Lag om ändring av 24 kap. rättegångsbalken.
- Type of statute
- Lag
- Date of Issue
Text of original statute
Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.
I enlighet med Riksdagens beslut skall 24 kap. 3 § rättegångsbalken, sådan den lyder i lagen den 19 december 1921 (274/21), erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
All dom bör fästas på skäl och lag och ej på godtycke och skall däri tydeliga utsättas de huvudskäl och det lagrum, därå slutet grundas. Domaren skall ej gå något mål förbi, som käranden efter stämningen i saken föreställt eller svaranden i en eller annan måtto däremot invänt, utan utslag däröver giva, eftersom det beskaffat finnes. Ej må han föra i sitt slut något in, som till saken ej rätteligen hörer, ej heller giva anledning till ny rättegång med den, som i samma sak ej stämd eller hörd är.
Angående rättegångskostnad dömes tillika med huvudsaken, så ock om någondera parten sig så förgripit, som i 7 § 14 kap. sagt är.
Borde i något mål främmande stats lag tillämpas, men kan utredning om dess innehåll icke erhållas, skall finsk lag följas.
Dom i brottmål skall vara antingen fällande eller frikännande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.
Helsingfors den 29 juli 1948.
Republikens President J. K. Paasikivi.Justitieminister Eino Pekkala.