1122/1989

Förskottsåterbäring som med stöd av 108 § beskattningslagen skall betalas till en skattskyldig utges förhöjd med 7,5 procent.

Det belopp som en skattskyldig skall betala enligt 109 § beskattningslagen uppbärs höjt med 7,5 procent, dock endast till den del det överstiger 3 000 mark.

De dröjsmålspåföljder som avses i lagen om dröjsmålsränta och restavgift på skatt (145/76) gäller inte den förhöjning som ingår i det belopp som avses i 1 mom. och som skall betalas vid uppbörd.

I de fall som avses i 107 § beskattningslagen höjs förskottsåterbäringen eller den slutliga skatt som betalas vid uppbörd innan förskotten används till avkortning av den andra makens skatter eller premier.

I de fall som avses i 113 och 114 §§ beskattningslagen betalas den skatt som återbärs förhöjd med 7,5 procent. Förhöjningen betalas inte vid återbäring av efterskatt, skatt som har debiterats genom skatte- eller debiteringsrättelser eller skatt som har debiterats med stöd av en besvärsmyndighets beslut. På den förhöjning som ingår i återbäringen betalas ränta enligt 11 § förordningen om skatteuppbörd (903/78). Förhöjning som avses i 2 § återbärs inte.

Om förhöjning gäller dessutom vad någon annan lag stadgar om förskotts- eller skatteåterbäring eller om det belopp som skall betalas vid uppbörd. På förhöjningen tillämpas vad som stadgas om skatt i lagen om skatteuppbörd (611/78) och i beskattningslagen eller vad som stadgas eller bestäms med stöd av dem.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Lagen tillämpas vid beskattningen för 1990.