1505/1992

De statliga och kommunala myndigheterna samt övriga upphandlingsenheter som avses i denna lag skall, för att åstadkomma konkurrens och för att trygga jämbördigt och icke-diskriminerande bemötande av dem som deltar i ett anbudsförfarande, vid sin upphandling iaktta denna lag.

Denna lag tillämpas inte

Upphandlingsenheter som avses i denna lag är

En juridisk person anses höra till den offentliga förvaltningen enligt 1 mom. 2 punkten om denna juridiska person har grundats för att verka för det allmänna intresset utan industriell eller kommersiell karaktär och om

Genom förordning stadgas i enlighet med EES-avtalet i vilken omfattning upphandlingsenheterna skall följa EES-avtalets bestämmelser om upphandling.

I denna lag avses

Vid upphandling skall befintliga konkurrensmöjligheter utnyttjas. Upphandling får göras utan anbudstävlan endast av särskilda skäl. Anbudstävlan behöver dock inte anordnas vid kollektiv upphandling, om upphandlingen företas hos en sådan upphandlingsenhet som redan har iakttagit denna lags stadganden om upphandling.

En upphandlingsenhet som ger en upphandling i uppdrag åt en annan enhet skall ställa som villkor att den som företar upphandlingen iakttar denna lag.

Om upphandlingsenheten har valt ett upphandlingsförfarande vid vilket alla som så önskar kan ge anbud (öppet upphandlingsförfarande), skall anbudsbegäran kungöras offentligt. För att åstadkomma konkurrens skall anbud i varje fall inbegäras av ett tillräckligt antal leverantörer. Om en annan leverantör än den av vilken anbud har begärts, önskar ge anbud, har han rätt att få begäran om att ge anbud. Upphandlingen får dock inte fördröjas på grund av detta.

Genom förordning stadgas i enlighet med bestämmelserna i EES-avtalet närmare om vilka slag av upphandlingsförfaranden som skall följas.

I en anbudstävlan kan en sådan kandidat eller anbudsgivare uteslutas som inte kan anses ha tekniska, ekonomiska eller andra förutsättningar att genomföra upphandlingen. En sådan kandidat eller anbudsgivare skall på begäran ges upplysning om grunderna för uteslutningen.

Upphandlingen skall göras så förmånligt som möjligt. Bland anbuden skall antas det som är billigast eller som helhet ekonomiskt mest förmånligt.

Genom förordning kan stadgas om sådana undantag från 1 mom. som grundar sig på EES-avtalet.

Den som genom förfarande som strider mot denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller föreskrifter eller bestämmelser i EES-avtalet orsakar en leverantör skada, är skyldig att ersätta den skada han orsakat.

Då skadeståndskravet gäller kostnader som uppkommit på grund av deltagande i ett anbudsförfarande, är det för utdömande av skadestånd tillräckligt att kandidaten eller anbudsgivaren leder i bevis ett oriktigt förfarande som avses i 1 mom. och att han om förfarandet hade varit felfritt skulle ha haft ett reellt tillfälle att vinna anbudstävlingen. Detta moment skall tillämpas på de upphandlingar om vilka stadgas i EES-avtalet.

Om det vid en upphandling, som avses i EES-avtalet och om vilken närmare stadgas genom förordning, har förfarits i strid med denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller föreskrifter eller med nämnda avtal, kan konkurrensrådet, på ansökan av den som saken gäller

Ett i 1 mom. avsett ärende kan anhängiggöras även av handels- och industriministeriet och ärenden som gäller upplåtande på entreprenad även av finansministeriet.

Ansökan skall göras skriftligen. En ansökan som har anhängiggjorts efter att upphandlingsavtal har ingåtts upptas inte till prövning. Sökanden skall, innan ansökan inges till konkurrensrådet, skriftligen meddela upphand-lingsenheten om sin avsikt att anhängiggöra ärendet i konkurrensrådet.

Konkurrensrådet kan för att betona vikten av att iaktta det förbud som avses i 9 § 1 mom. 2 punkten och den skyldighet som avses i 3 punkten förelägga vite, med iakttagande av viteslagen (1113/90).

Efter att en ansökan anhängiggjorts kan konkurrensrådet interimistiskt förbjuda eller avbryta verkställigheten av ett beslut eller i övrigt bestämma att upphandlingen skall avbrytas för den tid ärendet behandlas i konkurrensrådet, varvid i det senare fallet på motsvarande sätt skall iakttas vad som stadgas i 1 mom. Det ovan i 9 § 1 mom. 2 punkten nämnda förbudet och den i 3 punkten nämnda skyldigheten kan även utfärdas interimistiskt för den tid ärendet behandlas i konkurrensrådet, varvid på motsvarande sätt skall iakttas 1 mom.

Vid beslut om en sådan åtgärd som avses i 2 mom. skall konkurrensrådet fästa uppmärksamhet vid att åtgärden inte orsakar större skada för motparten eller andra personers rättigheter, och inte heller för det allmänna intresset, än de fördelar som åtgärden medför.

Konkurrensrådets ordförande kan i brådskande fall ensam på konkurrensrådets vägnar besluta om interimsåtgärder enligt 2 mom.

En åtgärd som avses i 9 § 1 mom. och 10 § får inte föreskrivas utan att upphandlingsenheten och andra som saken angår bereds tillfälle att bli hörda. Om syftet med en åtgärd som avses i 10 § 2 mom. i annat fall kan äventyras, kan åtgärden dock föreskrivas utan att sådant tillfälle bereds.

Konkurrensrådet kan uppmana en part att infinna sig vid ett sammanträde i rådet och ålägga denne att lägga fram handlingar som klarlägger det anhängiga ärendet.

Om skyldigheten att lägga fram sådana handlingar som avses i 2 mom. inte fullgörs eller om parten utan laga hinder uteblir från konkurrensrådets sammanträde, kan parten vid vite åläggas att utlämna handlingarna eller att infinna sig vid ett sammanträde.

Ändring i ett sådant beslut av konkurrensrådet som avses i 9 och 10 §§ får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen i den ordning som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Konkurrensrådets beslut skall trots besvär iakttas, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

I beslut om föreläggande av vite som konkurrensrådet meddelat med stöd av 10 § 1 eller 2 mom. får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

För den övervakning av upphandling och det informationsutbyte som härrör från förpliktelserna enligt EES-avtalet skall upphandlingsenheterna lämna statistiska och andra uppgifter till myndigheterna om olika skeden i sin upphandling och om den upphandling de företagit, i den omfattning som handels- och industriministeriet bestämmer.

Den som vid fullgörandet av uppgifter som avses i denna lag har fått kännedom om en näringsidkares affärs- eller yrkeshemligheter, får inte röja dem eller använda dem utan laglig rätt, om inte den vars intresse tystnadsplikten gäller har gett sitt samtycke.

Den som uppsåtligen bryter mot det förbud som stadgas i 14 § skall för brott mot den i lagen om offentlig upphandling stadgade tystnadsplikten dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. På en tjänstemans och offentligt anställd arbetstagares brott mot tystnadsplikt skall dock tillämpas 40 kap. 5 § strafflagen.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för ett brott som avses i 1 mom., om inte målsäganden anmäler brottet för åtal.

Genom förordning kan närmare stadganden utfärdas om verkställigheten av EES-avtalet i ärende om vilket bestäms i bilaga XVI till avtalet.

Genom förordning kan närmare stadganden utfärdas om verkställigheten av denna lag.

Handels- och industriministeriet och finansministeriet kan utfärda anvisningar om tillämpningen av denna lag och de förordningar som utfärdats med stöd av den.