402/1964

På de till Finlands nyttjande överlåtna arrendeområden, vilka avses i 1 artikeln av det i Moskva den 27 september 1962 undertecknade fördraget mellan Republiken Finland och de Socialistiska Rådsrepublikernas Förbund om utarrendering till Republiken Finland av den Rådsförbundet tillhöriga delen av Saima kanal och ön Malyj Vysotskij, vilket fördrag i denna lag benämnes kanalavtalet, gäller, där ej av bestämmelserna i kanalavtalet eller av sakens natur annat följer, beträffande den verksamhet, som bedrives från finsk sida, vad i denna lag stadgas.

Fullgörandet av kanalavtalets bestämmelser på arrendeområdena och de på de finska myndigheterna ankommande uppgifterna på dessa områden ombesörjas av den för användningen av Saima kanal och för skötseln av denna och arrendeområdena tillsatta förvaltningsnämnden för Saima kanal.

I de i kanalavtalets 13 artikel 2 mom. avsedda rättsliga frågor, som Finland är berättigat att ordna i enlighet med sina egna lagar, lyda finsk medborgare, sammanslutning, inrättning och stiftelse på arrendeområdena omedelbart under finsk lag.

Tillträde till de i kanalavtalet avsedda arrendeområdena samt färdsel och vistelse på dem är tillåten, förutom för de personer, ät vilka myndighet i Rådsförbundet givit rätt därtill, endast för den, som innehar av förvaltningsnämnden utfärdat eller av densamma godkänt tillstånd.

I 1 mom. avsett tillstånd må beviljas för viss tid eller tillsvidare samt när som helst på åtgärd av förvaltningsnämnden återkallas.

Överförande av penningar eller förnödenheter, maskiner, anläggningar eller annat gods, som erfordras för den i kanalavtalet förutsatta byggnadsverksamheten samt för användningen och skötseln av arrendeområdena, från Finland till arrendeområdena eller återförande av dem till Finland skall ej anses utgöra export till eller import från utlandet. Detsamma gäller egendom, vilken är avsedd till underhåll av eller personligt bruk för dem, som med stöd av tillstånd, vilket utfärdats av förvaltningsnämnden eller godkänts av densamma, vistas på arrendeområdena.

Vistelse på arrendeområdena, som sker med stöd av tillstånd, vilket utfärdas av förvaltningsnämnden eller godkänts av densamma, skall, såvitt vistelse i utlandet skulle inverka på vederbörandes rättigheter och skyldigheter i Finland, jämställas med tillfällig vistelse på främmande ort i Finland.

Arbete och annan verksamhet på arrendeområdena skola i beskattningshänseende anses ske i vederbörandes hemkommun.

Idkande av näring på arrendeområdena är tillåtet endast med förvaltningsnämndens tillstånd.

I beslut, som givits av förvaltningsnämnden med stöd av denna lag, må ändring ej sökas.

Förvaltningsnämnden är berättigad att av vederbörande myndigheter erhålla handräckning och utlåtanden samt de utdrag ur och avskrifter av handlingar ävensom de upplysningar förvaltningsnämnden anser sig behöva och myndigheterna enligt lag må lämna.

För andra än Rådsförbundets medborgare skola på arrendeområdena finnas ordningsstadga och nödiga ordningsmän.

Förvaltningsnämnden skall upprätta förslag till ordningsstadga och underställa det justitieministeriet för fastställelse. Anser sig ministeriet ej kunna fastställa den föreslagna ordningsstadgan oförändrad, skall saken återförvisas till förvaltningsnämnden för ny handläggning. Ministeriet skall publicera av detsamma fastställd ordningsstadga i författningssamlingen.

Den som bryter mot i 11 § avsedd ordningsstadga dömes till böter eller till fängelse i högst sex månader.

Utan hinder av vad i 1 kap. 6 § strafflagen stadgas om justitiekanslerns åtalsförordnande, må åtal för i 1 mom. avsett brott väckas och saken handläggas vid finsk domstol.

Ordningsmännen för arrendeområdena tillsättas av förvaltningsnämnden.

Ordningsman äger rätt att vid behov med stöd av förvaltningsnämndens direktiv och föreskrifter företaga granskningar och rannsakan i sådana byrå-, affärs- och inkvarteringsutrymmen på arrendeområdena, vilka äro i bruk hos andra än Rådsförbundets medborgare, samt, såvitt fråga är om andra än Rådsförbundets medborgare, konstatera vederbörandes identitet och granska hans vistelsetillstånd, företaga kroppsvisitation, gripa för på arrendeområdena förövat brott misstänkt person, som skall överlämnas till finska myndigheter, eller för brott i Finland efterlyst eller den, som gjort sig skyldig till brott mot fastställd ordningsstadga, och transportera honom till finska gränsen samt inspärra den, som påträffats berusad på arrendeområdena, för tillnyktring i dennes inkvarteringsrum eller i annat för ändamålet lämpligt inkvarteringsutrymme.

Vid anställandet av husrannsakan eller kroppsvisitation skall beträffande förfarandet i tillämpliga delar iakttagas, vad i lagen den 12 juni 1959 om beslag och rannsakan i brottmål (260/59) är stadgat.

Närmare stadganden angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1964.