Go to front page
Statute Book of Finland

398/1990

Statute Book of Finland

Statutes published in the Statute Book of Finland as text and as PDF facsimiles

Förordning om ändring av livsmedelsförordningen

Type of statute
Förordning
Date of Issue

Text of original statute

Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.

På föredragning av ministern för handläggning av ärenden som hör till handels- och industriministeriets förvaltningsområde

upphävs i livsmedelsförordningen den 21 november 1952 ( 408/52 ) 27, 31, 51 och 56 §§, av dessa lagrum 27 § sådan den lyder delvis ändrad genom förordning av den 15 oktober 1976 (840/76) och 56 § sådan den lyder i förordning av den 20 mars 1975 (197/75),

ändras 1 § 2 mom., 2 § 1 punkten, 10 a och 12 a §§, 20 § 2 mom., 26 och 27 a §§, 30 § 2 mom., 38 § 3 mom., 46 § 3 mom., 48 § och 52 § 2 mom., av dessa lagrum 2 § 1 punkten sådan den lyder i förordning av den 30 januari 1987 (96/87), 10 a § sådan den lyder i förordning av den 28 april 1967 (176/67), 12 a § och 20 § 2 mom. sådana de lyder i förordning av den 25 oktober 1974 (806/74), 26 § sådan den lyder i nämnda förordning av den 15 oktober 1976, 27 a § sådan den lyder ändrad genom nämnda förordningar av den 20 mars 1975 och den 15 oktober 1976, 30 § 2 mom. och 52 § 2 mom. sådana de lyder i förordning av den 2 juli 1973 (585/73), 38 § 3 mom. sådant det lyder i förordning av den 27 augusti 1976 (760/76) och 46 § 3 mom. sådant det lyder i förordning av den 20 februari 1987 (179/87), samt

fogas till 20 §, sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda förordning av den 25 oktober 1974, ett nytt 3 mom. och till förordningen en ny 26 a § som följer:

1 §


Stadgandena om livsmedel skall även tillämpas på tobaksprodukter i den mån om dessa inte stadgas i lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning (693/76) eller i förordningen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning (225/77).

2 §

Med allmänna bruks- och konsumtionsförnödenheter avses i denna förordning:

1)

förnödenheter som vid användning för sitt ändamål kommer i beröring med livsmedel, såsom kärl, maskiner, anordningar, redskap och konstruktioner samt försäljningshöljen och andra förpackningsmaterial, samt


10 a §

Om det beträffande livsmedel har uppgivits att det upphäver trötthetstillstånd, minskar behovet av föda, främjar ämnesomsättningen eller medför andra dylika verkningar, men livsmedlet ej har sådan verkan eller den är betydelselös, eller om uppgiften om livsmedlets verkan annars är vilseledande, kan livsmedelsverket efter att ha hört medicinalstyrelsen förbjuda att uppgifter lämnas om att livsmedlet har denna verkan och vid behov förbjuda framställning, import, saluförande eller försäljning av detta.

12 a §

Den som tillverkar eller producerar livsmedel är skyldig att på uppmaning till livsmedelsverket eller en av verket bestämd myndighet lämna en skriftlig redogörelse för vilka tillverknings- och tillsatsämnen eller främmande ämnen och hur mycket av dem livsmedlet innehåller.

Är det fråga om importerat livsmedel, skall importören, om livsmedelsverket kräver det, för verket eller en av det bestämd myndighet lägga fram en redogörelse som avses i 1 mom.

Den som producerar eller säljer lantbruks- eller trädgårdsprodukter, såsom frukt, bär, grönsaker och andra vegetabilier, samt den som framställer tillverkningar av nämnda produkter skall på uppmaning till livsmedelsverket eller en av verket angiven myndighet lämna en redogörelse för vilka bekämpningsmedel som använts vid tillverkningen av nämnda produkter samt hur och vid vilken tidpunkt behandlingen med bekämpningsmedel har satts in och hur lång tid efter behandlingen produkten levererats till försäljning. Då det är fråga om en produkt eller tillverkning som har importerats skall importören om så krävs, lämna nämnda redogörelse.

Den skriftliga redogörelse som avses ovan skall vara undertecknad av tillverkaren eller producenten eller, om livsmedelsverket kräver det vara avgiven av behörig inhemsk eller utländsk myndighet eller av ett officiellt laboratorium. Livsmedelsverket kan enligt prövning såsom redogörelse godkänna även av annat inhemskt eller utländskt laboratorium utfärdat undersökningsintyg.

20 §


Utöver 1 mom. skall vid bedömning och bekämpning av risken iakttas vad som stadgas i eller har bestämts med stöd av förordningen om kosmetiska preparat (456/77), förordningen om allmänna bruks- och konsumtionsförnödenheter som kommer i beröring med livsmedel (364/85), förordningen om de högsta tillåtna mängderna formaldehyd i vissa textilprodukter (210/88) och tvättmedelsförordningen (211/88). De förnödenheter som avses i 2 § 1 punkten skall dessutom vara sådana att de inte på grund av fel eller brist i sin struktur eller sammansättning orsakar men eller fara för hälsan ( mekanisk eller fysikalisk-kemisk fara ).

Tillverkaren eller förpackaren samt, då det är fråga om förnödenheter som har införts till landet, importören skall på uppmaning för livsmedelsverket eller en av detta bestämd myndighet lägga fram en redogörelse enligt 12 a § 4 mom. om vilka tillverknings-, tillsats- och andra ämnen en allmän bruks- och konsumtionsförnödenhet innehåller. Om det är fråga om bruks- och konsumtionsförnödenheter som enligt 26 a § faller under konsumentverkets behörighet, skall redogörelsen lämnas till konsumentverket eller en av detta bestämd myndighet.

26 §

Tillsynen över att livsmedelsbestämmelserna iakttas leds av livsmedelsverket.

26 a §

Konsumentverket är speciell kontrollmyndighet enligt 3 § livsmedelslagen i ärenden som gäller

1)

nappar och tuggleksaker som avses i förordningen om allmänna bruks- och konsumtionsförnödenheter som kommer i beröring med livsmedel,

2)

i 2 § 1 punkten nämnda bruks- och konsumtionsförnödenheter vad gäller de mekaniska och fysikalisk-kemiska faror som de orsakar samt

3)

övervakningen av bruks- och konsumtionsförnödenheter som avses i 2 § 2 punkten.

27 a §

I ärenden som gäller övervakningen av att livsmedelsbestämmelserna följs är länsstyrelsen distriktsförvaltningsmyndighet under livsmedelsverket.

För övervakningen av livsmedelsbestämmelserna skall länsstyrelserna med undantag av länsstyrelsen i landskapet Åland utse en eller flera av sina tjänstemän att vara som livsmedelsinspektör med samma rättigheter och skyldigheter som livsmedelsinspektörerna har enligt 32-38 §§.

Länsstyrelsen kan också förordna en besiktningsveterinär som övervakar tillverkningen av köttprodukter att vara livsmedelsinspektör vid den inrättning där han utför övervakningen.

30 §


Livsmedelsinspektörer är de som hälsovårdsnämnderna har förordnat härtill samt cheferna för polisdistrikten och de personer inom polisbefälet som de har förordnat. Livsmedelskontrollörer är de som hälsovårdsnämnderna har förordnat härtill. Dessutom har alla polismän de rättigheter som tillkommer livsmedelskontrollörerna.


38 §


En vara som i något annat avseende inte motsvarar livsmedelsbestämmelserna skall tas i beslag, om inte de i 35 § stadgade åtgärderna skall anses vara tillräckliga. Rätt att besluta om beslag har en polisman som är livsmedelsinspektör och hälsovårdsnämnden samt livsmedelsverket och länsstyrelsen. Hälsovårdsnämnden kan dock överföra sin rätt att besluta om beslag på en livsmedelsinspektör. Beslaget verkställs av en polismyndighet på begäran av den myndighet som har fattat beslut i saken.

46 §


Beslutet som avses i 2 mom. skall anmälas till livsmedelsmyndigheterna i importörens hemkommun samt, beroende på till vilketdera ämbetsverkets område saken hör, till livsmedelsverket eller till konsumentverket och till vederbörande länsstyrelse. Dessa skall övervaka att beslutet följs.

48 §

Till undersökningsanstalt med rätt att avge officiella utlåtanden om undersökningar enligt livsmedelslagen samt med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser kan livsmedelsverket förordna ett kommunalt laboratorium med sådana lokaliteter och sådan utrustning som lämpar sig för undersökningarna samt med en personal som är kompetent för uppgiften. I förordnandet kan laboratoriets undersökningsområde och kravnivå fastställas. För en statlig undersökningsanstalt ges förordnandet av statsrådet. Ett förordnande får återkallas om undersökningsförhållandena vid laboratoriet i väsentlig grad har förändrats.

52 §


I fråga om åtgärder som vidtagits av en livsmedelsinspektör som har förordnats av hälsovårdsnämnden söks ändring genom besvär hos nämnden. Besvär över åtgärder som vidtagits av en polisman i egenskap av livsmedelsinspektör eller av en livsmedelsinspektör som har förordnats av länsstyrelsen anförs hos denna.



Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1990.

Näringsstyrelsen, jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning och medicinalstyrelsen skall i god tid innan förordningen träder i kraft överföra de ärenden som inte är slutbehandlade jämte utlåtanden till den myndighet som är behörig vid ikraftträdandet.

Helsingfors den 27 april 1990

Republikens President Mauno KoivistoMinister Pertti Salolainen

Top of page