Förordning om fordons konstruktion och utrustning
- Type of statute
- Förordning
- Date of Issue
Text of original statute
No amendments or corrections will be made to the texts of the original statutes. These will appear in the updated statutes and the corrections will also appear in the PDF versions of the Statutes of Finland.
På föredragning av trafikministern stadgas med stöd av 92 och 108 §§ vägtrafiklagen den 3 april 1981 (267/81), sådana de lyder, 92 § delvis ändrad och 108 § helt ändrad genom lag av den 6 november 1992 (989/92), 34 § lagen den 30 december 1966 om motorfordonskatt (722/66), sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 26 juni 1981 (486/81) samt 25 § lagen den 14 november 1967 om bil- och motorcykelskatt (482/67), sådan den lyder i lag av den 31 maj 1990 (478/90):
1 kap. Tillämpningsområde
1 §
1. Denna förordning tillämpas på alla fordon samt på fordons och spårvagnars utrustning.
2. Denna förordning tillämpas dock inte på
sådana rullstolar för handikappade, som är handdrivna eller har en motor, vars effekt är högst 1 kW och vars största konstruktiva hastighet är högst 15 km/h, inte heller
sådana sparkstöttingar, lekfordon eller motsvarande anordning som inte har motor.
3. På militärfordon som definieras i 2 § militärfordonsförordningen (560/92), förutom pansarfordon, tillämpas denna förordning på det sätt som stadgas i militärfordonsförordningen eller med stöd därav.
4. På fordon som används för specialtransport tillämpas denna förordning på det sätt som bestäms i trafikministeriets beslut.
2 kap. Definitioner på fordon
2 § Motorfordon
Motorfordon är ett motordrivet fordon som är avsett huvudsakligen för transport av personer eller gods eller för annan färd på väg och som inte skall anses vara en traktor, ett motorredskap eller ett terrängfordon. Motorfordon är bilar och bussar (kategori M och N), motorcyklar (kategori L 3 och L 4 ) och mopeder (kategori L 1 ) samt andra fordon i kategori L, som inte hör till dessa kategorier.
3 § Bil och buss
1. Bil (kategori M och N) är ett för person- eller godstransport eller för en bestämd specialuppgift konstruerat motorfordon som har minst fyra hjul eller band och vars största konstruktiva hastighet är mer än 30 km/h.
2. Personbil (kategori M 1 ) är en för persontransport avsedd bil med plats för högst åtta personer utöver föraren.
3. Buss (kategori M 2 och M 3 ) är en för persontransport avsedd bil med plats för fler än åtta personer utöver föraren. Totalmassan på en buss i kategori M 2 är högst 5 ton och för en buss i kategori M 3 över 5 ton. Minibuss är en buss i kategori M 2 eller M 3 som har platser för högst 22 personer utöver föraren. Ledbuss är en buss med två eller fler styva delar som är permanent sammanfogade med en led genom vilken passagerarna kan röra sig fritt från en del till en annan.
4. Paketbil (kategori N 1 ) är en för godstransport avsedd bil med en totalmassa av högst 3,5 ton.
5. Lastbil är en för godstransport avsedd bil med en totalmassa som är större än 3,5 ton. Lastbilarna indelas i kategori N 2 , med en totalmassa som är högst 12 ton, och i kategori N 3 , med en totalmassa som är större än 12 ton.
6. Vid klassificering av fordon anses ett för en specialuppgift konstruerat fordons tillbehör, så som kran, betongpump och serviceutrustning, motsvara gods.
4 § Motorcykel och fordon i kategori L
1. Med motorcykel (kategori L 3 och L 4 ) avses ett tvåhjuligt motorfordon (kategori L 3 ) eller ett sådant fordon försett med sidvagn (kategori L 4 ), som har en förbränningsmotor som är större än 50 cm 3 eller vars största konstruktiva hastighet oavsett framdrivningsmetod är större än 40 km/h.
2. Ett för vägtrafik avsett trehjuligt fordon, som har en förbränningsmotor som är större än 50 cm 3 eller vars största konstruktiva hastighet oavsett framdrivningsmetod är högre än 40 km/h och vars hjul är symmetriskt placerade i förhållande till fordonets mittaxel anses höra till kategori L 5 .
5 § Moped och fordon i kategori L
1. Moped (kategori L 1 ) är ett tvåhjuligt motorfordon med en högst 50 cm 3 :s förbränningsmotor vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h. Ett tvåhjuligt fordon med någon annan motor än en förbränningsmotor vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h anses också att höra till denna kategori.
2. Ett trehjuligt fordon med en högst 50 cm 3 :s förbränningsmotor som är avsett för vägtrafik och vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h anses höra till kategori L 2 . Till denna kategori anses också höra ett trehjuligt fordon med någon annan motor än en förbränningsmotor vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h.
6 § Traktor
1. Traktor (kategori T) är ett motordrivet fordon försett med hjul eller band, som är konstruerat för att dra, skjuta, använda eller transportera huvudsakligen för jord- och skogsbruk avsedda arbetsredskap eller för att dra eller skjuta fordon som används för jord- och skogsbruk.
2. Trafiktraktor är en lastbärande traktor med hydraulisk ledramstyrning som är avsedd för godstransport. En trafiktraktor är också en annan för godstransport använd traktor som är utrustad med en släpvagn vars kopplingsmassa är större än 10 ton. Som trafiktraktor anses dock inte en traktor, som används för transport som avses i 17 a § lagen om skatt på motorfordon.
3. Största konstruktiva hastighet för en traktor är högst 40 km/h, när den mäts i enlighet med Europeiska gemenskapernas (EG) råds direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om högsta konstruktiva hastighet och lastplattformar för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (74/152/EEG), sådant det lyder ändrat genom direktivet 88/412/EEG, och högst 50 km/h för en trafiktraktor.
7 § Motorredskap
Motorredskap är
ett motordrivet fordon som är konstruerat eller avsett att utrustas som arbetsmaskin och vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h,
ett för väghållningsarbete konstruerat annat motordrivet fordon än en bil även om dess största konstruktiva hastighet är större än 40 km/h, och
en dragtruck som är avsedd för förflyttning av släpvagnar och transportlavetter från hamn till fartyg eller på något annat terminalområde och vars största konstruktiva hastighet är högst 50 km/h, om inte fordonet skall anses vara en lastbil eller trafiktraktor.
8 § Terrängfordon
1. Terrängfordon är ett motordrivet fordon konstruerat för person- eller godstransport eller för dragning av andra fordon på is, i snö eller på sank mark eller för färd över marken med stöd av luftkudde, såsom motorsläde eller luftkuddefartyg. Som terrängfordon anses dock inte fordon, som är avsett att framföras även på annan väg än snöskoterled.
2. Med motorsläde avses ett terrängfordon som har medar eller band. Snöskoter är en banddriven motorsläde med plats för högst två personer utöver föraren och med en egenmassa av högst 0,5 ton.
3. Luftkuddefartyg är ett fordon, som kan färdas över mark eller vatten huvudsakligen med stöd av en luftkudde och som inte är avsett för färd längs med marken.
9 § Släpvagn
1. Släpvagn (kategori O 1 -O 4 ) är ett för person- eller godstransport eller turism konstruerat släpfordon. Släde är en med medar försedd släpvagn.
2. Påhängsvagn är ett för koppling till motorfordon avsett fordon, vars främre del vilar på motorfordonet; en väsentlig del av släpvagnens hela egenmassa och massa av last bärs av motorfordonet.
3. Egentlig släpvagn är en släpvagn med minst två axlar som har en draganordning som styr främre axeln eller axlarna och är rörlig vertikalt i förhållande till släpvagnen och som inte överför större vertikala belastningar till dragfordonet.
4. Medelaxelsläpvagn är en släpvagn med axeln eller axlarna placerade i släpvagnens tyngdpunkt eller i dess närhet på ett sådant sätt att endast en obetydlig vertikal belastning som inte är större än 10 kN eller 10 procent av släpvagnens totalmassa överförs till dragfordonet. Draganordningen på släpvagnen är inte rörlig vertikalt i förhållande till släpvagnen. Traktorsläpvagn är en för koppling till traktor avsedd medelaxelsläpvagn som belastar dragfordonet med en vertikal belastning som är större än vad som sägs ovan i detta moment, dock inte över 30 kN.
5. Släpvagnarna indelas ytterligare i följande grupper med hänsyn till totalmassan:
en släpvagn med en totalmassa som är högst 0,75 ton anses höra till kategori O 1 (lätt släpvagn),
en släpvagn med en totalmassa som är större än 0,75 ton men högst 3,5 ton anses höra till kategori O 2 ,
en släpvagn med en totalmassa som är större än 3,5 ton men högst 10 ton anses höra till kategori O 3 , och
släpvagn med en totalmassa som är större än 10 ton anses höra till kategori O 4 .
10 § Släpanordning
1. Med släpanordning avses andra släpfordon än släpvagnar.
2. Släpanordning är också
en mellanvagn , som är avsedd för koppling av en för specialtransport konstruerad påhängsvagn och som belastas på samma sätt som en påhägnsvagn och som delar belastningen från släpvagnen mellan dragfordonets vändskiva och mellanvagnens axlar,
en enaxlad eller med boggikonstruktion utrustad dolly , som möjliggör koppling av påhängsvagn till dragfordon som egentlig släpvagn, och
en hjälpvagn , som är avsedd att kopplas till en bil i kategori M 1 eller N 1 och med vars hjälp en skadad bil kan bogseras.
11 § Fordon utan motor
1. Cykel är ett för transport av en eller flera personer eller gods konstruerat fordon som har minst två hjul, samt pedaler eller vevandordningar och som saknar motor.
2. Hästfordon är en hästdragen vagn eller släde.
3 kap. Tilläggsdefinitioner för konstruktionskrav, beskattning av fordon och deras nvändning samt för körkortsbestämmelser
12 § Terrängbilar
1. En bil i kategori M 1 och en bil i kategori N 1 med en totalmassa av högst två ton anses som terrängbil (kategori M 1 G och N 1 G), om
den har minst en drivande fram- och bakaxel, i vilket fall driften till en av axlarna kan vara urkopplingsbar,
minst en av axlarna har differentialspärr eller är försedd med en mekanism som har likadan effekt,
dess beräknade backtagningsförmåga är minst 30 % utan släpvagn, och
d) den uppfyller minst fem av följande sex villkor:
främre överhängsvinkeln är minst 25°,
bakre överhängsvinkeln är minst 20°,
rampvinkeln är minst 20°,
markfrigången under framaxeln är minst 180 mm,
markfrigången under bakaxeln är minst 180 mm, och
markfrigången mellan axlarna är minst 200 mm.
2. En bil i kategori N 1 med en totalmassa som är större än två ton och en bil i kategori M 2 , M 3 och N 2 med en totalmassa som är högst 12 ton anses som terrängbil (kategori N 1 G, M 2 G, M 3 G och N 2 G), om
den är banddriven eller allhjulsdriven, i vilket fall driften till en av axlarna kan vara urkopplingsbar, eller
b) den uppfyller följande tre villkor:
den har minst en drivande fram- och bakaxel eller drift kan kopplas till en sådan axel,
minst en av axlarna har differentialspärr eller är försedd med en mekanism som har likadan effekt,
dess beräknade backtagningsförmåga är minst 25 % utan släpvagn.
3. En bil i kategori N 3 och en bil i kategori M 3 med en totalmassa som är större än 12 ton anses som terrängbil (kategori M 3 G och N 3 G), om den är banddriven eller allhjulsdriven, i vilket fall en av axlarna kan vara urkopplingsbar, eller om den uppfyller följande villkor:
minst hälften av hjulen är drivande,
minst en av axlarna har differentialspärr eller är försedd med en mekanism som har likadan effekt,
dess beräknade backtagningsförmåga är minst 25 % utan släpvagn, och
d) bilen uppfyller minst fyra av följande sex villkor:
främre överhängsvinkeln är minst 25°,
bakre överhängsvinkeln är minst 25°,
rampvinkeln är minst 25°,
markfrigången under framaxeln är minst 250 mm,
markfrigången under bakaxeln är minst 250 mm, och
markfrigången mellan axlarna är minst 300 mm.
4. Mätningen eller beräkningen av terrängbilens backtagningsförmåga, överhängsvinklar och rampvinkel samt markfrigång bestäms i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännandet av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/156/EEG), sådant det lyder ändrat genom direktivet 92/53/EEG.
13 § Invalidtaxi
1. Invalidtaxi är en bil eller buss i kategori M, konstruerad och utrustad för transport av handikappade och andra rörelsehindrade som använder rullstol, och som används i tillståndspliktig persontrafik.
2. En invalidtaxi skall ha lyftare eller tillräckligt långsluttande ramper för rullstolar och minst två rullstolsplatser med minimimåtten 0,7 m x 1,1 m. På utrymmet för rullstolar får för alternativt bruk finnas säten, som lätt kan vändas åt sidan och som inte minskar rullstolsutrymmet. Rullstolarna och de som färdas i dem skall på ett tillförlitligt sätt kunna spännas fast i fordonet.
3. Det för transport av rörelsehindrade reserverade utrymmet skall vara minst 1,45 meter högt. Öppningens bredd skall vara minst 0,8 meter och höjd minst 1,45 meter. Det skall vara lätt att tillträda bilen.
4. En invalidtaxi skall på taket eller fram och bak ha en skylt med gul botten som är försedd med den i vägtrafikförordningen (182/82) angivna symbolen för handikappade nr 683 och texten TAKSI eller TAXI i svart.
14 § Räddningsbil
1. Räddningsbil är en för brand- och räddningsväsendet särskilt konstruerad bil, vars totalmassa är större än 3,5 ton.
2. Räddningsbil är också en annan bil, som innehas av en kommun eller en myndighet som lyder under statens räddningsförvaltning, av en läroanstalt inom statens räddningsförvaltning, av luftfartsverket eller statsjärnvägen, och som används uteslutande för uppgifter inom brand- och räddningsväsendet.
3. Som räddningsbil anses också en manskapsbil som är i brandkårens ägo och som har plats för minst åtta personer utöver föraren.
4. En räddningsbil skall utmärkas med kommunens vapen eller brandkårens namn eller med den symbol som kännetecknar det statliga verk eller den inrättning som äger bilen. En räddningsbilen skall ha fasta alarmanordningar och dessutom till sin konstruktion och utrustning motsvara inrikesministeriets bestämmelser.
15 § Ambulans
Ambulans är en bil i kategori M som en hälsocentral har godkänt för sjuktransport och som till mått och utrustning uppfyller de krav som social- och hälsovårdsministeriet har fastställt.
16 § Veterinärbil
1. Veterinärbil är en bil i kategori N 1 som av en bil i kategori M 1 eller N 1 har konstruerats och utrustats för användning inom veterinärarbetet, som har plats för passagerare endast på sätet bredvid föraren, och som ägs av en veterinär som praktiserar sitt yrke.
2. Den inre höjden på den del av karosseriet som är belägen bakom veterinärbilens förarutrymme, på ett område som är 0,8 meter brett och 1,4 meter långt, skall vara minst 0,5 meter. I detta utrymme skall det för veterinärarbetet finnas ett fast installerat förvaringsutrymme med en maskinell kylanordning samt fasta skåp, lådor och andra nödvändiga konstruktioner.
17 § Husbil
Husbil är en för turism konstruerad och utrustad bil i kategori M, som uppfyller trafikministeriets bestämmelser. En husbils inre höjd skall vara minst 1,9 meter på ett område vars bredd är minst 0,4 meter och längd minst 40 % av bostadsdelens längd.
18 § Likbil
1. Likbil är en för transport av lik avsedd till färgen svart, vit eller silvergrå bil i kategori M 1 som ägs av en idkare av begravningstjänst och som har ett karosseri försett med en fast draglavett.
2. Mellan likbilens förarhytt och kistutrymme skall det finnas en fast mellanvägg. Kistutrymmets längd skall vara minst 2,1 meter när den mäts på en höjd av 0,4 meter från draglavetten. I kistutrymmet får finnas högst ett säte för en person.
19 § Servicebil
1. Servicebil är en bil i kategori N som är avsedd för service av fordon och maskiner samt för transport av reparationsmanskap och utrustning och som är utrustad med behövliga arbetsredskap och har plats för högst två personer bredvid föraren.
2. En servicebil är även en bil i kategori M 1 som ägs av staten, ett statligt affärsverk, ett el-, värme-, tele-, gas-, eller vattenverk eller en kommun och är avsedd för service som gäller vägar, gator, banor och banmaterial samt el-, värme-, tele-, gas-, och vattenverkens nät och anläggningar eller som är avsedd för transport av försvarsmaktens militärutrustning och för transport av reparationsmanskap och utrustning samt är försedd med behövliga arbetsredskap och anordningar. En sådan servicebil har plats för högst åtta personer utöver föraren.
20 § Motorredskap som byggts på bilunderrede
Motorredskap som byggts på bilunderrede är ett fordon i klass N 2 eller N 3 som har speciell utrustning för utförande av arbete och som inte är avsett för transport av annan last än de redskap och den utrustning som behövs för arbetet.
21 § Museifordon
Museifordon är ett fordon som godkänts av en landsomfattande museifordonsförening. Dessutom krävs att minst 25 år har förflutit sedan utgången av tillverkningsåret och att fordonet antingen har hållits i ett skick som motsvarar originalskicket eller renoverats.
22 § Vissa motorcykelkategorier
1. Lätt motorcykel är en tvåhjulig motorcykel med en högst 125 cm 3 :s förbränningsmotor.
2. Varumotorcykel är en två- eller trehjulig motorcykel, som är avsedd och konstruerad för varutransport.
3. Invalidmotorcykel är en för handikappade avsedd och konstruerad trehjulig motorcykel.
23 § Varumoped
Varumoped är ett för varutransport avsett och konstruerat fordon i kategori L.
4 kap. Andra definitioner
24 § Ministeriet
1. I denna förordning avses med ministeriet trafikministeriet.
2. Om det uppstår ovisshet vid definiering av fordon i kategorierna som nämns i 2 kap. eller i grupperna som nämns i 3 kap., bestämmer ministeriet till vilken kategori eller grupp fordonet anses höra och ger vid behov anvisningar därom.
25 § Massa
1. Ett fordons totalmassa är den största av tillverkaren tillåtna massan för ett belastat fordon. En påhängsvagns och medelaxelsläpvagns totalmassa är den massa som axeln eller axlarna överför till vägen när den belastade släpvagnen är kopplad till dragfordonet.
2. Om tillverkaren av fordonets underrede har begränsat underredets totalmassa till ett värde som är mindre än vad som anges i 1 mom., anses fordonets totalmassa vara det värde som tillverkaren av underredet angett.
3. Med ett fordons egenmassa avses dess massa i körklart skick med all sedvanlig utrustning, inberäknat reservhjul, verktyg, bränsle, smörjmedel och kylvätska. En påhängsvagns och medelaxelsläpvagns egenmassa är den massa som axeln eller axlarna överför till vägen när släpvagnen är kopplad till dragfordonet. En husvagns egenmassa omfattar batteri och en till fordonet fast monterad vattenbehållare som har en volym på över 50 liter, men inte flytgasflaskor.
4. Ett fordons massa på axel eller boggi är den största av tillverkaren tillåtna massan som någon av axlarna eller boggin av totalmassan överför till vägen.
5. Om den största allmänt tillåtna totalmassan eller massan på axel eller boggi på väg är mindre än den massa som nämns i 1 eller 4 mom. och om fordonet inte i besiktningen har godkänts för att införas i registret med värden som är större än de allmänt tillåtna värdena på väg, definieras fordonets totalmassa eller massa på axel eller boggi som det största allmänt tillåtna värdet på väg.
6. Massan av föraren och passagerarna beräknas till 75 kg per person, om inte något annat bestäms i det EG-direktiv, E-reglemente eller ministeriebeslut som nämns nedan.
26 § Boggi samt tandem- och trippelaxel konstruktion
1. Med boggi avses en axelkonstruktion med två eller flera axlar där belastningen mellan axlarna blir utjämnad och där det inbördes avståndet mellan två axlar i följd är högst 2,60 meter.
2. Med tandemaxelkonstruktion avses en sådan axelkonstruktion på en framhjulsdriven bil i kategori M 1 och N 1 samt på ett släpfordon i kategori O 1 och O 2 där hjulbasen mellan dessa axlar är högst 1,00 meter och där upphängningen av axlarna är inte ihopkopplad för att utjämna belastningen mellan axlarna. Med trippelaxelkonstruktion avses en motsvarande axelkonstruktion på ett treaxlat släpfordon i kategori O 1 och O 2 .
27 § Lågemissionsbil
1. Med lågemissionsbil avses en bil som uppfyller kraven enligt 46 eller 47 §§ nedan.
2. Med en bil i miljökategori I avses en bil i kategori N 2 , N 3 , M 2 och M 3 vars avgas- och partikelutsläpp inte överskrider gränsvärdena enligt 48 § 3 mom. och vars ljudnivå inte överskrider 80 dBA eller 78 dBA om motorns effekt är mindre än 150 kW.
28 § Avfrostningsanordning för bakruta
1. Med avfrostningsanordning för bakruta avses en anordning för borttagning av frost och imma på ett område av minst 70 % av den del av bakrutan som minst skall synas från den inre backspegeln som nämns i 97 § 1 mom. Om avfrostningsanordningen fungerar med hjälp av elmotståndstrådar, skall effekten vara minst 250 W per kvadratmeter på den ovan nämnda 70 procents siktytan.
2. Med avfrostningsanordning för bakruta avses även en anordning som inte uppfyller vad som anges i 1 mom. men som, i testet enligt den internationella standardiseringsföreningens standard ISO 5898, inom 20 minuter efter början av testperioden avfrostat 60 % av området som nämns i 1 mom. eller 50 % av ett rektangulärt område med samma bas och höjd som det ovan nämnda området.
29 § Strålkastarrengörare
Med strålkastarrengörare avses en anordning som motsvarar kraven i E-reglementet nr 45/01 och som utrustats med vätskebehållare av volymklass 50 som rymmer vätska tillräckligt för 50 rengöringar.
30 § System för godkännande och bestyrkande
1. Med e-godkännande avses godkännande av fordons konstruktion, utrustning eller delar enligt förordningar eller direktiv utfärdade av Europeiska gemenskapens råd eller kommission. Ett e-godkännande anges genom ett på fordonet, utrustningen eller delen märkt godkännandemärke som består av förordningens eller direktivets nummer och en rektangel som omger bokstaven e samt en symbol för den medlemsstat som beviljat godkännandet.
2. Med E-godkännande avses godkännande av fordons konstruktion, utrustning eller delar enligt ett reglemente som har bifogats den i Genéve den 20 mars 1958 ingångna överenskommelsen om förenhetligande av villkoren för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt om ömsesidigt erkännande av sådant godkännande (FördrS 70/76). E-godkännandet anges genom ett på fordonet, utrustningen eller delen märkt godkännandemärke som består av reglementets nummer och en ring som omger bokstaven E samt en symbol för den medlemsstat som beviljat godkännandet.
3. Med en komponent som motsvarar ett EG-direktiv eller E-reglemente avses en sådan komponent på fordon som uppfyller kraven i de EG-direktiv eller E-reglementen som nämns i 1 eller 2 mom. En sådan komponent behöver inte vara e- eller E-godkänd.
4. Med en komponent som motsvarar kraven i FMVSS-standarden avses en sådan komponent på fordon som uppfyller kraven i en av Förenta Staterna fastställd säkerhetsstandard.
5. Ett fordons komponenter eller utrustning anses vara godkända om de uppfyller kraven enligt en senare ändring av det E-reglemente eller EG-direktiv som har ställts som villkor för dess godkännande.
5 kap. Allmänna stadganden som gäller alla fordon
31 § Allmänna krav som gäller konstruktion och utrustning
1. Ett fordon skall utrustas med de anordningar och den utrustning som nämns i 83 och 83 b §§ vägtrafiklagen, om inte annat stadgas i 6-16 kap.
2. Om de anordningar och den utrustning som ett fordon är försett med stadgas närmare i detta kapitel och i 6-16 kapitlet.
3. En symbol som enligt stadgandena om olika fordonsgrupper är obligatorisk eller tilllåten på ett visst fordon eller en viss fordonsgrupp får inte monteras på andra fordon.
4. Det får inte finnas någonting i fordonet som hindrar sikten från förarplatsen över vägen framåt och åt sidorna eller något annat som stör körandet.
5. Om det har förflutit minst 25 år sedan utgången av fordonets tillverkningsår, tillämpas på fordonet i stället för stadgandena i denna förordning de krav som var gällande i Finland då fordonet tillverkades.
32 § Identifieringsnummer och tillverkarskylt
1. Ett motordrivet fordon och dess släpvagn skall på karosseriet, ramen eller på motsvarande konstruktion, på en klart synlig och lätt åtkomlig plats på högra sidan av fordonet ha ett exempelvis genom smide eller stansning beständigt inmärkt tillverkningsnummer som givits av fordonstillverkaren eller av myndighet. En bil och dess släpvagn skall ha tillverkningsnummer i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om föreskrivna skyltar och märkningar samt deras placering och fastsättningssätt på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (76/114/EEG), sådant det lyder ändrat genom direktivet 78/507/EEG. En traktor skall ha ett tillverkningsnummer i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa delar och egenskaper på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (89/173/EEG).
2. På en bil och dess släpvagn samt på en traktor skall i enlighet med de EG-direktiv som nämns i 1 mom. på en klart synlig och lätt åtkomlig plats stadigt fästas en tillverkarskylt på en del som normalt inte byts ut under fordonets livstid. Skylten skall ha tydlig och outplånlig text med minst följande uppgifter i nedan angiven ordning:
tillverkarens namn eller fordonets märke,
fordonets modell, och
fordonets identifieringsnummer.
3. Om fordonet ändras så att de uppgifter som nämns i 2 mom. ändras, skall bredvid den skylt som avses i 2 mom. fästas en skylt där de ändrade uppgifterna framgår och där det framgår att den till denna del ersätter originalskylten.
33 § Axelkonstruktion
1. Som massa på axel får godkännas för tandemaxelkonstruktion högst 2,5 ton och för trippelaxelkonstruktion högst 3,5 ton.
2. När avståndet mellan de yttersta axlarna i en tvåaxlad boggi på släpfordon är större än 2,4 meter eller motsvarande avstånd i en treaxlad boggi överstiger 2,8 meter, skall minst en av boggins axlar vara självstyrd eller tvångsstyrd. Den bakre axeln i en tvåaxlad boggi på en egentlig släpvagn får dock inte vara självstyrd.
3. I en boggi med tre eller flera axlar får den sammanlagda massan som belastar de självstyrda axlarna uppgå till högst hälften av den sammanlagda massa som belastar boggins fasta eller tvångsstyrda axlar.
4. Självstyrda axlar skall förses med en från förarplatsen manövrerbar anordning, som låser styrningen i mittläge.
34 § Montering av lyktor och reflektorer
1. Ett fordon får förses endast med sådana lyktor och reflektorer som nedan i stadganden om olika fordonsgrupper nämnts som obligatoriska eller tillåtna.
2. Om inte annat stadgas nedan, skall lyktorna placeras symmetriskt i förhållande till fordonets längsgående mittlinje.
35 § Varningstriangel
En varningstriangel skall vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 27/03.
6 kap. Bil
36 § Däck
1. En bils däck, dock inte regummerade däck, skall vara e-godkända i enlighet med det av EG-rådet givna direktivet 92/23/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 30/02, 54 eller 64 eller uppfylla kraven i standarden FMVSS nr 109.
2. På ett regummerat däck skall finnas en anteckning om däckets storlek och bärighetsklass samt texten "Pinnoitettu - Regummerad" beständigt inmärkt på däckets bägge sidor.
3. På slitbanan på en personbils däck får spår inte göras efteråt och spåren får inte heller fördjupas. På andra hjul får i däcken för förbättrande av väggreppet göras tilläggsspår med högst samma djup som de ursprungliga spåren eller, om däcket har stålkordstomme, till det djup som tillverkaren tillåter.
37 § Dubbarnas antal och montering
1. På en bils dubbdäck, med en fälgdiameter på högst 13" får det finnas högst 90 dubbar, på ett däck vars fälgdiameter är högst 15" högst 110 dubbar och på ett däck som monteras på en större fälg högst 150 dubbar.
2. Dubbarna skall fästas vid däcket så att mitt på slitbanan minst en tredjedel av banans bredd lämnas utan dubbar.
3. Medeltalet av dubbspetsarnas utstick får på ett nytt dubbdäck eller när nya dubbar fästs på ett begagnat däck vara högst 1,2 mm.
38 § Godkännande av dubbar
1. På bil får användas endast dubbar som är av godkänd typ. Dubb får ha endast en spets och den får inte vara vass eller rörformig. Godkännande av dubb skall sökas hos Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning.
2. Villkoret för typgodkännande av dubbar är att dubbens statiska dubbkraft, mätt med ett utstick på 1,2 mm, i ett personbilsdäck är högst 120 N och att dubbens massa är högst 1,1 g eller, om ovan nämnda dubbkraft är högst 100 N får massan vara högst 1,4 g. På ett lätt lastbilsdäck får ovan nämnda dubbkraft vara högst 180 N och massan högst 2,3 g och på ett lastbilsdäck högst 340 N respektive 3,0 g. Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning kan även godkänna ett däck med andra dubbar än de som nämns i detta moment under förutsättning att det slitage som dubbdäcket orsakar på vägbeläggningen inte är större än det slitage som orsakas av ett dubbdäck med dubbar som uppfyller kraven enligt detta moment.
3. Ministeriet meddelar närmare föreskrifter om mätning av dubbens dubbkraft.
39 § Styrmekanism
1. En bil skall ha styrmekanismen på vänstra sidan. En bil som är särskilt konstuerad eller utrustad för väghållning och en bil som används för utdelning och uppsamling av postförsändelser får ha styrmekanismen på bilens högra sida. Om användningssyftet senare ändras behöver styrmekanismen inte flyttas. Styrmekanismen får vara på högra sidan även på en bil som införts till landet som flyttgods från ett land med vänstertrafik, på en bil som erhållits genom arv eller testamente eller skaffats på en tullauktion eller någon annan av staten ordnad auktion, samt om det har förflutit minst 25 år sedan utgången av tillverkningsåret på bilen.
2. En treaxlad boggi på en bil skall ha minst en axel som mekaniskt kopplats till framaxelns styrning.
3. Styrmekanismen på andra bilar i kategori M 1 än de som har styrmekanismens centrum beläget i främsta fjärdedelen av fordonets längd skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (styrmekanismens uppförande i händelse av en sammanstötning) (74/297/EEG) eller E-reglementet nr 12/02 eller standarden FMVSS 203 och 204 eller, om ratten är försedd med luftkudde, kraven enligt standarden FMVSS 204 och 208. Styrmekanismen på en bil i kategori M 1 och på en sådan bil i kategori N 1 vars totalmassa är mindre än 1,5 ton, skall motsvara kraven i EG-direktivet sådana de lyder ändrade genom direktivet 91/662/EEG, om bilen tas i bruk för första gången i Finland den 1 oktober 1997 eller därefter.
4. Styrinrättningen på ett dragfordon för en påhängsvagn skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om styrinrättningar för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/311/EEG) eller E-reglementet nr 79/01.
40 § Rattlås eller annan anordning för förhindrande av olovlig användning
En bil skall vara försedd med ett fast monterat lås för att förhindra olovlig användning av bilen. Låset skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om anordningar för att förhindra obehörigt nyttjande av motorfordon (74/61/EEG), E-reglementet nr 18/01 eller standarden FMVSS 114.
41 § Bromsar
1. Bilens bromsar skall uppfylla kraven i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på vissa kategorier av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (71/320/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 88/194/EEG, E-reglementet nr 13/05 eller kraven i standarden FMVSS 105 eller ministeriets beslut om tryckluftsbromsar. Bromsar på bilar som tas i bruk för första gången i Finland den 1 december 1994 eller därefter skall uppfylla kraven i ovan nämnda direktiv såsom de lyder ändrade genom direktivet 91/422/EEG, kraven i E-reglementet nr 13/06 eller nämnda FMVSS-standard eller ministeriets beslut om tryckluftsbromsar.
2. I bromsarna får användas endast sådana reglerings- och säkerhetsanordningar som biltillverkaren ursprungligen har installerat eller som till sin funktion motsvarar de ursprungliga anordningarna eller sådana som tillverkaren enligt sina egna villkor har godkänt för senare installation.Reglerings- och säkerhetsanordningarna får inte äventyra bromsarnas funktion.
3. En bil i kategori N 3 vars totalmassa är större än 16 ton och som är avsedd att dra en släpvagn i kategori O 4 och en bil i kategori M 3 , vars totalmassa är större än 12 ton, skall ha låsningsfria bromsar av klass 1 enligt EG-direktiv eller E-reglemente som avses i 1 mom. En tankbil i kategori N 3 som är avsedd för transport av farliga ämnen, samt en dragbil för motsvarande tanksläpvagn vars totalmassa är större än 6 ton, skall ha låsningsfria bromsar också om bilens totalmassa inte är större än 16 ton.
42 § Avgassystem
1. Avgasröret skall vara så placerat, att ingen punkt på det befinner sig farligt nära bränsletanken eller bränsleröret. Om det ovanför avgasgrenröret eller avgasröret finns anordningar som hör till bränslesystemet eller bränslerörsskarvar som är placerade på ett sådant sätt att bränslet vid eventuellt läckage kan droppa eller rinna ned på avgasgrenröret eller avgasröret eller om uppenbar risk för antändning av bränslet annars föreligger, skall avgasgrenröret eller avgasröret förses med ett ändamålsenligt skydd.
2. Avgassystemets mynning skall vara så placerad och riktad att avgaserna inte medför onödig olägenhet för bilens passagerare, fotgängare eller andra vägtrafikanter. Avgasrörets mynning skall vara riktad bakåt eller till vänster. Om ett avgasrör på vänstra sidan eller baktill på vänster sida är riktat mera än 45° åt vänster, skall rörets mynning dessutom vändas så att avgaserna riktas i minst 45° vinkel nedåt från horisontalplanet. På bilar i kategori N 2 och N 3 får avgasröret vara riktat uppåt, men det skall då nå upp till minst samma nivå som förarhyttens högsta punkt. Avgasrörets mynning får ha en yttre diameter av högst 120 mm eller, om det finns särskilda skäl till det, högst 150 mm.
3. Omkring avgasrörets mynning skall det finnas ett minst 50 mm fritt utrymme på en sträcka av 50 mm, mätt från rörets ända.
43 § Draganordningar
1. En bil skall framtill vara utrustad med en draganordning eller en fästpunkt för dragstång eller draglina.
2. En bil i kategori M 1 , med undantag av bilar som inte lämpar sig för bogsering av last, skall ha en draganordning eller fästpunkt även i bakre delen.
3. Draganordningen eller fästpunkten som nämns i 1 och 2 mom. skall hålla för en drag- och tryckkraft som motsvarar hälften av fordonets totalmassa.
4. En bil i kategori N 3 som inte är försedd med dragkoppling eller vändskiva för släpvagn skall i bakre delen ha en dragbalk med fäste för dragkrok. Dragbalken skall ha fästhål i enlighet med standarden ISO 3584. En dragbalk är inte obligatorisk på en bil som är försedd med bakgavellyft eller anordning som förhindrar montering av dragkrok.
5. En dragkoppling som är avsedd för att dra egentlig släpvagn skall befinna sig på bilens längdaxel. En vändskiva som är avsedd för en påhängsvagn skall ha sitt centrum på bilens längdaxel, i bakaxelns eller boggins belastningspunkt eller framför den.
6. Draganordningen för en egentlig släpvagn skall fästas säkert vid bilens ram eller vid konstruktioner eller anordningar som fastsatts på denna. En dragkrok för en medelaxelsläpvagn i kategori O 1 eller O 2 får dock fästas vid de fästpunkter i bilens karosseri som tillverkaren har angivit. Stöd- och draganordningar får fastsättas i godsflak endast vid lätta tillfälliga lokaltransporter av konstruktionsjärn eller motsvarande långa föremål, varvid fästpunkten får befinna sig bakom bakaxelkonstruktionen.
7. En dragkoppling eller vändskiva som är avsedd för dragande av släpvagn i kategori O 3 och O 4 skall till dimensioner och hållfasthet uppfylla kraven enligt E-reglementet nr 55 eller av ministeriet vid behov särskilt utfärdade bestämmelser. Ministeriet meddelar närmare föreskrifter om hållfasthet och godkännande av dragbalk som är avsedd för fastsättning av dragkoppling.
44 § Underkörningsskydd
1. En bil skall ha en bakre stötfångare eller motsvarande anordning som erbjuder skydd mot underkörning bakifrån i synnerhet för fordon i kategori M 1 och N 1 . Underkörningsskyddet skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tankar för flytande bränsle och bakre underkörningsskydd för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/221/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 81/333/EEG eller kraven enligt E-reglementet nr 58/01.
2. Underkörningsskydd krävs dock inte på en bil
vars karosseri, chassi eller en fast del eller anordning till följd av dess konstruktion eller placering uppfyller de krav som uppställs i fråga om underkörningsskydd,
i kategori M 1 , M 2 , M 3 och N 1 , om markfrigången över hela bakre bredden på chassikonstruktionen är högst 0,55 meter, mätt från vägytan med bilen i olastat tillstånd över en bredd som inte får vara mera än 0,2 meter smalare än bilens bredd och över ett avstånd på 0,45 meter från fordonets bakre punkt,
som endast används för dragning av en påhängsvagn,
i kategori N som är avsedd för ett särskilt syfte och som får framföras på väg endast då den flyttas från en arbetsplats till en annan,
som är avsedd för transport av trävaror eller långa föremål och som saknar karosseri,
i kategori N 2 G och N 3 G som är allhjulsdriven, eller
där ett underkörningsskydd betydligt försvårar användningen av bilen eller dess anordningar.
45 § Sidoskydd
1. En bil i kategori N 2 och N 3 skall vara konstruerad eller utrustad så att risken för att oskyddade trafikanter faller under dess sidor eller hamnar under dess hjul är så liten som möjligt. Sidoskydd skall uppfylla kraven enligt EG-direktivet om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om sidoskydd på vissa fordon och släpvagnar till dessa fordon (89/297/EEG) eller E-reglementet nr 73.
2. Om bilens sidor är planerade eller utrustade så att de till följd av sin form och delarnas egenskaper uppfyller kraven enligt det EG-direktiv eller E-reglemente som nämns i 1 mom., kan bilens konstruktion anses ersätta sidoskydd.
3. Särskilt sidoskydd krävs inte
på en dragbil för påhängsvagn,
på en allhjulsdriven bil i kategori N 2 G och N 3 G, inte heller
på en bil som är planerad och konstruerad för specialändamål och som i praktiken inte kan utrustas med sidoskydd.
46 § Avgas-, avdunstnings- och partikelutsläpp från personbilar
1. För en bil i kategori M 1 , dock inte för en bil i kategori M 1 G och sådan bil i kategori M 1 där skillnaden mellan dess totalmassa och egenmassa är större än 760 kg eller som har ändrats från en sådan bil i kategori N 1 , är gränsvärdena för avgasutsläppen från en otto- eller dieselmotor följande:
kolmonoxid | 2,1 g/km |
kolväten | 0,25 g/km |
kväveoxcider | 0,62 g/km |
2. Vevhuset och dess ventilationssystem för en ottomotor i en bil som avses i 1 mom. skall vara planerat, konstruerat och kunna underhållas så att det inte från vevhuset kan tränga ut skadliga gaser i luften.
3. Gränsvärdet för kolväten som avdunstar från bränslesystemet i en med ottomotor försedd bil, som avses 1 mom., är 2,0 g/test.
4. För en med dieselmotor försedd bil är gränsvärdet för avgasernas partikelutsläpp 0,124 g/km.
5. I detta moment stadgade gränsvärden får inte överskridas under bilens första 80 000 körkilometer eller under bilens fem första bruksår, varvid den gräns som först överskrids är avgörande.
6. En bil som avses i denna paragraf som och första gången tas i bruk den 1 januari 1995 eller därefter anses motsvara kraven i denna paragraf, om den motsvarar kraven i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftföroreningar genom avgaser från motorfordon (70/220/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 91/441/EEG.
47 § Avgas-, avdunstnings-, och partikelutsläpp från paketbilar
1. För en bil i kategori N 1 och M 1 G samt sådan bil i kategori M 1 där skillnaden mellan dess totalmassa och egenmassa är större än 760 kg, eller som har ändrats från en sådan bil i kategori N 1 , är gränsvärdena för avgasutsläppen från en otto- eller dieselmotor följande:
kolmonoxid | 6,2 g/km |
kolväten | 0,5 g/km |
kväveoxider | 1,1 g/km |
2. Vevhuset och dess ventilationssystem för en ottomotor i en bil som avses i 1 mom. skall vara planerat, konstruerat och kunna underhållas så att det inte från vevhuset kan tränga ut skadliga gaser i luften.
3. Gränsvärdet för kolväten som avdunstar från bränslesystem i en med ottomotor försedd bil som avses i 1 mom., är 2,0 g/test.
4. För en med dieselmotor försedd bil som avses i 1 mom. är gränsvärdet för avgasernas partikelutsläpp 0,162 g/km.
5. I detta moment stadgade gränsvärden får inte överskridas under bilens första 200 000 körkilometer eller bilens 11 första bruksår, varvid den gräns som först överskrids är avgörande. Om bilen uppfyller gränsvärdena enligt 46 § 1-4 mom., tillämpas dock som hållbarhetskrav värdena i 5 mom i nämnda paragraf.
48 § Avgas- och partikelutsläpp från tunga dieselmotorer
1. Gränsvärdena för avgas- och partikelutsläppen från en dieselmotor för en bil i kategori N 2 , N 3 , M 2 och M 3 är i utsläppstest för typgodkännande eller för kvalitetskontroll vid produktion följande:
utsläpp | gränsvärde för typgodkännande g/kWh | gränsvärde vid kvalitetskontroll vid produktion g/kWh |
kolmonoxid | 4,5 | 4,9 |
kolväten | 1,1 | 1,23 |
kväveoxider | 8,0 | 9,0 |
partiklar | 0,36 | 0,4 |
2. Om motorns effekt är högst 85 kW, multipliceras gränsvärdet för partikelutsläpp enligt 1 mom. med talet 1,7.
3. I fråga om dieselmotorer som typgodkänns den 1 oktober 1995 eller därefter och bilar som har dieselmotor och tas i bruk första gången i Finland den 1 oktober 1996 eller därefter skall i stället för de gränsvärden som avses i 1 och 2 mom. tillämpas följande gränsvärden vid såväl typgodkännande som vid kvalitetskontroll av produktion:
kolmonoxid | 4,0 g/kWh |
kolväte | 1,1 g/kWh |
kväveoxider | 7,0 g/kWh |
partiklar | 0,15 g/kWh |
4. En bil som avses i denna paragraf anses uppfylla gränsvärdena enligt 1-3 mom., om den är försedd med en dieselmotor som uppfyller kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon (88/77/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 91/542/EEG.
5. En bil, som avses i denna paragraf anses uppfylla gränsvärden enligt 1 och 2 mom. också om den under bilens första 160 000 körkilometer eller bilens fem första bruksår, varvid den gräns som först överskrids är avgörande, uppfyller de krav som Förenta Staterna har uppställt för tunga dieseldrivna bilar av 1991 eller senare års modell (Code of Federal Regulations, § 86.091-11).
49 § Tester
Avgas-, avdunstnings- och partikelutsläpp, dock inte gränsvärdena enligt 46 § 6 mom. och 48 § 1-4 mom., mäts i enlighet med testanvisningarna i Federal Test Procedure (FTP 75 eller 79, Code of Federal Regulations § 86.084-26, § 86.101...§ 86.145-82 samt § 86.301... § 86.348-79), som har uppgjorts av Förenta Staternas federala miljöskyddsverk (EPA), eller i enlighet med de testanvisningar som ingår i de bestämmelser som nämns i 52 § 1 mom.
50 § Försämringsfaktorer
1. En bil anses uppfylla gränsvärdena enligt 46 § 1-5 mom. eller 47 § och bilmotorn enligt 48 § 5 mom., om de i utsläppstest mätta avgas- och partikelutsläppen multiplicerade med försämringsfaktorer vilka beaktar hållbarhetskravet och avdunstningsutsläppet med det tillägg av försämringsvärde, som beaktar hållbarhetskravet, inte överstiger de nämnda gränsvärdena.
2. En bil som införs till landet som begagnad och en bil som är tillverkad i ett enstaka exemplar anses dock uppfylla kraven enligt 1 mom., om det avgasutsläpp som uppmäts vid utsläppstest för bilen inte överstiger värdena i de ovan nämnda paragraferna när försämringsfaktorerna inte beaktas.
3. Försämringsfaktorn för begränsningssystemet för avgas- och partikelutsläppen fås genom att avgas- och partikelutsläppen från en bil som avses i 46 § 1-5 mom. efter 80 000 körkilometer, från en bil som avses i 47 § efter 200 000 körkilometer och från en motor som avses i 48 § 5 mom. efter 160 000 körkilometer delas med motsvarande utsläpp efter 6 400 körkilometer. Försämringsfaktorn bestäms i enlighet med de testanvisningar som nämns i 49 §. Försämringsfaktorn är dock inte i något fall mindre än talet 1.
4. Som försämringsvärde för begränsningssystemet för kolväteavdunstningen från en bil som avses i 46 § 1-5 mom. används skillnaden mellan avdunstningsutsläppen av kolväten efter 80 000 körkilometer respektive 6 400 körkilometer och från en bil som avses i 47 § på motsvarande sätt skillnaden efter 200 000 körkilometer respektive 6 400 körkilometer. Försämringsvärdet bestäms i enlighet med de testanvisningar som nämns i 49 §. Försämringsvärdet är dock inte i något fall negativt.
5. I stället för de försämringsfaktorer och det försämringsvärde som mätts genom ett i 3 och 4 mom. nämnt åldringstest får, på begäran av fordonstillverkaren eller importören, användas försämringsfaktorer och försämringsvärden enligt följande tabell:
Motortyp eller utsläppsbegränsningmetod | Försämringsfaktorer 46 §/47 §/48 § 5 mom. | Försämringsvärde | |||
CO | HC | NO x | Partikelutsläpp | Avdunstningsutsläpp | |
Ottomotor + oxiderande katalysator | 1,2/1,5/- | 1,3/1,7/- | 1,0/1,0/- | - | 0/0,4/- |
Ottomotor utan katalysator | 1,2/1,5/- | 1,3/1,7/- | 1,0/1,0/- | - | 0/0,4/ |
Ottomotor + trevägskatalysator | 1,2/1,5/- | 1,3/1,7/- | 1,1/1,2/- | - | 0/0,4/ |
Dieselmotor | 1,1/1,2/1,1 | 1,0/1,0/1,1 | 1,0/1,0/1,05 | 1,2/1,5/1,1 | - |
51 § Märkning av bilar, bruksanvisning blyfri bensin
1. I motorutrymmet till en lågemissionsbil, dock inte till en bil som avses i 46 § 6 mom., skall fästas ett klart synligt beständigt klistermärke på vilket är inmärkt biltillverkarens försäkran att bilen uppfyller kraven enligt 46 eller 47 §. Klistermärket skall dessutom ha en anteckning om motortyp och motorns viktigaste inställningsvärden. Klistermärket skall vara sådant att det går sönder när det lösgörs och det skall fästas på en sådan del som inte lätt kan lösgöras. Om märket har text, skall den vara finsk-, svensk- eller engelskspråkig.
2. Tillverkaren eller importören av en lågemissionsbil, dock inte av en bil som avses i 46 § 6 mom., skall med varje ny bil ge en finsk- eller svenskspråkig bruks- och serviceanvisning för avgasreningssystemet, avsedd för den som använder bilen. Den skall innehålla anvisningar om hur bilen samt anordningar, utrustning och konstruktioner som hör till avgasreningen skall användas och underhållas, så att utsläppen hålls inom föreskrivna gränser.
3. En lågemissionsbils ottomotor skall kunna användas med blyfri bensin. Detta krav anses uppfyllt, om bränsletankens påfyllningsöppning är utformad så att tanken inte kan fyllas med ett bensinpumpmunstycke med en ytterdiameter på 23,6 mm eller mera.
4. En lågemissionsbil som är försedd med ottomotor skall i närheten av bränsletankens påfyllningsöppning ha en lätt synlig skylt eller ett klistermärke med en finsk, svensk, engelsk eller tysk text med uppmaning att använda blyfri bensin.
5. På en bil som är importerad av någon annan än fordonstillverkarens representant, får texter och anvisningar som avses i 1 och 2 mom., vara skrivna på engelska, tyska eller franska i stället för finska eller svenska.
52 § Dokumentering över att andra krav för avgasutsläpp än de som överensstämmer med EG-direktiv uppfylls
1. En bil anses upfylla kraven enligt 46 § 1-5 mom. eller 47 § och bilmotorn enligt 48 § 5 mom., om den är av en modell som
har testats i enlighet med de testanvisningar som avses i 49 § i ett laboratorium vilket står till förfogande för den som tillverkat bilen eller avgasreningssystemet och som biltillverkaren på basis av dessa tester försäkrar vara en modell med lågemission,
har testats i en finsk eller utländsk oavhängig forskningsanstalt i enlighet med detestanvisningar som avses i 49 § eller är granskad av en sådan anstalt och för vilken Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning, på basis av dessa tester eller ett av forskningscentralen utfärdat utlåtande, har utfärdat ett intyg över bilmodellens lågemission,
enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med Förenta Staternas federativa krav (Code of Federal Regulations, § 86.087-8 eller § 86.091-11) som gäller för personbilar (Light Duty Vehicles) av 1987 eller senare års modell eller för tunga dieselmotorer (Diesel Heavy Duty Engines) av 1991 eller senare års modell,
enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som trädde i kraft i Schweiz den 1 oktober 1988 för personbilar,
enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som trädde i kraft i Österrike den 1 januari och den 1 oktober 1987 för personbilar med ottomotor,
enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som i Sverige gäller för personbilar av 1989 eller senare års modell eller för paketbilar av 1992 eller senare års modell, eller
enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som trädde i kraft i Norge den 1 januari 1989 för personbilar med ottomotor, den 1 oktober 1990 för personbilar med dieselmotor eller med de bestämmelser för paketbilar som trädde i kraft den 1 oktober 1992.
2. Ett godkännande enligt 1 mom. kan utvidgas till att gälla nya bilmodeller, om i dessa används en motor som enligt definitionen i Förenta Staternas federativa krav som nämns i 1 mom. c punkten hör till samma motorfamilj. Godkännandet kan utvidgas endast i det fall att den nya bilmodellens utsläpp kan bedömas vara mindre eller högst lika stora som hos den bilmodell för vilken godkännandet ursprungligen var beviljat.
3. Intyg som avses i 1 mom. kan dras in och godkännande som beviljats på grund av tillverkarens försäkran eller ett utländskt certifikat kan återkallas, om enheten för fordonsförvaltningen på basis av utförda stickprov eller uppgifter av myndigheter som avses i c-g punkten konstaterar att de bilmodeller som nämns i intyget eller certifikatet inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande.
4. Ministeriet kan bestämma att certifikat som avses i 1 mom. c-g punkten godkänns endast i det fall att i Finland utförda tester och godkännande av en behörig myndighet reciprokt godkänns i respektive land.
53 § Avvikelser från utsläppsbegränsningar angående vissa bilgrupper
1. Bestämmelserna i 46-48 § tillämpas inte på
bilar som är förtullade som flyttgods,
bilar som skall exportregistreras,
bilar som innehas av en främmande stats beskickning eller en medlem av diplomatkåren,
en personbil som används i hastighetstävlingar och vars motor enligt tävlingsreglerna får trimmas, när bilen används i tävling samt vid färd till och från tävlingen,
bilar som erhållits genom arv eller testamente, eller
bilar som skaffats på en tullauktion eller någon annan av staten ordnad auktion.
2. En med otto- eller dieselmotor försedd bil som avses i 1 mom. skall med avseende på avgaser uppfylla
kraven enligt E-reglementet nr 15/04 eller 83,
kraven enligt det EG-direktiv som nämnts ovan i 46 § 6 mom., sådana de lyder ändrade genom direktiv 83/351/EEG,
kraven enligt E-reglementet nr 49 när det är fråga om en bil i kategori M 2 , M 3 , N 2 eller N 3 som är försedd med dieselmotor, eller
Förenta Staternas federativa krav för personbilar av 1975 års modell eller, när det är fråga om en bil i kategori N 1 , för lätta lastbilar av 1975 eller senare års modell (Code of Federal Regulations, § 86.075-8 eller § 86.075-9) eller, i fråga om bilar i kategori M 2 , M 3 , N 2 eller N 3 , för tunga dieselmotorer av samma års modell (Code of Federal Regulations § 86.075-11).
3. Om en bil inte uppfyller kraven enligt 46 -48 §§ eller enligt 2 mom. d punkten i denna paragraf, skall en med dieselmotor försedd bil som avses i 1 mom. eller bilens
motor beträffande motorns rökbildning uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av föroreningar från dieselbränsle som användas i fordon (72/306/EEG) eller E-reglementet nr 24.
54 § Bullerbegränsning
1. En bil med förbränningsmotor skall ha sådana ljuddämpare, att insugnings- eller avloppsljudet inte i störande grad överröstar annat ljud som bilen i normal drift förorsakar. Styrkan på fordonets ljud uppmätt enligt direktivet som avses i 3 mom. eller E-reglementet får inte överskrida följande värden:
a) en bil i kategori M 1 med en totalmassa som är högst 3,5 ton | 77 dBA |
b) en bil i kategori M 1 -, M 2 och M 3 vars högsta tillåtna totalmassa är större än 3,5 ton och vars motoreffekt är | |
- mindre än 150 kW | 80 dBA |
- 150 kW eller större | 83 dBA |
c) en bil i kategori N 1 eller M 2 vars största tillåtna totalmassa är | |
- högst 2 ton | 78 dBA |
- större än 2 ton, men högst 3,5 ton | 79 dBA |
d) en bil i kategori N 2 eller N 3 vars motoreffekt är | |
- högst 75 kW | 81 dBA |
- större än 75 kW men mindre än 150 kW | 83 dBA |
- 150 kW eller större | 84 dBA |
2. På en bil med direktinsprutad dieselmotor får motorljudets styrka överskrida de värden som nämns i 1 mom. a och b punkten med 1 dBA. På en terrängbil (kategorier G), vars totalmassa är större än 2 ton får ljudets styrka överskrida de värden som nämns i 1 mom. a-d punkten med 1 dBA, om motoreffekten är mindre än 150 kW, och med 2 dBA, om motoreffekten är 150 kW eller större.
3. En bil anses uppfylla kraven enligt 1 mom., om den är av en modell som uppfyller kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tilllåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon (70/157/EEG) sådana de lyder ändrade genom direktivet 84/424/EEG, eller kraven enligt E-reglementet nr 51/01.
4. I fråga om bilar som förtullats som flyttgods, bilar som innehas av en främmande stats beskickning eller en medlem av diplomatkåren, bilar som erhållits genom arv eller testamente och bilar som skaffats på en tullauktion eller på någon annan av staten ordnad auktion, skall istället för de gränsvärden som avses i 1-2 mom. tillämpas kraven i EG-direktivet som nämns först i 3 mom. eller i E-reglementet nr 9 eller 51 som var gällande under det år då bilen första gången togs i bruk.
55 § Hastighetsbegränsare
1. En buss i kategori M 3 med en totalmassa som är större än 10 ton och en bil i kategori N 3 skall vara försedd med hastighetsbegränsare, som på en buss i kategori M 3 skall vara inställd så att den begränsar hastigheten till högst 100 km/h och på en bil i kategori N 3 , till högst 85 km/h. Hastighetsbegränsaren skall motsvara kraven enligt EG-direktivet 92/24/EEG eller kraven enligt E-reglementet nr 89.
2. Hastighetsbegränsare krävs inte för
militärfordon,
räddningsbil,
polisbil,
buss i kategori M 3 som används endast i tätortstrafik, eller
bil, vars hastighet inte på grund av dess konstruktion kan överstiga de värden som nämns i 1 mom.
3. Om montering och reparering av hastighetsbegränsare stadgas särskilt.
56 § Avlägsnande av radiostörningar
En bil med ottomotor skall vara försedd med ett sådant system för avlägsnande av radiostörningar som motsvarar kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om undertryckning av radiostörningar som orsakas av ottomotorer i motorfordon (72/245/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 89/491/EEG, eller kraven i E-reglementet nr 10/01.
57 § Bränsletank
1. Bilens bränsletank skall till sin täthet, tryckhållfasthet och placering uppfylla kraven enligt EG-direktivet 70/221/EEG, E-reglementet nr 34/01 eller standarden FMVSS 301.
2. Om bränsletankens volym är större än 800 l men högst 1500 l skall bilen vara försedd med den utrustning som krävs i bestämmelserna om transport av farliga ämnen på väg. Om bränsletankarnas sammanlagda volym är större än 1500 l, tillämpas på dem vad som bestäms om behållare som är avsedda för transport av farliga ämnen.
58 § Stänkskärmar och -skydd
1. En bil skall vara försedd med stänkskärmar på varje hjul. En särskild stänkskärm krävs inte, om karosseriet eller flakbottnet utrustat med behövliga hjälpanordningar utgör ett sådant skydd mot stänk som motsvarar bestämmelser i denna paragraf.
2. Stänkskärmar på en bil i kategori M 1 skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hjulskydd på motorfordon (78/549/EEG). En bil i någon annan kategori än M 1 skall uppfylla kraven i 3-5 mom.
3. Stänkskärmar skall vara utformade så att de täcker hela däcksbredden eller den sammanlagda bredden i fråga om dubbelmonterade däck ,framme i en vinkel på minst 30° framåt och bakom på en bil i kategori N 1 50° och på andra bilar minst 90° bakåt från ett vertikalt plan som löper genom hjulets axel. Stänkskärmarna skall sträcka sig bakåt från det vertikala plan som går genom hjulets axel så att stänkskärmarnas bakre del när bilen är olastad når minst till ett horisontalplan som ligger 150 mm ovanför hjulets axel. Ytterligare skall skärningspunkten mellan stänkskärmens kant och nämnda horisontalplan ligga utanför däckets symmetrilängdplan, eller i fråga om parhjul utanför det yttersta däckets symmetrilängdplan.
4. Stänkskärmens profil skall vara rännformad så att rännans djup mätt ovanför axeln är minst 30 mm. Rännformen får minskas i riktning mot de vinklar som nämns i 3 mom.
5. Stänkskärmens avstånd från axeln får inte mellan de vinklar som nämns i 3 mom. vara större än däckets diameter.
6. På en bil i kategori N 2 eller N 3 skall bakhjulens stänkskärmar vara försedda med stänkskydd som har samma bredd som stänkskärmarna och som är placerade på ett avstånd som inte är större än 1,2 meter från hjulaxeln. Avståndet från stänkskyddens nedre kant till marken då bilen är olastad får vara högst en fjärdedel av nämnda avstånd, om inte bilens och fjädringens konstruktion förutsätter annat. Stänkskyddden på en bil i kategori N 2 vars egenmassa är större än 7,5 ton, och stänkskydden på en bil i kategori N 3 vilka uppfyller kraven enligt EG-?direktivet (91/226/EEG), anses motsvara kraven i detta moment.
59 § Gångjärn och lås
På en bil i kategori M 1 skall sidodörrars gångjärn och lås till hållbarhet och funktion uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om dörrar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/387/EEG), E-reglementet nr 11/02 eller standarden FMVSS 206.
60 § Hur sätena skall vara fästa
Fäst- och regleringsanordningar på säten i en bil i kategori M 1 skall motsvara kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa) (74/408/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 81/577/EEG, E-reglementet nr 17/04 eller standarden FMVSS 207. Hopfällbara samt sido- eller bakåtriktade säten behöver inte uppfylla kraven i denna paragraf.
61 § Sittplatser
1. Vid beräkningen av antalet sittplatser i en bil skall för varje person reserveras en sittyta av minst 400 mm x 400 mm och, på en höjd av 500 mm från sätet, ett skulderutrymme som har en bredd som är minst 400 mm. Sätets bredd mäts på ett avstånd av 100 mm och skulderutrymmets bredd på ett avstånd av 50 mm från motsvarande ställe på ryggstödet.
2. Med avvikelse från vad som stadgas i 1 mom. anses baksätet räcka till för tre personer, om sittytans bredd, mätt i enlighet med 1 mom., är minst 1100 mm och skulderutrymmets bredd minst 1200 mm.
3. Den fria höjden, när den mäts från ytan av ett belastat säte i ryggstödets riktning och på ett avstånd av 100 mm från detta, skall vara minst 850 mm. Sätets ryggstöd skall vara minst 500 mm högt.
4. För en bils originalsäten får dock inte inom ramen för de mått som anges i denna paragraf godkännas flera sittplatser än vad biltillverkaren har avsett.
5. Om sätena i en husbil inte uppfyller stadgandena i denna paragraf, skall de uppfylla de bestämmelser om säten i husbil som har utfärdats särskilt.
62 § Passagerarutrymme i förarhytt på bil i kategori N
1. Förarhytten på en bil i kategori N anses ha platser för två personer utöver föraren, om avståndet från styraxelns förlängning längs sätets mittlinje till högra dörren eller väggen är minst 1100 mm.
2. Förarhytten på en skollastbil får bakom de egentliga sätena förses med tilläggssäten för transport av högst fyra elever. Dimensioneringen av sittplatserna får avvika från bestämmelserna i 61 §.
63 § Säten i lastutrymmet på bilar i kategori N
1. I ett täckt lastutrymme eller en täckt avdelning av lastutrymmet på en bil i kategori N får säten installeras på följande villkor:
säten får installeras inom ramen för bilens bärförmåga, varvid bilen får ha plats för högst åtta personer utöver föraren,
sätenas och ryggstödens tjocklek får vara högst 50 mm,
sätena skall med gångjärn i sitsens bakre kant fast monteras i lastutrymmets ytter- eller mellanvägg på sådant sätt, att de kan fällas upp och låsas i uppfällt läge och att de inte i detta läge väsentligt minskar det för godstransport avsedda utrymmet, och
varje karosseriavdelning som har sittplatser skall ha två separata dörrar som kan öppnas från insidan, eller alternativt en sådan dörr och en taklucka som lämpar sig som nödutgång eller ett fönster som lätt kan lösgöras eller krossas och som lämpar sig som nödutgång.
2. I en bil i kategori N 2 och N 3 får på följande villkor installeras bänkar, som fästs stadigt vid lastflaket eller karosseriet:
sittplatser får finnas inom gränserna för bilens bärförmåga,
tjockleken på säten och ryggstöd, om sådana finns, får inte överstiga 50 mm,
för varje person skall det finnas ett flakutrymme på 400 m x 700 mm, och
om lastutrymmet är öppet, skall det förses med tillräckligt höga och stadiga stängsel, och om lastutrymmet är täckt, skall det ha ändamålsenliga nödutgångar.
3. I lastutrymmet på en bil i kategori N får inte installeras andra eller andra slags permanenta eller tillfälliga säten eller för installering av sådana avsedda anordningar än vad i denna paragraf är nämnt.
64 § Bilbälten och deras fästpunkter
1. Bilar skall ha bilbälten för sätena som följer:
bilar i kategori M 1 och N för varje sittplats, samt
bilar i kategori M 2 och M 3 som inte har platser för stående passagerare, för säten framför vilka det inte finns ett annat sätes ryggstöd på ett avstånd av 1,3 meter från sätets H-punkt eller motsvarande skydd på en höjd av minst 400 mm från sätets H-punkt.
2. Trepunktsbälte krävs för följande säten:
för alla säten i bilar i kategori M 1 , dock inte för en eventuell mittplats; för säten som befinner sig bredvid en gång och där avståndet mellan sätets längsgående mittlinje och väggen eller dörren är större än 500 mm räcker det dock med höftbälte,
för framsätena i en buss i kategori M 2 vars totalmassa är högst 3,5 ton och som inte har platser för stående passagerare, och
för framsätena i en bil i kategori N, dock inte för en eventuell mittplats.
3. I en bil i kategori M 1 och N 1 och en buss i kategori M 2 med en totalmassa som är högst 3,5 ton skall bältena för de främre, yttre sätena vara försedda med upprullningsdon. Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning kan av särskilda skäl tillåta att bilen förses med fyrpunktsbälte eller med ett bälte utan upprullningsdon.
4. Bilbälten och fästpunkter för dem krävs dock varken för sido- eller bakåtriktade sittplatser eller för ett hopfällbart säte som är avsett för tillfälligt bruk.
5. Bilbältenas fästpunkter skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förankring av bilbälten i motorfordon (76/115/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 82/318/EEG, eller kraven enligt E-reglementet nr 14/02 eller standarden FMVSS 210. Detta gäller dock inte fästpunkterna i en bil som byggts om från en bil i kategori N 1 till en bil i kategori M 1 eller, i bussar i kategori M 2 och M 3 , fästpunkterna för bilbälten till andra säten än framsätena. I en bil som första gången tas i bruk i Finland den 1 juli 1997 eller därefter skall bilbältenas fästpunkter uppfylla kraven enligt det nämnda direktivet sådana de lyder ändrade genom direktivet 90/629/EEG. Den H-punkt som avses i 1 mom. skall bestämmas i enlighet med ovan nämnda EG-direktiv eller E-reglemente.
6. Bilbälten skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bilbälten och fasthållningsanordningar i motorfordon (77/541/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktiv 82/319/EEG, eller kraven enligt E-reglementet nr 16/04 eller standarden FMVSS 209. Bilbältena i en bil som första gången tas i bruk i Finland den 1 juli 1997 eller därefter uppfylla kraven enligt det ovan nämnda direktivet sådana de lyder ändrade genom direktivet 90/628/EEG. Bilbälten för andra säten än förarsätet får ändras till ett ankarbälte som är av en modell som har godkänts av enheten för fordonsförvaltningen och som lämpar sig för att användas av två barn.
65 § Skyddsanordningar för barn
1. Som en barnstol eller någon annan för barn och för den som är kortare än 150 cm avsedd skyddsanordningen enligt i 88 § 3 och 4 mom. vägtrafiklagen godkänns en barnstol, bälteskudde eller annan skyddsanordning som har godkänts enligt E-reglementet nr 44 eller av Statens Trafiksäkerhetsverk i Sverige.
2. Som barnstol eller någon annan skyddsanordning godkänns också en skyddsanordning som formgivits och utrustats individuellt på det sätt som en persons sjukdom eller handikapp förutsätter och som har tillverkats i ett enskilt exemplar, samt en skyddsanordning som formgivits och utrustats så att två eller flera personer kan sitta på den samtidigt.
66 § Huvudstöd
En bil i kategori M 1 skall för förarsätet och för framsätet ytterst till höger ha ett huvudstöd som utgör en del av ryggstödet, eller ett separat huvudstöd. Bilen skall uppfylla kraven enligt E-reglementet nr 17/04, alternativt skall huvudstödet uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om huvudstöd på säten i motorfordon (78/932/EEG), E-reglementet nr 25/03 eller standarden FMVSS 202.
67 § Inredning
Placeringen av anordningarna i förarhytten och passagerarutrymmet samt avrundningen och stoppningen av manöverorgan, strömbrytare och andra inredningsdelar i en bil i kategori M 1 skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, manöverorganens utformning, taket eller det öppningsbara taket, ryggstödet och sätenas baksida) (74/60/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 78/632/EEG eller kraven enligt E-reglementet nr 21/01 eller standarden FMVSS 201.
68 § Vindrutan och övriga rutor
1. Bilens vindruta skall vara av laminerat glas.
2. Vindrutan och övriga rutor skall vara av säkerhetsglas eller av annat sådant material så att det uppstår så litet vassa kanter som möjligt om glaset krossas. Säkerhetsglaset skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv 92/22/EEG, E-reglementet nr 43 eller Finlands standardiseringsförbunds standard SFS 2728. På en bil som inte kan fås utrustad med sådana rutor från tillverkaren, godkänns ett på lämpligt sätt märkt säkerhetsglas, som uppfyller kraven enligt Förenta Staternas standard ANSI Z.26.1-1983 eller en senare version därav.
3. Om andra rutor på en husbil än vindrutan inte uppfyller kraven i denna paragraf, skall de uppfylla särskilt utfärdade stadganden om husbilars rutor.
69 § Avfrostnings- och avimningsanordningar
En bil skall ha en anordning för avlägsnande av frost från vindru tans utsida och imma från vindrutans insida. På en bil i kategori M 1 skall avfrostnings- och avimningsanordning uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om avfrostning och avimning av glasrutor i motorfordon (78/317/EEG), testad vid en temperatur av -18 ± 3° C eller uppfylla kraven enligt standarden SFS 4419, standarden FMVSS 103 eller standarden FMVSS 111.
70 § Vindrutetorkare och -spolare
En bil skall ha en maskinell vindrutetorkare och vindrutespolare. I en bil i kategori M 1 skall vindrutetorkaren och vindrutespolaren uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om torkar- och spolarsystem för motorfordon (78/318/EEG) eller standarden SFS 4420 eller standarden FMVSS 104. Vindrutespolarens spolvätskebehållare i en bil i kategori M 2 och M 3 skall rymma minst fem liter vätska.
71 § Obligatoriska och tillåtna strålkastare, lyktor och reflektorer
1. En bil skall ha följande strålkastare, lyktor och reflektorer:
helljus- och halvljusstrålkastare,
körriktningsvisare och koppling av dem som varningsblinker,
bromslyktor,
en lykta för bakre registreringsskylt,
främre och bakre positionslyktor,
röda reflektorer baktill,
sidoreflektor, när det är fråga om andra bilar än bilar i kategori M 1 , om bilens längd är större än 6 meter,
en eller flera dimbaklyktor,
en eller flera backningsstrålkastare,
konturlyktor, om bilens bredd är större än 2,1 meter,
en igenkänningslykta, som anger fordonsslaget, när det är fråga om en bil i kategori M 1 som används i tillståndspliktig personbeställningstrafik,
en belyst skylt som visar åtminstone bestämmelseorten och som finns framtill på fordonet, när det är fråga om en buss i kategori M 2 eller M 3 som används för tillståndspliktig personlinjetrafik; när det är fråga om en buss som används i lokal- och närtrafik räcker det med en belyst skylt som visar linjenumret och som då bör finnas även baktill,
en blinkande orangegul varningslykta när det är fråga om en bogserbil, en bil som används för väghållning eller en mjölkbil som måste stannas på vägens vänstra sida,
en blinkande blå varningslykta när det är fråga om en bil som används som utryckningsfordon, och
orangegula reflektorer som är synliga åt sidorna, för markering av en konstruktion eller anordning som är smalare än bilen i övrigt och som skjuter ut utanför bilens främre del eller över en meter utanför bilens bakre del.
2. Utöver vad som stadgas i 1 mom. får en bil ha följande strålkastare, lyktor och reflektorer:
extra helljusstrålkastare,
högt placerade extra helljus- och halvljusstålkastare och körriktningsvisare samt extra främre positionslyktor när det är fråga om en bil som plogar en väg,
främre dimstrålkastare,
parkeringslyktor, om bilens längd är högst 6 meter och bredd högst 2 meter,
sidoreflektorer när det gäller en bil i kategori M 1 eller en bil vars längd är högst 6 meter,
främre reflektorer,
konturlyktor när det gäller en bil vars bredd är minst 1,8 meter och högst 2,1 meter, och när det är fråga om en bil i kategori N får sådana lyktor finnas bakom förarhytten,
upptill i mitten monterad extra bromslykta,
varsellyktor,
sidolyktor,
en polisbil och en bil som används för polisens tjänsteuppdrag kan ha en belyst blå skylt med texten "POLIISI" eller "POLIS" på karosseriets eller förarhyttens tak samt en blinkande blå varningslykta och högst en framåtriktad blinkande röd stoppsignallykta,
blinkande orangegul varningslykta när det är fråga om en bil som används som utryckningsfordon, en bil som används för arbete på eller bredvid vägen, en vägservicebil som nämns i 90 § och på grund av något särskilt skäl, med tillstånd av Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning, också när det är fråga om någon annan bil,
högst tre orangegula igenkänningslyktor när det är fråga om en bil i kategori N 2 eller N 3 som används som dragbil,
en igenkänningslykta som anger fordonsslaget när det är fråga om vägservicebil,
arbets- och hjälpstrålkastare som är nödvändiga för lastning och lossning eller annan användning av fordonet, när det är fråga om en bil i kategori N,
lyktor som när det är fråga om en bil i klass N 2 och N 3 belyser en skylt som anger namnet på transportidkaren, transportköparen eller bilens ägare eller namnen på linjens yttersta bestämmelseorter samt på en för tillståndspliktig personbeställningstrafik använd bil i kategori M 2 och M 3 lyktor som belyser en skylt på bilens sida som visar numret på linjen samt en skylt framtill som visar att bilen är fullbelagd, och
separat föreskrivna lyktor och reflektorer på en bil som används för specialtransport eller på dess last.
3. Strålkastare, lyktor och reflektorer som avses i 1 mom. a-j punkten och 2 mom. a-g och j punkten skall, i fråga om färg, typ, antal, placering, synbarhet, inriktning, sitt antal samt sina kopplingar och kraven på funktionskontrollanordningar, uppfylla bestämmelserna i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om montering av belysning och ljussignalanordningar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (76/756/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 84/8/EEG, eller kraven enligt E-reglementet nr 48. På en bil som tas i bruk den 1 oktober 1994 eller därefter skall strålkastare, lyktor och reflektorer som avses i detta moment i fråga om färg, typ, antal, placering, synbarhet, inriktning, kopplingar och kraven på funktionskontrollanordningar uppfylla bestämmelserna i ovan nämnda EG-direktiv sådana de lyder ändrade genom direktivet 91/663/EEG. Kraven i ovan nämnda direktiv och reglemente tillämpas även vid bestämning av färg, placering, synbarhet och inriktning i fråga om andra strålkastare, lyktor och reflektorer.
4. Om inte sådana strålkastare, lyktor och reflektorer som uppfyller kraven i EG-direktivet eller E-reglementet finns att få till en fordonsmodell, anses andra obligatoriska strålkastare, lyktor och reflektorer enligt standarden FMVSS 108 än helljus- och halvljusstrålkastare motsvara de ovan ansedda strålkastarna, lyktorna och reflektorerna. Halvljus- och helljusstrålkastare som är märkta med bokstäverna DOT och är försedda med glödlampor som har identifieringsnummer 9004 och är av typ H B 1, har identifieringsnummer 9005 och är av typ H B 3 eller har identifieringsnummer 9006 och är av typ H B 4, anses motsvara de ovan avsedda strålkastarna även när sådana strålkastare som uppfyller kraven i EG-direktivet eller E-reglementet finns att få för fordonsmodellen.
5. När det är fråga om en bil som används för snöplogning, får extra halvljus- och helljusstrålkastare, extra körriktningsvisare och främre extra positionslyktor monteras på en höjd som är motiverad av förhållandena, men halvljusstrålkastarna skall dock vara riktade så, att de inte orsakar onödigt obehag för mötande förare. Strömkretsen för de extra halvljusstrålkastarna skall ha en avbrytare placerad på en sådan plats att det är omöjligt att under färd koppla om de egentliga halvljusstrålkastarna till de extra halvljusstrålkastarna under färd eller tvärtom.
72 § Halvljus- och helljusstrålkastare
1. Halvljusstrålkastare skall vara avsedda för högertrafik. Halvljus- och helljusstrålkastare skall vara e-godkända i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motorfordonsstrålkastare för helljus eller halvljus och om elektriska glödlampor till dessa strålkastare (76/761/EEG), eller vara E-godkända i enlighet med reglementet nr 1/01, 5/01, 8/02, 20/02 eller 31/02. En glödlampa som används i halvljus- och helljusstrålkastare skall vara avsedd för en sådan strålkastare och E-godkänd i enlighet med reglementet nr 2/03, 8/02, 20/02 eller 37/03. Summan av de på helljusstrålkastarna märkta referenstalen får inte vara större än 75.
73 § Körriktningsvisare
Körriktningsvisarna skall vara e-godkända i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om körriktningsvisare för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (76/759/EEG) eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 6/01.
74 § Bromslyktor
1. Bromslyktorna skall vara e-godkända i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om breddmarkeringslyktor, främre positionslyktor, bakre positionslyktor och stopplyktor på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (76/758/EEG), eller vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 7/01.
2. Tilläggsbromslyktan skall vara belägen på bilens längdaxel.
3. Om den lysande ytans nedre kant på tilläggsbromslyktan befinner sig på en höjd lägre än 0,85 m får denna nedre kant på en bil med täckt karosseri eller förarhytt inte befinna sig mera än 150 mm och på en öppen bil inte mera än 152 mm under bakrutans nedre synliga kant. Den lysande ytans nedre kant på en tilläggsbromslykta bör dock alltid vara belägen ovanför de egentliga bromslyktornas belysande yta.
4. En tilläggsbromslykta på inre sidan av bakrutan skall monteras tätt mot bakrutan för att undvika att ljuset reflekteras in i bilen.
5. En tilläggsbromslykta skall kopplas så att den tänds och släcks samtidigt med de egentliga bromslyktorna.
6. En tilläggsbromslykta skall vara godkänd i enlighet med 1 mom. eller uppfylla kraven i standarden FMVSS 108 och vara utrustad med ett märke som krävs i denna standard eller i SAE-standarden.
75 § Lykta för bakre registreringsskylt
En lykta för den bakre registreringsskylten skall vara e-godkänd i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bakre skyltlyktor för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (76/760/EEG) eller E-reglementet nr 4.
76 § Främre och bakre positionslyktor
I fråga om de främre och bakre positionslyktorna tillämpas vad som 74 § 1 mom. stadgar om bromslyktor.
77 § Reflektorer
1. Reflektorerna skall vara e-godkända i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om reflexanordningar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (76/757/EEG) eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 3/02.
2. Framåtriktade reflektorer skall vara vita, sidoriktade orangegula och bakåtriktade röda. Reflektorerna får inte vara triangelformade.
78 § Dimbaklykta
En dimbaklykta skall vara e-godkänd i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om dimbaklyktor för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (77/538/EEG), sådant det lyder ändrat genom direktiv 89/518/EEG, eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 38.
79 § Backningsstrålkastare
En backningsstrålkastare skall vara e-godkänd i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om backningsstrålkastare till motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (77/539/EEG) eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 23.
80 § Konturlyktor
I fråga om konturlyktor tillämpas vad som 74 § 1 mom. stadgar om bromslyktor.
81 § Taxiljus
En personbil som får användas i tillståndspliktig personbeställningstrafik utan särskilda begränsningar angående transportens art, skall vara försedd på taket med en lykta som är ca 300 mm bred och 115 mm hög och som avger gult ljus i alla riktningar och som framtill eller framtill och baktill har texten "TAKSI" eller "TAXI" skriven i svart. Lyktan får monteras på mitten av bilen eller på bilens vänstra sida på ett avstånd av minst 0,15 meter från bilens sida. På lyktan får med svarta tecken anges bilens ordningsnummer, och en symbol som visar bilens gruppnummer och stationeringsort. Till lyktan får kopplas en anordning med vilken lyktan kan fås att blinka i en nödsituation.
82 § Skyltlyktor
1. Den belysande ytan av en lykta som belyser en skylt får inte synas rakt framåt, bakåt eller åt sidorna. Skylten får dock vara belyst inifrån. Skyltlyktor eller, om skylten är belyst inifrån, själva skylten skall avge vitt eller ljusgult ljus, som inte får blinka. De lampor som används får ha en effekt på högst 18 W per lampa.
2. På en namn- och nummerskylt på en buss i kategori M 2 skall textens höjd vara minst 100 mm, om texten har skrivits på en rad, och minst 50 mm, om texten skrivits på två rader. På en skylt som endast visar linjenumret skall höjden av siffrorna vara minst 150 mm. På en buss i kategori M 3 är de motsvarande minimihöjderna 150 mm, 70 mm respektive 200 mm.
83 § Blinkande varningslyktor
1. En blinkande varningslykta skall vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 65 eller godkänd av Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning.
2. Flera sådana lyktor får monteras, om det är nödvändigt för att varningslyktorna skall kunna uppmärksammas från olika håll. För föraren skall det finnas en kontrollampa som anger lyktans eller lyktornas funktion.
84 § Främre dimstrålkastare
En främre dimstrålkastare skall vara e-godkänd i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om främre dimstrålkastare och glödlampor för sådana strålkastare (76/762/EEG) eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 19/02.
85 § Parkeringslyktor
En parkeringslykta skall vara e-godkänd i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om parkeringslyktor på motorfordon (77/540/EEG) eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 77.
86 § Varsellyktor
1. En bil får på vardera sidan ha en varsellykta som avger vitt ljus framåt på en höjd av minst 0,25 meter och på högst samma höjd som halvljusstrålkastaren. Lyktornas inbördes avstånd skall vara minst 0,6 meter eller, om bilens bredd är mindre än 1,3 meter, 0,4 meter. Lyktornas avstånd från bilens sida får vara högst 0,4 meter.
2. En varsellykta skall vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 87.
3. Varsellyktorna skall vara kopplade så, att de med undantag av helljusblinken inte kan fungera samtidigt med halvljus-, helljus- eller främre dimstrålkastare och att även de bakre positionslyktorna fungerar när varsellyktorna fungerar.
87 § Sidolyktor
Lampan i sidolyktorna får ha en effekt på högst 10 W.
88 § Polisens stoppsignallykta
Polisens stoppsignallykta skall vara placerad på bilens längaxel eller på bilens vänstra sida på taket, bakom vindrutan eller ovanför stötfångaren. Lyktan skall tändas och slockna 1-2 gånger i sekunden. Stoppsignallyktans ljusstyrka i referensaxelns riktning och i en riktning som avviker minst 5° från referensaxeln skall vara minst 500 candela.
89 § En dragbils igenkänningslyktor
En dragbils igenkänningslyktor skall installeras symmetriskt och deras inbördes avstånd får vara högst 100 mm. Lampan i en igenkänningslykta får ha en effekt på högst 20 W.
90 § Igenkänningslykta för vägservicebil
1. På en bil som registrerats för privat bruk och som används i vägserviceverksamhet som anordnas av en registrerad förening som idkar vägservice inom ramen för den frivilliga räddningstjänsten och har minst 15 medlemmar, och förutsatt att bilen är försedd med tillräcklig förstahjälps- och reparationsutrustning samt har tillräckligt med reservdelar och dessutom har kommunikationsapparatur, får på främre delen av taket monteras en ljusskylt som är högst 650 mm bred och 120 mm hög, är belyst med lampor med en effekt på högst 10 W per lampa och avger gult ljus i alla riktningar och som på fram- och baksidan är försedd med svart text med något av orden "TIEPALVELU", "VÄGSERVICE" eller "ROAD SERVICE" eller en kombination av dessa och vid behov med vägserviceorganisationens namn och symbol.
2. På en bil, som används speciellt för förstahjälpverksamhet får på de grunder som nämns i 1 mom., dock utan krav på reparationsutrustning och reservdelar, monteras en ljusskylt som avger vitt ljus och är försedd med svart text med något av orden "ENSIAPU", "FÖRSTA HJÄLP" eller "FIRST AID" eller en kombination av dessa och en symbol för förstahjälporganisationen.
3. Ett intyg över att bilens förare innehar tillräcklig förstahjälps- och om, det är fråga om vägservice, reparationsfärdighet samt att bilen används i denna verksamhet, vilket högst ett år tidigare har utfärdats av en organisation som idkar vägservice eller förstahjälpverksamhet, skall vid färd medföras och på begäran uppvisas för trafikövervakare. Ljusskylten skall övertäckas eller avlägsnas då bilen framförs på väg utan att den används i vägservice- eller förstahjälp-verksamhet.
91 § Ljusanordning på bogserbil
I en bogserbil skall det finnas en löstagbar anordning för bakre positionslyktor, bromslyktor och körriktningsvisare, som placeras baktill på av släpfordonet under bogsering i förhållanden då ljusen bör vara tända och det bogserade fordonets lyktor inte kan användas enligt bestämmelserna. Alternativt får en bogserbil förses med dubbla bakre positionslyktor, bromslyktor och körriktningsvisare uppe bakom förarhytten. De får användas endast vid bogsering.
92 § Identifieringsskylt för tung lastbil
På en bil i kategori N 2 och N 3 får det finnas bakre identifieringsskyltar som har märkts med växelvis röda fluoreserande och gula reflekterande diagonala fält och som uppfyller kraven enligt E-reglementet nr 70.
93 § Hastighetsmätare
1. På en bil som inte är försedd med färdskrivare skall det finnas en hastighetsmätare som är monterad i förarhytten så att hastighetsindikationen tydligt kan avläsas av föraren.
2. Hastighetsmätare skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om backväxeln och hastighetsmätarutrustning på motorfordon (75/443/EEG) eller E-reglementet nr 39.
94 § Färdskrivare
1. En bil i kategori N 2 , N 3 , M 2 eller M 3 skall ha en färdskrivare. En bil i kategori M 2 eller M 3 som enbart används för lokaltrafik behöver dock inte ha färdskrivare. Färdskrivare krävs inte heller för en bil som med stöd av 4 artikeln i EG-rådets reglemente (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransporter inte berörs av stadgandena om kör- och vilotider och inte heller om det enligt nämnda reglementets 14 artikels 1 punkt tillämpas ett system med turlistor.
2. Färdskrivaren skall vara e-godkänt enligt EG-rådets reglemente (EEG) nr 3821/85 om kontrollanordningar för vägtrafiken.
95 § Taxameter
1. På en bil i kategori M 1 som används i tillståndspliktig personbeställningstrafik skall det finnas en taxameter, om tillståndsmyndigheten inte har beviljat befrielse i detta avseende.
2. En taxameter skall vara e-godkänd i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemstaternas lagstiftning om taxametrar (77/95/EEG) eller vara av en typ som godkänts av Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning. Taxametern skall vara förseglad av en av fordonsförvaltningen auktoriserad verkstad eller besiktningsplats. Förseglingen skall vara sådan att mätarställningen inte kan ändras utan att förseglingen bryts.
3. En taxameter får inte inställas på en högre tariff än den gällande. På förseglingen eller på en separat platta skall tidpunkten för tariffbeslutet vara märkt.
96 § Ljudsignalanordning
1. En bil skall ha en ljudsignalanordning. Bilen eller ljudsignalanordningen som monterats i den skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ljudsignalanordningar på motorfordon (70/388/EEG) eller E-reglementet nr 28/01.
2. En bil som används som utryckningsfordon skall ha en ljudsignalanordning som avger ett varierande eller periodiskt ljud med en volym som är större än 104 dBA mätt på ett avstånd av sju meter framför bilen. En sådan anordning får inte monteras på andra bilar.
3. En bil, dock inte en bil i kategori M 1 , får ha en backvarningssignalanordning som avger ett periodiskt ljud vid backning eller då backväxeln är ilagd. Ljudet av backvarningssignalen får ha en volym på högst 75 dBA, mätt på ett avstånd av sju meter bakom bilen.
97 § Backspeglar
1. På en bil i en annan kategori än M 1 och N 1 skall det på karosseriets vardera sida finnas en yttre backspegel. På en bil i kategori M 1 och N 1 skall det finnas en backspegel på karosseriets vänstra sida och ,om det inte finns sikt genom bakrutan, på vardera sidan. På en bil i kategori M 1 och N 1 skall därtill finnas en backspegel inne i förarhytten, dock inte i en bil där det inte finns sikt genom bakrutan. Backspeglarna skall i fråga om antal, placering, siktfält, ytmått, hållfasthet och hur fastsättningen ger efter uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar för motorfordon (71/127/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 88/321/EEG, eller kraven enligt E-reglementet nr 46/01 eller standarden FMVSS 111.
2. Kraven angående siktfält enligt direktivet och E-reglementet som nämns i 1 mom. gäller inte tilläggsbackspeglar på en bil i kategori M 1 och N 1 som är avsedd för bogsering av släpvagnar och inte heller den backspegel som fordras för läraren på i en skolbil.
3. Då sikten från förarsätet åt sidorna är menligt begränsad på grund av bilens konstruktion eller därtill hörande anordning eller utrustning, skall bilen förses med behövliga tilläggsspeglar, i vilka föraren kan se längs bilens sidor och ge akt på den övriga trafiken.
98 § Hastighetsskylt
1. En bil i kategori N 1 vars högsta tillåtna hastighet är 80 km/h skall vara utrustad med en rund gul skylt med svarta kanter som är synlig bakåt och har en diameter på 240 mm samt talet 80 märkt med svarta 120 mm höga siffror. En buss i kategori M 2 eller M 3 vars högsta tillåtna hastighet är 100 km/h skall vara försedd med en motsvarande skylt med talet 100.
2. En skylt som anger den högsta tillåtna hastigheten i km/h och som i övrigt uppfyller kravet i 1 mom. skall fästas på en sådan annan bil vars hastighet särskilt har begränsats till mindre än 80 km/h.
99 § Sikthinder
1. Vindrutan i en bil samt förarhyttens sidoglas eller sidoskydd skall till konstruktion och skick vara sådana att föraren har så obehindrad sikt som möjligt såväl framåt som åt sidorna. Varken innanför eller utanför bilen får utöver särskilt föreskrivna märken och anordningar hängas eller fästas märken, föremål eller anordningar som kan störa sikten. En parkeringsskiva som uppfyller ministeriets bestämmelser får dock fästas vid vindrutans högra sida. Likaså får ett barnsäte fästas vid sätet bredvid föraren förutsatt att barnsätet inte oskäligt begränsar sikten.
2. Vid bakrutor på en bil i kategori M 1 får inte hängas eller fästas märken eller anordningar, som kan hindra sikten bakåt genom den inre backspegeln mera än vad som tillåts i de EG-direktiv och E-reglementen som nämns i 97 §.
100 § Beteckningar på bil i tillståndspliktig trafik
På en bil i kategori N som används i tillståndspliktig trafik skall på vardera sidan finnas en tydlig och varaktig text med namnet på trafiktillståndets innehavare. I beteckningen skall bokstäverna vara minst 60 mm höga.
101 § Utskjutande delar
1. På en bils karosseri eller flak får inte monteras eller fästas sådana delar eller sådan utrustning som har direkt framåt-, sido- eller bakåtriktade spetsiga eller annan slags utskjutande delar som kan orsaka fara.
2. Antenn som monteras på en bil får inte riktas så, att den i längd- eller breddriktning sträcker sig över bilens yttersta gränser.
102 § Speciella stadganden om bussar
1. Utöver vad som stadgas i denna förordning skall en buss i kategori M 2 och M 3 vars bredd är högst 2,5 meter och längd högst 12 meter eller, ifråga om en buss med ledkonstruktion 18 meter, uppfylla kraven i E-reglementet nr 36/02 eller 52 eller ministeriets beslut om konstruktion och utrustning på buss.
2. En buss i kategori M 3 , vars bredd är större än 2,5 meter och längd är större än 12 meter gällande en annan buss än en ledbuss, skall motsvara kraven i ministeriets beslut om bussars konstruktion och utrustning.
103 § Avvikelser angående vissa bilgrupper
1. På en invalidtaxi, räddningsbil, ambulans, husbil, likbil och servicebil tillämpas inte
bestämmelsen i 43 § 2 mom. om draganordning baktill,
gränsvärdet för ljudstyrkan i 54 § 1 mom. a punkten,
kravet i 58 § 2 mom. enligt vilket stänkskärmar skall motsvara kravet i EG-direktivet,
kravet i 59 § angående gångjärn och lås på sidodörrar,
kravet i 60 § angående fastsättning av säten,
kravet i 67 § angående säkerhet i fråga om inredning, eller
kravet i 69 § enligt vilket avfrostnings- och avimningsanordningen skall motsvara kraven i EG-direktivet eller standarden som givits i Finland eller Förenta Staterna.
2. På en invalidtaxi, räddningsbil, ambulans, husbil, likbil och servicebil som byggts utgående från bil i kategori N 2 , N 3 , M 2 eller M 3 , tillämpas inte de krav som nämns i 1 mom. och inte heller
kravet i 41 § angående krav på bromsar på fordon i den mån de gäller fordon i kategori M 1 ,
kraven i 46 och 47 §§ angående avgas- och partikelutsläpp,
kravet i 64 § 5 mom. angående fästpunkter för säkerhetsbälten för andra säten än framsäten,
kravet i 66 § angående huvudstöd, eller
kravet i 70 § angående vindrutetorkare och vindrutespolare.
3. Angående en bil som nämns i 1 och 2 mom. tillämpas för den fordonsklass som fordonet som ändringen utfördes på tillhörde, krav på bromsar enligt 41 §, krav på avgas- och partikelutsläpp enligt 46-48 §§ samt krav på gränsvärdena enligt 54 § gällande ljudets styrka.
104 § Uppfyllande av bestämmelser gällande EG-typgodkänd bil
En bil i kategori M 1 som tas i bruk före den 1 januari 1995 och som uppfyller kraven i 46 § 1-5 mom. angående avgas-, avdunstnings- eller partikelutsläpp och en bil i kategori M 1 som tas i bruk före den 1 juli 1997 och som uppfyller kraven i 64 § angående bilbälten och deras fästpunkter anses uppfylla de övriga kraven enligt 6 kap., om den är av en modell som har typgodkänts enligt EG-direktivet 70/156/EEG, sådant det lyder ändrat genom direktivet 92/53/EEG, och biltillverkaren har givit den ett överensstämmelseintyg som avses i 6 artikeln i nämnda direktiv.
7 kap. Motorcykel och fordon i kategori L
105 § Däck
Däck på motorcyklar och fordon i kategori L 5 , med undantag av regummerade däck, skall vara E-godkända i enlighet med reglementet nr 75 eller försedda med märkningen DOT i enlighet med de krav som uppställs av Förenta Staternas trafikministerium. Spåren i motorcykeldäckets slitbana får inte fördjupas.
106 § Dubbar
I fråga om dubbdäck på motorcyklar och fordon i kategori L 5 gäller vad 37 och 38 §§ stadgar om utstick, dubbkraft, vikt och godkännande för dubbar på personbilsdäck. En motorcykels däck får dock ha dubbar även på slitbanans mittersta tredjedel.
107 § Styrstång
1. En motorcykels styrstång skall vara minst 0,55 m och högst 1,00 m bred. Kopplings- och bromshandtag samt backspeglar beaktas inte vid bestämmande av bredden. Styrstången får inte ha utskjutande delar eller skarpa hörn och inte heller böjningar eller fogar med mindre radie än 30 mm.
2. Styrstången skall vara så utformad att dess handtag inte ens delvis når lägre än den övre ytan av den obelastade sitsen och dess högsta punkt inte når mera än 0,55 m högre än sitsens yta. Handtagens riktning får avvika högst 45° från horisontalplanet. Handtagen får inte riktas framåt i förhållande till fordonets tvärgående vertikalplan. Vid fullt styrutslag skall vid handtagen finnas tillräckligt utrymme för förarens händer. Handtagen skall vara försedda med handfästen som hindrar händerna att glida.
108 § Anordning som förhindrar olovlig användning
Motorcyklar och fordon i kategori L 5 skall vara försedda med en fastmonterad anordning som låser styret eller annan anordning som förhindrar olovlig användning av fordon. Låsanordningen skall motsvara kraven i EG-direktivet 74/61/EEG eller E-reglementet nr 18/01 eller 62 eller vara särskilt godkänd av Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning.
109 § Bromsar
1. Bromsarna på motorcyklar och fordon i kategori L 5 skall motsvara kraven i E-reglementet nr 78.
2. I bromsarna får användas endast sådana reglerings- och säkerhetsanordningar som tillverkaren ursprungligen har installerat eller som till sin funktion motsvarar de ursprungliga anordningarna eller sådana som tillverkaren godkänt för senare installation på tillverkarens villkor. Reglerings- och säkerhetsanordingarna får inte äventyra bromsarnas funktion.
110 § Avgassystem
På en motorcykel skall avgassystemet vara så placerat, att ingen del av det är belägen ovanför den obelastade sitsens sittyta. Avgassystemet får mynna ut högst 0,20 m framför bakaxeln. Systemets mynning får vara riktad högst 25° snett uppåt och högst 10° åt sidan. Avgasröret skall vara så placerat, att ingen punkt på det ligger farligt nära bränsletanken eller bränsleröret.
111 § Bränslesystem
1. På motorcyklar och fordon i kategori L 5 skall locket till bränsletankens påfyllningsöppning vara sådant att det inte oavsiktligt kan öppna sig genom inverkan av vibration, stötar eller övertryck i bränsletanken.
2. Om bränsletanken är placerad högre än motorn, skall mellan den och förgasaren finnas en avstängningskran som vid behov hindrar bränslet att strömma ut ur tanken.
112 § Avgasutsläpp
Motorcyklar och fordon i kategori L 5 med en totalmassa av högst 400 kg skall i fråga om avgasutsläpp uppfylla kraven i E-reglementet nr 40/01. En motorcykel som har förtullats som flyttgods, som erhållits genom arv eller testamente eller skaffats på en tullauktion eller på någon annan av staten ordnad auktion skall uppfylla de avgasutsläppsbegränsningar som gällde i Finland under det år då motorcykeln första gången togs i bruk.
113 § Bullerbegränsning
1. En motorcykel med förbränningsmotor skall ha sådana ljuddämpare att insugnings- eller avloppsljudet inte i störande grad överröstar annat ljud som motorcykeln i normal drift förorsakar. Styrkan på fordonets ljud, mätt på det sätt som bestäms i det direktiv eller E-reglemente som nämns i 3 mom. får inte överskrida följande värden:
a) motorcyklar med högst 80 cm 3 :s motor | 77 dBA |
b) motorcyklar med över 80 cm 3 :s och högst 175 cm 3 : motor | 79 dBA |
c) motorcyklar med över 175 cm 3 :s motor | 82 dBA |
2. Styrkan på en motorcylkes ljud får inte överskrida följande värden när det fråga om en motorcykel som första gången tas i bruk i Finland den i oktober 1993 eller därefter eller när det är fråga om en motorcykel som nämns Mi b punkten, den 1 januari 1995 eller därefter
a) motorcyklar med högst 80 cm 3 :s motor | 75 dBA |
b) motorcyklar med högst 80 cm 3 :s och högst 175 cm 3 :s motor | 77 dBA |
c) motorcyklar med över 175 cm 3 :s motor | 80 dBA |
3. En motorcykel anses uppfylla kraven i 1 och 2 mom., om den är av en modell som uppfyller kraven i EG-rådets direktiv 78/1015/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorcyklar, sådana de lyder ändrade genom direktivet 89/235/EEG. En motorcykel anses uppfylla kraven i 1 mom. om den är av en modell som uppfyller kraven i E-reglementet nr 41/01.
4. En motorcykel som förtullats som flyttgods, erhållits genom arv eller testamente eller skaffats på en tullauktion eller på någon annan av staten ordnad auktion skall uppfylla de bullerbegränsningar som gällde i Finland under det år då motorcykeln första gången togs i bruk.
5. Fordon i kategori L 5 skall uppfylla kraven i E-reglementet nr 9/04.
114 § Stänkskärmar och stänkskydd
1. Motorcyklar och fordon i kategori L 5 skall på varje hjul ha en rännformig stänkskärm, som i hela sin längd är minst lika bred som den största bredden på motsvarande däck.
2. Då fordonet är i körklart skick med fylld bränsletank och belastad med en 75 kg tyngd, placerad på förarsitsen, skall stänkskärmarna nå framtill minst till det vertikalplan som går genom hjulaxeln och baktill nå minst till det horisontalplan, som ligger 150 mm ovanför hjulaxeln. Stänkskärmen behöver dock inte täcka hjulet på ovan föreskrivet sätt, om fordonets övriga konstruktionsdelar utgör ett motsvarande skydd mot stänk.
3. Avståndet från stänkskärmens kant till axeln får inte vara större än däckets diameter.
4. Om stänkskärmen inte täcker hjulet på föreskrivet sätt, skall den förses med en ändamålsenlig förlängning eller ett stänkskydd.
115 § Vindskydd och vindrutan samt vindrutans anordningar
1. På en motorcykel och ett fordon i kategori L 5 får vindskyddets övre kant nå högst till ögonhöjd på en förare som sitter i normal ställning.
2. Ett fordon i kategori L 5 med täckt karosseri skall vara försett med vindruta och avfrostnings- och avimningsanordning samt vindrutetorkare och vindrutespolare.
116 § Obligatoriska och tillåtna strålkastare, lyktor och reflektorer
1. Motorcyklar och fordon i kategori L 5 skall vara försedda med följande lyktor och reflektorer:
helljus- och halvljusstrålkastare,
körriktningsvisare,
en bromslykta,
en lykta för bakre registreringsskylt,
främre och bakre positionslyktor,
röd reflektor baktill, och
blinkande blå varningslykta när det är fråga om en polismotorcykel.
2. Utöver vad som stadgas i 1 mom. får motorcyklar och fordon i kategori L 5 vara försedda med följande strålkastare, lyktor och reflektorer:
extra helljusstrålkastare,
en främre dimstrålkastare,
en bakre dimstrålkastare,
anordning för omkoppling av körriktningsvisare till varningsblinker,
sidoreflektorer,
en varsellykta,
sidolyktor,
främre reflektorer, och
högst en framåtriktad blinkande röd stoppsignallykta när det är fråga om en polismotorcykel.
3. På fordon i kategori L 3 skall strålkastare, lyktor och reflektorer som avses i 1 mom. a-f punkten och 2 mom. a-e punkten i fråga om färg, typ, antal, placering, synbarhet, inriktning, kopplingar och kraven på funktionskontrollanordning uppfylla bestämmelser i E-reglementet nr 53. Bestämmelserna i ovan nämnda reglemente tillämpas även vid bestämning av färg, placering, synbarhet och inriktning i fråga om andra strålkastare, lyktor och reflektorer.
4. Om sådana strålkastare, lyktor och reflektorer som uppfyller kraven i EG-direktivet eller E-reglementet inte är tillgängliga för en fordonsmodell, anses de obligatoriska strålkastare, lyktor och reflektorer som uppfyller kraven enligt Förenta Staternas federativa bestämmelser, motsvara de ovan nämnda strålkastarna, lyktorna och reflektorer.
117 § Helljus- och halvljusstrålkastare
Helljus- och halvljusstrålkastare på motorcyklar eller fordon i kategori L 5 skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/761/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 57 eller 72 eller enligt något reglemente om bilars helljus- och halvljusstrålkastare.
118 § Körriktningsvisare
Körriktningsvisare på motorcyklar och fordon i kategori L 5 skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/759/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 6/01 eller 50.
119 § Bromslyktor samt främre och bakre positionslyktor
Bromslyktor samt främre och bakre positionslyktor på motorcyklar och fordon i kategori L 5 skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/758/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 50.
120 § Reflektorer
1. Reflektorer på motorcyklar och fordon i kategori L 5 skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/757/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 3/02.
2. Sidoriktade reflektorer skall vara orangegula och bakåtriktade reflektorer röda. Reflektorerna får inte vara triangelformade.
121 § Dimbaklyktor
En dimbaklykta på en motorcykel och ett fordon i kategori L 5 skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 77/538/EEG, sådant det lyder ändrat genom direktivet 89/518/EEG, eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 38.
122 § Blinkande varningslykta
1. En blå varningslykta på en polismotorcykel skall vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 65 eller godkänd av Bilregistercentralens enhet för fördonsförvaltning.
2. Flera varningslyktor får installeras, om det är nödvändigt för att en sådan lykta skall kunna synas från olika håll.
123 § Främre dimstrålkastare
En främre dimstrålkastare på en motorcykel och ett fordon i kategori L 5 skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 76/762/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 19/02.
124 § Varsellykta
1. Motorcyklar och fordon i kategori L 5 får framtill ha högst två varsellyktor som avger vitt ljus framåt, och som skall vara belägna på en höjd av minst 0,25 meter och högst samma nivå som halvljusstrålkastaren på ett inbördes avstånd av minst 0,10 meter.
2. En varsellykta skall vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 87.
3. En varsellykta skall vara kopplad så att den inte kan fungera samtidigt med helljus-, halvljus- eller främre dimstrålkastare, med undantag av helljusblinken och så att den bakre positionslyktan fungerar samtidigt som varsellyktan.
125 § Sidolyktor
1. Om en motorcykel eller ett fordon i kategori L 5 har två sidolyktor på vardera sidan, skall avståndet mellan dem vara minst 2 meter i fordonets längdriktning.
2. Lyktorna skall vara belägna på en höjd av minst 0,35 meter och högst 0,9 meter. Om det på vardera sidan av fordonet finns mera än en lykta, skall de vara belägna på ungefär samma höjd.
3. En sidolykta skall synas minst 15° uppåt och nedåt samt 30° framåt och bakåt.
4. Sidolyktor skall vara riktade åt sidan och till färgen orangegula.
5. En sidolyktas glödlampa skall ha en effekt av högst 10 W.
6. Sidolyktor skall vara koppade så att de fungerar samtidigt som positionslyktorna och huvudstrålkastarna.
126 § Polisens stoppsignallykta
En stoppsignallykta skall tändas och slockna 1-2 gånger i sekunden. Stoppsignallyktans ljusstyrka i referensaxelns riktning och i en riktning som avviker minst 5° från referensaxeln skall vara minst 500 candela.
127 § Hastighetsmätare
1. Motorcyklar och fordon i kategori L 5 skall ha en hastighetsmätare som är monterad så att hastigheten tydligt kan avläsas av föraren.
2. En hastighetsmätare skall vara försedd med belyst km/h-skala.
3. En hastighetsmätare får inte visa en hastighet som är mindre än den verkliga. Den indikerade hastigheten får vara högst 10 procent jämte ytterligare 4 km/h, högre än den verkliga hastigheten.
4. Hastighetsmätare anses utan särskild granskning uppfylla kravet i 3 mom., om den är e-godkänd i enlighet med direktivet 75/443/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 39.
128 § Ljudsignalanordning
1. Motorcyklar och fordon i kategori L 5 skall ha en ljudsignalanordning. Motorcyklar och fordon i kategori L 5 , eller ljudsignalanordningen som monterats på dem skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv 70/388/EEG eller E-reglementet nr 28/01.
2. På en polismotorcykel, som används som utryckningsfordon skall det finnas en ljudsignalanordning som avger ett varierande eller periodiskt ljud och som är starkare än den ljudsignalanordning som nämns i 1 mom. En sådan anordning får inte monteras på någon annan motorcykel.
129 § Backspeglar
En motorcykel och ett fordon i kategori L 5 skall ha en backspegel på den vänstra sidan. En motorcykel vars största konstruktiva hastighet är större än 100 km/h skall ha en backspegel även på högra sidan. En motorcykels backspeglar skall i fråga om placering, siktfält, ytmått, hållfasthet och hur fastsättningen ger efter uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar för tvåhjuliga motorfordon med eller utan sidvagn, samt backspeglarnas montering på sådana fordon (80/780/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 80/1272/EEG, kraven enligt EG-direktivet 71/127/EEG sådana de lyder ändrade genom direktivet 88/321/EEG, eller kraven enligt E-reglementet nr 81 eller 46/01.
130 § Sikthinder
Vindrutan i ett täckt fordon i kategori L 5 samt förarhyttens sidoglas och sidoskydd skall till konstruktion och skick vara sådana att föraren har så obehindrad sikt som möjligt såväl framåt som åt sidorna. Varken innanför eller utanför fordonet får utöver särskilt föreskrivna märken och anordningar hängas eller fästas märken, föremål eller anordningar, som kan störa sikten. En parkeringsskiva som uppfyller ministeriets bestämmelser får dock fästas vid vindrutans högra sida.
131 § Särskilda krav för motorcyklar i kategori L
1. En sidvagn får kopplas endast till en tvåhjulig motorcykel vars egenmassa är minst 100 kg. Sidvagnen skall kopplas till motorcykelns högra sida.
2. Om sidvagnen är avsedd för godstransport eller transport av flera än en person, skall sidvagnen förses med en bromsanordning.
3. En sidvagn som är avsedd för persontransport får ha högst två sittplatser.
4. På sidvagnens högra sida skall det finnas en främre och en bakre positionslykta på ett avstånd av högst 0,4 meter från sidvagns sida.
5. Körriktningsvisarna på motorcykelns högra sida skall övertäckas eller sättas ur funktion. På sidvagnens högra sida skall monteras motsvarande körriktningsvisare.
6. Sidvagnen skall baktill ha en röd reflektor på en höjd av minst 0,35 meter och högst 0,9 meter samt på ett avstånd av högst 0,4 meter från sidvagnens sida.
7. På en sidvagns vindskydd tillämpas inte stadgandena i 115 §.
132 § Särskilda krav för fordon i kategori L
1. Fordon i kategori L 5 får förses med två strålkastare som består av helljus- och halvljusstrålkastare, på en höjd av minst 0,5 meter och högst 1,2 meter och på ett avstånd av högst 0,4 meter från fordonets sida och med ett inbördes avstånd av minst 0,4 meter.
2. På fordon i kategori L 5 skall det finnas två främre positionslyktor och två bakre positionslyktor placerade enligt stadgandena i 1 mom. Bakre positionslyktan får dock vara belägen på en höjd av 0,35 meter och den skall synas minst 15° uppåt och nedåt samt 45° mot fordonets mittlinje och 80° åt sidan.
3. På fordon i kategori L 5 skall det finnas två bromslyktor som är placerade på det sätt som stadgas i fråga om de bakre positionslyktorna.
4. Körriktningsvisarna på fordon i kategori L 5 skall ha ett inbördes avstånd av minst 0,6 meter och de skall vara placerade på ett avstånd av högst 0,4 meter från fordonets sida samt på en höjd av minst 0,35 meter och högst 1,5 meter.
5. På fordon i kategori L 5 skall baktill finnas två röda reflektorer på ett avstånd av högst 0,4 meter från fordonets sida samt på en höjd av minst 0,3 meter och högst 0,9 meter.
6. Om de hjul som befinner sig bredvid varandra är drivande på ett fordon i kategori L 5 , skall det mellan hjulen finnas en differential eller motsvarande anordning.
133 § Skyddshjälm för motorcyklist
En sådan skyddshjälm för motorcyklist som är godkänd i enlighet med E-reglementet nr 22/03 och en skyddshjälm som uppfyller kraven i standarden FMVSS 218 anses vara av godkänd modell enligt 89 § vägtrafiklagen.
8 kap. Mopeder och fordon i kategori L
134 § Däck
Bärigheten av däcken på mopeder eller fordon i kategori L 2 skall motsvara den massa som överförs från den belastade mopeden till däcket i fråga. Spåren i däckets slitbana får inte fördjupas.
135 § Dubbar
I fråga om däck på mopeder och fordon i kategori L 2 gäller vad 37 och 38 §§ stadgar om utstick, dubbkraft, massa och godkännande för dubbar på personbilsdäck. En mopeds däck får dock ha dubbar även på slitbanans mittersta tredjedel.
136 § Styrstång
1. En mopeds styrstång skall vara minst 0,55 meter och högst 0,8 meter bred. Kopplings- och bromshandtag samt backspeglar beaktas inte när bredden bestäms. Styrstången får inte ha utskjutande delar eller skarpa hörn, inte heller böjningar eller fogar med mindre radie än 30 mm.
2. Styrstången skall vara så utformad att dess handtag inte ens delvis når lägre än den övre ytan av en obelastad sits och dess högsta punkt inte når mera än 0,55 meter högre än sitsens yta. Handtagens riktning får avvika högst 45° från horisontalplanet. Handtagen får inte riktas framåt från fordonets tvärgående vertikalplan. Vid fullt styrutslag skall vid handtagen finnas tillräckligt utrymme för förarens händer. Handtagen skall vara försedda med handfästen som hindrar händerna att glida.
137 § Anordning som förhindrar olovlig användning
Mopeder och fordon i kategori L 2 skall vara försedda med en fastmonterad anordning som låser styret eller annan anordning som förhindrar olovlig användning av fordon. Låsanordningen skall motsvara kraven i E-reglementet nr 62 eller vara särskilt godkänd av Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning.
138 § Bromsar
1. Bromsarna på mopeder och fordon i kategori L 2 skall motsvara kraven i E-reglementet nr 78.
2. I bromsarna får användas endast sådana reglerings- och säkerhetsanordningar som fordonstillverkaren ursprungligen har installerat eller som till sin funktion motsvarar de ursprungliga anordningarna eller sådana som tillverkaren enligt sina egna villkor har godkänt för senare installation. Dessa reglerings- och säkerhetsanordningar får inte äventyra bromsarnas funktion.
139 § Avgassystem
En mopeds avgassystem skall vara så placerat, att ingen del av det är beläget ovanför den obelastade sitsens sittyta.
140 § Bränslesystem
1. På med förbränningsmotor försedda mopeder och fordon i kategori L 2 , skall locket till bränsletankens påfyllningsöppning vara sådant att det inte oavsiktligt kan öppnas genom inverkan av vibration, stötar eller övertryck.
2. Om bränsletanken är placerad högre än motorn, skall mellan den och förgasaren finnas en avstängningskran som vid behov hindrar bränslet att strömma ut ur tanken.
141 § Avgasutsläpp
Med förbränningsmotor försedda mopeder och fordon i kategori L 2 med en totalmassa av högst 400 kg skall i fråga om avgasutsläpp uppfylla kraven i E-reglementet nr 47. Moped som förtullats som flyttgods, erhållits genom arv eller testamente eller skaffats på tullauktion eller på någon annan av staten ordnad auktion skall uppfylla de avgasutsläppsbegränsningar som gällde i Finland under det år då mopeden första gången togs i bruk.
142 § Bullerbegränsning
1. Med förbränningsmotor försedda mopeder och fordon i kategori L 2 skall ha sådana ljuddämpare att insugnings- eller avloppsljudet inte i störande grad överröstar annat ljud som mopeden i normal drift förorsakar. Styrkan på mopedens ljud, mätt enligt det E-reglemente som nämns i 2 mom., får inte vara större än 70 dBA, om mopedens största konstruktiva hastighet är högst 30 km/h, eller 73 dBA, om mopedens största konstruktiva hastighet är större än 30 km/h.
2. En moped anses uppfylla kravet i 1 mom., om den är av en modell som uppfyller kraven i E-reglementet nr 63.
3. En moped som förtullats som flyttgods, erhållits genom arv eller testamente eller skaffats på tullauktion eller på någon annan av staten ordnad auktion skall uppfylla de bullerbegränsningar som gällde det år då mopeden första gången togs i bruk.
4. Fordon i kategori L 2 skall uppfylla kraven i E-reglementet nr 9/04.
143 § Stänkskärmar och -skydd
1. Mopeder och fordon i kategori L 2 skall för båda hjulen ha en rännformig stänkskärm, som i hela sin längd är minst lika bred som den största bredden på motsvarande däck.
2. Då fordonet är i körklart skick med fylld bränsletank och belastat med en massa på 75 kg, placerad på förarsätet, skall stänkskärmen framtill nå minst till det vertikalplan som går genom hjulaxeln och baktill minst till det horisontalplan som ligger 150 mm ovanför hjulaxeln. Stänkskärmen behöver dock inte täcka hjulet på ovan föreskrivet sätt, om fordonets övriga konstruktioner utgör ett motsvarande skydd mot stänk.
3. Avståndet från stänkskärmens kant till axeln får inte vara större än däckets diameter.
4. Om stänkskärmen inte täcker hjulet på föreskrivet sätt, skall stänkskärmen förses med en ändamålsenlig förlängning eller ett stänkskydd.
144 § Obligatoriska och tillåtna lyktor, strålkastare och reflektorer
1. På mopeder och fordon i kategori L 2 skall det finnas följande lyktor, strålkastare och reflektorer:
halvljusstrålkastare,
en bakre positionslykta, och
fram- sido- och bakreflektorer, fordon i kategori L 2 vars bredd är större än 1,0 meter skall ha två reflektorer fram och bak.
2. Utöver vad som stadgas i 1 mom. får mopeder och fordon i kategori L 2 ha följande lyktor, strålkastare och reflektorer:
helljusstrålkastare,
en främre positionslykta,
en bromslykta,
körriktningsvisare, och
reflektorer i pedalerna.
3. En mopeds lyktor, strålkastare och reflektorer skall i fråga om färg, typ, antal, placering, synbarhet, inriktning, kopplingar och kraven på funktionskontrollanordningar uppfylla bestämmelserna enligt E-reglementet nr 74.
145 § Helljus- och halvljusstrålkastare
Helljus- och halvljusstrålkastare på mopeder och fordon i kategori L 2 skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/761/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 56, 57, 72, 76 eller 82 eller i enlighet med något reglemente om bilars helljus- och halvljusstrålkastare.
146 § Körriktningsvisare
Körriktningsvisare på mopeder och fordon i kategori L 2 skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/759/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 6/01 eller 50.
147 § Bromslykta samt främre och bakre positionslykta
Bromslyktan samt främre och bakre positionslyktan på en moped och ett fordon i kategori L 2 skall vara e-godkänd enligt direktivet 76/758/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 50.
148 § Reflektorer
1. Reflektorer på mopeder och fordon i kategori L 2 , förutom reflektorer i pedaler, skall vara e-godkända enligt direktivet 76/757/EEG eller E-godkända enligt reglementet nr 3/02.
2. Framåtriktade reflektorer skall vara vita, sidoriktade orangegula och bakåtriktade röda. Reflektorer i pedalerna skall dock vara orangegula. Reflektorer får inte vara triangelformade.
149 § Ljudsignalanordning
Mopeder och fordon i kategori L 2 skall vara försedda med en ljudsignalanordning bestående av en ringklocka eller en lämplig eldriven anordning.
150 § Backspeglar
Moped får och fordon i kategori L 2 skall på vänstra sidan vara försedd med en backspegel. En mopeds backspegel skall i fråga om placering, siktfält, ytmått, hållfasthet och hur fastsättningen ger efter uppfylla kraven enligt EG-direktivet 80/780/EEG, sådana de lyder ändrade genom direktivet 80/1272/EEG, kraven enligt EG-direktivet 71/127/EEG sådana de lyder ändrade genom direktivet 88/321/EEG, eller kraven enligt E-reglementet nr 81.
151 § Särskilda krav angående fordon i kategori L
1. Ett fordon i kategori L 2 får vara försett med två lyktor bestående av två halvljusstrålkastare som befinner sig på en höjd av minst 0,5 meter och högst 1,2 meter och på ett avstånd av högst 0,4 meter från fordonets sida och med ett inbördes avstånd på minst 0,4 meter.
2. Ett fordon i kategori L 2 skall vara försett med två positionslyktor baktill och det får ha två främre positionslyktor placerade enligt stadgandena i 1 mom. Den bakre positionslykta får dock befinna sig på en höjd av 0,35 meter och den skall synas minst 15° upp- och nedåt samt 45° i riktning mot fordons mittlinje och 80° åt sidan.
3. Ett fordon i kategori L 2 får vara försett med två bromslyktor i enlighet med stadgandena om de bakre positionslyktornas placering.
4. Ett fordon i kategori L 2 skall vara försett med körriktningsvisare placerade så att deras inbördes avstånd är minst 0,6 meter, avstånd från fordons sida högst 0,4 meter samt är belägna på en höjd av minst 0,35 meter och högst 1,5 meter.
5. Ett fordon i kategori L 2 skall baktill ha två röda reflektorer på ett avstånd av högst 0,4 meter från fordonets sida och på en höjd av minst 0,3 meter och högst 0,9 meter.
6. Om de hjul som befinner sig bredvid varandra är drivande på ett fordon i kategori L 2 , skall det mellan hjulen finnas en differential eller motsvarande anordning.
152 § Skyddshjälm för mopedist
En sådan skyddshjälm för mopedist som är godkänd i enlighet med E-reglementet nr 22/03 och en skyddshjälm som uppfyller kraven i standarden FMVSS 218 anses vara av godkänd modell enligt 89 § vägtrafiklagen.
9 kap. Traktor och motorredskap
153 § Däck och band
Traktorer och motorredskap skall vara försedda med luftdäck eller gummiklädda band. Traktorer och motorredskap, vars största konstruktiva hastighet är högst 10 km/h, får vara försedda med kompakta däck eller band av metall.
154 § Styranordning
1. En traktors eller ett motorredskaps styranordning och förarsäte skall vara så placerade, att föraren har den sikt framåt och åt sidorna som förhållandena kräver.
2. I en traktors eller ett motorredskaps styranordning får för kraftöverföringen användas hydraultryck producerat av en separat pump, under förutsättning att ett visst rattläge motsvarar ett bestämt utslag på de styrande hjulen och att fordonet vid motorstopp kan styras på ett tillfredsställande sätt.
3. I en traktor eller ett motorredskap får även användas en anordning, som styr fordonet genom att förändra rotationshastigheten på motsatta sidors hjul. För styrningens kraftöverföring får härvid användas hydraultryck, som regleras genom en med manöverspaken förenad ventil.
4. En traktors styranordning skall motsvara kraven i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om styrinrättningen på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (75/321/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 88/411/EEG.
155 § Bromsar
1. Traktorer och motorredskap skall vara försedda med en effektiv färdbroms och parkeringsbroms eller låsanordning för färdbromsen. En traktors bromsar skall motsvara kraven i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (76/432/EEG).
2. Avvikande från vad som stadgas i 1 mom. skall trafiktraktorns färdbroms ha sådan effekt, att den uppnådda retardationen vid användning av bromsen är minst 3,5 m/s 2 , då friktionskoefficienten mellan vägen och däcken är 0,8. Trafiktraktorns parkeringsbroms skall uppfylla kraven i EG-direktivet som nämns i 1 mom. om bromseffekt i belastat tillstånd eller försedd med en lastad släpvagn, om en släpvagn kan kopplas till trafiktraktorn.
3. På traktorer och motorredskap med hydrostatisk kraftöverföring krävs inte en egentlig färdbroms, om en tillräcklig retardation kan åstadkommas med hjälp av kraftöverföringen. Fordonet skall i så fall bli stående om motorn stannar.
4. I bromsarna får användas endast sådana reglerings- och säkerhetsanordningar, som tillverkaren ursprungligen har installerat eller som till sin funktion motsvarar de ursprungliga anordningarna eller sådana som tillverkaren enligt sina egna villkor har godkänt för senare installation. Reglerings- och säkerhetsanordningarna får inte äventyra bromsarnas funktion.
156 § Avgassystem
1. Avgasröret skall vara så placerat, att ingen del av det ligger farligt nära bränsletanken eller bränsleröret. Om det ovanför avgasgrenröret eller avgasröret finns anordningar som hör till bränslesystemet eller bränslerörsskarvar så placerade att bränslet vid ett eventuellt läckage kan droppa eller rinna ned på avgasgrenröret eller avgasröret eller om uppenbar risk för antändning av bränslet annars föreligger, skall avgasgrenröret eller avgasröret förses med ett ändamålsenligt skydd.
2. Om ett uppåtriktat avgasrör mynnar ut framför förarhytten, får mynningen inte vara belägen lägre än 0,10 meter under förarhyttens högsta punkt, eller om fordonet inte är försett med förarhytt skall rörets mynning vara belägen minst 1,00 meter högre än den lägsta punkten på förarsätets sits.
157 § Draganordning
1. En traktor skall framtill vara försedd med en draganordning som motsvarar bestämmelserna i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kopplingsanordningen och backväxeln på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (79/533/EEG) eller en fästpunkt för dragstång eller -rep.
2. Om traktorn bak är försedd med kopplingsanordning för koppling av släpfordon, skall kopplingsanordningen motsvara kraven i EG-direktivet 89/173/EEG.
158 § Partikelutsläpp
Partikelutsläppen från en traktors dieselmotor får inte överskrida de gränsvärden som nämns i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av föroreningar från motorer som används i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (77/537/EEG).
159 § Begränsning av buller
1. Traktorer och motorredskap, som är försedda med förbränningsmotor skall ha sådana ljuddämpare, att insugnings- eller avloppsljudet inte i störande grad överröstar annat ljud som fordonet i normal drift förorsakar. Styrkan på traktormotorns ljud uppmätt enligt direktivet som avses i 2 mom. får inte vara större än 89 dBA, om traktorns egenmassa är större än 1,5 ton och inte större än 85 dBA, om traktorns egenmassa är högst 1,5 ton.
2. En traktor anses uppfylla kravet i 1 mom., om den är av modell som uppfyller kraven i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa delar och egenskaper hos jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (74/151/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 88/410/EEG.
3. Ljuddämpare får inte avlägsnas, inte heller får en ljuddämpare eller motorn ändras så att den av dem beroende ljudstyrkan blir större än det tillåtna värdet. Fordon får inte heller förses med anordningar som möjliggör att ljuddämparna kan kopplas av medan motorn är igång.
160 § Avlägsning av radiostörningar
En traktor med ottomotor skall vara försedd med ett system för avlägsnande av radiostörningar som orsakas av motorn och som motsvarar kraven i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om dämpning av radiostörningar som orsakas av gnisttändningsmotorer i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (75/322/EEG).
161 § Undvikande av brandfara
En traktors bränsletank skall till sin konstruktion och placering motsvara kraven i EG-direktivet 74/151/EEG, sådana de lyder ändrade genom direktivet 88/410/EEG.
162 § Stänkskärmar
1. En trafiktraktor skall vara försedd med stänkskärmar på alla hjul. Stänkskärmar krävs dock inte, om fordonets karosseri- eller flakbotten med erforderliga hjälpanordningar utgör ett sådant skydd mot stänk som motsvarar kraven nedan i denna paragraf.
2. Stänkskärmarna skall vara utformade så att de täcker minst hela däcksbredden eller den sammanlagda bredden för pardäck, i en vinkel på 30° framåt och 50° bakåt från ett vertikalt plan genom hjulaxeln.
3. En stänkskärms tvärsektion skall vara rännformig med ett djup på minst 30 mm, mätt ovanför axeln. Rännformigheten får minska i riktning mot vinklarna som nämns i 2 mom.
4. Stänkskärmens avstånd från axeln får inte mellan vinklarna som nämns i 2 mom. vara större än däckets diameter.
163 § Vindruta och övriga rutor
En traktors vindruta och övriga rutor, om sådana finns, skall motsvara kraven i EG-direktivet 89/173/EEG, E-reglementet nr 43 eller standarden SFS 2728.
164 § Avfrostnings- och avimningsanordningar
Traktorer och motorredskap, som är försedda med täckt förarhytt skall ha en anordning för avlägsnande av frost från vindrutans yttersida och imma från dess insida. Avfrostnings- och avimningsanordningarna skall kunna regleras av föraren.
165 § Vindrutetorkare och -spolare
1. På traktorer och motorredskap skall det finnas ett maskinellt torkarsystem och ett spolarsystem för vindrutan.
2. En traktors vindrutetorkarsystem skall motsvara kraven i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfältet och vindrutetorkare för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (74/347/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 79/1073/EEG, eller kraven i standarden SFS 4420.
3. Vindrutespolarens spolvätskebehållare skall rymma minst en liter vätska.
166 § Obligatoriska och tillåtna lyktor, strålkastare och reflektorer
1. Traktor och motorredskap skall vara försedda med följande lyktor, strålkastare och reflektorer:
halvljusstrålkastare,
körriktningsvisare och koppling av dem som varningsblinker,
bromslyktor på trafiktraktorer,
en lykta för den bakre registreringsskylten, om den är avsedd att monteras baktill,
främre och bakre positionslyktor,
röda reflektorer baktill,
blinkande orangegul varningslykta på traktorer och motorredskap som används för arbete på eller invid vägen, och
orangegula reflektorer som är synliga åt sidorna för markering av konstruktion eller anordning som är smalare än fordonet i övrigt och som skjuter ut utanför fordonet fram eller bak mer än en meter.
2. Traktorer och motorredskap, som har en egenmassa som är större än 0,5 ton, skall baktill ha en skylt som betecknar långsamt fordon. Skylten krävs inte, om ett släpfordon som är försett med en sådan skylt är kopplat till traktorn eller motorredskapet.
3. Utöver vad som stadgas i 1 och 2 mom. får traktor och motorredskap vara utrustade med följande lyktor, strålkastare och reflektorer:
helljusstrålkastare,
bromslyktor,
främre dimstrålkastare,
dimbaklyktor,
parkeringslyktor,
backningsstrålkastare,
sidolyktor,
fram- och sidoreflektorer,
konturlyktor på en sådan traktor och ett sådant motorredskap, vars bredd är större än 2,1 meter,
arbets- och hjälpstrålkastare, som är nödvändiga för lastning, lossning eller annat bruk, och
separat förordnade lyktor och reflektorer på traktorer som används för specialtransport eller på lasten och på motorredskap.
4. De lyktor, strålkastare och reflektorer på en traktor, vilka nämns i 1 mom. a-f punkten och i 3 mom. skall till färg, typ, antal, placering, synbarhet, inriktning, koppling och krav på funktionskontrollanordning, förutom placeringen av lykta för bakre registreringsskylt, uppfylla bestämmelserna i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om installation av belysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (78/933/EEG) eller E-reglementet nr 86. Bestämmelserna av det ovan nämnda EG-direktivet och E-reglementet tillämpas också på färg, placering, synbarhet och inriktning av en traktors andra lyktor, strålkastare och reflektorer.
167 § Helljus- och halvljusstrålkastare
Halvljusstrålkastarna skall vara avsedda för högertrafik. En traktors halvljus- och helljusstrålkastare skall vara e-godkända i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av delar för belysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (79/532/EEG), eller 76/761/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 1/01, 5/01, 8/02, 20/02 eller 31/02. Glödlampan, som används i halvljus- och helljusstrålkastaren skall vara avsedd för en sådan strålkastare och vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 2/03, 8/02, 20/02 eller 37/03.
168 § Körriktningsvisare
En traktors körriktningsvisare skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/759/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 6/01.
169 § Bromslyktor samt främre och bakre positionslyktor
En traktors bromslyktor samt främre och bakre positionslyktor skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/758/EEG, eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 7/01.
170 § Lyktor för bakre registreringsskylt
1. En lykta för den bakre registreringsskylten får monteras på en höjd av högst 2,5 meter.
2. Lyktan för traktorns bakre registreringsskylt skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 76/760/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 4.
171 § Reflektorer
1. En traktors reflektorer skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/757/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 3/02.
2. Framåtriktade reflektorer skall vara vita, sidoriktade orangegula och bakåtriktade röda. Reflektorerna får inte vara triangelformade.
172 § Blinkande varningslykta
1. En blinkande varningslykta skall vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 65 eller godkänd av Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning.
2. Flera av dessa lyktor får monteras om det är nödvändigt för att en sådan lykta skall kunna uppmärksammas från alla håll. För föraren skall installeras en kontrollampa, som anger att varningslyktan fungerar.
173 § Skylt som betecknar långsamt fordon
En skylt som betecknar långsamt fordon skall placeras baktill mitt på fordonet eller på dess vänstra sida och riktas rakt bakåt med en tolerans på högst 10° och på en höjd av högst 2,4 meter. En skylt som betecknar långsamt fordon skall vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 69.
174 § Främre dimstrålkastare
De främre dimstrålkastarna på en traktor skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/762/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 19/02.
175 § Dimbaklykta
En traktors dimbaklykta skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 77/538/EEG, sådant det lyder ändrat genom direktivet 89/518/EEG, eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 38.
176 § Parkeringslykta
En traktors parkeringslykta skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 77/540/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 77.
177 § Backningsstrålkastare
En traktors backningsstrålkastare skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 77/539/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 23.
178 § Sidolyktor
1. Om en traktors eller ett motorredskaps längd är större än 6 meter, skall minst två sidolyktor, om sådana har installerats, finnas på vardera sidan. Antalet sidolyktor skall därtill vara sådant, att det inbördes avståndet mellan lyktorna i fordonets längdriktning är minst 2 meter och högst 6 meter. Lyktorna skall, om minst två lyktor finns på fordonets vardera sida, installeras så, att den främsta är belägen på ett avstånd av högst 2 meter från fordonets främre del och den bakre på ett avstånd av högst 1 meter från fordonets bakre del.
2. Lyktorna skall befinna sig på en höjd av minst 0,35 meter och högst 1,5 meter. Om mera än en lykta har installerats på båda sidorna, skall de vara på ungefär samma höjd.
3. En sidolykta skall synas minst 15° uppåt och nedåt samt 45° framåt och bakåt.
4. En sidolykta skall vara riktad åt sidan och vara orangegul till färgen.
5. Lampan i sidolyktorna får ha en effekt på högst 10 W.
6. Sidolyktorna skall vara kopplade så, att de fungerar samtidigt med de främre positionslyktorna och halv- och helljusstrålkastarna.
179 § Färdskrivare
En trafiktraktor skall vara försedd med en färdskrivare. Den skall vara e-godkänd enligt EG-rådets förordning nr 3821/85 (EEG).
180 § Ljudsignalanordning
1. Traktorer och motorredskap skall vara försedda med en ljudsignalanordning.
2. Ljudstyrkan på traktorns ljudsignalanordning, när den mäts på ett avstånd av sju meter från fordonets framdel, skall vara minst 93 dBA och högst 104 dBA. Ljudet skall vara oavbrutet och ha jämn tonhöjd. Ljudsignalanordningen anses uppfylla kraven, om fordonet eller dess ljudsignalanordning är e-godkända i enlighet med direktivet 70/388/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 28.
3. Traktorer och motorredskap får vara försedda med en backningsalarmanordning som avger ett periodiskt ljud när fordonet backar eller när backväxeln är ikopplad och som har en ljudstyrka som inte får vara större än 75 dBA, när den mäts på ett avstånd av sju meter från fordonets bakre del.
181 § Backspegel
1. Traktorer och motorredskap skall vara försedda med en backspegel, frånsett traktorer som har en egenmassa på högst 0,5 ton.
2. En traktors backspegel skall i fråga om placering, sikt, ytmått, hållfasthet och hur fastsättningen ger efter motsvara kraven i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (74/346/EEG). Backspegeln på traktorer och motorredskap som är försedda med täckt förarhytt, skall vara synlig genom den del av vindrutan som rengörs av vindrutetorkaren eller genom sidorutan.
3. Då sikten från förarplatsen framåt eller åt sidorna är menligt begränsad på grund av konstruktionen hos traktorn eller motorredskapet eller av därtill hörande anordningar eller utrustning, skall fordonet förses med erforderliga tilläggsspeglar, genom vilka föraren kan se längs fordonets sidor och följa med övrig trafik.
182 § Sikthinder
På traktorer och motorredskap skall vindrutan samt förarhyttens sidorutor eller sidoskydd till konstruktion och skick vara sådana, att föraren har så obehindrad sikt som möjligt såväl framåt som åt sidorna. Varken innanför eller utanför får utöver särskilt föreskrivna märken och anordningar hängas eller fästas märken, föremål eller anordningar, som kan störa sikten.
183 § Utskjutande delar och anordningar
Om arbetsredskap har kopplats till en traktor eller ett motorredskap, och de överskrider fordonets största bredd med mera än 0,2 meter, eller om fordonets eller arbetsredskapets största bredd överskrider 2,60 meter, skall de utskjutande delarna märkas med växelvis röda och gula ränder. De utskjutande delarna skall därtill förses med framåtriktade vita och bakåtriktade röda e- eller E-godkända reflektorer.
184 § Traktorer och motorredskap avsedda att styras av en gående person
1. Traktorer och motorredskap avsedda att styras av en gående person skall förses med en anordning, som stannar fordonet, om föraren tappar greppet om manöveranordningarna.
2. På traktorer och motorredskap avsedda att styras av en gående person krävs inte bakre positionslyktor, körriktningsvisare, backspegel, backningsanordning eller ljudsignalanordning.
185 § Tillämpning av andra stadganden
Utöver vad som stadgas i denna förordning, tillämpas på traktorer och motorredskap de bestämmelser om deras konstruktion och utrustning som meddelats med stöd av lagen om skydd i arbete (299/58).
10 kap. Terrängfordon
186 § Däck och band
Terrängfordon skall vara försett med luftdäck eller gummiklädda band. Ett terrängfordon, vars största konstruktiva hastighet är högst 10 km/h, får ha kompakta däck eller metallarvfötter.
187 § Styranordning
1. I ett terrängfordons styranordningar får för kraftöverföringen användas hydraultryck producerat av en separat pump, under förutsättning att ett visst rattläge motsvarar ett bestämt utslag på de styrande hjulen och att fordonet vid motorstopp kan styras på ett tillfredsställande sätt.
2. På terrängfordon får användas även en anordning, som styr fordonet genom att förändra rotationshastigheten hos motsatta sidors hjul eller band. För styrningens kraftöverföring får härvid användas hydraultryck, som regleras genom en med manöverspaken förenad ventil.
188 § Bromsar
1. Ett terrängfordon skall vara försett med en effektiv färdbroms och en parkeringsbroms eller låsanordning för färdbroms.
2. På ett terrängfordon skall de med bromsar försedda axlarna eller bandparen uppbära minst hälften av fordonets totalmassa.
3. Bromsarnas manöveranordning får till sin konstruktion vara sådan, att hjulen eller banden på fordonets båda sidor kan bromsas skilt för sig. Manöveranordningarna till bromsarna för de båda sidornas hjul eller band bör dock pålitligt kunna kopplas så att de fungerar tillsammans, om det inte till konstruktionen hör en separat manöveranordning som påverkar alla bromsförsedda hjul eller band.
189 § Avgassystem
1. Avgasröret skall vara så placerat, att ingen del av det ligger farligt nära bränsletanken eller bränsleröret. Om det ovanför avgasgrenröret eller avgasröret finns bränsleanordningar eller bränslerörsskarvar så placerade att bränslet vid eventuellt läckage kan droppa eller rinna ned på avgasgrenröret eller avgasröret eller om uppenbar risk för antändning av bränslet annars föreligger, skall avgasgrenröret eller avgasröret förses med ett ändamålsenligt skydd.
2. Avgasrörets mynning skall vara så placerad och riktad, att avgaserna inte är till olägenhet för fordonets passagerare eller för andra vägtrafikanter.
190 § Vindruta och övriga rutor
1. Ett terrängfordons vindruta och övriga rutor, om sådana finns, skall vara av säkerhetsglas eller av annat sådant material som, om rutan krossas, bildar vassa kanter i så ringa mån som möjligt. Glaset skall på ett tillfredsställande sätt motstå i trafiken förekommande mekaniska, klimatologiska och kemiska påfrestningar samt slitage. Det skall dessutom vara tillräckligt genomskinligt och får inte förvränga objekt som syns genom det och inte heller orsaka risk för förväxling av färger som används vid trafikreglering.
2. På en snöskoter får anbringas ett vindskydd, förutsatt att detta inte stör sikten från förarplatsen eller minskar förarens möjligheter att behärska snöskotern. Vindskyddet skall vara tillräckligt stadigt och tillverkat av genomskinlig, vanligtvis minst 2,0 mm tjock plast eller motsvarande material som inte bildar vassa kanter om det krossas.
191 § Avfrostnings- och avimningsanordningar
Terrängfordon med täckt förarhytt skall ha en anordning för avlägsnande av frost från vindrutans yttersida och imma från vindrutans insida. Avfrostnings- och avimningsanordningarna skall kunna regleras av föraren.
192 § Vindrutetorkare och -spolare
1. Terrängfordon med täckt förarhytt skall ha maskinellt vindrutetorkarsystem och vindrutespolarsystem. Vindrutetorkaren skall rengöra en våt vindruta med en hastighet av minst 45 slag fram och tillbaka i minuten. Torkaren får fungera periodvis, om antalet slag uppfyller det ovan nämnda kravet.
2. Spolvätskebehållaren till vindrutespolaren på ett terrängfordon skall rymma minst en liter vätska.
193 § Obligatoriska och tillåtna lyktor, strålkastare och reflektorer
1. Ett terrängfordon skall ha följande lyktor, strålkastare och reflektorer:
halvljusstrålkastare,
körriktningsvisare, om fordonets förarhytt är täckt och egenmassan är större än 0,5 ton,
bakre positionslyktor,
reflektorer fram, bak och åt sidan, och
orangegula reflektorer som är synliga åt sidorna för markering av en konstruktion eller anordning som är smalare än fordonet i övrigt och som skjuter ut över en meter utanför fordonets fram- eller bakdel.
2. Utöver vad som stadgas i 1 mom. får ett terrängfordon förses med följande lyktor, strålkastare och reflektorer:
helljusstrålkastare,
bromslyktor,
främre positionslyktor, och
nödvändiga arbets- och hjälpstrålkastare.
3. Lyktor och reflexanordningar som krävs på båda sidor av fordonet skall placeras på ett avstånd av högst 0,4 meter från fordonets sida. Reflektorerna skall placeras på en höjd av högst 0,9 meter.
4. På en snöskoter krävs endast endast en lykta och en reflektor av de lyktor och reflektorer som nämns i 1 eller 2 mom.
194 § Helljus- och halvljusstrålkastare
Helljus- och halvljusstrålkastarna skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 79/532/EEG eller 76/761/EEG, E-godkända i enlighet med reglementet nr 1/01, 5/01, 8/02, 20/02 eller 31/02 eller annars vara lämpade att användas som halvljusstrålkastare. Lampan, som används i helljus- och halvljusstrålkastaren skall vara avsedd för strålkastaren i fråga.
195 § Körriktningsvisare
1. Körriktningsvisarna skall framtill och baktill befinna sig på ett avstånd av minst 0,6 meter från varandra. Körriktningsvisare skall avge orangegult blinkande ljus och dess glödlampa skall ha en effekt på minst 4 W.
2. På ett terrängfordon som har en längd på högst 4,6 meter, får de i 1 mom. nämnda körriktningsvisarna på vardera sidan ersättas med en lykta, som syns både framåt och bakåt.
3. För föraren skall finnas en anordning som anger körriktningsvisarens funktion.
196 § Bromslyktor samt främre och bakre positionslyktor
1. Bromslyktan skall fungera, när färdbromsen används. Bromslykta skall avge rött ljus bakåt.
2. En främre positionslykta skall avge vitt ljus och en bakre positionslykta rött ljus. Kopplingarna skall vara sådana, att den främre positionslyktan fungerar samtidigt med halvljusstrålkastaren och den bakre positionslyktan samtidigt med halvljusstrålkastaren och den främre positionslyktan, om en sådan finns.
197 § Reflektorer
1. Reflektorerna skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/757/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 3/02. Framåtriktade reflektorer skall vara vita, sidoriktade orangegula och bakåtriktade röda. Reflektorerna får inte vara triangelformade.
198 § Ljudsignalanordning
1. Ljudstyrkan på en ljudsignalanordning på ett terrängfordon, när den mäts på ett avstånd av sju meter framför fordonet skall vara minst 93 dBA och högst 104 dBA, för en snöskoter skall den dock vara minst 89 dBA eller om snöskotern inte är försedd med batteri, minst 76 dBA.
2. Ljudet skall vara oavbrutet och ha jämn tonhöjd.
3. På ett terrängfordon får finnas en backningsalarmanordning som avger periodiskt ljud vid backning eller då bakaxeln är ilagd och som vilkas ljudstyrka inte är större än 75 dBA, mätt på ett avstånd av sju meter bakom fordonet.
199 § Backskpeglar
1. Ett terrängfordon, förutom en snöskoter, skall ha en backspegel.
2. Backspegeln på ett terrängfordon med täckt förarhytt skall vara synlig genom den del av vindrutan som rengörs av vindrutetorkaren eller genom sidofönstret.
200 § Sikthinder
På ett terrängfordon skall vindrutan samt förarhyttens sidorutor eller sidoskydd till konstruktion och skick vara sådana, att föraren har så obehindrad sikt som möjligt såväl framåt som åt sidorna. Vid dem får varken innanför eller utanpå utöver särskilt föreskrivna märken och anordningar hängas eller fästas märken, föremål eller anordningar, vilka kan hindra sikten.
201 § Nödstopp
En snöskoter skall förses med en anordning, som stannar fordonet, om föraren tappar greppet om manöveranordningarna.
202 § Skyddshjälm för snöskoterförare
En sådan skyddshjälm för snöskoterförare som uppfyller kraven i standarden som uppgjorts med stöd av EG-direktivet 89/686/EEG, är godkänd i enlighet med E-reglementet nr 22/03 eller uppfyller kraven i standarden FMVSS 218 anses vara av godkänd modell enligt 89 § vägtrafiklagen.
203 § Undantag beträffande luftkuddefartyg
Kraven på styranordningar, bromsar, lyktor, strålkastare, reflektorer och backspeglar tillämpas inte på luftkuddefartyg.
11 kap. Fordon som saknar motor
204 § Tillämpning av stadganden om cykel
Stadganden i detta kapitel tillämpas på cykel, som defieneras i 11 § 1 mom. och som har en sitshöjd på 0,635 meter eller mera i sitsens lägsta ställning.
205 § Bromsar
1. En cykel skall vara försedd med åtminstone en effektiv bromsanordning. En cykel som är avsedd för transport av gods eller mera än en person, en cykel som är försedd med släpvagn och en cykel med mera än två växlar skall dock vara försedd med två separata effektiva bromsanordningar.
2. Bromseffekten och hållfastheten påbromsanordningar skall uppfylla kraven på en cykels bromsar i standarden SFS 5200 eller ISO 4210.
206 § Styranordning
Om stödet som kopplar samman styrstången och framgaffeln är höj- och sänkbart, skall det förses med varaktig beteckning över det minimidjup som stödet skall monteras på i framgaffelns lagerhylsa. Minimidjupet skall vara den yttre diametern av stödet multiplicerad med 2,5 när diametern mäts på stödets nedre ända.
207 § Reflektorer
1. En cykel skall förses med fram- sido- pedal- och bakreflektorer. Sidoreflektorerna skall vara på cykelns främre och bakre del på vardera sidan. På vardera pedalen skall det finnas två reflektorer och när cykeln framförs skall den ena vara riktad framåt och den andra bakåt. På en för sport- och tävlingsbruk konstruerad och för användning på vägen avsedd cykel med minst 12 växlar och en egenmassa som är högst 10 kg krävs dock inte fram- sido- och inte heller pedalreflektorer när cykeln framförs vid dagsljus.
2. Framreflektorn skall vara vit, bakreflektorn röd och pedal- och sidoreflektorerna orangegula. Även reflekterande däck som till sin färg och reflexionsförmåga motsvarar kraven i E-reglementet nr 88 godkänns som sidoreflektorer.
3. Främre och bakre reflektorer skall vara på en höjd av minst 0,3 meter och högst 1,2 meter från vägytan.
4. Fram- och sidoreflektorer samt bakreflektorer skall vara E-godkända i kategori IV A i enlighet med reglementet nr 3/02. Pedalreflektorer skall uppfylla kraven på reflexion från en röd reflektor i kategori I A såsom stadgas i E-reglementet nr 3/02.
208 § Lyktor
1. När en cykel körs under förhållanden som nämns i 36 § 2 mom. vägtrafiklagen skall cykeln framtill vara försedd med en lykta som avger vitt ljus och har en ljusstyrka på minst 100 candela. En cykel får baktill förses med en baklykta som avger rött ljus.
2. Lyktorna skall vara belägna på en höjd av minst 0,3 meter och högst 1,3 meter från vägytan.
209 § Ljudsignalanordning
En cykel skall vara försedd med en ljudsignalanordning bestående av en ringklocka.
210 § Hästfordon
1. Ett hästfordon skall i körriktningen på vänstra sidan framtill ha en framåtriktad vit och baktill en bakåtriktad röd E-godkänd reflektor.
2. När hästfordonet används under förhållanden som nämns i 36 § 2 mom. vägtrafiklagen, skall fordonet i körriktningen på vänstra sidan ha en lykta som avger vitt ljus framåt och rött ljus bakåt.
12 kap. Spårvagn
211 § Allmänna konstruktionskrav
1. En spårvagn skall till konstruktion, utrustning och skick vara säker och även i övrigt lämplig för ändamålet.
2. En spårvagn skall ha effektiva färd- och parkeringsbromsar samt en spårbroms.
212 § Strålkastare, lyktor och reflektorer
1. En spårvagn skall framtill vara försedd med
en på mittlinjen placerad halvljus- och helljusstrålkastare som avger vitt ljus eller två sådana strålkastare placerade symmetriskt i förhållande till mittlinjen,
en främre positionslykta antingen separat eller kombinerad med en strålkastare, och
en vit lykta som innehåller symbolen för eller numret på linjen.
2. En spårvagn skall baktill vara försedd med
en på mittlinjen placerad röd baklykta eller två sådana placerade symmetriskt i förhållande till mittlinjen, och
två röda reflektorer placerade symmetriskt i förhållande till mittlinjen.
3. En spårvagn skall på vardera sidan vara försedd med minst en orangegul körriktningsvisare.
213 § Övrig utrustning
En spårvagn skall vara försedd med
en vindruta med torkare och avfrostningsanordning,
en ljudsignalanordning,
nödvändiga backspeglar,
lyktor inne i fordonet som tillräckligt belyser vagnens inre och trapporna, och
anordningar för signalering från passagerarutrymmet till förarutrymmet.
214 § Släpvagn till spårvagn
De ovan nämnda stadgandena om spårvagn gäller i tillämpliga delar för en släpvagn till en spårvagn.
13 kap. Släpvagn till bil
215 § Konstruktion
En släpvagn till bil får vara reglerbar till längden, om konstruktioner och anordningar ägnade för regleringen är ändamålsenliga och hållbara.
216 § Däck
1. Däcken på släpvagn till bil, förutom regummerade däck, skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 92/23/EEG, E-godkända i enlighet med reglementet nr 30/02, 54 eller 64 eller uppfylla kraven i standarden FMVSS nr 109.
2. På ett regummerat däck skall finnas en beteckning om däckets storlek och bärighetsklass samt på däckets bägge sidor en beständig beteckning "Pinnoitettu - Regummerad".
3. På ett däck för släpvagn till bil får spåren i däckets slitbana inte ökas eller fördjupas. På andra däck får på däcken för förbättrande av väggreppet göras tilläggsspår till de ursprungliga spårens största djup eller, om däcket har stålkordstomme, till det djup som däcktillverkaren tillåter.
217 § Dubbar
Stadgandena i 37 och 38 §§ om bilars dubbdäck gällande antal, fastsättning, utstick, dubbkraft, massa och godkännande tillämpas på dubbdäck för släpvagnar till bilar.
218 § Bromsar
1. En släpvagn till bil, förutom en släpvagn i kategori O 1 , skall vara försedd med tillförlitliga och effektiva bromsanordningar. De skall uppfylla kraven i EG-direktivet 71/320/EEG, sådana de lyder ändrade genom direktivet 88/194/EEG, kraven i E-reglementet nr 13/05, standarden FMVSS 105 eller kraven i ministeriets beslut om tryckluftsbromsar. Bromsar i en släpvagn som första gången tas i bruk i Finland den 1 december 1994 eller därefter skall motsvara kraven i ovan nämnda EG-direktivet, sådana de lyder ändrade genom direktivet 91/422/EEG eller kraven i E-reglementet nr 13/06. En släpvagn skall vara försedd med parkeringsbroms och en anordning, som aktiverar släpvagnens bromsar om kopplingen ger efter.
2. I bromsarna får användas endast sådana reglerings- och säkerhetsanordningar, som släpvagnstillverkaren ursprungligen har installerat eller som till sin funktion motsvarar de ursprungliga anordningarna eller sådana som tillverkaren enligt sina egna villkor har godkänt för senare installation. Reglerings- och säkerhetsanordningar får inte äventyra bromsarnas funktion.
3. En släpvagn i kategori O 4 och en för befordran av farligt gods avsedd släpvagn i kategori O 3 , vars totalmassa är större än 6 ton, skall vara försedd med sådana låsningsfria bromsar som avses i EG-direktivet eller E-reglementet som nämns i 1 mom.
219 § Draganordningar
1. En släpvagns dragögla, kopplingstapp eller dragkoppling skall befinna sig på släpvagnens längdaxel.
2. Dragstången får ha reglerbar längd, och i så fall skall den vara försedd med tillförlitliga låsanordningar. Den skall i alla använda positioner vara godkänd för de belastningar som överförs till den. Om ändringen av längden sker med hjälp av en hydraulisk eller en motsvarande anordning, skall anordningens dess kraft begränsas så att ingen sådan belastning som kan äventyra trafiksäkerheten överförs till draganordningarna.
3. Dragöglan och kopplingstappen på en släpvagn i kategori O 3 och O 4 skall till dimensionering och hållfasthet motsvara kraven i E-reglementet nr 55 eller bestämmelser som ministeriet vid behov särskilt har utfärdat. Ministeriet meddelar närmare bestämmelser om dragstängers hållfasthet och godkännande.
220 § Underkörningsskydd
1. Släpvagnar till bilar skall vara försedda med bakre stötfångare eller motsvarande anordning som erbjuder skydd mot underkörning bakifrån i synnerhet för fordon i kategori M 1 och N 1 . Underkörningsskyddet skall uppfylla kraven enligt EG-direktivet 70/221/EEG sådana de lyder ändrade genom direktivet 81/333/EEG eller kraven enligt E-reglementet nr 58/01.
2. Underkörningsskydd krävs dock inte på
släpvagnar, vars karosseri, chassi eller till vagnen hörande fast del eller anordning till följd av dess konstruktion och placering uppfyller de krav som uppställs i fråga om underkörningsskydd,
en släpvagn i kategori O 1 och O 2 , om markfrigången mätt över hela bakre bredden på chassikonstruktionen är högst 0,55 meter, när denna mäts från vägytan med släpvagnen i obelastat tillstånd över en bredd som inte får vara mera än 0,2 meter smalare än vagnens bredd och över ett avstånd på 0,45 meter från vagnens bakre punkt,
en släpvagn som är avsedd och konstruerad speciell för transport av långa, odelade laster såsom stockar eller stålstänger,
en släpvagn som kopplas till en allhjulsdriven bil i kategori N 2 G och N 3 G, eller
en släpvagn där ett underkörningsskydd betydligt försvårar användningen av släpvagnen eller dess anordningar.
221 § Sidoskydd
1. En släpvagn i kategori O 3 och O 4 som är avsedd att kopplas till en bil skall vara konstruerad eller utrustad så att risken för oskyddade trafikanter att falla under dess sidor eller hamna under dess hjul är så liten som möjlig. Sidoskydd skall motsvara kraven enligt EG-rådets direktiv 89/297/EEG eller E-reglementet nr 73.
2. Om släpvagnens sidor är planerade eller utrustade så att de till följd av sin form och delarnas egenskaper uppfyller kraven enligt EG-direktivet eller E-reglementet som nämns i 1 mom., kan släpvagnens konstruktion anses ersätta sidoskydd.
3. Särskilt sidoskydd krävs inte
på en släpvagn som är avsedd och konstruerad i speciellt för transport av långa odelade laster, såsom stockar eller stålstänger,
på en släpvagn som kopplas till en allhjulsdriven bil i kategori N 2 G och N 3 G, eller
på en släpvagn som är planerad och konstruerad för specialändamål och som i praktiken inte kan utrustas med sidoskydd.
222 § Stänkskärmar och -skydd
1. En släpvagn till en bil skall vara försedd med stänkskärmar på varje hjul. En särskild stänkskärm krävs inte, om karosseri- eller flakbotten utrustad med erforderliga hjälpanordningar utgör sådant skydd mot stänk som motsvarar bestämmelserna i denna paragraf.
2. Stänkskärmar skall vara utformade så att de täcker hela däcksbredden eller sammanlagda bredden för dubbelmonterade däck framme i en vinkel på 30° framåt från ett vertikalt plan genom hjulaxeln och så att de, när släpvagnen är obelastad, bakåt når minst axelns nivå.
3. En stänkskärms tvärsektion skall vara rännformig så att rännans djup är minst 30 mm, mätt ovanför axeln. Avståndet mellan stänkskärmens kant och hjulaxeln får inte vara mera än 1,5 gånger större än däckets radie.
4. På en släpvagn i kategori O 3 och O 4 skall bakhjulens stänkskärmar vara försedda med stänkskydd av samma bredd som stänkskärmarna på ett avstånd som inte är större än 1,2 meter från hjulaxeln. Avståndet från stänkskyddets nedre kant till marken får då släpvagnen är obelastad vara högst en fjärdedel av nämnda avstånd, om inte släpvagnens och fjädringens konstruktion förutsätter annat.
5. Stänkskydden på en släpvagn i kategori O 3 och O 4 vilka uppfyller kraven enligt EG-direktivet 91/226/EEG, anses motsvara kraven i 4 mom.
223 § Obligatoriska och tillåtna strålkastare, lyktor och reflektorer
1. En släpvagn till en bil skall vara försedd med följande lyktor och reflek-torer:
körriktningsvisare,
bromslyktor,
en lykta för bakre registreringsskylt,
främre positionslyktor när det gäller en släpvagn, vars bredd är större än 1,6 meter,
bakre positionslyktor,
röda reflektorer bak,
främre reflektorer,
sidoreflektorer,
dimbaklykta eller -lyktor,
konturlyktor, om bredden på släpvagn är större än 2,1 meter, och
orangegula reflektorer som är synliga åt sidorna för markering av en konstruktion eller anordning som är smalare än vagnen i övrigt och som skjuter ut utanför vagnens bakre del över en meter.
2. Utöver vad som stadgas i 1 mom., får en släpvagn till en bil vara försedd med följande strålkastare och lyktor:
främre positionslyktor när det gäller en släpvagn, vars bredd är högst 1,6 meter,
en eller flera backningsstrålkastare,
sidolyktor,
konturlyktor när det gäller en släpvagn vars bredd är minst 1,8 meter och högst 2,1 meter,
en upptill i mitten monterad tilläggsbromslykta,
arbets- och hjälpstrålkastare som är nödvändiga för lastning eller lossning, och
separat förordnade lyktor och reflektorer på en släpvagn som används för specialtransport eller på dess last.
3. För lyktor, strålkastare och reflektorer som nämns i 1 mom. a-j punkten samt 2 mom. a-d punkten skall kraven på färg, typ, antal, placering, synbarhet, inriktning och koppling uppfylla bestämmelserna i EG-direktivet 76/756/EEG, sådana de lyder ändrade genom direktivet 84/8/EEG, eller bestämmelserna i E-reglementet nr 48. För släpvagn som tas i bruk den 1 oktober 1994 eller därefter skall lyktorna, strålkastarna och reflektorerna som nämns i detta moment till färg, typ, antal, placering, synbarhet, inriktning och koppling uppfylla kraven i det ovan nämnda EG-direktivet, sådana de lyder ändrade genom direktivet 91/663/EEG. Även vid bestämning av andra lyktors, strålkastares och reflektorers färg, placering, synbarhet och inriktning tillämpas stadganden i ovan nämnda direktiv eller E-reglemente.
224 § Körriktningsvisare
Körriktningsvisare skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/759/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 6/01.
225 § Bromslyktor
1. Bromslyktor skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/758/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 7/01.
2. Tilläggsbromslyktan skall befinna sig på släpvagnens mittlinje.
3. Den nedre kanten av tilläggsbromslyktans lysande yta får inte vara belägen på mindre än 0,85 meters höjd. Den nedre kanten på tillläggsbromslyktans lysande yta bör dock alltid vara belägen ovanför de egentliga bromslyktornas lysande yta.
4. Kopplingen av tilläggsbromslyktan skall vara sådan att den fungerar samtidigt som de egentliga bromslyktorna.
5. Tilläggsbromslyktan skall vara godkänd i enlighet med 1 mom. eller uppfylla kraven i standarden FMVSS 108 och vara utrustad med den beteckning som krävs i denna förordning eller standarden SAE.
226 § Lykta för bakre registreringsskylt
Lyktan för den bakre registreringsskylten skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 76/760/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 4.
227 § Främre och bakre positionslykta
På de främre och bakre positionslyktorna tillämpas vad som stadgas i 225 § 1 mom. gällande bromslyktor.
228 § Reflektorer
1. Reflektorer skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/757/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 3/02.
2. Framåtriktade reflektorer skall vara vita, sidoriktade orangegula och bakåtriktade röda. Bakåtriktade reflektorer skall vara triangelformade. Andra reflektorer får inte vara triangelformade.
229 § Dimbaklykta
En dimbaklykta skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 77/538/EEG sådant det lyder ändrat genom direktivet 89/518/EEG, eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 38.
230 § Konturlyktor
På konturlyktorna tillämpas vad som stadgas i 225 § 1 mom. gällande bromslyktor.
231 § Backningsstrålkastare
Backningsstrålkastare skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 77/539/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 23.
232 § Sidolyktor
Lampan i en sidolykta får ha en effekt på högst 10 W.
233 § Hastighetsskylt
På en släpvagn vars bogseringshastighet särskilt har begränsats till en hastighet som är mindre än 80 km/h skall fästas en bakåt synlig rund skylt som har en diameter på 240 mm samt svarta kanter på gul botten med en beteckning av den högsta tillåtna hastigheten i km/h med svarta 120 mm höga siffror.
234 § Längdskylt
En fordonskombination vars största längd överskrider 15,5 meter skall ha bakåtriktade skyltar som betecknar långt fordon och motsvarar kraven i E-reglementet nr 70 eller en skylt på minst 0,30 m x 0,80 m med 25 mm breda röda kanter på reflekterande gul botten och ha en svart bild av fordonskombination.
14 kap. Släpvagn till motorcykel, moped, cykel och terrängfordon
235 § Däck
1. En släpvagn till en motorcykel, moped eller cykel skall ha luftdäck. En släpvagn till ett terrängfordon får ha medar eller band.
2. Däck på en släpvagn till en motorcykel, dock inte regummerade däck, skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 92/23/EEG, E-godkända i enlighet med reglementet nr 30/02 eller 75 eller uppfylla kraven i standarden FMVSS nr 109.
236 § Dubbar
I fråga om dubbdäck på släpvagn till motorcykel gäller vad 37 och 38 §§ stadgar om antal, fastsättning, utstick, dubbkraft, massa och godkännande för dubbar på personbilsdäck. Däck på en släpvagn till motorcykel får dock ha dubbar även på slitbanans mittersta tredjedel.
237 § Draganordningar
Draganordningar på en släpvagn till en motorcykel, moped, cykel eller ett terrängfordon skall vara säkra och ändamålsenliga. Draganordningarna skall vara försedda med en anordning som förhindrar oavsiktlig öppning.
238 § Obligatoriska lyktor och reflektorer
1. En släpvagn till en moped eller cykel samt en släpvagn till ett terrängfordon där vagnen har en totalmassa på högst 200 kg, skall vara försedd med reflektorer fram och bak. En släpvagn till ett terrängfordon där vagnen har en större totalmassa skall därtill vara försedd med körriktningsvisare och bakre positionslyktor.
2. Utöver de lyktor och reflektorer som nämns i 1 mom. skall en släpvagn till en motorcykel vara försedd med bromslyktor.
3. Lyktor och reflektorer skall befinna sig på vardera sidan av släpvagnen. För en släpvagn som är högst 0,8 meter bred krävs dock endast en bromslykta, en bakre positionslykta och en bakre reflektor.
4. Om antalet lyktor och reflektorer är jämt, skall de placeras på en släpvagn till en motorcykel, moped eller cykel på ett avstånd av högst 0,1 meter och på en släpvagn till ett terrängfordon på ett avstånd av högst 0,4 meter från släpvagns sida samt på en höjd av minst 0,35 meter. Lyktorna får placeras på en höjd av högst 1,2 meter och reflektorerna på en höjd av högst 0,9 meter.
239 § Körriktningsvisare
1. Körriktningsvisarna skall vara orangegula och avge blinkande ljus.
2. Det inbördes avståndet mellan körriktningsvisare skall om möjligt vara minst 0,6 meter.
3. Körriktningsvisarna får inte vara på ett avstånd av mera än 0,3 meter från släpvagns bakre del.
240 § Bromslyktor
1. Bromslyktorna på en släpvagn till en motorcykel skall avge rött ljus bakåt. Lyktorna skall fungera när någondera av motorcykelns bromsar används. Glödlampan som används i bromslyktan skall ha en effekt på minst 5 W.
2. Bromslyktorna får inte befinna sig på ett avstånd av mera än 1,0 meter från släpvagns bakre del.
241 § Bakre positionslykta
1. De bakre positionslyktorna skall avge rött ljus bakåt. Kopplingen för de bakre positionslyktorna skall vara sådan, att de fungerar samtidigt som dragfordonets främre positionslyktor, halvljusstrålkastare och helljustrålkastare. På en släpvagn till en motorcykel skall glödlampan som används i de bakre positionslyktorna ha en effekt på minst 2 W och på en släpvagn till ett terrängfordon minst 5 W.
2. På en släpvagn till ett terrängfordon får de bakre positionslyktorna vara belägna på en höjd av högst 1,5 meter.
3. De bakre positionslyktorna får inte vara belägna på ett avstånd av mera än 1,0 meter från släpvagns bakre del.
242 § Reflektorer
1. En släpvagn till en motorcykel, moped, cykel eller terrängfordon skall framtill på vardera sidan ha en vit reflektor och baktill en röd reflektor som är triangelformad.
2. Reflektorerna skall vara riktade rakt framåt eller bakåt med en tolerans på högst 10°.
3. De bakre reflektorerna får inte vara belägna på ett avstånd som är större än 1,0 meter från släpvagns bakre del.
4. Reflektorerna skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/757/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 3/02.
243 § Stänkskärmar
En släpvagn till en motorcykel skall för varje hjul ha ändamålsenliga stänkskärmar. Stänkskärmarna skall vara utformade så att de täcker minst hela däcksbredden i en vinkel på 60° framåt och 90° bakåt från ett vertikalt plan genom hjulaxeln, när släpvagnen är i obelastat tillstånd. Stänkskärmen behöver dock inte täcka hjulet på ovan nämnda sätt, om fordonets övriga konstruktioner utgör ett motsvarande skydd mot stänk.
15 kap. Släpvagn till traktor och motorredskap
244 § Däck och dubbar
1. En släpvagn till en traktor och ett motorredskap skall ha luftdäck, medar eller gummiklädda band.
2. Däck och band får förses med dubbar, snökedjor eller motsvarande slirskydd, som inte väsentligt skadar vägytan.
245 § Bromsar
1. En släpvagn till en trafiktraktor skall vara försedd med säkra och effektiva bromsanordningar. Färdbromsen skall ha en sådan effekt, att den uppnådda retardationen vid användning av bromsen är minst 3,5 m/s 2 när friktionskoefficienten mellan vägen och däcken är 0,8. En släpvagn till en trafiktraktor skall vara försedd med parkeringsbroms och med en anordning, som aktiverar släpvagnens bromsar om kopplingen ger efter.
2. Om en släpvagn till en annan traktor är försedd med bromsar, skall de motsvara kraven i EG-direktivet 89/173/EEG. På en släpvagn med boggi skall bromsarna påverka hjulen på den främre axeln.
246 § Draganordningar
1. Draganordningarna på en släpvagn till en traktor och ett motorredskap skall vara säkra och ändamålsenliga. De skall vara försedda med en anordning som förhindrar oavsiktlig öppning.
2. Kopplingsanordningen på en släpvagn till en traktor skall kunna kopplas till en sådan kopplingsanordning för traktor som motsvarar kraven i EG-direktivet 89/173/EEG.
247 § Traktorsläpvagn med drivande axel
Om en traktorsläpvagns axel är drivande skall kraftöverföringen vara sådan att körhastigheten inte kan överskrida 40 km/h när denna axel ensam driver kombinationen.
248 § Stänkskärmar
1. En släpvagn till en trafiktraktor skall vara försedd med stänksärmar på varje hjul. En särskild stänkskärm krävs inte om släpvagns karosseri- eller flakbotten utrustad med erforderliga hjälpanordningar utgör sådant skydd mot stänk som motsvarar bestämmelserna i denna paragraf.
2. Stänkskärmarna skall vara utformade så att de täcker hela däcksbredden eller den sammanlagda bredden för dubbelmonterade däck i en vinkel på 30° framåt från ett vertikalt plan genom hjulaxeln och så att de på en obelastad släpvagn bakåt når minst till axelns nivå.
3. Stänkskärmens tvärsektion skall vara rännformig så att dess djup är minst 30 mm, mätt ovanför axeln. Avståndet från stänkskärmens kant till axeln får inte vara mera än 1,5 gånger större än däckets radie.
249 § Obligatoriska och tillåtna strålkastare, lyktor och reflektorer
1. En släpvagn till en traktor och ett motorredskap skall vara försedd med följande lyktor och reflektorer:
körriktningsvisare, om inte dragfordonets körriktningsvisare syns tydligt,
bromslyktor på en släpvagn till en trafiktraktor,
främre positionslyktor på en släpvagn till en trafiktraktor,
bakre positionslyktor,
sidolyktor för en släpvagn till en traktor om längden på vagnens karosserikonstruktion är större än 6,0 meter,
röda reflektorer baktill,
främre reflektorer, om bredden på en traktorsläpvagn är större än 2,2 meter eller bredden på en släpvagn till ett motorredskap är större än 1,6 meter, och
en skylt som betecknar långsamt fordon.
2. Utöver vad som stadgas i 1 mom. får släpvagn till traktor och motorredskap vara försedd med följande strålkastare, lyktor och reflektorer:
körriktningsvisare,
bromslyktor,
främre positionslyktor,
dimbaklyktor,
backningsstrålkastare,
sidolyktor,
främre reflektorer,
sidoreflektorer,
arbets- och hjälpstrålkastare, som är nödvändiga för lastning, lossning eller annat bruk, och
separat förordnade lyktor och reflektorer på en släpvagn som används för en specialtransport eller på lasten.
3. Lyktorna och reflektorerna skall placeras på ett avstånd av högst 0,4 meter från släpvagnens sida samt på en höjd av minst 0,35 meter. Lyktorna får placeras på en höjd av högst 1,9 meter eller, om särskilda skäl som beror på karosserikonstruktionen kräver det, på en höjd av 2,1 meter. Reflektorerna får placeras på en höjd av högst 0,9 meter eller, om särskilda skäl som beror på karosserikonstruktionen kräver det, på en höjd av 1,2 meter.
250 § Körriktningsvisare
1. Körriktningsvisare skall vara orangegula och avge blinkande ljus.
2. Inbördes avstånd mellan körriktningsvisare skall, om möjligt, vara minst 0,6 meter.
3. Körriktningsvisare på släpvagn till traktor skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 76/759/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 6/01.
251 § Bromslyktor samt främre och bakre positionslyktor
1. Bromslyktor och bakre positionslyktor skall vara röda och främre positionslyktor vita. Bromslyktan skall fungera när färdbromsen på traktorn eller motorredskapet används. De främre och bakre positionslyktorna skall fungera när främre positionslyktor, halvljusstrålkastare och helljusstrålkastare på traktorn eller motorredskapet fungerar.
2. Bromsljuset skall synas minst 15° uppåt och nedåt, dock minst 5° nedåt, om lyktan är belägen på en höjd av mindre än 0,75 meter, samt 45° åt sidan.
3. Bromslyktorna samt de främre och bakre positionslyktorna skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/758/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 7/01.
252 § Sidolyktor
1. Om längden på släpvagnen är större än 6 meter, skall den på vardera sidan ha minst två sidolyktor, om sådana har installerats. Antalet sidolyktor skall därtill vara sådant att lyktornas inbördes avstånd i släpvagnens längdriktning är minst 2 meter och högst 6 meter.
2. Sidolyktorna får vara belägna på en höjd av högst 1,2 meter. Om mera än en lykta har installerats på vardera sidan, skall de vara på ungefär samma höjd.
3. Sidolykta skall vara riktad åt sidan och vara orangegul till färgen.
4. Lampan in sidolyktorna får ha en effekt på högst 10 W.
5. Kopplingen av sidolyktor skall vara sådan att de fungerar samtidigt med de främre positionslyktorna samt halvljus- och helljusstrålkastarna på traktorn eller motorredskapet.
253 § Reflektorer
1. Främre och bakre reflektorer skall riktas rakt framåt eller bakåt med en tolerans på högst 10° och de skall placeras så nära karosseriets hörn som möjligt.
2. Sidoreflektorerna skall vara riktade åt sidan. Placeringen skall motsvara stadgandena om sidolyktor.
3. De främre reflektorerna skall vara vita, de bakre reflektorerna röda och sidoreflektorerna orangegula. De bakre reflektorerna skall vara triangelformade. Andra reflektorer får inte vara triangelformade.
4. Reflektorerna skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/757/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 3/02.
254 § Skylt som betecknar långsamt fordon
En skylt som betecknar et långsamt fordon skall placeras baktill i mitten eller på vänstra sidan på ett avstånd av högst 2,0 meter från fordons bakre del och den skall riktas rakt bakåt med en tolerans på högst 10° och vara belägen på en höjd av högst 1,8 meter. En skylt som betecknar långsamt fordon skall vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 69.
255 § Dimbaklykta
En dimbaklykta skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 77/538/EEG, sådant det lyder ändrat genom direktivet 89/518/EEG, eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 38.
256 § Backningsstrålkastare
1. En backningsstrålkastare får fungera endast vid backning eller när backväxeln på traktorn eller motorredskapet är ikopplad.
2. Backningsstrålkastaren skall vara belägen på en höjd av minst 0,25 meter och högst 1,2 meter. Om en släpvagn är försedd med en backningsstrålkastare, får dess placering avvika från stadganden i 34 § 2 mom.
3. Backningsstrålkastaren på en släpvagn till en traktor skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 77/539/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 23.
257 § Släpvagn till traktor avsedd att styras av en gående person
En bakre positionslykta krävs inte för en släpvagn till en traktor som styrs av en gående person. Släpvagnen skall vara försedd med främre och bakre reflektorer vilkas placering får avvika från de mått som stadgats ovan i detta kapitel.
16 kap. Släpanordningar
258 § Däck och dubbar
1. En släpanordning skall ha luftdäck, kompakta däck, medar eller band.
2. Däck och band får förses med dubbar, snökedjor eller motsvarande slirskydd, som inte väsentligt skadar vägytan.
259 § Draganordningar
1. Draganordningarna på en släpanordning skall vara säkra och ändamålsenliga. De skall vara försedda med en anordning som förhindrar oavsiktlig öppning.
2. På placering, dimensionering och hållfasthet för kopplingsanordningar tillämpas stadgandena gällande draganordningar på en släpvagn till ett motordrivet fordon.
260 § Obligatoriska och tillåtna strålkastare, lyktor och reflektorer
1. En släpanordning skall vara försedd med följande lyktor och reflektorer:
körriktningsvisare, om dragfordonets körriktningsvisare inte är klart synliga,
bakre positionslyktor, om en släpanordning används under förhållanden som enligt trafikreglerna förutsätter användning av lyktor,
röda reflektorer baktill, och
främre reflektorer, om bredden på anordningen är större än 1,6 meter.
2. En hjälpvagn kopplad till en bil i kategori M 1 eller N 1 som placeras under ett bogserat fordons framhjul skall vara försedd med bakre positionslyktor, bromslyktor och körriktningsvisare samt bakre reflektorer antingen fastmonterade eller i en löstagbar lyktställning som under bogseringen fästes baktill på det bogserade fordonet. För en annan hjälpvagn och en mellanvagn krävs inga lyktor, men vagnen skall vara försedd med främre och bakre reflektorer.
3. Utöver vad som stadgas i 1 mom. får släpanordning vara försedd med följande strålkastare, lyktor och reflektorer:
körriktningsvisare,
bromslyktor,
bakre positionslyktor,
främre positionslyktor,
dimbaklyktor,
backningsstrålkastare,
sidolyktor,
främre reflektorer,
sidoreflektorer,
nödvändiga arbets- och hjälpstrålkastare, och
separat förordnade lyktor och reflektorer på en släpanordning vars bredd överskrider den allmänt tillåtna bredden.
4. Lyktorna skall placeras på ett avstånd av högst 0,4 meter från släpanordningens sida samt på en höjd av minst 0,35 meter. Lyktorna får placeras på en höjd av högst 1,9 meter eller, om särskilda skäl som beror på karosseri-konstruktionen kräver det, på en höjd av 2,1 meter. Reflektorerna får placeras på en höjd av högst 0,9 meter eller, om särskilda skäl som beror på karosserikonstruktionen kräver det, på en höjd av 1,2 meter.
261 § Körriktningsvisare
1. Körriktningsvisarna skall vara orangegula och avge blinkande ljus.
2. Inbördes avstånd mellan körriktningsvisarna skall, om möjligt, vara minst 0,6 meter.
3. Körriktningsvisarna skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/759/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 6/01.
262 § Bromslyktor samt främre och bakre positionslyktor
1. Bromslyktor och bakre positionslyktor skall vara röda och främre positionslyktor vita. En bromslykta skall fungera, när dragfordonts färdbroms används. De främre och bakre positionslyktorna skall fungera, när dragfordonets främre positionslyktor samt halvljus- och helljusstrålkastarna fungerar.
2. Bromslyktan skall vara synlig minst 15° uppåt och nedåt, dock minst 5° nedåt, om lyktan befinner sig på en höjd av mindre än 0,75 meter, samt 45° åt sidorna.
3. Bromslyktorna samt de främre och bakre positionslyktorna skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/758/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 7/01.
263 § Sidolyktor
1. Om släpanordningens längd överskrider 6 meter, skall den på vardera sidan ha minst två sidolyktor, om sådana har installerats. Antalet sidolyktor skall därtill vara sådant att lyktornas inbördes avstånd i anordningens längdriktning är minst 2 meter och högst 6 meter.
2. Sidolyktorna får vara belägna på en höjd av högst 1,2 meter. Om mera än en lykta har installerats på vardera sidan, skall de befinna sig på ungefär samma höjd.
3. Sidolykta skall vara riktad åt sidan och vara orangegul till färgen.
4. Lampan in sidolyktorna får ha en effekt på högst 10 W.
5. Kopplingen av sidolyktorna skall vara sådan att de fungerar samtidigt med dragfordonets främre positionslyktor samt halvljus- och helljusstrålkastare.
264 § Reflektorer
1. Främre och bakre reflektorer skall riktas rakt framåt och bakåt med en tolerans på högst 10° och de skall placeras så nära karosseriets hörn som möjligt.
2. Sidoreflektorerna skall vara riktade åt sidan. Deras placering skall motsvara stadgandena om sidolyktor.
3. De främre reflektorerna skall vara vita, de bakre reflektorerna röda och sidoreflektorerna orangegula. De bakre reflektorerna skall vara triangelformade. Andra reflektorer får inte vara triangelformade.
4. Reflektorerna skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 76/757/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 3/02.
265 § Dimbaklykta
En dimbaklykta skall vara e-godkänd i enlighet med direktivet 77/538/EEG, sådant det lyder ändrat genom direktivet 89/518/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 38.
266 § Backningsstrålkastare
1. Backningsstrålkastarna får fungera endast vid backning eller när dragfordonets backväxel är ikopplad.
2. Backningsstrålkastarna skall vara belägna på en höjd av minst 0,25 meter och högst 1,2 meter. När en släpanordning är försedd med backningsstrålkastare, får dess placering avvika från stadgandet i 34 § 2 mom.
3. Backningsstrålkastarna skall vara e-godkända i enlighet med direktivet 77/539/EEG eller E-godkänd i enlighet med reglementet nr 23.
267 § Hastighetsskylt
På en släpanordning vars bogseringshastighet särskilt har begränsats till en hastighet som är mindre än 80 km/h skall en bakåt synlig rund skylt fästas som har en diameter på 240 mm samt svarta kanter på gul botten med en beteckning av den högsta tillåtna hastigheten i km/h med svarta 120 mm höga siffror.
17 kap. Särskilda stadganden
268 § Konstruktion och utrustning av fordonschassier
Stadgandena i denna förordning tillämpas också på sådana fordonschassier som inte ännu är försedda med karosseri. Reflektorer, backspeglar, stänkskärmar och -skydd krävs dock inte på dem även om chassiet skulle vara försett med förarhytt och inte heller kopplingsanordning, underkörningsskydd, sidoskydd, anordning som förhindrar obehörig användning eller färdskrivare.
269 § Obetydliga avvikelser
Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning kan vid typgodkännande av fordonsmodell bevilja obetydliga avvikelser från kraven i denna förordning.
270 § Avvikelser rörande fordons konstruktion och utrustning
1. Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning kan av särskilda skäl bevilja avvikelse från följande stadgandena i denna förordning:
stadgandet i 39 § 1 mom. om placering av styrinrättning för bil som används för utdelning av tidningar,
godkännandekraven i 41 § 1 mom. angående bromsar,
stadgandena i 68-70 §§ om material på fönster samt godkännandekrav på vindrutans och bakrutans anordningar för en bil som används för tävling eller annat specialandamål,
kraven i 71 och 74 §§ angående placering och synbarhet av och färg på lyktor, strålkastare och reflektorer för en bil som innehas av en främmande stats beskickning eller en medlem av diplomatkåren och för en bil som används för tävlingar eller annat specialsyfte, och
stadgandena i 99 § 1 mom. om sikthinder och utskjutande delar för en bil med specialkonstruktion eller för arbete som utförs på vägen.
2. Avvikelserna som nämns i 1 mom. får, utöver bilarna som nämns i ovan nämnda mom., beviljas för en bil som importerats som flyttgods eller som enskilt exemplar under förutsättning att motsvarande säkerhetsnivå har nåtts på ett annat sätt än det som nämns i denna förordning.
3. Ministeriet kan bevilja en avvikelse från stadgandena i 6 kap. till den del beviljandet inte med stöd av 1 mom. tillhör enheten för fordonsförvaltningen.
271 § Avvikelser från en motorcykels konstruktion och utrustning
1. Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning kan av särskilda skäl bevilja en avvikelse från kraven i 116 § 3 mom. om placering och synbarhet av och färg på lyktor och reflektorer på en motorcykel som används för tävling eller annat specialändamål.
2. Ministeriet kan bevilja en avvikelse från stadgandena i 7 kap. till den delen beviljandet inte med stöd av 1 mom. tillhör enheten för fordonsförvaltningen.
272 § Avvikelser från konstruktion och utrustning av moped
Ministeriet kan bevilja avvikelse från stadgandena i 8 kap.
273 § Avvikelser från konstruktion och utrustning på traktor och motorredskap
1. Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning kan av särskilda skäl för en enskild traktor och ett enskilt motorredskap bevilja undantag från denna förordning som följer:
från kraven i 162 § om dimensionering av stänkskärmar på trafiktraktor,
från stadgandena i 163 och 165 §§ om godkännandekraven på material på fönster samt anordningar på vindruta för en traktor som används för specialändamål,
från kraven i 166 § om placering och synbarhet av och färg på strålkastare, lyktor och reflektorer, och
från stadgandena i 182 och 183 §§ om sikthinder och utskjutande delar på traktor och motorredskap som är av specialkonstruktion eller för ett arbete som utförs på vägen.
2. Ministeriet kan bevilja undantag från stadgandena i 9 kap. till den del beviljandet inte med stöd av 1 mom. hör till enheten för fordonsförvaltningen.
274 § Avvikelser från konstruktion och utrustning på terrängfordon och cykel
Ministeriet kan bevilja avvikelse från stadgandena i 10 kap. och 204-207 §§ i 11 kap.
275 § Avvikelser från konstruktion och utrustning på släpvagn och släpanordning
1. Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning kan av särskilda skäl bevilja undantag från stadgandena i denna förordning som följer:
från godkännandekraven i 218 § 1 mom. angående bromsar, och
från kraven i 223, 225, 238, 249 och 260 §§ angående placering och synbarhet av och färg på lyktor och reflektorer för en släpvagn och en släpanordning vilka används för specialändamål.
2. Ministeriet kan bevilja undantag från stadgandena i 12-16 kap. till den del beviljandet inte med stöd av 1 mom. hör till enheten för fordonsförvaltningen.
276 § Ändringssökande
1. I fråga om sökande av ändring i ett beslut som en förvaltningsmyndighet har meddelat med stöd av denna förordning gäller vad som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).
2. Ett beslut eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna förordning skall iakttas även om beslutet eller föreskriften inte vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten bestämmer annorlunda.
277 § Straff
Den som bryter mot denna förordning skall dömas till straff enligt vägtrafiklagen.
278 § Ikraftträdelse
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993 och den gäller fordon och separata trafikförnödenheter som första gången tagits i bruk i Finland den dag förordningen trädde i kraft eller därefter.
2. Dubbdäck för personbil får utan hinder av stadgandet i 38 § 2 mom. tas i bruk före den 20 april 1993, om det uppfyller de krav som gällde när denna förordning trädde i kraft.
3. En terrängpersonbil får utan hinder av stadgandena i 47 § tas i bruk i Finland första gången före den 1 juli 1993, om den uppfyller de krav som gällde när denna förordning trädde i kraft.
4. En med dieselmotor försedd lastbil och buss får utan hinder av stadgandena i 48 § 1 och 2 mom. tas i bruk första gången i Finland före den 1 oktober 1993, om den uppfyller de krav som gällde när denna förordning trädde i kraft.
5. Om ikraftträdandet av kravet i 55 § om hastighetsbegränsare stadgas separat.
6. Kraven i 64 § om bilbälten och deras fästpunkter på fordon i kategori N 2 och N 3 gäller bilar som tas i bruk den 1 juli 1997 eller därefter.
7. Annan än i 133, 152 eller 202 §§ nämnd skyddshjälm som för första gången tagits i bruk innan denna förordning trädde i kraft får användas och den får säljas eller för övrigt överlåtas till den 31 december 1996.
8. En släpvagn till bil får utan hinder av stadgandena i 223 § tas i bruk före den 1 oktober 1994, om den uppfyller de krav som gällde när denna förordning trädde i kraft.
9. En släpvagn till en traktor och ett motorredskap får utan hinder av stadgandena i 249 § tas i bruk före den 1 januari 1994, om den uppfyller de krav som gällde när denna förordning trädde i kraft.
10. En släpanordning får utan hinder av stadgandena i 260 § tas i bruk före den 1 januari 1994, om den uppfyller de krav som gällde när denna förordning trädde i kraft.
279 § Upphävning av tidigare stadganden
1. Genom denna förordning upphävs fordonsförordningen av den 26 mars 1982 (233/82) jämte ändringar samt det av trafikministeriet med stöd därav utfärdade beslutet om fordonsförordningens verkställighet (150/83) jämte ändringar.
2. Dessutom upphävs
trafikministeriets beslut om person- och paketbilars släpvagnar och koppling av dem (861/77) jämte ändringar,
trafikministeriets beslut om museifordon (93/80),
trafikministeriets beslut om cyklar (304/86) jämte ändringar,
trafikministeriets beslut om skyddsanordning för barn (729/87) jämte ändringar,
trafikministeriets beslut om korskoppling av lastbilar och deras släpvagnar (247/90), samt
trafikministeriets beslut om skyddshjälm för motorcyklister, snöskoterförare och mopedister (985/91).
3. Trafikministeriets beslut som meddelats med stöd av fordonsförordningen, med undantag av de som nämns i 1 och 2 mom., gäller tills annat bestäms med stöd av denna förordning eller förordningen om användning av fordon på väg (1257/92).
4. Undantagstillstånd som beviljats med stöd av fordonsförordningen återkallas den 1 januari 1995.
280 § Fordon som tagits i bruk innan denna förordning har trätt i kraft
1. Ett fordon som godkänts för trafik innan denna förordning trädde i kraft får fortfarande användas i trafik, om det överensstämmer med de bestämmelser som gällde när denna förordning trädde i kraft. På fordon som godkänts för trafik innan denna förordning trädde i kraft krävs dock inte strålkastarrengörare, avfrostningsanordning för bakrutan eller på personbil backspegel på höger sida. Dessutom får en dimbaklykta vid behov även vara belägen på fordonets högra sida.
2. Klassificeringen av fordon som tagits i bruk innan denna förordning träder i kraft förändras inte, om fordonets ägare inte kräver en sådan förändring.
3. Om ett fordons konstruktion eller utrustning ändras efter att denna förordning har trätt i kraft, skall ändringen utföras enligt denna förordning.
Helsingfors den 4 december 1992
Republikens President MAUNO KOIVISTOTrafikminister Ole Norrback