322/1987

Försvarsmakten anordnar hälsovård för dem vars hälsovård den ansvarar för. Försvarsmakten kan också annars tillhandahålla hälsovårdstjänster på det sätt som stadgas i denna lag.

Om företagshälsovården stadgas särskilt.

Hälsovården inom försvarsmakten omfattar egentlig hälsovård och sjukvård.

Till den egentliga hälsovården hör individuell hälsovård, hälsovård för trupp samt miljöhälsovård.

Sjukvården omfattar första hjälp, sjuktransport, öppen vård och sjukhusvård.

Försvarsmakten ansvarar för hälsovården för dem som med stöd av värnpliktslagen (452/50) och lagen om vapenfri tjänst och civiltjänst (132/69) tjänstgör inom försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet under sin tjänstgöringstid samt för kadetter och musikelever.

Sjukvård ges dem som avses i 1 mom. när sjukdom, skada eller lyte har yppat sig, konstaterats eller förvärrats under tjänstgöringen eller när det är fråga om sjukdom, skada eller lyte som påkallar behandling eller vård och som har konstaterats när den som vården gäller trätt i tjänst, men som inte hindrat att han godkänts för tjänstgöring.

Försvarsmakten kan ge den avlönade personalen vid försvarsministeriet, försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet hälsovårdstjänster enligt denna lag.

Försvarsministeriet kan besluta att hälsovårdstjänster av särskilda skäl skall ges också andra än dem som nämns i 1 mom.

Hälsovårdstjänster enligt 3 § som tillhandahålls dem vars hälsovård försvarsmakten ansvarar för är avgiftsfria.

Avgifterna för patienterna på försvarsmaktens sjukhus bestäms i enlighet med förordningen om vissa avgifter, ersättningar och arvoden vid sjukvårdsinrättningar (178/61).

Om ersättningar som för andra hälsovårdstjänster uppbärs hos dem som erhåller sådana stadgas genom förordning, i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73).

Om avgifterna för de hälsovårdstjänster som tillhandahålls dem som nämns i 4 § 1 mom. gäller dessutom, utan hinder av vad som stadgas i 2 mom. vad som därom stadgas eller föreskrivs särskilt.

Den allmänna planeringen, styrningen och tillsynen i fråga om hälsovården inom försvarsmakten ankommer under försvarsministeriets ledning på huvudstaben.

För den regionala förvaltningen och organiseringen av hälsovården ansvarar staberna för militärlänen samt staberna för sjö- och luftstridskrafterna.

För den lokala hälsovården ansvarar de lokala militärmyndigheter som särskilt förordnas härtill.

Inom försvarsmakten finns för hälsovården hälsovårdspersonal samt sjukvårdsanstalter, militärapotek, sanitetsdepåer och andra med dem jämförbara hälsovårdsanstalter, på det sätt som stadgas närmare genom förordning.

Hälsovård kan genom beslut av försvarsministeriet vid behov anordnas genom att tjänster anskaffas hos en kommun, ett kommunalförbund eller någon annan offentlig eller privat tillhandahållare av tjänster, på det sätt som särskilt avtalas.

Försvarsministeriet kan även avtala med en kommun eller ett kommunalförbund om byggande och upprätthållande av ett gemensamt sjukhus eller en gemensam sjukhusavdelning.

Har ett kommunalt sjukhus eller en hälsovårdscentral till följd av sjukdom eller skada som påkallat brådskande åtgärder eller enligt försvarsmaktens anvisningar gett en i 3 § 1 mom. nämnd person vars hälsovård försvarsmakten ansvarar för, sjukvårdstjänster som nämns i 2 § 3 mom. och har om ersättningen ingenting överenskommits särskilt, bestäms den ersättning som försvarsmakten skall betala så, att den motsvarar de faktiska genomsnittliga kostnaderna på det sätt som stadgas närmare genom förordning.

Om ett kommunalt sjukhus med stöd av ett särskilt avtal sänder sina patienter till försvarsmaktens sjukhus, bestäms de ersättningar som sjukhuset skall betala till försvarsmakten på det sätt som stadgas i 1 mom.

Inom försvarsmakten ges utbildning som betjänar hälsovården inom försvarsmakten på det sätt som stadgas närmare genom förordning.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1987. Genom denna lag upphävs lagen den 27 maj 1955 om vissa allmänna grunder för avgifter, ersättningar och arvoden i försvarsväsendets sjukhus (277/55) jämte senare ändringar.