615/1974

För brott häktad skall omedelbart föras till allmänt fängelse. När det är nödvändigt för brottets utredande, kan likväl den myndighet som beslutat om häktningen förordna, att häktad skall hållas på annat för längre tids förvaring lämpligt ställe högst till dess domstol upptager hans sak till prövning,

Rannsakningsfånges frihet skall begränsas endast i den mån syftet med häktningen, hans säkra förvarande i fängelset och ordningens upprätthållande kräver.

När fånge förflyttas utanför anstalten, skall väckande av onödig uppmärksamhet undvikas.

Rannsakningsfånge kan beviljas tillstånd att under bevakning avlägsna sig från anstalten för att besöka nära anhörig som är svårt sjuk eller bevista nära anhörigs begravning eller av annat synnerligen viktigt skäl.

Insjuknad rannsakningsfånge, som icke kan få behörig vård i anstalten, skall under nödig övervakning flyttas till sjukhus eller motsvarande inrättning utom anstalten.

Litet barn till kvinnlig fånge får intagas för vård i anstalten, om detta är förenligt med barnets fördel och kvinnan själv önskar det.

När rannsakningsfånge anlänt till anstalten, skall han vid behov visiteras i vittnes närvaro. Kroppsvisitering får företagas, om skäl därtill prövas föreligga. Visitering kan ske även senare, om grundat skäl därtill föreligger.

Rannsakningsfånge skall i mån av möjlighet hållas i enrum och får ej utan eget samtycke placeras att bo tillsammans med annan än rannsakningsfånge. Män och kvinnor skall placeras att bo åtskils.

Rannsakningsfånge får deltaga i gudstjänster, andaktsstunder och andra religiösa sammankomster samt tillbringa fritiden tillsammans med andra fångar, såframt ej syftet med häktningen därigenom äventyras.

Rannsakningsfånge skall i mån av möjlighet beredas tillfälle till privata samtal om sina personliga angelägenheter med lämplig person.

Rannsakningsfånge får inneha tillhörigheter som han medfört eller senare erhållit, såframt detta icke medför olägenhet för ordningen i anstalten. Annan egendom skall tagas i förvar i anstalten, om det är möjligt. Är egendomen av den art att den lätt förskämmes eller är den eljest synnerligen svår att förvara, skall den på fångens bekostnad sändas till ställe, som han anvisar, eller ock säljas. Förskämt gods skall i vittnes närvaro förstöras.

Angående användning av fånges penningmedel stadgas genom förordning.

Är egendom som fånge har på annan ort, i behov av vård, som fången icke själv kan ombesörja, skall direktören eller den tjänsteman, som utövar tillsyn över ovan i 1 § avsedd annan anstalt där fången förvaras, anmäla saken hos socialnämnden i fångens hemkommun, på vilken det ankommer att vidtaga åtgärder för egendomens vård. Vid behov kan socialnämnden begära förordnande av god man för vården av egendomen.

Fånge skall i mån av möjlighet lämnas bistånd för skötseln av sådana viktiga personliga angelägenheter som han till följd av frihetens förlust icke själv kan ombesörja.

Rannsakningsfånge skall iakttaga ordning och renlighet.

Rannsakningsfånge får använda egna kläder samt, om ej ordningen i anstalten blir lidande, åt sig anskaffa kost utom anstalten. Fånge har rätt att inhandla varor på försäljningsställe inom anstalten.

Försorg skall dragas om rannsakningsfånges hälsa. Fången skall beredas tillfälle till daglig vistelse utomhus och till lämplig motion.

Sjuk eller skadad fånge skall behörigen vårdas och rehabiliteras. Tandvård skall givas när detta är nödvändigt för behandling av sjukdom eller till förhindrande av betydande skada.

Rannsakningsfånge är icke skyldig att deltaga i arbete, ej heller i undervisning som meddelas i anstalten. Önskar fånge utföra arbete, skall honom i mån av möjlighet beredas tillfälle därtill.

Utför fånge fångarbete, skall överenskommelse om grunderna för lönen träffas, innan arbetet påbörjas.

Utför fånge eget arbete, tillfaller inkomsten därav honom. Fången skall dock själv bekosta material och verktyg som behöves för arbetet samt ersätta anstalten de särskilda kostnader som arbetet åsamkar. Angående grunderna för kostnadsersättningen skall överenskommelse träffas, innan arbetet påbörjas.

Rannsakningsfånge och rättegångsbiträde för honom skall tillåtas att upprätthålla kontakt med varandra genom sammanträffanden, brev och, i mån av möjlighet, genom telefonsamtal. Sammanträffande kan övervakas, om särskilt skäl därtill föreligger. Överläggning med biträde får icke avlyssnas, ej heller brev granskas, såframt ej grundat skäl att befara missbruk föreligger. Yppas missbruk, kan överläggning avbrytas.

Post- och andra försändelser till och från rannsakningsfånge skall granskas, om ej annat följer av stadgandena i 12 §. Kan frambefordran av försändelse äventyra syftet med häktningen eller störa ordningen i anstalten, skall försändelsen returneras eller lämnas till fången när han frigives.

Brev från fånge till myndighet, som har uppsikt över verksamheten i straffanstalten eller annan förvaringsplats, skall genast frambefordras ogranskade.

Fånge har rätt att mottaga besök under nödig övervakning. Besök av nära anhöriga och, då övervakning av annan orsak ej anses erforderlig, även av andra personer kan tillåtas utan övervakning.

Rannsakningsfånge får, såframt ej syftet med häktningen äventyras, i skälig utsträckning mottaga och på egen bekostnad utom anstalten anskaffa litteratur och tidningar, i mån av möjlighet följa med radio- och televisionsprogram samt med direktörens tillstånd utanför anstalten anskaffa tillbehör för hobbyverksamhet och annan dylik sysselsättning.

Rannsakningsfånge får icke beläggas med fängsel, såframt det ej är nödvändigt för hindrande av rymning under transport eller för tyglande av våldsamhet, som icke på annat sätt kunnat stävjas och som kan medföra risk for fångens egen eller annans säkerhet eller tillskynda egendom betydande skada. Åtgärden får ej pågå längre tid än som är nödvändigt. När fånge höres inför domstol, skall fängslet avlägsnas. För tyglande av våldsamhet kan fånge i stället för att beläggas med fängsel placeras i ett på ändamålsenligt sätt anordnat enrum.

Om beläggande med fängsel och placering i enrum beslutar direktören för fängelset eller den tjänsteman som övervakar annat förvaringsställe. När nämnda åtgärder är nödvändiga för tyglande av våldsamhet, skall läkare i mån av möjlighet utan dröjsmål höras. Om beläggande med fängsel eller placering i enrum samt om orsaken därtill skall anteckning göras i disciplinsdagboken.

Ung förbrytare som är rannsakningsfånge skall, ifall det anses nödigt, i mån av möjlighet hållas avskild från andra fångar i fängelset och på annat förvaringsställe.

Under transport och i domstolens väntrum skall sådan fånge hållas avskild såväl från andra fångar som från allmänheten.

Denna lag och andra stadganden angående rannsakningsfångar skall hållas till påseende för rannsakningsfångarna.

Undergår rannsakningsfånge samtidigt straff i fängelse eller annan förvaringsplats, skall på honom tillämpas stadgandena i 3 § 6 § 2 mom., 12, 13 och 14 §§, 16 § 2 mom. och 17 § av denna lag samt i övrigt iakttagas vad som är stadgat om fånge som utstår straff.

Vid behandlingen av den som är anhållen såsom misstänkt för brott skall i tillämpliga delar iakttagas vad i denna lag är stadgat.

Har någon eljest med stöd av lag gått förlustig sin frihet, skall likaså, om ej annat följer av vederbörande stadganden, i tillämpliga delar iakttagas vad om rannsakningsfånge är stadgat, likväl med beaktande av orsaken till frihetens förlust.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1974. Verkställigheten av disciplinärt straff som före lagens ikraftträdande ålagts rannsakningsfånge förfaller, när lagen träder i kraft.