förstör materialet.

Underjordiska naturgasrörsystem av stål bör i första hand ytbeläggas med polyetenytbeläggning. För skyddandet får också användas andra ytbeläggningar som har motsvarande skyddseffekt och hållbarhet.

Ytbeläggningen på ett underjordiskt rör skall besiktas med en elektrisk genomslagsapparat innan röret täcks.

Läget i terrängen för transportrörsystem för naturgas skall märkas ut tydligt och synligt.

Distributions- och driftsrörsystem kan märkas ut på samma sätt som transportrörsystemen eller de kan alternativt märkas ut med fixpunktsmarkeringar så att läget kan fastställas exakt på basis av kartmarkeringar.

Naturgasrörsystem av plast skall märkas ut så att deras exakta läge kan fastställas.

Naturgasrörsystem som är belägna ovan jorden bör märkas ut med igenkänningsfärger samt i industrifastigheter och motsvarande utrymmen också med beteckningen för det flödande ämnet.

Naturgasrörsystem som lagts under vattenytan, på broar eller motsvarande skall märkas ut särskilt.

Förbrukningsapparater får endast placeras i sådana rum som har tillräcklig storlek och luftkonditionering. Då behovet av luftkonditionering i placeringsutrymmet definieras bör behovet av tillräcklig förbränningsluft för gasens förbrukningsapparat, eventuella andra apparater som samtidigt förbrukar bränsle och kraven på ett tillfredsställande inomhusklimat beaktas.

Förbrukningsapparaterna skall placeras så att de föremål och ytor som finns i närheten inte värms upp på ett sätt som äventyrar säkerheten.

Om en förbrukningsapparats verksamhet förutsätter maskinell luftkonditionering i det rum där den är belägen, bör förbrukningsapparaten förses med en apparat som förhindrar att gas kommer in i förbrännaren om den maskinella luftkonditioneringen är ur funktion.

Förbrukningsapparaten bör anslutas till kanalen för utgående rökgaser eller också bör det på något annat sätt tillförsäkras att rökgaserna kan avlägsnas så att de tillåtna maximihalterna av ämnen som uppkommer i förbränningen inte överskrids i vistelsezonen. Om systemet för avlägsning av rökgaser har försetts med en avstängningsapparat eller maskinellt avlägsnande, bör förbrukningsapparaten utrustas med en apparat som förhindrar att gas kommer in i förbrännaren om inte avlägsnandet av rökgaserna kan ske utan hinder eller om det maskinella avlägsnandet inte fungerar.

Avlägsnandet av rökgaser skall ske utåt så att inga skadliga rökgasmängder följer med den luftström som leds in.

Anslutandet av en förbrukningsapparat till rörsystemet skall göras så att rörsystemet inte förorsakar förbrukningsapparaten eller vice versa stora påfrestningar, värmerörelser eller vibrationer.

I rörsystemet bör det finnas en avstängningsventil samt ett sådant förband att förbrukningsapparaten enkelt kan lösgöras från rörsystemet.

Det rörsystem som leder till förbrukningsapparaten bör vara så stort att den tryckförlust det förorsakar inte i skadlig mängd inverkar på gasapparatens verksamhet.

I förbrukningsapparaterna skall i regel finnas flamövervakningsutrustning. Om anläggningens övriga kontinuerliga tändningskälla eller fortgående processtemperatur ovanför gasens antändningsgräns garanterar att gasen brinner utan störningar krävs ingen flamövervakningsutrustning.

Det nominella trycket i förbrukningsapparater som används i hushållen skall vara 20 mbar. Apparaterna skall fungera klanderfritt då i förbrukningsapparatens gastillströmningsstuds råder ett tryck på 17-25 mbar.

Gasslangarna skall tåla fortgående påverkan av naturgas och de skall vara avsedda för naturgasdrift. När det är fråga om kalla förhållanden skall det tillförsäkras att den slang som används lämpar sig för användning i dylika förhållanden.

Ett naturgasrörsystem eller en del av ett sådant anses vara i drift, om rörsystemet eller delen är fylld med naturgas.

För driften av naturgas bör finnas behöriga drifts- och underhållsanvisningar. I anvisningarna skall ingå åtgärdsanvisningar för eventuella störnings- och farosituationer.

Ägaren eller innehavaren av ett naturgasrörsystem skall sörja för att det inte finns träd på rörlinjerna. På rörlinjerna får inte heller idkas verksamhet som kan skada naturgasrörsystemen. Det är förbjudet att utföra markgrävningsarbeten i omedelbar närhet till naturgasrörsystem utan ägarens eller innehavarens tillstånd.

För uppföljandet av i vilket skick naturgasrörsystemet och övervaknings- och alarmanordningarna i anslutning till detta är och för upprätthållandet av deras funktionsduglighet bör på åtgärd av användaren regelbundet göras besiktningar och tester.

Dessa åtgärder bör rapporteras till driftsövervakaren som bör följa med rörsystemets skick. Driftsövervakaren skall i sin övervakningsbok anteckna de väsentliga åtgärder som gäller besiktningar, övervakning, service och underhållsarbeten under driftstiden.

I naturgas skall inblandas tydligt förnimbart luktämne i sådan mån, att gasen kan förnimmas när dess halt i luften är minst en femtedel av den nedre antändningsgränsen.

För tillsättningen av luktämne i naturgas används tetrahydrotiofen eller något luktämne med motsvarande egenskaper. Då tetrahydrotiofen används anses tillsättningen av luktämne ha blivit utförd om 10 mg tetrahydrotiofen har blandats i en kubikmeter naturgas.

Naturgas som leds in i distributions- och driftsrörsystem skall tillsättas med luktämne vid tryckreduceringsstationen med hjälp av för ändamålet inmonterade doseringsanordningar för luktämne, ifall gasen inte har tillsatts med luktämne tidigare. Doseringsanordningarna för luktämnet skall lämpa sig för ändamålet.

Mängden luktämne i naturgas bör övervakas regelbundet. I samband med att mängden luktämne ökas skall luktämnesförbrukningen jämföras med gasmängden. Ifall ökningen av luktämnet sker sällan, skall luktämnets verksamhet kontrolleras minst en gång per månad.

En gång om året skall det konstateras att luktämneshalten i slutet av naturgasrörsystemet är tillräcklig. Prov tas ur strömmande naturgas och det analyseras t.ex. med en gaskromatograf.

På sådana distributionsområden för naturgas där hushållen använder betydande mängder naturgas bör kontroll av luktämnet, utöver på de sätt som nämns i 1 och 2 mom., göras genom fortgående mätningar antingen med ett fast monterat mätdon för strömmande naturgas och luktämne eller genom ett fast monterat mätdon för luktämnets styrka.

Över alla mätningar av luktämne i naturgas skall föras protokoll.

Detta beslut träder i kraft den 15 december 1993.

Genom detta beslut upphävs handels- och industriministeriets beslut av den 26 juni 1987 om tillämpning av naturgasförordningen (624/87).