513/1990

Till staten skall i marknadsföringsavgift enligt lantbruksinkomstlagen (736/89) betalas exportkostnadsavgift för mjölk och svinkött enligt denna lag. Avgifterna anses vara en del av lantbruksproducenternas andel av exportkostnaderna för lantbruksprodukter enligt 15 § lantbruksinkomstlagen.

I denna lag nämnda exportkostnadsavgifter beaktas inte i den kalkyl som skall göras upp för utvecklandet av lantbruksinkomsten.

När en proposition med förslag till ändring eller temporärt slopande av exportkostnadsavgiften för mjölk eller svinkött har avlåtits till riksdagen, får statsrådet bestämma att för dessa produkter skall bäras upp exportkostnadsavgift enligt propositionen eller att exportkostnadsavgift temporärt inte skall bäras upp.

Om den exportkostnadsavgift som har burits upp enligt 1 mom. är högre än den som senare fastställs, skall skillnaden utan ansökan återbäras till den betalningsskyldige.

Den som idkar mejerirörelse i Finland skall betala exportkostnadsavgift för mjölk. Med mejerirörelse avses i denna lag ett mejeri och en annan inrättning som idkar mjölkförädling och där det huvudsakligen av mjölk eller dess beståndsdelar tillverkas mjölkprodukter som är avsedda som livsmedel. Tillverkning av mjölkprodukter i samband med lantbruk eller hushåll av lägenhetens egen mjölk anses dock inte vara mjölkförädlingsverksamhet, om den inte sker i industriell skala.

I exportkostnadsavgift för mjölk skall betalas 0,8 penni för varje tiondedels procent med vilken fetthalten i den mjölk som har levererats av en mjölkproducent överstiger 3,7 procent.

När exportkostnadsavgiften för mjölk fastställs, anses även grädde som mjölk. Grädde omräknas härvid till mjölk genom att antalet fettkilogram eller fettliter i grädden multipliceras med talet 23, och fetthalten för mjölk som har bestämts på detta sätt anses vara 4,3 procent.

När fetthalten i mjölk bestäms, tillämpas jord- och skogsbruksministeriets beslut om lika pris för producentmjölk samt om grunderna för prissättningen enligt kvalitet och sammansättning (1263/89).

Den som idkar slakterirörelse i Finland skall betala exportkostnadsavgift för svinkött.

Exportkostnadsavgiften för svinkött är 40 penni per kilogram svinkött av svin som en idkare av slakterirörelse har slaktat, när det är fråga om slaktkroppar som väger över 76 kilogram. Det antal kilogram som utgör grund för avgiften bestäms härvid på grundval av kroppsvikten.

Exportkostnadsavgift för svinkött skall inte betalas för svinkött som returneras till producenten för bruk i eget hushåll, ej heller för svinkött som har underkänts i slakteriet.

Jordbruksstyrelsen fastställer, debiterar och bär upp exportkostnadsavgiften.

Den som skall betala exportkostnadsavgift skall självmant på jordbruksstyrelsens postgirokonto betala in avgiften för mjölk som han har tagit emot och svin som han har slaktat under varje kalendermånad, senast den 25 dagen i följande kalendermånad.

Mejerirörelsen skall från det pris som den betalar till mjölkproducenten dra av ett belopp som motsvarar exportkostnadsavgiften.

Den som skall betala exportkostnadsavgift skall senast den dag som avses i 1 mom. meddela jordbruksstyrelsen den mängd mjölk som han har tagit emot och de svin som han har slaktat under föregående månad.

Har den som är skyldig att betala exportkostnadsavgift inte betalt avgiften enligt 9 § 1 mom. eller har avgiften betalts till ett för lågt belopp, skall jordbruksstyrelsen debitera honom exportkostnadsavgiften eller den del som inte har betalts. För det obetalda beloppet skall den betalningsskyldige dessutom betala ett tillägg om en mark för varje fullt hundratal mark för varje påbörjad kalendermånad räknat från början av den månad, då exportkostnadsavgiften borde ha betalts, till utgången av månaden före den i 15 § nämnda debetsedelns förfallodag eller, om avgiften redan har betalts, till utgången av månaden före betalningsdagen.

Exportkostnadsavgift får likväl inte debiteras, om tre år har förflutit från den tidpunkt då avgiften borde ha betalts.

Har ett meddelande enligt 9 § 3 mom. trots uppmaning inte lämnats, eller kan ett sådant inte ens efter rättelse godkännas som grund för fastställande av exportkostnadsavgift, skall jordbruksstyrelsen fastställa avgiften enligt uppskattning.

Om den betalningsskyldige utan giltigt skäl försummat att lämna ett i 9 § 3 mom. nämnt meddelande i rätt tid eller lämnat ett väsentligen bristfälligt meddelande, skall jordbruksstyrelsen bestämma att avgiften höjs med högst 20 procent. Om den betalningsskyldige efter att ha fått uppmaningen utan godtagbart hinder helt eller delvis underlåter att lämna meddelande, skall avgiften höjas med ytterligare högst 20 procent. Har den betalningsskyldige medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat ett väsentligen oriktigt meddelande, skall det bestämmas att avgiften skall höjas högst till det dubbla beloppet.

Exportkostnadsavgiften betalas och fastställs i hela mark så att överskjutande pennibelopp inte beaktas. Är den debiterade avgiften eller avgiftstillägget mindre än 100 mark, uppbärs beloppet inte.

Har något förhållande eller någon åtgärd givits en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, skall vid fastställandet av exportkostnadsavgiften förfaras som om riktig form hade använts. Har någon uppenbart vidtagit en åtgärd i syfte att undgå exportkostnadsavgift, får jordbruksstyrelsen fastställa avgiften enligt uppskattning.

På basis av ett beslut om fastställande av exportkostnadsavgift skall vid behov en debetsedel utskrivas för den betalningsskyldige.

Beslutet och debetsedeln skall för kännedom ges den betalningsskyldige i den ordning som i lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) stadgas för enskild delgivning. Beslutet och debetsedeln får dock även tillställas den betalningsskyldige för kännedom i rekommenderat brev genom postens förmedling.

På försummad betalning av exportkostnadsavgift som har debiterats av jordbruksstyrelsen tillämpas vad som stadgas om påföljderna av försummad skattebetalning.

Vid uppbörd av obetald exportkostnadsavgift skall i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) och med stöd av den.

Ändring i ett beslut som jordbruksstyrelsen har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

Besvärsskriften kan också ges in till jordbruksstyrelsen, som skall sända den samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande om besvären till högsta förvaltningsdomstolen.

Exportkostnadsavgiften skall betalas trots besvär, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Har avgiften genom högsta förvaltningsdomstolens utslag avlyfts eller sänkts, skall jordbruksstyrelsen utan ansökan återbära det överbetalda beloppet.

Den betalningsskyldige skall på uppmaning av jordbruksstyrelsen för granskning för nämnda myndighet eller för en av denna förordnad sakkunnig som skall anses vara ojävig visa sin anläggning samt sina bokförings- eller anteckningsböcker jämte till dem hörande verifikat, avtal, korrespondens och övriga handlingar.

Den betalningsskyldige skall till den som utför granskningen lämna de uppgifter som behövs för att fastställa exportkostnadsavgiftens storlek samt också annars bistå vid granskningen.

Den som vid fullgörande av en uppgift enligt denna lag har fått vetskap om en enskild persons eller en sammanslutnings affärs- eller yrkeshemlighet eller ekonomiska ställning, får inte utan tillstånd röja uppgiften.

En i 1 mom. nämnd uppgift får dock lämnas åklagar- och polismyndighet för utredning av brott, den som avses i 18 § för fullgörande av uppgifter enligt denna lag samt en myndighet som prövar besvär i ett ärende som avses i denna lag.

Överexekutor och polisen skall lämna handräckning i ärenden som anges i denna lag.

Den som för att bereda sig själv eller någon annan nytta har lämnat oriktiga uppgifter eller som genom annat svek har undandragit eller försökt undandra staten en i denna lag stadgad avgift, skall dömas enligt strafflagen.

Den som på något annat sätt bryter mot ett i 19 § nämnt förbud skall, om förseelsen inte är ringa, för brott mot tystnadsplikt i fråga om exportkostnadsavgift för mjölk och svinkött dömas till böter. Om en tjänstemans eller offentligt anställd arbetstagares brott mot tystnadsplikt gäller dock 40 kap. 5 § strafflagen.

Av synnerligen vägande skäl får jordbruksstyrelsen på ansökan medge anstånd med betalningen av exportkostnadsavgift, likväl inte för längre tid än ett år. En förutsättning för anstånd är att en godtagbar säkerhet ställs för betalningen. På avgift, för vars betalning anstånd medges, uppbärs för anståndstiden en årlig ränta om 10 procent.

För beslut som har utfärdats med stöd av denna lag uppbärs inte stämpelskatt.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.