289/1988

Som uttryck för erkänsla kan polisens förtjänstkors tilldelas den som hör till polisens personal. Förtjänstkorset kan även ges till andra personer för förtjänstfullt arbete till förmån för polisen.

Till nära anhörig till en polisman som omkommit vid utförandet av ett polisuppdrag kan polisens förtjänstkors överlämnas för att bevaras som minne.

Förtjänstkorset åtföljs av ett diplom.

Polisens förtjänstkors utdelas av inrikesministern.

Länsstyrelserna, centralkriminalpolisen, skyddspolisen, rörliga polisen, polisinstitutet, polisskolan, polisdepåerna och polishundsinrättningen kan framställa förslag om utdelning av polisens förtjänstkors.

Inrikesministeriet skall föra en förteckning över dem som mottagit polisens förtjänstkors.

Polisens förtjänstkors är utfört i blå emalj och försilvrad metall. Korsets genomskärning är 40 millimeter. På åtsidan finns jämte en korsfigur ett motiv ur polisemblemet och en heraldisk ros. Förtjänstkorset åtföljs av ett 32 millimeter brett band på vars ljusblå botten mellan smala vita strimmor finns två mörkblå ränder.

Då förtjänstkorset ges som uttryck för erkänsla för särskilt stora förtjänster eller för verksamhet i en farlig situation, kan det framställas förgyllt eller förses med polisens emblem på bandet.

Polisens förtjänstkors jämte band motsvarar bilden nedan.

Polisens förtjänstkors bärs i band på samma sätt som ett hederstecken. På uniform får bandet även bäras i bandbricka.

Polisens förtjänstkors kan fråntas den som hör till polisens personal, om han i tjänsten eller i övrigt uppfört sig så att det minskar polisens anseende.

Inrikesministeriet meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1988.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 19 juni 1942 om polisens förtjänstkors (479/42).