Lag om ändring av folkpensionslagen
- Type of statute
- Lag
- Date of Issue
Text of original statute
No amendments or corrections will be made to the texts of the original statutes. These will appear in the updated statutes and the corrections will also appear in the PDF versions of the Statutes of Finland.
I enlighet med riksdagens beslut
upphävs i folkpensionslagen av den 8 juni 1956 ( 347/56 ) 34 §,
ändras 22 a § 1 mom., sådant det lyder i lag av den 28 juli 1989 (738/89), samt
fogas till 36 § nya 2 och 3 mom. samt till 39 §, sådan den lyder ändrad genom lagar av den 30 december 1965, den 12 januari 1973, den 23 juli 1982 och den 18 januari 1985 (705/65, 8/73, 572/82 och 53/85), ett nytt 7 mom. som följer:
22 a §
Utan hinder av 22 § har en försäkrad som fyllt 55 år rätt till invaliditetspension i form av individuell förtidspension, om hans arbetsförmåga, med beaktande av sjukdom, lyte eller skada, faktorer förknippade med åldrandet, lång tid i yrket, ett för honom påfrestande och slitsamt arbete samt arbetsförhållandena, varaktigt har nedgått i sådan grad att det inte skäligen kan förutsättas att han skall fortsätta med sitt förvärvsarbete. Ett villkor för pension är dessutom att den försäkrade antingen har upphört med förvärvsarbete eller att hans förvärvsinkomst i medeltal kan uppskattas understiga 689,58 mark per månad. Arbetet skall ha upphört eller förvärvsinkomsten ha nedgått tidigast 360 dagar före begynnelsetidpunkten för den arbetsoförmåga som berättigar till individuell förtidspension. Härvid beaktas inte de dagar då den försäkrade
har haft studieledighet som avses i lagen om studieledighet (273/79),
har fått dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84), dock högst till ett antal som motsvarar det i 26 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgade maximiantal dagar för vilka kan betalas dagpenning avvägd enligt förtjänsten,
under de tre åren innan arbetsoförmåga som avses i denna paragraf började har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (364/63), ej heller dagar för vilka dagpenning skulle ha betalts, om inte den försäkrade hade fått i 27 § 1 mom. sistnämnda lag angiven motsvarande ersättning för arbetsoförmåga på grund av sjukdom, lyte eller kroppsskada enligt någon annan lag, eller
har fått rehabiliteringspenning enligt lagen om rehabiliteringspenning (611/91) eller enligt de lagar, det pensionsreglemente eller de pensionsstadgor som avses i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare eller ersättning för inkomstbortfall på basis av olycksfalls- eller trafikförsäkring eller med stöd av rehabiliteringsstadgandena i lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48), de dagar som avses i denna punkt dock endast på grund av den försäkrades anmälan.
36 §
Innan pensionsanstalten fattar beslut om invaliditetspension skall den vid behov se till att den försäkrades möjligheter till rehabilitering har klarlagts. Avslås pensionsansökan, skall pensionsanstalten, om det behövs, hänvisa den försäkrade till rehabilitering eller andra tjänster som motsvarar hans rehabiliterinsbehov.
Dessutom skall lagen om rehabiliteringssamarbete (604/91) iakttas.
39 §
Beviljas den försäkrade invaliditetspension retroaktivt för samma tid som till honom har betalts rehabiliteringspenning, skall från pensionens basdel, tilläggsdel och barntillägg dras av rehabiliteringspenningen, och pension betalas endast till den del den är större än den för samma tid betalda rehabiliteringspenningen. Denna skall dock inte beaktas till den del den redan har dragits av från någon annan pension. Vad som stadgas i detta moment gäller inte invaliditetspension enligt 22 § 2 mom.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.
Det belopp som nämns i 22 a § 1 mom. motsvarar det löneindextal som enligt 9 § lagen om pension för arbetstagare har fastställts för 1985.
Regeringens proposition 259/90
Socialutsk. bet. 49/90
Stora utsk. bet. 253/90
Helsingfors den 27 mars 1991
Republikens President MAUNO KOIVISTOSocial- och hälsovårdsminister Mauri Miettinen