482/1958

I varje kommun finnes en skattenämnd .

Skattenämnd må verka uppdelad på sektioner.

Riket indelas i skattedistrikt , som omfatta en eller flere kommuner. Skattedistrikten bestämmas av statsrådet, sedan vederbörande kommuners styrelser och vederbörande länsstyrelser hörts.

I varje skattedistrikt finnes en skattebyrå , vars förläggning bestämmes av finansministeriet, sedan länsstyrelsen och vederbörande kommuners styrelser hörts.

Chef för skattebyrå är skattedistriktets skattedirektör . Skattedirektör utnämnes efter det tjänsten varit lediganslagen av finansministeriet, sedan de till skattedistriktet hörande kommunernas styrelser hörts. Vid förfall för skattedirektören tjänstgör såsom ställföreträdande chef för skattebyrån en av finansministeriet därtill förordnad person.

Skattenämnd består av en ordförande, ett tillräckligt antal viceordförande samt sex eller flere ledamöter enligt vad finansministeriet efter att hava hört kommunens styrelse bestämmer, med beaktande av att totalantalet medlemmar i nämnden bör vara delbart med två. Finner kommunens styrelse icke ett större antal nödigt, må skattenämnd dock bestå av endast ordförande, viceordförande och två eller fyra ledamöter.

Ordförande i skattenämnd är skattedirektören för skattedistriktet.

Medlemmarna i skattenämnd, med undantag av ordföranden, samt suppleanter för dem väljas och förordnas för två kalenderår i sänder så, att det antal medlemmar, som motsvarar hälften av nämndens totala medlemsantal, samt en suppleant för envar av dem väljas av kommunens fullmäktige och de övriga medlemmarna, viceordförandena därvid medräknade, samt en suppleant för envar av dem förordnas av finansministeriet, sedan detta hört kommunens fullmäktige.

Finansministeriet förordnar, vilken av viceordförandena som vid förfall för ordföranden fungerar såsom ordförande för nämnden.

Medlemmarna i skattenämnd böra såvitt möjligt väljas och förordnas med beaktande av att de olika skattebetalargrupperna bliva i nämnden företrädda.

Till viceordförande eller ledamot i skattenämnd må ej väljas eller förordnas den, som står under förmynderskap eller är förklarad medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig att nyttjas i landets tjänst. Ej heller må till medlem väljas eller förordnas person, som icke är valbar till kommunalt förtroendeuppdrag. Förlorar medlem av nämnden sin behörighet, skall ny medlem i stället för honom väljas eller förordnas för den återstående delen av mandatperioden.

I kommunen bosatt person, som icke de fyra föregående åren varit medlem av skattenämnden eller under nämnda tid icke fungerat såsom ordförande i kommunens fullmäktige, styrelse eller kommunal nämnd eller icke fyllt 60 år, må icke utan giltigt skäl vägra att mottaga medlemskap i skattenämnd.

Anföras besvär över beslut, som angår val eller förordnande av medlem i skattenämnd, skall medlemmen likväl handhava sin befattning, till dess besvären avgjorts.

Av finansministeriet till medlem av skattenämnd förordnad person må av ministeriet under mandatperioden entledigas från medlemskap i nämnden, om han genom sin verksamhet eller sitt uppträdande i nämnden eller utanför densamma eller genom försummelse av sina åligganden visat sig ovärdig det förtroende och den aktning hans ställning såsom medlem av skattenämnden förutsätter. Samma rätt tillkommer även kommuns fullmäktige i fråga om medlem, som valts av dem.

Beslut om entledigande skall oavsett besvär omedelbart lända till efterrättelse.

Finansministeriet förordnar ett statsombud vid skattenämnden och en suppleant för denne. Kommunens styrelse förordnar likaså vid nämnden ett kommunalombud och en suppleant för denne. Stats- och kommunalombud må vara samma person. Skattedirektör samt viceordförande och ledamot i skattenämnden eller suppleant för dem må icke vara stats- eller kommunalombud.

Är nämnden indelad i sektioner, må vid densamma förordnas flere stats- och kommunalombud. Fördelningen av åliggandena mellan statsombuden fastställes av skatteinspektören samt mellan kommunalombuden av kommunens styrelse.

Förordnande för statsombud må av finansministeriet återkallas. Likaså må kommunens styrelse återkalla förordnande för kommunalombud.

Skattenämnd bör sammanträda inom kommunen eller, där skattenämnden av särskilda skäl finner det ändamålsenligt, i närbeläget befolkningscentrum.

Meddelande om nämndens sammanträde bör delgivas, förutom nämndens medlemmar, även stats- och kommunalombuden.

Är medlem av nämnden förhindrad att infinna sig till sammanträde, anmäle därom i god tid hos ordföranden, som i den förhindrades ställe skall inkalla dennes suppleant. Är jämväl denne förhindrad, skall ordföranden i stället för vald medlem inkalla annan vald suppleant samt i stället för av finansministeriet förordnad medlem av sagda ministerium förordnad annan suppleant.

Stats- och kommunalombud, så ock skatteinspektör ävensom av nämnden kallad sakkunnig äga rätt att närvara vid skattenämndens sammanträde och där deltaga i diskussionen. Obehöriga må icke tillåtas bevista sammanträde.

Om jäv för ordförande i skattenämnd och för viceordförande, som fungerar såsom ordförande, samt för stats- och kommunalombud lände i tillämpliga delar till efterrättelse, vad om domarjäv är stadgat.

Medlem av nämnd må ej närvara vid handläggningen av ärende, som rör honom själv, hans make, barn, adoptiv- eller fosterbarn, hans egna eller makes föräldrar, syskon eller dessas makar eller barn eller samfund, anstalt eller stiftelse, vars styrelse eller förvaltning han tillhör eller av vilken han åtnjuter kännbar förmån.

Skattenämnd är beslutför, då ordföranden eller viceordföranden samt förutom den, som fungerar såsom ordförande, mer än hälften av nämndens övriga medlemmar äro tillstädes.

Statsombud åligger att bevaka statens rätt och kommunalombud att tillvarataga kommunens, församlingarnas samt folkpensionsanstaltens rätt.

Vid skattenämnds sammanträde bör föras sådant protokoll, som genom förordning föreskrives.

Skattenämnds sektioner, vilkas antal fastställes av finansministeriet, bestå av minst fyra medlemmar.

Ordförande för sektion är skattedirektören eller, såvida han icke tjänstgör såsom ordförande för sektionen, den av viceordförandena, som av skattenämnden förordnas. Sektionens övriga medlemmar förordnas av nämnden, med beaktande av att hälften av sektionen utgöres av valda medlemmar av nämnden.

Ärende, som behandlas av skattenämnds sektion, skall hänskjutas till nämnden för avgörande, om skattenämndens ordförande eller ordföranden eller annan medlem i vederbörande sektion eller stats- eller kommunalombud det yrkar.

Angående skattenämnds sektion och dess ordförande gäller i tillämpliga delar, vad om skattenämnden och dess ordförande är stadgat.

I varje län finnes en länsskattenämnd . Länsskattenämnd må verka uppdelad på sektioner.

Länsskattenämnd består av ordförande, ett tillräckligt antal viceordförande samt, enligt vad finansministeriet bestämmer, fyra eller flere ledamöter. Varje medlem, förutom ordföranden, har en suppleant.

Ordförande och viceordförande i länsskattenämnd samt nämndens ledamöter och suppleanter förordnas av finansministeriet för två kalenderår med beaktande av att hälften av det totala antalet medlemmar i nämnden, varvid även ordföranden och viceordförandena betraktas såsom medlemmar, samt deras suppleanter skola förordnas bland personer, vilka föreslagits av de kommunala centralorganisationerna.

Finansministeriet förordnar, efter att hava hört de kommunala centralorganisationerna, i nämnden ett eller flere beskattningsombud och suppleanter för dem. Beskattningsombudet äger draga försorg om bevakandet av statens, kommunernas och församlingarnas samt folkpensionsanstaltens rätt.

Förordnande för beskattningsombud må av finansministeriet återkallas.

På länsskattenämnd, dess sektion, ordförande, viceordförande och ledamöter skall vad om skattenämnd samt dess ordförande, viceordförande och ledamöter är stadgat äga motsvarande tillämpning. På ordförande i länsskattenämnd skall även tillämpas, vad i 10 § är stadgat om medlem av skattenämnd.

Angående beskattningsombud gäller i tillämpliga delar, vad om stats- och kommunalombud är stadgat.

I varje kommun finnes en prövningsnämnd .

Prövningsnämnden består av skattedirektören som ordförande, ett tillräckligt antal viceordförande samt sex eller flere ledamöter, enligt vad finansministeriet efter att hava hört kommunens styrelse förordnar.

Prövningsnämnden må verka uppdelad på sektioner, vilkas antal fastställes av finansministeriet och som bestå av minst sex medlemmar.

Viceordförandena och ledamöterna i prövningsnämnden samt suppleanter för dem väljas och förordnas i samma ordning som viceordförandena och ledamöterna i skattenämnd, likväl så, att såväl av de valda som av de förordnade medlemmarna minst en fjärdedel, men mindre än hälften bör tillhöra skattenämnden.

Ordförande i sektion i prövningsnämnden är skattedirektören eller, ifall han icke tjänstgör såsom sektionens ordförande, den av viceordförandena, som av prövningsnämnden förordnas. Sektionens övriga medlemmar förordnas av prövningsnämnden med beaktande av, att hälften av sektionen utgöres av valda medlemmar av nämnden.

I prövningsnämnden bevakar statsombudet vid skattenämnden statens rätt samt kommunalombudet kommunens, församlingarnas och folkpensionsanstaltens rätt.

På prövningsnämnden och dess sektion samt dess ordförande, viceordförande och ledamöter skall vad om skattenämnd och dess sektion samt ordförande, viceordförande och ledamöter är stadgat äga motsvarande tillämpning.

För beskattningen skall skattskyldig, som under skatteåret haft skattepliktig inkomst eller förmögenhet, utan anmaning avgiva skattedeklaration .

Skyldig att avgiva skattedeklaration är även envar, som av skattedirektör särskilt avfordras sådan.

Skattedeklaration skall ingivas till skattenämnden i den skattskyldiges hemkommun. Skattedeklaration må även lämnas till skattebyrån i den skattskyldiges vistelsekommun för att i tjänsteväg vidarebefordras till den skattenämnd, som den skattskyldige uppgivit.

Skattskyldig, som vistas utomlands eller tjänstgör på finskt fartyg i utrikes fart, är berättigad att ingiva sin skattedeklaration till utsänd utrikesrepresentants för Finland ämbetsverk eller till befälhavaren på det fartyg, på vilket han tjänstgör. Nämnda myndighet eller fartygs befälhavare bör draga försorg om, att den ingivna skattedeklarationen ofördröjligen översändes till finansministeriet för vidare befordran till vederbörande skattenämnd.

Skall kommunalskatt för inkomst av fastighet, rörelse eller yrke erläggas till annan kommun än hemkommunen, bör skattedeklarationen ingivas i två exemplar, särskilt för vardera kommunen.

Som skattskyldig persons hemkommun betraktas den kommun, där han i början av skatteåret bort mantalsskrivas. Skola makar i statsbeskattningen sambeskattas, anses mannens hemkommun likväl även vara hustruns hemkommun. Hemkommun för skattskyldigt samfund är den kommun, som vid skatteårets början var samfundets hemort.

I det fall, som avses i 63 § 1 mom. 3 punkten, bör skattedeklarationen ingivas till skattenämnden i Helsingfors stad.

I skattedeklaration, som på heder och samvete bör till riktigheten styrkas med egenhändig underskrift, skola den skattepliktiga inkomsten och förmögenheten samt de avdrag den skattskyldige önskar räkna sig till godo tillräckligt specificerade uppgivas.

Har skattskyldig bedrivit rörelse eller yrke på olika orter eller annars erhållit inkomst från två eller flere kommuner, skall i skattedeklarationen nämnas, huru inkomsten enligt hans åsikt vid kommunalbeskattningen bör fördelas mellan de olika kommunerna.

Beträffande inkomst och förmögenhet, vars storlek eller värde icke kan med noggrannhet fastställas, böra i stället för penningvärdet meddelas de omständigheter, med stöd av vilka sådan inkomst eller förmögenhet kan uppskattas.

Angående inkomst av egentlig lant- och skogshushållning samt av renskötsel böra sådana uppgifter avgivas, som erfordras för i lag stadgad uppskattning av dylik inkomst.

Den, som tillhör den i 2 § 2 mom. bokföringslagen (701/45) avsedda första kategorin av bokföringsskyldiga, skall till sin skattedeklaration foga förteckning, varav framgå värdet av alla hans kontanta tillgångar, lager av varor och råmaterial, byggnader, maskiner, inventarier, fordringar samt övriga tillgångar, så ock beloppet av hans gäld, och den, som tillhör andra, tredje eller fjärde kategorin av bokföringsskyldiga, styrkt avskrift av balansräkningen för skatteåret och det närmast föregående året ävensom av resultaträkningen för skatteåret samt specifikation över värdeminskningar på fastigheter, inventarier och maskiner och annan dylik egendom ävensom över avskrivningar på fordringar samt avgiva andra möjligen kompletterande uppgifter, som erfordras för att den beskattningsbara inkomsten och förmögenheten skola kunna utredas på grund av deklarationen.

Samfund skall till sin skattedeklaration foga jämväl avskrift av revisionsberättelsen samt utdrag ur protokoll, varav framgår, vad som vid samfundets sammanträde beslutats om fastställande av bokslutet, vinstutdelning och revisionsberättelsen, samt beträffande aktiebolag, vilka aktieägare som varit vid bolagsstämman representerade och med vilket antal aktier.

Öppet, kommandit- och rederibolag liksom dödsbo och annan i 3 § 1 mom. avsedd sammanslutning skola i sin skattedeklaration uppgiva namnen och adresserna på samtliga delägare eller bolagsmän samt envars andel i bolaget, sammanslutningen eller dödsboet eller lott i fartyget.

Skattskyldig, som bedriver handels-, industri-, hantverks- eller servicerörelse eller förmedlar affärsuppdrag, skall i sin skattedeklaration även uppgiva omsättningens storlek i sådan rörelse under skatteåret.

Genom förordning må bestämmas, vilka andra uppgifter, handlingar och utredningar i 1 mom. avsedd skattskyldig äger lämna i sin skattedeklaration samt hurudana inkomstverifikationer skattskyldig, som hänföres till första kategorin av bokföringsskyldiga, skall använda för beskattningen,

Genom förordning må likaså bestämmas, att skattskyldig, som erhåller inkomst av annan fastighet än lantbruksfastighet eller av fiske eller av annan verksamhet än näring, rörelse eller yrke och som enligt allmän lag icke är bokföringsskyldig, bör föra sådan bok, av vilken i tidsföljd tillförlitligt framgå hans inkomster och de utgifter, som vid beskattningen böra beaktas, samt givas närmare föreskrifter angående sagda bokföringsmetod och de inkomstverifikationer, som böra användas, liksom även om vad sådan skattskyldig i övrigt bör beakta i fråga om sin skattedeklaration.

För att vid beskattningen få tillgodoräkna sig stadgade avdrag, bör skattskyldig till sin skattedeklaration foga sådan utredning, som genom förordning närmare stadgas.

Skattedeklaration skall för varje skatteår ingivas före utgången av januari månad påföljande år. Skattskyldig, som tillhör tredje eller fjärde kategorin av bokföringsskyldiga och vars räkenskapsperiod utgått efter den 1 oktober, äge likväl rätt att inlämna sin skattedeklaration senast den 1 april. Samma rätt tillkommer staten, kommun, kommunalförbund samt församling inom den evangelisklutherska kyrkan och det ortodoxa kyrkosamfundet.

Kunna i 37 § 2 mom. nämnda handlingar icke fogas till skattedeklarationen, må de tillställas skattebyrån särskilt för sig inom två veckor efter det samfundets sammanträde hållits, likväl senast inom maj månad samma år.

Förutom skattedeklaration skall skattskyldig efter erhållen anmaning av skattedirektör, ordförande i sektion i skattenämnd, ordförande i länsskattenämnd eller stats- eller kommunalombud, beskattningsombud eller skatteinspektör eller vederbörande tjänsteman vid finansministeriet eller skattebyrå under samma förpliktelse, som gäller skattedeklaration, avgiva de kompletterande uppgifter och utredningar, vilka för hans beskattande eller för avgörande av besvär, som anförts över beskattningen, kunna vara av nöden.

Skattedeklarationer, uppgifter och utredningar, som avgivas på anmaning, skola inom däri angiven skälig tid tillställas den, som framställt anmaningen.

Skattedirektör äger rätt att på anhållan förlänga tiden för inlämnande av skattedeklaration eller handlingar, som skola bifogas denna.

Den myndighet, till vilken i 40 § nämnda uppgifter och utredningar skola ingivas, äger likaså rätt att förlänga av densamma utsatt tid.

Över inlämnande av skattedeklaration, uppgift och utredning äger den, som ingivit sådan, rätt att avgiftsfritt erhålla bevis.

Skattskyldig, som enligt lag är bokföringsskyldig eller som, på sätt i 37 § 6 mom. avses, bör föra bok över sina inkomster och utgifter, skall på anmaning av skattedirektör, ordförande i länsskattenämnd, skatteinspektör eller vederbörande tjänsteman vid finansministeriet för granskning förete sagda myndighet eller av denna förordnad sakkunnig och ojävig person sina affärsböcker med tillhörande inventarielängd och lagerförteckning, kontrakt och skuldsedlar, räkningar, kvittenser, korrespondens och andra handlingar, som kunna tjäna till ledning vid hans beskattande eller vid handläggning av ändringsansökan, som rör hans beskattning, samt förevisa företagets lager och övriga affärstillgångar. Granskningen må verkställas redan under skatteåret.

Handlingarna böra såvitt möjligt granskas i den skattskyldiges affärslokal. Över verkställd granskning bör berättelse uppgöras.

Myndighet, som förrättar mantalsskrivning, skall årligen före den 1 november tillställa vederbörande skattebyrå nödigt utdrag ur den senast uppgjorda mantalslängden. Samma myndighet bör senast den 5 dagen i varje månad i tvenne exemplar sända avskrift av densamma under föregående månad tillhandakomna utdrag ur de offentliga köpvittnenas journaler till skattebyrån i det skattedistrikt, på vars område den överlåtna fastigheten är belägen.

Kyrklig och annan registermyndighet skall inom en månad efter utgången av varje kvartal till skattebyrån insända förteckning över de personer, som under föregående kvartal avlidit eller flyttat till och från orten.

Rådet i församling, tillhörande det ortodoxa kyrkosamfundet, bör årligen före den 1 september tillställa skattebyrån en kommunvis uppgjord förteckning över församlingens skattskyldiga.

Magistrat och länsman åligger att före utgången av januari och juli månader tillställa skattebyrån förteckning över de anmälningar, vilka under föregående halvår ingivits angående öppnande eller upphörande av näringsrörelse.

Domhavande i domsaga och rådstuvurätt böra inom en månad efter utgången av varje kvartal tillställa skattebyrån förteckning över beviljade lagfarter, i vilken införts sökandens och hans fångesmans namn och hemort, fångets art och datum samt överlåtelsepriset och det värde fastigheten av domstolen åsatts.

Skattebyrån skola jämväl, i enlighet med vad finansministeriet bestämmer, tillställas nödiga utdrag ur jordregister samt uppgifter ur stads och köpings tomtbok.

För beskattningen åligger det nedannämnda myndigheter, personer och samfund att inom januari månad tillställa vederbörande skattebyrå följande handlingar och uppgifter för föregående kalenderår:

Nedannämnda myndigheter, personer och samfund skola på anmaning av myndighet, som avses i 40 §, meddela:

Envar åligger även att på anmaning av vederbörande tjänsteman vid finansministeriet eller skatteinspektör för beskattning av annan person eller därav föranlett besvärsärende lämna sådana uppgifter om honom, vilka framgå av handlingar han har i sin besittning eller eljest äro honom veterliga, såvida de icke angå omständigheter, beträffande vilka han enligt lag äger rätt att vägra avgiva vittnesmål.

Myndighet, till vilken i 45 § 2―8 punkterna samt i 46 och 47 §§ avsedda uppgifter skola ingivas, är berättigad att granska eller på sätt, som i 43 § nämnes, låta granska alla affärs- och övriga handlingar, ur vilka sagda uppgifter kunna erhållas.

Myndighet och offentlig inrättning äga på anhållan av i 40 § avsedd myndighet avgiva för beskattningen nödiga uppgifter eller ock tillåta sådan myndighet eller av densamma befullmäktigad person att utreda dem, försåvitt de icke angå omständighet, beträffande vilken vittnesmål enligt lag icke må avläggas.

Skattedeklaration och, såvitt nödigt befinnes, övriga uppgifter, om vilka i denna lag är stadgat, skola avgivas med användande av blanketter, vilka fastställts av finansministeriet.

Skyldig att fullgöra, vad om uppgiftsskyldighet är stadgat, är för person, som står under förmynderskap, förmyndare och för frånvarande för honom förordad god man beträffande inkomst och förmögenhet, som han har under sin förvaltning, samt för dödsbo den, som sitter i boet, eller, där boet är skiftat, den, som vid tiden för skiftet förvaltade boet.

Fullgörandet av samfund åliggande uppgiftsskyldighet ankommer på vederbörande styrelse eller förvaltning. Skattedeklaration skall vara undertecknad av verkställande direktören eller åtminstone av en medlem av styrelsen eller förvaltningen.

Fullgörandet av öppet bolag, kommanditbolag, rederibolag och sammanslutning åliggande uppgiftsskyldighet ankommer på sådan delägare, som enligt 3 § 1 mom. ansvarar för dess skatt.

Fullgörandet av uppgiftsskyldighet för person, som ej bor i riket, och för utländskt samfund ankommer även på deras här varande ombud.

Den, som på grund av frånvaro eller av annan laga orsak är förhindrad att fullgöra sin uppgiftsskyldighet, vare berättigad att för sig ställa lämplig person; svare dock för vad ställföreträdaren gör eller underlåter.

Den, som underlåtit att inom föreskriven tid inlämna skattedeklaration eller annan i denna lag stadgad uppgift eller handling eller som lämnat ofullständig sådan, skall på anmaning av skattedirektören eller annan i 40 § nämnd myndighet inom förelagd ny skälig tid fullgöra sin skyldighet.

Anmaning av myndighet att inlämna uppgifter eller handlingar skall tillräckligt specificerad vara skriftligen avfattad. I anmaningen skola uppgivas den tid, inom vilken uppgiftsskyldigheten bör fullgöras, den påföljd, som dess underlåtande medför, samt vad i 54 § är stadgat för underlättande av uppgiftsskyldighetens fullgörande. Då uppgift kan avgivas på fastställd blankett, bör sådan bifogas anmaningen.

Den, som önskar upplysning beträffande honom åliggande uppgiftsskyldighet eller sättet för uppgiftens avgivande, är berättigad att erhålla sådan av skattedirektör eller av en av honom därtill förordnad person, som även avgiftsfritt biträder den uppgiftsskyldige vid uppgiftens avfattande.

Bereder det uppgiftsskyldig svårighet att avgiva uppgifter skriftligt, må han göra det muntligt, varvid den, som mottager uppgifterna, av dem uppgör en skrift och den, som lämnat uppgifterna, medelst namnteckning till riktigheten bestyrker dem.

Vid fastställande av den beskattningsbara inkomstens och förmögenhetens belopp skall samvetsgrant med avseende fäst vid såväl statens och kommunens som den skattskyldiges fördel prövas, vad om den skattskyldiges inkomst och förmögenhet samt andra med saken sammanhängande omständigheter genom skattedeklarationen eller annorledes framkommit eller på annan grund bör anses riktigt.

Har förhållande eller åtgärd givits sådan rättslig form, som ej motsvarar sakens egentliga natur eller syftemål, skall vid beskattningen förfaras, såsom om riktig form i saken hade använts. Har köpeskilling, annat vederlag eller prestationstid i köpe- eller annat avtal bestämts eller annan åtgärd vidtagits uppenbarligen i syfte att ernå befrielse från skatt, äger skattenämnden rätt att uppskatta den beskattningsbara inkomsten och förmögenheten.

Är det uppenbart, att aktiebolag eller annat samfund till förmån för delägare, dennes make, barn, föräldrar eller annan anhörig under sken av lön, gratifikation, tantiem, bostadsförmån, representations- eller resekostnad, försäkringspremie eller annan sådan gottgörelse erlagt mera än vad som bör anses skäligt eller att samfundet i pris, lega, hyra, ränta, provision eller annan kostnad till förenämnda personer utbetalat väsentligen mera eller av dem uppburit mindre än brukligt är, skall detta till skäligt belopp vid beskattningen beaktas.

Har aktiebolag genom inlösning av egna aktier eller nedsättning av sitt aktiekapital utdelat tillgångar åt sina aktieägare och är det uppenbart, att utdelningen ägt rum i avsikt att undgå skatt för dividend, böra de utdelade medlen till denna del anses såsom aktieägarens skattepliktiga inkomst.

Uppstå meningsskiljaktigheter vid verkställandet av beskattning eller vid avgörandet av ändringsansökan angående beskattning, gäller som beslut den åsikt, som flertalet bör anses hava biträtt, samt, om rösterna falla lika, den åsikt, som för den skattskyldige är fördelaktigare, eller, om denna grund icke kan tillämpas, den åsikt, som av ordföranden biträtts.

Kommunalskatt skall av skattskyldig erläggas:

Med fast driftställe avses plats, på vilken för rörelsens eller yrkets stadigvarande utövande finnes särskild inrättning eller där särskilda anordningar vidtagits, såsom plats, där företagets ledning, filial, industriell eller produktionsinrättning, verkstad eller handelsbod eller annat stadigvarande inköps- eller försäljningsställe befinner sig. Till fast driftställe hänföras även i bruk varande gruva eller annan fyndighet, stenbrott, torvmosse, grustag eller annan därmed jämförlig plats eller vid yrkesmässig försäljning av parcellerade eller för parcellering avsedda fastigheter dessa fastigheter och vid byggnadsentreprenad plats, där sådan verksamhet i betydande omfattning bedrivits, samt vid idkande av linjetrafik även rörelsens serviceställe eller annan särskild stadigvarande inrättning, som betjänar trafiken.

Bör kommunalskatt för inkomst av rörelse erläggas till flere kommuner, skall fem procent därav eller, då förhållandena det föranleda, en större eller även en mindre del beskattas i den kommun, där huvudkontoret är beläget ( huvudkontorskommun ), och den övriga delen i de kommuner, där annat fast driftställe använts, skäligt fördelad enligt värdet av de i de olika kommunerna tillverkade varorna, omsättningens storlek, storleken av de investerade tillgångarna, arbetarnas antal eller andra sådana grunder, som kunna utvisa beloppet av den inkomst, som bör anses hava erhållits i de olika kommunerna.

Har rörelse eller yrke bedrivits i riket så, att dess utövande icke kan anses hava ägt rum från fast driftställe i någon kommun, eller har personlig inkomst här åtnjutits av utländskt samfund eller sådan person, som i början av skatteåret icke haft hemkommun i riket, eller kan skatt, som skall erläggas för inkomst, jämlikt 59 § i övrigt icke anses tillkomma någon särskild kommun, skall den skattskyldige erlägga kommunalskatt till staten.

Skall person, som enligt stadgandena angående skattskyldighet bör anses hava varit bosatt i Finland under skatteåret, erlägga kommunalskatt för sina personliga inkomster till staten, fastställes den vid kommunalbeskattningen beskattningsbara inkomsten så, som om den skattskyldiges hemkommun vid skatteårets ingång hade varit Helsingfors stad.

Skatten fastställes:

Skatterättelse och efterbeskattning skola verkställas av skattenämnden i den kommun, där skatten hade bort fastställas, om beskattningen hade verkställts på rätt tid.

Har rörelse eller yrke bedrivits så, att skatt på grund därav bör erläggas till två eller flere kommuner, fastställer med avvikelse från stadgandet i 63 § länsskattenämnden i det län, där den skattskyldiges hemkommun är belägen, den beskattningsbara inkomsten för dylik skattskyldig och dess fördelning mellan vederbörande kommuner samt det antal skattören, som tillkommer dessa kommuner. Skattenämnderna i dessa kommuner böra till länsskattenämnden inkomma med förslag angående det antal skattören, som tillkommer vederbörande kommun.

Länsskattenämnden fastställer den beskattningsbara inkomsten och förmögenheten för ovan i 1 mom. avsedda skattskyldiga även vid statsbeskattningen.

Finansministeriet äger rätt att förordna, att länsskattenämndens utlåtande bör införskaffas jämväl rörande beskattningen av andra till särskilda grupper hörande skattskyldiga.

Vid beskattning, som verkställes året efter det ändring av kommunal indelning trätt i kraft, skola stadgandena i 34, 59 och 63 §§ tillämpas så, som om den nya indelningen hade trätt i kraft ett år tidigare.

För beskattningen böra lantbruksfastigheternas ägor uppmätas. Odlingsmark, till vilken hänföras åker och därmed jämförbar odlad betesmark samt naturlig äng och naturlig betesmark, bör graderas ävensom skogsmark klassificeras, enligt vad i förordning närmare stadgas ( skattegradering och -klassificering ).

Om verkställandet av skattegradering och -klassificering i kommun samt om vem som skall anförtros uppdraget att utföra detta arbete förordnar finansministeriet efter att hava hört kommunens fullmäktige.

Odlingsmark tilldelas vid skattegradering enligt de i 1 mom. avsedda grunderna ett poängvärde, på sätt i förordning närmare stadgas. Varje ägofigurs areal omvandlas till skattehektar sålunda, att arealen multipliceras med en hundradedel av poängvärdet.

På finansministeriet ankommer att övervaka verkställigheten av skattegraderingen och -klassificeringen. Kommunens fullmäktige skola utse en kommission för att enligt av finansministeriet utfärdade föreskrifter biträda vid denna övervakning.

Då skattegradering och -klassificering verkställts i kommun, skall skattedirektören vid lämplig årstid framlägga de därvid uppgjorda handlingarna och kartorna till de skattskyldigas påseende under sextio dagars tid från och med den dag, då härom kungjorts på det sätt kommunala tillkännagivanden i kommunen offentliggöras.

Skattegradering och -klassificering, som jämlikt 67 § varit framlagd till de skattskyldigas påseende, skall med bindande verkan för första gången lända till efterrättelse vid den beskattning, som verkställes under det kalenderår, som följer efter framläggningstidens utgång. Har på statens eller kommuns vägnar på sätt nedan i 90 § stadgas påyrkats, att skattegradering och -klassificering i sin helhet skall upphävas, skall den likväl lända till efterrättelse först vid beskattningen under det kalenderår, som följer efter det år, då den vunnit laga kraft. Ändrar länsrätten på grund av besvär för någon fastighets del vid beskattningen redan tillämpad skattegradering och -klassificering, skall motsvarande rättelse av beskattningen verkställas medelst skattenämndens beslut eller, om beskattningen icke vunnit laga kraft, i samband med det avgörande, som fattas på grund av ändringssökande.

Avvikelse från skattegradering och -klassificering skall vid beskattningen likväl ske, då det befinnes, att förändring i fråga om arealen för fastighets odlade mark eller skogsmark inträffat, efter det skattegraderingen och -klassificeringen verkställts. Avvikelse från skattegradering och -klassificering skall likaså ske, om de faktorer, som inverka på avkastningen av odlad mark eller skogsmark, förändrats på ett sådant sätt, att avkastningen av odlad mark eller skogsmark ökats eller minskats med minst fem procent.

För meddelande av förhandsbesked i fråga, som berör den stats- eller kommunalskatt, som skall påföras skattskyldig, eller innehållning eller erläggande av förskott i enlighet med gällande stadganden om förskottsuppbörd, finnes vid finansministeriet en centralskattenämnd .

Centralskattenämnden må, om det anses vara av synnerlig vikt för den skattskyldige eller för den, som är skyldig att verkställa förskottsinnehållning, på ansökan meddela i 1 mom. avsett förhandsbesked medelst skriftligt beslut, vilket, om sökanden det påyrkar, med bindande verkan skall tillämpas vid den beskattning eller förskottsuppbörd, för vilken förhandsbeskedet meddelats.

Centralskattenämnden består av en ordförande och sex ledamöter, vilka jämte suppleanter förordnas av statsrådet för en period av fem år. Av ledamöterna böra två förordnas bland innehavarna av tjänster vid finansministeriet samt två bland personer, som föreslagits av de kommunala centralorganisationerna.

Ordföranden i centralskattenämnden bör hava avlagt examen, som berättigar till handhavande av domarämbete, samt vara förtrogen med domarvärv. Minst hälften av centralskattenämndens övriga medlemmar bör hava avlagt examen, som berättigar till handhavande av domarämbete. Därjämte böra centralskattenämndens alla medlemmar vara förtrogna med skatteärenden och, såvitt möjligt, äga kännedom om olika områden av det ekonomiska livet.

Innan den beskattningsbara inkomsten och förmögenheten fastställas, skall beskattningsmaterialet förberedelsevis behandlas i skattebyrån ( skatteberedning ).

Vid verkställandet av beskattningen bör skattenämnden, innan andra än naturliga avdrag göras, för varje inkomstkälla och förmögenhetsgrupp:

Beskattning enligt prövning må icke tillämpas på inkomst från rörelse under de två första skatteåren, räknat från rörelsens grundande, försåvitt denna ej kan anses hava grundats för fortsättande av tidigare förefintlig rörelses verksamhet.

Blir inkomsten av i riket bedriven rörelse, som direkt eller indirekt är beroende av utländskt samfund eller i utlandet bosatt person, betydligt mindre än den inkomst, som i allmänhet erhållits av andra liknande rörelser, eller bör inkomsten av sådan rörelse annars anses vara oskäligt ringa, må rörelsen, efter det den skattskyldige beretts tillfälle att förete utredning, enligt prövning beskattas för en inkomst, som med beaktande av rörelsens art och omfång bör anses vara skälig.

För beräkning av utländsk försäkringsanstalts inkomst må genom förordning fastställas, huru många procent av de försäkringspremier, vilka sådan anstalt uppburit för härstädes bedriven försäkringsrörelse, inom olika försäkringsområden skall betraktas såsom härstädes erhållen inkomst.

Idkar sådan i utlandet bosatt person eller utländskt samfund, som härstädes icke innehar fast driftställe, förvärvsverksamhet härstädes, skall sådan person eller sådant samfund erlägga skatt för den inkomst, som beräknas hava uppkommit genom den i riket idkade verksamheten.

Befinnes det, att den skattskyldiges förmögenhetsställning, enligt däröver uppgjorda beräkningar, under skatteåret blivit för honom förmånligare än vad med hänsyn till förhållandet mellan hans inkomster och utgifter hade varit möjligt, då såsom utgifter även beaktas beräknade enskilda utgifter i enlighet med hans levnadsförhållanden, och företer icke den skattskyldige på anfordran tillförlitlig utredning om att en sådan ökning i förmögenheten bör anses hava uppkommit genom tidigare beskattad eller skattefri inkomst eller genom inkomst, som icke längre må efterbeskattas, skall sådan ökning, därest den skattskyldige icke bör efterbeskattas därför, anses såsom hans beskattningsbara inkomst för skatteåret.

Efter det skattenämnden fastställt inkomsten och förmögenheten för varje inkomstkälla och förmögenhetsgrupp samt bestämt de avdrag, som skola göras från den skattskyldiges totala inkomst- och förmögenhetsbelopp, skall skattenämnden fastställa den vid statsbeskattningen beskattningsbara inkomsten och förmögenheten samt den skattskyldiges skatteklass jämte det belopp, som på grund av försörjning av minderåriga barn eller av annan stadgad orsak skall avdragas från hans skatt, liksom även den vid kommunalbeskattningen beskattningsbara inkomsten och antalet skattören, som i anledning därav skola påföras.

Vid fastställandet av skatt örena lämnas den del av inkomsten, som icke motsvarar fullt tiotal skattören, för varje inkomstkällas vidkommande obeaktad.

Skattörena fastställas särskilt för:

Skattenämnd bör förordna, att skatten skall höjas ( skatteförhöjning ):

Skatteförhöjning bestämmes för kommunalskattens vidkommande i skattören.

Har i 1 mom. avsedd bristfällighet eller felaktighet gällt endast viss del av inkomst eller förmögenhet, skall skatteförhöjning fastställas endast för den av denna del av inkomsten eller förmögenheten föranledda ökningen av skatten eller antalet skattören.

Kommuns styrelse åligger att, efter att av skattenämnden hava erhållit meddelande om det vid beskattningen påförda totala antalet skattören, fastställa uttaxeringen per skattöre i kommunen. Likaså böra de kyrkliga myndigheterna, efter att hava erhållit meddelande om det totala antalet skattören, fastställa uttaxering per skattöre.

I de ovan i 62 § nämnda fallen bestämmes kommunalskatten enligt uttaxeringen per skattöre i Helsingfors stad.

Skattedirektör skall med stöd av skattenämndens i enlighet med 75 och 77 §§ fattade beslut debitera skattskyldigs statsskatt.

Efter det uttaxeringen per skattöre på sätt i 78 § nämnes fastställts, skall skattedirektören genom multiplikation av uttaxeringen per skattöre med det fastställda antalet skattören fastställa den slutliga storleken av den kommunalskatt, som varje skattskyldig bör erlägga, och för den, som är skyldig att erlägga skatt till församling inom den evangelisk-lutherska kyrkan eller det ortodoxa kyrkosamfundet, även kyrkoskattens slutliga storlek samt debitera kommunal- och kyrkoskatten.

Skattedirektör bör likaså, enligt vad därom är särskilt stadgat, fastställa och debitera folkpensionspremie.

Över de skattskyldiga skall för varje kommun upprättas en skattelängd , som innehåller uppgifter om varje skattskyldigs beskattningsbara inkomst och förmögenhet, de debiterade stats-, kommunal- och kyrkoskatterna samt folkpensionspremien ävensom de förskott, som skola användas för erläggande av dem.

Närmare bestämmelser om skattelängden utfärdas genom förordning.

Skattelängd skall vara offentligen framlagd till påseende under tio dagar på av skattenämnden bestämd plats inom kommunens område eller, om det av särskilda orsaker är ändamålsenligt, i närbeläget befolkningscentrum. Om framläggandet skall därförinnan kungöras på sätt kommunala tillkännagivanden i kommunen offentliggöras.

Beskattningen betraktas såsom avslutad, då skattelängden jämlikt 1 mom. offentligen blivit framlagd till påseende.

Har skattskyldig utan egen förskyllan på grund av räknefel eller därmed jämförligt misstag eller på grund av att skattenämnden till någon del icke prövat saken, undgått stadgad skatt eller del därav, skall rättelse ske inom två år efter det år, då beskattningen verkställts ( skatterättelse ).

Har skattskyldig på grund av att han underlåtit att inlämna skattedeklaration eller inlämnat bristfällig, vilseledande eller oriktig deklaration eller annan uppgift eller handling, vid verkställd ordinarie beskattning helt eller delvis undgått skatt, skola honom under något av de fem år, som följa efter året för verkställande av den ordinarie beskattningen, påföras den skatt, vilken han av förenämnda orsak undgått, jämte sådan ränta därå, som motsvarar stadgat skattetillägg för försummad skattebetalning, samt stadgad skatteförhöjning ( efterbeskattning ).

Har inkomst, som av i 82 och 83 §§ nämnd orsak icke blivit beskattad vederbörande år, beskattats något annat år och har denna beskattning vunnit laga kraft, skall den skattskyldige i samband med skatterättelse eller efterbeskattning anvisas att återfå den skatt, som för samma inkomst under nämnda andra år påförts den skattskyldige.

Har skattskyldig avlidit, skall skatterättelse eller efterbeskattning avse dödsboet, och lände därvid till efterrättelse, vad i 4 § är sagt. Skatterättelse eller efterbeskattning, som avser dödsbo, må likväl icke verkställas senare än inom två år från utgången av det kalenderår, då bouppteckningsinstrumentet ingivits till arvsskattenämnden.

Skatterättelse, efterbeskattning och beskattning, som återförvisats till skattenämnd av myndighet, hos vilken ändring i beskattningen sökts, skola verkställas avskilt från den ordinarie beskattningen.

Vid beskattningar, som skola verkställas i de ovan i 1 mom. nämnda fallen, tillämpas den skatteskala, den skattefot och den uttaxering per skattöre, vilka hade bort tillämpas, därest beskattningen ägt rum i rätt tid.

Över ovan i 86 § 1 mom. nämnda beskattningar skall för varje kommun upprättas en särskild skattelängd. Sådan beskattning skall delgivas den beskattade personligen i tjänsteväg medelst utdrag ur skattelängden jämte bifogad anvisning om, huru och inom vilken tid ändring i beskattningen må sökas.

På skattelängd, som avses i 1 mom., skall stadgandet i 81 § icke tillämpas.

Skattedirektör skall i enlighet med skattelängden låta utskriva debetsedel för envar, som påförts skatt eller folkpensionspremie eller som skall erhålla återbäring av skatteförskott.

Debetsedlarna, vilka skola förses med påteckning om, huru ändring i beskattningen kan sökas, skola, innan skattelängden framlägges till påseende, tillställas de skattskyldiga.

Då jämlikt stadgandet i 3 § även annan person än den skattskyldige ansvarar för skattens hela belopp, skall skatten på sätt i 79 § är stadgat debiteras att solidariskt erläggas av den skattskyldige och de personer, som ansvara för skatten. I skattelängden och på debetsedeln skola härvid antecknas de personer, som ansvara för skatten.

Har i skattelängden icke gjorts i 1 mom. avsedd anteckning om person, som är ansvarig för skatt, eller är annan person jämlikt 3 § ansvarig blott för en del av skatten, skall vid behov skattedirektören i det skattedistrikt, där debiteringen ägt rum, efter att hava hört ovan avsedd person bestämma, att denne jämte den skattskyldige solidariskt ansvarar för erläggande av skatten eller för del därav. På samma sätt skall förfaras, då delägares i dödsbo i 4 § avsedda ansvar för den skatt, som bör erläggas för den avlidnes inkomst och förmögenhet, skall konstateras.

Vad i denna paragraf stadgas om skatt, tillämpas i fall, som avses i 3 § 2 mom. och 4 §, även på folkpensionspremie.

Den, som icke nöjes åt skattegradering och -klassificering av lantbruksfastighet, som han äger eller innehar, må söka ändring däri hos länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen. Ändringssökande skall ske skriftligen och besvärsskriften tillställas vederbörande skattebyrå eller länsstyrelse inom den tid, under vilken skattegraderingen och -klassificeringen jämlikt stadgandet i 67 § är framlagd till påseende i kommunen. På statens vägnar äro skatteinspektör och statsombud samt på kommunens vägnar kommunalombud och kommuns styrelse berättigade att inom samma tid söka ändring i skattegraderingen och -klassificeringen för någon lägenhets vidkommande eller att påyrka, att skattegraderingen och -klassificeringen helt skall upphävas.

Länsrätten skall med anledning av i 1 mom. avsett ändringssökande verkställa syn och muntligt förhör eller, om saken kan avgöras utan sådant förfarande, bereda vederbörande tillfälle att avgiva skriftligt svaromål.

Länsrätten skall på yrkande, som framförts på statens eller kommuns vägnar, upphäva skattegraderingen och -klassificeringen i dess helhet, då den befinnes vara så felaktig eller bristfällig, att tillämpningen av densamma skulle förorsaka en väsentligt ojämn beskattning.

Länsstyrelsens utslag i ärende, som avses i denna paragraf, är slutligt.

Ändring i fastställande och debitering av skatt och folkpensionspremie må sökas av den skattskyldige själv samt av envar annan, vars egen skatt kan av beskattningen direkt beröras eller som på grund av offentligt- eller privaträttsligt rättsförhållande är ansvarig för skattens erläggande.

Stats- och kommunalombud, beskattningsombud, skatteinspektör samt kommuns styrelse äga likaså rätt att söka ändring i beskattning. Församling är berättigad att söka ändring i sådan debitering av kyrkoskatt, som avses i 79 § 2 mom., samt kommunalombud och folkpensionsanstalten i fastställande och debitering av folkpensionspremie, som nämnas i 79 § 3 mom.

Ändring i beskattning må skattskyldig eller annan i 91 § 1 mom. avsedd person söka genom hos prövningsnämnden framställd anmärkning ( skatteanmärkning ).

Prövningsnämnden i landskommun sammanträder tidigast fjorton dagar efter det skattelängden offentligen framlagts till påseende, på tid och plats, som meddelas på sätt kommunala tillkännagivanden i kommunen offentliggöras. Skatteanmärkning må hos prövningsnämnden framställas antingen muntligen eller skriftligen. Skriftlig anmärkning skall tillställas prövningsnämnden eller skattebyrån i vederbörande skattedistrikt i så god tid, att den kan handläggas av prövningsnämnden i uppgiven ordning. Över anmärkningen skall prövningsnämnden höra stats- och kommunalombuden, vilka i sådant syfte böra närvara vid prövningsnämndens sammanträde. Prövningsnämndens beslut bör, så snart anmärkningen avgjorts, avkunnas för de närvarande sakägarna.

I stad skall skatteanmärkning skriftligen framställas hos prövningsnämnden. Anmärkningsskriften skall inom fjorton dagar från det skattelängden offentligen framlagts till påseende ingivas till skattebyrån i vederbörande skattedistrikt, över anmärkningen skall prövningsnämnden höra stats- och kommunalombuden.

Över prövningsnämndens beslut skall anteckning införas i skattelängden. Meddelande därom skall även tillställas den, som anfört anmärkningen, i landskommun likväl endast ifall den, som anfört anmärkningen, eller hans befullmäktigade ombud icke varit närvarande vid sammanträdet.

Över beskattning, som verkställts av länsskattenämnd, så ock över skatterättelse, efterbeskattning och beskattning i ärende, som återförvisats till skattenämnd för förnyad handläggning, må skatteanmärkning icke framställas.

Skattskyldig eller annan jämlikt 91 § till ändringssökande berättigad må, vare sig skatteanmärkning framställts eller icke, söka ändring hos länsstyrelsen i det län, inom vilket den skattskyldiges hemkommun är belägen eller där han beskattats för personliga inkomster, eller, om han icke har hemkommun i riket eller icke beskattats för personliga inkomster, hos länsstyrelsen i Nylands län. Ändring skall sökas skriftligen och besvärsskriften tillställas skattedistriktets skattebyrå eller länsstyrelsen inom trettio dagar från den dag, då prövningsnämndens meddelande om besvärstidens begynnelse anslagits på sätt kommunala tillkännagivanden i kommunen offentliggöras ( ordinarie besvär ).

Har skriftlig ansökan om ändring inlämnats till skattebyrån, åligger det skattedirektören, sedan den skattskyldige vid besvär på statens eller kommuns vägnar beretts tillfälle att ingiva bemötande samt vid besvär av person, som avses i 91 § 1 mom., stats- och kommunalombudens bemötande införskaffats, att ofördröjligen till länsstyrelsen översända besvärsskriften jämte bemötande och de till grund för beskattningen liggande handlingarna samt utdrag ur skattenämndens protokoll och skattelängden ävensom ur prövningsnämndens protokoll, om ärendet handlagts av denna. Ytterligare skola till handlingarna fogas utredning om besvärstidens begynnelse samt skattedirektörens utlåtande angående besvären. Hava besvär ingivits till länsstyrelsen eller föreligger annars anledning därtill, infordre länsrätten genom skattedirektören nödiga bemötanden, utredningar och utlåtanden.

I fall, som avses i 86 § 1 mom., räknas dock tiden för sökande av ändring med avseende å de med stöd av 91 § 1 mom. till ändringssökande berättigade från delgivning i enlighet med 87 § samt med avseende å i 91 § 2 mom. nämnda myndigheter från tidpunkten för skattenämndens beslut.

Har skattskyldig beskattats i flera kommuner, äger han rätt att söka ändring i alla beskattningar medelst en enda besvärsskrift, vilken bör ingivas antingen till i 1 mom. avsedd länsstyrelse eller till någon av vederbörande skattebyråer före utgången av den besvärstid, som sist tilländagår.

Önskar skattskyldig eller annan i 91 § 1 mom. avsedd person anföra besvär över beskattning på den grund, att beskattningen verkställts genom oriktig tolkning av lag eller att därvid begåtts uppenbart väsentligt misstag i sak eller att vid sakens handläggning i skattenämnden förekommit sådant med domvilla jämförligt fel, som i 25 kap. 21 § rättegångsbalken avses, äge han rätt att söka ändring angående grunden för beskattningen hos länsstyrelse, avsedd i 93 §, även efter de i sagda paragraf angivna tiderna ( grundbesvär ). På samma sätt sökes ändring i skattedirektörs beslut i stöd av 89 § 2 mom.

Har skattskyldig påförts statsskatt eller för personlig inkomst kommunalskatt i annan kommun än den, till vars skattenämnd han inlämnat sin skattedeklaration, må, om någon annan än sistnämnda kommun är den skattskyldiges rätta beskattningsort, ändring medelst grundbesvär sökas även i skattebeloppet. Lag samma vare, då kommunalskatt för viss inkomst av rörelse, yrke eller fastighet påförts i annan kommun än den, där den skattskyldige uppgivit sig hava åtnjutit inkomsten.

Ovan i 1 och 2 mom. nämnda besvär må likväl icke anföras senare än inom det femte året från ingången av det kalenderår, som följer närmast efter det, då skatten debiterats.

Besvärsskrift, som angår i denna paragraf avsedda besvär, skall inlämnas till myndighet, som avses i 93 § 1 eller 4 mom. över besvären skola införskaffas i 93 § 2 mom. avsedda bemötanden, utredningar och utlåtanden.

Har skattskyldig påförts statsskatt eller för samma inkomst kommunalskatt i två eller flere kommuner, må ärendet dragas under länsrättens behandling medelst grundbesvär även sålunda, att skattedirektören för skattedistrikt, där någon av beskattningarna verkställts, eller vederbörande tjänsteman vid länsstyrelsen eller utmätningsman på den skattskyldiges anhållan anmäler saken hos länsstyrelsen. Skattedirektören eller utmätningsmannen utfärde på anhållan åt den skattskyldige bevis över att ärendet anhängiggjorts.

Över länsstyrelsens utslag i annat ärende än sådant, som avses i 90 §, må de, som jämlikt 91 § kunna söka ändring i beskattning, anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen inom sextio dagar från det de fingo del av utslaget. Från statens sida utövas besvärsrätten likväl av prövningsombud och från kommuns sida av dess styrelse. För prövningsombud räknas besvärstiden från den dag, då utslaget avkunnades.

Besvärsskriften samt länsstyrelsens utslag ävensom, där besvär icke anförts från statens sida, utredning om när besväranden fått del av utslaget, skola inom den i 1 mom. nämnda tiden ingivas till länsstyrelsen, vilken skall bereda sakägarna tillfälle att inom förelagd tid inkomma med bemötande samt till högsta förvaltningsdomstolen insända besvären jämte bemötanden ävensom i ärendet tillkomna handlingar.

Ovan i 2 mom. avsedd besvärsskrift må inlämnas även direkt till högsta förvaltningsdomstolen.

Befinnes vid handläggning av besvär, att skatten icke fastställts på rätt beskattningsort, skall länsrätten eller högsta förvaltningsdomstolen, därest dessa icke anse sig kunna direkt avgöra ärendet, hänskjuta detsamma till den skattenämnd, som hade bort verkställa beskattningen.

Finner länsrätt vid behandling av ändringsansökan, att handläggningen av besvären ankommer på länsstyrelsen i annat län, skall ärendet hänskjutas till sistnämnda länsstyrelse.

Skulle handläggningen av besvär hava ankommit på annan länsstyrelse än den, där de avgjorts, skall högsta förvaltningsdomstolen, där den icke anser sig kunna direkt avgöra ärendet, hänskjuta detsamma till förstnämnda länsstyrelse.

I centralskattenämndens beslut, vari avgörande fattats om förvägrande av förhandsbesked, som avses i 69 §, må ändring icke sökas.

Sökande, finansministeriet, kommuns styrelse och folkpensionsanstalten hava rätt att anföra besvär över beslut av centralskattenämnden, vari förhandsbesked meddelats, hos högsta förvaltningsdomstolen inom trettio dagar, räknat från beslutets delgivning. Ärendet bör i högsta förvaltningsdomstolen behandlas i brådskande ordning.

Har beskattningen för någon kommuns vidkommande blivit i väsentlig mån oriktigt verkställd, må högsta förvaltningsdomstolen på yrkande av statsombud, skatteinspektör, kommunalombud, kommunens styrelse eller i kommunen beskattad upphäva beskattningen i dess helhet eller till erforderliga delar och förordna, att ny beskattning skall verkställas. Yrkandet skall inom trettio dagar från den dag, då beskattningen slutförts, skriftligen ingivas till skattebyrån. Skattedirektören äger ofördröjligen insända detsamma jämte av skattenämnden avgiven förklaring till högsta förvaltningsdomstolen. Ärendet skall i högsta förvaltningsdomstolen handläggas i brådskande ordning.

I ärende angående återbrytande av laga kraft vunnet beslut eller utslag eller återställande av försutten fatalietid föres statens talan av skatteinspektör.

På grund av särskilda lokala förhållanden eller förhållanden, som eljest äro av undantagsnatur, må tiden för sökande av ändring i skattenämnds, prövningsnämnds eller länsstyrelses beslut eller utslag genom förordning förlängas.

Hos skattskyldig i enlighet med lagen om förskottsuppbörd innehållet förskott skall användas till betalning av honom påförd statsskatt och i den kommun, där han är skyldig att erlägga kommunalskatt för personlig inkomst, påförd kommunal- och kyrkoskatt samt folkpensionspremie.

Förskott, som enligt lagen om förskottsuppbörd påförts skattskyldig i kommun, som avses i 103 §, skall användas till betalning av de skatter och den folkpensionspremie, som nämnas i sagda paragraf.

Har förskott på statsskatt påförts i annan kommun än den, där statsskatt för skatteåret skall påföras, skall det avdragas från de skatter och den folkpensionspremie, som debiterats i sistnämnda kommun.

Skattskyldig i annan än i 103 § avsedd kommun påfört förskott på kommunal- och kyrkoskatt samt folkpensionspremie skall användas för betalning av den kommunal- och kyrkoskatt samt folkpensionspremie, som påförts honom i sagda kommun.

För att skattskyldig skall få räkna i enlighet med lagen om förskottsuppbörd i förskott innehållna belopp såsom avkortning av den skatt och den folkpensionspremie, som skola påföras honom, skall han till sin skattedeklaration foga sin skattebok och övriga erhållna innehållningsbevis.

Påföres statsskatt i annan kommun än den, där förskottet på statsskatten debiterats, bör skattskyldig, för att nämnda förskott skall kunna användas på sätt, som i 104 § 2 mom. stadgas, till sin skattedeklaration foga av den myndighet, som påfört förskottet, utfärdat intyg över det honom påförda förskottets belopp.

Påföres skattskyldig vid beskattning, som verkställes för visst år, på grund av att hans räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderåret, endast förmögenhetsskatt eller inkomstskatt blott för inkomst av visst slag, räknas honom till godo såsom avkortning på skatten vid denna beskattning endast den del av påfört och hos honom innehållet förskott, som motsvarar förmögenheten och nämnda inkomst. Den övriga delen av förskottet räknas den skattskyldige till godo vid följande beskattning.

Skola makar vid statsbeskattning sambeskattas och har hos den ena maken innehållits eller honom i förskott, som avses i 103 § och 104 § 1 och 2 mom., påförts mera än vad som erfordras för erläggande av de skatter och den folkpensionspremie, för vilkas betalning de skola användas, skall den överskjutande delen användas till avkortning av de skatter och den folkpensionspremie, som i samma kommun påförts den andra maken, i den mån de icke kunna betalas med denna makes egna förskott.

Vad i 1 mom. är stadgat, skall icke tillämpas, om make i sin skattedeklaration förbjudit användning av sina förskott till avkortning av den andra makens skatter och folkpensionspremie.

Har hos skattskyldig innehållits eller honom i förskott påförts mera än vad som erfordras till betalning av de skatter och den folkpensionspremie, för vilkas avkortande de hade bort användas, skall vad som för mycket innehållits eller uppburits i förskott, om det uppgår till minst 200 mark, återbäras och påfört förskott, om det icke erlagts, avkortas med det för mycket påförda beloppet.

Utan hinder av att icke erlagt förskott enligt 1 mom. blivit avkortat, skall på det påförda förskottet likväl stadgat skattetillägg erläggas. På den avkortade delen av förskottet räknas skattetillägget härvid intill utgången av den kalendermånad, under vilken beskattningen jämlikt 81 § 2 mom. anses hava avslutats.

Uppgå hos den skattskyldige under skatteåret innehållna och honom påförda förskott icke till det sammanlagda beloppet av de skatter och folkpensionspremier, till vilkas erläggande de skola användas, skall det bristande beloppet vid uppbörden uppbäras hos den skattskyldige medelst debetsedel.

Uppgår det belopp, som enligt 1 mom. återstår att betala, icke till 200 mark, skall det icke indrivas.

Stats-, kommunal- och kyrkoskatt samt folkpensionspremie uppbäras gemensamt. I samband därmed uppbäres även skogsvårdsavgift, om vars debitering är särskilt stadgat.

Skatteuppbördsmyndigheter äro, såframt icke finansministeriet för visst skattedistrikt annorlunda bestämmer, skattebyrå och länsstyrelse. Angående uppgifternas fördelning mellan skatteuppbördsmyndigheterna stadgas genom förordning.

Uppbörden sker genom förmedling av postsparbanken, enligt vad därom särskilt stadgas. Finansministeriet må dock förordna, att skatten må inbetalas även till annan penninganstalt.

På skatteuppbördsmyndighet ankommer att utan dröjsmål återbära vad som för mycket innehållits eller uppburits i förskott.

Uppbörden sker i en eller flere rater, enligt vad finansministeriet förordnar.

Skattskyldig och annan person, som ansvarar för skatten, är, ändå att besvär över beskattningen anförts, skyldig att vid uppbörden erlägga honom påfört belopp.

Har någon i stöd av 89 § 2 mom. jämte den skattskyldige ålagts solidariskt ansvar för erläggande av en del av skatten, är han skyldig att av den skatt, som enligt 109 § återstår att betala, erlägga endast den del, med vilken den del av skatten, som enligt 89 § 2 mom. påförts honom, överstiger det förskott, som bestämts att uppbäras för inkomst under skatteåret och för vars erläggande han i stöd av stadgandena i lagen om förskottsuppbörd är ansvarig.

Har den skattskyldige påförts statsskatt eller för samma inkomst kommunalskatt i två eller flere kommuner och frågan om hans rätta beskattningsort genom ordinarie besvär eller grundbesvär hänskjutits till länsstyrelsen för avgörande, är den skattskyldige eller annan för skatten ansvarig person berättigad att begära, att skattedirektören i sådant skattedistrikt, i vilket någon av beskattningarna verkställts, skall förordna, vilken av de nämnda skatterna som skall erläggas oberoende av att besvär anförts. Härvid skall den skatt, som helt eller delvis betalats eller för vars erläggande förskott använts, förordnas att i främsta rummet erläggas. Skattedirektören förordne samtidigt, att tvångsindrivning av i annan kommun för samma inkomst eller förmögenhet påförda skatter skall uppskjutas, till dess länsstyrelsens utslag angående besvären över beskattningsorten givits. Vid behov skola nya debetsedlar utskrivas, särskilt för den skatt, som skall erläggas, oberoende av att besvär anförts, och särskilt för annan skatt. Över i detta moment avsett beslut av skattedirektören må besvär icke anföras.

Har länsrätt eller högsta förvaltningsdomstolen förklarat någon skattskyldig eller höjt eller sänkt skatt, skall avskrift av utslaget tillställas vederbörande länsstyrelse och skattebyrå samt, försåvitt utslaget gäller kommunal- eller kyrkobeskattning, vederbörande kommuns styrelse eller församling.

Har skatt medelst prövningsnämnds eller i 1 mom. nämnd myndighets beslut avlyfts eller sänkts, skall vad som för mycket erlagts av skatteuppbördsmyndighet återbetalas till vederbörande jämte ränta därå från beskattningsårets utgång eller, om skatten betalats därefter, från betalningsdagen till dagen för återbetalningen, enligt vad genom förordning stadgas.

Har prövningsnämnd med anledning av framställd anmärkning ändrat beskattning, skall den skattskyldige tillställas ny debetsedel i enlighet därmed. Har någon med anledning av besvär förklarats skattskyldig eller har skatt höjts, skall uppbördsmyndigheten likaså tillställa den beskattade debetsedel och indriva den obetalda skatten jämte på densamma med stöd av 2 mom. till äventyrs erlagd ränta.

Har någon i annat än i 113 § nämnt fall i skatt erlagt mera än honom påförts, äge han rätt att av skatteuppbördsmyndigheten återfå, vad han för mycket erlagt jämte ränta, beräknad på sätt i 113 § 2 mom. stadgas.

Ändras medelst utslag, som givits med anledning av anmärkning eller besvär över kommunalbeskattning, det antal skattören, på vilket debiteringen av kyrkoskatt eller folkpensionspremie grundar sig, skall sagda debitering samtidigt rättas.

Vad i 111―114 §§ är stadgat om skatt, äge motsvarande tillämpning beträffande folkpensionspremie.

Skatteuppbördsmyndighet åligger att efter avslutad uppbörd omedelbart eller, om uppbörden sker i flere än en rat, efter uppbörden av den första raten till kommun erlägga 96 procent av den debiterade kommunalskattens belopp samt till församling 90 procent av den debiterade kyrkoskattens belopp med avdrag av vad enligt lagen om förskottsuppbörd på förhand betalats samt de belopp skatteuppbördsmyndigheten för kommuns eller församlings räkning under föregående kalenderår i enlighet med 113 § 2 mom. återburit till skattskyldig jämte på dessa belopp erlagd ränta.

Av kommunala och kyrkliga skatter, vilka påförts vid skatterättelse eller efterbeskattning, skola för ettvart kalenderår de i 1 mom. stadgade beloppen särskilt för sig erläggas.

Skatteuppbördsmyndighet skall efter avslutad uppbörd eller, om uppbörden sker i flere än en rat, efter uppbörden av den första raten till folkpensionsanstalten erlägga 98 procent av de debiterade folkpensionspre- miernas belopp med avdrag av vad till folkpensionsanstalten på förhand erlagts samt de belopp skatteuppbördsmyndigheten för folkpensionsanstaltens räkning under föregående kalenderår i enlighet med 113 § 2 mom. återburit till betalningsskyldig.

Av de folkpensionspremier, som påförts i samband med de ovan i 1 IG § 2 mom. avsedda beskattningarna, skall för ettvart kalenderår det i 1 mom. stadgade beloppet särskilt för sig erläggas.

De medel, vilka i form av skatte- eller avgiftstillägg på i denna lag avsedda skatter och folkpensionspremier inflyta, tillfalla staten.

Efter förloppet av fem år, räknat från ingången av det år, som följer närmast efter det debitering skett, bör skatteuppbördsmyndighet avgiva slutredovisning till kommun, församling och folkpensionsanstalten över uppbörden av skatter och folkpensionspremier.

Förslå i enlighet med lagen om förskottsuppbörd innehållet och uppburet förskott samt vid skatteuppbörd erlagda eller annars före slutredovisning influtna belopp icke till full betalning av den skattskyldiges skatter och folkpensionspremie, skola de influtna medlen anses hava använts till betalning av dessa enligt följande förmånsrättsordning:

Hava stats- och kommunalskatt icke blivit till fullo betalda, anses som betalning av vardera skatten en lika stor del av det influtna beloppet, som vardera skatten utgör av det sammanlagda beloppet av den skattskyldige påförd stats- och kommunalskatt, likväl så, att kommunalskattens andel utjämnas till närmaste med tio delbara markbelopp.

Vid fördelning av efter slutredovisningen indrivna skattebelopp mellan staten, kommun, församling och folkpensionsanstalten skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad i 2 och 3 mom. är stadgat.

Framgår vid slutredovisning, att i kommunal- eller kyrkoskatt eller folkpensionspremier influtit mera eller mindre än vad till kommun, församling eller folkpensionsanstalten i enlighet med 116 och 117 §§ erlagts, göras motsvarande gottskrivningar eller belastningar vid den utbetalning, som först äger rum efter det redovisningen avgivits.

Skatter och folkpensionspremier, som efter det slutredovisning avgivits inflyta eller återburits åt de skattskyldiga, skola årligen särskilt för sig redovisas.

Har skattskyldig fysisk persons skattebetalningsförmåga till följd av sjukdom eller olycksfall, som drabbat honom eller honom närstående person, eller av annan dylik orsak väsentligen nedgått eller har den skattskyldige avlidit och efterlämnat make, barn eller andra arvingar, vilkas försörjning varit beroende av hans förtjänst, så ock då det av annan särskild orsak vore uppenbart oskäligt att av dylik eller annan skattskyldig indriva skatt, må för statsskattens vidkommande finansministeriet samt för kommunalskattens vidkommande kommunens fullmäktige eller med stöd av i reglemente given befogenhet kommunens styrelse enligt prövning på ansökan helt eller delvis bevilja befrielse från skatten. Under samma förutsättningar må finansministeriet på ansökan bevilja anstånd med betalning av skatt.

Finansministeriet må berättiga skatteuppbördsmyndighet att inom av ministeriet föreskrivna gränser bevilja anstånd med skattens erläggande.

Har i riket bosatt person, i riket bosatt persons dödsbo eller inhemskt samfund i utlandet nödgats erlägga skatt för sådan utomlands förvärvad inkomst eller där befintlig förmögenhet, för vilken han även här beskattats, må finansministeriet i ömmande fall eller då särskilda skäl därtill eljest föreligga till förhindrande eller lindrande av dubbelbeskattning helt eller delvis medgiva befrielse från statsskatt och, efter vederbörande kommuns och församlings hörande, även hän kommunal- och kyrkoskatt, försåvitt de hänföra sig till sagda inkomst eller förmögenhet. I sådant beslut må ändring icke sökas.

Beträffande person, som för handelsresandes verksamhet erlagt i lagen angående stämpelskatt stadgad stämpelskatt, må finansministeriet på ansökan förordna, att den del av statsskatten, som motsvarar stämpelskatten, skall återbetalas.

I den berättelse, som regeringen i enlighet med 29 § riksdagsordningen avgiver till riksdagen, skola upptagas enligt 125 och 126 §§ medgivna befrielser från statsskatt, försåvitt de för en och samma skattskyldig överstiga 200000 mark.

Skattenämnds och prövningsnämnds handlingar böra förvaras i skattebyråns arkiv.

På finansministeriet ankommer att, med beaktande av vad om handlingars förstörande i statens tjänstearkiv särskilt är stadgat, förordna, när för fullgörande av uppgiftsskyldighet inlämnade handlingar må förstöras.

Sakägare, som avses i 91 § 1 mom., äger rätt att erhålla utdrag ur skatte- och prövningsnämnds protokoll samt avskrift av länsstyrelsens utslag, så ock avskrift av utlåtanden och bemötanden i ärendet samt av berättelser, som uppförts vid granskning i enlighet med 43 §. Samma rätt tillkommer den, som ansökt om i 69 § avsett förhandsbesked.

För avskrift eller utdrag, som utskrives åt enskild ur skatte- eller prövningsnämnds protokoll eller annan handling, som innehaves av skattebyrå eller länsskattenämnd, må uppbäras lösen i enlighet med vad som med iakttagande av de grunder, vilka nämnas i lagen om grunderna för avgifter, som skola erläggas för särskilda myndigheters expeditioner och tjänsteförrättningar, (806/42) genom förordning stadgas.

Lösen uppbäres likväl icke för i 87 § avsett utdrag ur skattelängd, ej heller för utdrag ur prövningsnämndens protokoll, som för sökande av ändring utgives åt sakägare.

Ovan i 1 mom. avsedd lösen uppbäres medelst stämpelmärken.

För centralskattenämndens expeditioner uppbäres stämpelskatt enligt vad därom särskilt stadgas.

Uppgifter och handlingar, vilka för fullgörande av uppgiftsskyldighet företetts, må hos skatte- och prövningsnämnd, centralskattenämnden, länsstyrelse eller högsta förvaltningsdomstolen icke lämnas till påseende för andra än nämndens eller högsta förvaltningsdomstolens ordförande och ledamöter, vederbörande tjänstemän vid länsstyrelsen, stats- och kommunalombud, beskattningsombud, prövningsombud, skatteinspektör eller ombud för kommuns styrelse och för folkpensionsanstalten samt vederbörande nämnders och domstolars funktionärer och av dem inkallade sakkunniga.

För tillsynen över beskattningen, skatteuppbörd, prövning av besvär över beskattning och väckande av åtal böra skattedeklarationerna samt andra till skattemyndigheterna ingångna handlingar göras tillgängliga för vederbörande myndighet eller dess ombud. Finansministeriet må likaså förordna, att handlingarna för statistisk eller annan vetenskaplig forskning skola göras tillgängliga för myndighet eller person, som sysslar med sådan forskning.

Vad i 1 mom. är stadgat, utgör ej heller hinder för utgivning från trycket av centralskattenämndens beslut samt länsrätts och högsta förvaltningsdomstolens utslag enligt deras ordalydelse eller i förkortning, likväl utan angivande av sakägarnas namn.

Envar är pliktig att hemlighålla, vad han i sin tjänst eller vid utförandet av offentligt uppdrag eller i fall, som avses i 132 §, genom skattedeklaration eller andra för beskattningen avgivna uppgifter eller handlingar erfarit om annans ekonomiska ställning eller affärsförhållanden eller rörande omständighet, som enligt lag eller särskild bestämmelse uttryckligen eller med hänsyn till sakens natur uppenbarligen bör hemlighållas, ävensom vad i skatte- och prövningsnämnd, i centralskattenämnden samt i länsrätt därom vid ärendets handläggning yttrats.

Förstöras skattedeklarationer eller andra till beskattningen hörande handlingar, är finansministeriet berättigat att utfärda nödiga föreskrifter om förnyat fullgörande av uppgiftsskyldigheten samt om verkställande av beskattning.

Av kommuner, hörande till samma skattedistrikt, skall den, på vars område skattedistriktets skattebyrå befinner sig, anskaffa och upprätthålla för skattebyrån ändamålsenlig lokal, ifall staten icke åtagit sig att draga försorg därom. Kostnaderna för underhåll av lokalen, i vilka betald hyra eller hyresvärde inberäknats, delas jämnt mellan staten och ovannämnda kommun.

Är skattebyrån belägen utom skattedistriktet, anskaffas och upprätthålles skattebyråns lokal av staten, och de till skattedistriktet hörande kommunerna erlägga gemensamt hälften av lokalens underhållskostnader, hyresvederlag inberäknat, i förhållande till antalet mantalsskrivna invånare.

Kommun, på vars område skattebyrå icke är belägen, bör på egen bekostnad ställa nödiga lokaliteter till skatte- och prövningsnämndernas förfogande.

Staten anskaffar på egen bekostnad inredning och kontorsmaskiner för skattebyråerna.

Kostnaderna för skatte- och prövningsnämnderna samt för skattebyråerna bestridas med ovan i 135 § nämnda undantag av staten.

Av de årliga kostnader, som avses i 1 mom., svara staten och vederbörande kommun vardera för 43 procent, folkpensionsanstalten för 8 procent och evangelisk-luthersk församling för 6 procent. Sådana kostnader, som fördelas enligt dessa grunder, äro bland annat kostnaderna för skattegradering och -klassificering av lantbruksfastigheter, för årligt underhåll av skattebyrås inredning och kontorsmaskiner samt för blanketter och andra trycksaker, som använts i skattebyrån eller av denna utdelats till allmänheten. Skulle kommuns andel av kostnaderna, andelen i de av skattegraderingen och -klassificeringen av lantbruksfastigheter förorsakade utgifterna icke medräknad, stiga till ett högre belopp än 30 penni för varje skattöre, som uttaxerats vid den under samma år verkställda kommunalbeskattningen, svarar staten till sagda del för andelen. Höra flera kommuner eller församlingar till ett och samma skattedistrikt, svara de för sin andel i förhållande till antalet mantalsskrivna invånare, dock så, att för kommunernas och församlingarnas andel av kostnaderna för skattegradering och -klassificering endast de kommuner och församlingar svara, på vilkas område skattegraderingar och -klassificeringar förrättats.

Ovan i 1 och 2 mom. nämnda kostnader har staten rätt att indriva halvårsvis.

För statsombuds avlöning svarar staten och för kommunalombuds avlöning kommunen.

För länsskattenämndernas och centralskattenämndens kostnader svarar staten.

I utslag angående besvär över beskattning må länsrätt och högsta förvaltningsdomstolen ålägga staten, kommun, församling eller folkpensionsanstalten eller ock den skattskyldige att erlägga ersättning för rättegångskostnaderna med iakttagande i tillämpliga delar av i 21 kap. rättegångsbalken stadgade grunder.

Vid högsta förvaltningsdomstolen må i ärende, som faller under denna lag, muntligt förhör anställas. Sådant förhör verkställes av en av högsta förvaltningsdomstolen förordnad ledamot som ordförande samt föredraganden i ärendet. Härvid må även vittnen och sakkunniga höras på ed samt sakägare under sanningsförsäkran.

Utöver vad i 139 § och annorstädes i lag är stadgat, må den myndighet, hos vilken under denna lag fallande ärende är anhängigt, bevilja den skattskyldige samt kommun, kommunal- eller statsombud, prövningsombud eller skatteinspektör rätt att låta höra vittnen även vid den allmänna underrätt, där detta lämpligen kan ske. Vid vittnesförhör äga även andra sakägare rätt att låta höra vittnen.

Åt vittne, som nämnes i 139 och 140 §§, skall enligt förordnande av den myndighet, som hört vittnet, erläggas arvode, och härvid skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad om fastställande av vittnesarvode i ärende, som är anhängigt vid allmän domstol, är gällande. Har vittne hörts från statens sida, erlägges honom tillkommande arvode av allmänna medel enligt de grunder, som gälla beträffande erläggande av ersättning av statsmedel åt vid domstol hört vittne. I övriga fall erlägges arvodet av den, som inkallat vittnet.

Angående arvode åt vittne, som hörts i eller på åtgärd av länsrätten, och dess erläggande är särskilt stadgat.

Vad i denna paragraf stadgas om vittne, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse även beträffande sakkunnig.

Överexekutor samt länsman på landet och polisinrättning i stad äro skyldiga att i skatteärenden lämna myndigheterna nödig handräckning, och överexekutor är även berättigad att, på framställning av skattemyndigheterna, ålägga den, som icke hörsammat i stöd av 52 § given anmaning, att, vid äventyr av vite eller fängelse, fullgöra sin skyldighet.

Genom förordning må för de största skattedistriktens vidkommande nödigbefunna avvikelser från stadgandena i denna lag föreskrivas beträffande skattebyrå och skattedirektör.

Finansministeriet har rätt att, då synnerliga skäl sådant påkalla, förlänga de terminer, inom vilka skattedeklaration bör ingivas till skattenämnden.

Vad i denna lag är stadgat om stad äger tillämpning även på köping.

Närmare föreskrifter angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.