204/1987

Om ett fartyg på finskt vattenområde sjunker, stöter på grund, springer läck, får maskinfel eller annars råkar i en situation med risk för vattnens förorening, kan vatten- och miljöstyrelsen beträffande fartyget eller dess last förordna om vidtagande av sådana räddnings- eller andra åtgärder som den anser nödvändiga för förhindrande eller begränsning av föroreningen. Innan åtgärder vidtas skall vatten- och miljöstyrelsen underhandla med sjöfartsstyrelsen, fartygets ägare, det bärgningsbolag som mottagit bärgningsuppdrag och representanter för försäkringsgivarna, om det kan ske utan menligt dröjsmål.

Vatten- och miljöstyrelsen kan med iakttagande i tillämpliga delar av stadgandena i 1 mom. förordna om vidtagande av åtgärder som avses i gällande internationella avtal, som ingåtts av Finland, för förhindrande eller begränsning av vattnens förorening även utanför finskt vattenområde.

Den högsta ledningen och övervakningen av bekämpningen av oljeskador, förorsakade av fartyg (fartygsoljeskador) ankommer på miljöministeriet. Vatten- och miljöstyrelsen skall allmänt organisera och utveckla bekämpningen av oljeskador. Vatten- och miljödistriktet styr och övervakar organiserandet av den bekämpning av fartygsoljeskador som enligt utfärdade stadganden ankommer på kommunen samt på ägarna av hamn, industri- eller lagerinrättning eller varv. Distriktet deltar vid behov i bekämpningen.

Kommunens plan för bekämpning av fartygsoljeskador skall underställas vatten- och miljödistriktet. Planer som överskrider den kostnadsgräns som miljöministeriet har bestämt skall dock underställas vatten- och miljöstyrelsen.

De myndigheter för oljeskadebekämpning som avses i denna lag är

Närmare bestämmelser om anordningar och förnödenheter som nämns i 1 mom. samt om deras mängder utfärdas av vatten- och miljöstyrelsen, med beaktande av trafiken i hamnen och särskilt antalet tankfartyg som anlöper hamnen och övriga omständigheter som inverkar på risken för oljeskada, respektive hamns, inrättnings eller varvs ekonomiska bärkraft samt de behov som följer av bekämpningen av oljeskador som uppkommer på land.

Anses det behövligt att förlägga bekämpningsredskap eller bekämpningsförnödenheter på ställen som nämns i 14 § i större mängd än vad som ägaren av hamn, inrättning eller varv skäligen kan åläggas anskaffa eller att förlägga sådana på andra än dylika ställen, ombesörjs anskaffningarna av vatten- och miljöstyrelsen på statens vägnar. Kostnaderna för anskaffningarna kan ersättas ur oljeskyddsfonden på det sätt som stadgas i lagen om oljeskyddsfonden.

Bekämpningsredskap och bekämpningförnödenheter som anskaffats kan av vatten- och miljöstyrelsen överlåtas till sjöfartsstyrelsen, försvarsmakten, gränsbevakningsväsendet eller annan statlig myndighet, en kommun eller ägaren av hamn, inrättning eller varv som avses i 14 §. Mottagaren är skyldig att sörja för förvaringen och underhållet av redskapen och förnödenheterna samt för att dessa vid behov utan dröjsmål skall kunna användas för bekämpning av oljeskador.

Vatten- och miljödistriktet kan utfärda bestämmelser om skyldighet för ägare av ovan i 14 § nämnda hamnar, inrättningar eller varv att beträffande tankfartyg vidta förebyggande åtgärder för förhindrande av oljeskador, såsom utläggning av länsor och ordnande av vakthållning.

Har en fartygsoljeskada uppkommit eller föreligger det risk för sådan på öppen fjärd, skall vatten- och miljöstyrelsen förordna om bekämpning och tillsätta en ledare för bekämpningsarbetena. Om skadan inträffat eller risk för skada föreligger annanstans inom flera kommuner eller om skadan eller risken är så stor att kommunen inte skäligen kan åläggas att ensam sörja för bekämpningsarbetena, leds bekämpningsarbetet av den regionala brandchefen eller, vid förhinder för denne, av den högsta befälspersonen som har jour eller beredskapstur i den kommun där kretsalarmeringscentralen för samarbetsområdet för brand- och räddningsväsendet är belägen. Om bekämpningsarbetet härvid blir långvarigt eller det annars finns särskilda skäl därtill, kan vatten- och miljöstyrelsen i fråga om ledaren för bekämpningsarbetena bestämma annat.

I de fall som nämns i 1 mom. ställer vatten- och miljöstyrelsen behövlig personal samt behövliga redskap och förnödenheter till förfogande för ledaren för bekämpningsarbetena. I dessa fall är kommunen och den i 14 § nämnda ägaren av hamn, inrättning eller varv skyldig att också utanför sitt område på förordnande av ledaren för bekämpningsarbetena ställa sina bekämpningsredskap och bekämpningsförnödenheter samt den personal som behövs för att använda dem till förfogande för nämnda ledare.

Vatten- och miljödistriktet deltar vid behov i att ordna rengöring av stränder vid bekämpningen av oljeskador som nämns i 1 mom.

Myndigheter som handhar oljeskadebekämpning och i 31 § nämnda handräckningsmyndigheter är berättigade att för bekämpning av oljeskada tillfälligt ta i bruk behövliga signalanordningar och transportmedel, arbetsmaskiner och arbetsredskap samt de utrymmen och platser som behövs för lastning, lossning eller tillfällig lagring. En myndighet som handhar oljeskadebekämpning är dessutom berättigad att stiga i land och röra sig på annans område, att begränsa sjötrafiken samt att vidta andra dylika åtgärder som krävs för bekämpning av oljeskada.

Den allmänna tillsynen över iakttagandet av denna lag och av stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den ankommer på vatten- och miljöstyrelsen och distriktsförvaltningen under den. Sjöfartsstyrelsen övervakar dock iakttagandet av 3-5 och 9 §§ samt av de stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av dem.

Myndigheterna för oljeskadebekämpning och andra i 1 mom. nämnda myndigheter skall under ledning av respektive länsstyrelse utarbeta en plan för samarbetet vid bekämpningen av oljeskador som avses i 19 §. Länsstyrelserna kan också avtala om utarbetande av en gemensam plan för två eller flera län. Planen fastställs av miljöministeriet sedan ministeriet inhämtat vatten- och miljöstyrelsens utlåtande.

Ändring i ett beslut av sjöfartsstyrelsen med stöd av 4 § eller av vatten- och miljöstyrelsen med stöd av 6 § eller 19 § 1 mom. får inte sökas genom besvär.