718/1990

Nettoinkomsten av lantbruk under skatteåret utgörs av skillnaden mellan de under skatteåret av lantbruket samt av sådan till detta eller till skogsbruk ansluten verksamhet, som inte skall anses såsom en särskild rörelse, i pengar eller pengars värde uppburna inkomsterna å ena sidan och utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande å den andra.

Överlåtelsepriset på sådana lantbruks- och trädgårdsprodukter från lägenheten som har använts i den skattskyldiges och hans familjs privata hushåll räknas inte som skattepliktig inkomst av lantbruket.

Tar den skattskyldige ut någon annan än i 2 mom. nämnd egendom ur verksamhet enligt 1 mom. för användning i sitt privata hushåll, anses ett belopp som motsvarar egendomens ursprungliga anskaffningskostnad eller ett lägre sannolikt överlåtelsepris utgöra skattepliktigt överlåtelsepris.

Ovan i 4 § avsedda skattepliktiga inkomster av lantbruket under skatteåret äro bland andra:

I 4 § avsedda avdragbara utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande är bland andra:

Utgiftsresten är summan av anskaffningsutgifterna för maskiner, redskap och anordningar som har tagits i bruk under skatteåret samt de icke avskrivna anskaffningsutgifterna för tidigare ibruktagna maskiner, redskap och anordningar, minskad med under skatteåret uppburna överlåtelsepris och andra vederlag samt skade-, försäkrings- och andra ersättningar för maskiner, redskap och anordningar ävensom med understöd för anskaffning av maskiner, redskap och anordningar eller för grundförbättringar på dem.

Avskrivningen för skatteåret får uppgå till högst 25 procent av utgiftsresten. Är den sålunda uträknade avskrivningen mindre än 10 procent av det sammanlagda beloppet av utgifterna för anskaffning av maskiner, redskap och anordningar som har tagits i bruk under skatteåret och de tre föregående skatteåren, får avskrivningen dock göras enligt sistnämnda procentsats.

Den skattskyldige får från lantbrukets nettoinkomst dra av den reservering som han har gjort i sin skattedeklaration ( utjämningsreservering ). Utjämningsreserveringen är högst 30 procent av lantbrukets nettoinkomst före avdraget av reserveringen, dock högst 40 000 mark. En mindre utjämningsreservering än 5 000 mark får inte göras. När reserveringen räknas ut beaktas inte den del som går över jämna tusental mark.

Utjämningsreserveringen skall senast det andra skatteåret efter utgången av det skatteår, för vilket utjämningsreserveringen har gjorts i skattedeklarationen, betraktas som skattepliktig inkomst av lantbruk eller användas för att täcka utgifterna för anskaffning eller grundreparation av egendom som nämns i 10 b §. En tidigare gjord reservering skall användas före en senare.

En utgift eller del av en utgift som har täckts med en utjämningsreservering är inte avdragbar vid beskattningen.

Utjämningsreserveringen får användas för följande utgifter för anskaffning eller grundreparation av nyttigheter som hör till lantbrukets anläggningstillgångar:

Utjämningsreserveringen skall användas för de anskaffningsutgifter som avses i 1 mom. 1 punkten under det skatteår då nyttigheten har anskaffats, och för utgifterna för en grundreparation under det skatteår då reparationen har gjorts. Utjämningsreserveringen skall användas för de anskaffnings- och grundförbättringsutgifter som anges i 1 mom. 2 och 3 punkten under det skatteår då byggnadsarbetet på nyttigheten har påbörjats eller då det har slutförts.

Om den skattskyldige inte har lagt fram utredning om att utjämningsreserveringen skall räknas som inkomst eller användas enligt 10 a och 10 b §§, räknas reserveringen som skattepliktig inkomst av lantbruk under det skatteår då den senast borde ha räknats som inkomst eller använts.

Utjämningsreserveringar som inte har använts av en skattskyldig som upphört att idka lantbruk räknas som skattepliktig inkomst för det skatteår då han lade ned lantbruket. Reserveringarna betraktas dock inte som inkomst med anledning av den skattskyldiges död, om hans dödsbo som beskattas såsom en särskild skattskyldig fortsätter med lantbruket.

Såsom nettoinkomst av skogsbruk anses den nettointäkt som skogsmarker av likadant slag i kommunen eller kommungruppen ( skogsskatteområdet ) uppskattas ha gett i medeltal per hektar under det avverkningsår som utgår under skatteåret och under det närmast föregående avverkningsåret. Vid beräkningen av intäkterna tillämpas följande grunder ( intäktsgrunder ):

Om skogsmarkens största uthålliga avverkningsmöjlighet i kommunen eller kommungruppen är mindre än tillväxtens volym, multipliceras skogsskattetalen med relationen mellan den möjliga avverkningen och tillväxten.

Är antalet skattekubikmeter i kommunen större än 90 procent och mindre än 70 procent av den på nämnda sätt korrigerade kalkylen över skogsmarkens tillväxt i kommunen på samma område, justeras skogsskattetalen i samtliga skatteklasser så att andelen 90 procent inte överskrids ( skattepliktig tillväxt ) och andelen 70 procent inte underskrids. En justering skall också göras när en ny skatteklassificering av brukningsenheterna införs i kommunen,

Som värdet av husbehovsvirket och den skattepliktiga avverkningsinbesparingen används 50 procent av priset på marknadsvirket. Det belopp som värdenedgången avser beräknas kommun- eller kommungruppsvis såsom skillnaden mellan den skattepliktiga tillväxtens virkesvolym och mängderna marknadsvirke enligt marknadsavverkningsstatistiken. Såsom tillväxt varje avverkningsår används vid jämförelsen tillväxten under det år då avverkningsåret utgår. Skattekubikmeterns bruttovärde i pengar är det med rotprisnivån på marknadsvirket och virkesmängderna för det virke som värdenedgången gäller vägda medeltalet.

Om rotpriserna på virke i kommunens olika delar varierar mycket på grund av virkesåtgångs- och transportförhållandena eller om en utjämning av avsevärda skillnader i intäktsgrunderna mellan kommunerna kräver det, skall skogsmarkerna i kommunen indelas i högst tre rotprisområden.

Genom förordning utfärdas närmare stadganden om skatteklasserna enligt 1 punkten, om skogsskattetalen och grunderna för bestämmande av den största uthålliga avverkningsvolymen enligt 2 punkten, om skattekubikmeterns struktur enligt 3 punkten och om det genomsnittliga avdraget enligt 5 punkten. Statsrådet beslutar om skattekubikmeterns genomsnittliga värde i pengar. Skattestyrelsen beslutar om skogsskatteområdena och rotprisområdena.

Med avvikelse från 1 och 2 mom. anses nettoinkomsten av statens skogsbruk i Enontekis och Utsjoki kommuner vara överlåtelsepriserna och andra vederlag för försäljning eller användning av virke under skatteåret samt skadeersättningar och andra ersättningar som har erhållits för skogen, med avdrag av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande, frånsett förvaltningsutgifterna.

Utan hinder av 11 § och 68 a § 2 mom. beskattningslagen görs på basis av uppgifter som erhållits vid den åttonde riksskogstaxeringen ändringar i de skogsskattetal och den skattekubikmetersstruktur som skall tillämpas som intäktsgrund för skogsbruket, sedan denna taxering har slutförts i hela landet. Om den åttonde taxeringen avbryts innan de mätningar som hör till den har gjorts i hela landet, anses den ha avslutats i hela landet.

Den skattskyldige har rätt att från nettoinkomsten av skogsbruket separat dra av betalda utgifter på nedan nämnda villkor:

Till utgifterna för förnyelseavdraget räknas också utgifterna för behandling och röjning av markytan såsom förberedelse för förnyelsen.

Förnyelseavdraget beviljas också när skogsförnyelsearealen är minst ett halvt hektar. Avdraget beviljas under det skatteår då skogsförnyelsen har slutförts. Plantbeståndsavdraget beviljas under det skatteår då det har konstaterats att beståndet är säkerställt. De utgifter som anges i 1 mom. 4 och 5 punkten dras av under det år då projektet har slutförts. Närmare stadganden om förutsättningarna i fråga om säkerställande av plantbestånd utfärdas genom förordning.

Om understödsmedel som den skattskyldige har mottagit av staten för förnyelse av skogen eller vård av plantbeståndet har använts för dessa ändamål, skall avdraget minskas med detta belopp.

En förutsättning för att andra skogsägare än staten skall få dra av utgifterna för dikning av skogsmark och anläggande av skogsbilvägar är att åtgärden har vidtagits enligt centralskogsnämndens anvisningar och i fråga om skogsbilvägarna dessutom enligt en plan som skogsnämnden har godkänt innan arbetet inleds.

Avskrivningen under skatteåret skall uppgå till minst 500 mark eller beloppet för hela utgiftsresten, om det är mindre.

Har det på basis av skogsforskningsinstitutets beräkningar konstaterats en ökning eller minskning på minst fem procent i fråga om de avdrag som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten, skall avdragsbeloppen justeras.

Om det sammanlagda beloppet av de utgifter som skall dras av från skogsbrukets nettoinkomst överstiger nettointäkterna av skogen, efter de skattelättnader som stadgas genom lag och som hänför sig till nettointäkterna av skogen, beaktas den överstigande delen under det följande skatteåret såsom en utgift som separat skall dras av från nettoinkomsten av skogsbruk.

De utgifter som nämns i 1 mom. beaktas inte vid beräkningen av de sedvanliga vård- och förvaltningskostnader samt avskrivningar som anges i 11 § 1 mom. 5 punkten.

För plantbestånd på skogsförnyelseareal beviljas skattefrihet enligt denna paragraf på följande villkor:

När skatten bestäms på basis av inkomsten beaktas inte den proportionella andel, beräknad enligt beståndets areal, som ett plantbestånd som uppfyller villkoren för skattefrihet utgör av nettointäkterna av skogen på brukningsenheten vid de beskattningar som verkställs på de områden som anges i 5 mom. för de i momentet angivna åren ( skattefrihetstid ). Det första skattefria året är det då plantbeståndet grundades.

Om vården av plantbeståndet på en skogsförnyelseareal har försummats så att plantbeståndet inte kan anses ha blivit säkerställt, mister den skattskyldige sin skattefrihet enligt denna paragraf i fråga om arealen räknat från den beskattning som verkställs för året efter det då försummelsen konstaterades, såvida inte åtgärder som tryggar att plantbeståndet säkerställs har vidtagits före det.

Ett plantbestånd anses på följande grunder ha säkerställts:

Skattefrihetstiden och tiden för säkerställandet av plantbestånden är i de kommuner som hör till verksamhetsområdena för de skogsnämnder som anges i statsrådets beslut av den 29 april 1987 om centralskogsnämnder och skogsnämnder (439/87) samt i landskapet Åland följande:

Skogsnämnderna skall övervaka villkoren för den skattefrihet som avses i denna paragraf i fråga om andra skattskyldigas marker än statens, enligt vad skattestyrelsen närmare bestämmer. Villkoren för säkerställandet av plantbeståndet reds ut efter utgången av den tid för säkerställandet som anges i 5 mom., ökad med högst fem år.

En fysisk person, ett dödsbo och en sammanslutning som har bildats av sådana samt en samfälld skog har rätt att på nettoinkomsten av skogsbruket göra avdrag för det virke som har erhållits vid förstagallringsavverkning och som under skatteåret har överlåtits till en köpare ( förstagallringsavdrag ).

Förstagallringsavdraget beräknas så att det motsvarar hälften av volymen av det virke som har utvunnits vid avverkningen och som har överlåtits, multiplicerat med det genomsnittliga värdet i pengar av skatteårets skattekubikmeter, dock högst hela nettointäkten av skogsbruket under skatteåret efter de skattelättnader som stadgas genom lag och de avdrag som anges i 13 §.

Villkor för beviljande av avdrag är utom vad som stadgas i 1 mom. att

Närmare stadganden om sättet för mätningen av medeldiametern utfärdas genom förordning.

Förstagallringsavdraget betraktas inte som en utgift enligt 13 § 8 mom.

Från inkomsten av gårdsbruk avdras räntorna på skulder som beror på gårdsbruket samt index- och kursförluster enligt lagen om skatt på inkomst och förmögenhet.

Skogsnämnden eller, när det är fråga om statens mark, behörig myndighet skall ge den skattskyldige och skattemyndigheten intyg över de villkor för skattelättnaden som anges i 14 och 14 a §§. Skogsnämnden skall ge skogsägaren ett intyg över villkoren för förstagallring, om avsikten är att virke skall överlåtas genom leverans- eller kontantköp.

Skogsnämnden skall till den skattskyldige och skattemyndigheten ge utlåtande om beloppen av de utgifter som anges i 13 § 1 mom. 2-5 punkten och om villkoren för avdrag av dem.

Skogsforskningsinstitutet skall till skattestyrelsen ge utlåtanden om de intäktsgrunder som anges i 11 § 1 mom. 2, 3 och 5 punkten samt om de utgifter som anges i 13 § 1 mom. 2 och 3 punkten.

Vinst vid överlåtelse av en brukningsenhet eller del därav beskattas enligt lagen om skatt på inkomst och förmögenhet.