603/1977

Vid inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter skall, såframt annorlunda icke är stadgat i annan lag, denna lag iakttagas.

Med fast egendom avses i denna lag ägande- och därmed jämförbar rätt till fastighet eller annat jord- eller vattenområde samt till dem hörande byggnad eller konstruktion.

Med särskild rättighet avses nyttjande-, servituts-, lösgörnings- och med dessa jämförbar rätt till annan tillhörig fastighet eller annat jord- eller vattenområde samt byggnad och konstruktion.

Med egendom avses i 1 och 2 mom. angiven rättighet.

Vad i denna lag är stadgat om fast egendom skall tillämpas även på äganderätt till byggnad eller konstruktion på annans mark.

Genom inlösen kan:

Inlösen får ske, när allmänt behov så kräver. Inlösen får likväl icke verkställas, om inlösningens syfte kan uppnås lika lämpligt på något annat sätt eller om det men inlösningen förorsakar enskilt intresse är större än den nytta som den medför för allmänt intresse.

Sökande av inlösen kan även vara privaträttsligt samfund som visar, att allmänt behov kräver inlösen, och framlägger tillförlitlig utredning om att egendom, som inlöses, kommer att användas för avsett ändamål.

Angående särskilda inlösningsgrunder gäller vad därom är särskilt stadgat.

Inlösningstillstånd utfärdas av statsrådet på ansökan. Statsrådet äger rätt att överföra sin behörighet på länsstyrelse eller av särskild orsak på annan förvaltningsmyndighet i sådana fall då utfärdande av inlösnings tills tand icke motsäges eller då fråga är om inlösen som är av mindre betydelse för allmän och enskild fördel.

När fastställelse av viss plan, beviljande av tillstånd eller annat beslut samtidigt medför rätt att verkställa för genomförande av företaget erforderlig inlösen, utfärdas inlösningstillstånd av länsstyrelsen på ansökan.

Inlösen skall verkställas i det län där den egendom finns som skall inlösas.

Finns endast en ringa del av egendom som inlöses för ett och samma ändamål i ett annat län, kan förordnas, att samtliga inlösningar skall verkställas i det län där den största delen av egendomen finns.

När ansökan om inlösningstillstånd göres, skall företes utredning, med stöd av vilken behovet av inlösen kan bedömas eller förekomsten av rätt till inlösen kan konstateras.

Till ansökan skall fogas vederbörliga kartor och ritningar, utredning om vederbörande ägare och innehavare samt deras adresser och vid behov uppgifter om planläggningssituationen inom området. Handlingarna skall ingivas i två exemplar.

Gäller ansökan område eller förmån, varom stadgas i lagen om vissa slag av samfälligheter och därmed jämförliga gemensamma förmåner (204/40), eller egendom som eljest tillhör två eller flera gemensamt, skall angående delägarna företes endast sådan utredning som är av nöden för delgivning.

Ägare av sådan fast egendom och innehavare av sådan nyttjanderätt som inlöses skall, såframt sökanden icke styrker att dessa har samtyckt skriftligen till inlösningen, eller om denna grundar sig på beslut, som medför i 5 § 2 mom. avsedd ratt, innan inlösningstillstånd utfärdas beredas tillfälle att inom utsatt tid avgiva utlåtanden i saken. Denna tid får icke vara kortare än 30 dagar, ej heller längre än 60 dagar, räknat från ansökningens delgivande.

Vederbörande kommun samt, om företaget har regional betydelse, länsstyrelse och regionplansförbund skall beredas i 1 mom. avsett tillfälle, såvida fråga icke är om inlösen som avses i 5 § 2 mom. Har företaget avsevärd betydelse för miljövården, skall även vederbörande specialmyndighet för miljövård beredas motsvarande tillfälle.

Ansökningshandlingarna och meddelande om den tid som har utsatts för avgivande av utlåtande skall i den ordning som är stadgad i lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) bevisligen delgivas ägare och innehavare, vilkas adresser kan utredas, samt sådan i 8 § 2 mom. avsedd part som skall höras, genom enskild delgivning och övriga genom offentlig delgivning , vilken skall offentliggöras på sätt kommunala kungörelser offentliggöres inom kommunen.

Är ansökningshandlingarna så omfattande eller på grund av det stora antalet personer som skall höras eller eljest sådana, att en överlåtelse av samtliga handlingar till den som skall höras medför oskäliga svårigheter, skall till delgivningen fogas meddelande om de handlingar som saknas samt om var och när de finns till påseende i vederbörande kommun.

Gäller inlösen i 7 § 3 mom. avsedd egendom, kan delgivning ske till någon av delägarna, ifall förvaltningen av egendomen icke är ordnad.

Verkställes inlösen för byggande av järnväg, kraftledning, naturgasnät eller annat motsvarande företag, kan hörande av ägare av fast egendom och innehavare av nyttjanderätt ordnas så, att de ägare och innehavare, vilkas rätt och fördel saken berör, beredes tillfälle att framföra sin åsikt om företaget vid möte, som på sökandens försorg ordnas i varje kommun och vilket skall meddelas på satt kommunala kungörelser offentliggöres inom kommunen. Mötets protokoll skall fogas till inlösningsansökningen. Den som skall höras och önskar foga skriftligt utlåtande till protokollet, skall beredas tillfälle därtill vid mötet, eller om han det kräver, efter mötet inom viss tid, som ej får vara kortare än 14 dagar.

I inlösningstillståndet skall nämnas den egendom som inlösningen avser. Bestämmandet av föremålet för inlösningen kan dock till sina mindre viktiga delar hänskjutas till inlösningsförrättningen, då rätt till områden, som behöves för ovan i 9 § 4 mom. avsett företag, förvärvas genom inlösen och det kan anses vara tillfyllest att den allmänna sträckningen för föremålet för inlösen angives när inlösningstillståndet utfärdas.

Beslut om inlösningstillstånd skall ofördröjligen genom tjänstebrev meddelas lantmäterikontoret, vilket samtidigt skall tillställas exemplar av ansökningshandlingarna, ävensom i den ordning som är stadgad i 9 § 1 mom. dem som enligt 8 § skall höras i saken samt sökanden.

Angående anmälan till vederbörande domare stadgas i 77 §.

Förordnande om verkställande av inlösen utfärdas av lantmäterikontoret sedan det erhållit kännedom om det beslut, genom vilket inlösningstillstånd beviljats.

Inlösningsförrättning utföres av en inlösningskommission, bestående av en förrättningsingenjör och två gode män. Som ordförande fungerar förrättningsingenjören.

Inlösningskommission äger rätt att till biträden kalla en eller flera sakkunniga, såframt kommissionen finner att viss fråga som skall behandlas vid förrättningen så kräver. Sakkunnig har icke rösträtt i kommissionen.

Till förrättningsingenjör skall lantmäterikontoret förordna en lantmäteriingenjör som verkställer lantmäteriförrättningar och är tillräckligt förtrogen med inlösningsärenden. Om förrättning i sin helhet sker inom stads område och vederbörande kommun icke är sakägare vid inlösningsförrättningen, kan med kommunens samtycke dess fastighetsingenjör, som har motsvarande förtrogenhet med inlösningsärenden, förordnas till förrättningsingenjör.

Gode männen kallas av förrättningsingenjören bland dem som valts till gode män vid skiftesförrättningar. När gode män kallas skall sörjas för att gode männen turar om tillräckligt, likväl så att samma gode män såvitt möjligt fungerar vid samma inlösningsförrättning. Angående gode män gäller i övrigt vad i lagen om skifte (604/51) är stadgat om gode män vid skiftesförrättningar.

Vid inlösningsförrättning skall:

Såframt annat icke följer av stadgandena i denna Iag, gäller angående delgivning och annat förfarande vid förrättningen i tillämpliga delar vad i lagen om skifte är stadgat om tvångsbyte av ägor.

Ägare skall för sändande av kallelse på begäran av förrättningsingenjör uppgiva de innehavare av särskilda rättigheter som förrättningen berör och som han har vetskap om.

Om jäv för medlemmarna i inlösningskommission och om fattande av beslut i inlösningskommission gäller vad i lagen om skifte är stadgat om jäv för förrättningsmän och om fattande av beslut.

Innan sysslan tillträdes skall förrättningsingenjör, som icke avlagt domar- eller tjänsteed, avlägga tjänsteed vid underdomstol.

När förrättningsingenjör har förordnats skall han vidtaga åtgärder, som föregår i 15 § avsett beslut av inlösningskommissionen, samt övriga åtgärder som inlösningens snabba verkställande påkallar.

Yrkande som skall behandlas vid förrättning skall framställas och annan utsaga framföras vid inlösningskommissionens sammanträde eller skriftligen till förrättningsingenjören.

Sådana inlösningar som grundar sig på ett och samma inlösningstillstånd skall förordnas att behandlas vid samma förrättning. Om det dock under förrättningen för påskyndande av inlösen eller av annan orsak visar sig nödvändigt, kan lantmäterikontoret på framställning av förrättningsingenjören avskilja delar därav till särskilda förrättningar.

Vid inlösningsförrättning skall föremålet för inlösningen fastställas i överensstämmelse med inlösningstillståndet. Från inlösningstillståndet kan i ringa mån avvikas, om synnerlig orsak därtill föreligger.

Skall föremålet för inlösningen till någon del dock bestämmas vid inlösningsförrättningen och kan sakägarna icke enas därom eller uppstår vid förrättningen eljest meningsskiljaktighet om vad som skall inlösas, avgör inlösningskommissionen saken.

I samband med förrättningen skall nödig omkretsrågång verkställas. När äganderätt till en del av en fastighet inlöses, skall varken andelstal eller mantal fastställas för denna del.

När äganderätt förvärvas genom inlösen, kan särskild rättighet bibehållas i inlösningsbeslutet, förutsatt att så kan ske utan att inlösningens syfte äventyras och fastighetsregistersystemet blir otydligt.

När annan än i 1 mom. avsedd inlösen verkställes, skall i inlösningsbeslutet nämnas, vilka rättigheter som genom inlösningen grundlägges, begränsas eller upphäves.

Angående inlösningsbeslut stadgas i 50 § 1 mom.

Verkställes inlösen så, att betydande men vid nyttjandet av fastighet eller del därav föranledes genom splittring av ägor eller av annan dylik orsak, kan utbyte av ägor mellan fastigheter företagas, om sagda men därigenom lämpligen kan avlägsnas eller väsentligt minskas utan betydande skada eller men för ändra och utan att förverkligandet eller utarbetandet av i byggnadslagen (370/58) avsedda planer försvåras. Dessutom kan, om särskild orsak föreligger, mot full ersättning i penningar ägor överföras till ovan avsedd fastighet som vederlagsjord från annan fastighet. Motsvarar graderingsvärdena av de områden som skall utbytas icke varandra, ersattes skillnaden i penningar.

För här avsedd ägoreglering fordras ej samtycke av ägare eller av den som har panträtt i eller särskild rättighet till fastigheten. Om sakägarna samtycker därtill, kan vid inlösningsförrättning även göras andra än i 1 mom. avsedda ägobyten och överföringar av områden, såframt de är påkallade för åstadkommande av en till följd av inlösningen nödvändig och ändamålsenlig ägoreglering. Område, som undergått reglering, befrias från panträtt som hänför sig till detta och, såframt annorlunda icke bestämmes vid regleringen, jämväl från annan rättighet som belastat området. Reglering verkställes utan ändring av lägenheternas mantal.

Vad i 1 och 2 mom. är stadgat om fastighet gäller även område som ej hör till fastighet.

Är i 23 § 1 mom. nämnt men synnerligen betydande och kan det icke avlägsnas eller väsentligt minskas genom ägoreglering, har ägaren, såframt han ej vill få ersättning för det men han lider, rätt att fordra att återstoden eller särskild del därav inlöses.

Vad i 1 mom. är stadgat skall på motsvarande sätt iakttagas, då fråga är om men för användningen av särskild rättighet.

Ersättningar som skall utgå med anledning av ägoreglering skall med iakttagande av stadgandena i denna lag bestämmas att erläggas av sökanden, om vederlagsjord har överlåtits eller om äga, genom byte förvärvad av ägaren till den egendom som är föremål för inlösen, är värdefullare. I annat fall skall den ägare som har vunnit fördel vid bytet erlägga skillnaden, vilken skall användas till avkortning av inlösningsersättningen.

Går någon till följd av inlösen förlustig rätten att hålla enskild väg och måste vägen för den skull ledas över annans fastighet eller område, skall härav föranledda frågor, även samfällt områdes anslutning till lägenhet, regleras vid inlösningsförrättningen.

Ersättningar som utgår med anledning av rättighet som stiftas vid reglering av enskilda vägar skall bestämmas att erläggas av sökanden.

Hindras användningen av allmän väg, gata eller annan allmän farled till följd av inlösen, är sökanden skyldig att anlägga sådan överfart eller underfart, ny väg eller annan anläggning, att trafiken kan fortgå obehindrat.

Kan i andra än i 1 mom. nämnda fall uppkomst av men eller skada till följd av inlösen förebyggas eller men eller skada minskas genom att visst arbete utföres eller viss åtgärd vidtages, äger sökanden rätt att åtaga sig arbetet eller åtgärden.

Inlösningskommissionen skall besluta om i 1 och 2 mom. nämnda uppgifter samt om sättet och tidpunkten för deras fullgörande. På yrkande av sakägare kan bestämmas, att säkerhet skall ställas för uppfyllandet av ovan i 2 mom. avsedda förbindelser.

Ägare av egendom som skall inlösas är berättigad att få full ersättning (inlösningsersättning) för ekonomiska förluster till följd av inlösen.

Inlösningsersättning utgöres av ersättning för föremål och ersättning för men samt av skadestånd , enligt vad som stadgas i denna lag. Angående avdrag för nytta stadgas i 36 §.

När inlösningsersättning bestämmes, skall hänsyn tagas till de regleringar av ägor och enskilda vägar som gjorts vid inlösningsförrättningen samt till åtgärderna för avhjälpande av skador.

För egendom som inlöses skall full ersättning bestämmas enligt egendomens gängse pris (ersättning för föremål). Motsvarar gängse pris icke överlåtarens hela förlust, skall uppskattningen grundas på egendomens avkastning eller de därpå nedlagda kostnaderna.

Vid bestämmande av ersättning får sådan värdeförändring icke beaktas som beror på variation i utbudet eller på annan omständighet, som övergående påverkar prisförhållandena.

Har sökande erhållit rätt till besittningstagande, skall förändring i egendomens värde, vilken har inträffat efter det rättigheten har erhållits, lämnas utan avseende. Har den allmänna prisnivån stigit efter nämnda tidpunkt, skall utestående ersättning jämkas så, att den motsvarar den stegrade prisnivån.

Har företag, för vars genomförande inlösen sker, betydligt höjt eller sänkt värdet av den egendom som inlöses, skall ersättningen bestämmas så, att den motsvarar det värde egendomen hade haft utan nämnda inverkan.

När för statens, kommuns eller kommunalförbunds räkning för byggande av samhällen förvärvas fast egendom eller ständig särskild rättighet från område, för vilket kommunfullmäktige beslutat att stads- eller byggnadsplan skall uppgöras eller vars stads- eller byggnadsplan enligt fullmäktiges beslut skall ändras, beaktas icke sådan stegring i markvärdet som inträffat efter det beslutet om uppgörande eller ändring av plan fattats. Den del av värdestegringen, som motsvarar stegringen i den allmänna prisnivån, eller som eljest föranletts av annat än den planläggning, för vars genomförande inlösen sker, räknas ersättningstagaren till godo.

När ersättning fastställes med stöd av 2 mom., lämnas likväl markens värdestegring obeaktad under tiden från en dag högst 7 år före inlösningens anhängiggörande.

Inlöses egendom, som dess ägare huvudsakligen använder för sitt boende eller för utövande av yrke eller näring, skall ersättning för föremål, utan hinder av vad i 31 § är stadgat, bestämmas åtminstone till ett så stort belopp som erfordras för anskaffning i den inlösta egendomens ställe av egen bostad av motsvarande slag eller av egendom som motsvarar den inlösta och erbjuder en likadan utkomst.

Inlöses egendom, som belastas eller betjänas av en särskild rättighet, skall denna beaktas när egendomens värde bestämmes.

Såframt i fall som avses i 1 mom. särskild rättighet som belastar egendom tillhör sökanden, får vid bestämmandet av egendomens värde förbättringar till följd av arbete och kostnader som sökanden eller tidigare innehavare av särskild rättighet nedlagt på egendomen icke beaktas, försåvitt förbättringarna överskrider det som den särskilda rättigheten har förpliktat till.

Svarar egendom med stöd av stadgandena om panträtt på grund av inteckning eller för ogulden köpeskilling för fordran eller för rätt att uppbära viss avgäld i penningar eller varor, vilken åtnjuter bättre rätt än den särskilda rättighet som belastar egendomen, skall den särskilda rättigheten lämnas utan avseende till den del därför bestämd ersättning skulle minska egendomens värde till skada för fordringsägarna.

Är det uppenbart att ersättningstagare, sedan han erhållit vetskap om att inlösen möjligen verkställes, har vidtagit åtgärder som avser ändring av eller förfogande över egendom, som skall inlösas, i syfte att få större ersättning än sökanden är skyldig att betala, skall ersättningen bestämmas till det belopp den skulle ha utgjort, om åtgärderna icke hade vidtagits.

Inlöses del av en och samma person tillhörig egendom, och föranledes härav eller av det företag för vars genomförande inlösen sker bestående men för användningen av återstoden av egendomen, skall detta men ersättas (ersättning för men).

Medför inlösen eller det företag för vars genomförande inlösen sker bestående nytta för användningen av återstoden av en och samma persons egendom, skall nyttan skäligen jämkad och utan inskränkning i ersättningstagarens rätt till full ersättning avdragas från ersättning som bestämmes med stöd av 30―35 §§.

Vad i 1 mom. är stadgat skall icke lända till efterrättelse, såframt avdrag av nyttan skulle inskränka i 33 § 3 mom. avsedd fordringsägares rätt till ersättning.

Medför inlösen till följd av flyttning, avbrott i idkande av näring eller utövande av yrke eller av annan orsak förlust, kostnader eller annan skada för ägare till egendom som inlöses, skall skadan ersättas (skadestånd).

Angående kostnader som åsamkas ersättningstagare genom bevakande av hans rätt vid inlösningsförrättning stadgas i 82 §.

Lider arbetstagare eller granne eller annan, av vilken egendom icke inlöses, till följd av inlösningen eller det företag för vars genomförande inlösningen sker betydande men eller skada, för vilken ersättning borde ha bestämts, om inlösningen hade gällt honom, kan sagda men eller skada på anfordran ersättas, om detta bör anses skäligt med hänsyn till förhållandena.

Stadgandena i denna lag skall icke tillämpas på ersättning for sådana men och skador som uppkommer efter det inlösningsbeslutet avkunnats och som vid tidpunkten för beslutet icke kan anses såsom sannolika.

Är i 1 mom. avsedda men eller skador likväl att betrakta som oskäliga med hänsyn till motsvarande men och skador, som förorsakats fastigheter i omgivningen, skall de ersättas till fullo, om de har uppkommit innan tio år förflutit från avkunnandet av inlösningsbeslutet.

Sakägare kan avtala om ersättning.

Inlösningskommissionen skall fastställa avtalet, såvida icke den överenskomna ersättningen är uppenbart lägre än den som eljest borde bestämmas. Om avtalet icke skall fastställas, skall ersättningen bestämmas i enlighet med i denna lag stadgade grunder.

Vad i 2 mom. är stadgat skall icke lända till efterrättelse, såframt sakägarna, i enlighet med vad särskilt är stadgat, överenskommer om överlåtelse av egendom, som skall inlösas, till sökanden före utgången av den tid som enligt 73 § 1 mom. är förbehållen för avstående från inlösen.

Såframt annat icke följer av stadgandena i denna lag, skall ersättningsfrågor prövas och avgöras på tjänstens vägnar.

För bestämmande av ersättning skall varje föremål för inlösen samt av inlösningen härflytande men och skada av olika slag ävensom nytta särskilt beskrivas och uppskattas med angivande av grunderna för uppskattningen. Varje egendom som inlöses skall uppskattas som en helhet. Dessutom skall verkställda regleringar av ägor och enskilda vägar samt åtgärder som bör vidtagas för avhjälpande av skador specificeras.

Finner inlösningskommissionen på yrkande av sakägare eller eljest det nödigt, skall beskrivning och uppskattning ske även i fråga om föremål samt men, skada och nytta, beträffande vilka yrkande på att de skall inlösas eller beaktas icke bifalles.

På yrkande av sakägare skall meddelas till vilket belopp i 24 § avsedd ersättning för men skulle stiga, såframt det skulle bestämmas att sådan ersättning utgår.

Har vid förrättning verkställts i 23 § avsedd ägoreglering, samt även eljest när en del av egendom som tillhör en och samma person inlöses, kan ersättning, med undantag av skadestånd, med avvikelse från vad i 42 § 1 mom. är stadgat bestämmas så, att den utgår i en enda post och motsvarar skillnaden mellan egendomens värde före och efter inlösningen, såvida detta lämpligen kan ske med beaktande av stadgandena om ersättningsgrunderna och av andra omständigheter som påverkar uppskattningen. När ersättning bestämmes på sätt som här avses, skall vad i 36 § 2 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning.

När uppskattning sker på sätt som avses i 1 mom., skall stadgandena i 31 § tillämpas vid bestämmandet av egendomens värde före inlösningen.

Är egendomens i 1 mom. avsedda värde efter inlösningen till följd av ägoreglering större än före inlösningen, skall ägaren till den egendom som inlöses erlägga skillnaden, vilken skall användas till avkortning av den ersättning som sökanden enligt 25 § skall betala.

Egendom skall uppskattas sådan den är vid tidpunkten för avkunnandet av inlösningsbeslutet eller, om sökanden tidigare har förvärvat rätt till besittningstagande, sådan egendomen då var.

Ersättningen för egendom, som skall inlösas, bestämmes enligt värdet vid tidpunkten för avkunnandet av inlösningsbeslutet, såframt annat icke följer av stadgandena i denna lag.

Kan något men eller någon skada, vars uppkomst bör anses sannolik, icke i förväg uppskattas tillräckligt noggrant, skall ersättningen bestämmas till ett belopp, vartill den minst bör anses stiga.

Sökanden skall, om ersättningstagare det yrkar och motiverad anledning föreligger, åläggas att ställa säkerhet för tilläggsersättning som möjligen skall betalas senare. Inlösningskommissionen skall fastställa säkerhetens beskaffenhet och belopp.

Om bestämmande av tilläggsersättning stadgas i 71 §.

I inlösningsbeslut skall varje sakägare tillkommande inlösningsersättning uppdelas på två poster:

Utöver vad i 1 mom. är stadgat skall vid uppdelningen av inlösningsersättningen beaktas de krav dess vidare behandling uppställer.

Ersättning skall utgå som penningersättning i ett för allt.

När fråga är om inlösen för viss tid kan, om ersättningstagaren samtycker därtill, ersättningen bestämmas att utgå i form av årlig avgift. Rätten att uppbära avgiften hör till den egendom som inlösningen gäller.

Såvida sökanden och ersättningstagaren överenskommer därom och, i händelse av att penningersättning borde deponeras i enlighet med vad nedan stadgas, de ersättningsberättigade samtycker härtill, kan ersättningen helt eller delvis utgöras av fast eller annan egendom, som motsvarar den inlösta. Inlösningskommissionen skall fastställa avtalet. Avtalshandlingen eller sådant utdrag av förrättningsprotokoll, vilket innehåller avtalet, motsvarar överlåtelsebrev rörande egendomen.

Ersättning skall, såframt annat icke föranledes av företedd utredning, bestämmas att utgå till den som den till inlösen föreliggande egendomen tillhör när inlösningsförrättningen börjar. Är ägaren okänd eller är tvist om bättre rätt till den egendom som skall inlösas anhängig när förrättningen börjar, skall ersättningen bestämmas att deponeras.

Skall ersättning utgå för ovan i 7 § 3 mom. avsedd egendom och föreligger icke utredning om alla ersättningstagare och deras andelar, skall ersättningen bestämmas att utgå till delägarna gemensamt. Föreligger icke utredning om vem som har rätt att lyfta gemensam ersättning, skall ersättningen bestämmas att deponeras.

När fastighet eller sådan annan egendom, vari inteckning har fastställts till säkerhet för fordran, helt inlöses, skall härför utgående ersättning för föremål i ett för allt bestämmas att deponeras.

Vad i 1 mom. är stadgat skall tillämpas på ovan i 46 § 1 mom. 1 punkten avsedd ersättningspost, när rättighet förvärvas i del av fastighet eller av annan egendom, som på grund av inteckning eller enligt stadgandena om panträtt för ogulden köpeskilling häftar för fordran eller för rätt att uppbära viss avkomst i penningar eller varor, och ägaren icke påvisar att rättsinnehavarna har samtyckt till att ersättningen får betalas till honom, eller inlösningskommissionen prövar, att återstoden av egendomen icke klart förmår svara för de rättigheter som belastar den.

Vad i 2 mom. är stadgat skall äga tillämpning även när fråga är om ovan i 3 § 2 punkten avsedd inlösen.

I 78 § angiven inteckning, vilken enbart kan beröra återstoden av egendomen, skall icke anses såsom i 1 och 2 mom. avsedd inteckning.

Vid inlösningsförrättningens slutsammanträde skall inlösningsbeslut avkunnas och besvärsundervisning meddelas.

Slutsammanträde får icke hållas förrän inlösningstillståndet vunnit laga kraft.

Förrättningsingenjören skall, sedan besvärstiden gått till ända och senast inom sextio dagar från det inlösningsbeslutet har avkunnats, sända handlingarna jämte kartor till lantmäterikontoret för lantmäteriteknisk granskning av förrättningen samt för godkännande och registrering. Lantmäterikontoret kan av synnerliga skäl på begäran förlänga nämnda tid.

Sökande skall betala ersättning i ett för allt eller, om förskott har givits eller ersättning betalts på grund av beslut som saknar laga kraft, betala återstoden av ersättningen inom tre månader, räknat från den tidpunkt då inlösningsbeslutet avkunnades, genom att utgiva ersättningen till ersättningstagaren eller till en av denne angiven penninginrättning eller, om ersättningen har bestämts att deponeras, till överexekutor.

Har ändring sökts i inlösningsbeslut, skall den omtvistade ersättningen deponeras hos överexekutor. Angående rätt att betala ersättning genom deponering gäller därjämte vad som är stadgat i lagen om nedsättande i förvar av penningar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/31, deponeringslagen ). Om lyftande av deponerad ersättning stadgas i 70 §.

När ersättning deponeras, skall sökanden giva överexekutor avskrift av erforderliga delar av inlösningsbeslutet.

Sökanden skall ofördröjligen underrätta lantmäterikontoret om att ersättning har utgivits och samtidigt framlägga utredning härom.

Erforderliga anteckningar om inlösen skall utan dröjsmål göras i jordregistret eller tomtboken sedan inlösningsbeslutet till alla delar vunnit laga kraft och förrättningen blivit godkänd vid granskning samt ersättning i ett för allt vederbörligen har utgivits och i 45 § 2 mom. avsedd säkerhet har ställts.

Inlösning anses avslutad när i 53 § avsedda anteckningar har gjorts eller förutsättningar för anteckning eljest föreligger men det vid granskning har befunnits, att antecknande icke erfordras.

Lantmäterikontoret skall utan dröjsmål underrätta den myndighet, som har utfärdat inlösningstillståndet, om att inlösningen har avslutats och, när fråga är om ovan i 3 § 2 punkten avsedd inlösen, genom enskild delgivning meddela vederbörande ägare eller innehavare detta. Angående anmälan till vederbörande domare stadgas i 79 § 1 mom.

När inlösen har avslutats skall i 3 § avsedda rättsverkningar av inlösningen anses ha trätt i kraft, och om äganderätt har förvärvats genom inlösen skall egendomen anses vara fri från alla rättigheter som har belastat den, med undantag av de rättigheter, som med stöd av 22 § 1 mom. har bibehållits i inlösningsbeslutet. För allmänt behov anskaffad egendom är även så länge den användes för sådant ändamål fri från allmänna samt kommunala skatter och gravationer.

Har äganderätt icke förvärvats genom inlösen, förändras rättigheterna endast på det sätt som är sagt i inlösningsbeslutet.

Genom inlösen förvärvade rättigheter och verkställda begränsningar gäller utan hinder av annan rättighet som hänför sig till egendomen.

Fång, som grundar sig på inlösen, får icke klandras och egendom, som anskaffats genom inlösen, kan icke återlösas vid överlåtelse av egendom.

Har genom inlösen förvärvad särskild rättighet eller i 3 § 2 punkten avsedd begränsning blivit obehövlig för sökanden på grund av förändrade förhållanden, är ägaren av den egendom som är föremål för rättigheten eller begränsningen berättigad att yrka att rättigheten eller begränsningen upphäves. Drar ägaren nytta av upphävandet, skall han ersätta den nytta han erhållit, såvida denna icke bör anses ringa. Kan överenskommelse mellan sakägarna icke nås om upphävandet eller om ersättning, som utgår med anledning därav, avgöres saken vid förrättning, om vilken gäller vad i 71 § 2 mom. är stadgat. Rättighet upphör och begränsning slopas, när upphävandet har antecknats i register som avses i 53 § eller när det på grund av anmälan om upphävandet har konstaterats, att anteckning icke erfordras.

Sökande får taga egendom som skall inlösas i sin besittning, sedan inlösningsbeslutet avkunnats och sökanden erlagt där bestämd ersättning i ett för allt samt ställt i 45 § 2 mom. avsedd säkerhet.

Förlorar sakägare med anledning av besittningstagande sin bostad eller försämras hans utkomst till följd av att idkande av näring eller utövande av yrke försvåras, kan inlösningskommissionen, utöver vad i 1 mom. är stadgat, på yrkande av vederbörande bestämma, att besittningstagande får ske tidigast när en av kommissionen utsatt tid av högst tre månader har förflutit sedan ersättningen betalts.

När ett brådskande inledande av arbetena eller andra viktiga skäl så kräver, kan sökande få rätt att taga egendom som skall inlösas eller del därav i sin besittning före den i 57 § 1 mom. avsedda tidpunkten.

Tillstånd till förhandsbesittningstagande beviljar på ansökan den myndighet som utfärdar inlösningstillstånd.

Angående tillstånd till förhandsbesittningstagande gäller i tillämpliga delar vad ovan i denna lag är stadgat om inlösningstillstånd.

Innan egendom tages i besittning skall tillträdessyn hållas. Vid tillträdessyn skall:

Åt sakägare, för vilken besittnings tagande medför i 57 § 2 mom. nämnd påföljd, skall förskottsersättning bestämmas i enlighet med i denna lag stadgade grunder för inlösningsersättning.

Till andra än i 1 mom. avsedda sakägare skall i förskottsersättning bestämmas tre fjärdedelar av det uppskattade beloppet av den inlösningsersättning som hänför sig till den egendom som tages i besittning.

Om erläggande av ränta med anledning av förhandsbesittningstagande samt om ersättning för men eller skada stadgas i 95 §.

Förskottsersättning skall erläggas inom tre månader, räknat från den tidpunkt då tillträdessynen har förklarats avslutad.

Erlägges icke förskottsersättning inom ovan i 1 mom. nämnd tid, förfaller tillståndet till förhandsbesittningstagande.

Sökanden får rätt att taga egendomen i sin besittning, när inlösningstillstånd givits och tillträdessynen förklarats avslutad samt den förskottsersättning som tillkommer vederbörande utgivits. Medför besittningstagande i 57 § 2 mom. avsedd påföljd, skall vad i sagda lagrum är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Utöver vad ovan i detta kapitel är stadgat skall, när förhandsbesittningstagande sker, i tillämpliga delar iakttagas vad i denna lag är stadgat om inlösningsförrättning och utgivande av ersättning, dock så, att överenskommelse om förskottsersättning icke behöver fastställas och att ersättningen skall bestämmas att deponeras, om utredningen av de frågor om säkerställande av fordringsägarnas rätt som avses i 49 § 2 mom. skulle hindra ett tillräckligt snabbt verkställande av tillträdessyn.

Frågor angående förhandsbesittningstagande skall behandlas i brådskande ordning.

Vad i detta kapitel är stadgat om förhandsbesittningstagande skall äga motsvarande tillämpning, när det är påkallat, att i 3 § 2 punkten avsedd begränsning av rättighet bringas i kraft innan inlösningen avslutas.

Begränsningen träder i kraft vid den tidpunkt inlösningskommissionen bestämmer, dock tidigast vid den tidpunkt som avses i 63 §. Förrättningsingenjören skall, innan begränsningen träder i kraft, genom enskild delgivning underrätta vederbörande ägare och innehavare om begränsningen.

Rätt till besittningstagande går förlorad och i 65 § avsedd begränsning upphör, om inlösningen förfaller.

Såframt annat icke följer av stadgandena i denna lag, har fordringsägare och annan rättsinnehavare samma rätt till deponerad ersättning som han hade till den egendom som var föremål för rättigheten.

Har ersättning deponerats med stöd av 49 §, skall överexekutor tillkännagiva deponeringen genom offentlig delgivning, vilken skall offentliggöras i officiella tidningen, samt dessutom genom enskild delgivning till varje rättsinnehavare, vars adress är känd.

Önskar rättsinnehavare göra bruk av sin rätt, skall han yrka ersättning inom tre månader sedan han erhållit kännedom om deponeringen och samtidigt framlägga nödig utredning om sin rätt. Den i yrkandet avsedda ersättningen skall fördelas med iakttagande i tillämpliga delar av vad i utsökningslagen är stadgat om försäljning av utmätt fast egendom samt om redovisning och fördelning av därvid influtna medel. Har fördelning av medel icke yrkats inom stadgad tid, skall överexekutor ofördröjligen betala dem till ersättningstagaren.

Har förskottsersättning bestämts att deponeras på sätt som avses i 64 § för säkerställande av ett snabbt verkställande av tillträdessyn, skall överexekutor, innan i 1 och 2 mom. stadgade åtgärder vidtages, bereda ägaren till den egendom som har tagits i besittning tillfälle att lyfta förskottsersättningen. Ägaren är berättigad att lyfta ersättning, såvida han visar att dess utbetalande till honom, med beaktande av vad i 49 § 2 mom. är stadgat, icke kränker fordringsägarnas rätt.

Visar i 68 § avsedd rättsinnehavare, vilken icke genom enskild delgivning har kunnat underrättas om deponering, att han lidit rättsförlust genom att han icke har kunnat bevaka sin rätt till ersättning, skall förlusten ersättas av statsmedel, såframt rättsinnehavaren yrkar därpå inom ett år sedan han fått kännedom om inlösningen och senast inom tio år från det inlösningen avslutades.

Vad som med stöd av 1 mom. har erlagts av statsmedel kan återindrivas till staten hos den som vid fördelning av deponerad ersättning har dragit nytta på rättsinnehavarens bekostnad.

När ersättning deponerats med stöd av 48 § eller 52 § 2 mom., skall i tillämpliga delar iakttagas vad i deponeringslagen är stadgat. Ersättningstagare har dock rätt att lyfta sådan del av ersättningen som till följd av att ändring sökts har deponerats med stöd av 52 § 2 mom., mot att säkerhet ställes för återbetalningen av det belopp som möjligen överstiger laga kraft vunnen ersättning jämte sex procents ränta därpå, beräknad från den dag då medlen lyftes.

Yrkande på betalning av ovan i 45 § avsedd tilläggsersättning skall framställas inom en i inlösningsbeslutet bestämd tid av högst tre år, räknat från den tidpunkt då beslutet vann laga kraft eller, såvida fråga är om inlösen för viss rid, från utgången av den utsatta tiden. Tilläggsersättning, som avses i 39 § 2 mom., skall yrkas innan tio år förflutit från avkunnandet av inlösningsbeslutet.

Nås icke överenskommelse om tilläggsersättning, skall denna bestämmas vid förrättning, vilken hålles på ansökan av den som har framställt yrkandet. Vid förrättningen skall i tillämpliga delar iakttagas vad om inlösningsförrättning är stadgat. Förordnande om verkställande av förrättning utfärdar lantmäterikontoret.

När tilläggsersättning har betalts eller om sådan icke skall betalas, skall i 45 § 2 mom. avsedd säkerhet återställas.

Ägare, som försummat sin i 16 § 2 mom. stadgade upplysningsplikt, är skyldig att ersätta skada som åsamkats innehavare av särskild rättighet till följd av att denne icke har kunnat bevaka sin rätt vid inlösningsförrättningen. Ägare i god tro är likväl skyldig att ersätta endast den nytta han erhållit på rättsinnehavarens bekostnad.

Sökanden skall betala den del av ersättningen som rättsinnehavaren ej erhållit och som ägaren enligt 1 mom. icke är skyldig att utgiva.

Ersättningsyrkande skall framställas inom tio år från det inlösningen avslutades. Nås icke överenskommelse om ersättningen, skall vad i 71 § 2 mom. är stadgat iakttagas.

Sökande kan helt eller delvis avstå från inlösen innan han har fått rätt att taga den egendom som skall inlösas i besittning, genom att om avståendet skriftligen underrätta den myndighet som utfärdat inlösningstillståndet eller, om inlösningsförrättning är anhängig, på sätt varom stadgas i 19 §.

Har sökanden avstått från inlösen eller har inlösningstillstånd upphävts eller i 40 § 3 mom. avsedd överenskommelse ingåtts, avskrives inlösningen.

Försummar sökande sin i 52 § 1 mom. föreskrivna prestationsskyldighet, skall försummelsen anses innebära avstående.

Har den i 73 § 1 mom. för avstående förbehållna tiden gått till ända när försummelsen sker, har ägaren till den egendom som inlöses rätt att inom tre månader efter prestationstidens utgång yrka att verkställigheten fortsattes, genom att lämna utestående ersättning till indrivning i utsökningsväg i den ordning som är stadgad om verkställighet av fordran, vilken grundar sig på laga kraft vunnen dom.

Angående ränta på obetald ersättning stadgas i 95 § 1 mom.

Sökande skall ersätta skada och men, som på grund av att inlösen avskrives har vållats ägare till egendom, som varit föremål för inlösningsförfarande, såvida icke avskrivningen grundar sig på överenskommelse som avses i 40 § 3 mom.

Nås icke överenskommelse om ovan i 1 mom. avsedd ersättning, skall yrkande på ersättning framställas vid det slutsammanträde för inlösningsförrättningen som hålles på grund av att inlösningen har avskrivits. Är förrättning icke anhängig då inlösningen avskrives, skall vad i 71 § 2 mom. är stadgat lända till efterrättelse. Ansökan om förrättning skall göras inom ett år efter det inlösningen avskrevs.

Sådan del av erlagd inlösningsersättning som icke åtgår till betalning av ovan i 1 mom. avsedd ersättning och vars belopp icke är ringa skall återbäras till sökanden.

Myndighet som utfärdar inlösningstillstånd kan på ansökan giva tillstånd till ombyte av sökande till inlösen.

Tillstånd får beviljas endast om den tidigare sökanden samtycker härtill och förutsättningarna för verkställigheten fortbestår.

När skäl därtill prövas föreligga, skall stadgandena i 8 och 9 §§ tillämpas innan tillstånd beviljas.

När inlösningstillstånd utfärdats, skall föremålet för inlösningen meddelas vederbörande domare, vilken skall göra erforderlig anteckning i protokollet över inteckningsärenden.

Vad i 1 mom. är stadgat skall lända till efterrättelse även när föremålet har bestämts med avvikelse från inlösningstillståndet eller med precisering av detta och beslutet vunnit laga kraft.

När i 77 § avsedd anteckning har gjorts, hänför sig inteckning, som därefter fastställts i egendomen, endast till den egendomen som återstår då inlösningen slutförts, såvida inteckningen icke grundar sig på ansökan som framställts innan anteckningen gjordes eller på stadgandena om panträtt för ogulden köpeskilling.

När inlösen är slutförd, skall lantmäterikontoret ofördröjligen härom underrätta vederbörande domare, vilken i protokollet över inteckningsärenden och, om en hel fastighet har inlösts, även i protokollet över lagfartsärenden skall anteckna, att inlösningen är avslutad.

När överexekutors anmälan om fördelningen av ersättning inkommit, skall vederbörande domare, med iakttagande av vad särskilt är stadgat, vidtaga åtgärd för att göra härav föranledda anteckningar i protokollet över inteckningsärenden och på inteckningshandlingen.

När verkställande av inlösen har avskrivits, skall i 73 § 1 mom. avsedd myndighet eller annan myndighet, som har konstaterat att verkställigheten avskrivits, underrätta vederbörande domare härom, och denne skall i protokollet över inteckningsärenden göra anteckning om att inlösningen avskrivits.

Om tio år har förflutit sedan anteckning om inlösningstillstånd gjordes och anmälan om fortsatt verkställighet icke inlämnats under nämnda tid, kan antecknas, att inlösningen har avskrivits.

När anteckning har gjorts om att inlösen avskrivits, hänför sig i 78 § avsedd inteckning till hela den egendom i vilken inteckning fastställts.

Sökande skall betala kostnader som föranledes av att inlösningsförrättning och förhandsbesittningstagande verkställes, och härvid skall stadgandena i lagen om skifte och lagen om lantmäteriavgift (320/72) iakttagas. Kostnaderna för ovan i 71 § och 75 § 2 mom. samt i 72 § 3 mom. avsedd särskild förrättning skall likväl påföras den som har yrkat på förrättningen, om yrkandet är uppenbart obefogat.

Sökanden skall åläggas betala nödvändiga kostnader, som åsamkats ägare till egendom, som skall inlösas, för bevakning av dennes rätt vid inlösningsförrättning eller tillträdessyn. Vid beräkningen av kostnaderna skall beaktas förlorad förtjänst och resekostnader samt de erforderliga utredningarnas beskaffenhet och omfattning ävensom behovet att anlita ombud.

Inlösningskommission skall, så snart detta lämpligen kan ske medan sakens behandling fortskrider, på anfordran uppgiva vilka utredningar som skall anses vara i 1 mom. avsedda erforderliga utredningar.

Ägare av egendom som skall inlösas beviljas vid inlösningsförrättningen och tillträdessynen fri rättegång i enlighet med vad som är stadgat i lagen om fri rättegång (87/73). De på domstolen enligt sagda lag ankommande åliggandena fullgöres av inlösningskommissionen. Sökanden skall åläggas att i ovan i 1 mom. avsedd omfattning betala de kostnader, som erlagts av statens medel.

Angående arvode till god man och om ersättande av kostnaderna gäller vad om lantmäteriförrättningar är särskilt stadgat.

Innan inlösen verkställes kan egendom som skall inlösas göras till föremål för undersökning.

Tillstånd till ovan i 1 mom. avsedd undersökning beviljas av länsstyrelsen i det län där den egendom finns som undersökningen gäller. När tillstånd beviljas skall bestämmas, inom vilken tid undersökningen skall utföras. Om bestämmandet av föremålet för inlösningen hänskjutes till inlösningsförrättningen, är inlösningskommissionen berättigad att utföra erforderlig undersökning enligt sökandens anvisning.

Sökanden kan åläggas ställa säkerhet för ersättande av skada och men till följd av undersökning.

Angående undersökning skall senast sju dagar innan den påbörjas genom enskild delgivning lämnas meddelande till de ägare av fast egendom och de innehavare av nyttjanderätt vilkas adresser är kända och till andra genom offentlig delgivning på sätt varom stadgas i 9 § 1 mom.

Tillstånd till undersökning skall på anfordran företes.

Undersökning skall utföras så, att onödig skada och onödigt men undvikes.

Skada, som icke har avhjälpts före utgången av den tid som har förbehållits för undersökningen, ävensom men skall ofördröjligen ersättas.

Nås icke överenskommelse om ersättningen, skall yrkande på sådan inom ett år efter utgången av den tid som avses i 2 mom. framställas vid domstol på den ort där fastigheten är belägen. Om verkställighet av inlösen förordnats, skall ersättningsyrkande framställas vid inlösningsförrättningen.

I länsstyrelses i 5 § 2 mom. avsedda beslut eller i statsrådets eller länsstyrelses eller i 5 § 1 mom. avsedd annan förvaltningsmyndighets beslut om beviljande av tillstånd till förhandsbesittningstagande får ändring icke sökas genom besvär.

Såframt annat icke följer av stadgandena i denna lag, utgör besvär över beslut som inne- fattar tillstånd till undersökning eller inlösningstillstånd icke hinder för att undersökning göres och inlösen verkställes, om icke besvärsmyndigheten annorlunda bestämmer.

Ändring i beslut, fattat vid inlösningsförrättning, kan sökas genom besvär hos jorddomstolen i den ordning som är stadgad i 314 § lagen om skifte. I fråga om föremålet för inlösen får ändring i beslut likväl sökas endast i de fall som avses i 21 § 2 mom.

I beslut som fattats innan förrättningen avslutades får ändring sökas särskilt endast om jävsanmärkning eller yrkande på att förrättningen skall inställas har förkastats genom beslutet.

När besvärsärende handlägges vid jorddomstol, skall stadgandena i 40 kap. lagen om skifte i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kommun äger rätt att söka ändring i beslut som har fattats vid inlösningsförrättning, om den finner att beslutet försvårar utarbetande eller förverkligande av sådan plan som avses i byggnadslagen och frågan icke kan anses ha blivit avgjord på ett bindande sätt i samband med utfärdandet av inlösningstillståndet.

I jorddomstols utslag kan ändring sökas med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 41 kap. lagen om skifte är stadgat. Utöver vad i 332 § lagen om skifte är stadgat får ändring ej heller sökas i jorddomstols utslag till den del detta gäller ersättningens eller kostnadernas belopp, såframt jorddomstolen och inlösningskommissionen har varit ense i saken.

I beslut som fattats vid tillträdessyn får ändring icke sökas genom besvär, såframt fråga ej är om beslut genom vilket jävsanmärkning har förkastats.

I beslut som lantmäterikontor givit med stöd av denna Iag får ändring icke sökas genom besvär.

I överexekutors beslut i ärenden som avses i denna lag kan ändring sökas i den ordning som är stadgad i 10 kap, utsökningslagen.

Har sökande erhållit rätt till besittningstagande, skall för slutlig ersättning eller för skillnaden mellan denna och sådan ersättning, som har erlagts i förskott eller eljest i ett för allt, bestämmas en ränta av sex procent, räknat från den dag då rätten till besittningstagande har erhållits.

Motsvarar räntan icke men eller skada, som till följd av förlust av besittning under tiden har uppstått, skall vid inlösningsförrättningen bestämmas, att skillnaden skall ersättas, om ägaren av tillträdd egendom yrkar sådan ersättning.

Understiger ersättning, som har fastställts genom laga kraft vunnet beslut, erlagt förskott eller erlagd ersättning i ett för allt, skall ersättningstagaren återbära den del han utan grund erhållit jämte sex procents ränta, räknat från betalningsdagen, såframt icke i ersättningsbeslutet, med beaktande av det överbetalda beloppets ringa storlek och av omständigheterna bestämmes, att återbetalning ej skall ske.

Angående indrivning av ersättning, som skall återbetalas, och av ränta därpå gäller vad som är stadgat om indrivning av fordran, som grundar sig på laga kraft vunnen dom.

Vad i denna lag är stadgat om verkställande av inlösen för allmänt behov skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, när fråga är om inlösen av tomtdel med stöd av byggnadslagen eller om inlösen eller bestämmande av ersättning, som grundar sig på 27 § 1 mom. eller 30 § 2 mom. i nämnda lag eller på stadganden om inlösnings- eller överlåtelseskyldighet eller om skyldighet att ersätta men och skada, som föranledes av begränsning i nyttjande av mark.

Förekommer i de i 1 mom. avsedda fallen meningsskiljaktighet om huruvida inlösnings- eller ersättningsskyldighet föreligger, skall förordnande för verkställande av åtgärder sökas hos länsstyrelsen, där saken skall behandlas vid länsrätten. I annat fall gives förordnande av lantmäterikontoret på ansökan.

När fråga är om inlösen av tomtdel, besluter inlösningskommissionen, vem rätten till inlösen tillkommer. Sakägare, som icke har ansökt om verkställande av inlösen, äger rätt att framställa yrkande på inlösen på sätt varom är stadgat i 19 §. När värde på tomtdel bestämmes skall 31 § icke tillämpas.

Ägare kan på ovan i 73 § 1 mom. stadgat sätt avstå från ovan i 97 § 1 mom. avsedd, på inlösningsskyldighet grundad inlösen, innan den inlösningsskyldige erhållit rätt till besittningstagande.

Underlåter inlösnings- eller ersättningsskyldig att fullgöra sin prestationsplikt, tillkommer ägare i 74 § 2 mom. avsedd rätt.

Vad i 81 § är stadgat om sökandes skyldigheter skall tillämpas på inlösnings- och ersättningsskyldig. Avstår ägare från inlösen, skall han ersätta inlösningsskyldig de kostnader denne erlagt.

Verkställigheten av inlösningar övervakas av vederbörande lantmäterikontor. För övervakningen skall lantmäterikontor föra inlösningslängd , vari antecknas:

Lantmäterikontoret skall omedelbart underrättas om de åtgärder och beslut, om vilka anteckningar skall göras i inlösningslängden. Ur längden skall på begäran lämnas uppgifter som gäller verkställighet av inlösen.

Vad i denna lag är stadgat om ställande av säkerhet gäller icke staten, kommun eller kommunalförbund.

Polismyndighet skall för utförande av i denna lag avsedda förrättningar och besittningstaganden giva nödig handräckning, om rätten att erhålla handräckning är uppenbar.

Är rätten att erhålla handräckning icke uppenbar, skall vad som är stadgat i 13 § 2 mom. förordningen om länsstyrelse (188/55) lända till efterrättelse.

I 57 § 2 mom. avsedd sakägare kan genom myndighets försorg av billighetsskäl av medel som anvisats i statsförslaget beviljas lån mot låg ränta eller räntestöd för anskaffning av ny bostad eller för fortsättande eller byte av näring eller yrke. Statsrådet är berättigat att utfärda närmare bestämmelser i saken.