685/1990

Denna lag tillämpas på kommunal och privat veterinärvård samt på den tillsyn och förvaltning som hänför sig till veterinärvården.

Om verksamhet som hör till veterinärvården stadgas dessutom i

I denna lag avses med

Den allmänna planeringen och styrningen av veterinärvården samt tillsynen över den ankommer på jord- och skogsbruksministeriet.

Styrningen av veterinärvården i länen och tillsynen över den ankommer på länsstyrelserna, som i detta avseende lyder under jord- och skogsbruksministeriet.

Varje kommun skall inom sitt område planera och genomföra veterinärvården enligt vad som stadgas i denna lag eller i någon annan lag.

Vad denna lag stadgar om en kommun gäller även kommunalförbund som avses i 5 § 2 mom. folkhälsolagen (66/72).

Den verkställighet och övervakning av veterinärvården som enligt denna lag ankommer på kommunen skall skötas av hälsovårdsnämnden, om inte kommunfullmäktige har beslutat att någon annan nämnd eller myndighet skall handha uppgiften.

En kommun skall inom ramen för veterinärvården

Kommunen kan dessutom för husdjur tillhandahålla veterinärservice som kräver specialutrustning och särskilda kunskaper utöver veterinärmedicinsk grundexamen. Kommunen kan också tillhandahålla specialveterinärservice.

Kommunen kan ha en eller flera kommunalveterinärtjänster för de uppgifter som hör till veterinärvården. En sådan tjänst kan inrättas så att den är gemensam för flera kommuner eller kommunalförbund eller för en kommun och ett kommunalförbund.

En privat serviceproducent får inte sköta den verkställighet av lagen om djursjukdomar eller den övervakning av djurskyddet som ankommer på kommunalveterinärerna.

Om de allmänna behörighetsvillkoren för kommunalveterinärtjänster stadgas genom förordning.

Om organiseringen av veterinärvården och kommunalveterinärens uppgifter bestäms närmare i en instruktion. Instruktionen skall innehålla föreskrifter om kommunalveterinärernas verksamhetsdistrikt och om fördelningen av arbetet mellan dem.

Kommunen skall ordna lokaler och utrustning som anses nödvändiga för den verksamhet som nämns i 8 § 1 mom. 1 punkten.

Kommunen skall hos djurägaren eller djurinnehavaren bära upp en klinikavgift när djuret har förts till veterinärmottagningen, om kommunen har ordnat lokalerna och utrustningen för veterinärservice enligt 8 § 2 mom. Klinikavgiften skall fastställas så att den täcker de genomsnittliga faktiska kostnader som besöket åsamkar kommunen.

Kommunen kan dessutom bära upp en underhållsavgift när ett djur måste hållas i ett av kommunen ordnat utrymme för att veterinärhjälp som ingår i service enligt i 1 mom. skall kunna ges.

För veterinärhjälp och andra tjänster som hänför sig till den har en kommunalveterinär rätt att hos djurägaren eller djurinnehavaren bära upp ett arvode och resekostnadsersättning som fastställs i tjänstekollektivavtalet samt ersättning för förbrukade läkemedel och förnödenheter.

Genom förordning stadgas på vilket sätt arvodena skall beaktas som pensionsgrundande lön för kommunalveterinärerna.

På verksamhet som kommunen ordnar enligt denna lag tillämpas lagen om planering av

och statsandel för social- och hälsovården (677/82), om inte något annat stadgas genom lag.

Kommunen skall ersätta en djurägare eller djurinnehavare för den del av besöksavgiften och resekostnadsersättningen till en veterinär som för ett besök överstiger det i tjänstekollektivavtalet fastställda totalbeloppet av ersättningen för en besöksavgift som motsvarar en 15 kilometers enkel resa och för resekostnaderna för en resa tur och retur, om veterinären har gjort besöket för att tillhandahålla veterinärhjälp för ett nyttodjur som hålls inom kommunen.

Kommunen kan också delta i de kostnader som ett nyttodjurs ägare eller innehavare har åsamkats på grund av åtgärdsavgifter för veterinärhjälp. Som kommunens utgifter som berättigar till statsandel räknas härvid endast kostnaderna för att kommunen deltagit i den del av åtgärdsavgiften som för ett besök överstiger det i 1 mom. angivna totalbeloppet av ersättningen för en besöksavgift och resekostnaderna, men som inte överstiger det fyrfaldiga totalbeloppet.

En serviceproducent skall innan han börjar tillhandahålla privat veterinärvårdsservice göra en anmälan till länsstyrelsen i det län och hälsovårdsnämnden i den kommun där det fasta driftstället för serviceproducentens enhet finns.

Om en självständig yrkesutövare bedriver privat veterinärvårdsverksamhet från ett fast driftställe, skall han göra anmälan om detta till länsstyrelsen i det län och hälsovårdsnämnden i den kommun där det fasta driftstället finns.

Har en självständig yrkesutövare inte något fast driftställe, skall han göra motsvarande anmälan till länsstyrelsen i det län där han huvudsakligen ämnar bedriva privat veterinärvårdsverksamhet.

En serviceproducent skall för sin veterinärvårdsverksamhet ha en ansvarig föreståndare som har rätt att utöva veterinäryrket i Finland. Innan verksamheten inleds skall anmälan om den ansvarige föreståndaren göras till länsstyrelsen i det län och till hälsovårdsnämnden i den kommun där det fasta driftstället för serviceproducentens enhet finns. Motsvarande anmälan skall göras om föreståndaren byts ut.

Vad 1 mom. stadgar om en serviceproducent gäller inte sådana undersökningsanstalter som avses i lagen om privata sjukvårds- och undersökningsanstalter (426/64), när de gör undersökningar som hänför sig till den privata veterinärvården.

Privat veterinärvårdsverksamhet skall bedrivas i en lokal med utrustning som är ändamålsenlig och motsvarar verksamhetens art och omfattning.

Om det inom privat veterinärvårdsverksamhet förekommer avsevärda brister eller missförhållanden, kan jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning bestämma att verksamheten skall avbrytas tills bristerna eller missförhållandena har blivit avhjälpta.

Jord- och skogsbruksministeriet och länsstyrelsen, som i detta avseende lyder under ministeriet, kan meddela kommunalveterinärerna föreskrifter och anvisningar som behövs för genomförandet av annan veterinärvård än den kommunala.

Ministeriets veterinäravdelning och, enligt anvisningar, länsstyrelsen kan ålägga en kommunalveterinär att utföra uppgifter som hänför sig till den veterinärvård som nämns i 1 mom.

En kommunalveterinär har rätt att i tjänsten få handräckning av behöriga statliga och kommunala myndigheter samt att få de upplysningar som han behöver i sin tjänsteutövning.

Om veterinäravdelningen anser att det behövs, skall kommunen ålägga en kommunalveterinär att minst vart femte år delta i fortbildning som avdelningen ordnar eller har godkänt.

Veterinärvårdsärenden som enligt lagar och förordningar ankommer på jord- och skogsbruksministeriet och dess veterinäravdelning kan, med undantag av ärenden som enligt stadgandena om ministeriernas verksamhetsområde skall avgöras av ministeriet, genom förordning överföras till länsstyrelsen.

Om en ändamålsenligt ordnad undervisning vid veterinärmedicinska högskolan kräver att den kommunala veterinärvården i en kommun helt eller delvis sköts av högskolan, kan högskolan och kommunen avtala om ett sådant arrangemang.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Genom denna lag upphävs lagen den 23 juli 1965 om veterinärvård (431/65) jämte ändringar.

Med denna lag överensstämmande instruktioner för kommunalveterinärer skall träda i kraft senast den 1 juli 1991. Tills en instruktion som har uppgjorts enligt denna lag träder i kraft skall bestämmelserna i tidigare reglemente eller instruktion iakttas.

Såsom pensionsgrundande lön för en kommunalveterinär beaktas enligt vad som stadgas med stöd av denna lag arvoden som innan denna lag har trätt i kraft uppburits hos djurägare och djurinnehavare, om anställningsförhållandet har fortgått vid ikraftträdandet och pensionsfallet har inträffat under lagens giltighetstid.

Den som bedriver privat veterinärvårdsverksamhet när denna lag träder i kraft skall inom sex månader från ikraftträdandet göra de anmälningar som nämns i 17 och 18 §§.

Om kommunen när denna lag träder i kraft tillhandahåller en tjänstebostad för kommunalveterinären eller håller på att uppföra, utvidga eller renovera en sådan, eller om den realiseringsplan som gäller byggandet, utvidgningen eller renoveringen har godkänts före nämnda tidpunkt, skall statsandel för kostnaderna betalas till kommunen enligt de stadganden som gällde före ikraftträdandet.