584/1961

Angående innehållande av förskott på försäkringspremie och erläggande av förskott vid förskottsuppbörden till pensionsanstalten stadgas i lagen om förskottsuppbörd.

I beskattningslagen avsedd skatteuppbördsmyndighet skall för varje kalenderår till pensionsanstalten i förskott på arbetsgivares folkpensionsavgift för varje kommun erlägga 96 procent av det sammanlagda beloppet av de folkpensionsavgifter arbetsgivarna året före det sistförflutna kalenderåret erlagt. Förskottet skall erläggas månatligen i tolv lika stora rater i året sålunda, att den första raten betalas i februari och den sista i januari följande år.

Efter kalenderårets utgång skall skatteuppbördsmyndighet före utgången av nästföljande december månad till pensionsanstalten erlägga den del av arbetsgivares folkpensionsavgifter, som icke jämlikt 2 mom. erlagts i förskott.

Vid ändring i den kommunala indelningen eller då förändring av den allmänna lönenivån eller annan särskild orsak föranleder uppenbar förändring av beloppet av arbetsgivares folkpensionsavgifter jämfört med motsvarande belopp för det år, som legat till grund för förskottsbetalningen, äger finansministeriet befogenhet att efter pensionsanstaltens hörande förordna om motsvarande höjning eller sänkning av förskottsbetalningen.

Med årsinkomst, på grund varav rätt till pensions understödsdel fastställes, avses den verkliga inkomst, som vederbörande enligt skälig uppskattning kan förutsättas fortgående årligen åtnjuta, ökad med tiondedelen av det belopp, varmed värdet av hans egendom överstiger 2 500 000 mark eller, om han är gift, varmed värdet av makarnas gemensamma egendom överstiger 3 700 000 mark. Har någon överlåtit egendom åt annan utan vederlag eller mot oproportionerligt ringa ersättning och får han sitt uppehälle helt eller till en del av egendomens mottagare, må den till skäligt belopp uppskattade avkastningen av den överlåtna egendomen antingen helt eller delvis räknas såsom överlåtarens årsinkomst.

Statsrådet äger rätt att besluta om sådana undantag från stadgandena i denna lag, vilka bero på ömsesidigt avtal med främmande land angående enligt lag utgående förmåner.