1390/1992

Syftet med denna lag är att med tanke på undantagsförhållanden trygga befolkningens utkomst, landets näringsliv och de ekonomiska funktioner som är nödvändiga för landets försvar ( försörjningsberedskap ).

För tryggande av försörjningsberedskapen under alla förhållanden skall tillräcklig beredskap att producera förnödenheter samt att styra produktion, distribution, konsumtion och utrikeshandel åstadkommas och upprätthållas.

Statsrådet uppställer de allmänna målen för försörjningsberedskapen, i vilka beredskapsnivån fastställs med beaktande av minimibehoven för befolkningen och ett nödvändigt näringsliv samt för försvaret.

Om myndigheternas befogenheter under undantagsförhållanden stadgas i beredskapslagen (1080/91), lagen om befolkningsskydd (438/58) och lagen om försvarstillstånd (1083/91).

I statens säkerhetsupplag lagras råvaror och produkter som är nödvändiga för befolkningens utkomst, näringslivets verksamhet och sådan produktion som stöder försvaret. Om säkerhetsupplagringen av spannmål stadgas särskilt.

Statsrådet beslutar om ibruktagande av upplagen.

Handels- och industriministeriet svarar för utvecklandet av försörjningsberedskapen och har den högsta ledningen av förberedelserna.

Varje förvaltningssektor skall utveckla försörjningsberedskapen inom sitt eget verksamhetsområde på det sätt som stadgas i 40 § beredskapslagen.

För utvecklandet och upprätthållandet av försörjningsberedskapen finns en Försörjningsberedskapscentral.

Försörjningsberedskapscentralen är administrativt underställd handels- och industriministeriet.

Försörjningsberedskapscentralen skall utveckla samarbetet mellan den offentliga förvaltningen och näringslivet i fråga om ekonomiska förberedelser, samordna den offentliga förvaltningens ekonomiska förberedelser samt sköta statens säkerhetsupplagring och övriga uppgifter enligt vad som stadgas genom förordning.

Vid säkerhetsupplagringen skall Försörjningsberedskapscentralen iaktta företagsekonomiska principer med beaktande av att försörjningsberedskapen tryggas.

Försörjningsberedskapscentralen har en direktion, om vars uppgifter, medlemsantal och tillsättande stadgas genom förordning. Genom förordning kan stadgas att direktionen kan behandla vissa ärenden i begränsad sammansättning.

Försörjningsberedskapscentralen har en överdirektör och personal i arbetsavtalsförhållande. Om anställning och uppsägning av dem samt om deras uppgifter och förmåner stadgas genom förordning.

Försörjningsberedskapscentralens bokföring skall skötas enligt bokföringslagen (655/73).

Om revision och fastställande av bokslut stadgas genom förordning.

Försörjningsberedskapscentralen kärar och svarar för statens räkning samt bevakar vid domstolar, myndigheter och förrättningar statens intresse och rätt i alla ärenden som gäller det egna verksamhetsområdet.

Försörjningsberedskapscentralen skall sköta försörjningsberedskapsfonden som står utanför statsbudgeten och till vilken som inkomst bokförs den säkerhetsupplagsavgift som uppbärs med stöd av lagen om säkerhetsupplagsavgift (1105/83).

De vederlag som skall erhållas genom överlåtelser av säkerhetsupplagrade varor och av andra prestationer som Försörjningsberedskapscentralen producerar bokförs som inkomst till försörjningsberedskapsfonden.

Försörjningsberedskapscentralen skall prissätta sina prestationer enligt företagsekonomiska grunder.

Försörjningsberedskapsfondens kapital utgörs av säkerhetsupplagrade varor, icke-placerade medel samt Försörjningsberedskapscentralens övriga egendom och tillgångar. Vinst och förlust som uppstått vid överlåtelse av säkerhetsupplagrade varor skall beaktas som en ändring i försörjningsberedskapsfondens kapital.

Om statsrådet beslutar att dra in eller minska statens säkerhetsupplag, skall försörjningsberedskapsfondens kapital eller den del som motsvarar minskningen bokföras som inkomst i statsbudgeten.

För tryggande av försörjningsberedskapen kan till försörjningsberedskapsfonden, med statsrådets tillstånd och på de villkor som statsrådet bestämmer, upptas lån till ett belopp av högst 600 miljoner mark. Låneräntorna betalas och återbetalningen sker med medel ur försörjningsberedskapsfonden.

Statsrådet berättigas att till den Försörjningsberedskapscentral som skall inrättas överlåta sådan egendom jämte markområden samt därpå belägna byggnader och anläggningar som är i säkerhetsupplagsfondens besittning.

Överlåtelse av fast egendom som ägs av försörjningssäkerhetsfonden sker enligt vad som stadgas särskilt om överlåtelse av statens markegendom. Intäkterna av fastigheter och de vederlag som erhålls genom överlåtelser av dem skall redovisas som inkomst till försörjningsberedskapsfonden.

Beträffande delägarskap och andra investeringar som ägs av Försörjningsberedskapscentralen tillämpas vad som stadgas i 23 § 1-3 mom. lagen om statens affärsverk (627/87) eller vad som bestäms med stöd av dem.

Med medel ur försörjningsberedskapsfonden täcks de utgifter som med stöd av denna lag föranleds av Försörjningsberedskapscentralens verksamhet, statens säkerhetsupplagring och annat tryggande av försörjningsberedskapen.

Genom lag kan stadgas att av försörjningsberedskapsfondens medel kan betalas räntestöd och understöd, samt beviljas lån eller betalas andra utgifter som föranleds av tryggandet av försörjningsberedskapen. Om Försörjningsberedskapscentralens rätt att bevilja garantier stadgas särskilt.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Då denna lag träder i kraft övergår den personal som överförs från Försvarsekonomiska planeringscentralen och handels- och industriministeriet i Försörjningsberedskapscentralens tjänst som gamla arbetstagare.

Om pensionsskyddet för den personal som står i arbetsförhållande till Försörjningsberedskapscentralen gäller vad som stadgas om dem som står i tjänste- eller arbetsförhållande till staten.

Om kostnaderna för ordnande av pensionsskyddet gäller i tillämpliga delar vad som stadgats om statens ämbetsverk och inrättningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Genom denna lag upphävs lagen om statens säkerhetsupplag (531/58) jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.