990/1987

För att användningen av kärnenergi skall vara förenlig med samhällets helhetsintresse och i synnerhet för att trygga att kärnenergin används på ett för människan och miljön säkert sätt och så att den inte främjar spridningen av kärnvapen, stadgas i denna lag om de allmänna principerna för användningen av kärnenergi, om kärnavfallshanteringen, om tillstånden för användning av kärnenergi och om övervakningen av den samt om behöriga myndigheter.

Denna lag skall tillämpas

Genom förordning kan stadgas att denna lag till vissa delar inte skall tillämpas på sådan i 1 mom. 1-3 och 5 punkten nämnd verksamhet som har ringa betydelse med tanke på syftet med denna lag.

När nedan nämnda ämnen, anordningar, aggregat eller informationsmaterial är av betydelse med avseende på spridningen av kärnvapen eller omfattas av förpliktelserna i de internationella avtal på kärnenergiområdet som Finland ingått, kan genom förordning stadgas att denna lag skall tillämpas även på

I denna lag avses med

Det är förbjudet att till Finland införa kärnladdningar samt att här framställa, inneha och spränga sådana.

Användning av kärnenergi skall, med beaktande av dess olika verkningar, vara förenlig med samhällets helhetsintresse.

Användningen av kärnenergi skall vara säker och får ej orsaka skada på människor, miljö eller egendom.

En förutsättning för användning av kärnenergi är att skydds- och beredskapsarrangemangen samt övriga arrangemang för att begränsa kärnskador och skydda användningen av kärnenergi mot lagstridig verksamhet är tillräckliga.

Användning av kärnenergi är förbjuden utan sådant tillstånd som avses i denna lag.

Handels- och industriministeriet skall på anhållan ge ett bindande förhandsbesked om huruvida tillstånd skall sökas för planerad verksamhet.

Tillståndshavaren är skyldig att sörja för säkerheten vid användningen av kärnenergi.

Tillståndshavaren skall sörja för sådana skydds- och beredskapsarrangemang samt andra sådana arrangemang för begränsning av kärnskador som inte ankommer på myndigheterna.

En tillståndshavare vars verksamhet leder till eller har lett till uppkomsten av kärnavfall (avfallshanteringsskyldig), skall sörja för att alla avfallshanteringsåtgärder som gäller detta avfall vidtas och göra vederbörliga förberedelser för åtgärderna samt svara för kostnaderna för dem (ombesörjningsskyldighet).

Även om tillstånd återkallas eller dess giltighetstid upphör, befriar detta inte tillståndshavaren eller den som innehaft tillstånd från att iaktta vad som stadgas i 9 § samt i 6 och 7 kap. eller stadgas eller bestäms med stöd av dem eller i tillståndsvillkoren.

För uppförande av en kärnanläggning med stor allmän betydelse krävs principbeslut av statsrådet om att uppförandet är förenligt med samhällets helhetsintresse.

Kärnanläggningar med stor allmän betydelse är följande i 3 § 5 punkten nämnda kärnanläggningar:

Principbeslut söks med en till statsrådet riktad ansökan, om vilken handels- och industriministeriet skall inhämta strålsäkerhetscentralens preliminära säkerhetsuppskattning samt begära utlåtande av miljöministeriet, av kommunfullmäktige i den planerade kärnanläggningens förläggningskommun och av grannkommunerna.

Sökanden skall, innan principbeslut fattas, offentliggöra en allmänt hållen, av handels- och industriministeriet granskad och enligt ministeriets direktiv uppgjord utredning om den planerade anläggningen, dess beräknade inverkan på miljön och dess säkerhet. Utredningen skall vara allmänt tillgänglig.

Handels- och industriministeriet skall bereda möjlighet för invånarna och kommunerna i anläggningens närmaste omgivning samt lokala myndigheter att skriftligen framföra sina åsikter om den planerade anläggningen innan ett principbeslut fattas. Ministeriet skall dessutom, på det sätt som ministeriet närmare bestämmer, anordna ett offentligt möte på anläggningens tilltänkta förläggningsort, vid vilket muntliga eller skriftliga åsikter kan framföras. Dessa åsikter skall bringas till statsrådets kännedom.

Innan statsrådet fattar ett i 11 § nämnt principbeslut skall statsrådet konstatera att den planerade kärnanläggningens förläggningskommun i sitt i 12 § nämnda utlåtande tillstyrkt uppförandet av kärnanläggningen och att sådana omständigheter inte har framkommit som visar att det inte finns tillräckliga förutsättningar för att uppföra anläggningen så som i 6 § förutsätts.

Har statsrådet konstaterat att i 1 mom. stadgade förutsättningar föreligger, skall statsrådet pröva principbeslutet utgående från samhällets helhetsintresse och beakta kärnanläggningens fördelar och nackdelar, varvid avseende skall fästas speciellt vid

Ett principbeslut, som statsrådet fattat med stöd av 11 § och i vilket uppförandet av en kärnanläggning ansetts vara förenligt med samhällets helhetsintresse, skall utan dröjsmål föreläggas riksdagen för granskning. Riksdagen kan upphäva beslutet helt och hållet eller besluta att det utan ändringar skall förbli i kraft.

Förrän riksdagen fattat beslut i ärendet får sökanden inte vidta sådana åtgärder, om vilka stadgas genom förordning och vilka på grund av sin ekonomiska betydelse kan försvåra riksdagens och statsrådets möjligheter att avgöra ärendet enligt fri prövning.

Tillstånd att uppföra och driva kärnanläggning samt att bedriva gruvdrift eller anrikningsverksamhet som syftar till framställning av uran eller torium beviljas av statsrådet.

Tillstånd till annan än i 1 mom. nämnd användning av kärnenergi beviljas av handels- och industriministeriet. Genom förordning kan strålsäkerhetscentralen ges rätt att bevilja sådant tillstånd.

Tillstånd till användning av kärnenergi kan beviljas endast finska medborgare, samfund eller stiftelser eller statliga myndigheter.

Utländskt samfund eller utländsk myndighet kan av särskilda skäl beviljas tillstånd att

Tillstånd till innehav, användning, transport, införsel eller utförsel av kärnämne eller kärnavfall kan i ett ärende som ansluter sig till en tillsynsuppgift även beviljas en sådan internationell organisation eller utländsk myndighet som har till uppgift att sörja för den tillsyn som förutsätts i internationella avtal på kärnenergiområdet som förpliktar Finland.

Tillstånd att uppföra en kärnanläggning som avses i 11 § kan beviljas, om

Tillstånd till uppförande av annan än i 18 § nämnd kärnanläggning kan beviljas, om

den planerade kärnanläggningen även i övrigt motsvarar de i 5-7 §§ stadgade principerna.

Tillstånd att driva kärnanläggning kan beviljas efter det tillstånd att uppföra anläggningen har beviljats och om

Driften av en kärnanläggning får inte inledas på grundvalen av beviljat tillstånd innan

Tillstånd till verksamhet som avses i 2 § 1 mom. 2-5 punkten kan, när verksamheten förutsätter det, beviljas om

användningen av kärnenergi även i övrigt motsvarar de i 5-7 §§ stadgade principerna.

I 1 mom. nämnd användning av kärnenergi får inte inledas på grundvalen av beviljat tillstånd förrän strålsäkerhetscentralen, då verksamheten förutsätter det, har konstaterat att användningen av kärnenergi uppfyller de säkerhetskrav som ställts upp, skydds- och beredskapsarrangemangen är tillräckliga, övervakningen i syfte att förhindra spridningen av kärnvapen har ordnats på ett behörigt sätt och skadeståndsansvaret för kärnskada som kan uppkomma i samband med verksamheten har ordnats på stadgat sätt.

Då det prövas om tillstånd för verksamhet som avses i 2 § 1 mom. 2 punkten skall beviljas, tillämpas 21 § 1 mom. 1 och 3-5 punkten så, att villkoren för tillståndet anses vara uppfyllda till dessa delar, om de planer som sökanden framlägger är tillräckliga. Dessutom skall gruvplatsen eller anrikningsverkets förläggningsort vara ändamålsenlig med tanke på den planerade verksamhetens säkerhet. Utöver vad som stadgas i 2 mom. skall strålsäkerhetscentralen konstatera att den i 2 § 1 mom. 2 punkten nämnda verksamheten motsvarar de förutsättningar som stadgas i 21 § 1 mom. 1 och 3-5 punkten.

Då kärnanläggning uppförs för att användas eller kärnanläggning används i transportmedel eller såsom kraftkälla i ett sådant, tillämpas stadgandena i 19 § 1-10 punkten endast till den del verksamheten förutsätter detta.

Då en kärnanläggning som avses i 1 mom. endast tillfälligt används på finskt område, är handels- och industriministeriet tillståndsbeviljande myndighet. Härvid skall denna lag också annars tillämpas på samma sätt som på verksamhet som avses i 2 § 1 mom. 2-5 punkten.

Över ansökan om tillstånd skall utlåtande begäras av strålsäkerhetscentralen och miljöministeriet, om inte detta på grund av verksamhetens natur är uppenbart onödigt. Gäller ansökan i 2 § nämnd utförsel eller ingående av avtal som avses i 2 § 1 mom. 5 punkten eller tillfällig användning av en i 22 § nämnd kärnanläggning på finskt område, skall dessutom utrikesministeriets utlåtande över ansökan inhämtas, om detta inte är uppenbart onödigt.

Innan avgörande fattas med anledning av ansökan om tillstånd för verksamhet som avses i 2 § 1 mom. 2 punkten, skall i 13 § stadgat förfarande iakttas.

Tillstånd, frånsett tillstånd att uppföra anläggning, beviljas på viss tid. Då längden av denna tid prövas, skall särskilt beaktas tryggandet av säkerheten och den tid som verksamheten beräknas pågå. I tillståndet kan bestämmas att det upphör att vara i kraft, om verksamheten inte inleds inom en viss tid räknat från det tillståndet beviljades.

I ett tillstånd skall upptas de tillståndsvillkor som behövs för genomförandet av de allmänna principer som nämns i 2 kap.

För tillgodoseende av de i denna lag stadgade allmänna principerna för användning av kärnenergi och förutsättningarna för beviljande av tillstånd kan tillståndsvillkoren ändras, särskilt då detta är påkallat för att trygga säkerheten vid användningen av kärnenergi, för att säkerställa kärnavfallshanteringen, för att genomföra skydds- eller beredskapsarrangemangen och för att uppfylla Finlands internationella avtalsförpliktelser på kärnenergiområdet eller för att förhindra spridningen av kärnvapen.

När tillståndsvillkoren ändras, skall i tillämpliga delar iakttas samma förfarande som då tillstånd beviljas.

Den myndighet som beviljat tillstånd skall återkalla tillståndet helt eller till vissa delar, om de i denna lag stadgade allmänna principerna för användningen av kärnenergi på ett väsentligt sätt äventyras till exempel på grund av att

Återkallande av tillstånd förutsätter att tillståndshavaren beretts tillfälle att inom en utsatt, skälig tid avhjälpa bristen, när detta är möjligt genom tillståndshavarens åtgärder.

När tillstånd återkallas skall i tillämpliga delar iakttas samma förfarande som då tillstånd beviljas.

Återkallas tillstånd att uppföra eller driva kärnanläggning eller förvägras tillstånd att driva kärnanläggning, har innehavaren av det återkallade tillståndet eller den som förvägrats tillstånd att driva kärnanläggning rätt att av staten få en skälig ersättning för sådana direkta kostnader som uppförandet av kärnanläggningen medfört.

Ersättning utges likväl inte, om tillståndet återkallats på grund av att 6 eller 7 § inte längre kan iakttas vid driften av kärnanläggningen eller på grund av att tillståndshavaren förfarit i strid med denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser, eller av skäl som nämns i 26 § 1 mom. 2 eller 3 punkten. Ersättning utbetalas inte heller i det fall att tillstånd till drift av kärnanläggning har förvägrats på grund av att kärnanläggningen och driften av den inte motsvarar de principer som stadgas i 6 och 7 §§ eller de förutsättningar om vilka stadgas i 20 § 1 mom. 4 punkten.

Handels- och industriministeriet och den som är berättigad till ersättning bör försöka nå avtal om ersättningens belopp. Det i skriftlig form uppgjorda avtalet skall tillställas statsrådet för fastställelse.

Nås inte avtal om ersättning, skall sådan sökas på det sätt som stadgas i lagen om forum i vissa förvaltningstvistemål (446/54) inom två år från den tidpunkt då det beslut som ersättningsyrkandet grundar sig på har vunnit laga kraft. Söks ersättningen inte inom utsatt tid, är rätten därtill förverkad.

Handels- och industriministeriet eller strålsäkerhetscentralen, i det fall att denna beviljat tillstånd till verksamhet som medför kärnavfall, skall efter att vid behov ha hört miljöministeriet besluta om de principer enligt vilka den i 9 § 3 mom. nämnda ombesörjningsskyldigheten skall fullgöras. I detta syfte kan handels- och industriministeriet eller strålsäkerhetscentralen förplikta den avfallshanteringsskyldige att förete en plan för kärnavfallshanteringen.

Handels- och industriministeriet kan bestämma att enskilda avfallshanteringsskyldiga skall sköta avfallshanteringen gemensamt, om det därigenom är möjligt att öka säkerheten eller avsevärt minska kostnaderna eller om andra vägande skäl kräver det. Samtidigt skall vid behov bestämmas om fördelningen av kostnaderna för gemensamma åtgärder.

Överlåts en kärnanläggning, en gruva som är avsedd för produktion av uran eller torium eller ett härför avsett anrikningsverk eller kärnavfall till någon annan, kan handels- och industriministeriet på begäran helt eller delvis överföra överlåtarens ombesörjningsskyldighet på mottagaren, om överföringen inte äventyrar kärnavfallshanteringen.

Anser handels- och industriministeriet att en avfallshanteringsskyldig i väsentlig mån har underlåtit att iaktta de tidsscheman som fastställts för hanteringen av det uppkomna kärnavfallet eller eljest i väsentlig grad brutit mot en myndighets bestämmelser om kärnavfallshanteringen, skall ministeriet till statsrådets avgörande hänskjuta frågan om den avfallshanteringsskyldiges ovan nämnda förfarande som helhet bedömt ger motiverad anledning att konstatera att kärnavfallshanteringen eller en del av den inte kan genomföras genom den avfallshanteringsskyldiges försorg. Konstaterar statsrådet att kärnavfallshanteringen eller en del av den inte kan skötas genom den avfallshanteringsskyldiges försorg, skall statsrådet förordna att kärnavfallet skall överlåtas till staten eller till ett inhemskt samfund, som lyder under statens bestämmanderätt, för vidtagande av de åtgärder som kärnavfallshanteringen ytterligare förutsätter.

Statsrådet skall förordna om att uppkommet kärnavfall av den avfallshanteringsskyldige skall överlåtas till staten eller till ett i 1 mom. nämnt samfund för vidtagande av de åtgärder som kärnavfallshanteringen ytterligare förutsätter, även i det fall att statsrådet konstaterar att den avfallshanteringsskyldige, trots förordnande som avses i 65 § 2 mom., inte har fullgjort sin nedan i denna lag stadgade reserveringsskyldighet. Utan hinder av vad som stadgas i detta moment kan statsrådet avstå från att utfärda förordnande om överlåtelse av kärnavfall, till den del förordnandet för staten skulle medföra ett i ekonomiskt avseende ofördelaktigare resultat med tanke på syftet med reserveringsåtgärderna.

Handels- och industriministeriet eller strålsäkerhetscentralen, i det fall att denna beviljat tillstånd till verksamhet som medför kärnavfall, skall bestämma att ombesörjningsskyldigheten upphört, när

Utfärdar statsrådet ett sådant förordnande som avses i 31 §, skall staten därefter svara för vidtagandet av sådana åtgärder för kärnavfallshanteringen av det i förordnandet nämnda kärnavfallet, som ännu inte vidtagits, och den avfallshanteringsskyldige för de kostnader som dessa åtgärder medför.

Kärnavfall har placerats i slutligt förvar när strålsäkerhetscentralen konstaterat att kärnavfallet deponerats på ett sätt som den godkänner såsom bestående.

Då en avfallshanteringsskyldigs ombesörjningsskyldighet upphört med stöd av 32 § 1 mom. 3 punkten, övergår äganderätten till kärnavfallet till staten, som därefter skall svara för kärnavfallet.

Är det efter placeringen i slutligt förvar nödvändigt, har staten rätt att på den plats där kärnavfallet slutligt förvaras vidta alla de åtgärder som kontrollen och övervakningen av kärnavfallet samt tryggandet av en säker slutlig förvaring av kärnavfallet förutsätter.

En avfallshanteringsskyldig skall, på det sätt som stadgas i detta kapitel, bereda sig på de kostnader som avses i 9 § 3 mom.

Vid tillämpningen av stadgandena i detta kapitel anses såsom kärnavfall även sådana i 3 § 3 punkten underpunkt b nämnda ämnen, föremål och konstruktioner som ännu inte tagits ur bruk.

Såsom i detta kapitel angivna kostnader för kärnavfallshantering kan även anses de avgifter för kärnavfallshantering som avses i 77 §.

Den avfallshanteringsskyldige uppfyller sin reserveringsskyldighet så, att han varje kalenderår betalar nedan nämnda avgifter till statens kärnavfallshanteringsfond och med tanke på sin eventuella betalningsoförmåga överlåter nedan stadgade säkerheter till staten.

I detta kapitel avses med

För reserveringen för kärnavfallshanteringen finns utanför statsförslaget statens kärnavfallshanteringsfond som lyder under handels- och industriministeriet och förvaltas av ministeriet.

Fonden har en direktion som utses av statsrådet för tre kalenderår i sänder. Angående fondens uppgifter och förvaltning stadgas närmare genom förordning.

Beräkningen av ansvarsbeloppet skall basera sig på sådana avgöranden för kärnavfallshanteringen som motsvarar de i 2 kap. angivna allmänna principerna och som med stöd av de vid beräkningstidpunkten tillgängliga uppgifterna kan anses vara sådana att kärnavfallshanteringen vid behov i sinom tid kan genomföras enligt dessa avgöranden.

Ansvarsbeloppet beräknas enligt pris- och kostnadsnivån vid den tidpunkt för vilken beloppet fastställs. Vid beräkningen skall användas sådana pris- och kostnadsuppgifter som skall anses vara tillförlitliga. Osäkerhet beträffande tillgängliga pris- och kostnadsuppgifter skall i skälig utsträckning beaktas som en omständighet som höjer ansvarsbeloppet.

Beräkningen av ansvarsbeloppet skall grunda sig på sådana av den avfallshanteringsskyldige framlagda lösningar, prisuppgifter och priskalkyler som uppfyller de i 1 och 2 mom. angivna kraven.

Fonderingsmålet för varje kalenderår skall vara lika stort som ansvarsbeloppet i slutet av föregående kalenderår. För en jämnare fördelning av kärnavfallshanteringens kostnadseffekter på flera av kärnanläggningens driftsår skall fonderingsmålet likväl, när de i 2 mom. stadgade villkoren uppfylls, vara mindre än ansvarsbeloppet.

Då verksamheten vid kärnanläggningen är av sådan natur att de av kärnavfallets mängd oberoende kostnadernas andel av kärnanläggningens kostnader för kärnavfallshantering är avsevärda, skall fonderingsmålet för denna kärnanläggning under dess olika driftsår utgöra en bestämd andel av det ansvarsbelopp som anläggningens drift medför för den avfallshanteringsskyldige. Fonderingsmålets förhållande till detta ansvarsbelopp skall härvid efter hand ökas så, att fonderingsmålet når ansvarsbeloppet i tillräckligt god tid före den tidpunkt då verksamheten vid kärnanläggningen beräknas upphöra.

Till fondandelen skall hänföras

Fondandelen fås genom att från det i 1 mom. nämnda beloppet avdras

Fondandelen för den 31 december erhålls genom att till den i 1 och 2 mom. nämnda fondandelen läggs den avfallshanteringsskyldiges andel av fondens vinst eller genom att från fondandelen dras av den avfallshanteringsskyldiges andel av fondens förlust.

Den avfallshanteringsskyldige skall erlägga avgifter för kärnavfallshantering till statens kärnavfallshanteringsfond så, att fondandelen den 31 mars är lika stor som fonderingsmålet för samma kalenderår.

Är kalenderårets fonderingsmål mindre än fondandelen den 31 december föregående år, skall detta överskott utan dröjsmål återbäras till den avfallshanteringsskyldige.

Statsrådet utfärdar allmänna bestämmelser om det sätt på vilket de i 35 § nämnda kostnaderna skall beaktas då ansvarsbeloppet beräknas, om det förfarande som skall iakttas vid beräkning av fonderingsmålet i de fall som avses i 40 § 2 mom. och om övriga grunder för reserveringen.

Handels- och industriministeriet fastställer i början av kalenderåret varje avfallshanteringsskyldigs ansvarsbelopp vid slutet av föregående kalenderår och fonderingsmålet för det löpande kalenderåret.

Handels- och industriministeriet fastställer, med iakttagande i tillämpliga delar av vad som stadgas i 40 §, de ändringar i de avfallshanteringsskyldigas ansvarsbelopp och fonderingsmål, som förorsakas av den i 30 § nämnda överföringen av ombesörjningsskyldigheten, samt det belopp som av denna anledning skall överföras från den avfallshanteringsskyldiges fondandel till den i 30 § nämnda mottagarens fondandel.

Den avfallshanteringsskyldige skall till staten överlämna säkerheter som uppfyller de i 45 § stadgade villkoren, innan verksamhet vid vilken uppkommer avfall inleds och eljest alltid före utgången av juni månad på sådant sätt, att det sammanlagda beloppet av de säkerheter som staten då innehar motsvarar skillnaden mellan det separat beräknade ansvarsbeloppet i slutet av det löpande kalenderåret och fonderingsmålet för detta. Beslut om det sålunda beräknade ansvarsbeloppet fattas av handels- och industriministeriet.

Om de grunder enligt vilka ansvarsbeloppet beräknas väsentligt förändras, kan handels- och industriministeriet beräkna beloppet på nytt. Om det på nytt beräknade ansvarsbeloppet är större än det föregående, skall behövliga tilläggssäkerheter ställas inom tre månader från fastställandet av det nya ansvarsbeloppet.

Statsrådet skall med tanke på oförutsedda utgifter för kärnavfallshanteringen bestämma om höjning av beloppet av de säkerheter som skall överlämnas i enlighet med vad som stadgas i denna paragraf. Beloppet av säkerheterna får höjas högst med ett belopp som utgör 10 procent av den avfallshanteringsskyldiges enligt denna paragraf beräknade ansvarsbelopp.

Om den avfallshanteringsskyldige inte till staten överlämnar säkerheter till det i denna paragraf stadgade beloppet, skall han till statens kärnavfallshanteringsfond erlägga en mot det bristande beloppet svarande extra avgift för kärnavfallshantering före utgången av den i denna paragraf stadgade tiden.

Som säkerhet kan handels- och industriministeriet godkänna endast

Som dylik säkerhet kan inte godkännas en säkerhet som har en kortare giltighetstid än fem år.

Statsrådet kan av särskilda skäl tillåta att fonderingsmålet på en gång fastställs att under högst fem år vara lägre än vad som 40 § förutsätter.

Om statsrådet utfärdar ett i 31 § nämnt förordnande om överlåtelse av kärnavfall till staten, skall statsrådet fastställa ett ansvarsbelopp som motsvarar utgifterna för hanteringen av det kärnavfall som skall överlåtas samt ett ansvarsbelopp som motsvarar utgifterna för hanteringen av sådant hos den avfallshanteringsskyldige uppkommet kärnavfall som förordnandet inte gäller.

Statsrådet skall i detta sammanhang också fastställa det täckningsbehov som föranleds av det kärnavfall om vars överlåtelse har förordnats. Täckningsbehovet beräknas genom en höjning av det mot nämnda kärnavfall svarande ansvarsbeloppet med ett belopp som avses i 44 § 3 mom.

Sedan statsrådet fastställt täckningsbehovet uppkommer för staten hos den avfallshanteringsskyldige en fordran som till beloppet motsvarar täckningsbehovet och som skall betalas på uppmaning.

Då statens fordran fastställts, skall den i första hand täckas genom att från den avfallshanteringsskyldiges fondandel såsom täckningsandel i statens kärnavfallshanteringsfond avskiljs den relativa andel av fondandelen som motsvarar den relativa andel som det ansvarsbelopp, vilket motsvarar det överlåtna kärnavfallet, utgör av det sammanlagda beloppet av de i 47 § 1 mom. nämnda ansvarsbeloppen. Den avfallshanteringsskyldige skall betala statens återstående fordran till fonden såsom ett tillägg till täckningsandelen inom tre månader efter det statens fordran uppkom.

Till den del den avfallshanteringsskyldige inte inom utsatt tid till fonden betalt den i 1 mom. nämnda återstående fordringen, skall ett motsvarande belopp av de säkerheter som den avfallshanteringsskyldige med stöd av 44 § överlåtit till staten förvandlas i pengar och medlen läggas till täckningsandelen. På yrkande av ett försäkringsbolag eller en bank som avses i 45 § 1 mom. 1 eller 2 punkten och som ställt sådan säkerhet skall fonden låna ut de medel som erhållits för säkerheten till försäkringsbolaget eller banken på viss tid mot en i 52 § 3 mom. nämnd ränta och mot skuldebrev som utfärdats av banken eller försäkringsbolaget samt eljest på de villkor som bestäms av fonden, om handels- och industriministeriet anser att en sådan förbindelse säkerställer att medlen fås i bruk.

Sedan täckningsbehovet första gången fastställts på det sätt som stadgas i 47 §, skall handels- och industriministeriet årligen fastställa det på nytt, med iakttagande av vad som i 43 § 2 mom. och 47 § 2 mom. stadgas om ansvarsbeloppet och täckningsbehovet.

Den avfallshanteringsskyldige skall årligen till statens kärnavfallshanteringsfond erlägga avgifter som läggs till täckningsandelen, så att denna efter tre månader från det täckningsbehovet fastställts är lika stor som täckningsbehovet.

Är täckningsandelen större än det av handels- och industriministeriet för den 31 december under det löpande kalenderåret separat beräknade täckningsbehovet, kan skillnaden mellan täckningsandelen och täckningsbehovet användas för ersättningen till staten för kostnaderna i fråga om hanteringen av sådant kärnavfall som med stöd av 31 § överlåtits till staten, jämte årlig ränta som beräknas från det kostnaden uppkom och är av den storlek som stadgas i 52 § 3 mom.

Om den i 1 mom. angivna skillnaden inte räcker till för betalning av ersättningen och räntan, skall den avfallshanteringsskyldige betala det bristande beloppet till staten inom en månad från anfordran.

Är täckningsandelen, efter det förfarande som avses i 1 mom., mer än 20 procent större än det i 1 mom. nämnda separat beräknade täckningsbehovet, skall ett belopp som motsvarar överskridningen återbäras till den avfallshanteringsskyldige.

Med kalenderårets vinst av statens kärnavfallshanteringfond krediteras och med fondens förlust debiteras fondandelarna och täckningsandelarna den 31 december under kalenderåret i samma förhållande som det i vilket motsvarande fondandelar och täckningsandelar under kalenderåret utgjort tillgångar i fonden.

Varje avfallshanteringsskyldig är berättigad att mot betryggande säkerheter erhålla lån på viss tid ur statens kärnavfallshanteringsfond. Det belopp som är utlånat till en avfallshanteringsskyldig får likväl inte överstiga 75 procent av hans senast fastställda fondandel. Den avfallshanteringsskyldiges aktieägare har rätt att använda den avfallshanteringsskyldiges ovan nämnda rätt till det belopp som denne inte själv utnyttjar. Det belopp som vid respektive tidpunkt kan utges som lån från fonden till aktieägarna skall lånas ut till de aktieägare som kräver det, vid behov i förhållande till deras aktieinnehav, på det sätt som närmare bestäms av fonden.

Det belopp av fondens medel som inte lånats ut med stöd av 1 mom. eller 48 § 2 mom. står till statens förfogande, och beloppet kan i statsförslaget överföras från fonden till statsverket på viss tid. Har medel överförts till statsverket, skall i statsförslaget årligen upptas ett anslag för återbetalning av de medel som respektive år skall återföras till fonden, och för betalning av en sådan ersättning till fonden, som till beloppet motsvarar den i 3 mom. stadgade räntan, för den tid under vilken medel ur fonden varit överförda till statsverket.

Den ränta som med stöd av 1 mom. skall uppbäras för lån från fonden skall vara minst lika stor som Finlands Banks grundränta, ökad med två procentenheter. Överstiger stegringen av konsumentpriserna, räknat från december till december, den genomsnittliga nivån på Finlands Banks grundränta under samma kalenderår, höjs räntan med det överstigande beloppet, avrundat uppåt till närmaste fulla fjärdedelsprocent.

Förblir fondens medel oanvända så som anges i 1 och 2 mom., skall fonden mot betryggande säkerheter placera de oanvända medlen på något annat sätt, så att bästa möjliga avkastning erhålls.

Angående de allmänna villkoren för lånen beslutar statsrådet på framställning av handels- och industriministeriet.

Visar det sig då ansvarsbeloppet vid det föregående kalenderårets slut fastställs att de säkerheter som den avfallshanteringsskyldige överlämnat till staten motsvarar ett större belopp än nämnda ansvarsbelopp förutsätter, skall den överstigande delen återbäras till den avfallshanteringsskyldige före utgången av juni under det löpande kalenderåret, förutsatt att den avfallshanteringsskyldige fullgjort sina skyldigheter beträffande de avgifter som avses i detta kapitel.

Det överskott som skall återbäras till den avfallshanteringsskyldige får inte utbetalas förrän denne fullgjort sina skyldigheter beträffande säkerheterna.

Den högsta ledningen och tillsynen på kärnenergiområdet ankommer på handels- och industriministeriet.

Övervakningen av säkerheten vid användning av kärnenergi ankommer på strålsäkerhetscentralen. Centralen har dessutom till uppgift att sörja för övervakningen av skydds- och beredskapsarrangemangen samt utöva sådan tillsyn över användningen av kärnenergi som behövs för att förhindra spridning av kärnvapen.

För de uppgifter som nämns i 1 mom. skall strålsäkerhetscentralen särskilt

Strålsäkerhetscentralen skall även avgöra de tillståndsansökningar som enligt denna lag skall behandlas av centralen samt se till att skadeståndsansvaret med tanke på kärnskada är ordnat på föreskrivet sätt.

Strålsäkerhetscentralen kan på begäran av den som planerar att använda kärnenergi granska de planer som denne uppgjort och ufärda preliminära anvisningar om vad som skall beaktas i planen i fråga om säkerheten samt skydds- och beredskapsarrangemangen.

För förberedande handläggning av ärenden som gäller användning av kärnenergi finns i anslutning till handels- och industriministeriet en delegation som tillsätts av statsrådet.

För förberedande handläggning av ärenden som gäller säkerheten vid användning av kärnenergi finns i anslutning till strålsäkerhetscentralen en delegation som tillsätts av statsrådet.

Närmare stadganden om här nämnda delegationer utfärdas genom förordning.

Ett i denna lag nämnt tillstånd befriar inte tillståndshavaren från att uppfylla de krav och iaktta de bestämmelser som ingår i annan lagstiftning och som gäller verksamheten.

Angående planeringen av markanvändningen i fråga om ett område som är avsett att utgöra förläggningsplats för en kärnanläggning gäller vad som därom stadgas i annan lag. Innan stads- eller byggnadsplan uppgörs för det område som är avsett att utgöra förläggningsplats och före godkännandet av en sådan plan där området har reserverats för uppförande av en kärnanläggning skall strålsäkerhetscentralens utlåtande inhämtas.

Om uppförande av kärnanläggning gäller vad som därom stadgas i annan lag. Skall vid uppförandet likväl beaktas de särskilda krav, som gäller säkerheten vid användning av kärnenergi, skydds- eller beredskapsarrangemangen eller den övervakning som behövs för att förhindra spridning av kärnvapen, utfärdas bestämmelserna härom med stöd av denna lag och ankommer det på strålsäkerhetscentralen att övervaka att de iakttas. Om behörighetsfördelningen mellan myndigheterna i de fall som avses i detta moment stadgas vid behov genom förordning.

Den som erhållit tillstånd att använda kärnenergi skall sörja för skyddet av arbetstagarna, med iakttagande av stadgandena i lagen om skydd i arbete (299/58), i tillämpliga delar stadgandena i lagen om strålningsskydd (174/57) och stadgandena i gruvlagen (503/63) samt denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser.

Då skyddet av arbetet förutsätter att de särskilda kraven på säkerhet vid användningen av kärnenergi beaktas, ankommer det på strålsäkerhetscentralen att utfärda härav föranledda bestämmelser och övervaka att de iakttas. Om behörighetsfördelningen mellan myndigheterna i de fall som avses i detta moment stadgas vid behov genom förordning.

På tryckkärl i kärnanläggning tillämpas denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser samt i tillämpliga delar lagen om tryckkärl (98/73) och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser, på det sätt som närmare stadgas genom förordning.

Utöver vad som stadgas i denna lag gäller angående strålskydd samt transport av kärnämne och kärnavfall vad som därom stadgas särskilt.

Angående ansvaret för kärnskada gäller vad som därom stadgas särskilt.

Då ett ärende som föreligger för avgörande hos en myndighet kan inverka på säkerheten vid användningen av kärnenergi, skall strålsäkerhetscentralens utlåtande i ärendet inhämtas innan det avgörs.

För den övervakning som förutsätts i denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser samt i de internationella avtal på kärnenergiområdet som är förpliktande för Finland har strålsäkerhetscentralen rätt att

Vad som stadgas i 1 mom. 1, 2 och 5 punkten gäller även, i den omfattning som övervakningen enligt de för Finland förpliktande internationella avtalen på kärnenergiområdet förutsätter, sådana av Finlands regering godkända personer som i närvaro av en representant för strålsäkerhetscentralen utför i avtalen nämnd övervakning.

Upptäcks vid inspektion som företas av strålsäkerhetscentralen eller eljest att det för tryggandet av säkerheten vid användning av kärnenergi, upprätthållandet av vederbörliga skydds- och beredskapsarrangemang eller uppfyllandet av Finlands internationella avtalsförpliktelser på kärnenergiområdet är nödvändigt att företa ändringar i en kärnanläggnings konstruktion eller i verksamhet som ansluter sig till uppförandet och driften av en kärnanläggning, skall strålsäkerhetscentralen, efter att ha hört tillståndshavaren, ålägga denne att inom utsatt tid företa de nödvändiga ändringarna.

Strålsäkerhetscentralen skall, innan den i enlighet med 1 mom. förordnar om tryggandet av säkerheten vid användningen av kärnenergi, inhämta utlåtande av den i 56 § 2 mom. nämnda delegationen, om inte den ändring som förordnandet gäller skall anses vara av ringa ekonomisk betydelse eller inte tåla uppskov.

Har vid användningen av kärnenergi inte iakttagits i denna lag ingående eller med stöd därav utfärdade stadganden, bestämmelser eller tillståndsvillkor som rör säkerheten eller skydds- eller beredskapsarrangemangen, skall strålsäkerhetscentralen efter att ha hört tillståndshavaren utfärda anvisningar för avhjälpande av bristerna eller missförhållandena och samtidigt ålägga denne att inom utsatt tid vidta de åtgärder som krävs.

Vad som stadgas ovan skall även tillämpas när bristen eller missförhållandet är en följd av underlåtenhet att iaktta andra i denna lag ingående eller med stöd därav utfärdade stadganden, bestämmelser eller tillståndsvillkor. Angående behörig myndighet i här nämnda fall stadgas genom förordning.

En myndighet kan förstärka sitt i 64 eller 65 § nämnda förordnande med vite eller äventyr att verksamheten avbryts eller begränsas eller att myndigheten låter vidta den försummade åtgärden på den försumliges bekostnad. Kostnaderna för åtgärd som myndigheten låtit vidta betalas på förhand av statens medel och får indrivas hos den försumlige på det sätt som stadgas i 2 mom.

Avgifter som avses i 42 § 1 mom., 44 § 4 mom. och 49 § 2 mom. samt i 50 § 2 mom. nämnd ränta och ersättning får indrivas hos den avfallshanteringsskyldige utan dom eller utslag i den ordning som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningväg (367/61).

Medför brist eller missförhållande som avses i 64 eller 65 § omedelbar fara eller finns det annars motiverad anledning att misstänka att verksamheten medför sådan fara, kan strålsäkerhetscentralen, efter att om möjligt ha hört tillståndshavaren, avbryta verksamheten eller begränsa den till dess orsaken till förordnandet inte längre finns. Samma rätt har strålsäkerhetscentralen, om i denna lag föreskriven tillsyn eljest inte kan genomföras eller om tillståndshavaren inte har fullgjort sina skyldigheter enligt atomansvarighetslagen.

Polisen skall vid behov lämna handräckning i ärenden som gäller tillsynen över iakttagandet av denna lag samt med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser.

Behörig polismyndighet har befogenhet att på begäran av handels- och industriministeriet eller strålsäkerhetscentralen företa husrannsakan eller kroppsvisitation för efterletande av

om detta skett i strid med stadgandena i denna lag, samt befogenhet att förordna att kärnanläggning eller transportmedel vari den finns, och ovan nämnda malmer, anrikade malmer, kärnämnen, kärnavfall, ämnen, anordningar, aggregat eller informationsmaterial skall tas i beslag. Beslaget gäller till dess ett med stöd av 73 § anhängiggjort ärende om förverkande av det beslagtagna blivit slutligt avgjort eller domstolen eller polismyndigheten på framställning av den myndighet som begärt handräckning förordnar annat.

I fråga om husrannsakan, kroppsvisitation och beslag tillämpas i övrigt lagen om beslag och rannsakan i brottmål (260/59).

Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet använder kärnämne eller kärnavfall som han har i sin besittning eller vid användningen av kärnenergi eljest förfar så, att detta är ägnat att medföra fara för annans liv, hälsa eller egendom eller för miljön, skall för kärnenergibrott dömas till fängelse i högst sex år.

Den som uppsåtligen gör sig skyldig till ett i 1 mom. nämnt brott så, att hans förfarande är ägnat att medföra allvarlig fara för annans liv, hälsa eller egendom eller för miljön, skall för grovt kärnenergibrott dömas till fängelse på viss tid, minst två år.

Har ett i 1 mom. nämnt brott varit ägnat att medföra endast ringa fara eller är det med beaktande av andra omständigheter i samband med brottet ringa, skall gärningsmannen för lindrigt kärnenergibrott dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Försök till uppsåtligt brott som nämns i denna paragraf är straffbart.

Den som uppsåtligen till landet inför, tillverkar, innehar eller spränger kärnladdning skall för kärnladdningsbrott dömas till fängelse på viss tid, minst fyra år.

Försök är straffbart.

Den som i syfte att begå ett i 1 mom. nämnt brott anskaffar kärnämne eller anskaffar eller tillverkar sprängämne, del eller anordning som behövs för sprängning av kärnladdning, eller formel eller ritning som behövs för tillverkning av kärnladdning, skall för förberedelse till kärnladdningsbrott dömas till fängelse i högst sex år.

Den som av vårdslöshet gör sig skyldig till ett i 1 mom. nämnt brott, skall för kärnladdningsbrott genom vållande dömas till fängelse i högst sex år.

Den som hotar att spränga kärnladdning eller hotar att använda kärnämne eller kärnavfall som han har i sin besittning eller att vid användningen av kärnenergi eljest handla så, att det finns grundad anledning att befara att annans liv, hälsa eller egendom eller miljön är i fara, skall för hot med kärnladdning eller med kärnenergibrott dömas till fängelse i högst sex år.

Den som utan tillstånd enligt denna lag använder kärnenergi, skall för olovlig användning av kärnenergi dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet

Har kärnladdning, kärnämne eller kärnavfall eller sprängämne, del, anordning, tillverkningsformel eller tillverkningsritning som avses i 70 § 3 mom. använts för att begå brott som avses i 69-71 §, skall egendom som här nämns dömas förbruten till staten. Förverkandepåföljd behöver dock inte ådömas om det är fråga om ett i 69 § 3 mom. nämnt brott.

Med anledning av brott som avses i 72 § 1 mom. kan

Ekonomisk fördel som erhållits genom ett brott som avses i denna paragraf skall dömas förbruten till staten på det sätt som stadgas i strafflagen.

Allmänna åklagaren får inte väcka åtal för brott som avses i denna lag innan han i ärendet inhämtat handels- och industriministeriets och strålsäkerhetscentralens utlåtanden.

Har statsrådet fattat ett principbeslut med stöd av 11 § eller ett beslut med stöd 46 §, får ändring däri inte sökas genom besvär.

Ändring i annat än i 1 mom. nämnt beslut som fattats av statsrådet, handels- och industriministeriet eller strålsäkerhetscentralen söks i den ordning som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

Beslut som meddelats med stöd av 43 § 2 eller 3 mom., 44 eller 47 §, 49 § 1 mom., 52 § 1 mom., 63 § 1 mom. 5 punkten eller 66 eller 68 § kan verkställas trots att ändring sökts. Detsamma gäller beslut med stöd av 65 §, om så har bestämts i beslutet.

Genom förordning kan stadgas att verksamhet, för vilken med stöd av 2 § 2 mom. tillstånd inte krävs, skall anmälas skriftligen till handels- och industriministeriet eller strålsäkerhetscentralen.

Vad som i denna lag stadgas om tillståndshavarens skyldigheter och en myndighets övervaknings- och tvångsmedel med avseende på tillståndshavaren tillämpas även på den som förfar i strid med förbudet i 8 § 1 mom.

För ovan i denna lag nämnda principbeslut av statsrådet, myndighets beslut med anledning av ansökan om tillstånd, andra därmed jämförbara beslut av myndighet, myndighets beslut om fullgörande av reserveringsskyldighet och prestationer som gäller tillsynen över användningen av kärnenergi samt för åtgärder, som beredningen av dessa beslut och förberedandet av dessa prestationer förutsätter, kan uppbäras avgift i enlighet med vad som stadgas genom förordning. Grunderna för avgifterna fastställs i enlighet med stadgandena i lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73). I fråga om stämpelskatt gäller vad som stadgas i lagen angående stämpelskatt (662/43).

Den som är anställd hos en myndighet får inte för utomstående röja eller till sin egen fördel utnyttja vad han fått veta om affärs- och yrkeshemlighet vid fullgörandet av uppgifter enligt denna lag för myndighetens räkning. Vad som stadgas ovan tillämpas också på den som på uppdrag av en myndighet utför undersökning, utredning eller annan uppgift som behövs för fullgörandet av vad som enligt stadgandena i denna lag ankommer på myndigheten.

Den som i samband med verksamhet som avses i denna lag fått uppgifter om planer som gäller i 7 § nämnda skyddsarrangemang eller om material som uppkommit vid beredningen av dem eller om handlingar som utarbetats med stöd av planerna, får inte röja uppgifter som han sålunda fått för utomstående, om detta kan äventyra avsikten med skyddsarrangemangen.

Den som i samband med verksamhet som avses i denna lag fått uppgifter som ingår i sådant informationsmaterial som avses i 2 § 1 mom. 4 punkten, får inte röja dem för utomstående.

I denna paragraf stadgad tystnadsplikt upphör inte även om anställningsförhållandet eller uppdraget tar slut.

Om handlingars offentlighet gäller i övrigt vad som därom stadgas särskilt.

Verksamhet för vilken beviljats i 20 § nämnt tillstånd får inte utövas, om det inte för verksamheten förordnats en ansvarig föreståndare som godkänts av strålsäkerhetscentralen. Vad här sägs gäller också verksamhet med stöd av tillstånd som beviljats med stöd av 18, 19, 21 och 22 §§, i de fall som anges genom förordning.

Strålsäkerhetscentralen kan uppställa behörighetsvillkor för dem som utför uppgifter som hör till verksamhet enligt denna lag, i annan än i 1 mom. nämnd egenskap, och kontrollera att dessa behörighetsvillkor uppfylls.

Påträffas i 2 § 1 mom. 3 eller 4 punkten nämnda ämnen, föremål eller informationsmaterial och står ägaren eller innehavaren inte att finna, tillhör de staten.

I 1 mom. nämnt ämne, föremål eller informationsmaterial samt kärnanläggning eller ämne, föremål eller informationsmaterial, som med stöd av stadgandena i denna lag omhändertas av eller hamnar hos en myndighet, skall förvaras på det sätt som förutsätts i 6 §. Beslagtagen kärnanläggning eller beslagtaget transportmedel, i vilket den befinner sig, samt annat beslagtaget föremål, ämne eller informationsmaterial skall dessutom, förseglade av myndigheten, förvaras på en säker plats på ägarens eller innehavarens bekostnad.

Statsrådet kan för användningen av kärnenergi utfärda allmänna bestämmelser om

Strålsäkerhetscentralen skall utarbeta förslag till de bestämmelser som avses i 1 och 2 punkten och, innan förslagen tillställs handels- och industriministeriet, om dem höra de myndigheter som närmare anges genom förordning.

Innan de i 1 mom. 3 punkten nämnda allmänna bestämmelserna hänskjuts till statsrådet för avgörande skall inrikesministeriet om dem höra de myndigheter som närmare anges genom förordning.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.