Go to front page
Statute Book of Finland

422/1951

Statute Book of Finland

Statutes published in the Statute Book of Finland as text and as PDF facsimiles

Förordning om skogsvårdsföreningar.

Type of statute
Förordning
Date of Issue
Updated statute
422/1951

Text of original statute

Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.

På föredragning av lantbruksministern stadgas med stöd av 17 § lagen den 17 november 1950 om skogsvårdsföreningar (558/50):

1 §.

Förening, som har for avsikt att verka som skogsvårdsförening i enlighet med lagen om skogsvårdsföreningar, skall hos vederbörande skogsvårdsnämnd göra framställning angående sitt verksamhetsområde. Innan verksamhetsområde fastställes, skall skogsvårdsnämnden vid behov inhämta skogsägarnas åsikt.

Som verksamhetsområde för skogsvårdsförening bör i allmänhet fastställas en eller flere kommuner. För åstadkommande av geografiskt eller språkligt enhetliga områden eller av andra särskilt viktiga skäl kunna likväl i olika kommuner belägna områden sammanföras till en och samma förenings verksamhetsområde eller kommun uppdelas mellan flere föreningar.

Skogsvårdsnämnds beslut angående skogsvårdsförenings verksamhetsområde träder i kraft från början av kalenderåret efter beslutets utfärdande, från och med vilken tidpunkt skogsvårdsföreningen erhåller sin andel jämlikt 13 § lagen om skogsvårdsföreningar av de för området fastställda skogsvårdsavgifterna.

2 §.

Skogsvårdsförening bör i främsta rummet använda de till densamma inflytande skogsvårdsavgif terna till forstlig och annan skogsekonomisk handledning och anordnande av nödig fackhjälp åt sina medlemmar och övriga skogsägare inom dess verksamhetsområde samt för detta ändamål i föreningens tjänst anställa skogsvårdsfackmän.

3 §.

Kompetenskrav för skogsvårdsfackman är fullständig tvåårig lärokurs vid forstskola eller forstexamen med skogsvård som huvudläroämne. Med av centralskogssällskap av särskilda skäl beviljat tillstånd kan skogsvårdsförening likväl som fackman anställa även annan för befattningen lämplig person, som genomgått forstlig lärokurs.

I skogsvårdsförenings tjänst anställd skogsfackman må icke bedriva trävaruhandel eller -förädling eller stå i sådan näringsidkares tjänst och icke heller annars åtaga sig uppdrag, som kan stå i strid med de av föreningen åt honom givna åliggandena.

4 §.

Skogsvårdsförenings ekonomi bör skötas omsorgsfullt. Bokföringen bör handhavas i enlighet med av centralskogssällskap utfärdade föreskrifter.

Till kassör för skogsvårdsförening skall föreningens styrelse utse en med räkenskapsärenden förtrogen lämplig person eller penninganstalt, likväl icke genom sammanslagning av kassaförvaltningen med i föreningens tjänst stående skogsfackmans åligganden. Kassör, med undantag av penninganstalt, bör avfordras tillräcklig garanti för tillbörlig skötsel av de honom anförtrodda medlen.

Den ena av föreningens revisorer bör vara en av skogsvårdsnämnden utsedd, med räkenskapsärenden förtrogen person, för vilken nämnden även utser suppleant.

5 §.

Skogsvårdsförening bör årligen före den 15 mars till skogsvårdsnämnden inlämna berättelse över det föregående kalenderåret, till vilken bifogats statistiska uppgifter, införda på blanketter fastställda av centralskogssällskap, samt utredning över föreningens inkomster, utgifter och förmögenhet jämte revisorernas utlåtande.

Skogsvårdsförening bör till centralskogssällskap och skogsvårdsnämnd avgiva även andra av dem äskade uppgifter och utredningar rörande föreningens verksamhetsfält.

6 §.

Skogsvårdsnämnd bör årligen före utgången av december månad till taxeringsnämnden i varje kommun inom sitt verksamhetsområde anmäla, huru kommunen under nästföljande kalenderår är uppdelad mellan de olika skogsvårdsföreningarnas verksamhetsområden.

7 §.

Skogsvårdsförening skall årligen före utgången av januari månad skriftligen meddela taxeringsnämnderna i de kommuner, som helt eller delvis tillhöra föreningens verksamhetsområde, den procentsats den lagt till grund för beräkningen av skogsvårdsavgiften.

För skogsmarker belägna utanför skogsvårdsföreningarnas verksamhetsområden är skogsvårdsavgiften två procent av den i 8 § 1 mom. lagen om skogsvårdsföreningar nämnda nettoavkastningen av skogsmarken.

8 §.

Vid prövning, huruvida skogsmarks årliga virkesavkastning vid regelbunden växt understiger tjugo produktionskubikmeter, skall beslut därom fattas i enlighet med de vid kommunalbeskattningen fastställda produktionstalen. Härvid bör samma ägares i en och samma kommun belägna skogsmark behandlas som en helhet.

9 §.

Skogsägare, som önskar erhålla tillstånd att erlägga fjärdedelsavgift, skall i sin till vederbörande skogsvårdsnämnd riktade ansökan påvisa att han med anlitande av skogsfackmän fortlöpande skött sin skog i enlighet med fordringarna för god skogsvård.

Skogsvårdsnämnd skall, vid prövning av beviljande av tillstånd, särskilt uppmärksamma huruvida sökanden i nödig utsträckning anlitat skogsfackmän, hans skogshushållnings allmänna nivå samt de lokala förhållandena. Finner skogsvårdsnämnd nödigt förrätta inspektion på ort och ställe, skall sökanden minst sju dagar tidigare meddelas därom.

Ovan i 1 mom. avsedd ansökan bör särskilt innehålla följande uppgifter:

1)

kommun och by, där den i ansökningen avsedda skogen är belägen, samt lägenhetens namn och registernummer, totalareal, lantbruksjordens och skogsmarkens areal;

2)

utredning angående skogarnas skötsel och användning samt de skogsfackmäns antal och kompetens, som sökanden anlitat vid skötsel och utnyttjandet av sina skogar; samt

3)

huruvida sökanden hos annan skogsvårdsnämnd anhållit eller ärnar anhålla om tillstånd att erlägga fjärdedelsavgift eller huruvida han redan erhållit sådant tillstånd av annan skogsvårdsnämnd, så ock uppgift om den kommun, där den i denna punkt avsedda skogen är belägen. Skogsvårdsnämnd kan likväl samtycka till att sökanden icke behöver uppgiva den kommun, där ifrågavarande skog är belägen.

Skogsvårdsnämnd skall handlägga i denna paragraf avsedda ansökningar i brådskande ordning. Beslut, medelst vilket tillstånd till erläggande av fjärdedelsavgift beviljats, skall första gången tillämpas vid fastställandet av skogsvårdsavgiften för året efter det, då den i 1 mom. avsedda ansökningen inlämnats.

10 §.

Skogsägare, som erhållit tillstånd till erläggande av fjärdedelsavgift, skall i samband med deklarationen för kommunalbeskattningen första gången framlägga utfärdarens av tillstånd beslut eller bestyrkt avskrift av densamma.

Ansluter sig skogsägare, som erhållit tillstånd att erlägga fjärdedelsavgift, som medlem till skogsvårdsförening, på vars verksamhetsområde han äger sådan skogsmark, som innefattas i tillståndet, skall föreningen underrätta vederbörande skogsvårdsnämnd om det godkända medlemskapet. Skogsvårdsnämnden skall härvid fastslå, att tillståndet till erläggande av fjärdedelsavgift i fråga om sådan skogsmark upphört.

Har rätt till erläggande av fjärdedelsavgift på grund av att den fastställda tiden utlöpt eller av ovan i 2 mom. avsedd orsak upphört eller har den medelst skogsvårdsnämnds eller besvärsmyndighets laga kraft vunna beslut upphävts, skall skogsägaren första gången påföras full skogsvårdsavgift för kalenderåret efter det då rätten upphört eller ovan nämnt beslut utfärdats. Har skogsvårdsnämnds beslut, medelst vilket tillstånd till erläggande av fjärdedelsavgift upphävts, medelst utslag av besvärsmyndighet bibehållits i kraft, skall skogsägare förutom under åren efter utfärdandet av skogsvårdsnämndens beslut tilläventyrs fastställd fjärdedelsavgift, därjämte påföras skillnaden mellan full skogsvårdsavgift och fjärdedelsavgift i den ordning, som är gällande angående eftertaxering.

Vad ovan i 2 och 3 mom. är sagt, äge motsvarande tillämpning i fråga om skogsmark, som skötes och utnyttjas för statens räkning.

11 §.

Var, som icke nöjes med skogsvårdsnämnds i 9 § 2 mom. lagen om skogsvårdsföreningar nämnda beslut, söke ändring i detsamma medels till forststyrelsen riktad besvärsskrivelse, som jämte skogsvårdsnämndens beslut före besvärstidens utgång bör inlämnas till vederbörande skogsvårdsnämnd. Denna bör ofördröjligen insända besvärsskrivelsen jämte sitt eget utlåtande samt hithörande handlingar till vederbörande centralskogssällskap för att jämte sällskapets eget utlåtande överstyras till forststyrelsen.

Var, som icke nöjes med forststyrelsens beslut, bör med bifogande av sagda beslut inlämna sin besvärsskrivelse till högsta förvaltningsdomstolen inom trettio dagar från och med dagen för beslutets delgivning, denna dag likväl oräknad.

Forststyrelsen bör till skogsvårdsnämnden översända avskrift av sitt beslut. Likaså bör högsta förvaltningsdomstolen, efter att ha avgjort ovan avsett besvär över forststyrelsens beslut, överstyra en avskrift av sitt beslut till forststyrelsen för vidare befordran till skogsvårdsnämnden.

Skogsvårdsnämnd bör meddela vederbörande taxeringsnämnd när tillstånd till erläggande av fjärdedelsavgift medelst laga kraft vunnet beslut upphävts eller när det annars upphört, så ock när staten för någon skogsmark bör påföras full skogsvårdsavgift.

12 §.

Skogsvårdsförening skall av skogsägare, som anslutit sig som medlem till densamma och som icke i samband med kommunaltaxeringen skall påföras skogsvårdsavgift, uppbära en på föreningens styrelses försorg fastställd och föreningen direkt tillkommande motsvarande avgift, beräknad enligt de i 8 § 1, 2 och 3 mom. lagen om skogsvårdsföreningar fastställda grunderna.

13 §.

Skogsvårdsavgift fastställes i samband med kommunaltaxeringen för de skogsägare, som under föregående år ägt eller innehaft i 8 § 1 mom. lagen om skogsvårdsföreningar avsedd skogsmark. Skogsvårdsavgiften uppbäres i samband med den slutliga uppbörden av kommunalskatten för varje år.

Kommun bör inom en månad efter det den slutliga uppbörden av kommunalskatten avslutats redovisa vid uppbörden influtna skogsvårdsavgifter och de avgifter kommunen skall erlägga för av densamma på dess område ägda skogsmarker, till vederbörande skogsvårdsföreningar och skogsvårdsnämnder i enlighet med de i 13 § lagen om skogsvårdsföreningar stadgade grunderna. Samtidigt bör kommunen även redovisa de under föregående år efter uppbördstiden i utmätningsväg eller på annat sätt influtna skogsvårdsavgifterna jämte tillägg. Har kommun återburit avgifter, som den redan redovisat, få de jämte för dem erlagda räntor avdragas vid redovisningen.

Kommun bör samtidigt med redovisningen för skogsvårdsnämnden uppgiva de influtna skogsvårdsavgifternas totalbelopp samt deras fördelning på olika poster i enlighet med 13 § lagen om skogsvårdsföreningar. Motsvarande uppgifter böra antecknas i räkenskaperna angående de återburna beloppen.

14 §.

Jämlikt 14 § lagen om skogsvårdsföreningar reserverade medel böra av skogsvårdsnämnd överlåtas till skogsvårdsförening omedelbart då dess verksamhetsområde fastställts och föreningen antecknats i föreningsregistret.

Skogsvårdsförening, vars verksamhetsområde utgör blott en del av det område, från vilket de influtna skogsvårdsavgifterna jämlikt det i 1 mom. nämnda lagrummet reserverats, skall erhålla en proportionell del av medlen.

15 §.

Förutom vad annorstädes är stadgat bör skogsvårdsnämnd:

1)

främja grundandet av skogsvårdsföreningar;

2)

giva skogsvårdsföreningarnas ledande organ och skogsfackmännen hjälp och stöd;

3)

använda de medel, som jämlikt 14 § 1 mom. och 16 § lagen om skogsvårdsföreningar äro bestämda att främja skogsvården, på sätt skogsvårdsnämnden beslutat, i främsta rummet för en likartad verksamhet som den vilken bedrives av skogsvårdsföreningarna;

4)

utdela de i 14 § 2 mom. lagen om skogsvårdsföreningar avsedda medlen för utjämning av skogsvårdsavgifterna i främsta rummet åt sådana föreningar, på vilkas områden avgifterna annars skulle bli större än vanligt eller vilka utan egen förskyllan råkat i ekonomiska svårigheter; samt

5)

handleda skogsvårdsföreningarna och tillse, att de dem tillkommande skogsvårdsavgifterna användas på sätt i lagen avsetts och att skogsvårdsföreningarnas verksamhet även i övrigt blir ändamålsenlig.

16 §.

Centralskogssällskapen åligger att stöda skogsvårdsnämnderna i deras arbete för utvecklande av skogsvårdsföreningsverksamheten samt meddela dem för detta ändamål nödiga föreskrifter ävensom att särskilt draga försorg om fortsättningsundervisningen för skogsvårdsföreningarnas fackmän.

17 §.

Finner skogsvårdsnämnd, att i fråga om någon skogsvårdsförening skäl till i 16 § lagen om skogsvårdsföreningar nämnd åtgärd föreligger, kan den uppmärksamgöra föreningen härpå och, ifall detta icke leder till avhjälpande av missförhållandet, meddela därom till centralkogssällskapet. Sällskapet skall överstyra meddelandet jämte sitt utlåtande i saken till lantbruksministeriet.

Lantbruksministeriet kan förklara skogsvårdsförening förlustig sin rätt till skogsvårdsavgifter antingen för viss tid eller tillsvidare. I sistnämnda fall bör i beslutet nämnas de villkor, på vilka skogsvårdsavgifterna åter tilldelas föreningen.

18 §.

För skogsvårdsförening kan med centralskogssällskaps tillstånd även användas benämningen privatrevir.

19 §.

Lagen om skogsvårdsföreningar skall tillsvidare icke tillämpas på skyddsskogsområden och icke heller på naturskyddsområden.

20 §.

Lantbruksministeriet utfärdar vid behov närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning.

Nådendal den 13 juli 1951.

Republikens President J. K. Paasikivi.Lantbruksminister Martti Miettunen.

Top of page