Go to front page
Statute Book of Finland

289/1953

Statute Book of Finland

Statutes published in the Statute Book of Finland as text and as PDF facsimiles

Lag angående ändring av lagen om skada, ådragen i militärtjänst.

Type of statute
Lag
Date of Issue

Text of original statute

Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.

I enlighet med Riksdagens beslut skola 5, 6, 9, 10, 14, 15, 16, 19, 21, 22, 29 och 32 §§ lagen den 28 maj 1948 om skada, ådragen i militärtjänst (404/48), av dessa 10, 14 och 16 §§ sådana de lyda i lagen den 27 april 1951 (262/51) och 29 § sådan den lyder i lagen den 1 juni 1951 (332/51), erhålla följande ändrade lydelse:

5 §.

Med anhöriga avses i denna lag:

1)

make samt barn under sjutton är, äkta man dock blott om han, oförmögen till arbete eller förvärv, på grund av medellöshet underhålles av sin hustru;

2)

föräldrar, därest deras arbets- eller förvärvsförmåga och förmögenhet äro så obetydliga, att de sakna erforderligt underhåll, och andra underhållspliktiga anhöriga icke finnas, som kunna draga försorg om dem; samt

3)

barn över sjutton år samt jämväl barnbarn och syskon under sagda ålder, så ock adoptiv- samt far- och morföräldrar, om nämnda personers arbets- eller förvärvsförmåga samt förmögenhet äro så obetydliga, att de med hänsyn till sitt uppehälle i avsevärd grad äro beroende av den skadade eller insjuknade.

Såsom barn anses även adoptivbarn, makes barn samt sådant utom äktenskapet fött barn, med avseende varå den skadades eller insjuknades underhållsplikt är fastställd genom domstols utslag eller genom avtal.

Föräldralöst benämnes i denna lag barn, om bägge föräldrarna äro döda eller om den ena av dem är död och ersättning på grund av den andras försvinnande bör erläggas enligt denna lag. Utom äktenskapet fött barn anses såsom föräldralöst, då dess moder och i 2 mom. avsedd underhållspliktig, om sådan funnits, äro döda eller om den ena av dem är död och ersättning på grund av den andras försvinnande bör erläggas enligt denna lag.

6 §.

Till sjukvård hänföres:

1)

av läkare lämnad eller föreskriven nödig vård eller, där sådan vård icke står till buds, av utbildad sjuksköterska lämnad eller annan nödig vård;

2)

av läkare föreskrivna läkemedel samt nödiga desinfektionsmedel och förbandsmaterial;

3)

anskaffning av nödiga proteser och andra hjälpmedel till egna eller till förfogande samt reparation och förnyelse av dem, då detta med hänsyn till förhållandena anses skäligt; samt

4)

enligt prövning ställande av ledarhund till förfogande för blind.

Såsom sjukvård anses och ersättes även åt skadad eller insjuknad, som är i hjälplöst läge, i särskild anstalt lämnad varaktig vård.

Såsom sjukvård anses och ersättas likaså därav föranledda nödvändiga resekostnader.

Sjukvård bör lämnas med undvikande av onödiga kostnader, utan att den skadades eller insjuknades tillstånd därigenom dock äventyras.

Har skadad eller insjuknad själv erlagt kostnader för sjukvård, skall ersättning för dessa ansökas särskilt.

9 §.

Dagpenning och livränta erläggas åt den, som har att draga försorg om sin äkta maka och i 5 § åsyftade barn under sjutton år, förhöjda med trettio procent av dagpenningen eller livräntan för den första anhöriga och, såframt den ersättningsberättigades invaliditetsgrad är minst trettio procent, med tjugo procent, men annars med femton procent för varje därpåföljande anhörig.

På ansökan må bestämmas, att dagpenning eller livränta skall utbetalas med i 1 mom. nämnd förhöjning även åt den, som då kroppsskadan uppstod eller sjukdomen yppade sig hade och fortfarande har andra än i 1 mom. avsedda anhöriga att försörja.

Kan till förhöjning av dagpenning eller livränta berättigande barn sedan det fyllt sjutton år på grund av studier icke hava förvärvsarbete eller är det på grund av kroppslig eller andlig vanförhet, som uppstått före sagda ålder, oförmöget att livnära sig, må på ansökan bestämmas, att dagpenningen eller livräntan skall utgå förhöjd till ovan i 1 mom. nämnt belopp, i förra fallet till dess barnet fyllt nitton år och i senare fallet så länge vanförheten fortbestår.

10 §.

Såsom tilläggsdel till dagpenning eller livränta må givas:

1)

åt den, som till följd av kroppsskada eller sjukdom råkat i ett så hjälplöst läge, att han icke kan komma till rätta utan annans hjälp, högst 340 mark per dag, så länge detta hjälplösa läge kan antagas fortbestå, dock ej för den tid, under vilken honom lämnas vård i sjukhus eller annan anstalt;

2)

åt den, vars protes eller annat hjälpmedel eller vars skada eller sjukdom som sådan medför en särskild förslitning av gångkläder, högst 12,900 mark om året;

3)

åt blind, som har utbildad ledarhund, 65 mark per dag; samt

4)

åt den, vars invaliditetsgrad är minst trettio procent och vars utkomst till följd av kostnader för långvarig sjukdom, som drabbat honom eller i 5 § 1 mom. 1 punkten avsedd anhörig, eller av annan synnerlig orsak försvårats, högst 25,000 mark om året.

Tilläggsdel på grund av hjälplöshet utgives utan ansökan. I annat fall bör sådan särskilt ansökas.

14 §.

Har skada eller sjukdom, som drabbat ovan i 1 § avsedd person, lett till döden eller har sådan person utan eget förvållande försvunnit under omständigheter, på grund av vilka vid dödsfall ersättning borde utgivas, erlägges försörjningspension åt dem, som vid dödsfallet eller försvinnandet voro hans i 5 § avsedda anhöriga. Vad ovan är sagt skall likaså äga tillämpning, då skadad eller insjuknad vid sin död åtnjöt för minst ett år fastställd livränta enligt en till minst åttio procent uppskattad invaliditetsgrad.

Försörjningspensionens årliga belopp är:

1)

för änka, som har eller haft barn, 48,600 mark samt för annan änka 16,200 mark, tills hon fyllt sextio år, varefter pensionens årliga belopp är 48,600 mark;

2)

för barn 29,100 mark och för föräldralöst barn därutöver 29,100 mark;

3)

för föräldrar, då båda leva, 20,100 mark för envar av dem och eljest 29,100 mark; samt

4)

för annan anhörig 12,900 mark. Försörjningspension utbetalas på grundvalen av boningsortens dyrhet, förhöjd med högst trettio procent. Orternas dyrhetsklassificering fastställes av socialministeriet.

Person, som skulle varå berättigad till försörjningspension efter två eller flere anhöriga, erhåller dock försörjningspension endast på grund av den anhörigas frånfälle, efter vilken försörjningspensionen är störst.

15 §.

Har äktenskap ingåtts efter det kroppsskada uppstått eller sjukdom yppats, har varken änka, ifall äktenskapet är barnlöst, eller hennes barn rätt till försörjningspension. Lag samma vare i fråga om adoptivbarn, som adopterats efter nämnda tidpunkt. Försörjningspension gives icke heller efter sådan person, som vid sitt frånfälle eller försvinnande icke fyllt sjutton år, därest icke den efterlevande är hans barn.

Rätt till försörjningspension för efterlevande hustru och i 5 § avsett barn under sjutton år, med undantag av i samma paragrafs 2 mom. nämnt, utom äktenskapet fött barn, är icke beroende av ersättningsansökan, därest ersättningsärendet till övrig del anhängiggjorts i statens olycksfallsbyrå. I annat fall bör försörjningspension ansökas särskilt.

Försörjningspension erlägges från dödsdagen eller, därest den avlidne erhållit livränta, från utgången av den tid, för vilken livränta erlagts. Åt försvunnen persons anhörig erlägges försörjningspension från och med den dag, som vid dödförklaring tidigast skulle kunna anses såsom den försvunnes dödsdag. Till änka, som uppbär försörjningspension efter sin make, erlägges den så länge hon är änka. Träder sådan änka i nytt äktenskap, utbetalas likväl försörjningspension till henne på en gång för tre år. Erhåller hustru skilsmässa från sin försvunna make, upphör hennes rätt till försörjningspension, så snart beslutet om äktenskapsskillnad vunnit laga kraft.

Till barn, barnbarn och syskon utbetalas försörjningspension intill sjutton års ålder. Är sådan försörjningspensionstagare efter fyllda sjutton år till följd av dessförinnan uppkommen kroppslig eller andlig vanförhet oförmögen att försörja sig, må försörjningspension på ansökan erläggas så länge detta tillstånd fortbestår. Likaså må åt barn, som åtnjutit försörjningspension och som efter fyllda sjutton år på grund av studier icke kan hava förvärvsarbete, på ansökan erläggas försörjningspension till dess det fyller nitton år.

16 §.

Åt änka, som åtnjuter försörjningspension, må på ansökan beviljas tilläggsförsörjningspension på viss tid, om hennes utkomstmöjligheter på grund av oförmåga till förvärvsarbete, sjukdom eller kostnader, förorsakade av hennes försörjningspension åtnjutande barns långvariga sjukdom, eller av annan synnerlig orsak försvårats.

Åt försörjningspension åtnjutande föräldralösa barn eller föräldrar, som icke hava barn i livet, vilka kunna försörja dem, må likaså på ansökan beviljas tilläggsförsörjningspension på viss tid, om deras utkomst på grund av kostnader, förorsakade av långvarig sjukdom, eller av annan synnerlig orsak försvårats.

Tilläggsförsörjningspension utgår med högst samma belopp som den försörjningspension, som skall erläggas. Åt änka, vilken i försörjningspension erhåller endast 16,200 mark, må likväl, då vägande skäl det påkalla, i tilläggsförsörjningspension beviljas högst 48,600 mark.

19 §.

Därest ej synnerliga skäl föreligga, må i 10 § 1 mom. punkterna 2, 3 och 4 avsedd tilläggsdel till dagpenning eller livränta ej beviljas retroaktivt för längre tid än ett år, ej heller tilläggsförsörjningspension och tilläggsränta retroaktivt för längre tid än tre månader före den dag, då ansökan inkom till statens olycksfallsbyrå.

21 §.

Finnes kroppsskada eller sjukdom, som drabbat i 1 § 1 mom. nämnd person, uppenbarligen berättiga till ersättning enligt denna lag, skall därom på åtgärd av vederbörande myndighet före tjänste- eller arbetsförhållandets upphörande insändas enligt fastställt formulär uppgjord anmälan till statens olycksfallsbyrå, som på grundvalen av densamma äger behandla ärendet. Göres ej anmälan, skall den skadade eller insjuknade underrättas därom. Under tiden för tjänste- eller arbetsförhållandet inträffat dödsfall eller försvinnande skall likväl alltid ofördröjligen anmälas till statens olycksfallsbyrå.

Har i 1 mom. avsedd kroppsskada eller sjukdom ansetts vara sådan, att den icke berättigar till ersättning, och har den skadade eller insjuknade underrättats därom eller har sjukdom konstaterats eller av kroppsskada eller sjukdom föranledd arbetsoförmåga begynt eller dödsfall inträffat efter tjänste- eller arbetsförhållandets upphörande, skall ersättning skriftligen sökas hos statens olycksfallsbyrå inom ett år, räknat från den i 22 § stadgade tidpunkten, vid äventyr att rätten till ersättning eljest går förlorad.

För kroppsskada, vilken föranletts av olycksfall, som avses i 1 § 2 mom., skall ersättning sökas, såsom ovan i 2 mom. är stadgat.

Vad i 2 mom. är stadgat om sökande av ersättning gäller även ersättning eller tillägg, som skall erläggas på särskild ansökan. Tilläggsdel till dagpenning eller livränta, tilläggsförsörjningspension och tilläggsränta må likväl sökas utan iakttagande av fatalietid.

22 §.

Ovan i 21 § stadgad fatalietid räknas:

1)

om i 1 § 1 mom. avsedd person ågången kroppsskada uppstått eller sjukdom konstaterats under tiden för tjänste- eller arbetsförhållandet, för värnpliktig från dess avslutande samt för annan skadad eller insjuknad person från det denne erhållit kännedom om att i 21 § 1 mom. avsedd anmälan icke göres samt, om sjukdomen konstaterats eller av kroppsskada eller sjukdom föranledd arbetsoförmåga begynt efter utgången av tjänste- eller arbetsförhållandet, från den dag sjukdomen konstaterades eller arbetsoförmåga begynte;

2)

om i 1 § 2 mom. avsedd person ådragit sig kroppsskada, från olycksfallet;

3)

om ersättning sökes på grund av dödsfall, från dödsdagen eller från den dag, då utslag om dödförklaring vunnit laga kraft, och om ersättning sökes med anledning av försvinnande, från utgången av det kalenderår, under vilket tre år förflutit från försvinnandet, likväl tidigast från den dag, då försvinnandet delgivits den försvunnes anhöriga;

4)

om ansökan avser i 9 § 2 mom. nämnd förhöjning, från den dag, då ersättningstagaren fått del av statens olycksfallsbyrås första beslut om beviljande av dagpenning eller livränta;

5)

om ansökan avser i 9 § 3 mom. nämnd förhöjning eller i 15 § 4 mom. nämnt erläggande av försörjningspension åt den, som fyllt sjutton år, från det erläggandet av förhöjningen eller försörjningspensionen upphört eller det förhållande inträtt, på grund varav ersättning ånyo begynner utgå; samt

6)

om ansökan avser i 6 § 5 mom. nämnda sjukvårdskostnader, från det de erlagts.

29 §.

I beslut av statens olycksfallsbyrå sökes ändring hos försäkringsdomstolen medelst skriftliga besvär senast före klockan tolv på den trettionde dagen efter den dag, då besväranden erhöll del av beslutet. I statens olycksfallsbyrås beslut i fall, som avses i 32 § 1 och 3 mom. och 33 §, må ändring dock ej sökas.

I försäkringsdomstolens utslag, för såvitt fråga är därom, huruvida kroppsskada, sjukdom, dödsfall eller försvinnande berättigar till ersättning enligt denna lag, må ändring sökas hos högsta domstolen senast före klockan tolv på den sextionde dagen efter den dag, då besväranden erhållit kännedom om försäkringsdomstolens utslag. Försäkringsdomstolens utslag är slutligt i de fall, som avses i 12 §, 15 § 4 mom., 16 och 18 §§, 32 § 2 mom. samt 42 §, så ock utslag angående i 5 § 1 mom. punkterna 2 och 3 avsedda personers rätt att erhålla försörjningspension, dock icke till den del, som avser i 1, 2 eller 3 § stadgade förutsättningar för ersättning.

Därest annat icke visas, anses sakägaren hava erhållit del av beslutet eller utslaget på den sjunde dagen efter den dag, då detta under av honom uppgiven adress från statens olycksfallsbyrå eller försäkringsdomstolen inlämnats till posten.

32 §.

Åt ersättningstagare, som dömts till frihetsstraff eller är intagen i allmän arbetsinrättning eller skolhem eller annan sådan anstalt, utgår ersättning icke för den tid frihetsstraffet eller vistelsen i anstalt varar utöver tre månader.

Vistas ersättningstagare utomlands under längre tid än ett år, må statens olycksfallsbyrå avbryta erläggandet av ersättning åt honom, till dess han återvänder till Finland.

I dessa fall erläggas likväl till skadads eller insjuknads i Finland bosatta, i 9 § avsedda anhöriga däri nämnda förhöjningar av dagpenning eller livränta samt en femtedel av dagpenningens eller livräntans belopp.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953 och tillämpas från och med sagda dag jämväl på tidigare skadade och insjuknade samt deras anhöriga.

Helsingfors den 29 juni 1953.

Republikens President J. K. Paasikivi.Socialminister Väinö Leskinen.

Top of page