1062/1990

I marknadsföringsavgift enligt lantbruksinkomstlagen (736/89) skall 1991 till staten betalas exportkostnadsavgift för mjölk, svinkött och spannmål enligt denna lag.

Exportkostnadsavgifterna anses vara en del av lantbruksproducenternas i 15 § lantbruksinkomstlagen nämnda andel av exportkostnaderna för lantbruksprodukter.

I denna lag nämnda exportkostnadsavgifter beaktas inte såsom kostnader för lantbruket i den kalkyl som skall göras upp för utvecklande av lantbruksinkomsten.

När en proposition med förslag till ändring eller temporärt slopande av exportkostnadsavgiften för mjölk, svinkött eller spannmål har avlåtits till riksdagen, får statsrådet bestämma att för dessa produkter skall uppbäras exportkostnadsavgift enligt propositionen eller att sådan avgift temporärt inte skall uppbäras.

Om den exportkostnadsavgift som har uppburits enligt 1 mom. är högre än den som har fastställts, skall skillnaden utan ansökan återbäras till den avgiftsskyldige. Denne skall utan ansökan gottskriva den producent som avses i 12 § nämnda skillnad.

Den som idkar mejerirörelse i Finland skall betala exportkostnadsavgift för mjölk.

Med mejerirörelse avses i denna lag mejeri och annan inrättning som idkar mjölkförädling och där det huvudsakligen av mjölk eller dess beståndsdelar tillverkas mjölkprodukter som är avsedda som livsmedel. Tillverkning av mjölkprodukter av lägenhetens egen mjölk i samband med lantbruk eller hushåll anses dock inte vara mjölkförädling, om den inte sker i industriell skala.

Exportkostnadsavgiften för mjölk är 0,8 penni för varje tiondedels procent med vilken fetthalten i den mjölk som har levererats av en mjölkproducent överstiger 3,7 procent.

När exportkostnadsavgiften för mjölk fastställs, anses även grädde som mjölk. Grädde omräknas härvid till mjölk genom att antalet fettkilogram eller fettliter i grädden multipliceras med talet 23. Fetthalten för grädde som omräknats till mjölk anses vara 4,3 procent.

När fetthalten i mjölk bestäms, tillämpas jord- och skogsbruksministeriets beslut om lika pris för producentmjölk samt om grunderna för prissättningen enligt kvalitet och sammansättning (1263/89).

Den som idkar slakterirörelse i Finland skall betala exportkostnadsavgift för svinkött.

Exportkostnadsavgiften för svinkött är 20 penni per kilogram svinkött av svin som en idkare av slakterirörelse har slaktat, när det är fråga om slaktkroppar som väger högst 76 kilogram, och 60 penni per kilogram, när det är fråga om slaktkroppar som väger över 76 kilogram. Det antal kilogram som utgör grund för avgiften bestäms på grundval av kroppsvikten.

Exportkostnadsavgift för svinkött betalas inte för svinkött som returneras till producenten för bruk i eget hushåll, inte heller för svinkött som har underkänts i slakteriet.

En spannmålsaffär som avses i lagen om spannmålshandeln (580/78, spannmålsaffär ) och ett packeri som avses i lagen om handel med frövara (669/75) och som har beviljats tillstånd av jordbruksstyrelsen är skyldiga att betala exportkostnadsavgift för vete, råg, korn och havre.

Exportkostnadsavgiften för vete och råg är 20 penni för varje kilogram spannmål som en spannmålsaffär har köpt eller tagit emot i försäljningssyfte. På motsvarande sätt är exportkostnadsavgiften för korn och havre 10 penni för varje kilogram spannmål.

Exportkostnadsavgift betalas inte för spannmål som köps eller tas emot för malning av någon annan avgiftsskyldig som avses i 8 §.

Med avvikelse från 1 mom. är exportkostnadsavgiften för råg som säljs för annat ändamål än för att användas som utsäde 80 penni per kilogram räknat från den 1 juli 1991. Om det pris odlaren får för råg sedan exportkostnadsavgiften har avdragits dock underskrider det med exportkostnadsavgiften minskade, vid tiden för försäljningen gällande säsongdifferentierade riktpriset på korn, skall avgiften sänkas med ett belopp som motsvarar underskridningen, dock högst med 80 penni per kilogram.

När exportkostnadsavgiften för spannmål fastställs, är grunden för denna spannmål som omvandlats till spannmål med en fukthalt om 15 procent. Exportkostnadsavgiften för Statens spannmålsförråds spannmål som hålls i säkerhetsupplag på gårdsbruksenheter bestäms enligt den spannmålsmängd som anges i avräkningen.

Jordbruksstyrelsen fastställer, debiterar och bär upp exportkostnadsavgiften.

Den avgiftsskyldige skall självmant på jordbruksstyrelsens postgirokonto betala in exportkostnadsavgiften för mjölk som han har tagit emot under varje kalendermånad, för svin som han under denna har slaktat eller för spannmål som han under den har lämnat avräkning för eller i försäljningssyfte tagit emot för malning. Inbetalningen skall ske senast den 25 dagen i följande kalendermånad.

Den avgiftsskyldige skall från det pris som betalas till producenten dra av ett belopp som motsvarar exportkostnadsavgiften för mjölk, svinkött eller spannmål.

Den avgiftsskyldige skall senast den 25 dagen i varje kalendermånad på det sätt som jordbruksstyrelsen bestämmer meddela styrelsen den mängd mjölk som han har tagit emot under föregående kalendermånad, den mängd svinkött som har slaktats under denna eller den mängd spannmål som han under den har lämnat avräkning för eller tagit emot för malning.

Om den avgiftsskyldige inte betalar exportkostnadsavgiften i rätt tid eller betalar avgiften till ett för lågt belopp, skall jordbruksstyrelsen debitera honom det belopp som inte har betalts. För det obetalda beloppet skall den avgiftsskyldige dessutom betala ett tillägg om 1 mark 50 penni för varje fullt hundratal mark för varje påbörjad kalendermånad räknat från början av den månad då avgiften borde ha betalts till utgången av månaden före den i 18 § nämnda debetsedelns förfallodag eller, om avgiften redan har betalts, till utgången av månaden före betalningsdagen.

Exportkostnadsavgift får likväl inte debiteras, om tre år har förflutit från den tidpunkt då avgiften borde ha betalts.

Om ett meddelande som avses i 12 § 3 mom. trots uppmaning inte har lämnats eller kompletterats eller om ett sådant efter komplettering är så bristfälligt att det inte kan godkännas som grund för fastställande av exportkostnadsavgiften, skall jordbruksstyrelsen fastställa avgiften enligt uppskattning.

Har den avgiftsskyldige utan giltigt skäl försummat att lämna i 12 § 3 mom. nämnt meddelande i rätt tid eller lämnat ett väsentligen bristfälligt meddelande, skall jordbruksstyrelsen bestämma att avgiften höjs med högst 20 procent. Om den avgiftsskyldige efter att ha fått uppmaningen utan godtagbart hinder helt eller delvis fortfarande underlåter att lämna meddelande, skall exportkostnadsavgiften höjas med ytterligare högst 20 procent.

Om den avgiftsskyldige uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har lämnat ett väsentligen oriktigt meddelande, skall det bestämmas att avgiften skall höjas högst till det dubbla beloppet.

Exportkostnadsavgiften fastställs i hela mark så att överskjutande pennibelopp inte beaktas. Är avgiften eller avgiftstillägget mindre än 100 mark, uppbärs beloppet inte.

Har något förhållande eller någon åtgärd givits en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, skall vid fastställandet av exportkostnadsavgiften förfaras som om riktig form hade använts. Har någon uppenbart vidtagit en åtgärd i syfte att undandra exportkostnadsavgift, kan jordbruksstyrelsen fastställa avgiften enligt uppskattning.

På basis av beslutet om fastställande av exportkostnadsavgift skall vid behov en debetsedel skrivas ut för den avgiftsskyldige.

Beslutet och debetsedeln skall för kännedom meddelas den avgiftsskyldige i den ordning som lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) stadgar för enskild delgivning. Beslutet och debetsedeln får dock även i rekommenderat brev sändas till den avgiftsskyldige genom postens förmedling.

Vid uppbörd av obetald exportkostnadsavgift skall iakttas lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

Ändring i ett beslut som jordbruksstyrelsen har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

Besvärsskriften får också ges in till jordbruksstyrelsen, som skall sända den samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande till högsta förvaltningsdomstolen.

Exportkostnadsavgiften skall betalas trots besvär, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Har avgiften på grund av besvär avlyfts eller sänkts, skall jordbruksstyrelsen utan ansökan återbära det överbetalda beloppet.

Den avgiftsskyldige skall på uppmaning av jordbruksstyrelsen för granskning för nämnda myndighet eller för en av denna förordnad sakkunnig och ojävig person visa sin anläggning samt sina bokförings- eller anteckningsböcker jämte till dem hörande verifikat, avtal, korrespondens och övriga handlingar.

Den avgiftsskyldige skall till den som utför granskningen lämna de uppgifter som behövs för fastställande av avgiftens storlek samt också annars bistå vid granskningen.

Den som vid fullgörandet av ett åliggande enligt denna lag har fått vetskap om en enskild persons eller sammanslutnings affärs- eller yrkeshemlighet eller ekonomiska ställning, får inte utan tillstånd röja uppgiften.

En uppgift som nämns i 1 mom. får dock meddelas en åklagar- eller polismyndighet för utredning av brott, den som avses i 21 § för fullgörande av uppgifter enligt denna lag och en myndighet som prövar besvär i ett ärende som avses i lagen.

Överexekutor och polisen skall lämna handräckning i ärenden som anges i denna lag.

Om straff för lagstridigt undandragande av exportkostnadsavgift eller för försök därtill stadgas i 29 kap. 1-3 §§ strafflagen.

Den som bryter mot ett förbud som stadgas i 22 § 1 mom. skall, om förseelsen inte är ringa, för brott mot tystnadsplikt i fråga om exportkostnadsavgift för mjölk, svinkött och spannmål dömas till böter.

Om straff för en tjänstemans eller offentligt anställd arbetstagares brott mot tystnadsplikt gäller dock 40 kap. 5 § strafflagen.

Jordbruksstyrelsen får av synnerligen vägande skäl medge anstånd med betalningen av exportkostnadsavgift högst för ett år. En förutsättning för anstånd är att en godtagbar säkerhet ställs för betalningen. På avgift, för vilken anstånd medges, uppbärs för anståndstiden en årlig ränta om 10 procent.

För beslut som meddelas med stöd av denna lag uppbärs inte stämpelskatt.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.